tolkas som ett argument mot restpostprincipen.
295Men det är i det samman-hanget viktigt att understryka att intrångsersättningen ska bestämmas till ett belopp som motsvarar minskningen av det rättsligt bestämda marknads-värdet; det är inte meningen att detta belopp kan bestämmas mer eller mindre godtyckligt och att restskadan därefter kompenseras med annan ersättning.
296295 Se tex. Bengtsson (1991) s. 247 ff. och kanske även Hager (1998) bl.a. s. 385 och 434.
296
Departementschefen säger ju (prop. 1971:122 s. 171) att en skada som inte ersätts genom löseskilling eller intrångsersättning, trots att den är av den typ som är hänförlig till dessa ersätt-ningsarter, inte heller ska kunna kompenseras genom annan ersättning. Därav följer närmast självklart, enligt min mening, att ett belopp som utgör en ersättningsgill marknadsvärdeminskning inte i stället ska kunna ersättas genom annan ersättning, tex. förväntningsvärden. Samma gäller för ett av någon annan anledning lågt satt marknadsvärdebelopp. Men om ett riktigt uppskattat marknadsvärde verkligen är lågt, så ska givetvis annan ersättning utgå för övriga skador. Som framgått ovan (s. 109) kan det bli aktuellt för exempelvis speciella fastigheter med lågt marknads-värde (vårdanstalter etc.) och för svårsålda fastigheter i avfolkningsbygder där det finns möjlig-heter till naturahushållning. Dessutom kan uttalandet kanske även tolkas som så, att det tar sikte på just sådana skador som är av den ena eller andra typen, dvs. de skador som antingen påverkar marknadsvärdet eller inte. Detta skulle följaktligen innebära att även departementschefen anser att det finns skador som är av en tredje typ, dvs. att de kan hänföras till både intrångsersättning och
1 1 3
Kapitel 2 De ersättningsrättsliga grunderna
Den nu behandlade problematiken anknyter också nära till principerna för att bestämma posten annan ersättning, dvs. själva skadeuppskattningen.
Denna fråga behandlas i det avsnitt som följer nu.
2 . 4 . 2 P r i n c i p e r f ö r s k a d e u p p s k a t t n i n g e n
G e n e r e l l a p r i n c i p e r
Skadeuppskattningen vilar på de grunder som tidigare behandlats bl.a. i avsnitt 2.2.3 om ekonomisk skada. Ersättningen ska sålunda i huvudsak bestämmas efter skadeståndsrättsliga principer.297 Endast ekonomiska skador ersätts, differensläran är tillämplig, kravet på adekvat kausalitet ska vara uppfyllt, hänsyn bör tas till skäliga skadebegränsande åtgärder etc.
Begreppet ekonomisk skada kan som framgått närmast definieras s o m en skada som på ett objektivt sätt kan värderas i pengar.2 9 8I första hand avses därmed inkomstbortfall och utgiftsökningar, m e n det kan också bli fråga om en objektsvärdering, t.ex. för överflödig lös egendom som måste säljas till underpris.2 9 9 Vidare följer att stor återhållsamhet bör iakttas då det gäller att betala ut ersättning för intrång i hobbyverksamhet; ökad arbetstid bör inte ersättas, däremot kostnaden för inköpt material eller motsvarande.3 0 0
Från praktisk synpunkt kan två huvudfall urskiljas när det gäller att bestämma annan ersättning. Det är dels det fall då fastigheten används för en rörelse, dels det fall då fastigheten används för ägarens rent personliga b e h o v .3 0 1 De båda fallen kommenteras nedan.
annan ersättning. Vid intrång i jordbruksfastighet är det som framgått normalt att både rörelsen och fastighetsvärdet påverkas. Skadorna är sålunda av den typen att de kan ge upphov till både intrångsersättning och annan ersättning (jfr t.ex. Axlund, 1993a, s. 23).
297
Se t.ex. prop. 1971:122 s. 192, Bengtsson (1991) s. 244 ff. och Hager (1998) s. 438. Som framgått ovan (s. 67) finns det emellertid vissa skillnader mellan det skadeståndsrättsliga och expropriationsrättsliga skadebegreppet.
298 Jfr ovan s. 68.
299 Jfr ovan s. 70 ff.
300
Jfr ovan s. 70. Det är således tveksamt att utge ersättning för t.ex. försvårad brukning (mertiden för arbetskraft) till den som bedriver jordbruk som hobbyverksamhet. Även om inte den ökade arbetstiden ersätts som annan ersättning, så bör däremot kanske den ökade bränsleförbruk-ningen kunna ersättas i hobbyjordbruk. Det skulle nämligen kunna jämföras med materialkost-nader. Men jag törs här inte närmare ta ställning till dessa ganska subtila frågor eftersom rättskälloma inte ger någon ledning. Beträffande gränsdragningen mellan rörelse och hobbyverk-samhet, se fotnot 309 nedan.
