Låtskrivaren och jag : ett ensamt samarbete

Örebro universitet
 Musikhögskolan


Musikalisk gestaltning, Musikproduktion

Kurs: Musikalisk gestaltning, Självständigt arbete, Musikproduktion Vårterminen 2018

Låtskrivaren och jag – ett ensamt samarbete

En undersökning i hur jag kan använda mina positiva upplevelser av att

skriva musik tillsammans med andra för att överkomma hinder och tvivel

Titel: Låtskrivaren och jag – ett ensamt samarbete

Engelsk titel: The songwriter and I – a lonely collaboration

Sammanfattning

Inom ramarna av konstnärlig forskning har jag undersökt min egen låtskrivarprocess och hur jag kan förändra mitt sätt att arbeta för att skapa en bättre upplevelse av skrivprocessen. Syftet med arbetet har varit att identifiera vilka hinder som dyker upp i min skrivprocess och om jag genom förändring av invanda mönster och tankebanor kan arbeta mig igenom dessa. Jag har arbetat utifrån frågeställningarna Vilka hinder upplever jag när jag skriver själv? samt Kan jag,

genom att bryta mina invanda mönster och tankebanor, förbättra upplevelsen av min skrivprocess?

Bakgrunden till mitt val av ämne är att jag under lång tid upplevt att jag inte längre trivs med att skriva själv, utan drabbas av tvivel längs vägen som får mig att ge upp halvvägs. Jag har istället valt att skriva musik tillsammans med andra då jag upplevt samarbetet som fritt från dessa tvivel, vilket också resulterat i att låtarna blir klara. Men eftersom jag har en önskan om att återupptäcka glädjen i att skriva låtar själv så ville jag undersöka om ett förändrat arbetssätt kan lösa de problem jag upplever och ge mig lusten tillbaka till att skriva själv.

Materialet för denna undersökning har bestått av loggboksanteckningar där jag dokumenterat allt jag gjort, mina upplevelser och känslor vid de olika arbetstillfällena samt reflektioner över varför jag känner och handlar som jag gör. Den data jag samlat in genom loggboksanteckningar har jag sedan analyserat och tolkat utifrån tidigare forskning inom musikalisk prestationsångest, psykologi inom förändringsarbete och även studerat litteratur som rör låtskrivarprocessen. Resultatet av min undersökning har tydligt visat för mig var och vilka hinder som dyker upp i min skrivprocess och till största del är det problem med prestationsångest och rädsla för andras åsikter som ligger till grund för min negativa upplevelse av att skriva låtar själv. Jag har även kommit fram till slutsatsen att jag genom ny kunskap om hur jag förändrar mitt sätt att tänka kring min prestation kan ta mig förbi de hinder som uppstår. En förutsättning för förändring har också varit genom kunskap jag fått till mig om vilka aspekter som är viktiga för att skapa en lyckad förändring.

Jag har genom detta arbete hittat ett nytt sätt att tänka och skapat nya förutsättningar för min egen låtskrivarprocess och jag hoppas kunna inspirera andra låtskrivare, som stångas med samma problem som jag, att våga möta sina tvivel och skapa en förändring till det bättre. Sökord: låtskrivande, prestationsångest, kreativ process, förändringsarbete

Förord

Jag vill först och främst tacka mina handledare:

Anders Ekman – stort tack för dina kloka råd, din kunskap och beundransvärda förmåga att skapa klarhet i mina stunder av tvivel.

Roger Krieg – tack för att du lyssnat och stärkt mig i min vision för låten, samt för samtal som bekräftat att det jag undersöker har betydelse för fler än mig.

Jag vill även rikta ett speciellt tack till Fredrik Lundström som genom att vara en fantastisk samarbetspartner figurerat som ljuspunkt genom hela mitt arbete med den klingande delen. Sist men definitivt inte minst vill jag tacka min familj och mina vänner för att ni lyssnat, peppat och lagat mat åt mig när jag sprungit vilse i litteraturen

Innehållsförteckning

Inledning ... 1

Problemformulering ... 2

Syfte ... 2

Frågeställningar ... 2

Bakgrund och litteratur ... 3

Mönster är till för att brytas? ... 3

Musikalisk prestationsångest och den inre kritikern ... 4

Vad är grejen med samarbetet då? ... 6

Metod... 7

Klingande del ... 7

Samarbetet - Redogörelse och mall ... 7

Mall utifrån samarbete: ... 8

Ensamarbetet – Redogörelse och översikt ... 8

Översikt av ensamarbetet: ... 8

Sammanfattning av eventuella skillnader i arbetsprocesserna ... 8

Loggbok som metod ... 9

Konstnärlig forskning ... 9

Kvalitativ metod ... 10

Resultatpresentation ... 11

Lyssna in tracket för att förstå harmonik, rytmik och formdelar ... 11

Spela in röstmemos på mobilen under hela processen för att dokumentera och fånga upp idéer ... 12

Testa idéer till tracket ... 12

När alla melodier är valda – skriv text ... 12

Utvärdera – är det något som behöver skrivas om? ... 13

Nöjd? Då är det dags att spela in sång ... 15

Lyssna, utvärdera och gör om något om det behövs ... 15

Dags att sammanställa en demo ... 17

Resultatanalys ... 18

Lyssna in tracket för att förstå harmonik, rytmik och formdelar ... 18

Stäng av tracket och börja leta efter melodier till endast gitarr ... 18

Spela in röstmemos på mobilen under hela processen för att dokumentera och fånga upp idéer ... 18

När alla melodier är valda – skriv text ... 19

Utvärdera – är det något som behöver skrivas om? ... 19

Nöjd? Då är det dags att spela in sång ... 20

Lyssna, utvärdera och gör om något om det behövs ... 20

Dags att sammanställa en demo ... 21

Sammanfattande tankar kring processen ... 21

Reflektion ... 23

Källförteckning ... 24

Tryckta källor ... 24

Digitala källor ... 24

Inledning

När jag för många år sedan började skriva låtar var det en väldigt privat, nästan hemlig, upplevelse för mig. Jag satt alltid ensam på mitt rum med gitarren och ett anteckningsblock och lekte fram ackord, melodier och text. Mitt enda fokus var att hitta rätt känsla för låten och få utlopp för något jag ville berätta och när jag kände mig nöjd tog jag med låten till replokalen, visade upp den för mitt band och så började vi repa in den. Skapandeprocessen var både tydlig och enkel, kanske på grund av att syftet med låten var så självklart, den skulle ju bara passa mig och mitt band och jag hade full koll på hur jag skulle åstadkomma detta.

Jag älskade verkligen att skriva låtar och det gör jag fortfarande, men det har med åren smugit sig in tvivel och prestationsångest i min skapandeprocess. Nuförtiden skriver jag inte till mig själv längre utan föredrar att skriva låtar till andra artister och producenter vilket innebär att det ju är någon mer som ska bli nöjd med låten. Frågor som kommer hen gilla den här texten? är

det här verkligen rätt melodi till låten? och sjunger jag tillräckligt bra? dyker upp och sätter

käppar i hjulet för mig och jag ger upp innan låten ens är klar. Tanken och viljan att göra något åt detta har kommit och gått många gånger, men istället för att söka efter svar så har jag istället gjort om samma misstag om och om igen. Du förstår vid det här laget att jag har väldigt många halvfärdiga låtar på min hårddisk.

Min snabba lösning för att slippa de här tankarna och min prestationsångest har varit att i princip sluta skriva låtar helt själv, jag har istället valt att alltid göra det tillsammans med andra. Jag har upplevt att skrivandeprocessen blir mycket friare från prestationsångest, jag får en annan energi och självförtroende som gör att jag har lättare att lita på mina kreativa beslut och kanske bäst av allt – låtarna blir ju klara!

Men denna ”lösning” är ju snarare en flykt från det faktiska problemet, jag saknar ju att skriva själv, vara i min egna bubbla och tycka att den räcker till. Jag saknar även känslan av att få uttrycka precis det jag själv vill, att vara personlig och skriva om mina egna erfarenheter utan att ständigt oroa mig över vad andra ska tycka. Jag måste helt enkelt tänka om tror jag. Jag gör alltid på samma sätt i min egen skrivprocess och fastnar alltid på samma ställe med samma tvivel, så uppenbarligen är det dags att bryta min invanda arbetsgång och hitta ett bättre sätt att arbeta. Ett arbetssätt som gör att jag hittar tillbaka till glädjen i att skriva själv igen, som jag gjorde som tolvåring med en för stor gitarr hemma i flickrummet.

Men hur hittar jag ett nytt sätt att arbeta bara sådär? En idé jag fick är att applicera arbetsgången från ett av mina senaste samarbeten (som också ledde fram till en av mina absoluta favoritlåtar) på min egen skrivprocess, då tvingar jag mig själv till att förändra mina negativt laddade skrivstunder, och hur fantastiskt vore det inte om det ledde till att jag från och med denna djupdykning kommer upp till ytan igen med nytt självförtroende och en ny lust att skapa själv?

