Förskollärare i offentlighetens ljus

Examensarbete i fördjupningsämnet

Barndom och lärande

15 högskolepoäng, grundnivå

Förskollärare i offentlighetens ljus

- en studie om förskollärares gränsdragning mellan professionen och det privata

Preschool Teacher in the Public Light

- a study of preschool teachers boundaries between the profession and the private

Eva Marin

Josefin Karlsson

Förskollärarexamen 210hp Barndom och lärande 2016-01-26

Examinator: Jonas Qvarsebo Handledare: Peter Lilja

LÄRANDE OCH SAMHÄLLE

2

Förord

Detta är en produkt av samarbete, ett samarbete som sträckt sig över dygnets alla timmar, där idéer och tankar bollats i sociala medier via en intern grupp på Facebook och sedan förts över till ett gemensamt dokument på OneDrive. Först och främst vill vi rikta ett stort tack till våra respondenter som tagit sig tid i sina verksamheter och med engagemang tagit sig an uppgiften att svara på våra frågor, denna studie hade inte blivit av utan er. Vi vill också tacka vår handledare, Peter Lilja, för att han genom sina värdefulla synpunkter guidat oss genom denna process och fått oss att hålla arbetet i ständigt rullning med fokus framåt. Parallellt med vårt skrivande har vi fortsatt vårt arbete på våra ordinarie arbetsplatser och därför vill vi även rikta ett tack till våra arbetskamrater och chefer för visad förståelse och hänsyn samt goda råd och hejarop. Vi vill också rikta ett tack till varandra då arbetet med denna studie skett oss emellan med entusiasm och stort förtroende för varandra. På så sätt har vi hållit stressen borta och skrattet nära samtidigt som livet gått vidare med badrumsrenoveringar, handbollsmatcher, judograderingar, simträningar, penicillinkurer, gymnastikuppvisningar, utvecklingssamtal, skridskoturer, julkonserter och nyårsraketer. Sist men inte minst vill vi därför tacka våra familjer, de två äkta männen och de fem barnen, som stöttat oss under en lång höst och en kort jul.

Eva och Josefin Malmö, januari 2016

3

Abstract

Syftet med denna studie är att undersöka förskollärares gränsdragning mellan det professionella och det privata i mötet med vårdnadshavarna och hur denna gräns kan komma att påverkas vid användandet av sociala medier. Detta görs utifrån följande tre frågeställningar; Var drar förskollärare gränsen mellan sin roll som professionsutövare

och sin roll som privatperson? Hur drar förskollärare gränsen mellan det

professionella och det privata i mötet med vårdnadshavare? och Hur förhåller sig förskollärare till den nya formen av offentlighet som sociala medier utgör? I

genomförandet av studien används kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer med fem legitimerade förskollärare. Det empiriska materialet analyseras utifrån Erving Goffmans dramaturgiska perspektiv. Där mänsklig social samvaro jämförs med teaterföreställningar där skådespelare uppträder för en publik och där skådespelaren antingen befinner sig i ett för publiken synligt frontstage eller i ett dolt backstage. I analysen används även David Carrs sammanställning av olika synsätt gällande lärares moraliska ansvar. Resultaten av studien visar att det professionella och det privata är nära sammanlänkade och att en tydlig gränsdragning är omöjlig att göra. Användandet av sociala medier ställer därför krav på omdöme och digital

professionalism i såväl det professionella som det privata.

Nyckelord; backstage, digital professionalism, frontstage, förskollärare, gränsdragning, omdöme, profession, sociala medier.

4

Innehåll

1. Inledning och bakgrund ________________________________ 6

1.1 Professionen ___________________________________________________ 6 1.2 Professionsetik _________________________________________________ 7 1.3 Sociala medier – den nya offentligheten _____________________________ 9 1.4 Lärarprofessionen i ljuset av den nya offentligheten ___________________ 10 1.5 Syfte och frågeställningar ________________________________________ 11

2. Tidigare forskning ____________________________________ 12

2.1 Professionella relationer _________________________________________ 12 2.2 Gränsdragningens dilemma ______________________________________ 13 2.3 Digital professionalism __________________________________________ 14

3. Teori _______________________________________________ 18

3.1 Goffmans dramaturgiska perspektiv ________________________________ 18 3.2 Carr och det moraliska ansvaret ___________________________________ 21

4. Metod ______________________________________________ 23

4.1 Metodval _____________________________________________________ 23 4.2 Urval ________________________________________________________ 24 4.3 Genomförande ________________________________________________ 24 4.4 Etiska överväganden ____________________________________________ 25 4.5 Analysmetod __________________________________________________ 25

5. Resultat och analys ___________________________________ 27

5.1 Förskolan som teaterscen ________________________________________ 27 5.2 Att begränsa sitt frontstage _______________________________________ 29 5.3 Förskollärarens ansvar __________________________________________ 32

6. Slutsatser och diskussion ______________________________ 34

6.1 Professionell och privat, två roller – ett manus _______________________ 34 6.2 Gränsdragning – att vara nära och hålla avstånd ______________________ 35 6.3 Den nya offentligheten kräver digital professionalism _________________ 36 6.4 Förslag till vidare forskning ______________________________________ 37

5

6.5 Avslutande reflektioner _________________________________________ 37

Referenser ____________________________________________ 38

Bilagor _______________________________________________ 41

6

1. Inledning och bakgrund

Den svenska skolan och förskolan befinner sig i en process av att förbättra kvaliteten i verksamheterna och höja statusen för läraryrket. Som en del av denna statushöjande satsning har begreppet profession allt mer nämnts i sammanhanget som en hänvisning till kvaliteten i det arbete som utförs (Bergem, 2000). Den 2 mars 2011 fattades ett beslut i Sveriges riksdag gällande att införa ett legitimationssystem för lärare och förskollärare. Utgångspunkt för denna studie är förskolläraryrkets legitimering och benämnandet av yrket som profession. Det är förskollärarens tolkning av sin roll som professionsutövare och gränsdragningen mellan det professionella och det privata i mötet med vårdnadshavarna som är fokus för undersökningen.

1.1 Professionen

För att kunna särskilja det professionella yrkesarbetet från det icke-professionella blir det nödvändigt att definiera professionen. Den gemensamma grunden för alla

professioner är att varje profession utgår ifrån vetenskaplig kunskap och att

yrkesutövarna innehar en formell legitimation. Varje professionsutövare innehar också rätten att själva bestämma över de redskap och de metoder de väljer att använda och för varje profession finns det en egenkontrollerad yrkesetik bestående av regler och

riktlinjer och dessutom en instans att vända sig till om det uppstår oklarheter (Colnerud & Granström, 2015).

Då ovanstående kriterier inte helt och fullt stämmer in på läraryrket menar Colnerud och Granström (2015) att det blir det problematiskt att benämna läraryrket som en

profession men Christoffersen (2007) menar att gränsen mellan de ursprungliga

klassiska professionerna såsom läkare och jurist och de nya professionerna har suddats ut och att det idag snarare är de nya professionerna såsom läraryrket som åsyftas i diskussioner gällande professioner. Det är det faktum att vi lever i ett expertsamhälle eller ett kunskapssamhälle med stor efterfrågan på den expertkunskap som

7

professioner och att begreppet länkas samman med allt fler yrken och utbildningar (Brante, 2005).

Den svenske professionsforskaren Thomas Brante har gjort flera försök att tillskriva professionsbegreppet en hållbar och bestående definition och presenterade i sin bok från 2014 följande definition

En professionell struktur är en beständig, självförstärkande relation mellan en viss typ av vetenskap, ett objekt och en praktik.

(Brante, 2014 s.279)

Brante (2014) menar att det är relationen som blir det utmärkande för denna definition och som gör den hållbar. Behovet av en knivskarp definition för professionsbegreppet delas dock inte av alla. Evetts (2003) anser att det inte längre är viktigt att göra en tydlig avgränsning av begreppet utan gör i stället en uppdelning av professionalisering "from within" och "from above", och menar att professionaliseringen av allt fler yrken antingen hänger samman med att yrkesutövarna själva ser till att skapa monopol över marknaden eller att yrkets professionalisering är ett sätt att genom statliga och politiska åtgärder styra yrkesutövarna, vilket Evetts (2003) lyfter fram som den i särklass

vanligaste anledningen.

