Vårterminen 2021 | LIU-TEMA/SAP-G--2021/015-SE
Mer än en papperskorg
- En fallstudie om konstnärlig gestaltning i ett
befintligt bostadsområde
Cornelia Mellbring
Madeleine Cleverstam
Handledare: Anna Ingemark Examinator: Anna Storm
Upphovsrätt
Detta dokument hålls tillgängligt på Internet – eller dess framtida ersättare – under 25 år från publiceringsdatum under förutsättning att inga extraordinära omständigheter uppstår.
Tillgång till dokumentet innebär tillstånd för var och en att läsa, ladda ner, skriva ut enstaka kopior för enskilt bruk och att använda det oförändrat för ickekommersiell forskning och för undervisning. Överföring av upphovsrätten vid en senare tidpunkt kan inte upphäva detta tillstånd. All annan användning av dokumentet kräver upphovsmannens medgivande. För att garantera äktheten, säkerheten och tillgängligheten finns lösningar av teknisk och administrativ art.
Upphovsmannens ideella rätt innefattar rätt att bli nämnd som upphovsman i den omfattning som god sed kräver vid användning av dokumentet på ovan beskrivna sätt samt skydd mot att dokumentet ändras eller presenteras i sådan form eller i sådant sammanhang som är kränkande för upphovsmannens litterära eller konstnärliga anseende eller egenart.
För ytterligare information om Linköping University Electronic Press se förlagets hemsida https://ep.liu.se/ .
Copyright
The publishers will keep this document online on the Internet – or its possible replacement – for a period of 25 years starting from the date of publication barring exceptional circumstances. The online availability of the document implies permanent permission for anyone to read, to download, or to print out single copies for his/hers own use and to use it unchanged for non-commercial research and educational purpose. Subsequent transfers of copyright cannot revoke this permission. All other uses of the document are conditional upon the consent of the copyright owner. The publisher has taken technical and administrative measures to assure authenticity, security and accessibility.
According to intellectual property law the author has the right to be mentioned when his/her work is accessed as described above and to be protected against infringement.
For additional information about the Linköping University Electronic Press and its procedures for publication and for assurance of document integrity, please refer to its www home page: https://ep.liu.se/.
Abstract
The purpose of this essay is to, through a case study, increase the understanding of the impact of the design policy on existing residential areas in the pursuit of a good built environment. The case study has been realized through an observation of Klockaretorpet’s center, a district in Norrköping, and interviews with the actors that are involved in the project, Möter konsten. The essay deals with the issues in how public art can contribute to a Good built environment for the residents. Also, how the project Möter konsten can work with public art in an existing residential area. Lastly, what consequences a project of public art might bring in an existing residential area. To implement the result and the analysis, the following theoretical framework has been attached; good built environment, design policy, public art and cooperation. The result shows that public art is a generator and creates synergies in the design policy. The public art and the design policy are therefore to pursuit a good built environment on existing residential areas.
Keywords: Good built environment, public art, cooperation, community, engagement.
Sammanfattning
Syftet med uppsatsen är, att genom en fallstudie, öka förståelsen för den gestaltade livsmiljöns påverkan på befintliga bostadsområden i strävan efter en god bebyggd miljö. Fallstudien har utförts genom en observation av Klockaretorpets centrum samt intervjuer med involverade aktörer i projektet Möter konsten. Uppsatsen besvarar frågeställningarna som berör hur den konstnärliga gestaltningen kan bidra till en God bebyggd miljö för de boende. Även hur ett projekt som Möter konsten kan arbeta med konstnärlig gestaltning i ett befintligt bostadsområde. Till sist, vilka konsekvenser ett konstnärligt gestaltningsprojekt kan få i ett befintligt bostadsområde. För genomförandet av resultat och analys har följande teoretiska ramverk varit i utgångspunkt; God bebyggd miljö, gestaltad livsmiljö, konstnärlig gestaltning och samverkan i det offentliga rummet. Resultatet visar på att konstnärlig gestaltning är en generator och skapar synergier i en gestaltad livsmiljö. Gestaltningarna påverkar därmed stävan efter en god bebyggd miljö i befintliga bostadsområden.
Nyckelord: God bebyggd miljö, konstnärlig gestaltning, samverkan, gemenskap, engagemang.
Förord
Idéen till uppsatsen växte fram genom att vi ville skriva om konstnärlig gestaltning i befintliga bostadsområden. När Julia William-Olsson, vår kurskamrat, hänvisade oss till Kunskapens Hus kom vi i kontakt med projektet, Möter konsten. Det var pusselbiten som saknades för att skapa en helhet till studien. Därför vill vi börja med att tacka Julia. Vi vill även rikta ett stort tack till personalen på Kunskapens hus och även de aktörer som har deltagit vid intervjuerna; Hyresbostäder, Norrköpings konstmuseum, Svenska kyrkan och Passagen, Linköpings konsthall som bemötte oss med öppna armar. Det har varit givande och lärorika samtal som bidrog till ett värdefullt resultat. Sedan vill vi rikta ett väldigt stort tack till vår handledare, Anna Ingemark. Du har varit till stor hjälp under uppsatsens gång och vi uppskattar din vägledning och stöttning.
Linköping i april 2021
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 1
1.1 Syfte och frågeställningar ... 2
1.2 Avgränsning ... 2
2. Bakgrund ... 3
2.1 Bostadsområden under 1970-talet ... 3
2.2 Klockaretorpet ... 4
2.3 Möter konsten ... 6
3. Teoretiskt ramverk ... 8
3.1 God bebyggd miljö ... 8
3.2 Gestaltad livsmiljö ... 9
3.3 Samverkan i det offentliga rummet ... 10
4. Metoddiskussion ... 12
4.1 Fallstudie ... 12
4.2 Tematisk analys ... 15
4.3 Forskningsetiska överväganden ... 15
4.4 Källkritik ... 15
5. Resultat och analys ... 17
5.1 Bilden av befintliga bostadsområden ... 17
5.2 Samspel i arbetsprocesser ... 21
5.3 Delaktighet och inflytande ... 24
6. Sammanfattande slutdiskussion ... 29 Referenser ... 31 Källor ... 31 Muntliga källor ... 34 Bilder ... 34 Tabeller ... 35 Bilagor ... 36 Bilaga 1 - Intervjuguider ... 36 Bilaga 2 - Observationsmall ... 37
1. Inledning
En av de största utmaningarna i världen är att skapa en hållbar bebyggelsestruktur (Regeringskansliet, 2017). Till år 2030 är ett av Sveriges miljökvalitetsmål att uppnå en God bebyggd miljö (SOU 2000:52) i strävan efter att städer, tätorter och annan bebyggd miljö skapar goda samt hälsosamma livsmiljöer. En av punkterna i miljökvalitetsmålet beskrivs som att:
“Det kulturella, historiska och arkitektoniska arvet i form av byggnader och bebyggelsemiljöer samt platser och landskap med särskilda värden värnas och utvecklas.” (SOU 2000:52, s. 555).
