SAMVERKAN ETT
KOMPLEXT UPPDRAG I
FÖRSKOLAN
En kvalitativ studie kring samverkansuppdraget mellan hem och förskola ur ett förskollärarperspektiv och hur det kommer till uttryck i praktiken
NIKE BOBERG OCH JENNI SUONVIERI
Akademin för utbildning, kultur och kommunikation Pedagogik
Självständigt arbete – förskolepedagogiskt område Grundnivå, 15 hp.
Handledare: Lena Bäckström Examinator: Anette Sandberg
Akademin för utbildning SJÄLVSTÄNDIGT ARBETE
kultur och kommunikation Kurskod PEA098 15 hp
Termin 7 År2021
SAMMANFATTNING
______________________________________________________ Författarens namn Nike Boberg och Jenni Suonvieri
Samverkan ett komplext uppdrag i förskolan
En kvalitativ studie kring samverkansuppdraget mellan hem och förskola ur ett förskollärarperspektiv och hur det kommer till uttryck i praktiken
Cooperation, a complex task in preschool
A qualitative study of the collaborative assignment between home and preschool from a preschool teacher perspective and how it is expressed in practice
Årtal 2021 Antal sidor: 28
_______________________________________________________ Syftet med studien var att undersöka samverkansuppdraget mellan hem och förskola ur ett förskollärarperspektiv och hur det kommer till uttryck i
praktiken. Studien har en kvalitativ ansats där tio förskollärare deltog genom semistrukturerade intervjuer för att få syn på deras upplevelser och tankar kring samverkan i förskolan. Resultatet visar på att faktorer som tid, engagemang, kunskap och förhållningssätt blir avgörande för vilken samverkan som blir möjlig. Slutsatsen i studien är att det behöver finns förutsättningar för
förskollärare att utveckla samverkan, men också anpassade förutsättningar för vårdnadshavare att delta i samverkan.
______________________________________________________
Nyckelord: samverkan, förskollärare, relationellt perspektiv, kommunikation,
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 1
1.1 Syfte och forskningsfrågor ... 1
1.2 Uppsatsens disposition ... 2
2. Bakgrund ... 2
2.1 Litteratursökning ... 2
2.2 Begreppsdefinition ... 2
2.3 Förskolans stydokument ... 3
2.4 Samverkan – vad och varför? ... 3
2.5 Samverkansformer – hur? ... 4 2.5.1 Informella möten ... 4 2.5.2 Formella möten ... 5 2.5.3 Digital samverkan ... 6 2.6 Relationellt perspektiv ... 7 3. Metod ... 9 3.1 Val av metod ... 9 3.2 Datainsamlingsmetod ... 9 3.3 Urval ... 9 3.4 Genomförande ... 10 3.5 Bearbetning ... 11 3.6 Etiska aspekter ... 11
3.7 Trovärdighet och tilförlitlighet ... 12
4. Resultat ... 13
4.1 Samverkansformer i förskolan ... 13
4.1.1 Lämning och hämtning ... 13
4.1.2 Inskolningssamtal ch utvecklingssamtal ... 13
4.1.3 Föräldramöte ... 14
4.2 Förtroendefulla relation ... 15
4.3 Yrkesprofession och läroplan ... 16
4.4 Samverkan – inte alltid enkel ... 17
5. Analys och diskussion ... 19
5.1 Samverkansformer i förskolan ... 19
5.2 Förtroendelfulla relationer ... 21
5.3 Yrkesprofession och läroplan ... 22
5.4 Samverkan – inte alltid enkel ... 23
5.5 Sammanfattning av analys och diskussion ... 26
5.6 Metoddiskussion ... 27
5.7 Studiens relevans för förskolläraryrket ... 28
5.8 Fortsatt forskning ... 28
6. Referenslista ... 29 Bilaga 1 ... Bilaga 2... Bilaga 3 ...
1. Inledning
I förskolans läroplan står det att förskolan ska skapa ett nära och förtroendefullt samarbete med hemmen där förskollärares ansvar är att ge vårdnadshavare förutsättningar till
delaktighet och inflytande (Skolverket, 2018). Genom detta tydliggörs ansvaret i relation till samverkan ur ett förskollärar- och arbetslagsperspektiv där hem och förskola behöver utgöra ett komplement till varandra för att ge barnet de bästa möjliga förutsättningar till utveckling och lärande, vilket sker genom ett nära och förtroendefullt samarbete.
Samverkan innefattar Vuorinen, Sandberg, Sheridan och Williams (2014) all
kommunikation och en viss kompetens för att skapa och upprätthålla goda relationer i förskolan. I relation till detta kan vi se att samverkan mellan hem och förskola är komplext och att det kräver en hög grad av medvetenhet om hur olika samverkansformer påverkar relationer vilket gjort oss intresserade av ämnet.
Under vår tid på förskollärarprogrammet har vi många gånger diskuterat kring samverkan mellan hem och förskolan där vi genom vår verksamhetsförlagda utbildning har blivit varse om hur förskollärare och vårdnadshavare möts genom olika samverkansformer. I
samverkan mellan hem och förskola har vi sett hur förskollärare har svårigheter att praktisera detta i utbildningen och hur vårdnadshavares engagemang påverkar vilken samverkan som blir möjlig. Detta har i sin tur lett till att vi vill undersöka
samverkansuppdraget mellan hem och förskola ur ett förskollärarperspektiv och hur de kommer till uttryck i praktiken.
1.1 Syfte och forskningsfrågor
Syftet med denna studie är att undersöka samverkansuppdraget mellan hem och förskola ur ett förskollärarperspektiv och hur de kommer till uttryck i praktiken, studien baseras på följande forskningsfrågor.
1. Hur beskriver förskollärare sina erfarenheter av samverkan mellan hem och förskola?
1.2 Uppsatsens disposition
I bakgrundsavsnittet presenteras studiens litteratursökning, begreppsdefinition, tidigare forskning där avhandlingar, vetenskapliga artiklar och styrdokument som varit relevanta för studien bearbetas och därefter presenteras det teoretiska perspektiv studien utgår ifrån. I metodavsnittet presenteras och argumenteras för de tillvägagångssätt studien haft där val av metod, datainsamlingsmetod, urval, genomförande, bearbetning och analysmetod, etiska aspekter, trovärdighet och tillförlitlighet redogörs. I resultatavsnittet presenteras de resultat som studiens intervjuer gett. Avsnittet presenteras utifrån kategorierna:
samverkansformer i förskolan – lämning och hämtning, inskolningssamtal och
utvecklingssamtal, föräldramöte, digitala samverkansformer, förtroendefulla relationer, yrkesprofession och läroplan och samverkan – inte alltid enkel. I analys och diskussion presenteras studiens resultat i relation till det teoretiska perspektiv studien utgår ifrån samt tidigare forskning. Detta presenteras utifrån kategorierna: samverkansformer i förskolan, förtroendefulla relationer, yrkesprofession och läroplan och samverkan – inte alltid enkel.
2.
Bakgrund
I detta avsnitt presenteras tidigare forskning som gjorts angående samverkan i förskolan. Först kommer litteratursökning och begreppsdefinition att presenteras följt av förskolans styrdokument och sedan relevant tidigare forskning inom studiens syfte, för att i slutet presentera vilket teoretiskt perspektiv studien tar utgångspunkt från.
2.1 Litteratursökning
I sökandet av artiklar och doktorsavhandlingar som var relevanta så användes databaserna ERIC (PreQuest) och SwePub. Sökord som ”pre-school” ”teacher” och”collaboration” var begrepp som användes under sökandets gång för att ta del av internationella studier men som också resulterade i skandinaviska studier. Genom dessa sökord hittades artiklar som var relevanta men också förslag på nya sökord via artiklars litteraturlista. I databasen ERIC fanns det mest relevanta artiklar som var reviewed”/vetenskapliga. Med
”peer-reviewed” som inställning skapades en begränsning i sökande för vetenskapliga artiklar som var godkända för arbetet.
2.2 Begreppsdefinition
I detta avsnitt förklaras och definieras begrepp som är centrala och återkommande i studien.
Vårdnadshavare: med begreppet beskriver Nationalencyklopedin (2020) att det syftar till den eller dem personer som har ansvar för barnet. I tidigare forskning används begreppet föräldrar men vi har valt att använda vårdnadshavare då det begreppet avser den som har det juridiska ansvaret för barnet (Skolverket, 2020).
Kommunikation: med begreppet så är det enligt Nationalencyklopedin (2020) ett sätt att överföra information mellan människor med hjälp av ett språk.
Relation: innebär enligt Nationalencyklopedin (2020) att minst två personer har ett förhållande med varandra.