Benämningen av förskolläraryrket som en profession blir helt klart problematisk utifrån de klassiska kriterierna att utövarna själva har rätten att bestämma över sin

yrkesutövning med tanke på att förskollärarna är bundna att följa läroplanen för förskolan som är ett politiskt fastställt dokument. Förskolläraryrket som en av Brantes (2005) nya professioner blir i stället en följd av en efterfrågan av expertkunskap och där legitimeringen av förskollärarna möjliggör en politisk styrning av förskolan och

fostrandet av den goda medborgaren (Evetts, 2003).

1.2 Professionsetik

Den yrkesgrupp som vill definiera sig som profession måste ha en professionsetik att förhålla sig till och denna professionsetik är av stor vikt för hur en yrkesgrupp definierar

8

sin egen profession. Professionsetik handlar om möten mellan professionsutövare och klienter i vilket professionsutövaren inte har möjlighet till eftertanke utan måste förlita sig till sin professionella kompetens för att mötet ska bli yrkesmässigt och inte baserat på känslor eller privata förbindelser. I det professionella mötet deltar yrkesutövaren som en representant för den institution vilken denne ingår i (Christoffersen, 2007).

Professionsetiken förklarar Christoffersen (2007) som en samling normer och

värderingar, så kallade "codes of conduct", vilka definierar vad en yrkesutövare särskilt bör tänka på i sitt arbete. För den enskilde yrkesutövaren är det dock inte tillräckligt att följa dessa regler utan det krävs att denne har förståelse för syftet med reglerna. Denna förståelse benämner Christoffersen (2007) som omdömesförmåga. Denna

omdömesförmåga, eller klokhet, går inte att läsa sig till utan hänger samman med yrkesutövarens praktik och de erfarenheter som denne gjort i umgänget med andra människor i såväl yrkesliv som privatliv. Omdömesförmågan är också nära kopplad till de värderingar vi har och den människosyn vi bär med oss.

I förskollärarens yrkesutövning ingår dagliga möten och kontakter med vårdnadshavare. Möten som handlar om att bygga och skapa relationer och det finns en tradition av en mer informell ordväxling i samtalen mellan förskollärare och föräldrar i det dagliga mötet. Där föräldrar gärna tar emot de råd och den vägledning de kan få från förskollärarna (Juul & Jensen, 2009). I varje enskilt möte deltar förskolläraren som representant för den institution som denne ingår i och bär ett ansvar för de värderingar och den människosyn som förmedlas i mötet. Den enskilde individens roll som

förskollärare ställer därigenom stora krav på den klokhet eller omdömesförmåga som Christoffersen (2007) menar att yrkesetiken bygger på. Det är denna omdömesförmåga och rollen som bärare av normer och värderingar som kommer att vara i fokus när vi i denna studie vänder blicken mot förskolläraryrket och gränsdragningen mellan det professionella och det privata.

9

1.3 Sociala medier – den nya offentligheten

Parallellt med diskussionen om lärarlegitimation och lärarprofession har under de senaste tio åren sociala medier och sociala nätverk vuxit fram och kommit att bli en självklar del av vardagen för såväl företag som privatpersoner. I sociala medier sprids information snabbt och brett och vid ett flertal tillfällen har det i media och tidningar dykt upp exempel på personer som fått sparken eller där "folket" krävt människors avsked på grund av deras privata uttalande i sociala medier när dessa inte stämmer överens med det yrkesmässiga uppdrag de åtagit sig (Greysen et.al., 2010). Den

gemensamma nämnaren för olika sociala medier är att de alla handlar om relationer och relationsskapande människor emellan (Åblad, 2011) där åsikter och ställningstaganden i samhällsengagerande frågor diskuteras i inlägg, trådar och grupper.

I och med sociala mediers framväxt har skillnaden mellan det offentliga och det privata kommit att förändras och människors fritid och privata liv kommit att hamna i ett offentligt flöde på internet. Idag delar många sina liv med vänner via

statusuppdateringar, lägger ut semesterbilder, filmer, hittar nyheter och skapar jobbrelationer via olika sociala medier och nätverk. Det största nätverket av dessa sociala medier är Facebook med mer än 1.3 miljarder användare världen över (statens medieråd.se). Internetkritikern Jaron Lanier (2010) uppmanar sina läsare till ett kritiskt tänkande och nätintellekt och menar att vi måste skilja mellan de sociala mediernas medlemmar och dess kunder, där kunderna utgörs av företag som med hjälp av den information de kommer åt är ute efter att kartlägga och forma våra vanor och åsikter. Laniers vänder på ordet användare och menar att vi genom de sociala medierna i stället "are being used" och gör det svårt för läsaren att se sociala medier som exempelvis Facebook som en privat mötesplats.

Redan på 1960-talet studerade Jürgen Habermas framväxten och förändringen av begreppen offentligt och privat och ifrågasatte de till synes självklara uppfattningarna gällande begreppen. Habermas menade att massmedias uppkomst lett till att människor i stället för att forma och producera debatt och åsikter, vid möten på klubbar och

10

styrda kanaler (Habermas, 2003). Habermas studie är genomförd i en annan tid än den vi idag lever i och säger ingenting om hur det offentliga ser ut idag men däremot desto mer om hur begreppen offentligt och privat har kommit att förändras över tid.Habermas framställning ger oss anledning att reflektera över vår tids sociala mötesplatser och fundera över var gränsen mellan det offentliga och det privata går i de sociala mediernas nya offentlighet.

1.4 Lärarprofessionen i ljuset av den nya offentligheten

Åblad (2011) länkar samman människors användande av sociala medier med

professioner och professionella relationer och menar att det är aktuellt att undersöka hur det digitala nätverkandet kan komma att påverka inte bara våra privata utan också våra professionella relationer. Rekommendationer för olika professioner gällande

användandet av sociala medier har börjat dyka upp. Lärarnas yrkesetiska råd menar att kommunikation mellan lärare och omvärld redan sedan tidigare sker på många olika sätt och att det i de flesta fall går att tillämpa samma förhållningssätt gällande sociala medier som för annan kommunikation. Det som är utmärkande för internet och sociala medier menar lärarnas yrkesetiska råd är att dessa kan ge en känsla av anonymitet och att lärare därför genom dessa kanaler kan få reda på information som de inte skulle fått via andra kommunikationskanaler. Vidare poängterar rådet att det skrivna ordet har längre livslängd än det talade och att det kan tolkas utan stöd av kontext och kroppsspråk (lararesyrkesetik.se).

Lärarnas yrkesetiska råd tar upp frågan gällande om det är lämpligt eller inte lämpligt för en lärare att vara vän med elever och föräldrar i sociala medier och menar att

huvudsaken är att det val läraren gör görs medvetet utifrån ett yrkesetiskt perspektiv och att läraren bör tänka igenom graden av sin öppenhet i sociala medier. Vilket blir extra viktigt i de fall då läraren känner tveksamhet gällande gränsdragningen mellan sin yrkesroll och sitt privatliv. Om läraren själv känner att denne kan behålla sin integritet, har kunskaper och ser fördelar med att finnas för elever och föräldrar på sociala medier menar rådet inte att det finns något som hindrar lärare från att vara aktiva i sociala medier. Oavsett vilket val den enskilda läraren gör är det viktigt att tydliggöra sin

11

professionella gränsdragning och sina ställningstaganden gällande användningen av sociala medier och att alltid tänka igenom den information som sprids. Det är också viktigt att tänka igenom hur det egna framträdandet i sociala medier kan tänkas påverka samhällets tillit och förtroendet för lärarkåren i stort. En möjlighet som rådet lyfter fram är att använda två konton ett för privat bruk och ett för yrkesmässigt användande

(lararesyrkesetik.se).

I denna studie kommer vi att rikta blicken mot förskolläraryrket och hur dessa nya professionsutövare, med politiskt ställda krav gällande kvalitet och ansvar knutna till sin yrkesutövning (Löfdahl, 2014), drar gränsen mellan yrkesliv och privatliv. Detta i relation till att det privata flyttat ut i offentligheten och vilket ansvar förskollärarna anser sig ha i sociala medier med hänsyn till sin yrkesroll. Detta kommer att göras utifrån Erving Goffmans liknelse av mänsklig social samvaro som en teaterscen där skådespelarna antar olika roller och sätter på sig olika masker. I användandet av hans begrepp frontstage och backstage gör vi kopplingar till David Carr och hans beskrivning av hur lärare tolkar sitt moraliska ansvar.