Utgångspunkten inom bebyggelsestrukturen är att främja människans behov av livskvalitet vid utformningen av livsmiljöer. Konstnärlig gestaltning är därmed en viktig utgångspunkt för att utveckla och främja en hållbar omgivning (Gabrielsson, 2014). Begreppet identifieras i den här studien som ett konstverk för att smycka det offentliga rummet och gynna människors vardag. Propositionen Politik för gestaltad livsmiljö (Prop. 2017/18:110) förtydligar vikten av att arkitektur, form, design, konst och kulturarv är avgörande faktorer för samhällsbyggandet. Ytterligare antyder propositionen att detta ska förebygga ekonomiska, geografiska och sociala motsättningar. Sverige har en boendeutmaning som innebär att befintliga bostadsområden ska rustas upp och utvecklas socialt samt miljömässigt hållbart. Det kan skapa förutsättningar för attraktivitet i det offentliga rummet vilket Sveriges riksdag menar på bidrar till en starkare sammankoppling mellan medborgarna (SOU 2015:88). De offentliga miljöerna betraktas oftast som demokratiska arenor på grund av att de är rum som är tillgängliga för varje individ och som skapar möjligheter att mötas. Rummet utvecklas och förändras ständigt vilket gör att det blir viktigt att engagera både aktörer och medborgare till att samverka kring de offentliga rummen (Listerborn & Claesson, 2014). Det kan därför diskuteras om konstnärlig gestaltning är en central beståndsdel för att tackla en av världens största utmaningar.
I bostadsområden som byggdes under miljonprogrammet implementeras många projekt för att förbättra den stigmatiserade bilden och den sociala problematiken. Trots att gestaltade livsmiljöer har som syfte att bygga befintliga bostadsområden socialt och miljömässigt hållbara kan de olika satsningarna föra med sig komplikationer. Klockaretorpet är en stadsdel i Norrköpings kommun som kan identifieras i den bilden. Även om stadsdelen enligt statistiken har ett bra välmående klassas det som ett utsatt område med en genomsnittlig socioekonomisk status (Norrköping, 2007). Problematiken ligger i en felaktig bild som utomstående kan besitta, en bild som inte alltid stämmer överens med de boende. Kritik kan riktas mot de projekt som initieras i utsatta områden där aktörer antingen slutför projekt utan uppföljning eller avslutar projekt för att det inte är ekonomiskt lönsamma. Samtidigt sker många projekt med välvilja och god framtidstro. Satsningarna kan vara i form av exempelvis medborgardialoger och trygghetsvandringar, följden kan bli att medborgarna upplever en mättnad. Det kan i sin tur leda till att medborgarna upplever en misstro till samhället och den demokratiska processen. I Klockaretorpet har ett samverkansprojekt, Möter konsten, nyligen initierats för att öka boendes inflytande av sin närmiljö och utveckla den lokala demokratin genom konstnärlig gestaltning (Projektbeskrivning, u.å). Uppsatsen utgår från projektet för att studera ett konkret fall i relation till ett övergripande teoretiskt perspektiv, där samverkan är en central del i utvecklingen för ett hållbart vardagsliv. Studien blir viktig för att förstå hur människors hälsa och miljö kan prioriteras långsiktigt genom arbetsprocesser där konstnärlig gestaltning implementeras inom befintliga bostadsområden. Därför blir detta väsentligt att studera via intervjuer med de aktörer som är delaktiga i projektet, samt med tillägg av en observation av Klockaretorpets centrum för att få en övergripande förståelse över bebyggelsestrukturen.
1.1 Syfte och frågeställningar
Syftet med studien är att, genom en fallstudie, öka förståelsen för den gestaltade livsmiljöns påverkan på befintliga bostadsområden i strävan efter en god bebyggd miljö.
• Hur kan konstnärlig gestaltning bidra till en God bebyggd miljö för de boende?
• Hur kan ett projekt som Möter konsten arbeta med konstnärlig gestaltning i ett
befintligt bostadsområde?
• Vilka konsekvenser kan ett konstnärligt gestaltningsprojekt få i ett befintligt
bostadsområde? 1.2 Avgränsning
Vi utgår från miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö (SOU 2000:603) för att undersöka befintliga bostadsområden som strävar efter goda och hälsosamma livsmiljöer. Befintliga bostadsområden benämns i den här studien som ett redan bebyggt bostadsområde, det vill säga ett område som har varit bebott under en längre period. Vi undersöker den goda bebyggd miljön med koppling till att konstnärlig gestaltning integreras i det offentliga rummet. Begreppet konstnärlig gestaltning har hämtats ur propositionen Politik för gestaltad livsmiljö (Prop. 2017/18:110), vilket beskrivs närmare i teoriavsnittet. Vi avgränsar uppsatsen ytterligare till Klockaretorpets centrum i Norrköpings kommun eftersom det är hjärtat av stadsdelen där konstnärlig gestaltning skapas.
Projektet Möter konsten har nyligen initierats i syfte för att skapa sunda och trygga miljöer där gestaltningen av den offentliga livsmiljön ska ligga i centrum. Det genomförs via ett medskapande mellan de boende och professionella konstnärer. De boende kan delta och uttrycka behoven i området samtidigt som de professionella konstnärerna kan bidra med kunskapen (Projektbeskrivning, u.å). Eftersom projektet är komplext och i ett tidigt stadie är det många delar som inte är färdigutvecklade. När vi inledde studien hade det inte införts en arbetsprocess mellan medborgare och professionella konstnärer. Utan medborgarna själva verkade som konstnärer och skapade den konstnärliga gestaltningen i närmiljön, vilket studien fokuserar på. Fallstudien lyfter därmed inte projektets färdiga resultat på grund av det tidiga stadiet. Uppsatsen sker inte på uppdrag av aktörerna i projektet. Det är snarare en dialog för att diskutera centrumets konstnärliga gestaltning och de eventuella följderna. Samverkan som process analyseras inte, istället studeras samverkans relevans.