Problemformulering

Problemet är att jag lyssnar mer på min inre kritiker än på låten jag försöker skriva. Jag lägger min energi på vad jag tror att andra kommer att tycka istället för att fokusera på vad jag själv tycker. Detta leder till att min skrivprocess när jag skriver själv blir lidande, jag vantrivs och ger upp innan låten är klar. För att ta mig an denna situation upplever jag att jag behöver en djupare insikt i vilka hindren är och var i skrivprocessen de uppstår.

Syfte

Mitt syfte med den här uppsatsen är att undersöka vilka hinder jag upplever i min egen skrivprocess samt om ett förändrat arbetssätt kan leda till en förbättrad upplevelse av min skrivprocess med resultatet att låtarna blir klara.

Frågeställningar

• Vilka hinder upplever jag när jag skriver själv?

• Hur kan jag, genom att bryta mina invanda mönster och tankebanor, förbättra upplevelsen av min skrivprocess?

Bakgrund och litteratur

Jag vill bryta mina invanda mönster, försöka förstå de tvivel som stryper min kreativitet samt hitta ett sätt att utnyttja de positiva effekterna av ett samarbete när jag arbetar på egen hand. Så hur gör jag det? Jag väljer att i kommande stycke redogöra för den litteratur jag valt att använda för att djupdyka i dessa frågor under rubrikerna Mönster är till för att brytas?, Musikalisk

prestationsångest och den inre kritikern samt Vad är grejen med samarbetet då? Mönster är till för att brytas?

För att skapa en förändring i mitt arbetssätt och min upplevelse av skrivprocessen identifierar jag två mönster som behöver brytas, dels det uppenbara i att jag rent praktiskt behöver ändra arbetssätt men även att jag behöver bryta mitt tankemönster i skrivprocessen. Jag vill i följande stycke dyka lite djupare i hur förändringar av tankesätt och invanda mönster kan påverka oss som individer och vad som krävs för att genomföra en förändring.

Carol S. Dweck skriver i Mindset – du blir vad du tänker” (2017) om hur den uppfattning vi har om oss själva påverkar vårt sätt att leva och kan avgöra om man blir den person man vill vara och uppnår det man värdesätter. Enligt Dweck styrs vi av antingen ett statiskt eller ett

dynamiskt mindset. Kännetecknande för ett statiskt mindset är att tro att ens egenskaper är

huggna i sten, att varje situation bedöms, att man ständigt måste visa att man duger och att motgångar likställs med misslyckanden – vilka man till varje pris vill undvika. Ett annat kännetecknande drag för människor med ett statiskt mindset är att man vill vara säker på att lyckas, man vill vara felfri redan från början och undviker hellre en utmaning än riskerar att misslyckas. Ett dynamiskt mindset innebär istället att du har uppfattningen att du genom ansträngning och hårt arbete kan utveckla dina grundläggande egenskaper och väljer att, istället för att se motgångar som misslyckanden, se dem som utmaningar (Dweck, 2017).

Enligt Dweck har människor aspekter av både ett statiskt och ett dynamiskt mindset och att det kan variera mellan olika områden i ens liv men att man oftast styrs av det ena eller det andra sättet att tänka inom de olika områdena. Med andra ord verkar det inte så svart eller vitt, men en förutsättning för att utvecklas som person kan då vara att anamma ett mer dynamiskt mindset på de områden där man känner att ett statiskt mindset dominerar, med syftet att ändra sin syn på de hinder som dyker upp längs vägen, och se dem som möjligheter för utveckling istället för varningssignaler om misslyckanden (Dweck, 2017).

Nyckeln till förändring är enligt Dweck (2017) att vara medveten om att det finns två mindset, för att börja tänka och reagera på ett nytt sätt. När du lärt dig att identifiera att du fastnat i ett statiskt mindset kan du således välja att istället ta dig an en upplevelse av misslyckande med ett dynamiskt mindset, vilket då skulle innebära att du antar utmaningen, anstränger dig ännu mer eller helt enkelt ser vinsten i att lära dig av misstaget. I slutändan handlar mindset om uppfattningar som härbärgerar våra tankar och vi kan själva ändra vårt sätt att tänka (Dweck, 2017).

Att skapa en förändring i mitt arbetssätt och med andra ord möta mina svagheter och ömma punkter som låtskrivare kräver dock mer handfasta strategier än att endast byta mindset. I boken

Byt spår! (2010) talar författarna Chip Heath och Dan Heath om hur vår hjärna omfattar två

skilda system, den instinktiva, känslostyrda, emotionella sidan samt den rationella sidan som snarare kännetecknas av att vara analyserande och reflekterande. De väljer att kalla dessa två sidor för Elefanten (den emotionella sidan) och Ryttaren (den rationella sidan) efter en bok skriven av psykologen Jonathan Haidt där han namnger hjärnans två system på just detta vis

(Heath & Heath 2010). För att tydliggöra varför jag skriver om detta väljer jag att citera ur Byt

spår!:

Uppflugen på Elefantens rygg håller Ryttaren i tömmarna och ser ut att vara ledaren. Men Ryttarens kontroll är skör, eftersom Ryttaren är så liten i förhållande till Elefanten. Varje gång Elefanten och Ryttaren är osams om riktningen, får Ryttaren stryka på foten. Han har inte en chans mot den sex ton tunga Elefanten” (Heath & Heath 2010, s. 15)

Det författarna menar är alltså att för att kunna genomföra förändringar behöver både den emotionella sidan och den rationella sidan vara med på tåget, annars klarar inte Ryttaren av att hålla Elefanten på spåret tillräckligt länge för att nå målet (Heath & Heath, 2010). Hur är då detta kopplat till min undersökning? Jo, som jag ser det så är ett av mina hinder i skrivprocessen just att jag, mot bättre vetande, låter mina känslor styra i min arbetsprocess med att skriva låtar. Jag har en vision och ett mål men en bit in i processen skenar Elefanten iväg och min Ryttare tappar kontroll över situationen.

Med andra ord är steg ett att motivera den emotionella sidan att hålla sig på rätt spår, men en annan viktig aspekt är att ha en tydlig bild av var man är på väg, annars spelar det ingen roll om Elefanten låter Ryttaren hålla i tömmarna om Ryttaren ändå inte vet var vi är på väg (Heath & Heath 2010). Människor är mer förändringsbenägna om det är tydligt vad som förväntas av dem, otydliga uppmaningar leder snarare till fler frågor och denna brist på klarhet kan lätt misstas som ett tecken på motstånd till förändring (Heath & Heath, 2010).

Vi kan nu konstatera att för att genomföra en förändring behöver man tydlighet, men enligt Heath & Heath (2010) är det även viktigt att hitta ljuspunkterna genom att analysera vad som faktiskt fungerar bra, istället för att bara låta den rationella sidan av oss fokusera på problemen. Vi har nämligen en tendens att istället för att fokusera på det positiva bara se det som är trasigt och fundera över hur vi kan laga det, vilket enligt Heath & Heath är att ha ett probleminriktat tankemönster. Det vi istället behöver är ett lösningsfokus, där vi genom att vaska fram ljuspunkterna kan hitta en väg till förändring. Men viktigt är att denna förändring kommer ur ens egna förutsättningar och inte är en ”importerad” lösning, något som somliga människor nästan reflexmässigt reagerar med skepsis på (Heath & Heath, 2010).

Ytterligare ett nödvändigt redskap för att genomföra en förändring är att skriva manus för de väsentliga stegen; för många valmöjligheter leder till beslutsförlamning och då är risken stor att man istället väljer den hemtama vägen och förändringen går om intet. Men om oklara mål kan omsättas i konkreta beteenden, om du kan reda ut vilka valmöjligheter du faktiskt har, kan du istället skapa den tydlighet som löser motstånd och leder till förändring (Heath & Heath, 2010).

Musikalisk prestationsångest och den inre kritikern

Prestationsångesten är nog min värsta fiende, ibland kanske min bästa kompis då den pushar mig längre än jag trodde jag kunde nå, men oftast är den bara där som den där taskiga kompisen som letar fel och brister och i följande stycke vill jag titta närmare på hur prestationsångest kan yttra sig hos just musiker.

Andrew Steptoe beskriver i boken Music and emotion (2001) hur framförandet av musik, vare sig du spelar eller sjunger och oavsett om det är i en stor konserthall eller på en liten skolkonsert för många framkallar en känsla av glädje, och kanske till och med en känsla av eufori. Men dessvärre kan samma situation för någon annan istället framkalla starka negativa känslor såsom

ångest, oro och för vissa till och med sådan fasa att det försämrar kvaliteten på själva framträdandet (Steptoe, 2001).