1.5 Syfte och frågeställningar

Syftet med denna studie är att undersöka förskollärares uppfattningar om

gränsdragningen mellan det privata och det professionella i mötet med vårdnadshavare och hur denna gränsdragning kan komma att påverkas genom användandet av sociala medier. För att närma oss denna problematik har vi i vår studie utgått från följande tre frågeställningar;

1. Var drar förskollärare gränsen mellan sin roll som professionsutövare och sin roll som privatperson?

2. Hur drar förskollärare gränsen mellan det professionella och det privata i mötet med vårdnadshavare?

3. Hur förhåller sig förskollärare till den nya formen av offentlighet som sociala medier utgör?

12

2. Tidigare forskning

För att närma oss den egna forskningsfrågan, gällande förskollärares gränsdragning mellan det professionella och det privata och hur sociala medier kan komma att påverka denna gränsdragning, har vi tvingats in i andra yrkesfält och professioner där riktlinjer gällande professionella relationer varit i fokus för en mer utbredd forskning. Genom att ta del av forskning utanför det egna professionsområdet har vi försökt få bild av hur forskningsläget gällande sociala medier ser ut och hur sociala medier kan tänkas påverka professionella relationer utifrån olika synsätt. I detta avsnitt kommer denna forskning att presenteras, tillsammans med för studien relevant forskning inom skola och förskola. Med utgångspunkt i studiens frågeställningar presenteras forskningen enligt följande tre kategorier; professionella relationer, gränsdragningens dilemma och digital professionalism.

2.1 Professionella relationer

Vad säger forskningen om gränsdragningen mellan det privata och det professionella för professionella relationer inom utbildningsarenan? Givetvis berör merparten av de

studier som gjorts gällande lärares professionella relationer, relationen mellan lärare och elev. När det gäller studier med inriktning på föräldrarelationer handlar det ofta om elever i behov av särskilt stöd och särskola. En aspekt som på många sätt skiljer sig från förskollärarens dagliga möten med föräldrar men som också har det gemensamt att det rör sig om barn som inte själva kan förmedla hur dagarna varit. I en studie av särskolan undersöktes personals och föräldrars uppfattningar om professionella relationer och vad dessa kännetecknas av. Resultatet visade tre gemensamma synpunkter och önskemål; tillgänglighet, ansvar och förmåga att träda utanför rollen. Tillgängligheten handlade om lärarens flexibilitet och hur denne var beredd att gå utanför ordinarie mötes- eller

telefontider då det uppstod särskilda situationer. Ansvar handlade enligt både föräldrar och personal om att vara beredd att ta ett bredare ansvar och att gå utanför det smala ansvarsområdet för att exempelvis ringa ett extra samtal. Att träda utanför lärarrollen lyftes också fram av både föräldrar och lärare, dock fanns det skillnader häremellan då föräldrarna hade en önskan om att läraren skulle "be like family" samtidigt som det hos lärarna fanns en kluvenhet gällande hur långt utanför rollen det var rimligt att gå (Lord

13

Nelson et.al., 2004). Den osäkerhet gällande närhet och distans i relationens till föräldrarna somLord Nelson et.al (2004) presenterar i sin studie stämmer väl överens med det som Annica Löfdahl (2014) kommit fram till genom att studera den svenska förskolan och de veckobrev som förskollärarna skickar ut till föräldrarna. Löfdahls studie tyder på att det finns två olika professionella strategier för förskollärare gällande förhållningssätt till föräldrar, avstånd och närhet. Löfdahl (2014) menar att det för förskolläraren måste finnas en balans mellan dessa båda strategier och att oförmåga att finna balans skulle kunna leda till att föräldrarna väljer att byta förskola, om de inte upplever sig kunna påverka innehållet, eller också att det blir föräldrarnas intressen som styr verksamheten. Det är också denna balans eller gränsdragning i relationen till

vårdnadshavarna som står i fokus för den studie som vi kommer att genomföra.

2.2 Gränsdragningens dilemma

Gränsdragning i professionella relationer handlar om att hitta balans mellan närhet och avstånd (Löfdahl, 2014) något som inom socialt arbete och sjukvård är ett långt mer dokumenterat fält än vad det är för lärarprofessionen (Lord Nelson et.al., 2004).

Aultman et. al (2009) menar att det är nödvändigt även för lärare att dra en gräns mellan det professionella och det privata, att skilja mellan att vara vänlig och att vara någons vän, och att den som saknar gränser riskerar att drabbas av utbrändhet. En

gränsdragning som Turkle (2011) menar har blivit svårare för lärare att göra i och med uppkomsten av sociala medier. Sociala medier har enligt Qualman (2013) orsakat den sociala schizofrenins död och menar med sitt uttryck att det tidigare varit möjligt för lärare att hålla isär yrkesroll och privatliv och låta dessa båda roller agera på olika sätt men att detta blir problematiskt i och med framväxten av sociala medier och att det nu kan få konsekvenser för läraren om denne uppträder som både ”partyperson” och yrkesutövare.

Fox och Bird (2015) kom genom sin studie kommer fram till att det finns ett tryck från samhället gällande att lärarna ska fortsätta sitt professionella arbete även efter arbetstid via sociala medier. De menar också att det finns en osäkerhet hos lärarna gällande vad ett professionellt uppträdande innebär och att det därför att det behövs riktlinjer för

14

detta.Aylott (2011) som i stället utgår ifrån sjuksköterskornas relationer med patienter menar däremot att gränser ständigt överträds och förändras och att sunt förnuft och noggranna överväganden därför är långt viktigare än regler och riktlinjer. För den som har en klar uppfattning gällande sin yrkesroll och sitt uppdrag blir också omdömet klart (Aylott, 2011). Sociala mediers inverkan på gränsdragningen mellan professionella och det privata kan således ses och hanteras på olika sätt, vilket gör vår egen studie

intressant på det sätt att den belyser ett nykommet samhällsfenomen för en nybliven profession.

2.3 Digital professionalism

Att vara klar över den egna professionens uppdrag och det som gäller för yrkesutövaren hänger enligt Aylott (2011) samman med att utveckla ett gott omdöme. I användandet av sociala medier benämner Ellaway et.al. (2015) professionsutövares omdöme som digital professionalism genom att utveckla denna professionalism menar de att

användandet av sociala medier går från att vara ett hot mot professionen till att istället vara gynnsamt genom att användas för positiva ändamål. Som professionsutövare gäller det därför att vara medveten om hur det egna förhållningssättet till sociala medier kan komma att påverka professionen i stort. Hutchens och Hayes presenterade 2014 sin studie In your Facebook gällande huruvida universitetslärares förekomst på Facebook påverkade deras trovärdighet i klassrummet. Resultaten för undersökningen visar att det inte är lärarnas förekomst på Facebook som påverkar trovärdigheten men att

användningen av Facebook ställer krav på lärarens omdöme för att inte påverka trovärdigheten i klassrummet. Ellaway et. al (2015) utgår i sin studie från

läkarprofessionen men genom Hutchens och Hayes (2014) studie blir det klart att utvecklandet av digital professionalism också är relevant inom lärarprofessionen. Ellaway et. al. (2015) menar att det för varje profession, institution och yrkesutövare finns det ett behov av att utveckla en medvetenhet eller känsla för vad digital

professionalism innebär och att kunna applicera denna professionalism på olika situationer och sammanhang. Digital professionalism handlar också om att kunna bedöma vad som är lämpligt respektive olämpligt i användandet av sociala medier för

15

att kunna garantera patienters säkerhet men också för att skydda och bevara kollegors och institutioners rykte. Ellaway et. al (2015) menar också att digital professionalism innebär ett personligt ansvar vilket gör att det måste finnas en koppling mellan det privata och det professionella i användandet av sociala medier och att det yrkesetiska reglerna, codes of conduct, även omfattar användandet av sociala medier.