2.3 Förskolans styrdokument
I förskolans läroplan står det att ett nära och förtroendefullt samarbete med förskola och hem är viktigt (Skolverket, 2018). Enligt Skolverket (2018) är det arbetslaget och
förskollärare som har i uppdrag att arbeta för att utveckla relationer med vårdnadshavare och dess barn som blir viktigt ur barns perspektiv för att ge barnet bästa möjliga
förutsättningar att kunna utvecklas mångsidigt och rikt. Samverkansformer som förekommer i förskolan i samarbete med hemmet skrivs enligt Skolverket (2018) som följande: utvecklingssamtal där barnets utveckling och lärande diskuteras, fortlöpande samtal där barnets trivsel diskuteras, delaktighet i utvärdering av utbildningen där vårdnadshavare ges möjlighet till inflytande. Utifrån detta har arbetslaget ett ansvar i att etablera samverkansformer som gör det möjligt för vårdnadshavare att hålla sig
informerade om barns omständigheter för att kunna skapa bästa möjliga förutsättningar. Samtidigt som mycket av ansvaret i uppdraget åligger arbetslaget så framhävs det
övergripande ansvaret ligga hos rektorn till att ge kompentensutveckling men även förutsättningar för personalen att kunna etablera, utveckla och upprätthålla samverkan mellan hem och förskola (Skolverket, 2018). I relation till Skolverket (2018) uttrycker Skollagen (2010) att en gemensam syn kring fortlöpande samtal och utvecklingssamtal där barnets utveckling diskuteras. Vidare beskrivs det som förskollärares ansvar att minst en gång per år genomföra samtal kring barnets utveckling och lärande och att dessa stämmer överens med de mål som finns i förskolans styrdokument (Skollagen, 2010), men också ett ansvar i att göra vårdnadshavare delaktiga i utvärdering kring sitt eget barn.
2.4 Samverkan – vad och varför?
Den övergripande definitionen av begreppet samverkan menar Sandberg och Vuorinen (2007) innefattar all kommunikation som sker mellan hem och förskolan, de beskriver den dagliga kontakten, men också den organiserade kontakten som en del av samverkan i förskolan. Samverkan tycks även kunna beskrivas som att det innefattar ett innehåll och ett mål som för både parter är gemensamt (Vuorinen, 2020). Den dagliga kontakten infattar all kommunikation vid lämning och hämtning och den organiserade kontakten beskrivs vara utvecklande samtal, föräldramöten och delaktiga vårdnadshavare i utbildningen (Sandberg & Vuorinen, 2007). Samverkan tycks även enligt Vuorinen m.fl. (2014) handla om kommunikation och en viss kompetens för att etablera och upprätthålla goda relationer i utvecklingssyfte, vilket också Markström (2011) belyser som viktigt där hon ser
föräldrakonferenser som ett betydande verktyg till att främja samverkan. I en studie som gjorts synliggörs ett ökat intresse för samverkan i svenskförskola och ett större
framhävande i att etablera starka relationer mellan hem och förskola. Dessa tycks i undersökningen vara viktiga i den mening att en stark lärarföräldrarelation främjar en hälsosam utveckling av barnet (Yngvesson & Garvis, 2019). Detta stödjer även Graham (2015) som i sin studie påvisar att vårdnadshavares engagemang i förskolan främjar barns utveckling och lärande, men även Vuorinen (2020) som menar på att förskolans kvalité
kan höjas genom detta. Samtidigt menar Vuorinen (2020) att barnets framgångar påverkas indirekt av vårdnadshavares stöd, vilket kräver överlappning mellan hem och förskola. Syftet med samverkan är enligt Jensen och Jensen (2008) att höja de kvalitativa utbytet barnen får genom att gå i förskolan, vilket därför gör samverkan till en viktig förutsättning för att uppnå bästa möjliga utbyte. Författarna belyser även varför samverkan blir viktig i förskolan där barnets utveckling, lärande och trivsel står i fokus som en stor del av
innehållet i samarbetet mellan två världar (Jensen & Jensen, 2008). Att etablera
samverkan och en god relation mellan hem och förskola menar Ivarson Jansson (2001) är en förutsättning för att kunna komplettera hemmet där överenskommelser kring barnets behov är en central aspekt, vilket också Riojas-Cortez och Bustos Flores (2009) beskriver i en internationellt studie där vårdnadshavares intresse i förskolan blir viktig för barnens utveckling och lärande. En förutsättning för att utveckla en samverkan är att förskollärare tar sitt ansvar där Vuorinen (2020) härleder samverkansuppdraget tillbaka till
förskollärare och övriga pedagoger i utbildningen. Ansvaret menar hon på kan ledas
tillbaka genom att se till de ordval kring samverkan som läroplanen ger uttryck för, vilka är att förskolan ska ”ge vårdnadshavare möjlighet till”, ” ta ansvar” för att relationer utvecklas samt att ”hålla sig informerade” kring barnets livsvärld.
Vuorinen m.fl. (2014) lyfter i sin studie tre viktiga kompetenser som förskollärare associerar i mötet med vårdnadshavare där förmågor som etablera och upprätthålla kontakt, individualisera och kommunicera, anses vara viktiga för att kunna skapa en relation mellan hem och förskola som grundar sig i förtroende. Upprätthållandet av den goda relationen visar tidigare studier vidare på är kopplad till personliga egenskaper och erfarenheter för att skapa förtroende mellan hem och förskola. Förtroendet och tryggheten till pedagoger är en förutsättning för att vårdnadshavare ska känna att de vågar ställa krav på utbildningen som kan bidra till att samverkan och utvecklingen kan bli bättre (Sandberg & Vuorinen, 2008).
2.5 Samverkansformer – hur?
I förskolan finns olika återkommande mötesplatser för samverkan Jensen och Jensen (2008) vilket kan delas in i informella där exempelvis den dagliga kontakten, fixardagar och gårdsfester hör till och formella samverkansformer som exempelvis utvecklingssamtal, uppföljningssamtal och földramöten (Jonsdottir & Nyberg, 2014). En slutsats Sandberg och Vuorinen (2008) gjort i sin studie är att förskollärare behöver erbjuda varierande utbud av samverkansformer för att öka chanserna till att nå alla vårdnadshavare, vilket gör det viktigt att som förskollärare också erbjuda en mångfald av former att samarbeta i och på. Detta då det kan finns en variation hos vårdnadshavare om hur de helst samverkar och vad som tilltalar dem mest (Sandberg & Vuorinen, 2008).
2.5.1 Informella möten
I en studie som Sandberg och Vuorinen (2008) har gjort framkommer det att den främsta samarbetsformen är den dagliga kontakten i hallen där dialog mellan vårdnadshavare och förskollärare är i fokus för att utbyta ensidig och/eller ömsesidig information tillsammans.
I den dagliga kontakten som oftast karaktäriseras av ett här och nu samtala sker ett utbyte om barnets vistelse både hemma och på förskolan där man delvis utbyter information om barnet har sovit, ätit, varit glad respektive ledsen och andra nödvändigheter som kläder (Markström & Simonsson, 2013). Informationen som byts mellan hem och förskola blir betydelsefulla för att båda parter ska kunna möta barnet, vilket gör det vardagliga samtalen till viktiga för att kunna skapa kontinuitet Markström och Simonsson (2013) och
möjligheter för pedagogen att förstå barnet bättre (Murray m.fl., 2014). I dessa möten tyder forskning på att kvalitén Sandberg och Vuorinen (2008) på samtalen kan variera där faktorer som begränsad lärartid, trötthet och en ovilja från vårdnadshavare att involveras i utbildningen reducerar kommunikationen (Kocyigit, 2015). Exempelvis visar tidigare forskning på att skillnader i socioekonomisk och etnisk bakgrund påverkar
vårdnadshavares engagemang vilket till stor del beror på olikheter i kultur och språk Yngvesson och Garvis (2019) vilket också stöds i nyare studier som visar på att migration, ökad segretion och samhällsförändringar har lett till förändrade villkor och förutsättningar i relation till att utveckla föräldrasamverkan (Vuorinen, 2020). I relation till detta belyser även Sandberg och Vuorinen (2007) där förskollärare i deras studie som arbetar i mer invandratätaområden behövt utveckla nya samverkansformer till följd av att
vårdnadshavare inte behärskar det svenska språket. Den samverkansform de har
implementerat är information genom text och bild där det genom detta ser ett ökat intresse för samverkan mellan hem och förskola från samtliga vårdnadshavare.