2. Bakgrund
Det här avsnittet behandlar bakgrundsinformation om bostadsområden under 1970-talet, därtill lyfts bostadsområdet Klockaretorpet för att öka förståelsen om området samt dess förutsättningar. Vidare beskrivs projektet Möter konsten som initierades i Klockaretorpet. 2.1 Bostadsområden under 1970-talet
2.1.1 Miljonprogrammets framväxt
Sverige har länge stått inför utmaningen att minska trångboddheten och tillgodose en god bostadsstandard. Bostadsutmaningen har blivit en statlig angelägenhet där begreppet God bostad blev ett bostadspolitiskt mål i Sverige under 1940-talet. Målet ämnade i att hela Sveriges befolkning skulle få tillgång till en god och hygienisk bostad med rimliga hyror. Utvecklingen av ett socialt bostadsbyggande levde kvar i samband med att folkhemmet genomsyrade Sveriges ideal (Andersson & Caldenby, 1998). Under andra världskriget upphörde bostadsbyggandet nästan helt vilket skapade en bostadsbrist. Urbaniseringen tog fart på nytt under 1950- och 1960-talet som bidrog till att efterfrågan på bostäder ökade och som till följd växte bostadsköerna. I samband med urbaniseringen blev även den ekonomiska standarden bättre hos Sveriges befolkning. För att möta efterfrågan byggdes det i Sverige, under 1965 till 1975, cirka en miljon bostäder vilket fick namnet miljonprogrammet (SOU 1965:32). Syftet med programmet var att bygga bort 1960-talets rådande bostadsbrist, vilket ledde till att bostadsmarknaden fick ett stort omslag (Nylander, 2018). Motivationen till det statliga lånet för bostadsbyggandet var villkoret för en God bostad (Hall, 1999). En stor del av landets bostadsbestånd bestod av nyproduktion men efterfrågan på lägenheter i småorter minskade och i början av 1970-talet mättades bostadsefterfrågan och skapade ett överskott på 20 000 lägenheter (Nylander, 2018). Det fokuserades på en arkitektur med funktionalistiska ideal där samhällsbyggandet utgjorde en struktur som var storskalig och hade hög kvalitet (Andersson & Caldenby, 1998).
Miljonprogramsområden försågs med loftgångshus, småhus, punkthus och lamellhus. Byggnaderna var glest placerade där mellanrummen fylldes med grönska. De flesta byggnaderna hade fasader som slöt bort kontakten mot gatan och omkring låg parkeringsplatser samt trafikerade vägar (Särnbratt, 2006). I ett flertal bostadsområden fanns även en småskalighet och en omsorg för arkitekturen, detaljutformningen och stadsrumsgestatltningen. I de här områdena var bebyggelsen inte monoton. Många lägenheter planerades väl, vilket var resultatet av funktionalismens ideal. Dock bortsågs människors och platsens behov under bostadsbygget (Andersson & Caldenby, 1998). De hushåll som ansågs tillhöra arbetarklassen flyttade först in i bostäderna. Samtidigt flyttade även nyinkomna och medborgare med lägre socioekonomisk status in i miljonprogramsområden (Arnstberg, 2000). Dock bidrog bostadsöverskottet till att en social segregation uppmärksammades i miljonprogramsområden då det bland annat fanns en brist på inflytande, tillgänglighet och service. Det ledde till att boendemiljöns utformning inte längre var attraktiv. I sin tur påverkade det hur förvaltningen av bostäder genomfördes trots att bebyggelsen var relativt ny (Boverket, 2007). Kritiken mot de moderna förorterna kom tidigt när områdena inte var färdiga vid inflyttning (Ericsson, Molina, & Ristilammi, 2002). Det fanns även en viss problematik i hur de här bostadsområdena gestaltades då byggnaderna gav en upplevelse av omänsklig skala eller att det blev för monotont (Hall, 1999).
2.1.2 Kritik och åtgärder
Den bristande attraktiviteten uppmärksammades redan år 1962 när Olle Bengtzon vände stark kritik mot ofullkomligheten i förorterna, vilket speglade miljonprogrammets boendemiljöer. Utgångspunkten i journalistens rapport var att ifrågasätta och rikta kritik mot vem som ansvarade för miljonprogrammets bostadskris. Parallellt med nyproduktionen efterfrågade folket flerfamiljshus och småhus. Han ansåg att människorna endast togs till hänsyn vid framtagandet av trafik- och serviceunderlag. Miljonprogrammets planeringsideal fördes i skymundan när media upplyste miljonprogrammets bostadsstruktur och sociala problem. Diskussionen och problematiken om arkitektur och gestaltning lyftes mestadels inom de högklassiga rummen och inte i bostadsområden. Upplevelsen av miljonprogramsområdena varierade. Diskussionen om den arkitektoniska gestaltningen ändrade därmed riktning till den yttre miljön och servicen i bostadsområdet (Hall, 1999). Emellertid minskade trångboddheten och konsument- samt välfärdssamhället ökade i samband med miljonprogrammets bostadsbygge (Andersson & Caldenby, 1998). Nya idéer om hur utformningen av bostadsområdena skulle se ut framkom genom olika arkitekturtävlingar. Till sist identifierades olika problembilder och åtgärder som skulle implementeras i bostadsområdena. Åtgärdsmönstret skilde sig beroende på platsens förutsättningar. Den omfattning åtgärderna fick påverkades även av hur stort inflytande de boende hade i beslutsprocesserna samt vilken roll de besatt. Bland de boende fanns det en rädsla för att boendekostnaderna skulle höjas kraftigt och ändringar i den fysiska miljön skulle anses onödiga. Hur den fysiska utformningen har bedrivits påverkades mycket av beslutsprocessen och hur samverkan mellan involverade aktörer fungerade (Hall, 1999). Därtill reagerade Riksantikvarieämbetet på den negativa bilden på förorterna som media hade förmedlat, och i slutet av 1998 beslöt riksdagen att bifalla en socialdemokratisk regeringsproposition. Strävan var att jämna ut de strukturella orättvisorna mellan de svenska bostadsområdena (Prop. 1997/98:165). Målet var att få alla områden i storstäderna attraktiva sålunda storstäderna fick bättre förutsättningar och den ojämna balansen minskades (Ericsson, Molina, & Ristilammi, 2002).