Varken Aylott (2011) eller Ellaway et. al (2015) menar att det finns ett behov av regler och riktlinjer för användandet av sociala medier utan att det är sunt förnuft och

yrkesetiska regler som gäller även i användandet av dessa. I en artikel i Journal of

General Internal Medicine lyfter författarna Greysen et. al (2010) fram tre anledningar

till att det kan vara svårt att förhålla sig till de principer och förpliktelser som redan finns för läkarna i användandet av sociala medier. Den första anledningen är att det kan vara svårt att förstå att det som inte bryter mot professionella principer kan anses vara ett oprofessionellt beteende på sociala medier, till exempel att synas på bilder och vara synbart berusad även om detta sker på fritiden och egentligen inte bryter mot några yrkesetiska regler. Den andra anledningen är att känslan av att vara anonym på internet kan få människor att agera annorlunda än vid ett direkt möte. Den tredje anledningen är att effekterna av ett avslöjande gällande patienter eller deras familjer blir långt större om de görs på det offentligt tillgängliga internet än om de görs i det enskilda samtalet med en kollega.

Greysen et. al (2010) menar att användandet av sociala medier kan ses som en spegel. Denna spegel kan både förstora och förvränga bilden som visas och ge en oprofessionell bild av det professionella. Författarna menar att en tillfällig brist i omdöme av den enskilde och publicerandet av ett icke-professionellt innehåll i sociala medier kan få effekter för hela professionen. Genom att träda ut på the World Wide Web lämnas fotspår som kan påverka inte bara den enskilde professionsutövaren utan också professionen i stort. Att presentera sitt privata liv i sociala medier, "the public sphere" på ett sätt som inte överensstämmer med de förväntningar som finns på

professionsutövaren har enligt författarna lett till att personer vid ett flertal tillfällen blivit avskedade. I den spegel som författarna menar att sociala medier är gäller det inte bara att undvika skadliga bilder utan, i likhet med Ellaway et. al (2015), att faktiskt

16

använda denna för att stärka professionen genom att skapa positiva bilder. Författarna jämför våra fotspår på nätet med det tänk som gäller i miljöfrågor - tänk globalt - agera lokalt.

Det finns inga allmängiltiga riktlinjer för läkare att förhålla sig till när det gäller användandet av sociala medier men Greysen et. al (2010) hänvisar till de råd och riktlinjer som presenteras i Journal of Medical Ethics (Guseh et al., 2009). I vilken författarna ger följande fyra råd till läkarna gällande användandet av sociala medier;

- Undvika dubbla roller. Acceptera vänförfrågningar från patienter. Kan patienten ta illa upp - förklara för patienten ansikte mot ansikte att det kan vara

problematiskt med dubbla roller.

- Respektera patienternas privatliv. Hantera information som kommit fram via internet och sociala nätverk med försiktighet. Denna typ av information får heller aldrig skrivas in i den medicinska journalen utan patientens vetskap. - Vara återhållsam med personlig information om sig själv i sociala medier. - Använda sekretessinställningarna. Vara restriktiv i inställningarna och inte lita

på att de är säkra och inte heller förutsätta att sociala forum endast används för sociala sammanhang.

Även om inte råden från lärarnas yrkesetiska råd som presenterades i det inledande kapitlet var lika specifika som de från Journal of Medical Ethics så finns det en gemensam uppmaning om att vara försiktig och återhållsam gällande den egna informationen men också en tydlig markering att det som dyker upp i sociala medier inte får användas i andra sammanhang utan den andres godkännande.

I denna sammanställning av tidigare forskning framkommer två olika förhållningssätt och det svåra uppdraget att hitta balans däremellan. Professionella relationer handlar om att finna balans mellan närhet och avstånd och kunna träda utanför sin yrkesroll då situationen så kräver. Gränsdragningens dilemma består av att individen måste skydda sig själv genom att dra en gräns mellan det professionella och det privata men att sociala medier gjort att den privata tiden nötts bort och att det numera är omöjligt att särskilja det professionella från det privata. Som professionsutövare ställer användandet av

17

sociala medier krav på digital professionalism. Denna professionalism består av professionsutövarens goda omdöme och sunda förnuft, men flera forskare ställer sig kritiska till att detta är tillräckligt och menar att användandet av sociala medier också kräver regler och riktlinjer.

Sociala medier är en ny företeelse i vårt samhälle och dess effekter på professionella relationer har därför inte tidigare kunnat studeras i någon större utsträckning. Det blir därför intressant att se om dess framväxt försvårar balansgången mellan närhet och avstånd för en profession som har relationsbyggande som en viktig grundförutsättning, det vill säga förskollärarna.

18

3. Teori

I genomgången av tidigare forskning framkommer vikten av att hålla isär det

professionella och det privata för att skydda individen men också svårigheter med att separera de båda rollerna. Det är studier om olika roller och om mänsklig interaktion som leder oss till den teoretiska infallsvinkeln av den egna studien och det som kommer ligga till grund för analysen av det empiriska materialet. Analysen kommer göras utifrån den amerikanske professorn inom sociologi och antropologi Erving Goffmans

dramaturgiska perspektiv om att mänskligt socialt samspel går att likna vid en

teaterscen. Vid framförandet av olika skådespel för publiken antar skådespelarna olika roller och sätter på olika masker. Skådespelarna befinner sig under föreställningen antingen i ett synligt frontstage eller i ett för publiken avskilt backstage (Goffman, 2004). I fokus för vår studie hamnar förskollärarens roll som professionsutövare och förskollärarens roll som privatperson och hur dessa båda roller kan tänkas påverka varandra i en tid då det privata, i och med sociala medier, kommit att hamna i offentlighetens ljus.

3.1 Goffmans dramaturgiska perspektiv

Goffman (2004) presenterar i sin bok Jaget och maskerna ett dramaturgiskt perspektiv på samhället och framställer mänsklig social samvaro som en teaterscen där

skådespelarna antar olika roller och sätter på sig olika masker med andra människor som publik. Genom sitt uppträdande på scenen förmedlar skådespelaren en image, eller föreställningsbild, och försöker på så sätt styra det intryck som ges till publiken.

Goffman (2004) menar att jaget inte är kopplat till individen utan till scenen och att det är scenen som skapar jaget och inte tvärtom och att detaljer som publiken kopplar samman med aktören förväntas gälla oavsett var denne befinner sig. Den agerande kan enligt Goffman upphöra med att uttrycka sig men inte upphöra med att överföra uttryck. Som skådespelare befinner man sig antingen i ett för publiken synligt frontstage eller utom syn- och hörhåll för publiken, backstage. Individens framträdande i frontstage innebär ett upprätthållande och förkroppsligande av vissa normer. Dessa normer delar

19

Goffman in i två grupper, hövlighetsnormer och anständighetsnormer.

Hövlighetsnormerna rör det sätt på vilket den agerande behandlar sin publik medan han talar till den och ta åt sig av det som klingar tillbaka av det som sagts.

Anständighetsnormerna handlar om på vilket sätt den agerande uppför sig medan han befinner sig inom syn- eller hörhåll för publiken men inte är upptagen av att tala med eller till den. Backstage är den bakre regionen, helt fri från publikens insyn. I vilken den agerande kan koppla av, det är här som fasaden får vila, rollen läggs åt sidan och

masken plockas av.

I sin roll som förskollärare befinner sig individen frontstage och spelar rollen som professionsutövare och styrdokumenten blir det manus och den regissör som

skådespelarna har att förhålla sig till. Även om rollen och dess manus ger utrymme för tolkning så måste varje enskild tolkning ställas mot de mål och intentioner som

styrdokumenten syftar till. För förskolläraren blir det nödvändigt att visa vem man är och ge uttryck för sin personlighet men den egna människosynen, värdesynen och kunskapssynen som kommer till uttryck måste falla innanför ramen för professionen och dess uppdrag (Bergem, 2000). Förmedlingen av normer och värden kan inte skiljas ut som ett separat område inom den verksamhet som förskolan bedriver, utan måste återspeglas i allt som personalen gör och företar sig i samvaron med barnen. De kunskapsmässiga och etiska krav som ställs på de anställda som personer och yrkesutövare sammanfattas i ett explicit krav på att de ska vara förebilder för barnen (Bergem, 2000). Goffman (2004) menar att publiken förväntar sig överensstämmelse mellan framträdandet och den personliga fasaden och att det anses märkligt om dessa inte stämmer överens med varandra.

Backstage blir motparten till frontstage och innebär således att förskolläraren här befinner sig utom syn- och hörhåll för publiken, det vill säga vårdnadshavarna. Här tänker vi oss att förskolläraren som privatperson befinner sig och behöver då inte ta hänsyn till de hövlighetsnormer och anständighetsnormer som gäller för uppträdandet på scenen. Bakom kulisserna i backstage är föreställningens alla hemligheter öppna för insyn vilket gör att det är naturligt att räkna med att gången mellan frontstage och backstage måste hållas stängd för alla medlemmar av publiken (Goffman, 2004).

