Denna del redovisar skillnader och likheter i fokusgrupperna när det gäller positiva och negativa attityder till modersmålsstöd och moders-målsundervisning. Eftersom avsnittet 2.1 och 2.2 framför allt fokuserar på likheter kommer vi här att främst fokusera på vad som skiljer sig åt på
olika nivåer. Vi utgår från två olika nivåer i redovisningen, dels inom och mellan skolor och dels inom och mellan grupper.
Inom skolor och mellan skolor
Vad fanns det för likheter och skillnader i positiva och negativa attity-der till moattity-dersmålsstöd och moattity-dersmålsundunattity-dervisning? Det vill säga kunde vi finna några anmärkningsvärda likheter och skillnader i attity-derna mellan elever, lärare och föräldrar inom en och samma skola och mellan de olika skolorna.
På en av grundskolorna var det mycket stora skillnader i attityderna mellan lärare och föräldrar. Lärarna stod för mycket positiva attityder och föräldrar tämligen negativa attityder kring modersmålsundervis-ning. ”Svenskan är i alla fall det viktigaste, därefter kommer engelskan och tidi-gast i tredje hand kommer sedan hemspråket” sade en förälder. Medan en av lärarna sade att ”modersmålsundervisning är bra för att det ger barnen självkänsla, är viktig för identitetsutvecklingen och hela ens trygghet som män-niska.” Eleverna på den skolan var i huvudsak positiva men negativa till de tider som undervisningen bedrivs samt att det finns föräldrar som tvingar barn att läsa modersmål. ”Jag känner många som måste gå för att deras föräldrar säger det” sade en elev. En annan sade att ”det är minus för att jag måste för att pappa säger det”.
På en gymnasieskola förelåg en stor skillnaden mellan elever och lärare beträffande huruvida det är orättvist eller ej att få tillgodoräkna sig sitt hemspråk. Bland lärarna, (framför allt representerat av språklä-rare i avseende på detta), framkom det att modersmålsundervisningen är mindre bra för att det är orättvist. ”Det ger ju en del elever fördelar i betyg och poäng och det är ju faktiskt orättvist mot övriga elever.” sade en lärare. Bland eleverna däremot lyftes det fram att det är mindre bra med modersmål för att det blir problem att delta i främmande språk när man kan ”för mycket”. En av eleverna sade att ”ja, jag kan ju engelska bättre än läraren och det stör ju bara hela undervisningen verkar det som”.
På en av grundskolorna kunde vi se tämligen stora skillnader i atti-tyder mellan elever, föräldrar kontra lärare beträffande brister inom modersmålsundervisningen. Eleverna uttryckte sig i termer av att ”det är töntiga böcker, blandade nivåer i gruppen, lärare som inte kommer, man får spela spel och kort på lektionen och man kan inte läsa lärarens handstil”. Föräldrarna talade om liknande brister men använde sig av termer som ”bristande kvalitet, pedagogiska brister, ingen läroplan och för lite kontroll över moders-målsundervisningen”. Lärarna tillhörande den skolan gav däremot inte uttryck för liknande brister. Även om frågan om modersmålsundervis-ning är dyrt och pengar kan satsas på något annat sätt kom upp gav de mest uttryck för fördelar med modersmålsundervisning. De mindre bra punkterna handlade om tider och rådande negativa attityder i samhäl-let.
En skillnad mellan de olika skolorna som vi har upplevt är hur sam-arbetet mellan den ordinarie undervisningen och modersmålsstödet eller modersmålsundervisningen fungerar på de olika skolorna. Samar-betet verkar fungera bäst på förskolenivå. Här verkar modersmålslärarna vara mer integrerade i verksamhetens helhet. På grundskolenivå verkar modersmålsundervisningen leva sitt eget liv utan någon större samord-ning med den reguljära undervissamord-ningen. På gymnasienivå är vårt intryck
att modersmålslärarna är mer delaktiga i helheten än på grundskole-nivå. Modersmålslärarna verkar samtidigt känna sig utanför.
En annan reflektion som vi gjort utifrån våra samtal är att lärarna på gymnasienivå har en högre kompetens än övriga modersmåls-lärare. Detta gäller både utbildningsnivå och kompetens i det svenska språket.
Inom grupper och mellan grupper Föräldrar
Bland föräldrar har spännvidden i attityder kring modersmålsundervis-ning framstått som större än bland elever och lärare. Det finns både negativa och positiva attityder kring fenomenet modersmålsundervis-ning. De som varit mest positiva har samtidigt varit mest kritiska mot hur det fungerar i praktiken och vad barnen egentligen lär sig. Kritiken har rört sig mycket kring ansvar och kontroll av undervisningen.
11-åringarnas föräldrar har framstått som de mest engagerade, kri-tiska och de med mest krav medan gymnasieföräldrarna mer verkade ha har tämligen liten insyn i skolans värld. I ett fall visste inte en gymna-sieelevs förälder vilken programinriktning dottern hade. Det är väl en ganska naturlig utveckling, speciellt också med tanke på att gymnasiet är frivilligt och att gymnasieeleverna också är myndiga det sista året.
Elever
Mer eller mindre undantagslöst ger barn och elever uttryck för en mycket positiv inställning till modersmålsstöd och modersmålsundervis-ning i sig. Det är bra att det finns och de flesta tycker att det är i många fall en självklarhet att ha flera språk. Det är däremot inte alla som vill gå på modersmålsundervisning själva men det är ändå inte negativa till fenomenet i sig. Bland eleverna är det framför allt 11-åringarna som är negativa till att föräldrar tvingar sina barn att gå.