2.4 Annan ersättning
Rörelseskador
Allmänt
Det ena av de två expropriationsfallen är alltså då fastigheten används för en rörelse av något slag. Skadan brukar därför kallas för rörelseskada.3 0 2
I förarbetena n ä m n s bl.a. den situation att expropriationen medför att rörelsen i fortsättningen måste arbeta under ändrade betingelser.303 Vid skadeuppskattningen blir det då i princip fråga om en jämförelse mellan å ena sidan det värde som rörelsen skulle ha haft vid fortsatt, opåverkad drift och å andra sidan rörelsens värde efter ingreppet. Vid skadeuppskattningen måste också eventuella flyttnings- eller andra omställningskostnader beak-tas.304 Det är alltså en direkt tillämpning av differensläran.305
Rörelseskador brukar kanske vanligtvis förknippas m e d någon form av affärsverksamhet, tomt- och byggnadsrörelse eller liknande. Det kan i så fall bli fråga om komplicerade värderingsproblem av såväl teknisk s o m ekono-misk art, avseende t.ex. goodwillvärde.3 0 6 M e n det kan också vara en m e r direkt fastighetsanknuten rörelse.307 Ett sådant exempel är industri-verksamhet där fastigheten är "skräddarsydd" för detta ändamål.3 0 8 Ett annat exempel är jordbruksrörelse, som vi ska titta närmare på nu.
Speciellt om
Jordbruk bedrivs vanligtvis som rörelse och ett intrång på en jordbruks-fastighet drabbar regelmässigt både jordbruks-fastigheten och rörelsen. Det är detta faktum som enligt m i n mening kan leda till att fastighetsägaren kan vara
302
Se SOU 1969:50 s. 188. Jfr även tex. Bouvin och Stark (1989) s. 198, Axlund (1993a) s. 85 ff.
och Hager (1998) s. 450 ff.
303 Se SOU 1969:50 s. 188 och prop. 1971:122 s. 173. Denna situation har även omnämnts tidigare, s. 109.
304 Se SOU 1969:50 s. 188.
305 Jfr Hager (1998) s. 451.
306Värderingsproblemen i dessa situationer belyses i en särskild PM om företagsvärdering i bilaga 2 till SOU 1969:50. Jfr även Hägers (1998) s. 166 ff. redovisning av metoder för företags-värdering.
307Jfr Axlund (1993a) s. 87 ff., som gör en indelning i å ena sidan fastighetsanknutna rörelser, tex. jord- och skogsbruk, grustäktsrörelse etc., och å andra sidan icke fastighetsanknutna rörelser, t.ex. detaljhandel.
308
Jfr Strahl (1926) s. 182ff., som nämner fabriksverksamhet som exempel på ett fall då det blir komplicerat med skadeuppskattningen, eftersom skadan vid expropriation av fastigheten i det fallet är relaterat till såväl ägaren som fastigheten som sådan. (Det var mycket detta problem som införandet av marknadsvärdeprincipen som måttstock på fastighetens värde av avsåg att lösa.)
115
jordbruksrörelse
Kapitel 2 De ersättningsrättsliga grunderna
berättigad till såväl intrångsersättning som a n n a n ersättning för bruknings-intrång etc.309
Vid intrång i en jordbruksrörelse, av t.ex. en allmän väg eller järnväg, ska skadeuppskattningen utgå från de ändrade betingelser i framtiden som rörelsen k o m m e r att bedrivas under. Värderingen ska ta sikte på de föränd-ringar i inkomster och utgifter som sannolikt k o m m e r att inträffa så länge som fastighetsägaren driver jordbruket. D e s s u t o m ska värderingen beakta den skada som finns kvar då fastigheten inklusive rörelsen överlåts i fram-tiden.310 En sådan beräkning innebär annorlunda uttryckt att minskningen av det individuella avkastningsvärdet beräknas o c h i princip enligt differens-läran.311 IAN-modellen utgör ju som framgått av avsnitt 2.3.2 en (något modifierad) tillämpning av differenslärans beräkningsprincip.
Som tidigare påpekats (s. 111) ska det givetvis inte utgå dubbel ersätt-ning, både för minskat marknadsvärde och minskat avkastningsvärde, varför posten annan ersättning bör motsvara skillnaden mellan det senare och det förra beloppet.
Säkraste sättet att bestämma annan ersättning vid jordbruksintrång Även om posten annan ersättning bör principiellt beräknas som en restpost enligt ovan, så kan det ändå gå att förenkla beräkningen i det enskilda fallet.