20

I det direkta mötet med vårdnadshavarna förväntas förskolläraren uppträda i

samstämmighet med för arbetsplatsen gällande hövlighetsnormer och under hela sin tillvaro på det synliga frontstage uppträda enligt gällande anständighetsnormer. Löwenborg och Gíslason (2003) betonar att en lärares relation till föräldrarna är professionell och menar att det finns fyra grundprinciper för professionella relationer. Den första utgörs av att det är läraren som är ansvarig för relationen, till skillnad från i en vänskapsrelation där det inte finns någon skillnad mellan parternas ansvar. Juul och Jensen (2009) beskriver pedagogens roll som en "värdroll" där denne bär ansvaret för tonen, stämningen och atmosfären lika väl som de bär ansvaret för samtalens mål och innehåll. Den andra principen innebär att lärare i det professionella har en skyldighet att sträva efter att få kontakt med alla och inte kan välja sina kontakter så som är möjligt i vänskapsrelationer. Den tredje principen utgörs av att kunna sätta relationen i perspektiv till det som är syftet med relationen och dessutom kunna ställa sig utanför relationen för att reflektera över den och eventuellt också hitta nya förhållningssätt. Den fjärde

principen för professionella relationer innefattar gränsdragning mellan att vara genuin och personlig men inte privat, där privata intressen i relationen ska undvikas då dessa riskerar att komplicera kontakten.

Juul och Jensen (2009) betonar att inverkan av det personliga är en nödvändig del av det professionella och det är viktigt att vara medveten om det inflytande som ens

personlighet har på de professionella relationer man ingår i. Det privata däremot är överflödigt och destruktivt. De ger också en förklaring till vad som skiljer det personliga från det privata. Det personliga utgörs av pedagogens yrkespersonliga relation här och nu och det privata omfattar de upplevelser, tankar och känslor som funnits i alla andra relationer inklusive vänner och familj. Löwenborg och Gíslason (2003) menar att det i relationen till föräldrarna är det nödvändigt att luta sig mot sin yrkesroll och hålla reda på vad som ingår i skolans uppdrag och inte. I förskollärarens framträdanden i frontstage blir det således nödvändigt att vara medveten om de regler som gäller för den roll som spelas.

I denna studie undersöks relationen mellan två av förskollärarens roller och hur

21

är bärare av professionens värderingar och det är förskolläraren som privatperson. I vår tolkning och tillämpning av teorin utgör vårdnadshavarna på förskolan den publik till vilken förskolläraren vänder sig med sin rolltolkning. Enligt vår tolkning blir frontstage de sammanhang då förskolläraren befinner sig i sin yrkesroll och som bärare av de normer och värderingar som är kopplade till professionen, rollens manus. Backstage tolkar vi som förskollärarens privata sfär, då förskolläraren är utom syn- och hörhåll för publiken och koppla av från rollen, frångå manus och lägga masken åt sidan. Dörren mellan frontstage och backstage har vi valt att benämna som gräns och det är denna dörr eller gräns och hur förskollärarna väljer att förhålla sig till denna som stängd, öppen eller lätt på glänt som står i fokus för hela studien.

3.2 Carr och det moraliska ansvaret

Gränsdragning mellan frontstage och backstage, det professionella och det privata, är en tolkning av hur och när rollinnehavaren måste förhålla sig till sitt manus.Det har

traditionellt sett gjorts kopplingar mellan lärarens yrkesmässiga ansvar och lärarens privata värderingar och attityder utifrån två principer; paternalistiskt och liberalistiskt. Ett paternalistiskt synsätt innebär att det inte går att särskilja läraren som yrkesperson från läraren som privatperson utan att läraren har ett moraliskt ansvar och uppdrag även utanför yrkesrollen. En paternalistisk tolkning av lärarrollen innefattar synen på läraren som bärare av normer och värderingar och upprätthållare av en livsstil med ett

samhällsansvar att leda barn och unga in i detta sätt att leva. Innebörden av detta synsätt är att det finns en sanning, en rätt väg att gå, och denna sanning ska överföras till andra. Detta är den äldre och traditionella synen på läraryrket (Carr, 1993)

Ett liberalistiskt synsätt innebär total avvisning av kopplingen mellan det professionella och det privata och att ansvaret helt är kopplat till yrket och inte till personen. De liberalistiska förespråkarna menar att moral och värderingar tillhör individens frihet och att lärare ska undvika att indoktrinera eleverna med den ”rätta vägen”. Individens frihet och ”freedom of choice” är en mänsklig rättighet som även omfattar lärare och så länge denne håller sig till vissa grundläggande etiska principer så är lärarens moraliska förehavanden en privat angelägenhet (Carr, 1993).

22

David Carr menar att inget av de båda synsätten egentligen lyckas visa hur lärarens professionella och privata moral hänger samman utan att de från olika vinklar innebär att moral och värderingar inte är lärarens uppgift. Detta genom att ett paternalistiskt synsätt innebär att läraren är budbärare för politiskt fastställda ideal gällande normer och värderingar och en liberalistisk syn innebär att läraren inte över huvud taget ska förmedla normer och värderingar till eleverna utan att detta helt ligger under individens frihet (Carr, 1993).

Då Carr menar att inget av dessa synsätt fungerar som beskrivning av kopplingen mellan det professionella och det privata för lärarnas moraliska ansvar presenterar han sina egna tankar om kommunitarism. Vilket innebär att vi måste utrusta kritiska

medborgare och lära eleverna att skilja mellan rätt och fel genom att presentera den rätta vägen att gå vilket det paternalistiska innebär. Carr menar däremot att för att kunna ta ställning och skapa egna uppfattningar så krävs det att kunna se på samhället från någonstans och den liberalistiska idén om individens frihet är en syn från ingenstans. Det är genom att skapa egna uppfattningar av gott och ont och rätt och fel gällande olika företeelser i samhället som eleverna blir medvetna och kritiska. Men det är också viktigt att vara medveten om att det inte finns några slutgiltiga svar gällande goda och onda, rätta och felaktiga moraliska värderingar utan allting måste ställas i relation till samhällets förändrade omständigheter.

Enligt Carr går det inte att göra samma skillnad mellan yrkets och personens moraliska värden gällande lärarna som det går för andra professioner. Utan läraren måste visa i det privata det som denne lär ut i det professionella. I motsättning till det paternalistiska och det liberalistiska som på olika sätt innebär att läraren inte har ett moraliskt ansvar menar Carr att vi alla har ett moraliskt ansvar särskilt läraren.

I denna studie är det förskollärarna och deras uppfattning om gränsen mellan det professionella och det privata som är i fokus. Är det som förskollärare möjligt att göra en klar avgränsning mellan det professionella och det privata och blir gränsdragningen påverkad av användandet av sociala medier?

23

4. Metod

I följande avsnitt presenteras tillvägagångssättet för studien genom att redogöra för metodval, urval, genomförande, etiska överväganden och analysmetod

4.1 Metodval

Utgångspunkten för denna studie är att undersöka förskollärares gränsdragning mellan det yrkesmässiga och det privata i relationen till vårdnadshavare. Intresset för

undersökning vilar på intet sätt på någon tanke om att göra generaliseringar eller göra mätbara jämförelser utan handlar i stället om att ta reda på attityder och uppfattningar för enskilda yrkesutövare, därigenom faller valet på användandet av kvalitativ metod (Bryman, 2011). För kvalitativ forskning är intervjuer en mycket vanlig metod och väl lämpad för att ta reda på hur människor tänker, känner och handlar i olika situationer. Intervjun anses även vara ett effektivt redskap för den kvalitativa forskaren genom att den möjliggör för forskaren att interagera med sina respondenter genom att ställa frågor om exempelvis motiv och händelser (Alvehus, 2013).

För att ge intervjupersonerna frihet i att utforma svaren men ändå säkerställa att innehållet i intervjuerna möter studiens syfte och frågeställningar valde vi att göra semistrukturerade intervjuer med stöd av en intervjuguide (bilaga 1). Den

semistrukturerade intervjun ger även intervjuaren frihet genom att frågorna i guiden inte behöver ställas i samma ordning, det är fritt fram att ställa följdfrågor och att göra kopplingar till det som intervjupersonen tidigare sagt (Bryman, 2011). I användandet av semistrukturerade intervjuer med utgångspunkt i samma intervjuguide valde vi att dela upp intervjuerna mellan oss och genomföra intervjuerna på egen hand, något som vi diskuterar kring i avsnittet gällande kritik av metod.