2.2 Klockaretorpet
Klockaretorpet ligger ungefär fem kilometer sydväst från Norrköpings centrum (Norrköpings kommun, 2007) (se Bild 1). Stadsdelen är omgiven av mycket grönska som visas i bilden nedan. Området har länge målats upp negativt av omgivningen. Anledningen till det menar Norrköpings kommun (2007) kan vara att stadsdelens centrum tidigare har misskötts. Polisen (2017) har klassat stadsdelen som ett utsatt område. Begreppet utsatt område kan definieras som ett geografiskt avgränsat område och har en lägre socioekonomisk status där kriminaliteten påverkar samhället lokalt.
Bild 1: Skärmdump tagen från Google Earth (Google, u.å) på stadsdelen Klockaretorpet i rött samt dess centrum i gult.
För att kort beskriva Klockaretorpets historia byggdes det i mitten på 1970-talet för att stilla efterfrågan på mindre bostäder. Folkmängden utvecklades inte i den takt som förväntades. Till en början fylldes områdets centrum av service i form av barnavårdscentral, folktandvård, matbutik och postkontor men de avvecklades med tiden (Allmännyttan, 2015). År 1988 startades föreningen Klockaretorpet i Samverkan (KiS) för att främja områdets trivsel och utveckling i samband med kommundelsnämndens införanden i Norrköping (KiS, u.å). Sedan 2006 har kommunen tillsammans med fastighetsägarna Hyresbostäder startat Agenda Klockaretorpet där målet var att inkludera de boende i att diskutera vilka aspekter som är viktiga för att öka attraktivitet i stadsdelen. Kring år 2007 rymdes kommersiell service i form av en pizzeria, kiosk och en mataffär. Centrummiljön var inte en plats som utnyttjades av de boende utan det var ett område där många brott utspelades (Norrköpings kommun, 2007). Norrköpings kommun har tidigare beskrivit Klockaretorpet som:
“... har befunnit sig i en negativ trend där den sociala problematiken och segregationen har ökat.” (Norrköpings kommun, 2007, s. 2).
I en artikel publicerad av SVT (2019) beskrevs det att antalet brott från 2015 till 2018 minskade från 85 stycken anmälda brott till fem. Anledningen till att kriminalitet har minskat och tryggheten ökat beskrev de är på grund av en samverkan mellan Brå, Polis, kommunen och fastighetsägare. Vidare har de boende tagit ansvar och ombyggnation har utförts för tryggheten. Hyresbostäder förklarade att människor befann sig inte i centrum under dagtid men Polisen lyfte att centrumet är idag en trygg plats att vistas på (SVT, 2019). Det är ett område som strävar efter att nå en varierande service som lockar olika människor i diverse åldrar (Hyresbostäder, 2020). Klockaretorpets invånare har generellt ett gott välmående och en genomsnittlig socioekonomisk status (Norrköpings kommun, 2007). I Norrköpings kommuns (2020) områdesfakta över Klockaretorpet beskrevs det att under 2019 var det fler som flyttade in än vad det var som flyttade ut från området. Uträkningen var bred då den svarar för in- och utflyttning inom Norrköping, övriga Sverige samt utlandet.
Bild 2: Skärmdump i 3D tagen från Google Earth (Google, u.å) över centrumet i Klockaretorpet Norrköping.
Det finns ofta ett negativt stigma över områden som har varit socioekonomiskt utsatta där stadsdelar ibland upplevs som oattraktiva av det övriga samhället. Även de boende kan ibland uppleva ogynnsamma känslor kring sitt område vilket kan leda till en bild som varken är sund eller trygg. Det i sin tur kan leda till att bilden av området blir mer exkluderad (Projektbeskrivning, u.å). I början av hösten 2020 öppnades Kunskapens hus i Klockaretorpet för de boende och de utomstående i strävan efter ett levande centrum. Kunskapens hus bedrivs av Hyresbostäder i bild 2 är det den vita byggnaden intill parkeringen och skogsområdet. Där erbjuds olika aktiviteter med ändamålet att alla människor ska kunna lära sig av varandra och mötas. Utöver den kommunala servicen såsom skola, förskola och familjecentral (Norrköping, 2007) har andra verksamheter lagts till såsom Idrottens hus, Föreningarnas hus, Fritidsbanken samt Kultur och Fritidskontoret för att centrumet ska bli komplett (Hyresbostäder, 2020). 2.3 Möter konsten
Projektet Möter konsten har nyligen initierats och skapades för att utveckla den demokratiska processen samt för att de boende skulle få ökat inflytande över sin livssituation. Det är ett samverkansprojekt som planerar bedrivas kontinuerligt och har för avsikt att skapa gestaltade livsmiljöer samt ett boendeengangemang genom konstnärliga processer. Aktörerna som är delaktiga i projektet är Hyresbostäder, Norrköpings konstmuseum, Norrköpings kommun och Hyresgästföreningen (Projektbeskrivning, u.å). Förändringarna som aktörerna vill eftersträva lyder:
- Nya permanenta och tillfälliga konstnärliga gestaltningar i livsmiljön - Ökad trygghet och trivsel genom placemaking
- Ökad stolthet över den egna stadsdelen - Ökat boendeengagemang och boinflytande - Ökad kontakt och förståelse mellan olika grupper
Följaktligen lyfter aktörerna upp att projektet ska bli ett koncept som kan tillämpas i alla stadsdelar. Klockaretorpet är första stadsdelen som projektet tar avstamp i och därför benämns det som Klocket möter konsten. Projektbeskrivningen för Klocket möter konsten följer propositionen Politik för gestaltad livsmiljö (Prop. 2017/18:110), vilken betonar vikten av gestaltning för jämlika, hållbara och mindre segregerade samhällen (Projektbeskrivning, u.å). Innan projektet Möter konsten initierades i Klockaretorpet hade Hyresbostäder en vision om att öka den upplevda tryggheten i området, där utsmyckningen av gemensamma närmiljöer låg i tankarna för att öka ett flöde av människor (Intervju 1, 2021). Den konstnärliga gestaltningen hoppas de kan bidra till en öppenhet för de övriga som bor i Norrköping, där alla känner sig välkomna och delaktiga i sin närmiljö. Den konstnärliga gestaltningen kan vara allt från papperskorgar som målas, till elskåp och väggmålningar. Konstpromenader och ljusinstallationer är också olika typer av konstnärliga gestaltningar. Parallellt sökte Norrköpings Konstmuseum ett medborgarförslag om att rusta upp gångtunnlarna i Klockaretorpet men fick avslag. Konstmuseet var i behov av att finna ett större sammanhang för att kunna genomföra prioriterade satsningar i gångtunnlarna. Det krävdes att den konstnärliga gestaltningen fyllde ett större syfte och där andra aktörer också ville delta för att främja en omsorgsfull miljö i Klockaretorpet (Intervju 3, 2021). Norrköpings konstmuseum kom i kontakt med Hyresbostäder och därtill fick de en gemensam kontakt på samhällsbyggnadskontoret i Norrköpings kommun. Hyresgästföreningen blev en ytterligare viktig aktör och på så sätt skapades det här sammanhanget som alla egentligen väntade på (Intervju 1, 2021). Tillsammans gick de in med resurser och kompetens som de hoppas kan bidra till synergier (Intervju 3, 2021). Möter konsten är en process för medskapande och lärande mellan professionella konstnärer och de boende (Projektbeskrivning, u.å). Utifrån fallstudien skapade vi en förståelse att projektet är i uppstart och att de professionella konstnärerna ännu inte har kommit in i processen. De boende har varit delaktiga i uppstartningen av den konstnärliga gestaltningen. Det började med att de boende fick komma till Kunskapens hus och måla egna motiv på papperskorgarna i centrumet.