Ett sätt att skapa och underlätta vårdnadshavares engagemang för att utbyta information möjliggöras genom att utveckla stödjande relationer och ett respektfullt förhållningssätt gentemot familjer Murray m.fl. (2014) man ser exempelvis hur ett bra samarbete mellan vårdnadshavare och förskollärare beror på vilken syn man har på förskolan och hur öppen man är i mötet med vårdnadshavare (Sandberg & Vuorinen, 2008). Grundstenen för samverkan är att ha förmåga att skapa samtal med vårdnadshavare där man visar sig tillgänglig för att prata, en vilja att träffas och tillsammans ha kunskap för att bemöta eventuella funderingar (Vuorinen m.fl., 2014).
2.5.2 Formella möten
Inskolningssamtalet är ofta det första samtalet som vårdnadshavare bjuds in till av
verksam förskollärare där man informeras om hur inskolningsprocessen ser ut, men också informeras kring annan nödvändig och praktisk information inför starten (Markström & Simonsson, 2013). Inskolningsperioden kan för vårdnadshavare vara känslosam och kantas av flera funderingar samtidigt, vilket förskollärare kan reducera genom ett tillvägagångsätt som är tryggt och lugnade (Nitecki, 2015). Inskolningssamtalet lägger grunden för ett relationsarbete mellan hem och förskola som kommer sträcka sig över lång tid Markström och Simonsson (2013) där förskolans relationsarbete kan bli betydande för vårdnadshavare och är startskottet på ett långvarigt samarbete med senare skola (Nitecki, 2015). Enligt Sandberg och Vuorinen (2007) är det pedagogerna i förskolan som har det övergripande ansvaret för att både vårdnadshavare och barn får en bra introduktion i utbildningen. Syftet med inskolningssamtalet är till största del att lära känna varandra och skapa ett förtroende från båda håll Sandberg och Vuorinen (2007) där man informerar och
kommer överens om hur man går vidare (Markström & Simonsson, 2013). Information om barnets intressen, vanor och behov anses vara viktiga att veta för att öka förståelsen för det enskilda barnet Sandberg och Vuorinen (2007) vilket i sin tur gör att en relation mellan hemmet och förskolan behöver upprättas för att förskolan ska kunna utgöra komplement till hemmet utifrån behov (Iwarson Jansson, 2001).
Förskollärare arbetar aktivt för att främja och synliggöra barns utveckling och lärande ur ett läroplansperspektiv Vuorinen m.fl. (2014), vilket delvis sker genom formella samtal så som utvecklingssamtal (Sandberg & Vuorinen, 2007). Enligt Markström och Simonsson (2013) är utvecklingssamtal något alla vårdnadshavare erbjuds där barnets tillvaro
samtalas om, men som också innefattar diskussioner om barnets vardag utanför förskolan, där vårdnadshavare ges möjlighet att påverka samtalets riktning (Sandberg & Vuorinen, 2007). I utvecklingssamtal är det viktigt att skapa goda samtalsklimat där yttre
förutsättningar som miljön är av betydelse, exempelvis att sitta i ett avskilt rum där båda parterna ges möjlighet att tryggt berätta fritt om barnet (Markström & Simonsson, 2013). Relationer byggs upp genom sociala möten där en eller flera individer integrerar med varandra över tid. Genom att vårdnadshavare får ta del av förskolans pedagogiska arbete och att pedagogerna får en bredare förståelse för familjens prioriteringar och värderingar så skapas en djupare förståelse för barns sociala relationer (Degotardi, Sweller & Pearson, 2013). Ett sätt att genomföra detta i praktiken är genom föräldramöten där förskolan bjuder in vårdnadshavare att delta. Föräldramötets utformning kan se olika ut men är ofta organiserad där information om utbildningen, barngruppen, aktiviteter och annat praktiskt som kan vara viktigt för samverkan kring barnen tas upp (Markström & Simonsson, 2013). I Sandberg och Vuorinens (2008) studie framkommer det att föräldramötets innehåll påverkar vårdnadshavares deltagande på så vis att informationen som presenteras behöver vara meningsfull för att de ska delta på mötet. Ett vidare resultat av studien visar även att föräldramöten kräver en dialog mellan dem som deltar då deras resultat visar på att om dialogen inte finns blir förskollärare osäkra på sin roll och vårdnadshavare kan uppleva att deras åsikter försummas. Detta menar författarna kan göra det svårt att etablera ett möte som grundar sig i gemensamma värderingar och syn på förskolan överlag och barnet. Samtidigt som möten på kvällstid kan innebära praktiska svårigheter för vårdnadshavare att delta (Sandberg & Vuorinen, 2007).
2.5.3 Digital samverkan
Den digitala kommunikationen i förskolan kan nämnas som medierande kommunikation som innefattar webbplatser, lärplattformar, bloggar, melj och instagram där den ses som viktig för att möjliggöra kommunikation vid de tillfällen ett fysiskmöte inte är möjligt (Eckeskog, 2019). Medierande kommunikation kan ses som en möjlighet för både vårdnadshavare, barn och pedagoger att dela information kring resurser och andra
uppgifter. Vid användning av digitala samverkansformer behövs en förståelse för verktyget och huruvida om den har positiva eller negativa effekter på samverkan mellan hem och förskola. En effekt av att ersätta verbal kommunikation med tekniska lösningar kan inte ses som värdeneutral utan kan både gynna och missgynna olika grupper i samhället som förskolan möter (Eckeskog, 2019). Digital samverkan kräver digital kompetens från
personalen och man ser det som betydelsefullt om pedagogen har förvärvat en viss kunskap sen innan, men kräver också att personalen aktivt väljer att vidareutveckla sina kompetenser och kapaciteter kring digitala verktyg (Eckeskog, 2019). En studie som tidigare gjorts kring digital kommunikation menar på att vårdnadshavare upplevde en större möjlighet att både bli delaktiga och få inflytande i arbetsprocesser när man
inkluderade digitala verktyg (Mårell-Olsson, 2012). När det brister i kommunikationen så framkom det i Mårell-Olssons (2012) studie att det dels kunde handla om okunnighet kring olika digitala plattformar och delvis tidsbrist från vårdnadshavare till att hålla sig
uppdaterade kring information, vilket ur ett verksamhetsperspektiv blivit en utmaning för pedagoger (Eckeskog, 2019). Genom digitala plattformar menar Mårell-Olsson (2012) att vårdnadshavare vågar uttrycka sig mer ärligt kring olika situationer då de upplever en större trygghet att kommunicera i digitala verktyg om åsikter mellan hem och förskola skulle skiljas åt.
2.6 Relationellt perspektiv
Det relationella perspektivet karaktäriseras av en riktad uppmärksamhet för vad som sker emellan människor där relationer står i centrum Aspelin (2013) och en gemensam
människosyn ses som grundläggande för människans tillvaro i olika kontexter (Aspelin & Johansson, 2017). Ordet relationell beskrivs enligt Aspelin (2013) genom (von Wright) vara en tvåsidig företeelse, med vilket hon menar att man inte kan förstå något utifrån endast en aspekt exempelvis lärares pedagogiska intentioner utan att man behöver se från fler håll, vilket också kännetecknar pedagogiken då stor betydelse läggs vid mellanmänskliga och personliga möten (Aspelin & Johansson, 2017). Grundbegreppen inom det relationella perspektivet kännetecknas av begrepp som existerar emellan människor däribland: kommunikation, relation, dialog, mänskliga möten och interaktion centreras (Aspelin, 2013). Förutom dessa begrepp som bildar en meningsfullhet inom teorin så belyser Aspelin och Johansson (2017) att begrepp som möte, dialog, förhållningssätt och framför allt
relation utmärker det relationella perspektivet som håller på att ta form i Sverige. I interaktiva processer agerar vi på ett socialt sätt där människor ses som nyfikna,
intresserade och öppna för sin omgivning och som kräver en social respons från den andra parten i mötet (Aspelin, 2015). I det relationella perspektivet får intersubjektiviteten stor betydelse för att uppnå samförstånd, det framhävs att intersubjektiviteten som
karaktäriseras av samordnad handling leder till att individer genom språklig handling tar reda på och förstår det han eller hon möter (Aspelin, 2013).
