• No results found

Tabell 3 Resultat, kontrollgrupp Resultat UES kontrollgrupp

5.8 Tematisk analys av intervjuer 1 T1 Samtal över Zoom

De flesta av de intervjuade deltagarna berättade att de generellt sett upplever att det är svårt att ha diskussioner och gruppsamtal över videosamtal (i detta fall Zoom). De diskuterade flera anledningar till detta, bland annat att det lätt blir att man talar i mun på varandra när ordet inte tydligt fördelas bland personerna. En annan anledning var att det kan vara svårt att veta

Tabell 4.

Resultat av Mann Whitney U

N Mean Rank Sum of Ranks UES Försöksgrupp 6 6,83 41,00 Kontrollgrupp 5 5,00 25,00 Total 11

Tabell 5.

Teststatistika UES Mann-Whitney U 10,00 Z −0,91

Asymp. Sig. (2-tailed) 0,36 Exact Sig. [2*(1-tailed

Sig.)] .43

b

a. Grouping variable: Group b. Not corrected for ties

Tabell 6.

Mann Whitney U - subkategorier. Teststatistika

Focused Attention Perceived Usability Aesthetic Appeal Reward Factor

Mann-Whitney U 5,00 8,00 13,00 13,50

Z −1,85 −1,30 −0,38 −0,28

Asymp. Sig. (2-tailed) 0,06 0,20 0,71 0,78

Exact Sig. [2*(1-tailed

Sig.)] .082

b .25b .79b .79b

a. Grouping Variable: GruppNr b. Not corrected for ties.

huruvida de andra hör en eller inte, vilket gör att "samspelet kommer inte naturligt” som en av deltagarna uttryckte det.

Ett annat problem som inte är unikt för videosamtal som nämndes av flera deltagare är att det i diskussioner lätt kan bli så att ett fåtal personer diskuterar medan övriga deltagare blir passiva åskådare. Detta problem är som sagt inte unikt för videosamtal utan uppstår i gruppdiskussioner i allmänhet.

5.8.2 - T2.1 Worskhop-kitet väckte nyfikenhet och intresse

Workshop-kitet som delats ut till deltagarna i försöksgruppen skapade enligt dem en spänning inför workshopen och en nyfikenhet på vad det innehöll. När de sedan öppnade lådan och fick se att det låg tre kuvert i den blev de nyfikna på vad de innehöll och under workshopen var nyfikna på vad nästa kuvert kunde innehålla.

Flera av deltagarna kommenterade positivt på den visuella designen av workshop-kitet med dess färger, illustrationer och typografi. En av dem liknande den vid ett påskägg. Designen bidrog till en positiv helhetsupplevelse av kitet och skapade nyfikenhet.

Citat från en av deltagarna:

"Boxen gjorde typ så att det blev lättare att delta och det var roligare, det var en spänning som byggdes varje gång vi fick öppna kuverten. Det enda jag tänkte på var typ, när får vi öppna nästa kuvert?... Man var väldigt nyfiken på vad som skulle hända"

5.8.3 - T2.2 Positivt för upplevelse med ett fysiskt workshop-kit istället för digitalt

Två av deltagarna nämnde att innehållet i workshop-kitet hade kunnat vara digitalt och distribuerat med ett digitalt verktyg, men att de uppskattade faktumet att det var fysiskt. De nämnde flera aspekter de såg som fördelar med ett fysiskt kit. En första fördel var att man då slipper att interagera och förstå sig på ett nytt digitalt verktyg utan kan istället på ett naturligt sätt interagera med det fysiska. Det sades även att det var skönt att ha något fysiskt istället för digitalt då det känns mer "på riktigt" och konkret. Över Zoom blir saker lätt distanserat och då var det uppskattat att ha något fysiskt istället. Ytterligare en fördel med den fysiska lådan var att den blev något som alla deltagarna hade gemensamt och på så vis blev något som enade gruppen.

