Hur kan vi då bedriva en undervisning för blivande lärare som på ett bättre sätt tillgodoser kravet på en både relevant och korrekt undervisning
om judendom.
Till skolans värdegrund hör att dess undervisning skall vara saklig och all- sidig.274 Men vad innebär detta egentligen? är lärarens uppgift att hjälpa
studenter att tänka vetenskapligt om religion eller är det att hjälpa dem att »tänka religiöst« så att de (sakligt och allsidigt) förstår religionen »inifrån«? kan man som lärare överhuvudtaget undervisa andra utan att själv ha tillägnat sig den djupkunskap som det handlar om när man säger att man skall förstå religionen inifrån? och kan man förstå en religion inifrån utan att själv praktisera den?
christopher arthur talar i detta sammanhang om tre olika »nivåer« av förståelse. den första nivån är »förvirring«, det vill säga det som uppstår när en utomstående tittar på ett religiöst föremål, en religiös ritual eller liknande och inte förstår eller kan tolka det han eller hon ser. den andra nivån är att den som ser föremålet eller ritualen – eller vad det nu kan vara – har de verktyg som behövs för att kunna göra en mer eller mindre detal- jerad och sakligt korrekt beskrivning. den tredje – och enligt arthur ef- tersträvansvärda nivån – är att man även har de verktyg som krävs för att förstå hur en troende förstår föremålet eller ritualen. uppgiften – enligt arthur – är alltså att inte bara kunna redogöra för de rituella maträtter som dukas fram vid en påskseder-måltid, utan att också kunna förstå och för- klara hur de som deltar vid måltiden uppfattar dessa maträtter.275
arthurs tredje nivå tangerar det som ibland betecknas konfessionell un- dervisning, och den didaktiska utmaningen för varje lärare – utifrån ar- thurs synsätt – är alltså att bidra till att ge sina elever/studenter de verktyg som behövs för att de, så att säga, skall kunna komma »bakom« de religi- ösa begrepp och företeelser de studerar utan att vara utövare av denna re-
274 Läroplan, examensmål och gymnasiegemensamma ämnen…, s. 6.
275 arthur citerad i jack Priestley, »on Learning to Think religiously» rune Larsson & caroline gustavsson (ed.), Towards a European Perspective on Religious Education, Skel- lefteå 2004, s. 50f.
ligion. en student/elev skall inte bara sakligt och korrekt kunna förklara innebörden av en religiös ritual, symbol eller artefakt. Han eller hon bör dessutom ha nått den djupare förståelse, den djupinlärning, som innebär att han/hon kan relatera till och berätta hur en utövare av en viss religion känslomässigt och identitetsmässigt uppfattar dessa saker. Sannolikt är det först med dessa verktyg som man fullt ut har en möjlighet att visa en ökad förståelse och motverka fördomar.
Hur kan man då som akademisk lärare bidra till att ge studenter de verktyg de behöver för att både nå denna djupare förståelsenivå och i sin tur kunna undervisa andra? under några terminer har jag laborerat med olika lektionsupplägg för att förhoppningsvis hitta en fruktbar kombina- tion mellan kunskapsförmedling och olika verktyg anpassade till de få timmars undervisning som vanligtvis står till buds på en introduktionskurs till världsreligionerna. jag är inte framme vid målet ännu, men ett upplägg som provats under hösten 2012 har känts som ett steg i rätt riktning. I grova drag kan detta upplägg sägas bygga på mönstret repetition – fördjup- ning – repetition.
repetitionslektion
att inleda ett undervisningsmoment med en repetitionslektion kan synas som en motsägelse, men min erfarenhet är att man på den första lektionen bör göra någon form av avstamp, vilket lättast sker genom en repetition av de baskunskaper som studenter kan antas ha med sig. Många lärare delar min erfarenhet att studenter har glömt de basfakta som vi lärare menar att de borde ha med sig från tidigare stadier. Samtidigt framkommer det i Skolinspektionens rapport att elevers intresse för religionsämnet avtar när de upplever undervisningen som en repetition från lägre nivåer,276 vilket
medför att utmaningen blir att repetera utan att det omedelbart uppfattas som en repetition.