Som pedagog ingår man alltid i relationer oavsett om man önskar det eller ej och är därmed ständigt involverad i en mångfald av olika samverkanskonstellationer till andra människor (Aspelin, 2013). I relationer nämner Aspelin och Jonsson (2019) att det behöver finnas en kognitiv anpassning för att förstå varandra men även en emotionell anpassning som gör det möjligt för individer att få en gemensam förståelse för varandras känslor som kan utmynna i likvärdig respekt. Vilken samverkansform och kvalité som upprättas i mötet influeras till stor del av den anknytning och tillhörighet som finns parter emellan (Aspelin, 2013). Man pratar om lärares positionering i möten och relationer där det centrala hur pedagogen kan arbeta för och relatera i det som förekommer på ett sätt som ger den andra
parten tillfälle att vara unik (Aspelin, 2013). Ett möte ur ett relationellt perspektiv kräver anpassning till och för dem som befinner sig i det, där deras uttryckta behov behöver stå i centrum. Olika varierande metoder tycks skapa äkta relationer snarare än förutbestämda och Reeves och Le Mare (2017) belyser hur man behöver stödja lärare i att skapa dessa relationer. Uppfattningen av relationskompetens är att den ständigt kan förbättras och läras mer om för att stödja relationer där exempelvis utveckling av förskollärares personlighetsegenskaper kan vara ett sätt, men även genom att med större precision jämfört med allmänna tolkningar av relationskompetensen skapa möten som förankras av öppenhet, respekt och empati (Aspelin & Jonsson, 2019). Ur ett relationellt perspektiv värdesätts och uppmärksammas alla individer där relationer antas innehålla lärande, kunskap och undervisning som blir en gemensam verklighet (Aspelin & Johansson, 2017). Uttrycket ”Mellanrum” har en central del i det rationella perspektivet i förhållande till möten mellan människor. I dessa ”Mellanrum” rymmer både möjligheter och risker där de delvis är oförutsägbara då man inte kan vara säker på vad som händer samtidigt som det skapar möjligheter genom att ge uttryck för vem man är (Aspelin & Johansson, 2017). Mellanrummen synliggör alltifrån det som händer här och nu till de dagliga mötena, men även till det långsiktiga och strukturella som gör att läraren håller sig inom ramarna för det pedagogiska uppdraget. I dessa mellanrum som präglar en pedagogs vardag så sätt även det pedagogiska förhållningssättet på prov (Aspelin & Johansson, 2017). Mellanrummen kan således ses som en brännpunkt där både individ och strukturnivå appliceras för att förstå pedagogens frihet i relation till de sociala regler som påverkar interaktionen mellan individer (Aspelin & Johansson, 2017).
En betydande utgångspunkt i det relationella perspektivet är att det ställer krav på ett inkluderade förhållningsätt Rosenqvist (2013) men också krav i att det finns ömsesidig respekt mellan de som samverkar som annars kan påverka situationer och utbildningen (Brownlee & Berthelsen, 2004). Ett grundläggande tillvägagångssätt som blivit
uppmärksammat i det relationella perspektivet för att främja barns utveckling menar Reeves och Le Mare (2017) beror på om de sammanhang barnet befinner sig i är trygga och stödjande för barnet. Fokus hamnar på kvalitén i mötet med andra för att främja och
utveckla goda relationer Reeves och Le Mare (2017), som bygger på människans individuella handling och interaktion med andra Emirbayer (1997) där öppenhet och respekt karaktäriserar den relationella pedagogen (Aspelin & Johansson, 2017).
Det relationella perspektivet knyter an till vår studie på så vis att samverkan kräver två personer som genom relationer, dialog, kommunikation och mänskliga möten som
3.
Metod
I detta avsnitt presenteras dom val som tagits kring undersökningens metod och genomförande. De rubrikerna som kommer presenteras är val av metod,
datainsamlingsmetod, urval, genomförande, bearbetning och analysmetod, etiska aspekter och trovärdighet och tillförlitlighet.
3.1 Val av metod
Syftet med studien är att undersöka samverkansuppdraget mellan hem och förskola ur ett förskollärarperspektiv och hur de kommer till uttryck i praktiken. I denna studie har en kvalitativ ansats valts som metod för att få förskollärares perspektiv och uppfattning kring studiens syfte. Bryman (2011) menar att en kvalitativ ansats som metod fångar det som deltagare anser vara betydelsefullt och viktigt inom ämnet. Vi valde en kvalitativ
forskningsansats som metod då vi ville få fram deltagarnas ord och upplevelser och ansåg därför att den var lämplig för studiens syfte.
3.2 Datainsamlingsmetod
I denna studie har vi valt en kvalitativ ansats som ger oss möjlighet att förstå studiens syfte ur de intervjuades perspektiv genom att få ta del av deras erfarenheter kring
samverkansuppdraget mellan hem och förskola (Kvale & Brinkmann, 2014).
Semistrukturerade intervjuer har använts som datainsamlingsmetod för att få en tydligare uppfattning och förståelse om förskollärares erfarenheter kring samverkansuppdraget i förskolan. Genom semistrukturerade intervjuer kunde vi skapa följsamma intervjuer där deltagarna med frihet kunde besvara studiens frågor utifrån deras egna tankar,
erfarenheter och uppfattningar. Med semistrukturerade intervjuer menar Bryman (2011) att man kan fånga deltagarnas perspektiv och upplevelser kring ämnet, genom att
intervjuerna är flexibla och skapar frihet för deltagarna att svara utifrån sig själv.
Datainsamlingsmetoden gav oss möjlighet att skapa följdfrågor utifrån deltagarnas svar men även att erövra en djupare förståelse av deras tankar och erfarenheter om ämnet. Tillvägagångssättet i semistrukturerade intervjuer har gjort att deltagarna inte begränsats till att svara på ett visst sätt men även skapat möjligheter för intervjuaren att forma
intervjun efter deltagarnas svar (Bryman, 2011). Studien utgår från en intervjuguide (bilaga 2) riktad till förskollärare där frågorna formulerades med mål om att de skulle vara så öppna som möjligt. Frågorna i intervjuguiden är framtagna utifrån studiens syfte och utformade för att svara på studiens forskningsfrågor.
3.3 Urval
Vi har utgått från ett bekvämlighetsurval och ett målinriktat urval för att samla data till studien. Bryman (2011) menar att bekvämlighetsurval är när forskare väljer personer som finns tillgängliga, vilket det i vår studie har blivit genom att vi tog kontakt med förskolor som var bekanta och tillgängliga för oss sedan tidigare. Förutom den nämnda
urvalsmetoden så utgår studien även från ett målinriktat urval som Bryman (2011) menar är när forskaren medvetet väljer ut relevanta deltagare för studiens syfte. Det målinriktade
urvalet omfattar deltagarna som är legitimerade förskollärare som strategiskt valts ut i syfte i att kunna besvara studiens syfte och forskningsfrågor.
De förskollärare som deltog i studien är verksamma på olika förskolor i Mälardalsregionen. De tio förskollärare som deltog arbetade i olika kommuner och på olika arbetsplatser. Förskollärares olika geografiska placering var ett strategiskt val för att få ett större
perspektiv och variation kring samverkansuppdraget i förskolan. Urvalsgruppen bestod av nio kvinnliga och en manlig förskollärare i åldrarna 35 till 61 år. De hade varierande
yrkeserfarenhet som legitimerade förskollärare, då de tagit examen under olika tidsperioder.
3.4 Genomförande
Förskollärare till studien kontaktades via telefon eller mejl för att boka in ett
intervjutillfälle. I samband med första kontakten informerades förskollärare övergripande om vad studiens syfte är. Missivbrevet (bilaga 1) tilldelades varje förskollärare vartefter de valt att delta och skickades ut digitalt till samtliga. I missivbrevet (bilaga 1) fick
förskollärare kort information om studiens syfte och vilka tillvägagångssätt vi valt att
använda samt ett samtyckeskrav (bilaga 3) där förskollärare godkände sin medverkan, men också att studien publiceras på diva som är ett digitalt arkiv där olika publikationer från universitet och högskolor publiceras. Förskollärare fick sedan efter att de läst missivbrevet frihet att själva höra av sig via telefon eller mejl där vi tillsammans bestämde när intervjun skulle ske.
Vi genomförde totalt tio intervjuer varav nio intervjuer med nio förskollärare genomfördes tillsammans via de digitala plattformarna Zoom och Microsoft Teams. Ett intervjutillfälle genomfördes med en intervjuare och en förskollärare genom fysiskt möte där intervjun genomfördes på en avskild plats i förskolans utbildning. Varje intervju varande mellan 20– 35 minuter och genomfördes på en plats fri från störningsmoment. Detta hävdar Bryman (2011) blir av betydelse för att säkerställa god kvalité då störningsmoment kan påverka inspelningen. Vi båda deltog under nio av tio intervjutillfällen och upplever att detta gav oss stöd. I början av intervjuerna framförde vi först Vetenskapsrådets etiska riktlinjer för att återigen poängtera sekretessen och deras rätt att avbryta när som helst. I samtycke med förskollärare så spelades intervjun in med hjälp av ljudupptagning vilket för oss har varit fördelaktigt då vi har kunnat vara fokuserade på samtalet och upplevde att båda parterna kunde vara närvarande utan att behöva anteckna. Ljudupptagningen fungerade som en dokumentation för att kunna bearbeta och lyssna på det insamlade materialet. Bryman (2011) påpekar att det finns en mening med att använda sig av ljudupptagning vid
genomförande av kvalitativa studier då det ger forskaren chans att i hög grad lyssna på det som berättas. Under intervjun så utgick vi från en intervjuguide (bilaga 2) där
huvudfrågorna och följdfrågorna delades upp mellan oss. Följdfrågorna fungerade på så vis att det skulle stärka eller förlänga det som redan diskuterats. När intervjun avslutades tillfrågades förskollärare om det fanns något de ville tillägga eller förklara mer om utöver vad som redan tagits upp. Förskollärare fick också lov att återkoppla till oss om de kände att de behövde komplettera eller ändra något.