24

4.2 Urval

Utgångspunkten för studien ligger i professionen och gränsdragningen mellan det professionella och det privata. För att kunna undersöka detta och för att kunna få svar på våra frågeställningar har vi vänt oss till legitimerade förskollärare som är

yrkesverksamma inom förskolan. De intervjuade är kvinnor, 28 till 57 år gamla, som tagit förskollärarexamen mellan åren 1980 och 2011. Intervjupersonerna arbetar i två olika kommuner och på tre olika förskolor, ingen av respondenterna arbetar på vår egen arbetsplats. Urvalet har skett genom att vi frågat personer vi genom yrket kommit i kontakt med utanför den egna arbetsplatsen och därefter genom en kedjeeffekt då kontakten med första respondenten lett till kontakt med andra respondenter (Bryman, 2011). Ett medvetet urval gjordes gällande att intervjupersonernas är i olika åldrar, detta då vi ville få en spridning gällande hur länge de varit yrkesverksamma. Detta medvetna urval resulterade inte i att någon person sorterades bort på grund av ålder.

4.3 Genomförande

I insamlandet av vårt empiriska material har vi genomfört intervjuer med fem förskollärare, vi har delat dessa mellan oss och gjort tre respektive två intervjuer vardera. Intervjuerna är i fyra av fem fall genomförda på respondenternas arbetsplatser, den femte intervjun är genomförd i hemmiljö. Intervjuerna har varit tidsbokade och vi upplever att intervjupersonerna haft lagom lång tid avsatt för att svara på frågorna och att de inte upplevt någon stress under intervjuerna. Det har under samtliga intervjuer förekommit störningar genom att andra personer kommit in i rummet men vi upplever inte att detta är något som märkbart påverkat respondenternas svar på

frågeställningarna. Samtalen har efter samtycke med respondenten spelats in med hjälp av moderna smarta telefoner och sedan snarast efter avslutad intervju transkriberats av den person som genomfört intervjun. Genom att spela in och transkribera intervjuerna blir det möjligt för oss att redogöra för intervjupersonernas svar med hjälp av deras egna ord och inget av det som sagts vid intervjuerna har gått förlorat så som det hade kunnat göra om vi valt att endast föra anteckningar (Bryman, 2011). Intervjuerna har utgått ifrån de frågeställningar som finns i intervjuguiden (se bilaga 1), ordningen av frågeställningarna och eventuella följdfrågor har varierat intervjuerna emellan utifrån

25

hur samtalen har löpt med respondenten. De frågor som finns i intervjuguiden (bilaga 1) är sammanställda utifrån studiens syfte och övergripande frågeställningar och med hänsyn till de teoretiska infallsvinklar som kommer ligga till grund för analysen av det insamlade materialet. Guiden består av sex övergripande frågeställningar som möjliggör för intervjupersonen att svara fritt. Till fem av dessa sex frågor finns följdfrågor och ytterligare frågeställningar. Dessa följdfrågor har varit ett stöd för intervjuaren att föra samtalet vidare om inte intervjupersonen förstått frågeställningen eller har behövt stöd för att komma vidare. Intervjuguiden består också av tre inledande frågor gällande kön, ålder och anställning. Dessa frågor är tänkta för att sätta intervjupersonen i ett

sammanhang (Bryman, 2011) och guiden avslutas med en öppen fråga om det är något som respondenten vill tillägga.

4.4 Etiska överväganden

Vi har i genomförandet av vår studie tagit hänsyn till det etiska förhållningssätt och det goda forskningssed som Löfdahl et.al (2014) redogör för med hänsyn till

Vetenskapsrådets utarbetade principer och riktlinjer. Samtyckeskravet är det som både Löfdahl et.al (2014) och Bryman (2011) lyfter fram som forskningsetikens viktigaste princip. Detta har vi tagit i beaktning genom att informera våra intervjupersoner om vår undersökning dess övergripande syfte och om att de när som helst kan välja att avbryta sitt deltagande i studien. Detta har vi gjort dels vid första kontakten med personerna men sedan också vid tillfället för intervjuernas genomförande. I informationen gällande studiens syfte har vi avslöjat så mycket som vi ansett oss kunna göra utan att påverka riktningen på intervjupersonernas svar (Bryman, 2011).

4.5 Analysmetod

Det insamlade empiriska materialet kommer att sorteras och kategoriseras utifrån studiens frågeställningar, vilka också blir utgångspunkt för redovisningen av resultatet. För att belysa studiens frågeställningar kommer det empiriska materialet att analyseras utifrån de för studien valda teoretiska utgångspunkterna, i form av Goffman och Carr. Detta görs genom att med utgångspunkt i var och en av de tre för studien uppställda

26

frågeställningarna använda citat från intervjuerna och varva dessa med en analys utifrån aktuella teorier. Alvehus (2013) betonar skillnaden mellan att göra en jämförelse och att göra en analys och vikten av att som forskare vara självständig och kunna tillföra något välgrundat till den analys som görs. Analysen kommer därför inte att utgå ifrån att finna likheter eller skillnader mellan empiri och teori utan i stället kommer teorin användas som ett redskap för att skapa förståelse för det empiriska materialet, då empirin i sig inte är tillräcklig för att få svar på studiens frågeställningar (Alvehus, 2013).

27

5. Resultat och analys

I detta avsnitt kommer det empiriska materialet att presenteras och analyseras utifrån de teoretiska utgångspunkterna i form av Goffmans dramaturgiska perspektiv och Carrs idé om lärares moraliska ansvar. Det empiriska materialet återges med citat och tolkas med hjälp av de begrepp som presenterats i teoriavsnittet.

5.1 Förskolan som teaterscen

Svaren från intervjuerna ställs här i relation till Goffmans dramaturgiska perspektiv och vi gör en tolkning av förskolan som en teaterscen utifrån följande begrepp roller, publik,

manus, frontstage och backstage.

I framträdandet på scenen är rollinnehavaren bunden att följa sitt manus. Det är scenen som manuset skapar som ligger till grund för den image som skådespelaren ska

förmedla till publiken. Skådespelarens eget jag måste ställas åt sidan till förmån för sin rollkaraktär (Goffman, 2004). Som en plats för mänsklig social samvaro blir också förskolan en plats för skådespel, en teaterscen. Denna bild stärks genom att de intervjuade själva beskriver sig som rollinnehavare;

Vi har en jätteviktig roll givetvis. Att förmedla förskolans verksamhet och så vidare och detta med att föra fram för mycket privat det kan ju vara lätt hänt. Jag för min del väljer väldigt mycket att inte göra det. Däremot så är det ju viktigt ändå att man.... in emellan så har även föräldrarna lite behov av att prata om sitt... lite privat och så och då får man ju bemöta det på ett liksom så bra sätt som möjligt, utan att jag tycker att jag behöver... att jag behöver gå in på eget så.

I svaret från intervjun beskrivs förskollärarens roll utifrån uppgiften att förmedla förskolans verksamhet. Rollen som förskollärare måste förhandlas med dess regissör och dess manus, det vill säga verksamheten och styrdokumenten. Det är rollen och manuset som styr individens agerande och framträdandet på scenen och inte tvärtom

28

(Goffman, 2004). Upplevelsen av att det finns en skillnad mellan rollkaraktären och det egna jaget beskrivs även i en annan av intervjuerna;

Det här är min roll. Jag är förskollärare när jag jobbar och... och inte privatperson då. Man kan skoja och skämta och ha det glatt och fint men det finns en skiljelinje

däremellan som är ganska viktig att hålla för man ska ändå träffas i konsumkön sen och man ska hålla det på ett bra sätt. Så man får ändå göra det ganska så klart och tydligt från början att det här är min yrkesroll och det här är jag bra på och det här gör jag varje dag.