Citat från en av deltagarna:

"Jag tyckte att det var något som adderade till upplevelse. Det vi fick i lådan hade du ju kunnat kommunicera i ett mejl eller skriva i chatten, på något sätt digitalt. Men att få en låda och fysiskt hålla i den och sen få öppna den och det är olika färger och få sitta med en liten lapp, jag tror det bidrar mycket. Det är inte något som är långt bort på distans på Zoom och

vi ses genom kameran ute i cyberspace, utan det är något jag får ta del av här. Det blir mer på riktigt.”

5.8.4 - T3. Idégenerering och inspirationslappar

Workshop-kitet innehöll inspirationskort för momentet i workshopen där deltagarna själva skulle ta fram idéer och förslag på hur de skulle kunna motverka psykisk ohälsa bland studenter. Det varierade bland de intervjuade hur de använde dessa kort och vilken nytta de fann med dem. En av deltagarna upplevde att korten var svåra att applicera på den problemformulering de tagit fram i gruppen och utgick därför huvudsakligen från sina egna erfarenheter för att ta fram idéer. En annan deltagare försökte använda inspirationskorten men upplevde att det var för många kort på för kort tid vilket gjorde det svårt att använda dem. Även hon upplevde också att de var svåra att använda sig utav och utgick ifrån sin egna erfarenhet för att ta fram idéer. Det var en av deltagarna som berättade att hon fann inspiration hos korten och skrev flera idéer inspirerat av meningarna på korten. Dessa meningar kunde bland annat påminna henne om egna erfarenheter från när hon var yngre men också vidga hennes perspektiv i hennes idégenerering.

Citat från deltagare:

"Det var många kort, många frågor, lite tid... Om jag skulle ha använt mig mer av dem så skulle jag behövt mer tid att läsa igenom dem och faktiskt fundera på dem”

”Det var några frågor som fastnade. När jag hade brainstormat själv och hade tid kva, ställde jag dem frågorna och försökte använda för att vidga och associera på ett annat sätt än jag kanske själv hade gjort”

5.8.5 - T4. Upplevd delaktighet

Flera av deltagarna berättade att de kände sig delaktiga i workshopen och denna delaktighet verkar bero på ett antal olika faktorer utifrån svaren i intervjuerna. Den första faktorn är att man själv är aktivt deltagande i aktiviteterna snarare än passivt lyssnande. Den andra faktorn är att man själv får vara med och påverka resultatet och det som genomförs. Detta gällde både för omröstningen under workshopen men också under ice-breakern där deltagarna själva fick välja vilka frågor de fick ställa till gruppen. Genom att själva influera workshopen blir de mer investerade i den. Den tredje faktorn är att skapa en trygg miljö där deltagarna känner sig bekväma i diskussionerna och övriga moment.

5.8.6 - T4.1 Upplevd delaktighet - Att själv delta aktivt

En av faktorerna till att deltagarna kände sig delaktiga i workshopen var att de själva var aktivt deltagande i aktiviteterna snarare än passivt lyssnande. Workshopen bestod

huvudsakligen av interaktiva moment där deltagarna var aktiva, antingen i grupp eller individuellt, och en av deltagarna ur försöksgruppen uttryckte att det var länge sedan hon hade behövt vara aktiv så här länge. Samtidigt tyckte hon att det var väldigt kul att vara aktiv och känna att man gjorde något, det var spännande att vara aktiv och tiden gick mycket fortare än hon förväntade sig. Hon uppskattade att man var tvungen att vara med och ta del av instruktionerna som gavs, ifall hon hade missat instruktionerna hade det varit pinsamt berättade hon.

En av deltagarna ur försöksgruppen gjorde en jämförelse med ifall allt hade genomförts i grupp eller individuellt och konstaterade att det var bra med en kombination av båda; ifall man enbart arbetat i grupp hade det lätt kunnat bli att man blev passiv och lät de andra arbeta. Man hade alltså lagt över ansvaret till andra personer och inte känt att det var nödvändigt att själv vara delaktig. Därför var det värdefullt med de individuella momenten av brainstorming där man själv blev aktiv och deltog. Ifall alla moment å andra sidan hade genomförts individuellt hade man inte blivit en del av gruppen vilket i sig också är värdefullt.