Till skillnad från scenskräck, som kännetecknas av en plötslig känsla av oro och skräck som kan drabba en person inför ett framträdande inför en stor publik så menar Steptoe (2001) att musikalisk prestationsångest är en känsla som byggs upp gradvis inför ett framträdande och oron över att kvaliteten på framförandet ska påverkas är kännetecknande för just musikalisk prestationsångest, liksom att det kan uppstå i många olika sammanhang och inte bara i närvaron av en stor publik, utan snarare beror på den utvärderande aspekten i situationen.

Enligt Lehrer, Goldman, & Stromen (1990, refererad i Papageorgi, Hallam & Welch 2007) kan rädslan för att bli negativt utvärderad, oro över andra personers reaktioner samt rädslan att inte nå upp till förväntningar skapa både nervositet och ångest. Steptoe (2001) menar även han att detta sätt att tänka, denna oro över vad andra ska tycka, är relaterat till den musikaliska prestationsångesten, och inte sällan kopplat till perfektionism som just tar sig uttryck genom tankar om en förväntan att lyckas och att ha som mål att alltid vara perfekt i det man gör. Dessa kognitiva beteenden leder snarare till att man tappar koncentrationen på uppgiften och risken att man gör fel blir istället större (Steptoe, 2001). Även Eva Hillered är i boken Lathund för

låtskrivare (2013) inne på detta spår och menar att man bör åsidosätta tankar om andras

bedömning, krav och förväntningar och inte heller fokusera på prestationen i sig i en kreativ process. Då tankar som dessa tenderar att stoppa det kreativa flödet.

En annan intressant aspekt är hur övrig stress såsom oro över karriär, jobbmöjligheter, konkurrens och ekonomi i en musikers tillvaro kan kopplas till den musikaliska prestationsångesten, eller snarare att prestationsångesten i sig framhäver denna stress (Steptoe, 2001).

Förutom känslan av oro och ångest kan musikalisk prestationsångest också ta sig fysiska uttryck såsom handsvettningar, hjärtklappning eller panik. Den kan även visa sig genom kognitiva reaktioner såsom förlorad koncentration, att man blir lättdistraherad, minnessvårigheter och i beteenden som darrningar eller brister i sin teknik (Steptoe, 2001). Professionellt stöd för musiker med prestationsångest består i huvudsak av antingen medicinsk eller terapeutisk hjälp (Steptoe, 2001). Men Steptoe (2001) menar att många musiker utvecklar egna, informella, strategier för att hantera sin prestationsångest och exempel på dessa kan vara meditation, andningsövningar, läsning och distraktion.

Eva Hillered (2013) talar om ”den inre kritikern” som en inre röst som hämmar kreativiteten. För att ge en bredare bild av vad hon menar väljer jag här att lyfta fram ett citat ur hennes bok:

Om du ofta drabbas av en känsla av värdelöshet, om du ofta tappar lusten mitt i ett skapande och bara känner dig dålig, då mår du förmodligen bra av att medvetandegöra och lära känna det som är din inre kritiker. Allt det i dig som är omedvetet tenderar du att styras av. Om din inre kritiker är omedveten känns det som om tanken ”jag är en värdelös sångare” är sann. Du har ingen distans till dina negativa tankar, utan upplever dem som sanningen. Det är då du tappar lusten, motivationen och tänker, äh, låtskriveri är inget för mig, jag är för gammal eller jag är för ung eller jag är inte tillräckligt…(Hillered 2013, s. 24)

Hillered (2013) menar vidare att om man lär sig att förstå sin inre kritiker blir man också medveten om att dessa tankar inte är någon sanning utan bara sporadiska känslor som drabbar en.

Vad är grejen med samarbetet då?

När jag börjar söka information om varför jag dras till samarbeten och undviker att arbeta själv fångas jag av Eva Hillereds tankar om introverta kontra extroverta människor och hur en förståelse för vilken typ av människa du är kan utveckla ditt låtskrivande. Hon menar att den introverta får energi inifrån, behöver tid att reflektera, söker svar genom att vända sig inåt och tycker om att utveckla idéer ensam (Hillered, 2013). En extrovert person får däremot energi utifrån, söker svar genom att integrera med andra, uttalar ofta åsikter och behöver bekräftelse från andra (Hillered, 2013).

Vilket arbetssätt man som låtskrivare föredra påverkas således till stor del av vilken typ av person man är, och när det gäller just samarbetssituationer så gynnar de en extrovert person då denne stimuleras av samtal och möten som ger ett flöde av idéer (Hillered, 2013). Hillered (2013) uttrycker även att extroverta personer inte riktigt vet vad de tycker förrän de hör sig själva säga det och ger tipset om att uttala till exempel sina idéer om textfraser högt för sig själv, eller ännu hellre spela in dem.

Jag känner mig träffad av denna beskrivning av den extroverta låtskrivaren och läser vidare om fördelar med samarbeten i Jason Blumes 6 steps to songwriting success (2004) där han menar att man i låtskrivarsamarbeten bland annat inspireras av varandras drivkraft att göra sitt bästa, man får omedelbar feedback på sina idéer samt får känslomässigt stöd och uppmuntran. En annan aspekt han tar upp är hur samarbetet främjar disciplinen att skriva även då du inte känner dig inspirerad, att ansvaret gentemot en annan låtskrivare gör att du arbetar hårdare och är mer benägen att skriva om delar av en låt för att utveckla idén (Blume, 2004).

Metod

Under detta stycke vill jag på ett så tydligt sätt som möjligt försöka redogöra för hur jag arbetat med denna undersökning. Jag väljer att redogöra för arbetets olika delar under rubrikerna

Klingande del, Loggbok som metod, Konstnärlig forskning, samt Kvalitativ metod. Klingande del

Utgångspunkten för detta arbete var att undersöka vad som händer i min skrivprocess om jag bryter mina vanliga mönster och förändrar mitt arbetssätt. Detta för att upptäcka hur och om de hinder jag upplever i min skrivprocess kommer sig ur mitt arbetssätt eller om det snarare handlar om min känslomässiga upplevelse av att skriva själv, eller kanske både och. Men för att skapa en struktur för denna förändring har jag valt att utgå från en samarbetssituation som modell att applicera på min skrivprocess då jag skriver ensam, och på så vis undersöka om det förändrar skrivprocessen till det bättre.

För att kunna genomföra denna undersökning har jag således valt att skapa en enkel mall utifrån en låtskrivarsession där jag samarbetade med en annan låtskrivare/producent, och som jag upplevde som väldigt givande och lyckad i avseendet att jag kände mig bekväm och kreativ i skrivprocessen samt blev väldigt nöjd med resultatet. Jag redogör även för hur min senaste (och väldigt typiska) skrivprocess såg ut då jag arbetade själv för att identifiera eventuella skillnader i arbetssätt och var i processen eventuella hinder dyker upp.

En förutsättning för jämförelsen är att jag har samma roll i samtliga låtskrivarsituationer och då min roll vid båda dessa tillfällen har varit att skriva melodi, text samt sjunga demosång så kommer det att vara mitt enda fokus även i min skrivprocess kopplad till denna undersökning. För att göra detta har jag valt att arbeta utifrån ett färdigt track (enkelt förklarat som ett stycke musik som saknar melodi och text) jag fått av en producentkollega.

Samarbetet - Redogörelse och mall

Samarbetet som jag använder som ”mall” gick till som följer: vi började med att lyssna på en kort idé som min kollega hade med sig och sedan stängde vi av tracket och plockade istället upp gitarren och började jamma runt den idén. Han spelade och jag sjöng olika melodislingor som jag improviserade fram. Under hela den här delen av processen spelade jag in röstmemos på min telefon för att minnas våra olika idéer. Vi höll på såhär i säkert ett par timmar och sakta började en låt växa fram genom att vi fångade upp melodier vi gillade och byggde upp en struktur i låten kring dem. Vi gick ofta tillbaka till våra röstmemos för att lyssna på idéer och fånga upp små guldkorn som dykt upp längs vägen.

Fortfarande skrev vi endast med gitarr, men sjöng ibland till tracket då vi ville testa om melodierna och känslan matchade musiken. Det dök även upp vissa ord och fraser som vi tyckte passade och när alla melodier kändes bra började jag skriva en text baserad på vissa nyckelord som kommit fram under jammandet. När jag nu går tillbaka och kollar igenom mina memos kan jag konstatera att det finns totalt 14 röstmemos från skrivprocessen.

Först när alla melodier kändes färdiga och vi hade skrivit ihop en låttext ställde jag mig vid mikrofonen och vi började spela in sång. Vi upptäckte att sticket inte riktigt blev som vi hade tänkt oss, så vi utvärderade varför vi trodde att det var så och började skriva ett nytt stick. Efter att vi gjort ett par nya versioner hittade vi rätt och spelade sedan in det nya sticket. Efter en genomlyssning valde vi även att spela in andra versen igen då vi inte tyckte att känslan var rätt i sångsoundet. Sedan var vi nöjda och min låtskrivarkollega sammanställde vår demo.