3.5 Bearbetning
Bearbetningen av intervjuerna började med att vi transkriberade innehållet från samtliga intervjuer, vilket Bryman (2011) menar är ett steg för att kunna redovisa varje intervju i sin helhet. Varje intervju genererade i två till fyra sidor text och vi hade bestämt att varje intervju skulle transkriberas ordagrant under varje fråga för att kunna se likheter och skillnader. Nio av tio transkriberingar genomfördes tillsammans förutom vid ett tillfälle där den som inte deltog vid intervju fick transkribera. Det insamlande materialet från transkriberingen användes för att jämföra deltagarnas svar och se likheter och skillnader i deras erfarenheter och upplevelser kring samverkansuppdraget i förskolan. När vi
diskuterat skillnader och likheter som framkommer mellan deltagarna i intervjusvaren valde vi att använda kodning för att underlätta sorteringen av det insamlade materialet. Att plocka ut likheter och skillnader kan ställas i relation till kodning som innebär att man knyter an nyckelord från intervjun till studiens syfte som gör det lättare att identifiera ett uttalande (Kvale & Brinkmann, 2014). Kodningen blev i studien ett viktigt steg för att fånga ämnesområden och företeelser som var relevanta, vilket möjliggjordes genom att vi undersökte och jämförde det insamlade datamaterialet.
En tematisk analys har sedan använts för att sammanställa och granska resultatet, vilket utgått från förskollärares svar och upplevelser om samverkansuppdraget i praktiken som synliggjorts genom kodningen och bearbetningen av det insamlade materialet. Genom en tematiskanalys beskriver Bryman (2011) att man kan få syn på skillnader och likheter. Genom att använda denna analysmetod så har deltagarnas egna upplevelser och erfarenheter kunnat varit i fokus där eventuella mönster har kunnat jämförts. För att synliggöra vilka likheter och skillnader som framkom i intervjusvaren kategoriserade vi det återkommande repetitioner i ett gemensamt dokument för att underlätta arbetet. Arbetet har därefter kategoriserats efter studiens syfte och forskningsfrågor.
3.6 Etiska aspekter
I studien har vi beaktat Vetenskapsrådets allmänna riktlinjer informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandeskravet (Vetenskapsrådet, 2017). Dessa ståndpunkter har i vår studie blivit viktiga för att veta hur vi ska ta ställning och bemöta deltagare som ingår i vår studie.
Informationskravet innebär att forskare ska informera om studiens syfte och ge beskrivning i hur undersökningen ska genomföras. Detta har beaktats genom att
deltagarna fått ta del av missivbrevet där studiens syfte och tillvägagångssätt har belysts och att deras medverkan är frivillig.
Samtyckeskravet innebär att deltagare har rätt att bestämma över sin medverkan och detta har beaktats genom att deltagarna frivilligt har gett samtycke över sitt deltagande, där de när som helst har kunnat avbryta.
Konfidentialitetskravet innebär att uppgifter om deltagarna ska förvaras så det blir omöjligt av andra att ta del av. I studien så innebär detta att vi har säkerställt deras
anonymitet genom att vi skyddat deras personliga uppgifter och uttalande på så vis att endast vi har bearbetat detta.
Nyttjandekravet innebär att deltagarnas uppgifter i relation till studien endast får
användas av forskare som är aktuella för studien. I studien har detta beaktats genom att deltagarna blivit informerade om att de insamlade materialet kommer att raderas och användas i detta arbete (Vetenskapsrådet, 2017).
3.7 Trovärdighet och Tillförlitlighet
För att stärka studiens kvalité och tillförlitlighet la vi stor vikt vid att frågorna först och främst skulle bli relevant för studiens syfte och forskningsfrågor. För att ytterligare stärka tillförlitligheten så valde vi att forma så öppna frågor som möjligt för att undvika att deltagare svarar på ett visst sätt, använde ja och nej eller gav outvecklade svar. Vi valde att ha samma intervjuguide i alla intervjuer där alla deltagare fick samma förutsättningar till att beskriva sina egna erfarenheter, vilket också säkerställde tillförlitligheten genom att alla fick samma grund att utgå ifrån. Studiens tillförlitlighet kan vidare styrkas genom att vi båda deltagit tillsammans under nio av tio intervjuer, vilket kan säkerhetsställa att samma etiska principer beaktats. Vi har vidtagit en möjlighet att styrka och konfirmera Bryman (2011) genom att vi inte valt att skicka ut intervjuguiden i förväg då detta skulle kunna leda till att deltagarna söker teoretiska perspektiv eller svar på frågorna som kan påverka
resultatet. I enlighet med Brymans (2011) beskrivning av begreppen har vi inte heller lagt in några egna värderingar i genomförandet av intervjuer utan lyssnat på vad de har att berätta. Pålitligheten har beaktats genom att vi under studiens gång har diskuterat undersökningens innehåll med handledare vilket kan kopplas till det Bryman (2011) skriver om kvalité och trovärdighet men också i vårt metodavsnitt där vi i största mån försökt få det så utförligt som möjligt genom att redovisa studiens gång steg för steg. Vi har använt oss av ljudupptagning under intervjun vilket gör att vi kan återkoppla och lyssna igen om något skulle vara otydligt, här har vi även vid enstaka fall lyssnat och
transkriberat varandras intervjuer för att öka studiens tillförliglithet. Vidare har deltagarna informerats om studiens utförande och handledare har genomgående konkret tydligt kunna följa studiens olika faser för att få en förståelse för vår undersökning.
Bryman (2011) menar att tillförlitlighet handlar om att inte göra allt för utsvävande
tolkningar av studiens resultat, utan hävdar snarare att det behöver finnas en transparens som möjliggör för läsaren att följa vilka faktorer och val som ligger till grund för studiens innehåll. Genom vår studie synliggörs hur deltagarnas erfarenheter kring
samverkansuppdraget kan se ut. Resultatet visar endast på hur tio förskolor arbetar och kan därmed inte generaliseras.
4.
Resultat
I detta avsnitt kommer resultatet presenteras genom kategorierna: samverkansformer i förskolan – lämning och hämtning, inskolningssamtal och utvecklingssamtal,
föräldramöte, digitala samverkansformer, förtroendefulla relationer, yrkesprofession och läroplan och samverkan – inte alltid enkel.
4.1 Samverkansformer i förskolan
4.1.1 Lämning och hämtning
Förskollärare beskriver den verbala kommunikationen vid lämning och hämtning som en meningsfull del för en god samverkan i förskolan. I det mötet beskriver förskollärare av erfarenhet att man hinner utbyta meningar och samtala om värdefulla saker som delvis kan påverka dagen eller om något hänt under dagen. I samtalen beskriver en del förskollärare att de ibland använder sig av bilder som stöd för att förstärka språket, medan andra förskollärare mer aktivt använder verktyget dagligen. Att samtala vid lämning och hämtning belyses på så vis att det ger båda parter en insyn i hur barnet har det hemma men också hur det har det på förskolan. Att visa på kommunikationens betydelse är betydande beskriver förskollärare på så vis att de upplever att all verbal kommunikation stärker samverkan mellan hem och förskola.
Förskollärare förstärker betydelsen av kommunikationen vid lämning och hämtning genom att:
Det är väl genom att ha en daglig kommunikation /…/ tar upp sådant som är viktigt och tänker på att ta upp både de som är positivt och om det är någonting svårt för tillfället för deras barn /…/ men vårt mål är att den dagliga kontakten är viktig. Här utbyter vi tankar hela dagen hur det har gått för barnen, hur barnets dag sett ut. Så det är den viktigaste samverkan.
Den dagliga kontakten vid lämning och hämtning beskrivs som grundläggande i att samverka med vårdnadshavare, där det utifrån erfarenheter beskriver att den blivit meningsfull och stärkt samarbetet mellan hem och förskola. Den erfarenhet som finns bland förskollärare är att samverkan vid lämning och hämtning är viktig och berättar hur de i arbetslaget ofta samtalar om hur man på ett bra sätt kan möjliggöra för att dessa möten ska ske.