Citat från deltagare:

”Det var faktiskt jätteskönt (att vara aktiv), tiden gick mycket fortare och det var inte som att man bara var en passiv lyssnare utan man lyssnade aktivt för man var tvungen på att följa instruktioner och sen var man tvungen att interagera med andra.”

”Jag förstod typ inte när det var rast. Då tänkte jag ’shit har det redan gått en timme, har vi redan gjort det här en timme’.”

5.8.7 - T4.2 Upplevd delaktighet - Att själv kunna influera workshopen

Den andra faktorn som bidrar till den upplevda delaktigheten är att man själv får vara med och påverka influera workshopen och momenten som genomförs. Deltagarna kunde göra detta på flera olika vis under workshopen, det tydligaste sättet var i omröstningarna där de tillsammans beslutade om vilket problem de ville arbeta utifrån och vilken lösning de ansåg var mest lovande. Utöver detta hade de även möjlighet att influera workshopen under ice-breaker- lekarna där de själva fick välja vilka frågor de fick ställa till gruppen och prata om. Genom att själva influera workshopen blir de mer investerade i den.

Citat från deltagare:

”(Att själv få välja diskussionsfrågor i ice-breaker) gjorde så att jag i en kontrollerad miljö kunde välja det jag tycker är intressant att diskutera och det tror jag är jätteviktigt, att man under en workshop får vara med och influera.”

”(Gällande omröstningarna) Det kändes som att vi som deltagare fick bestämma och det kändes väldigt bra. Då känner man verkligen att man deltar och är en del av det. Det kändes bra.”

5.8.8 - T4.3 Upplevd delaktighet - Att skapa en trygg miljö

En av faktorerna bakom deltagarnas delaktighet och engagemang i workshopen var att det skapades en trygg miljö och gruppdynamik. Det ansågs vara extra viktigt med en trygg miljö i gruppen då ämnet för workshopen, psykisk ohälsa, är ett känsligt ämne som kan vara svårt att prata om. En av deltagarna ur försöksgruppen sa att ifall det inte hade varit en trygg miljö hade det lätt kunnat blir att man endast pratade med klyschor och buzz-words som man har hört, snarare än att ha ett genuint samtal.

Alla de intervjuade ur försöksgruppen diskuterade att de upplevde gruppen och stämningen som trygg och att det gick snabbt att skapa en trygg stämning. Detta kopplades till den inledande leken i workshopen där de fick börja interagera med varandra på ett lättsamt men också lite personligt vis. Genom att inleda workshopen med ett social moment där deltagarna bekantade sig med varandra var de sedan mer bekväma inför övriga moment i workshopen där de skulle interagera med varandra. Detta hjälpte till att skapa tillit i gruppen och att knyta an till varandra. När workshopen handlade om psykisk ohälsa, vilket för många kan vara ett känsligt ämne, ansågs vara extra värdefullt. Ifall det inte hade skapats tillit i gruppen hade det kunnat vara svårt att prata om psykisk ohälsa med personer man inte känner. När de hade fått bekanta sig med varandra, skratta tillsammans och få en bild av de andra i gruppen blev det lättare att genomföra de övriga momenten där ämnet var mer seriöst och personligt.

En av styrkorna med intro-leken var att den fick alla deltagarna att bli aktiva och delta. Frågekorten som deltagarna lästa ifrån hjälpte alla att komma till tals och systemet för hur turtagningen fungerade var ett bra sätt att starta interaktionen på. För att börja ställa frågor till varandra behövde de fördela ordet vilket gjordes genom att ta reda på vem som hade det minsta djuret på bild på sitt kort vilket tvingade dem att börja interagera med varandra och få igång samtalet på ett enkelt sätt.

Citat från deltagare:

”Även om frågorna (ice-breaker) och ämnena inte hänger med i resten av workshopen så är det en väldigt naturlig grej att göra i en ny grupp som träffas för första gången, just för att öppna upp, bygga tillit, bygga gruppdynamiken. Det är ganska onaturligt att kastas in och prata om psykisk ohälsa det första man gör, ifall det hade varit uppgiften. Så det kändes som ett naturligt första steg.”