I de normer och värderingsmetoder som tillämpas för att bestämma ersätt-ning för intrång i areella näringar är det vanligt att annan ersättersätt-ning bestäms på ett schabloniserat sätt.312
309Den här uppdelningen blir alltså särskilt tydlig om fastigheten är utarrenderad, se ovan s. 111.
Om jordbruket är att anse som hobbyverksamhet får skadeuppskattningen en annan karaktär, vilket jag inte går in på mer än undantagsvis i detta arbete. Gränsen mellan jordbruksrörelse och hobbyverksamhet kan säkert vara svår att bestämma många gånger. Ledning torde dock kunna hämtas från den skattemässiga avgränsningen mellan näringsverksamhet och hobbyverksamhet;
se Axlund (1993a) s. 24. Det kan vara värt att notera att enligt SCB (2000) s. 25 klassificeras drygt 30 000 av landets jordbruksföretag som småbruk (ca 38 procent av samtliga företag), vilket innebär att de har ett årligt arbetsbehov under 400 timmar.
310Jfr t.ex. Persson (1953) s. 20 ff., som dock talar om restvärde (vid sakskada).
311Jfr Strahl (1926) s. 168: "Den jämförelse, man skall företaga för bestämmande av skada, måste för att vara användbar giva till resultat, att mellan händelseförloppen består en ekonomisk skill-nad, uppgående till visst penningbelopp. För att nå fram till en sådan bestämning av skadan måste man reducera händelseförloppens ekonomiska verkan till en och samma tidpunkt, och det prak-tiskt lämpliga är att beräkna nuvärdet av såväl det ena som det andra händelseförloppet." Strahl säger alltså här, annorlunda uttryckt, att totalskadan ska beräknas enligt en avkastningsmetod.
312Det är ju vanligt att posten annan ersättning beräknas utifrån schabloniserade antaganden om såväl årlig skada, återstående innehavstid som kalkylränta. Det får till följd att annan ersättning kan beräknas till en viss faktor gånger årsskadan under förutsättning att även intrångsersättningen
2.4 Annan ersättning
M e n detta är alltså bara ett förenklat beräkningssätt. D e t b y g g e r i sin tur på att det i grunden har gjorts en principiellt riktig och rättsenlig b e s t ä m n i n g av de b å d a posterna intrångsersättning och annan ersättning.3 1 3
Det säkraste sättet att b e s t ä m m a en - eventuell - ö v r i g skada i varje enskilt fall vid intrång på jordbruksfastighet är, enligt m i n m e n i n g , att gå till väga på det beskrivna sättet. Om sålunda minskningen av (det ersättnings-gilla) avkastningsvärdet överstiger intrångsersättningen, så ska annan ersätt-ning utgå för mellanskillnaden. Annorlunda uttryckt b e s t ä m s följaktligen posten annan ersättning till en restpost. G e n o m ett sådant beräkningssätt fångas totalskadan u p p varefter den så att säga fördelas på de b å d a ersätt-ningsposterna.3 1 4 På så vis hanteras bl.a. problemet m e d risk för över- eller underkompensation.3 1 5
Slutkommentar
Det kan som avslutning tilläggas att det här sättet att b e s t ä m m a annan ersättning inte är något nytt egentligen. Restskadeprincipen framgår av såväl litteraturen316 s o m rättstillämpningen3 1 7 under senare år. M e n j a g anser att
sålunda till att posten annan ersättning uppgår till ca 5 gånger årsskadan om intrångsersättningen bestäms till 10 gånger årsskadan. Se vidare om denna fråga i avsnitt 4.8.
313Det finns dock "avarter" av beräkningsmodeller, t.ex. att halva årsskadan läggs till grund för intrångsersättning (evighetskapitalisering) och den andra halvan läggs till grund för beräkning av annan ersättning. Sådan är konstruktion i både jordbruksnormen (se Vägverket, 1984, del I s. 14) och åkernormerna för kraftledningsintrång (se Ds I 1974:1 s. 29 ff.). Resultatet kan i och för sig bli samma om denna modell tillämpas, men själva beräkningsprincipen är enligt min uppfattning mycket tveksam från principiell synpunkt. Se vidare avsnitt 4.2.3.
I sammanhanget kan påpekas att bestämmelsen i 5 kap. 23 § ExL, där det stadgas att olika ersättningsposter ska bestämmas var för sig, inte tar sikte på hur ersättningsbeloppen beräknas.
Det är en anvisning till domstolarna om hur de formellt ska hantera ersättningen i domen, att de ska särskilt redovisa det belopp som kan bli föremål för nedsättning. Bestämmelsen kan alltså inte anföras som ett hållbart argument emot att annan ersättning bestäms enligt restpostprincipen, vilket har gjorts ibland (se t.ex. Dahlin, 1999, s. 28 ff.).