4.1.2 Inskolningssamtal och utvecklingssamtal
Inskolningssamtal och utvecklingssamtal är andra samverkansformer som beskrivs. Av erfarenhet så beskrivs den första kontakten och inskolningssamtal som början på en samverkan mellan hem och förskola. Under inskolningssamtalet beskriver förskollärare hur förskolan fungerar som organisation, hur dem arbetar och bjuder in vårdnadshavare att berätta om sig själv och sitt barn. Inskolningssamtalet beskrivs vidare vara ett tillfälle att i lugn och ro lära känna varandra och bygga relationer som grundar sig på trygghet och en ömsesidig förståelse. Ett organiserat inskolningssamtal beskriver förskollärare
underlättar för kommande utvecklingssamtal då man kommit en bit in på samverkan och skapat en viss gemensam syn kring barnet i förskolan och hemmet. Utvecklingssamtal förs fram på detta sätt:
/…/ en god samverkan är nr man jobbar åt samma håll både vi pedagoger och föräldrarna att vi sen inför utvecklingssamtal att man har en gemensam syn på barnet och vad den behöver och att man hjälps åt både hemma och på förskolan så att man strävar åt samma håll, att man gör olika saker fast man har samma mål man kan säga. Att både är införstådda att det är det här vi jobbar mot.
För att ha dessa samtal beskriver förskollärare att det behöver finnas en ömsesidig respekt och förståelse för att få till bra samtal. Förskollärare beskriver även att vårdnadshavare ska känna sig trygga med att ställa frågor, vilket majoriteten upplever stärks genom att ha en ärlig och öppen dialog. Samtidigt beskriver förskollärare hur deras engagemang till att bjuda in vårdnadshavare till samtal också ökar deras intresse för förskolans utbildning och barnets utveckling och lärande.
4.1.3 Föräldramöte
Föräldramöten beskrivs också vara ett tillfälle för att samverka där vårdnadshavares intresse för förskolan kan tas tillvara på. De beskriver observation och insamling av vårdnadshavares frågor och synpunkter som två tillvägagångssätt för att kartlägga och organisera för föräldramöten. Utöver dessa tillvägagångsätt som ger vårdnadshavare möjlighet till inflytande så beskriver förskollärare att de vid utformning av föräldramöten behöver utgå från fasta riktlinjer som kommer från ledningen. Innehållet vid ett
föräldramöte beskriver förskollärare presenteras utifrån film, PowerPoint,
diskussionsgrupper och små aktiviteter där vårdnadshavare får prova på det barnen gör på förskolan.
4.1.4 Digitala samverkansformer
Förskollärare beskriver av erfarenhet att de använder någon eller några former av digital kommunikation i samverkan med vårdnadshavarna. Dessa digitala samverkansformer beskriver de inte ersätter den verbala kommunikationen, utan dessa fungerar på så vis att vårdnadshavare kan få information eller uppdatering kring sitt barn eller utbildningen när exempelvis möjlighet till att ge det i direkt kontakt inte finns. Med hjälp av digitala verktyg beskriver förskollärare hur de på ett effektivt sätt kan nå vårdnadshavare om exempelvis barnet kommit till förskolan ledsen. De större plattformar som nämns är unikum, v-klass, instagram och hypernet där information om barnets vistelse, organisation, tider och förändringar synliggörs. Förutom dessa använder de även telefonsms och mejl för att samverka och kommunicera med vårdnadshavare. Somliga förskollärares erfarenheter av digitala plattformar som v-klass och unikum är en lättnad i att alla får samma information samtidigt och genom instagram blir vårdnadshavare delaktiga genom att de får en inblick i vad de gör om dagarna, vilket kan skapa diskussioner vid lämning och hämtning.
Möjligheterna med digitala verktyg beskrivs som oändliga men också tidskrävande då det tar tid från oss vilket blir en del av problematiken beskriver förskollärare.
4.2 Förtroendefulla relationer
Förskollärare beskriver utifrån erfarenhet att deras förhållningssätt blir betydelsefullt i samverkan med vårdnadshavare. De beskriver nyfikenhet, att lyssna, öppenhet, visa respekt och att vara tydlig som viktiga kompetenser hos förskolläraren att ta hänsyn till i mötet med vårdnadshavare för att skapa förtroendefulla relationer. En
förskollärare beskriver hur man behöver vara lite modig och våga ta upp saker med vårdnadshavare på en gång för att undvika att hamna i situationer där missförstånd uppstår. Förskollärare beskriver att det är av betydelse att alltid vara rak och ärlig mot vårdnadshavare, exempelvis genom att berätta om det har hänt något avvikande under dagen. Av erfarenhet uttrycker förskollärare att det behöver finnas ett öppet klimat på förskolan som en del till att vårdnadshavare ska våga fråga saker och inte känna att någon fråga är dum. Förskollärare beskriver vikten av att inte generalisera samverkan utan att i sin roll som förskollärare i mötet med vårdnadshavare behöver man många gånger variera sitt sätt att bemöta dem på. Att bemöta dem utefter deras förutsättningar och behov menar förskollärare skapar förtroendefulla relationer. En förskollärare beskriver:
/…/ det viktigt att veta vilken individ man har framför sig att är det här en förälder som kan bra språk, eller kan den mindre med språk, eller behöver den en annan förutsättning, behöver vi ge den andra förutsättningar för att det ska bli en god samverkan?
Det förskollärare beskriver ovan är att de behöver tänka på hur de använder språket och vilka verktyg de använder i samverkan och förtydligar att det bör finnas en medvetenhet kring hur vi gör och hur vi tänker när vi agerar. Att kunna möta olika vårdnadshavare och hela tiden reflektera över sitt förhållningssätt beskriver förskollärare som utvecklande i arbetet med samverkan mellan hem och förskola för att skapa förtroendefulla relationer. I syfte till att skapa och göra det möjligt för förtroendefulla relationer beskriver
förskollärare att de ibland behöver vara flexibla kring ansvaret i föräldrakontakt. De uttrycker att relationen måste komma först och prioriteras för att en god samverkan ska kunna uppstå. I praktiken beskriver förskollärare att detta innebär att om familjer önskar eller förskollärare känner att det är motsträvigt i samarbetet så är det aldrig så att den första kontaktpersonen måste vara den sista. Förskollärare beskriver att man tillsammans behöver ta ett ansvar för att kunna möjliggöra för det bästa samarbetet och för att
vårdnadshavare ska få det dem behöver. Av erfarenhet beskriver förskollärare att
förtroendet i relationen mellan hem och förskola förstärks och byggs upp genom att visa att vi är ett arbetslag och föränderliga i den process vad gäller samverkan och samarbete. Förskollärare lyfter trygghet, förtroende och respekt som ledord för att skapa god
samverkan mellan hem och förskola. Förskollärare beskriver att relationer som bygger på trygghet och förtroende etableras genom att:
Relationen måste vara så att inga frågor är för dumma, inget är konstigt att fråga.
Litar de på oss så är de trygga och går till jobbet och vi kan göra ett bra jobb. Barnen är trygga i sig om de ser att sin mamma och pappa är trygg.
Förskollärare beskriver att en god samverkan uppnåtts när de ser glädjen hos barn och vårdnadshavare och uttrycker hur det blir ett kvitto på att de har lyckats. Om
vårdnadshavare känner dig trygga med pedagoger och utbildningen beskriver förskollärare att det skapar goda förutsättningar för barnet i utbildningen att utvecklas och lära.
4.3 Yrkesprofession och läroplan
Förskollärare beskriver erfarenheter kring samverkan som betydelsefullt då erfarenheter dels skapat trygghet i deras yrkesprofession som legitimerade
förskollärare, men också i att möta vårdnadshavare utifrån det uppdrag som åligger dem. Majoriteten av förskollärare beskriver sina möten med vårdnadshavare som överlag positiva och uttrycker hur utmaningar man kan ställas inför många gånger blir bra till slut även om vägen dit kan upplevas svår. Flertalet har arbetat inom förskolan i många år och belyser hur även det givit dem en mångfald av erfarenheter när det kommer till att samverka mellan hem och förskola. Denna erfarenhet i deras yrkesprofession beskriver förskollärare har gjort att de vågar prova andra
samverkansformer utanför ramarna eller det som redan finns tillgängligt. Förskollärare beskriver exempelvis att:
/…/ det är faktiskt en ganska svårt bit i början man är ny med föräldrar och så, den biten tyckte jag iallafall. Och att aah... just att man känner sig trygg själv och så och kan lite om förskolan och verksamheten och läroplanen och sådana bitar.