3. Teoretiskt ramverk
Nedan följer en redogörelse för de begrepp och tidigare forskning som uppsatsen förhåller sig till.
3.1 God bebyggd miljö
År 2015 antog FN Agenda 2030 som syftar till att uppnå en hållbar utveckling. Handlingsplanen består av 17 globala hållbarhetsmål där det elfte målet innefattar att bygga hållbara städer och samhällen. Två av delmålen innebär att skapa säkra bostäder till överkomliga kostnader samt att tillverka en inkluderande och hållbar urbanisering (Regeringskansliet, 2017). Sverige har precis som Agenda 2030 ett miljösystem som antogs 1999, där ett av målen riktar sig till hållbar urban utveckling. Målet God bebyggd miljö (SOU 2000:52) beskrivs på följande sätt:
Städer, tätorter och annan bebyggd miljö skall utgöra en god och hälsosam livsmiljö samt medverka till en god regional och global miljö. Natur- och kulturvärden skall tas tillvara och utvecklas. Byggnader och anläggningar skall lokaliseras och utformas på ett miljöanpassat sätt och så att en långsiktigt god hushållning med mark, vatten och andra resurser främjas. (SOU 2000:52, s. 555).
Det innebär att flera punkter tillsammans bidrar till en god och hälsosam livsmiljö för människan. Boverket är ansvarig myndighet till miljökvalitetsmålet och riktar sig snarare till regler gällande skyddsvärda kulturvärden (Prop. 2017/18:110). Kulturvärden innefattar enligt Boverket (2021) estetiska, kulturhistoriska och sociala perspektiv. Den visuella och den rumsliga bedömningen av den estetik som finns i den fysiska miljön kan tillföra en förståelse för människors livsvillkor i skilda tider. Ytterligare kan estetiken i den fysiska miljön skildra hur individer, använder, uppfattar samt värdesätter en plats.
Miljöpropositionen har delats in i tio preciseringar som har beslutats av regeringen. En av dem riktar sig mer specifikt åt kulturella, historiska och arkitektoniska arv som ska bidra till att alla människor får möjlighet till ett rikt och utvecklande liv. Där påverkar exempelvis bevarandet av äldre bebyggelse påverkar människors anknytning till en plats och hur de identifierar sig med den. Det gör att samspelet mellan medborgare och det offentliga rummet ökar vilket leder till att den goda livsmiljön blir mer stimulerande och attraktiv att vistas i (SOU 2000:52). Regeringens proposition, Politik för gestaltad livsmiljö (Prop. 2017/18:110) beskriver att det bland annat är miljöbalken (SFS 1998:808), plan- och bygglagen (SFS 2010:603) samt kulturmiljölagen (SFS 1988:950) som styr utformningen av livsmiljöer. Miljöbalken har fem tillämpningspunkter där det bland annat står att människors hälsa och miljö ska skyddas samt värdefulla natur- och kulturmiljöer ska vårdas (SFS 1998:808). Begreppet kulturmiljö uppkom under 1970-talet för att bevara hela miljöer istället för enstaka byggnader. Plan- och bygglagen samt kulturmiljölagen beskriver vikten av att väga samman tre perspektiv; miljö, planering och kulturmiljö (Gébetay & Lindberg, 2015). Plan- och bygglagen 2 kap. 3§ beskriver att planläggning ska med hänsyn till natur- och kulturvärden bland annat främja:
1. en ändamålsenlig struktur och en estetiskt tilltalande utformning av bebyggelse, grönområden och kommunikationsleder,
2. en från social synpunkt god livsmiljö som är tillgänglig och användbar för alla samhällsgrupper,
Miljöbalken skildrar den hållbara utvecklingen genom människors hälsa och miljö medan Kulturmiljölagen 1 kap. 1§ lyfter hållbar utveckling genom att:
“... tillförsäkra nuvarande och kommande generationer tillgång till en mångfald av kulturmiljöer.” (SFS 1988:950).
3.2 Gestaltad livsmiljö
Begreppet gestaltad livsmiljö beskrivs enligt Håkansson (2013) som enkelt men komplicerat på grund av att tolkningarna skiftar beroende på yrkesutövaren. Gestaltad livsmiljö definierar samhällets gemensamma rumsutformning vilket är rummets mötesplatser i den offentliga sfären. Det innebär den fysiska formen, samspelet mellan flera aktörer samt deras tankar och idéer. Betydelsen av den gestaltade livsmiljön kan ändras utifrån hur och vem det är som utformar rummet samt vem och vilka miljöer det är som definieras offentliga. Betydelsen av begreppet kan därför modifieras beroende på perspektivets utgångspunkt, antingen från ett samhälls-, yrkesutövare- eller medborgarperspektiv. Författaren framställer att gestaltad livsmiljö förknippas med livets vardag och demokrati gällande den fysiska planeringen som inkluderar arkitekturen, kulturmiljön samt konsten som tar avstamp i Regeringens proposition, Politik för gestaltad livsmiljö (Prop. 2017/18:110). Propositionens syfte är att skapa en helhetssyn genom utformningen av våra livsmiljöer. Där beskrivs det att arkitektur, design, form, konst och kulturmiljö tillsammans bidrar till ett mer hållbart, jämlikt samt mindre segregerat samhälle. Målsättningen hos regeringen är att sätta individen i fokus för att kunna lyfta människors behov. Utformningen av livsmiljöer ska vara trivsamma vilket de menar skapas genom attraktivitet, hållbarhet och kvalitet som uppnås genom att:
• hållbarhet och kvalitet inte underställs kortsiktiga ekonomiska överväganden, • kunskap om arkitektur, form och design utvecklas och sprids,
• det offentliga agerar förebildligt,
• estetiska, konstnärliga och kulturhistoriska värden tas till vara och utvecklas, • miljöer gestaltas för att vara tillgängliga för alla, och
• samarbete och samverkan utvecklas, inom landet och internationellt.