Mall utifrån samarbete:

1. Lyssna in tracket för att förstå harmonik, rytmik och formdelar 2. Stäng av tracket och börja leta efter melodier till endast gitarr

3. Spela in röstmemos på mobilen under hela processen för att dokumentera och fånga upp idéer

4. Testa idéer till tracket

5. När alla melodier är valda – skriv text

6. Utvärdera – är det något som behöver skrivas om? 7. Nöjd? Då är det dags att spela in sång

8. Lyssna, utvärdera och gör om något om det behövs 9. Dags att sammanställa en demo

Ensamarbetet – Redogörelse och översikt

Jag började med att lyssna igenom tracket ett par gånger och försökte skapa mig en bild av sound och form. Sedan skapade jag ett audiospår i Logic (ett datorprogram för produktion och inspelning av låtar) och ställde mig vid mikrofonen och improviserade fram olika idéer jag fick när jag lyssnade på tracket samtidigt som jag sjöng. Jag spelade in ett antal versioner och sedan satte jag mig vid datorn och började gå igenom mina tagningar för att utvärdera om jag var något på spåren. Kändes det inte rätt så raderade jag och började om, och egentligen var det på det här sättet jag jobbade fram de olika delarna i låten, jag spelade in och utvärderade om vartannat.

Jag spelade även in lite dubbar (när man spelar in samma melodi/text på ytterligare ljudspår för att skapa ett fylligare sångljud) och stämmor på de delar som jag tyckte kändes bra för att testa hur det kommer låta i ett senare skede, men dessa kunde jag inte spara då jag inte hade skrivit texten än. Väl framme vid den här delen i processen var det dags att ta beslut för att komma vidare med låten och skriva text. Men det var också då som min inre kritiker skrek som högst. Tankar om vad producenten som skrivit musiken kommer tycka och vad andra som lyssnar kommer tycka om min sång tog över och prestationsångesten slog till. Jag ville inte presentera något som inte låter färdigt, men mina tvivel tömde mig på energi att slutföra. Jag gav upp för dagen med tanken att jag skulle fortsätta en annan dag, men låten ligger fortfarande halvfärdig på en hårddisk i studion.

Översikt av ensamarbetet:

1. Lyssna in tracket för att förstå formdelar, harmonik och rytmik

2. Skapa ett projekt i datorn och börja spela in melodiidéer vid mikrofonen 3. Gå igenom tagningar - utvärdera

4. Spara det som låter bra – kassera resten 5. Fortsätt spela in och utvärdera om vartannat

6. Spela in dubbar och körer för att testa hur det kommer att låta sen när det är klart 7. Ta beslut för att komma vidare – här tar det stopp

Sammanfattning av eventuella skillnader i arbetsprocesserna

Det allra första steget, att lyssna in och förstå tracket rent musikaliskt, är identiskt i de båda arbetsprocesserna jag beskrivit ovan. Men sedan skiljer sig arbetssätten åt. Den mest uppenbara skillnaden ligger nog i hur vi behandlar idéer som dyker upp i skrivprocessen. I

samarbetet sjunger vi till gitarr och spelar endast in sådant vi gillar på mobilen medan jag i ensamarbetet spelar in samtliga idéer vid mikrofonen. Jag kan inte svara på exakt hur många tagningar jag gör vid mikrofonen men jag kan gå i god för att det är betydligt fler än de totalt 14 röstmemos vi hade från samarbetet. Det som händer när jag spelar alla idéer vid

mikrofonen är att jag dels spelar in en mängd idéer jag vet att jag inte kommer ta vidare, men jag måste ändå lyssna igenom allt för att hitta det jag gillar vilket tar både tid och energi. Men en annan aspekt är att jag även värderar min sånginsats på ett annat sätt än när jag spelar in röstmemos, jag lyssnar efter något som låter färdigt och ”glömmer” att jag är i ett idéstadie vilket sporrar kritikern i mig.

Det är ju också här jag fastnar i mitt ensamarbete, jag lyckas inte ta beslut kring vilka melodier jag vill arbeta vidare med, utan börjar istället tvivla på min egen förmåga och ger upp. I samarbetet har vi istället låtit melodierna växa fram utan att lägga någon vikt vid sångprestationen eller idéer som inte blev bra. Detta gör att urvalet sker mer naturligt och avslappnat under skrivprocessen och vi gör egentligen ingen kritisk utvärdering av melodierna förrän vi även har en text vi är nöjda med.

Slutligen till skillnaden som är så uppenbar att jag knappt behöver nämna den, nämligen att i ensamarbetet fastnar jag i beslutsstadiet medan vi i samarbetet kommer vidare och skriver klart låten…

Loggbok som metod

För att undersöka min egen låtskrivarprocess har jag valt att föra loggbok vid varje skrivtillfälle, detta för att fånga upp mina egna tankar och funderingar och kunna skönja mönster som annars går mig förbi. I boken Det värderande ögat (2005) menar Cato R. P. Bjørndal att syftet med att föra loggbok dels är att faktiskt ta sig tid att reflektera över sitt arbete, något man annars lätt prioriterar bort, och att genom denna få en djupare förståelse av vad som skett. Han menar också att loggskrivande främjar den inre dialogen och uttrycker att ”genom loggboken pratar vi med oss själva och lyssnar till oss själva” (Bjørndal, 2005).

Eftersom mitt syfte med att föra loggbok är att se mönster i mina tankegångar kring skrivandeprocessen har jag valt att arbeta med en strukturerad loggbok då Bjørndal (2005) menar att en strukturerad loggbok till skillnad från en ostrukturerad loggbok gör det smidigare att orientera sig i loggposterna och lättare synliggöra mönster. Mer specifikt har jag valt att arbeta med en så kallad prognosloggbok som enligt Bjørndal (2005) är ett bra verktyg om man vid senare tillfälle vill jämföra sina prognoser med hur det faktiskt blev, då man fokuserar på effekterna av det som sker i den situation man undersöker. Med tanke på att jag vill undersöka mitt arbetssätt i hopp om att förbättra detsamma så upplevde jag att denna form passade mig bra för mitt arbete. Jag har valt att föra loggbok under rubrikerna Vad hände? Vad kan detta

leda till samt Varför? Konstnärlig forskning

Min undersökning faller inom ramarna för konstnärlig forskning vilket enligt Christer Bouij är en något motsägelsefull benämning då det konstnärliga baseras på musikerns individuella erfarenheter, medan forskning kännetecknas av begrepp som objektivitet, metodiskt granskande och att någon annan under liknande förutsättningar ska kunna komma fram till samma resultat (Bouij, 2005). Min egen undersökning är baserad på mina personliga upplevelser av skrivprocessen och inte ens i min vildaste fantasi tror jag att en annan låtskrivare skulle komma fram till samma resultat som jag, däremot vet jag efter många samtal med kollegor att många

konstnärlig gestaltning bör förmedla något värdefullt till andra konstutövare, att resultatet av konstnärlig forskning bör vara något som kan kommuniceras till andra att ta ställning till och vidareutveckla (Bouij 2005). Med denna definition i ryggen tror jag dock att min undersökning av hinder och tvivel i skrivprocessen kan lyfta både frågor och kanske ge några svar till andra låtskrivare och musikskapare som brottas med samma funderingar som jag.

Bouij beskriver det konstnärliga forskningsarbetet som en process där ”spelandet befruktar skrivandet, men där skrivandet också befruktar spelandet” (Bouij, 2005, s. 40). Eftersom själva låtskrivarprocessen (som i mitt fall motsvarar ”spelandet”) ofta är en ganska hemlig företeelse är det inte helt enkelt att hitta information och berättelser om vad andra låtskrivare går igenom under sitt arbete med en låt. Den kreativa processen är ofta åtskild från reflektion och därför tror jag att det finns mycket att vinna på att just dokumentera, analysera och dela med oss av våra erfarenheter till varandra.

Kvalitativ metod

Mitt mål med att undersöka min egen låtskrivarprocess är att jag ska lära mig något om mig själv, något som jag kan förmedla till andra och som förhoppningsvis kan inspirera till vidare forskning. Kvalitativ forskning handlar om att intressera sig för meningar och innebörder, att visa på nyansrikedom och komplexitet framför tydliga samband genom statistik (Alvehus, 2013).

Jag har genom mina loggboksanteckningar och ljudinspelningar samlat in data som ligger till grund för min undersökning, men för att jag ska kunna dra några slutsatser av denna undersökning behöver jag analysera och tolka min insamlade data. Just tolkning är enligt Alvehus (2013, s. 23) centralt inom kvalitativ forskning och handlar om att ”se något ’som’ någonting”. Men för att tolkningar man gör i sin forskning inte ska upplevas som subjektiva är det av högsta vikt att de sker inom ramarna för teori kopplad till det problem man undersöker, då finns det också något att utvärdera tolkningarna emot (Alvehus, 2013).