Föga förvånande är kanske skillnaden att barn och elever är mer nega-tiva än övriga grupper till praktiska detaljer förknippade med under-visningen, dvs tider, lokaler och grupper. Det är ju de som tydligast lider av bristerna. Det är många som givit uttryck för att det är struligt;
”det är olika kunskapsnivåer i gruppen, lärare som inte kommer och är dåliga och oengagerade lärare.” I samtliga barn- och elevgrupper har tiderna för modersmålsundervisning diskuterats som mindre bra faktorer. De minsta barnen får gå ifrån vila eller lunch och de äldre missar roliga fri-tidsaktiviteter och är trötta sent på eftermiddagen.
Även om elever har framstått som den mest positiva gruppen till modersmålsstöd och undervisning i sig så råder det stor spännvidd i åsikterna om undervisningen är bra eller mindre bra. Majoriteten av eleverna har tagit upp att modermålsundervisningen är av sämre kvalitet än övrig undervisning. Men många har samtidigt understrukit att det är lärorikt, roligt, spännande att träffa andra med samma nationalitet, att de har en engagerade och bra lärare osv. Det har framför allt varit gym-nasieelever som har sagt att undervisningen håller samma kvalitet som övrig undervisning.
Bland eleverna representerar 11-åringar många gånger åsikten att det är onödigt att lära sig det skrivna språket. De tycker att det räcker att kommunicera med talspråket. Flera gymnasieelever har däremot givit
uttryck för att det skrivna språket är viktigt att lära sig på modersmåls-undervisningen. Det lär man sig inte alltid hemma och det är bra, inte minst, för till exempel e-mail kontakter till släktingar. Bland 11-åring-arna är en vanligt förekommande attityd att det är bra med kompisar från olika länder och då är det bra att kunna flera språk.
Lärare
De allra flesta lärare har givit uttryck för mycket positiva attityder kring fenomenet modermålsundervisning. En attityd som är tydligt framträ-dande bland lärare är att det är viktigt att, i det integrerade samhället, ta hänsyn till kunskap och kompetens. Och modersmålsundervisning har i många fall lyfts upp som en förutsättning för all annan inlärning och utveckling. ”Har man sitt modersmål kan man också utveckla annan kunskap och kompetens, något som är grunden för det integrerade samhället”
sade en lärare. Kunskap och kompetens anses således vara den viktigaste utgångspunkten snarare än mångfaldens perspektiv och att ta vara på olikheter.
Vi har dock även kunnat skönja negativa attityder bland lärare, även om de representerar en tydlig minoritet och de allra flesta samtidigt representerar positiva åsikter. De bygger framför allt på att de har ifråga-satt vad man egentligen får ut per satsad krona. En lärare sade ”Finns det kanske andra vägar att gå för att nå längre när det gäller inlärning av moders-mål och integration i samhället.”
Inom lärargruppen har vi kunnat skönja något av en motsättning angående huruvida systemet med modersmålsundervisningen är upp-byggt. En del lärare (framför allt svenska språklärare som har främ-mande språk) har i flera fall givit uttryck för att de anser att det är mindre bra med modersmålsundervisning för annan språkundervisning.
Detta eftersom det kan vara orättvist eftersom elever på gymnasienivå kan välja sitt modersmål som b- eller c-språk och där få väldigt bra betyg.
”De kan i värsta fall samla ihop 850 av totalt 2500 poäng” sade en lärare.
Andra lärare har däremot menat att fördelen med tvåspråkighet inte är mer orättvis i skolsystemet än någon annan fördel som en elev kan ha.
Skolledare
Bland skolledarna var deltagarna tämligen överens om de bra och mindre bra aspekter med modersmålsstöd och ning. Det rådde något delade meningar huruvida modersmålsundervis-ning bidrar med nya influenser (inom pedagogik etc) när det gäller övrig undervisningen och om det leder till att skolan faktiskt tvingas anpassa sig till andra nya kulturer.
Bland skolledarna var enigheten stor kring att modersmålsstöd och modersmålsundervisning är oerhört viktigt för barn och elever med invandrarbakgrund. Samtidigt var de mer kritiska mot hur systemet fungerar än övriga grupper. ”Så som systemet ser ut i dag saknas insyn och ledning i hur deras arbete bedrivs” sade en skolledare. De påtalade också att modersmålslärarna hamnar utanför vilket också upplevs som negativt.
Skolledarena var också mer kritiska än övriga grupper till modersmålslä-rarna. ”Det är ofta lärare som inte känner till den svenska skolans uppdrag och det är något som ger upphov till ständiga konfliktsituationer och kulturkrockar”
sade en skolledare. En annan skolledare uttryckte sig i termer av att ”det
är lärare som faktiskt saknar kunskap om det svenska språket, pedagogik och för-skolans läroplan”.
Skolledarna skilde sig också från övriga grupper i och med att de underströk det negativa med att olika språk har olika status. Det kan leda till att lågstatusspråk väljs bort och det är något som kan få förödande konsekvenser för barn. ”Jag har sett många exempel på barn som inte kan något språk ordentligt. Och möjligheten för dessa barn att t ex lära sig ett tredje språk är mer eller mindre obefintligt. Det kan handla om en 13-åring som i res-pektive språk har ett ordförråd på ett par hundra ord” sade en skolledare.