(Prop. 2017/18:110, s.19) 3.2.1 Konstnärlig gestaltning i det offentliga rummet
Propositionen Politik för gestaltad livsmiljö (Prop. 2017/18:110) lyfter upp att goda gestaltade livsmiljöer framträder genom estetik och konst vilket stärker trivseln hos individen. Enligt Konstnärernas Riksorganisation (2020) är begreppet konstnärlig gestaltning synonymt till utsmyckning och definieras på följande sätt:
En konstnärlig gestaltning (utsmyckning) kan förklaras som ett konstverk skapat och genomfört (byggt) till en beställare, vanligtvis ett platsspecifikt verk som utgör en del av en byggnad, i mark eller i en landskapsutformning. (Konstnärernas Riksorganisation, 2020, s.1)
Med det sagt förtydligar Gabrielsson (2014) att gestaltning är synonymt med formgivningen och utformningen av föremål, landskap samt rum. Konstnärlig gestaltningen går därmed tydligt att koppla samman med den offentliga miljön som inkluderar de sociala aspekterna. Den offentliga miljön är motsatsen till privata områden där en öppen plats är till för att allmänheten ska få fritt tillträde att nyttja platsen. Bostadsområden anses vara semi-offentliga miljöer på grund av att det är en del av medborgarna som delar på en plats vilka påverkar men även
påverkas av miljön (Håkansson, 2013). Zukin (1982) lyfter att det offentliga rummet är en förbrukningsvara och en primär plats för det offentliga livet och dess kultur. Författaren beskriver att konsten har en stor betydelse för platsers demokratiska utveckling. När offentliga rum förbättras eller utvecklas bidrar det till att fler besökare och invånare drar sig till platsen. Gabrielsson (2014) nämner att konsten är meningsskapande då det genererar ett värde, identitet och legitimitet. Gestaltning handlar om att skapa en konstnärlig idé där en förmedling, materialisering och konkretisering är avgörande faktorer.
Vidare studerar Almanzar och Zitcer (2020) offentlig konst och vikten av kulturell representation i planeringen av städer. De betonar värdet av en dialog mellan konstnärer, planerare och medborgare. Eftersom dialogen kan skapa en mer enhetlig syn av platsen genom offentlig konst kan det gestalta individernas eller gruppernas berättelser. Almanzar och Zitcer (2020) lyfter, precis som Gabrielsson (2014), att den offentliga konsten kan reflektera en samsyn kring gruppernas handlingar och värderingar men även hur de identifierar sig med platsen. De menar att trots att konsten kan ha olika tillämpningsområden är den inte alltid neutral eftersom konst både kan representera och provocera människor. Det kräver att gestaltningen är öppen och välkomnande istället för förtryckande och främmande. Den offentliga konsten kan få en viktig funktion för platsens utveckling. Dock beskriver Håkansson (2013) att tolkningen av den konstnärliga gestaltningen behöver planeras av fler aktörer med olika kompetenser som tillsammans kan skapa en helhetssyn över rummet. Om fokuset inte ligger på hela miljön utan på det enskilda objektet riskerar rummet att förlora värdet av en varierad offentlig miljö. Därför blir samverkan viktig mellan aktörer för att skapa en god livsmiljö för medborgarna.
3.3 Samverkan i det offentliga rummet
Wikforss (2014) lyfter att det vid samverkan involveras ett antal aktörer för att bidra med sin kompetens till ett projekt. Varje aktörs kompetens tillför olika perspektiv på lösningar och genomföranden. De blir viktiga att samordna vid användningen av den bebyggda miljön då det finns ett flertal gränser som korsas, både inom förvaltning, kompetens och ägor. Författarna beskriver det som att:
“Helheten är aldrig en enskild aktörs ensak.” (Wikforss, 2014, s. 231)
Med det sagt när varje aktör ser samverkans väsentlighet leder det till ett bra resultat (Wikforss, 2014). Delaktigheten från aktörerna blir viktigare än till exempel projektmålet (Håkansson (2013). I samband med att samhället ständigt förändras krävs det i större utsträckning att olika aktörer samverkar på både detaljerad och översiktlig nivå. På grund av att samhället allt mer orienteras enligt marknaden och konkurrensen blir samverkan viktig för att nå en samhällsenlig helhet. Sålunda krävs det att både de allmänna och enskilda intressena balanseras när gaturum, torg och allmänna platser planeras (Wikforss, 2014).
För att gestaltningen i ett område ska ge en helhetsbild underlättar det därför om de boende medverkar redan i början av ett projekt (Håkansson, 2013). Samverkan med medborgare blir därför mycket viktig vid planeringen av offentlig konst (Wikforss, 2014). När det finns en dialog som styrs av människor med olika bakgrunder kring platsens utformning, och inte av experter, kan processen bli mer givande eftersom olika konflikter, handlingar och identiteter lyfts och bearbetas. Vidare är det viktigt att när den offentliga konsten ingår i planeringsprocessen krävs ett fokus på hela individen. På så sätt kan bilden av hur individer identifierar sig ligga till grund för utformningen, vilket påverkar hur produktivt resultatet av kommunikationen blir mellan de planerare och medborgare som involveras i processen.
Dialogen med de boende förebygger därför människors invändningar mot förändringar i ett område (Almanzar & Zitcer, 2020). Vid en användning av gemensamma lokaler och mötesplatser öppnar det upp till ett utbyte av kunskap och kulturella erfarenheter generationer emellan. Det i sin tur kan bidra till ett identitetsskapande (Sand, 2019). Därtill blir det viktigt att fråga sig vem eller vilka det är som får möjligheten till att delta och göra sina röster hörda. Det blir en fråga om hur kvantitativt och representativt arbetet blir. Genom att medborgare får möjlighet att delta i processerna ges de möjlighet att känna en samhörighet till platsen vilket kan leda till att människor också vill verka och befinna sig i området (Håkansson, 2013). Därmed leder det till att det skapas något som är bestående vilket gör att människorna som bor på platsen kan känna stolthet över sitt område (Sand, 2019).