”Psykisk hälsa och ohälsa kan ju vara ett halvsvårt ämne att prata om, speciellt eftersom man inte vet vad folk har med sig i bagaget kring sådana frågor. Om man inte har någon uppfattning vilka det är man pratar om så tror jag det kan bli väldigt svårt att få igång någon

diskussion över huvud taget. Då kan det nog bli väldigt väldigt platt där folk bara pratar i plattityder och buzz-words. Det skapades en gruppkänsla på något sätt, väldigt positivt.” ”Jag tror det är ett bra sätt att få igång interaktion mellan människor på ett lättsamt sätt. Om man drar igång med en svår fråga, speciellt när man är i ett sammanhang där man inte känner varandra, kan det vara svårt att dela tankar, man vet inte hur det kommer att tas emot. Men genom att köra lite lättsamma lekar där man kan bjuda lite på sig själv, lära känna varandra och de olika karaktärerna i gruppen och kanske hitta sin roll i en grupp.... Ice- breaker fungerar bra för sådant."

”Bra upplägg att vi behöva samordna mellan oss. Vi behövde börja interagera för att fördela vem som skulle ställa en fråga när. Det satte igång att vi började prata med varandra. Och sen så var frågorna ändå, de var inte personliga på ett sätt som gjorde att det var något jobbigt att dela med sig av men man fick ändå någon sorts uppfattning av vilka de andra var. Och så hade vi ganska kul när vi snackade om de där grejerna. Och sen var dem som, det blev liksom en bra stämning i gruppen och det kändes som att vi tog med oss det in i workshop- övningarna också.”

5.8.9 - T5. Gemenskap

I både kontroll- och försöksgruppen berättade deltagarna i intervjuerna att de upplevde att det var en känsla av gemenskap i gruppen. Deltagarna från kontrollgruppen diskuterade huvudsakligen Miro och att de kunde se varandras muspekare som en bidragande faktor till den upplevda gemenskapen, eftersom man kunde se varandras muspekare upplevde de att man var på samma plats. En av dem jämförde detta med hur det är att skriva ett dokument i Google Docs tillsammans med andra personer, där kan man inte se varandras muspekare röra sig utan endast se ändringarna de gör i textdokumentet.

Trots att flera av uppgifterna under workshopen genomfördes individuellt så hade deltagarna en känsla av att de gjorde det tillsammans då de visste att övriga satt med samma uppgift. En av deltagarna från kontrollgruppen uttryckte att det kändes som att man var i ett lag när alla arbetade på samma uppgift. Att alla alltid var på samma uppgift sågs som en fördel eftersom man inte kunde "hamna efter" eller "komma före" utan att man gick tillsammans från uppgift till uppgift. Han uttryckte även att man blev motiverad av att läsa de andras idéer och att dessa fick mer "kraft" då de kom från personer i en liknande situation som han själv och inte från en föreläsare eller liknande.

Liknande upplevelser delades av den andra ur kontrollgruppen som intervjuades. Hon uttryckte att det var kul att veta att övriga deltagare satt med samma uppgift och att det kändes som att man var "på samma sida". Även ifall man genomförde uppgifter individuellt så arbetade man tillsammans. Hon upplevde att man blev sporrad av varandra i gruppen och hon var intresserad av att ta del av de andras idéer.

Citat från deltagare:

”Funkade jättebra med det program vi använde, Miro. Det var fantastiskt, det kändes verkligen som att vi var på en plats. Man kunde se allas muspekare, det var jättebra.”

6. Diskussion

I följande sektion diskuteras resultatet från workshop-studien, hur engagemang kan skapas och behållas, hur fysiska externa representationer kan implementeras i digitala workshops, eventuella felkällor i studien samt förslag på forskning att genomföra som uppföljning på denna studie för att besvara fler frågor relaterat till distribuerade workshops.