I mitt fall kommer de tolkningar jag gör kring vilka hinder som dyker upp i min skrivprocess vara kopplade till tidigare forskning kring musikalisk prestationsångest samt förändring av vanor och tankesätt. Men den teori jag arbetat med är främst inriktad på musiker eller på människor i allmänhet och jag tycker därför att det känns extra intressant att tolka teorin kopplat till min roll som låtskrivare. Alvehus menar att poängen med tolkning inte är att endast jag som forskare ska förstå, utan att det ska ”bidra med till en mer generell förståelse av ett fenomen” samt att det handlar om att ”utöka den tolkningsrepertoar som vetenskapen har tillgänglig” (Alvehus, 2013, s. 22).

Resultatpresentation

I detta avsnitt kommer jag att redogöra för min arbetsprocess med den klingande delen av uppsatsen, det som resulterat i låten Fall Out. För att göra det tydligt hur jag arbetat med den mall jag skapade för mig själv samt den nya kunskap jag fått till mig genom litteraturen väljer jag att delvis lyfta in citat och upplevelser jag hämtat ur min loggbok samt organisera redogörelsen under rubriker som motsvarar de olika stegen i min mall.

Steg 1: Lyssna in tracket för att förstå harmonik, rytmik och formdelar

På detta sätt brukar jag alltid börja, så detta första steg är bekant för mig, även om jag omedelbart försöker fuska. Jag börjar nämligen testa melodier till tracket direkt och är på vippen att ändå smygtesta lite vid mikrofonen, antagligen av gammal vana, men med mallen framför näsan går jag snällt och hämtar gitarren istället. Jag plankar låten och går över till nästa steg.

Steg 2: Stäng av tracket och börja leta efter melodier till endast gitarr

En liten kommentar inför detta steg är att det är tätt sammanflätat med nästa steg, men jag redogör ändå för dem som om de vore två separata uppgifter.

En första tanke som slår mig är att jag inte är någon bra gitarrist. Det hör ju inte ens till uppgiften men vittnar om hur jag ofta bedömer och klankar ner på min egen prestation, men medveten om detta så skriver jag istället en anteckning i min loggbok om att ”detta arbetssätt kan leda till att jag blir en bättre gitarrist” (Loggbok, 18-04-23).

Jag hittar ganska snabbt ett melodispråk jag gillar och leker runt med olika variationer för att utforska tonomfång och rytmik. Jag försöker att inte ta för många beslut för tidigt, utan låta melodierna mogna fram på känsla. Ett stråk av osäkerhet sköljer ändå över mig, jag känner mig på sätt och vis både rastlös och låst då jag inte är van att jobba såhär, men måste helt enkelt lita på att det kommer fungera precis lika bra nu som det gjorde i samarbetet jag utgår ifrån. I det läget är det skönt att ha en tydlig struktur för i vilken ordning jag ska göra saker, jag vet att jag inte får gå vidare förrän jag vaskat fram de melodier jag vill jobba med, så det är bara att fortsätta att testa melodier till gitarren.

Det kliar i fingrarna efter att få spela in vid mikrofonen samtidigt som det är befriande att skriva som jag gjorde när jag var tolv år…för det är ju det jag gör nu ju! (Loggbok 18-04-23)

Det är ändå lustigt hur jag längtar efter att göra på mitt vanliga sätt som jag beskriv i redogörelsen för ”ensamarbetet”, trots att jag vet att det inte fungerar för mig. Samtidigt uppskattar jag hur det här arbetssättet påminner mig om, inte bara en positiv samarbetssituation, utan även hur jag började skriva låtar vilket ger en känsla av både glädje och trygghet i mitt arbete. Reflektioner ur min loggbok:

När jag gör på det här sättet behåller jag de flesta idéer jag gillar i minnet och får mer feeling för hur låten utformas (Loggbok 18-04-23).

Det känns även lugnande att sitta med gitarren, det ger mig tid att tänka på både text och melodi på ett annat sätt än då jag sjunger direkt till tracket (Loggbok 18-04-23).

Jag jobbar vidare med mina melodier tills jag känner att jag har hittat melodislingor och en struktur jag tycker känns bra och går vidare till att testa dem till tracket.

Steg 3: Spela in röstmemos på mobilen under hela processen för att dokumentera och fånga upp idéer

Under föregående steg, som hänger ihop med detta, har jag varvat mitt arbete med att testa melodier till gitarrkomp och kontinuerligt spelat in röstmemos. Jag har även hela tiden gått tillbaka och lyssnat på mina röstmemos för att fånga upp idéer som annars riskerar att gå mig förbi. När jag två dagar senare är tillbaka i studion går jag igenom alla röstmemos som jag skrivit till gitarr och när jag nu går tillbaka och lyssnar så inser jag att min allra första melodislinga på versen hängde med genom alla mina, hittills, sju röstmemos.

Det är även intressant att höra hur små korn till b-delen i versen dyker upp och hänger med, och det samma gäller refrängen och på det sista röstmemot med gitarr finns faktiskt grunden till hela låten.

Steg 4: Testa idéer till tracket

Jag provar att sjunga mina melodier till tracket känner att jag nog har hittat rätt. Jag spelar in två röstmemos när jag sjunger igenom hela låten och sen väljer jag att avbryta för dagen för att istället gå igenom mina idéer med fräscha öron dagen efter. Jag skriver några avslutande reflektioner i min loggbok och under rubriken Vad kan detta leda till? skriver jag bland annat ”att jag inte är så hård i min bedömning av mig själv som låtskrivare och sångare för tidigt i processen”. Under rubriken Varför? är jag inne på samma spår och uttrycker att:

Jag upplever att jag inte känner samma press när jag tvingade mig själv att bara skriva på gitarr och memos, jag värderar inte min prestation på samma sätt eftersom jag inte spelar in och sedan lyssnar och letar efter något som är ”bra nog” (Loggbok 18-04-23).

Steg 5: När alla melodier är valda – skriv text

Jag börjar dagen med att lyssna igenom mitt sista röstmemo där jag har mina melodier på plats och känner mig nöjd med hur det låter och i min loggbok har jag den 25:e april antecknat att jag ”får feeling för melodierna som är mer personliga än vanligtvis och låter väldigt Tove”. Jag reflekterar vidare över varför och uttrycker att ”jag känner mig mer avslappnad i processen och ställer inte samma krav på att det ska låta ”färdigt” för tidigt” samt att ”att jag återupptäcker glädjen i att skriva själv”.

Med den känslan i ryggen bestämmer jag mig för att börja med texten. Jag skapar ett textdokument och börjar med att se över vilka fraser och ord jag vill använda från mina röstmemos, precis som vi gjorde i samarbetssituationen. Jag inser att refrängen har ett genomgående tema som följt med sedan jag första gången sjöng den melodin, vilket är ”I fall in love so easily ah-ah” och sedan utvecklas på varje memo tills jag i princip har hela refrängtexten klar och vid det här laget sjunger jag ” I fall in love too easily, I fall in love too easily, I fall out too easily, I fall down, fall hard, fall back, fall falling for you…”. Det här är fortfarande en improviserad text men den ger mig idéer om vad jag vill sjunga om och jag väljer att vidareutveckla min textidé.

Vid det här laget inser jag att jag kommer skriva en väldigt personlig text, vilket skrämmer mig en smula, men samtidigt är det ett av mina syften med att skriva själv så jag ignorerar den känslan och går vidare med texten.

Jag blir inte klar med texten utan fortsätter där jag slutade dagen efter. Även denna dag upplever jag att jag fastnar och jag drabbas av tvivel på min egen förmåga. Kommentarerna i min loggbok talar ett tydligt språk:

När det kommer till att skriva text inser jag att jag saknar någon att bolla mina idéer med…samtidigt som det blir mer personligt än annars.

Jag vågar bli mer personlig igen i mina texter, samtidigt som det kan göra att det inte blir lika tillgängligt för någon annan i slutänden…

Jag behöver hitta ett bättre sätt så jag inte fastnar i den här delen av processen.

Svårt med fokus när jag kör fast och inte har någon annan än mig själv att svara inför (Loggbok, 18-04-26).

Jag känner mig otroligt ambivalent inför uppgiften att göra allt själv och tvivlar på om jag verkligen kommer att klara av det. Hur ska jag veta vad som är bra på riktigt om jag inte har någon som ger mig feedback på mina textidéer? Jag fastnar i ett virrvarr av tankar och mot slutet av dagen ger jag upp. Jag känner mig stressad över att jag fastnar och grubblar över vad det är jag gör fel.