Mitt förslag till lösning på detta är att man låter första lektionen utfor- mas som en kombination av lekfullt diagnostiskt prov och snabbrepetition av religionens centrala grunder, där studenterna individuellt – och helt
anonymt – ges möjlighet att se vad de och övriga i gruppen kommer ihåg samtidigt som läraren får en möjlighet att se på vilken kunskapsnivå grup- pen framför honom/henne befinner sig. genom att låta allt ske anonymt behöver ingen enskild student känna sig utpekad, och genom att låta alla ta del av vad alla svarat skapas ett visst spänningsmoment i övningen: har jag svarat som de andra?
ett sätt att genomföra en sådan övning är att använda mentometer- omröstning. det finns idag enkla webb-baserade system där studenten med hjälp av en smartphone eller bärbar dator klickar in på en hemsida och där löser de frågor som läraren i förväg ställt.277 Svaren är synliga för
alla i realtid, och utifrån dessa svar kan läraren sedan repetera det moment som frågan belyser.
jag har provat ett av dessa system i några olika undervisningssamman- hang, bland annat under en introducerande tretimmarslektion med ett sextiotal studenter på grundnivå vilket på väsentliga punkter motsvarar en grupp blivande lärare. den första timmen av lektionen inleddes med att studenterna klickade in sig på en angiven hemsida och löste fem korta frågor under fem minuter, varefter resten av 45-minuterslektionen ägnades åt att i storgrupp samtala över de svar som getts. Samma mönster uppre- pades sedan under de följande två 45-minuterslektionerna. av det sextiotal studenter som var närvarande svarade trettiotvå. några studenter besva- rade frågorna i grupp, några hade tekniska problem med att komma in på sidan, några saknade en smartphone/dator och kunde alltså inte koppla upp sig och andra valde helt enkelt att inte delta i övningen.
av de totalt tretton frågor som studenterna besvarade under lektionen var det endast en fråga som alla var överens om (och också hade rätt på). På övriga frågor var det vanligtvis omkring en tredjedel som svarade fel, vilket jag använde som utgångspunkt när vi samtalade om svaren. I stället för att direkt tala om vad som var rätt svar diskuterade vi de olika alterna- tiven, och funderade samtidigt på vad som kan ha föranlett några i grup- pen att svara fel på just denna fråga.
Min erfarenhet av denna övning är överlag positiv. Istället för att jag som lärare står längst fram i lektionssalen och rabblar fakta så för vi inom grup-
pen ett samtal över de olika svarsalternativen som förhoppningsvis resul- terar i att flertalet av studenterna känner sig delaktiga. utöver den faktiska kunskapsprövningen syftar övningen till att ge studenterna en hjälp med att läsa och strukturera innehållet i kursboken, där en förhoppning från min sida är att de studenter som svarade fel på någon eller några av frå- gorna anammade mina inledande och avslutande instruktioner om att anteckna de saker de haft fel på och att gå hem och repetera just dessa bitar.
Fördjupningslektioner
de följande lektionerna föreslår jag skall användas till att göra ordentliga fördjupningar inom några olika områden där man utifrån en ganska smal fråga belyser, diskuterar och problematiserar vidare frågeställningar. Hur många lektioner det handlar om beror på de ekonomiska förutsättning- arna. Själv hade jag två stycken denna termin – båda två var tretimmars- lektioner – där jag denna gång valde att dels fokusera det rituella livet, dels religiös argumentation i en mer fundamentalistiskt präglad kontext.
Inför den första lektionen uppmanades studenterna att förbereda lek- tionen genom att se en kortfilm som för närvarande finns tillgänglig via youTube,278 och att anteckna så många som möjligt av de rituella föremål
och handlingar som gestaltas under filmens gång. Lektionen inleddes se- dan med att kortfilmen visades i storgrupp varefter studenterna under fem-sex minuter bildade smågrupper och jämförde och kompletterade sina iakttagelser. därefter skrev vi på whiteboarden upp de saker som de note- rat och samtalade om var och en av dessa saker. Lektionen avslutades med en mer traditionell föreläsning om judendom som levd religion, vilken till stor del tog sin utgångspunkt i det som vi tidigare sett gestaltas på filmen. erfarenheten från detta lektionspass är att studenterna var betydligt mer vaksamma på detaljer än jag förväntat mig, och att de med hjälp av kurslit- teraturen och internet också kunde namnge dessa detaljer på ett sätt som jag inte räknat med. konsekvensen av detta blir att nästa gång jag tillämpar denna pedagogik kommer jag att öka tiden för vårt samtal, minska om-