Erfarenhet och kunskap kring läroplanen och sitt professionsuppdrag beskrivs av förskollärare som en viktig del i att kunna känna sig trygg i vad de säger och gör gentemot vårdnadshavare. Det förskolläraren uttrycker ovan kan relateras till det de flesta förskollärare i studien beskriver i relation till sin yrkesprofession och
samverkansuppdraget, att uppdraget i början kan vara en utmaning om man är ny, inte har hittat fungerade strategier att vara bekväm med men också som passar
vårdnadshavaren man möter. Förskollärare beskriver hur de själva är med och skapar olika tillvägagångsätt och möten för att tillgodose uppdraget.
Behovet av att samverka har alltid funnits där oavsett vilka riktlinjer som styrt
förskolan menar förskollärare och belyser hur man som erfaren förskollärare sett hur förskolan gått från att ha ”kompisrelationer” med vårdnadshavare till ett mer konkret uppdrag där det finns ett mål, syfte och ett ansvar i samverkansuppdraget. En del förskollärare i studien uttryckte att ansvaret för samverkan åligger hos både
förskollärare och övriga pedagoger tillsammans med vårdnadshavare. Ansvaret här beskrivs åligga både hemmet och förskolan och förskollärare menar att samverkan går åt båda hållen där vårdnadshavare har lika stor skyldighet som förskollärare att visa intresse, delge information och ta sitt ansvar. Somliga andra förskollärare beskriver att ansvaret i samverkan med hemmet ligger hos dig som förskollärare då uppdraget bland annat finns i förskolans läroplan. De beskriver här att ansvaret är förankrat till deras yrkesprofession och att uppdraget står i läroplanen och ser en självklarhet i att ansvaret ligger hos pedagogen för att det är i förskolan barnet vistas på dagarna. Förskollärare berättar:
/…/ förskolan har ju som ansvar, det står ju i vår läroplan och i våra styrdokument att vi ska ha en samverkan med familjerna och hemmet. Så det är ju förskolans ansvar. /…/ Tänker jag. Det tänker jag att även om det inte hade funnits en läroplan så hade jag tänkt att det är förskolans ansvar, för det är ju här barnen är, det är här lärandets undervisning sker, och där utbildningen är.
4.4 Samverkan – inte alltid enkel
Förskollärare beskriver att förtroendefulla relationer, en god kommunikation och en förståelse kring samverkans betydelse främjar samverkan mellan hem och förskola. Vad som utmanar samverkan beskriver förskollärare dels vara språket där de uttrycker att förståelsen för vad som berättas inte alltid når fram på grund av en bristande
kommunikation. Förskollärare beskriver hur bristande språkkunskaper gör samverkan till en utmaning i att förstå varandra och utbildningen. Förskollärare beskriver att det idag finns många språk och kulturer på förskolan som de inte hinner hitta resurser till. Vid de tillfällen där språkbristen och kommunikationen blir allt för svår från båda håll så
beskriver förskollärare hur de vid exempelvis planerade utvecklingssamtal använt sig av tolkar och vid daglig kontakt kan de behöva ta hjälp av barn med samma modersmål eller andra vuxna runt omkring. Förskollärare beskriver:
Ta hjälp av andra pedagoger som pratar deras modersmål, använda sig mer av bilder som stöd för att förklara saker, ta barnet till hjälp har vi fått göra ibland dels om det är andra barn som är starkare på svenska som kan översätta också man får vrida och vända hela tiden.
Förskollärare beskriver hur de aktivt försöker hitta möjligheter till samverkan och menar på att barn, andra vårdnadshavare och pedagoger blir till en viktig tillgång för att
möjliggöra för en god samverkan.
Förskollärare beskriver hur man alltid försöker avsätta tid för informationsutbyte mellan hem och förskola men att tiden ibland blir längre, ibland kortare och i vissa fall uteblir. Förskollärare beskriver att vårdnadshavare många gånger är stressade vid de tillfällen informationsutbyte är möjligt vilket de uttrycker påverkar det uppdrag som åligger dem men också barnet. I dessa situationer beskriver förskollärare att man inte hinner samtala om vad som kan vara viktigt för personalen att veta när barnet lämnas men också kring vad som kan vara viktigt för vårdnadshavaren att veta när de hämtar sitt barn. Förskollärare uttrycker hur detta kan skapa missgynnande förutsättningar för barnet som är kärnan i samverkan om man ser till både omsorg, utveckling och lärande beskriver förskollärare. Förskollärare beskriver att tid kan upplevas saknas både hos vårdnadshavaren och utbildningen och menar att det finns tillfällen i utbildningen som gör det mindre möjligt för vårdnadshavare att samverka och samtala med oss och uttrycker att stora barngrupper och bortfall av personal kan göra det stressigt och tidskrävande.
För man kanske är kort med folk, man kanske är uppe i något och då kanske jag känner att jag brister i min professionalitet för att jag inte kan bemöta föräldrar på det sättet jag vill. Så tidsbrist och stress kan vara två faktorer jag tycker är viktiga.
Att ha en gemensam syn på barnet och utbildningen är något förskollärare värderar i syfte att skapa god samverkan men beskriver samtidigt att det finns skillnader i vilken syn man har på barn och förskolan, vilket förskollärare beskriver gör uppdraget till en utmaning. Förskollärare uttrycker att det finns många olika uppfattningar som behöver förenas och
beskriver hur det inte handlar om rätt eller fel utan att göra det bästa för barnet.
Förskollärare beskriver hur förskolan idag består av många olika kulturer vilket också leder till att man står inför kulturkrockar, att man har olika traditioner men också olika vanor kring situationer som förekommer både i hemmet och i förskolan. Det beskrivs att familjer har olika värderingar som de uttrycker vilket förskollärare menar på också ska respekteras. Vad förskollärare beskriver inte blir så lätt är att de i samverkan behöver respektera
familjens kultur, vanor och behov samtidigt som de behöver se till det styrdokument förskolan grundar sig i och se till vår värdegrund och vad den uttrycker menar
förskollärare.
Förskollärare beskriver att det idag finns många olika samverkansformer och uttrycker att vårdnadshavarna många gånger är tacksamma för vad de erbjuds. Tillskottet i
samverkansformerna beskriver förskollärare vara digitala verktyg där man genom olika plattformar kan erhålla vårdnadshavarna information. Det förskollärare beskriver som mindre enkelt i relation till digitala verktyg är att dels hinna med de olika kanalerna för att möta varje vårdnadshavares behov och att hinna få grepp om hur verktyget fungerar och ska användas. Förskollärare beskriver att förförståelsen och kunskapen kring dessa kan saknas både från förskolan och hemmet men även ett intresse från samtliga
vårdnadshavare att möta samverkansformen med glädje och ta del av det som publiceras. Förskollärare berättar att de har digitala plattformar för samverkans skull mellan hem och förskola men flertalet menar att de med säkerhet inte kan veta om vårdnadshavare är inne på dessa. Med hjälp av digitala verktyg beskriver förskollärare hur de försöker vidga på samverkansuppdraget med hjälp av de olika plattformarna men uttrycker samtidigt en oro till om vårdnadshavare tar del av informationen. Utbytet av information beskriver
förskollärare bör vara ömsesidigt då de lägger grund för andra samtal kring barnets utveckling och lärande och beskriver hur man aktivt försöker uppmuntra vårdnadshavare att ta del av barnets vistelse på förskolan genom dessa. Samtidigt som förskollärare beskriver att det inte alltid är enkelt så uttrycker dem en glädje i att kunna använda sig av ytterligare en samverkansform för att kunna tillgodose vårdnadshavarens behov.
5. Analys och diskussion
I detta avsnitt presenteras studiens resultat i relation till det relationella perspektivet och tidigare forskning utifrån: samverkansformer i förskolan, förtroendefulla relationer, yrkesprofession och läroplan och samverkan – inte alltid enkel. Här presenteras även en sammanfattning av analys och diskussion, metoddiskussion, studiens relevans för
förskolläraryrket och fortsatt forskning.
5.1 Samverkansformer i förskolan
Syftet med studien var att undersöka samverkansuppdraget mellan hem och förskola ur ett förskollärarperspektiv, detta genom att ta del av hur förskollärare beskriver sina
erfarenheter av samverkan mellan hem och förskola och vilka faktorer de upplever
påverkar samverkan. Resultatet visar på likheter i vad som tycks vara viktigt i samverkan däribland deras förhållningsättet där vi ser att förskollärare på någorlunda liknande sätt försöker närma sig hemmet med hjälp av olika samverkansformer. Detta samtidigt som det fanns skillnader i hur förskollärare såg på ansvaret kring samverkan men också
påverkansfaktorer som både försvårar och underlättar arbetet.