Nästa dag bestämmer jag mig för att börja med att tänka igenom varför jag tror att det går enklare att komma vidare när jag samarbetar med någon, och förutom det uppenbara i att man är två så var jag något på spåret igår när jag konstaterade att jag har svårt med fokus när jag inte har någon annan än mig själv att svara inför. Så om jag ska förbättra min arbetsprocess utifrån hur samarbetet ser ut så behöver jag också respektera min egen tid och insats, precis som jag respekterar den jag skriver med i ett samarbete. Jag sätter en stopptid då texten ska vara klar och även om det gör att jag fokuserar bättre så lyckas jag ändå inte hålla min deadline, eller som jag skriver i min loggbok:

Misslyckades! Men blev klar och lärde mig en viktig sak, att se på min egen tid och insats med lite mer respekt…tror det kan leda till att jag skapar tydligare ramar och deadlines för mitt eget arbete i framtiden (Loggbok 18-04-27).

Med andra ord kan jag inte riktigt släppa känslan av att jag misslyckas, men samtidigt så drar jag lärdom inför framtiden. Något annat som dyker upp i mina reflektioner är att ”jag inser att skriva text själv leder till djupare sökande inom mig själv och alltså personligare texter” (Loggbok, 18-04-27) och då jag strävar efter att vara mer personlig kanske jag också måste tillåta just denna del i processen att ta mer tid än då jag skriver texter i mina samarbeten? När jag väl slutfört texten känner jag mig lättad och sista kommentaren i loggboken denna dag handlar om hur jag hoppas att jag ska få mer självförtroende i att jag klarar av att slutföra på egen hand.

Jag tror att min målmedvetenhet att komma vidare till nästa steg i processen och fullfölja låten ger mig ett starkt driv att komma vidare. Jag har slagit in på en bana rent textmässigt och trots mina tvivel om vad andra personer kommer tycka om att jag är så personlig så väljer jag att lita på min känsla och slutföra. Faktum är att den här texten blev min kanske hittills mest ärliga text och jag beskriver en ny, ganska trasslig relation och mina känslor kring hur jag hanterar den med en transparens och uppriktighet som nästan förvånar mig själv.

Steg 6: Utvärdera – är det något som behöver skrivas om?

Nu när jag har text och melodi på plats testar jag att sjunga igenom låten men upplever att jag har svårt att hitta rätt känsla och uttryck när jag sjunger. Jag spelar in låten om och om igen men tycker inte att min röst låter bra nog, min sångteknik sviker mig och jag känner mig dålig.

Det är som att prestationsångesten kommer som ett brev på posten i samma sekund som jag ställer mig vid mikrofonen och genast börjar jag även tvivla på om melodi och text verkligen är bra.

Mina loggbockanteckningar från denna dag är i högsta grad ambivalenta och jag kämpar med att mota bort negativa tankar om ett stundande misslyckande och istället försöka se mina tvivel som en utmaning jag ska ta mig igenom och dra lärdom av. För att åskådliggöra hur tankarna gick denna dag citerar jag några rader ur min loggbok:

Saknar att ha någon att bolla med, någon som bekräftar att jag är på rätt väg.

Jag tror att detta bekräftar min känsla av att det är svårare att göra hela låten själv från idé till demo och att jag kanske ändå bör samarbeta åtminstone när jag skrivit låten klart och ska jobba fram en demo.

Eller så leder det till att jag lär mig att hantera mina tvivel genom att jobba mig igenom den här delen av processen på egen hand.

Det är svårt att göra allt själv helt enkelt och lita på min egen känsla för vad som är bra/dåligt. Vid samarbeten får jag en naturlig feedback och idéer om hur jag ska komma vidare och det kanske ändå är något jag behöver för att behålla fokus.

Eller så är det så att jag har för dåligt tålamod när jag jobbar själv, jag behöver jobba med fokus och beslutsamhet (Loggbok 18-05-01).

Jag lyckas ändå samla mig, ta kontroll över denna känslostorm genom att påminna mig själv om att jag nu måste fokusera på att hålla min emotionella sida på banan genom att skapa klarhet i kaoset. Jag läser igenom min beskrivning av hur samarbetet jag utgår ifrån gick till och inser att vi fastnade tillfälligt då vi inte var nöjda med hur sticket lät. Vi löste problemet genom att ta ett steg tillbaka, utvärdera och testa nya idéer. Ingen panik uppstod och det var ingen av oss som trodde att vi egentligen inte kan skriva låtar…jag måste minnas tankar som dessa när jag fastnar i tvivel.

Funderar på hur vi gjorde i samarbetsprocessen jag har som mall, vi fastnade ju vid sticket i den låten, tyckte inte det kändes rätt. Då pausade vi, lyssnade, utvärderade och skrev om både en och två gånger innan vi kände oss nöjda. Bestämmer mig för att göra så här med (Loggbok 18-05-01).

Jag lär mig att ta ett steg tillbaka och utvärdera med lite distans och sen göra ett nytt försök utan att se det som ett nederlag eller att låta mina tvivel ta över (Loggbok 18-05-01).

Låten går på repeat i huvudet kommande dagar och trots att jag inte är i studion och kan lyssna och sjunga så har jag inga problem att reflektera och utvärdera ändå. Cykelturen upp till stan den 3:e maj har Fall Out som soundtrack och när jag sedan sitter på biblioteket och läser plockar jag fram min loggbok och skriver ner mina tankar kring låten, och med lite distans från tidigare känslokaos antecknar jag följande reflektioner:

Idag har jag inte någon möjlighet att spela in, men tankarna kring låten snurrar i huvudet och jag tror på sätt och vis att det är bra för mig att utvärdera utan att va mitt i det. Det jag kommer fram till är att jag visst tycker om mina melodier och att det nog mer handlar om att våga fullfölja och även renodla mina melodier. Det ska jag testa imorgon.

Jag har även funderat mycket kring varför jag upplever att min sångprestation inte räcker till när jag spelar in själv, den räcker ju alltid till annars!? Det handlar nog mycket om prestationsångest här, ska försöka fokusera på vad som är bäst för låten istället för att utvärdera mig själv och min insats så hårt.

Jag inser att det är såhär jag gör i mina samarbeten, vågar zooma ut och utvärdera och känner mig trygg i de beslut jag tar så jag hoppas på att kunna stärka min känsla av att mina egna beslut duger i framtiden (Loggbok, 18-05-03).

Det finns fortfarande ett par textrader jag inte känner mig helt nöjd med, men när jag på fredagen den 4:e maj cyklar till gymmet så kommer plötsligt texten till mig när jag sjunger på låten. Jag plockar upp min mobil och spelar in ett röstmemo med de nya textraderna. I ett samarbete har man en naturlig distraktion genom interaktionen med en annan person och kanske är det just aktiviteten, i det här fallet en cykeltur, som ger mig lite distraktion och på så vis gör att prestationsångesten släpper och jag har lättare att vara kreativ. När jag sedan lyssnar på mitt röstmemo så känner jag mig nöjd och bestämmer mig för att gå vidare med att även arbeta igenom mina melodier.

Jag lyssnar igenom låten igen och upptäcker att jag gör onödiga variationer och utfyllnader här och där i melodierna och bestämmer mig för att helt enkelt hålla mig mer till min grundmelodi, precis som jag skrev i loggboken dagen innan. Jag vill även få in mer luft i första versens b-del där jag gör en lång ordlös melodislinga och väljer att ersätta den med korta ”ah ah”-svar och använder istället den ursprungliga melodislingan på vers två. Jag bestämmer mig även för att b-delen i verserna inte ska ha någon leadsång i mitten, utan bara bestå av stereodubbar för att ge lite luft från leadsången. Nu känner jag mig mer nöjd med melodi och text så jag väljer att gå vidare till nästa steg och spela in sång.

Steg 7: Nöjd? Då är det dags att spela in sång

Med tanke på hur jag kände inför min sång under gårdagens utvärdering bestämmer jag mig för att göra en plan för hur sånginspelningen ska gå till. Jag inser att jag behöver skapa tydlighet över vad jag ska förvänta mig av mig själv för att inte falla in i gamla mönster och bränna min energi på att arbeta ofokuserat och utan riktning.

Ska spela in sång idag och väljer att göra en mall utifrån hur vi brukar jobba för att se om det går lättare (Loggbok 18-05-04).

Det är ingen avancerad plan, bara några få punkter för att hålla behålla fokus på att slutföra uppgiften och inte bedöma prestationen:

1. Spela in del för del och max fem tagningar per del

2. Var systematisk och ta först verserna, sedan versernas b-del plus dubbar och sist refrängerna 3. Spela in körer/stämmor

Spelar in enligt mallen och visst går det bättre! Vet knappt varför…kanske för att avgränsningen gjorde det lättare, jag har en tendens att bara köra på annars och det kanske blir för rörigt och ostrukturerat då. Med fem tagningar på varje hade jag mer känslan av att ”det är klart att det finns nåt som funkar här” och gick vidare i låten istället för att nöta sönder inspirationen (Loggbok 18-05-04).

