2001/2016). Visuella metoder har dominerat undersökningarna, med utgångspunkt i rörlig och fotografisk bild. I licentiatstudien involverades gymnasieelever genom att de spelade in videodagböcker, vilket utgjorde det empiriska materialet. I den andra empiriproduktionen användes stillbildskamera som del av visuella etnografiska observationer i ett klassrum.
En skateboardfilm utgör den tredje kategorin visuellt empiriskt material.
Filmen skapades av en forskningsdeltagare i undersökningen cirka ett år innan studien genomfördes. Det visuella materialet består således framför allt av bilder som producerats av mig eller forskningsdeltagarna inom forskningsstudierna. Dessa bilder har blivit en aktiv del av undersökningen, och varit sammanflätade med dessa undersökningar (Rose, 2001/2016). Ett undantag är skateboardfilmen eftersom den inte skapades under studiens empiriproduktion utan var ett befintligt material.
Visualitet och performativitet i ett etnografiskt förhållningssätt
Visuell etnografi är en explorativ metod som kan kopplas till performance och performativitet (Bagely, 2008; Lind, 2015c). Visuell etnografisk performativitet är tätt förbunden med pedagogik, som en metod för att undersöka och få kunskap om någonting (Denzin, 2003). Vidare handlar etnografisk performativitet om erfarenheter i vardagen, och att synliggöra det som tas för givet genom ett kritiskt perspektiv (Lind, 2015c; Pink, 2001/2007). Det performativa med visuella forskningsmetoder betonas i görandet, vilket i sin tur
innebär att uppmärksamma glappet mellan det som händer i nuet och vad som kan komma att hända härnäst (Lind, 2015c). Det betyder att händelser i nuet möjliggör en rad framtida händelser. I pedagogiska sammanhang såväl som i visuell etnografisk forskning finns därmed ett mellanrum mellan nuet och vilka möjliga händelser som skulle kunna realiseras eller aktualiseras.
Detta glapp eller mellanrum innebär både det förväntade och det oförutsägbara, olika oförutsägbarheter som: ”… that which is not expected, that which is unthinkable, that which is not imagined” (Lind, 2015c). Det handlar alltså om forskarens (eller lärarens) känslighet för vad som blir möjligt genom det som faktiskt händer (aktualiseras) i nuet. Den etnografiska positionen innebär att genom olika metoder försöka inta någon annans perspektiv, och därmed förflytta sin subjektsposition. Den etnografiska processen kan ses som nya riktningar av tillblivelse, som sammankopplade händelser med mänskliga och icke-mänskliga kroppar och miljö i forskningsstudien.
Ett fotografi kan i en enda representation förmedla enorma mängder information (Grady, 2004). Mängden information är dock inte den kvalitet som främst synliggjorts i de studier jag har genomfört. Fotografiet som del av etnografiska observationer innebär inte att dessa bilder ses som bevisföring.
Det handlar inte i första hand om en avspegling av vad som fanns framför kameran i det ögonblick slutaren öppnades, som en vittnesbörd av vad som hände i klassrummet. Visuell performativitet är ett begrepp som innebär att forskning med visuella metoder inte bara handlar om att observera, beskriva och analysera världen, utan att forskaren och de visuella metoderna blir involverade och sammanflätade med forskningsstudien (Lind, 2015a, 2015c;
Pink, 2001/2007, 2009/2015). Det performativa i samhällsvetenskapliga forskningsmetoder handlar om hur det som studeras samtidigt blir till genom att det studeras. Law och Urry (2004) skriver:
…we argue that social inquiry and its methods are productive: they (help to) make social realities and social worlds. They do not simply describe the world as it is, but also enact it (s. 390-391).
Med detta perspektiv har alla forskningsmetoder särskilda effekter, de gör en skillnad i undersökningar och de medverkar till att forma det som studeras i en undersökning. Denzin (2001) uppmärksammar hur performativ sensibilitet och konstnärliga förhållningssätt kan användas inom utbildningsvetenskaplig etnografi för att skärpa alla sinnens uppmärksamhet och känslighet. Det
betyder att kroppen används som ett redskap för att tänja på vad som är möjligt att få kunskap om och att bejaka mångfald och komplexitet i levd erfarenhet (Barone & Eisner, 2012). Performativ sensibilitet betonar direktheten och sinnliga upplevelser som sätt att få kunskap. Med andra ord behöver forskaren tillfälligt avlägsna sig från en analytisk distans. Empatiska förhållningssätt kombineras med kritiska och reflexiva (Denzin, 2003; Pink, 2009/2015).
Bruket av kameror i mina undersökningar ser jag som performativt i meningen att kamerorna medförde agens. Det betyder att visuella metoder var avgörande för hur studierna utformades och genomfördes. Kamerorna har i hög grad varit del av de bägge undersökningarna, som aktörer på ett praktiskt och konkret sätt. En viktig aspekt av visuella metoder handlar därför om vad som händer och vad som uppnås när de tas i bruk (Knowles & Sweetman, 2004). Forskarens närvaro, kamerans agens och forskningsdeltagarnas medvetenhet om den pågående undersökningen blir aktiva delar av undersökningen. I arbetet med visuella metoder i forskning är reflexivitet en betydelsefull del genom att undersökningsmaterialet så att säga tittar tillbaka på forskaren och forskningsdeltagarna. Relationella aspekter i forskningen aktualiseras särskilt när forskningsdeltagare involveras i undersökningen genom att producera empiriskt material. Relationerna mellan forskare, forskningsdeltagare och forskningsmetoder sätts i fokus. Etiska frågor aktualiseras och synliggörs som en del av den reflexivitet som förknippas med visuella metoder. Det sker genom distanseringen från vardagliga förgivet taganden då exempelvis forskningsdeltagarna ser tillbaka på sina bilder eller inspelningar och samtalar med forskaren om dessa (Holliday, 2004; Rose, 2001/2016). Till exempel kan ny förståelse av den egna situationen och omprövning av självuppfattningen uppstå, eller kreativt arbete där deltagare kan uttrycka och utforska olika subjektspositioner (Pink, 2001/2007; Lind, 2010/2013, 2015c; Thomson, 2008). Användningen av visuella, performativa metoder medförde en omdefiniering av förhållandet mellan mig som forskare/lärare och forskningsdeltagarna/eleverna och forskningsstudien.
Kamerans roll i mina undersökningar är därmed varken att försöka bevisa händelseskeenden, eller att bidra med bilder som illustrationer till avhandlingstexten (Rose, 2001/2016). Det visuella är en metod som möjliggör för ny kunskap och kritik att skapas. Skillnaderna mellan text och visuella utsagor bildar komplexitet i källmaterialet genom att de tillför olika kvaliteter (Lind, 2010/2013).