Förskollärare är eniga om att samverkan är viktig för barnets skull för att möjliggöra för de bästa förutsättningar för barnet att utvecklas och lära. Som förskollärare ingår du i många olika relationer där behov och förutsättningar alltid ser olika ut vilket beskrivs som en utmaning, då man behöver utveckla enskilda strategier för att kunna etablera och upprätthålla en samverkan mellan hem och förskola för att passa den enskilde individen. I mötet med vårdnadshavare menar förskollärare att det blir viktigt att se individen framför sig och inte se till kollektivet av alla vårdnadshavare, det handlar om att kunna bemöta familjer utifrån deras behov och förutsättningar för att kunna skapa förtroende och trygghet till förskolan vilket också stöds av (Sandberg & Vuorinen, 2008). Med bakgrund till det förskollärare beskriver så kan deras
tillvägagångsätt härledas till det relationella perspektivet där mänskliga möten och interaktion Aspelin (2013) kräver anpassning och varierade strategier Reeves och Le mare (2017) för att möta de uttryckta behov som finns.
I resultatet kan vi se att förskollärare belyser all form av kommunikation som betydelsefull för att etablera samverkan mellan hem och förskola, där förskollärare beskriver erfarenheter kring både verbal och digital kommunikation. I relation till den verbala kommunikationen är den informella dagliga kontakten en värdefull samverkansform på vis att det kan handla om nödvändig information som kan påverka barnets dag. Det är genom den dagliga kontakten förskollärare beskriver att de hinner ha en dialog kring barnets vistelse här och nu men också kring materiella nödvändigheter som kläder, skor etc. Vikten i det dagliga mötet och informationen som utbyts kan härledas till det Markström och Simonsson (2013) skriver om
vardagliga samtal där de blir betydelsefulla för att kunna möta barnet men också för att skapa kontinuitet i dialogen och relationen. Om förskollärare inte har möjlighet att avsätta tid till vardagliga samtala kan det tänkas att den relation som skapas
genom kontinuerlig dialog ersätts med rutinsvar, vilket kan tänkas bli otillräckligt för att möta barnet.
Andra tillfällen vårdnadshavare och förskollärare ges möjlighet att samverka är genom formella samverkansformer som inskolningssamtal, utvecklingssamtal, föräldramöte och diskussionskvällar. Studiens resultat visar på att
inskolningssamtalet lägger grunden för ömsesidiga och trygga relationer mellan hem och förskola, där förskollärare menar att ett organiserat inskolningssamtal
underlättar för senare samtal då en gemensam syn på förskolan och barnet har etablerats. En tanke utifrån detta är att förskollärares kunskap och vilja att dela med sig bidrar till att vårdnadshavare känner sig lugna och trygga Nitecki (2015) där det samtidigt skapas förtroendefulla relationer Sandberg och Vuorinen (2007) vilket i sin tur möjliggör för förskolan att komplettera hemmet utifrån deras behov (Iwarson Jansson, 2001).
Vid de formella mötena som utvecklingssamtal, föräldramöte och diskussionskvällar så finns det utrymme för vårdnadshavare att bli delaktiga genom att de får komma med förslag på vad som ska diskuteras, där en tanke utifrån detta är att det skapar tillfälle för vårdnadshavare att vara unik och för förskollärare att tillmötesgå behov som finns i gruppen. Här kan vi se att förskollärare har anammat det relationella perspektivet där relationerna i samverkan får stå i centrum Aspelin (2013), men också att man söker svar från olika perspektiv (Aspelin & Johansson, 2017).
Majoriteten av förskollärare beskriver hur de behöver gå på riktlinjer från ledningen vid sammankomster som föräldramöten och om tid finns väljer de själva vad som ska presenteras. Vid förskolor där vårdnadshavare hade större inflytande såg
förskollärare ett ökat engagemang från vårdnadshavare, medan förskollärare som arbetar efter riktlinjer och mångkulturellt upplevt en bristande vilja till delaktighet från vårdnadshavare. Utifrån resultatet kan vi dels tolka det som att förskollärare har svårt att möta vårdnadshavare på förskolor där det upplevs finnas mindre
engagemang och där det är mer styrt vid sammankomster. Språket såg förskollärare kunde vara en del av den bristande delaktigheten som uppstod vid vissa
sammankomster. En tanke är att förskollärare behöver möta vårdnadshavare
individuellt utifrån deras förutsättningar och behov vid dessa sammankomster för att skapa inflytande och delaktighet som därefter kan resultera i goda relationer. Vad studiens resultat visar på är att förskollärare arbetar efter strategier som de själva inte kan påverka eller att de saknar verktyg som gör kommunikationen möjlig för alla inblandade. Enligt Sandberg och Vuorinen (2007) ska vårdnadshavare och barn ges möjlighet till en bra introduktion i utbildningen, utifrån detta kan vi se hur formella samverkansformer som beskrivits ovan blir viktiga att lyfta fram och göra
vårdnadshavare delaktiga i för att skapa god samverkan som blir möjlig åt båda håll. I förskolan benämns digital kommunikation i form av: lär plattformar, mejl,
instagram och webbplatser (Eckeskog, 2019). Digitala samverkansformer beskrivs även vara ett sätt för förskollärare att kommunicera mellan hem och förskola.
förskolan att få ut information snabbt kring utbildningen eller uppdateringar om barnen. De poängterar dock att den digitala kommunikationen inte på något vis kan ersätta den verbala kommunikationen utan används när det inte finns möjlighet till direkt kontakt eller vid tillfällen där vårdnadshavare önskat detta.
Med hjälp av digitala samverkansformer ser vi att förskolan exempelvis kan nå orolig vårdnadshavare genom att förmedla bilder på barnets vistelse vilket kan skapa
trygghet, samtidigt som information som anses vara nödvändig finns tillgänglig för vårdnadshavare även hemifrån. En tanke med de kompletterande digitala
samverkansformerna är att det skapas ett likvärdigt bemötande genom att man tillgodoser vårdnadshavares möjlighet och förutsättningar till att samverka. Vi kan se likheter i de förskollärare beskriver i en studie som gjorts i digital kommunikation där resultatet visade att vårdnadshavare upplevde större delaktighet och inflytande i arbetsprocesser när de tillämpade digitala verktyg i förskola (Mårell-Olsson, 2012). Att i förskolan kunna erbjuda olika samverkansformer i syfte att möjliggöra för en god och upprätthållsam relation kan därav upplevas nödvändig för att inte riskera att mötas av utmaningar och för att kunna fullfölja det uppdrag som åligger
förskollärare.
5.2 Förtroendefulla relationer
För att skapa samverkan visar studiens resultat på att förskollärare behöver skapa goda relationer. I praktiken innebär det att relationsarbetet påbörjas redan vid
inskolningssamtalet där de bland annat pratar om flexibilitet som en god egenskap i att bygga relationer med vårdnadshavare. Flexibiliteten kan härledas tillbaka till ansvaret kring samverkan, där arbetslaget tillsammans behöver ha en förståelse för människors olika behov, samtidigt som flexibilitet gör det möjligt för vårdnadshavare att känna sig trygga i relationen. Relationer och det som sker mellan människor i det mänskliga mötet kan härledas till det relationella perspektivet som menar på att relationen ses som tvåsidig och inte endast kan förstås utifrån en individs intentioner (Aspelin, 2013). Utifrån
förskollärares förhållningssätt och medvetenhet kring flexibilitet i relation till samverkansuppdraget kan det således skapa möjligheter istället för ett utmanande
samarbete. Vad studien visar på är att förskollärares förhållningssätt blir av betydelse för vilken relation som etableras. Om vårdnadshavare möter pedagoger som är nyfikna,
lyhörda, öppna, respektfulla och tydliga så beskriver förskollärare att de skapar möjligheter till samverkan som karaktäriseras på ett sätt där man vågar uttrycka sin åsikt. En tanke skulle kunna vara att förskollärares medvetenhet kring sitt förhållningssätt och familjens situation blir betydelsefullt i samverkan, vilket vi kan se kopplingar till det Jensen och Jensen (2008) skriver om att förutsättningar kring att nå bästa möjliga utbyte sker när fokus i samarbetet ligger mellan hem och förskola.
Relationen till vårdnadshavaren beskriver förskollärare bygger på trygghet, förtroende och respekt vilka beskrivs som ledord i att skapa god samverkan mellan hem och förskola. Genom att förskollärare möjliggör och säkerställer att dessa ledord efterföljs i allas
förhållningssätt så är en tanke att det skapar goda förutsättningar för relationer, där glädje hos barn och vårdnadshavare blir ett kvitto på att man lyckats anamma ledorden i
