Utgångspunkter

I kommande avsnitt förklaras återkommande begrepp och modeller som senare behandlas i analysen. Uppgifterna från dessa avsnitt är baserade på intervjuer och dokumentstudier.

3.1. Utjämningssystemet

Räkenskapssammadraget ligger till grund för det kommunala utjämningssystemet. Syftet med utjämningssystemet är, enligt Statskontoret, ”att skapa likvärdiga ekonomiska förutsätt-ningar för alla kommuner och landsting i landet att kunna tillhandahålla sina invånare likvär-dig offentlig service oberoende av invånarnas inkomster och andra strukturella förhållan-den”³. Det är regeringen och riksdagen som beslutar om anslag till den kommunalekono-miska utjämningen samt hur de olika utjämningsmodellerna ska vara utformade. SCB ansva-rar för beräkningar samt att presentera utfallet. Statskontoret är en övervakande myndighet som följer upp och utvärderarar utjämningssystemet.

Det finns fem olika delar i utjämningssystemet (se bild 3.1) där den inrapporterade informa-tionen som utgör grund för kostnadsutjämningen är föremålet för vår granskning. I kostnads-utjämningen kompenseras enskilda kommuner för strukturella behovs- och kostnadsskillna-der, sådana faktorer som kommunerna inte själva kan påverka. Utjämningen sker dock inte för faktorer såsom ambition, effektivitet och politiska beslut.

Bild 3.1 Utjämningssystemets olika delar

Kostnadsutjämningen utgörs av tio delmodeller som antingen avser en verksamhet eller ett kostnadsslag (se bild 3.2). Fem av dessa delmodeller är föremål för vår granskning, För-skola, fritidshem och annan pedagogisk verksamhet, Förskoleklass och grundFör-skola, Gymna-sieskola, Äldreomsorg samt Individ- och familjeomsorg.

3 Statskontoret (2014). Det kommunala utjämningssystemet. s.9

9 Bild 3.2 Kostnadsutjämningens tio olika delmodeller som tillsammans summerar till en kommuns totala struktu-rella standardkostnad per invånare.

För varje delmodell beräknas de strukturella kostnadsskillnaderna mellan kommuner vilket resulterar i en standardkostnad per delmodell som beskrivs i kronor per invånare. Vid jäm-förelse av en kommuns nettokostnader och standardkostnader för en verksamhet används en strukturårsjusterad standardkostnad. Den strukturårsjusterade standardkostnaden mot-svarar en verksamhets standardkostnad samt delar av kostnadsslagens standardkostnader enligt beskrivning i avsnitt 3.5.

3.2. Räkenskapssammandraget

RS är en Excelblankett med flera flikar som Sveriges kommuner ska fylla i enligt anvisning från SCB. En av flikarna, driftsredovisning, utgör grund för beräkning av kommunens netto-kostnader (se bilaga 2).

I driftsredovisningen anges alla relevanta kostnader och intäkter för kommunens olika verk-samheter. SCB har en grundfördelning på hur kontoplan enligt Kommun-BAS 13 ska fördela konton i olika kostnads- och intäktskolumner. Tillkommande egna konton utöver Kommun-BAS 13 ska fördelas in i kolumner enligt bästa bedömning. Alingsås kommun är en av de kommuner som använder sig av Kommun-BAS 13. För de kommuner som inte gör det finns även konteringsinformation för Kommun-BAS 05.⁴

Kostnaderna och intäkterna rapporteras in per verksamhet där den egentliga verksamheten kategoriserats in i sex stycken block samt i affärsverksamheter. Den egentliga verksamheten ska motsvara den skattefinansierade verksamheten medan affärsverksamhet är den verk-samhet som i huvudsak finansieras med avgifter. Verkverk-samhetsindelningen är tänkt att mot-svara kommuners organisation för att underlätta inrapporteringen. För de kommuner som inte fullt ut har motsvarande verksamhetsindelning krävs att verksamhetsgemensamma kostnader och intäkter schablonfördelas för att belasta rätt verksamhet enligt SCBs defini-tion. För Alingsås kommun krävs få sådana schablonfördelningar då organisationen efter-liknar SCBs verksamhetsindelning.