315Jfr Norell (1998) s. 56 ff., där ett antal beräkningsexemplen om s.k. anpassningsersättning redovisas, varvid totalskadan beräknas som utgångspunkt för ersättningsbeloppen. Exemplen visar att det kan finnas risk för överkompensation i den meningen att både fastighetsvärdet och den minskade avkastningen ersätts om man inte fångar upp förmögenhetsminskningen skadan via en totalkalkyl. Detta är ett problem som också Körlov (1953) uppmärksammade.
316 Se t.ex. Norell (1989) s. 23 och 50, Dahlsjö mil. (2000) s. 25 samt, som nämnts (fotnot 292 s.
111), Victorin (1993) s. 509. Restskadeprincipen framgår även av Körlov (1953) s. 209.
317Den generella principen framgår alltså av den rättspraxis som behandlades i föregående avsnitt (ovan s. 110). När det specifikt gäller intrång på jordbruksfastighet finns det inga prejudicerande mål. Under den allra senaste tiden har det dock kommit ett antal hovrättsutslag där
restpost-117
314
Kapitel 2 De ersättningsrättsliga grunderna
det ändå är viktigt att här lägga fast denna princip med tanke på att den bör utgöra en viktig grund för hanteringen av ersättningsfrågan vid official-värdering vid förrättning.
Rent personliga skador
D e n andra typen av annan ersättning avser vad vi kan kalla rent personliga skador.318 Det är alltså övrig skada som drabbar ägaren av en fastighet s o m används i princip endast för ägarens personliga behov. S o m typexempel brukar nämnas kostnader som ägaren drabbas av vid flyttning till en annan bostad.319 Det kan även vara andra slag av kostnader som u p p k o m m e r för ägaren vid anskaffning av en ny bostad.320
H ä r ska denna skadetyp inte behandlas ytterligare, eftersom den inte är av primärt intresse vid intrång på jordbruksfastigheter. Problemet har även i viss m å n berörts tidigare i avsnittet om ekonomisk skada.321
Sammanfattning
Det som sagts om principerna för skadeuppskattning för de två huvudfallen rörelse respektive en rent personlig skada kan sammanfattas i figur 11.
Figuren illustrerar restskadeprincipen för rörelsefallet, dvs. att posten annan ersättning bestäms via en värdering av totalskadan. Intrångsersättningen har lagts in enbart för att illustrera att summan ska motsvara totalskadan. I situa-tionen med personlig skada faller totalskadan ut som summan av de båda ersättningsbeloppen; m a n behöver dock inte göra en separat beräkning av totalskadan. I båda fallen är den gemensamma utgångspunkten att skade-effekterna identifieras, kvantifieras och värderas (jfr värderingsprocessen i figuren på s. 34).
principen tillämpats, främst om ersättning för förlängda ägoavstånd på grund av avstängning av järnvägsövergångar; se rättstillämpningen om IAN-modellen i avsnitt 4.2.4.
318
Jfr Axlund (1993a) s. 65, "personlig skada", och Hager (1998) s. 447, "flyttningskostnader och andra enklare skadeersättningar". Sådana skador som drabbar en jordbrukare personligen, och inte jordbruksrörelsen, kan också hänföras till denna grupp.
319 Se t.ex.SOU 1969:50 s. 187.
320
Exempelvis utgifter för anskaffning av en ny handikapputrustning i den nya bostaden; se t.ex.
Bouvin och Stark (1989) s. 197 ff. Jfr även om detta exempel i avsnitt 2.2.3.
2.5 Influensregeln och presumtionsregeln
Figur 11. De två principiellt olika sätten att uppskatta posten annan ersätt-ning vid intrång som drabbar dels en rörelse som drivs av fastighetsägaren, dels denne personligen.
2.5 Influensregeln och presumtionsregeln
Influensregeln och presumtionsregeln innebär som framgått undantag från såväl principen om oförändrad förmögenhetsställning som den rena mark-nadsvärdeprincipen.3 2 2 Vi har också sett att restskadeprincipen i fråga om annan ersättning inte gäller till följd av dessa undantagsbestämmelser.3 2 3
De värderingsprinciper som k o m m e r att behandlas i arbetets kapitel 3 och 4 tar inte närmare sikte på tolkningen och tillämpningen av influens-och presumtionsregeln Här i detta avsnitt redogöras därför endast i korthet för innebörden i reglerna. En m e r detaljerad redogörelse, dels allmänt, dels speciellt om vägintrång ges i separata bilagor. Av den anledningen refererar jag här inte till några rättskällor utan hänvisar till bilaga 1 om influensregeln och bilaga 2 om presumtionsregeln.
3 2 2
Jfr ovan t.ex. s. 61
323
Det är alltså (självklart) inte meningen att en marknadsvärdeförlust som inte ersätts på grund av influens- eller presumtionsregeln i stället ska kompenseras som annan ersättning.