Anledningen till att det går bättre nu är nog för att det nya sättet att arbeta påminner mig om låtskrivarprocesser som jag trivts med och där jag känt att jag gjort bra ifrån mig. Dessa ligger aktivt i mitt minne tack vare den konstanta påminnelsen om dem (Loggbok 18-05-04).

Steg 8: Lyssna, utvärdera och gör om något om det behövs

På morgonen den 8:e maj känner jag att det är något som skaver. Jag står och diskar när jag börjar sjunga på låten och inser att det är såhär den ska låta, avslappnad, enkel och ärlig. Jag behöver inte ens lyssna på gårdagens inspelning för att veta vad jag vill göra om. Det handlar

inte om tvivel på varken melodi eller text utan snarare om att jag känner ett lugn inför låten nu och vill fånga den känslan i inspelningen. Jag slår på datorn, öppnar upp mitt projekt, stänger av alla sångspår och sjunger låten rakt igenom tre gånger. Jag vet med mig att jag kanske inte sjöng ”perfekt” men plötsligt känns det ovidkommande. Jag fångade känslan jag vill förmedla och sjöng med en uppriktighet som jag kan stå för.

Att höra min inre kritiker säga att jag inte kan sjunga, för det säger den tyvärr, påverkar mig inte lika mycket nu då jag accepterar att den är där och således också kan strunta i att lyssna på den. Väck med dig! (Loggbok 18-05-08)

De körer jag spelade in dagen innan behåller jag, men jag upptäcker att det är något i formen som jag inte känner mig helt nöjd med. Det behövs mer luft i partiet efter andra refrängen. Jag känner hur stressen kryper sig på men påminner mig själv om i vilket steg jag är i min låtskrivarprocess och inser att jag fortfarande befinner mig i en utvärderande fas där det snarare är bra att jag upptäcker sådant som jag vill jobba mer med.

Medvetenheten om att när ryttaren tappar spåret så vill elefanten skena, men genom att skapa klarhet i var jag är på väg kan de lugnt traska vidare tillsammans mot målet ”jag har ett problem, kanske kan jag lösa det såhär, jag testar, vi har ett mål, vi är på banan igen” (Loggbok 18-05-08).

I loggboken reflekterar jag över vad som gjorde att jag idag kände mig mer nöjd och lugn och kommer fram till att den största förändringen är medvetenheten om mina tvivel och hur jag ska hantera dem.

Den här medvetenheten om mina krav på mig själv gör det lättare för mig att känna mig lugn och jag upplever att det leder till en mer avslappnad inställning till mig själv och mitt skapande (Loggbok 18-05-08).

Även målmedvetenheten som kommer av att ha en tydlig plan för mitt arbete hjälper mig vidare där jag annars lätt kör fast.

Att använda det här nya arbetssättet påminner mig om att vi även i samarbeten fastnar ibland och att det inte beror på att jag inte klarar av att skriva själv, jag måste bara backa ett steg precis som vi gör i den session jag utgår ifrån, det är så det är i en låtskrivarprocess, inte mig det är fel på… (Loggbok 18-05-08).

Dagen efter tar jag tag i den där delen efter andra refrängen, den som jag upplevde behövde göras om. Jag testar att helt enkelt spela in en version där jag sjunger luftigare och väljer att inte låta dubbarna komma in förrän på andra halvan och när jag lyssnar på resultatet tycker jag att jag med denna enkla förändring uppnår det jag var ute efter.

Jag lyssnar igenom låten i sin helhet och plötsligt slår medvetenheten om att andra ska lyssna till. Jag får återigen en släng av prestationsångest och börjar fundera på om den där delen mellan versens b-del och refrängen egentligen bara är en transportsträcka som tråkar ut lyssnaren redan innan man kommit till första refrängen.

Prestationsångesten slår till i samma sekund som jag tänker på att någon annan ska lyssna. Jag får för mig att alla kommer tycka att det är dåligt, antagligen är det min ursäkt för att ge upp istället för att kriga mig igenom. Jobbigt att riskera att få kritik när man är personlig… (Loggbok 18-05-09).

Men jag hejdar mig själv ännu en gång och flyttar tillbaka fokus till vad som är viktigt för mig med den här låten och inser att det ju handlar om att skapa ett utrymme fritt från tvivel och

inbillade förväntningar. Texten jag sjunger på partiet innan refrängen är viktig för mig och för låten i helhet så naturligtvis ska den vara kvar. Om någon tröttnar så får de väl stänga av, världen går ju inte under för det. Jag vill vara stolt över mitt arbete, inte lägga min energi på att oroa mig över vad andra ska tycka.

Nu äntligen har jag alla delar och sånginspelningar på plats i min låt och det är dags att kliva in i sista steget!

Steg 9: Dags att sammanställa en demo

Den här delen av processen tog min kollega över i samarbetet jag har som mall, så jag kommer inte lägga någon större vikt vid just slutförandet av demon då huvudsyftet med undersökningen var själva skrivprocessen. Däremot har jag en vision om hur jag vill att slutresultatet ska låta så jag redogör kort för mina tankegångar i detta sista steg. Citat ur min loggbok:

Jag jobbar med min låt i Logic och funderar över hur jag vill att slutresultatet ska låta, hur mycket ska jag putsa på sången egentligen?

Jag beslutar mig för att låta den vara ganska rå, till exempel genom att inte korrigera pitch, då detta är något jag annars skulle göra för att det ska låta bra i andras öron, för att det ska låta ”som det ska” i strävan efter att va perfekt (Loggbok 18-05-10).

Jag vill med andra ord inte putsa på min sånginspelning för mycket, jag vill hålla den rå och ärlig för att lära mig att vara nöjd och stolt över mitt arbete utan att sträva efter perfektion. Men som jag nämnde tidigare i resultatpresentationen ville jag skapa lite luft i melodierna på vissa ställen och för att uppnå detta har jag dels valt att inte ha någon leadsång på vissa partier utan bara låta stereodubbarna höras och jag har även valt att använda ganska mycket reverb på dubbarna för att ge dem en luftigare känsla och flytta bak dem i ljudbilden så de ger det där utrymmet jag var ute efter. Leadsången har jag å andra sidan valt att hålla ganska torr, men även jobbat med ett distat delay på refrängerna för att förstärka den råa känslan jag vill åt.

Resultatanalys

Jag kommer i följande stycke att analysera mina resultat av arbetet med låten Fall Out. För att dels skapa tydlighet i mitt analysarbete, men även för att upptäcka var i processen jag stöter på hinder, väljer jag att följa samma struktur och rubriker som under Resultatpresentationen. Avslutningsvis kommer jag sammanfatta mina tankar kring processen samt besvara mina frågeställningar.

Steg 1: Lyssna in tracket för att förstå harmonik, rytmik och formdelar

I detta första steg i skrivprocessen känner jag mig hemma, bekväm i min roll och vad jag har framför mig. Jag ser tendenser till att omedelbart vilja gå tillbaka till mitt vanliga sätt att arbeta, nämligen att börja spela in direkt vid mikrofonen, men det handlar nog mer om vana och iver att komma igång än om att jag gör motstånd mot att förändra mitt arbetssätt. Jag följer således min mall och går vidare till nästa steg.

Steg 2: Stäng av tracket och börja leta efter melodier till endast gitarr

Redan nu dyker de första tecknen på prestationsångest upp. Det faktum att mitt gitarrspel inte ska fylla någon annan funktion än som ett verktyg för mitt låtskrivande verkar jag inte ta någon hänsyn till. Istället öppnar jag dörren för den som Eva Hillered (2013) kallar för ”den inre kritikern” och låter mig för en sekund nedslås av tankar om att jag är dålig på gitarr. Men tack vare ny kunskap finner jag stöd i Dwecks (2017) tankar om mindset och påminner mig själv om att ändra mitt sätt att tänka kring detta. Jag försöker anamma ett dynamiskt mindset genom att släppa tankarna om misslyckande och istället se det som en utmaning att bli bättre genom övning.

Timmarna som följer är en bra upplevelse, jag trivs med att arbeta fram mina melodier till gitarr och upplever att jag med det här arbetssättet hinner känna in melodierna och låta dem mogna fram genom improvisation. Det finns inga spår av att jag värderar hur jag sjunger eller grubblar över vad andra ska tycka. Det dyker dock upp en rastlöshet, kanske kommer den av att jag är van att spela in min sång och att det får mig att tro att jag kommer fortare framåt i processen. Men samtidigt så vet jag ju att det inte är ett arbetssätt som fungerar för mig så jag finner en trygghet i att hålla mig till den plan som jag gjort för mitt arbete. Även det faktum att det påminner mig om positiva låtskrivarsituationer såsom samarbetet och när jag skrev som tolvåring gör att jag tydligt kan se fördelarna med detta sätt att arbeta. Precis som Heath & Heath (2010) uttrycker så fungerar tydligheten som en motivation. Elefanten är helt trygg i att följa med på den väg som Ryttaren har stakat ut och arbetet flyter på som det ska.