4. Metoddiskussion
Det här avsnittet presenterar metodvalen för uppsatsens insamling av empiri samt tillvägagångssättet för bearbetningen av den kvalitativa datan.
4.1 Fallstudie
För att besvara uppsatsens syfte och frågeställningar har vi valt att genomföra en fallstudie med hjälp av kvalitativa intervjuer och en deltagande observation. David och Sutton (2016) förklarar fallstudieforskning som genomförda studier av en individ, ett resultat, en händelse eller en situation i ett samhälle. Det speglar metodvalet i förhållande till arbetets syfte och frågeställningar. Fältforskning är ett brett område där arbetet har avgränsats till en kvalitativ och induktiv fallstudie. Det innebär att det deskriptiva är kärnan i uppsatsen (David & Sutton, 2016). De intervjuer och den observationen som genomförs kommer att tillföra empiri genom att studera samt förklara hur aktörer arbetar med konstnärlig gestaltning och projektet Möter konsten samt hur centrumet i Klockaretorpet ser ut. Observationen genomfördes enbart en gång för att få en övergripande förståelse av centrumets fysiska planering, därav bidrog det som ett komplement för intervjuerna. Fördelen med att göra en fallstudie är att uppmärksamheten läggs på en process som kombineras med intervjuer och observationer, vilket kan skapa ett djupgående resultat. Fallstudiens storleksdimension är av en bredare skala på grund av att den studerade platsen innehåller individer, grupper och organisationer (David & Sutton, 2016). Genom kvalitativa metoder är det också lättare att identifiera orsaker jämfört med kvantitativa metoder. Detta gör det lättare att få en större synvinkel på de undersökta aspekterna jämfört med om en enkätundersökning hade tillämpats. Nackdelarna är däremot att verkligheten kan manipuleras under kontrollerade förhållanden, vilket väcker den etiska frågan om “sanning” (Thurén, 2019). Det betyder att när frågorna ställs till intervjupersonerna samt när vi är på observationsplatsen så kan omvärlden tolkas på olika sätt beroende på de kunskaper och erfarenheter som den studerande besitter. All empiri som samlas in behöver varken vara svart eller vit, vilket innebär att det krävs en medvetenhet kring att vi som skribenter har åsikter och värderingar som kan förvränga den insamlade datan. Det har vi haft i åtanke och vi har varit noggranna med att inte förvränga värdering och fakta. Vi är två personer som utför observationen vilket är bra för att det tillför med flera synvinklar, vilket skapar ett större djup.
4.1.1 Observation
Observationen genomfördes torsdagen den 25 mars mellan klockan 11:00 och 14:00 för att se Klockaretorpets centrums rörelsemönster. Dagen och tiden valdes för att se hur centrumet användes på en vardag. Resultatet hade kunnat bli annorlunda om vi hade studerat plasten exempelvis under en helg eller på kvällstid. Det har tagits i beaktning men för att besvara syftet uppmärksammades det vardagliga rörelsemönstret. Vid den deltagande observationen var vi som skribenter både iakttagande och involverade i de samspelen som studerades vid Klockaretorpet. Fangen (2005) menar att det således ger möjlighet att direkt närma sig människors vardag och få en förståelse över deras erfarenheter. Observatören måste ha i åtanke för att avgöra och sortera vilka intryck som används i resultatet. Under observationen studerades medborgarnas känslor och intryck till platsen i relation till den konstnärliga gestaltningen. Inför observationen har vi utgått från en observationsmall (Bilaga 2) som orienterade oss i hur vi skulle ta anteckningar vilket är en del av materialet för analysen. I bild 3 illustreras vårt rörelsemönster under observationen. En nackdel med observationen kan vara att vi blir vilseledda från andra intryck. Det kan innebära att våra tolkningar av de mönster och beteenden som finns i området inte stämmer överens med andras upplevelser av platsen. På
grund av att allas intryck är individuella blir de också svåra att anteckna. För att ge en vidare bild av platsen kompletterar vi med bilder. Således det ger en mer verklig beskrivning av platsen. Iakttagelserna och samspelen blir därmed en del av den insamlade datan och bidrar till ett bredare spektrum till att göra tolkningar. Med det sagt kan tolkningar framhävas mer spontant och ödmjukt vilket inte fångades upp på samma sätt i intervjuer som är mer konstruerade (Fangen, 2005). Observationen genomfördes innan intervjuerna för att få en egen uppfattning av området således vi inte blev påverkade av aktörernas värderingar. Trots att intervjuerna ger möjlighet till fria dialoger kan observationen lyfta aspekter som eventuellt enbart visas när en plats studeras med egna ögon. Därför krävs det att nya frågor av den studerade miljön problematiseras vilket öppnar upp för en insamling av aspekter som troligtvis inte hade lyfts under genomförandet av intervjuer (Fangen, 2005). Med anledning av det kompletterar intervjuerna och observationen varandra.
Bild 3: Skärmdump i Google Earth (Google, u.å) över Klockaretorpets centrum i gult och observationens studerande platser i blått.
4.1.2 Intervju
Urvalet av intervjupersoner utgick till en början från de aktörer som deltog i projektet, Möter konsten, vilka presenteras i tabellen nedan (se Tabell 1). Kontakterna utvecklades succesivt under insamlingen av empirin genom att vi först fick kontakt med personalen inom Kunskapens hus. Därefter hänvisades vi till de andra delaktiga aktörerna. I projektet deltog även en ytterligare aktör som inte hade möjlighet att delta. Det kan minska validiteten för projektets betydelse eftersom alla aktörers perspektiv inte tas i beaktning. Vi har det i åtanke men utifrån syfte och frågeställningar anser vi att det inte påverkar resultatet i en större utsträckning. Under observationen i Klockaretorpet insåg vi att Svenska kyrkan är neutral i förhållande till projektets arbetsprocess men är en viktig aktör för projektets och stadsdelens utveckling. Därför var det en självklar aktör att intervjua. För att få ett mer generellt och djupare underlag ansåg vi att det var behövligt att bjuda in en utomstående aktör som hade andra perspektiv och kunskap gällande konstnärlig gestaltning i den offentliga miljön. Med anledning av det intervjuade vi projektsamordnaren från Passagen, Linköpings kommun.