För den intervjuade förskolläraren är det professionella och det privata två olika roller som är viktiga att hålla isär då publiken i andra sammanhang kan komma att möta den privata rollen. Goffman (2004) menar att publiken kräver samstämmighet mellan framträdande och person och att det anses märkligt om de båda inte stämmer överens med varandra. Detta krav från publiken gällande samstämmighet mellan roll och person beskrivs i en intervju på följande sätt;

Alltså det är ju fånigt egentligen men det kan vara en sån grej som när man står vid korsningen här i stan och man trycker på knappen och så säger sambon - Vi går mot rött. Och så säger jag nej, vi går när det blir grönt. Du vet sådär lite principaktigt och då har det alltså slagit mig tanken att om en förälder och ett barn ser mig och jag springer över gatan när det är rött. Det är en sån där fånig grej. Egentligen är det ju skit samma men för mig är det viktigt i den stunden att faktiskt vänta på grönt.

Förskollärarens agerande visar att hon kan känna publikens närvaro även efter

föreställningen och uppleva sig stå på frontstage som rollinnehavare även under fritiden. Upplevelsen av att vara på frontstage gör att hon agerar i enlighet med de normer

(anständighetsnormer) som gäller även när skådespelaren inte vänder sig direkt till publiken (Goffman, 2004). Frontstage visar sig innefatta en synlighet som sträcker sig långt utanför arbetsplatsen och arbetstiderna. En av förskollärarna säger följande gällande när hon upplever att hon tänker på sitt agerande utifrån sin yrkesroll och när hon kan släppa rollen som förskollärare;

29

Nej, alltså inte alltid... är jag på ställen där jag inte... kanske inte... eller om jag är iväg någonstans. Inte här där vi bor utan i nån stad längre bort då känns det också så.

Upplevelsen av att vara frontstage omfattar en stor del av hennes vardag och för att kunna lägga rollen åt sidan och uppleva känslan av det för publiken osynliga backstage (Goffman, 2004) kan det krävas ett besök ”i nån annan stad längre bort”.

På den teaterscen som förskollärarna rör sig är frontstage och publikens närvaro långt större än den egna arbetsplatsen. Då publiken förväntar sig samstämmighet mellan roll och individ ställer detta stora krav på den enskilda förskolläraren och dess förtrolighet med såväl roll som manus.

5.2 Att begränsa sitt frontstage

Samtidigt som analysen av empirin utifrån Goffmans teori vittnar om ett stort frontstage så betonar förskollärarna i intervjuarna att de värnar om det privata och att det är viktigt med gränser. För att i materialet från de genomförda intervjuerna få syn på hur dessa gränser görs kommer vi i detta avsnitt att rikta analysen mot det som handlar om

gränssättning mellan frontstage, backstage och publik, i så väl det direkta mötet som vid användandet av sociala medier.

Att dra gränsen mellan det privata och det professionella i mötet med vårdnadshavarna är inte helt enkelt. En gränsdragning som vilar på förskollärarens ansvar (Löwenborg och Gíslason, 2003) i en relation som ställer krav på att vara personlig och genuin men inte privat (Juul & Jensen, 2009). Två av de intervjuade förskollärarna berättar att de blivit ombedda att vara barnvakter men också att de båda valt att tacka nej till

erbjudandet. Erbjudandet från publiken vittnar om den övertygelse om samstämmighet gällande yrkesperson och privatperson som Goffman (2004) menar att publiken har. Erbjudandet visar också att det kan finnas en vilja hos vårdnadshavarna att göra

relationen mer privat och vänskaplig. För förskollärarna däremot finns det en skiljelinje mellan att vara vänner och att vara vänlig något som också kommer fram när sociala

30

medier lyfts fram i intervjuerna. Såhär säger en av förskollärarna gällande hur hon ställer sig till att vara vän med föräldrar via sociala medier;

Oh, de vill jag inte ha där. Nä! det vill jag inte. För vi är inte vänner. Nä! Nä!

När det gäller sociala medier kom intervjuerna närapå uteslutande att handla om Facebook då det visar sig att samtliga intervjuade förskollärare har en aktiv profil på Facebook. Samtliga intervjuade betonar att det är viktigt för dem hur de framställer sig själva i sociala medier och att de är medvetna om att den egna framställningen i sociala medier kan komma att påverkas av det som andra skriver och publicerar om dem och at detta är bortom den egna kontrollen. Såhär sades det i en av intervjuerna gällande detta;

Jag tror att min profil är öppen på Instagram men inte på Facebook, men nej jag har inte tänkt på att anpassa men jag tänker att på Facebook är det mer så att det är folk som lägger upp bilder på en som kan synas och som man inte vill att andra ska se liksom.

Här har respondenten valt att ändra inställningarna i den egna Facebookprofilen för att begränsa åtkomsten för andra och minska möjligheten till insyn och risken för att själv bli synlig i sammanhang som inte är tänkta för allmän beskådning. Genom att begränsa läckaget av information mellan det synliga och det som inte är menat att vara synligt väljer förskolläraren här att stänga till dörren så mycket som det är möjligt i ett fortsatt relativt offentligt flöde på internet. Backstage är inte tänkt för publikens insyn utan är en plats där masken tas av och manus läggs åt sidan (Goffman, 2004). För en av de andra förskollärarna är Facebook inte en plats för hemligheter utan hon menar att både hennes yrkesroll och hennes privatperson kan stå för allt som finns i hennes profil;

De får nog reda på lite mer om mig om de går in men det är ingenting jag inte skulle stå för... det är inget som... Åh, nej! nu fick de reda på det. Utan det här är jag och det här är mitt liv men jag skulle nog tänka mig för, men det gör jag inte bara för yrkets skull utan det hade jag gjort för egen skull, för vad som är okej.

31

Oavsett om det handlar om hur man blir upplevd med hänsyn till sin yrkesroll eller med hänsyn till sin privatperson finns det en medvetenhet gällande den synlighet och

offentlighet som sociala medier innebär. För förskollärare kan sociala medier bli ännu en synlig del av frontstage där det gäller att vara medveten om hur ens framställning där kan komma att uppfattas av publiken. Som en gränsdragning mellan det professionella och det privata påpekar intervjupersonerna att de medvetet undviker att vara vän med vårdnadshavarna via sociala medier. En av respondenterna berättar såhär om de vänförfrågningar från vårdnadshavare hon fått via sociala medier;

Jag har också fått frågan om Facebook och där har jag sagt; Nä, den håller jag privat och endast privat för det har jag för att prata med min familj. Då har jag tackat nej. Ansikte till ansikte. Jag har förklarat varför jag inte tänker tacka ja.

Att påvisa skillnaden mellan att vara vänlig och att vara någons vän blir ett sätt att klargöra för publiken att dörren mellan frontstage och backstage behöver hållas stängd och att det privata måste få förbli privat. Gemensamt för alla intervjupersonerna är att deras arbetsplatser inte har någon uttalad policy som de har att förhålla sig till.

Samtidigt framgår det att de alla har ett restriktivt förhållningssätt till sociala medier, där föräldrar och vårdnadshavare inte välkomnas och där kontoinställningar medvetet ändrats för att hålla profilen så privat som möjligt för att därmed undvika att hamna i situationer där det professionella och det privata kolliderar med varandra. I en av

intervjuerna påpekar den intervjuade förskolläraren att yrkesroll och privatliv kan ställas mot varandra på andra sätt än genom relationer med vårdnadshavare och säger såhär;

Jag tänker att det kan vara mycket sociala medier kollegor emellan, att det också kan påverka jobbet på olika sätt rätt mycket. Att någon som är sjuk på måndagen varit ute och festat på helgen, att det kan skapa frågor.

När roller växlar och förändras kan det uppstå tveksamheter och om en kollegas förehavanden i backstage hamnar i offentlighetens ljus och sedan upplevs påverka dennes agerande i frontstage, blir det tydligt att sociala medier ställer stora krav på omdömesförmåga hos den enskilde professionsutövaren.

32

5.3 Förskollärarens ansvar

Det empiriska materialet ställs här i relation till de tre olika föreställningarna om lärares moraliska ansvar som David Carr presenterar; paternalism, liberalism och

kommunitarism.