Steg 3: Spela in röstmemos på mobilen under hela processen för att dokumentera och fånga upp idéer

Något som slår mig är att det fortfarande inte finns några kommentarer i min loggbok om hur jag upplever min egen sångprestation. Jag lägger helt enkelt ingen vikt vid det när jag endast sjunger till gitarr och spelar in röstmemos. Inte heller när jag lyssnar på mina memos värderar jag sånginsatsen, utan lyssnar endast efter melodier jag vill jobba vidare med. Hillered (2013) nämner att extroverta låtskrivare har ett behov av att någon annan bekräftar ens idéer, att man behöver höra sig själv uttrycka en idé för att veta vad man tycker om den och tipsar således om att enkla inspelningar kan fungera lika bra. Kanske är det så, att genom att lyssna på mina memos, mina uttalade idéer, får jag en känsla av vad jag tycker om dem, vilket gör det lättare för mig att ta ställning till vad jag faktiskt tycker om dem.

Steg 4: Testa idéer till tracket

När jag sjunger igenom mina melodier till tracket så känner jag mig nöjd med vad jag skapat. I loggboken finns kommentarer om hur jag upplever att jag inte är lika hård i min bedömning av mig själv som låtskrivare när jag endast skriver till gitarr och kopplar det till att det är just det faktum att jag inte spelar in och utvärderar som är nyckeln. Kanske är det lättare för mig att hålla isär de olika delarna i processen när jag gör på det här sättet då ett röstmemo blir en tydlig markör för att jag är i en skrivprocess och en inspelning på datorn istället gör att jag lyssnar efter något som ska låta färdigt.

Steg 5: När alla melodier är valda – skriv text

Jag lyssnar igenom mina melodier igen och fortfarande är processen harmonisk och glädjefylld. Jag skriver i min loggbok att mina melodier är personliga och låter ”väldigt Tove” och jag tolkar det som att mitt primära fokus fortfarande är att skapa för mig egen skull och jag lyckas alltså hålla tankarna om vad andra ska tycka på avstånd. Jag börjar skriva text och går, likt samarbete jag har som mall, igenom mina memos för att hitta textfraser jag vill jobba vidare med. Jag fastnar för texten jag sjunger på refrängen och väljer att jobba vidare med texten utifrån det temat. Dock slår det mig hur personlig texten blir och då gör sig rädslan över vad andra ska påmind, men samtidigt är syftet med att skriva ensam just att ge mig själv utrymme att vara personlig så jag väljer att fortsätta på inslagen bana.

Jag blir inte klar med texten och även nästa dag kör jag fast. Lugnet är som bortblåst och tecken på prestationsångest blir tydliga genom min oro över vad andra ska tycka. När jag ger vika för min emotionella sida faller jag in i gamla mönster och ger ännu en gång upp. Jag tror att när jag fastnar på det här sättet har jag det som Dweck (2017) kallar för ett statiskt mindset och jag ser det som ett misslyckande och ett bevis för att jag inte kan arbeta själv.

Dagen efter rannsakar jag mig själv och inser att jag måste skapa tydlighet om jag ska komma vidare i processen. För precis som Heath & Heath (2010) menar så skapar oklara mål ännu mer osäkerhet och jag väljer därför att fundera kring hur vi brukar göra i samarbetet jag har som mall. Det finns dock inte så mycket jag kan hämta ur samarbetet i det här läget då just det faktum att vi är två skapar ett större flöde av idéer men något jag identifierar är disciplinen och respekten för den andres tid. När jag jobbar själv och prestationsångesten slår till blir jag ofokuserad och enligt Steptoe (2001) kan en effekt av musikalisk prestationsångest vara just att man blir lättdistraherad och tappar koncentrationen. För mig leder det även till att jag blir besviken på mig själv när det drar ut på tiden vilket har en negativ effekt på andra delar av mitt liv. Jag bestämmer mig för att sätta en stopptid då låten ska vara klar, som en markör för mig själv att respektera min egen tid helt enkelt.

Jag blir inte klar i tid, men jag blir dock klar denna dag och känner mig lättad över att jag tog mig igenom den här delen av processen. Lärdomar jag tar med mig är att jag dels inte kan förvänta mig att det ska gå lika fort att skriva text själv om syftet är att det ska vara en text som betyder något för mig, då behöver jag ge mig själv tid att söka om det är vad som krävs för låten och texten. Men en annan lärdom är att inte stressa upp mig över att jag fastnar, det gör mig bara ofokuserad. Fortsätter jag istället arbeta så kommer texten bli klar och jag behöver lära mig att lita på min egen förmåga helt enkelt.

Steg 6: Utvärdera – är det något som behöver skrivas om?

För att utvärdera det jag skapat så testar jag att spela in låten i datorn. Jag gör tagning efter tagning men blir inte nöjd med hur det låter. Den inre kritikern dyker upp, jag tycker inte att

menar, att prestationsångesten i sig gör att jag brister i min sångteknik och att det är därför jag har så svårt att hitta rätt känsla när jag sjunger. Jag kan även se drag av perfektionism här, med tankar om andras förväntan att man ska lyckas och att ha som mål att alltid vara perfekt i det man gör (Steptoe, 2001). Oavsett anledning är det ett faktum att jag låter mig styra av dessa känslor vilket leder till att jag även börjar tvivla på om text och melodi verkligen är bra. I det här läget blir det tydligt för mig hur viktigt det är att jag har en plan att hålla mig till. Jag tar mig ur känslokaoset genom att läsa igenom redogörelsen för samarbetet och inser att vi fastnade även i den processen men den stora skillnaden är att vi då istället utvärderade vårt arbete, gjorde om det vi inte var nöjda med och gick vidare. Vi fastnade inte i tankar om att vi skulle vara värdelösa låtskrivare, vi fokuserade bara på att lösa problemet. Heath & Heath (2010) talar om vikten av struktur och ljuspunkter i en förändring och samarbetet är både min struktur och min ljuspunkt i denna process samt påminner mig om att vara lösningsinriktad istället för probleminriktad i mina tankar.

Mina tvivel kring melodi och text leder ändå till att jag gör vissa förändringar i låten. Men idéerna och besluten kring dessa förändringar dyker faktiskt inte upp i en aktiv låtskrivarsituation utan under ett par cykelturer. Steptoe (2001) uttrycker hur distraktion kan avhjälpa prestationsångest och kanske är det just distansen från mitt arbete och alla tvivel kring det som löser upp knutarna och gör mig mer klarsynt. Vissa musiker använder meditation för att hantera prestationsångesten och i mitt fall verkar små cykelturer ha haft en avslappnande effekt helt enkelt.

Steg 7: Nöjd? Då är det dags att spela in sång

Med mina tvivel från tidigare inspelningssituation i minnet väljer jag att ta mig an sånginspelningen på ett mer strukturerat sätt. Heath & Heath (2010) betonar vikten av att skriva manus för de väsentliga stegen och jag väljer således att skapa en enkel mall utifrån hur vi gjorde i samarbetet för att inte falla in i gamla mönster. Jag arbetar mer effektivt än vad jag brukar göra och tar mig systematiskt igenom sånginspelningen utan att fastna vid detaljer och tvivel. Jag noterar i loggboken att det faktum att jag har samarbetet i bakhuvudet när jag spelar in gör att jag också påminner mig själv om att det här är något jag är bra på. Oavsett vad min inre kritiker vill påstå.

Steg 8: Lyssna, utvärdera och gör om något om det behövs

Återigen är det när jag gör något helt annat än att jobba med låten som en idé dyker upp. Jag sjunger på låten när jag diskar och plötsligt inser jag att detta sätt att sjunga, avslappnat och ärligt, är precis rätt för låten. Jag behöver inte ens lyssna på den tidigare inspelningen för att veta att jag inte har den känslan där, så jag väljer att bara slå på datorn och spela in leadsången på nytt. Tankar om att det ska låta perfekt är som bortblåsta och jag fokuserar helt och hållet på att sjunga igenom låten från start till slut med fokus på känsla framför prestation.

Det är tydligt hur jag har ändrat mitt sätt att tänka kring problemen som uppstår och nu tacklar jag mina tvivel med ett dynamiskt mindset och är lösningsinriktad när jag stöter på hinder. Jag inser nämligen att det är något som inte känns helt bra efter sista refrängen men i samma stund som stressen börjar krypa på påminner jag mig istället om att jag fortfarande är i en utvärderande fas och att det här är en bra insikt som kommer att leda till att låten blir bättre. Jag ändrar hur jag sjunger den delen som inte känns bra och tar bort körerna så att det blir luftigare och sedan känner jag mig mycket nöjdare.