En av kolumnerna i RS, Fördelad gemensam verksamhet, är en schablon som fördelar ej interndebiterade gemensamma kostnader över de olika verksamheterna. Kommuner kan välja att antingen fördela de gemensamma kostnaderna enligt bästa förmåga eller att scha-blonfördela dessa med ett färdigt verktyg, SCB-nyckeln. Alingsås kommun har uteslutande använt sig av SCB-nyckeln som viktar de gemensamma kostnaderna baserat på varje

4 SCB (2015). Räkenskapssammandraget 2014.

10 samhets andel av nettokostnaden exklusive entreprenad, köp av verksamhet, bidrag samt transfereringar.

3.3. Nettokostnad

Med begreppet nettokostnad menas den faktiska kostnaden för att bedriva en viss verksam-het per invånare. Definitionen av nettokostnad är enligt SCB:

(Bruttokostnad – Bruttointäkt) / invånare per 31/12 innevarande år

Detta innebär att all inrapporterad ekonomisk information i driftsredovisningen påverkar kommunens nettokostnader. För att få rättvisande nettokostnader krävs således att poster i redovisningen fördelas på rätt verksamhet samt i rätt kolumn då enbart vissa kolumner på-verkar viktningen av den schablonfördelning som görs via tidigare nämnd SCB-nyckel.

3.4. Standardkostnad

För varje delmodell i kostnadsutjämningen beräknas en standardkostnad per invånare. Med begreppet standardkostnad menas den kostnad en verksamhet eller ett kostnadsslag borde ha baserat på den enskilda kommunens strukturella förhållande jämfört med övriga kommu-ner. Summan av alla standardkostnader motsvarar en kommuns strukturkostnad per in-vånare. De kommuner som har en strukturkostnad som överstiger genomsnittet i riket får ett kostnadsutjämningsbidrag motsvarande den överskjutande kostnaden medan de kommuner som har en strukturkostnad som understiger genomsnittet i riket får motsvarande kostnads-utjämningsavgift.⁵

Beroende på vilken standardkostnad som beräknas används olika strukturella skillnader.

Exempelvis, vid beräkning av standardkostnaden för Äldreomsorg tas hänsyn till andel av invånarna som överstiger 65 år, medan för standardkostnaden av Gymnasieskola tas hänsyn till hur många elever som valt ett visst program på gymnasiet. Vid beräkningen av standard-kostnaderna används två år gamla strukturella uppgifter som sedan räknas upp till årets prisnivå baserat på nettoprisindex (NPI).

3.5. Strukturårsjusterad standardkostnad

De olika kostnadsslagen i kostnadsutjämningens delmodeller är inte knutna till någon speci-fik verksamhet, utan avser att kompensera för högre kostnader inom den totala kommunala verksamheten. Vissa av standardkostnaderna för dessa delmodeller har av Sveriges kom-muner och landsting fördelats ut på de verksamhetsknutna standardkostnaderna. Dessa är bebyggelsestruktur, som tar hänsyn till exempelvis byggkostnader eller uppvärmningskost-nader för lokaler, samt befolkningsförändringar, lönestruktur och barn med utländsk bak-grund. Genom utfördelningen erhålls en strukturårsjusterad standardkostnad för respektive verksamhet. Den strukturårsjusterade standardkostnaden tar dock inte hänsyn till del-modellen Kollektivtrafik.⁶

5 Statskontoret (2014)

6 Statskontoret (2014)

11

3.6. Nettokostnadsavvikelse

Avvikelsen mellan en kommuns inrapporterade nettokostnader och en kommuns motsva-rande strukturårsjusterade standardkostnader kallas för nettokostnadsavvikelse och visar på skillnader mellan en kommuns faktiska kostnad för en verksamhet och dess förväntade kost-nad för motsvarande verksamhet under en genomsnittlig ambitions-, avgifts- och effektivi-tetsnivå som övriga riket. En positiv nettokostnadsavvikelse innebär att nettokostnaderna överstiger de strukturårsjusterade standardkostnaderna, det vill säga att en verksamhet har högre kostnader än vad som borde vara fallet sett till strukturella förhållanden och förutsätt-ningar. På motsvarande sätt innebär en negativ nettokostnadsavvikelse att nettokostnaderna understiger de strukturårsjusterade standardkostnaderna och att verksamheten har lägre kostnader för att bedriva sin verksamhet än vad som borde vara fallet sett till strukturella för-hållanden och förutsättningar.

12