Carr menar att det paternalistiska sättet att se på läraren som moralisk förebild med ett moraliskt ansvar som omfattar såväl yrke som person är en traditionell uppfattning som idag inte är aktuell (Carr, 1993). En av de intervjuade säger såhär om sitt ansvar;

Nu har jag ju en humanistisk uppväxt vilket gör att jag tänker inte på ett sätt som man inte bör som förskollärare. Till exempel... jag kan ändå känna att hade jag varit Sverigedemokrat hade jag kanske haft svårt att stå för det när jag jobbar men jag kan känna att det behöver jag inte tänka på eftersom jag inte är sån som person. Däremot så kan jag känna att... Jag kan göra vad jag vill för jag är också mänsklig och mitt ansvar det slutar när jag går hem för dagen och då kan jag vara mig själv och vara den jag är hemma. Och vill jag gå ut på stan och ta en öl och sitta på en pub så gör jag det. Det är mitt liv och det väljer jag själv.

och en annan av förskollärarna säger såhär;

Jag kan ju inte bete mig hur som helst. Jag kan ju inte sitta där och snapsa på

midsommarafton. Nu gör jag ju inte det men så är det ju absolut. Det måste jag tänka på.

Dessa båda förskollärare gör två olika tolkningar av att vara moralisk förebild och bärare av normer och värden. I det första av de båda citaten kopplas ansvaret samman med värdegrunden och människosynen men därutöver upplevs en frihet att vara och agera som man vill även på platser som är frontstage och inom synhåll för publiken. Detta samstämmer med Carrs egen tolkning av det moraliska ansvaret, det

kommunitaristiska, där han menar att inte är möjligt att helt skilja yrkets värderingar från sina egna värderingar men att det utöver grundläggande moraliska aspekter råder frihet för individen att vara och agera efter eget tycke (Carr, 1993). Det andra av de båda citaten tyder på en paternalistisk tolkning av sin yrkesroll, en guidning om vad som är rätt och vad som är fel, där snapsandet vid midsommarfirandet anses vara ett felaktigt beteende även om varken läroplan eller skollag nämner något förbud mot detta. Detta menar vi hänger samman med Goffmans perspektiv på så sätt att det som

33

publiken förväntar sig och kopplar samman med aktören förväntas gälla oavsett var denne befinner sig. För även om den agerande upphör med att uttrycka sig så kan den inte upphöra med att överföra intryck. De krav som den enskilde professionsutövaren ställer på sig själv gällande det moraliska ansvaret går således att koppla till de förväntningar som publiken antas ha.

34

6. Slutsatser och diskussion

Syftet med denna studie var att undersöka förskollärares uppfattningar gällande

gränsdragningen mellan det privata och det professionella i mötet med vårdnadshavare och hur denna gränsdragning kan komma att påverkas genom användandet av sociala medier. För att närma oss problematiken utgick vi ifrån tre forskningsfrågor, vilka vi i kommande avsnitt kommer att besvara.

6.1 Professionell och privat, två roller - ett manus

Genom att ställa svaren från intervjuerna i ljuset av Goffmans teoretiska infallsvinkel, framstår förskolan som en teaterscen, där förskollärarna är rollinnehavare,

styrdokumenten deras manus och vårdnadshavarna en del av den publik de uppträder för. Rollkaraktärerna är synliga för publiken så fort de befinner sig frontstage, vilket visar sig vara ett stort område som sträcker sig långt utanför förskolans dörrar. I det synliga frontstage är det nödvändigt för rollkaraktären att agera som bärare av de normer och värderingar som är förenliga med rollen. I och med att frontstage sträcker sig utanför förskolans dörrar kommer normer och värderingar att tolkas och omsättas i det privata och på så sätt påverka rollkaraktärens agerande och beteende långt utanför arbetstid. Då det moraliska ansvaret på olika sätt anses vara kopplat till såväl yrke som person (Carr, 1993).

I ett stort och utbrett frontstage blir det svårt att skilja mellan det privata och det

professionella vilket Turkle (2011) och Qualman (2013) också menar kommit att bli än svårare i och med framväxten av sociala medier då frontstage kommit att bli ännu större. Samtidigt som gränsdragningen anses ha blivit svårare menar Aultman et. al (2009) att avsaknaden av gränsdragning kan leda till utbrändhet. Upplevelsen av att vara inom ständigt syn- och hörhåll för publiken och förväntas agera som bärare av de

normer och värderingar som anses passande för professionen får förskolläraryrket att för oss framstå som en mer än ett yrke. Även om våra intervjupersoner inledningsvis menar att yrkesrollen endast gör sig gällande när de är på arbetet så framkommer det också att de i enlighet med Carr (1993) anser sig vara bärare av det som är moraliskt passande

35

även utanför arbetstid och att någon klar skiljelinje mellan yrke och person inte går att göra. Det visar sig att dessa två olika roller utgår ifrån samma manus och att svaret på frågan Var förskollärare drar gränsen mellan sin roll som professionsutövare och sin

roll som privatperson? blir att någon klar gränsdragning inte är möjlig att göra utan att

det professionella och det privata är nära sammanlänkat med varandra.

6.2 Gränsdragning – att vara nära och hålla avstånd

Lord Nelson et.al (2004) kommer i sin studie fram till att det finns en gemensam uppfattning hos såväl föräldrar som lärare gällande att en professionell relation ställer krav på att läraren är villig att gå utanför sitt ordinarie ansvarsområde. För föräldrarna framkommer en vilja av att läraren ska ”be like family” medan det för lärarna finns en osäkerhet gällande hur nära dessa professionella relationer kan eller bör vara. Denna balansgång mellan att vara nära och att hålla avstånd i mötet med vårdnadshavarna framkommer även i Löfdahls (2014) studie. Det är också balansen mellan närhet och distans som framkommer i resultaten av denna studie och i det som sagts vid

intervjuerna. En balansgång som handlar om att kunna dra tydliga gränser mellan det professionella och det privata samtidigt som det gäller att bygga nära relationer. Vårdnadshavarnas vilja att komma nära och ”be like family” uttrycks bland annat genom förfrågningar gällande att vara barnvakt.

I relationen mellan förskollärare och föräldrar handlar balansen om att vara nära men aldrig så nära att relationen riskerar att påverka yrkesrollen, professionen. När publiken och rollinnehavaren har olika uppfattning om var gränsen mellan ett synligt frontstage och ett skymt backstage går ingår det i förskollärarens roll och ansvar att sätta sin egen gräns. Att vara medveten om de skyldighet som rollen är bunden till samtidigt som den goda kontakten med publiken inte får riskeras, detta kräver omdöme och kunnighet gällande vad som ingår i den egna rollen, yrkesrollen. För den som är klar över sitt uppdrag blir inte heller gränsdragningen svår att göra. Svaret på frågan; Hur

förskollärare drar gränsen mellan det professionella och det privata i mötet med vårdnadshavare? blir därför att det är genom yrkesskicklighet och utvecklandet av ett

36

skapa bästa möjliga förutsättningar för att goda relationer där det professionella blir personligt och genuint men inte privat.

6.3 Den nya offentligheten kräver digital professionalism

Användandet av sociala medier ställer krav på individen såväl som privatperson som professionsutövare. Det råder delade meningar om den nya offentligheten kräver regler och riktlinjer för hur läkare som professionsutövare ska bete sig i användandet av dessa. Aylott (2011) menar i likhet med Ellaway et.al (2015) att regler och riktlinjer är

överflödiga och att det är professionens befintliga ”codes of conduct” tillsammans med ett gott omdöme som gäller även i denna nya offentlighet. Samtidigt menar Greysen et. al (2010) att det finns ett behov av specifika reglar och riktlinjer då ett oprofessionellt beteende i sociala medier inte nödvändigtvis måste bryta mot professionens normer och värderingar och att ett oprofessionellt handlande kan få långt större konsekvenser i och med att spridningen är snabb och stor.

Även om detta gäller läkare och det inte finns samma debatt gällande lärarprofessionen och behovet av regler och riktlinjer så framgår det också i resultatet för denna studie att förskollärarna anser sig vara bärare av professionens normer och värderingar även i sitt privata användande av sociala medier, oavsett om de agerar utifrån den egna personen eller professionen i stort. Sociala medier befinner sig i gränslandet mellan att vara en offentlig frontstage och ett privat backstage där det genom att utesluta vårdnadshavarnas insyn och neka till deras vänförfrågningar dras en skiljelinje mellan att vara vän och att vara vänlig.

Utan specifika regler eller riktlinjer visar det sig att de som deltagit i studien väljer att uppträda i enlighet med de rekommendationer som finns för läkare (även om dessa inte är allmängiltiga) vilket tyder på att de utvecklat ett gott omdöme och har en digital professionalism helt på egen hand. Svaret på frågan; Hur förskollärare förhåller sig till

den nya formen av offentlighet som sociala medier utgör? är således att de gör