Tabell 1: Tabell gjord av Cleverstam (2021) över intervjupersoner, organisationstillhörighet och dess benämning i resultat och analys.
Aktörer Roll Benämning
Aktörer inom Klocket möter
konsten
Hyresbostäder Stadsutvecklare Intervjuperson 1 Norrköpings
konstmuseum
Intendent offentlig konst Intervjuperson 3 Norrköpings kommun Landskapsarkitekt Intervjuperson 4
Kompletterande, utomstående aktörer Svenska kyrkan Norrköping Församlingspedagog Intervjuperson 2 Passagen, Linköpings Konsthall Projektsamordnare för offentlig konst Intervjuperson 5
Intervjuerna var semi-strukturerade och ostandardiserade, vilket innebar att de förformulerade frågorna hade samma form och ordning vid varje intervjutillfälle där olika följdfrågor förekom (David & Sutton, 2016). Det ledde till att responsen fick varierande infallsvinklar samt öppna svar som skapade ett större djup vilket gav en personlig detaljrikedom. En-till-en-intervjuerna genomfördes där en av oss introducerade intervjun samt skrev anteckningar och den andra ställde intervjufrågorna. Upplägget genomfördes likadant under alla intervjuer för att bibehålla samma sociala interaktion (Denscombe, 2018). Därtill tog genomförandet avstamp i intervjuguiderna (Bilaga 1) som är utformade efter fem ämnen. Vi utgick från samma intervjuguide för aktörerna inom Möter konsten för att få en mer enhetlig och rättvis bild av projektet. Det är ett medvetet val där en konsekvens är att de möjligtvis inte kunde svara utförligt på frågorna, då de befann sig utanför deras expertisområde. Fangen (2005) förklarar att deltagaren kan måla upp sin förståelse av de erfarenheter den besitter vid intervjuer. Det kan göras i mer eller mindre redovisande former kring hur individen uppfattar en händelse. Vi har tagit hänsyn till det och skickade därför intervjufrågorna till intervjupersonerna innan intervjun för att alla skulle ha samma förutsättningar att förbereda sig.
Intervjufrågorna till de kompletterande, utomstående aktörerna följde samma mönster. Till Svenska kyrkan ställdes dock frågorna på en mer generell nivå kopplat till Klockaretorpet som stadsdel. Till Passagen Linköpings Konsthall, ställdes frågorna enbart mer övergripande gällande konstnärlig gestaltning i relation till befintliga områden. Norrköpings och Linköpings kommun arbetar olika gällande den offentliga konsten vilket vi är medvetna om och därför ville vi också ha en utomståendes kompetens för att komplettera utifrån en mer allsidig synvinkel. Längden på intervjuerna varierade men övergick inte en timme. För att bearbeta den insamlade empirin transkriberades intervjuerna noggrant för att sedan utföra en tematisk analys. Under transkriberingen dokumenterades inte känslor eller mellanord då de inte är relevanta för resultatet och analysen. På grund av att intervjun genomfördes via Microsoft Teams och spelades in, kan det få olika följder för resultatet. Intervjun utfördes digitalt på grund av rådande omständigheter gällande COVID19.
4.2 Tematisk analys
Tematisk analys tillämpades för att vi ansåg att det bidrog med ett större djup som kan hitta nya sammanhang i materialet från intervjuerna. Ytterligare blir det ett mer strukturerat resultat och analys i förhållande till syfte och frågeställningar. Som nämnt formades frågorna inför intervjuerna utifrån ämnena roll, gestaltad livsmiljö, bostadsfrågor, attraktivitet och samverkan. De här ämnena användes inte under den tematiska analysen utan det skapades nya teman för att öka fylligheten. Braun och Clarke (2006) beskriver tillvägagångssättet av tematisk analys i sex följande steg, vilka vi tillämpade:
1. Bekanta sig med materialet 2. Initial kodning
3. Tematisering
4. Granskning av tematiseringen 5. Definition och namn av teman 6. Skriva arbetet
När vi bekantade oss med materialet genomfördes transkriberingar av intervjuerna vilket förklarades i intervjuavsnittet 4.1.2. Ur intervjuerna initierades kodord från varje ämne som sammanställdes i en lista. Kodningen utgjorde underordnade samband som skapade teman vilka markerades genom färger. Vid granskningen av tematiseringen insåg vi att varje tema skapade nya mönster som sedan sammanställdes för att få färre och mer övergripande teman. Därefter definierades och namngavs följande teman: Bilden av befintliga bostadsområden, Samspel i arbetsprocesser samt Delaktighet och inflytande. Ovanstående teman utgör huvudrubrikerna för resultat och analys.
4.3 Forskningsetiska överväganden
Inför intervjuerna skickades informationsbrev ut till varje enskild intervjuperson. Brevet innehöll fakta om varför vi valde att göra en intervju med specifikt dem, vad deras kompetens kan bidra med till uppsatsen och intervjuns tillvägagångssätt. Därtill för att de lättare skulle kunna engagera sig. Angående forskningsetiska frågor bifogades även ett samtyckesdokument. Detaljerad information lyftes gällande behandlingen av deras personuppgifter och hanteringen av datan (David & Sutton, 2016). Med tanke på att intervjuerna spelades in var det viktigt att få ett godkännande på samtycket för att gå i enlighet med GDPR. Därtill för att inte avslöja persondata har benämningarna “Tjänsteman på …” använts i uppsatsen (se referenser). Under observationer kan beteenden registreras utifrån hur individer rör sig i ett rum (David & Sutton, 2016), vilket studiens observation utgick ifrån. Inga känsliga detaljer har studerats utan snarare helheten och nödvändig information för att kunna besvara syftet och frågeställningarna. De interaktioner med medborgare som framställs i resultat och analys är de människor som kom fram till oss under observationen eller de iakttagelser som skedde i rummet. Vid genomföringen av en observation kan det vara bra att ha i åtanke om att de människor som befinner sig i rummet upplever att det är en privat eller offentlig sfär. I och med att det är ett centrum som observerades är det en plats som nyttjas av allmänheten, vilket gav oss friheten att studera de rörelsemönster som tog plats.
4.4 Källkritik
Studien har byggts upp utifrån ett flertal källunderlag. I bakgrundskapitlet används både böcker från olika tidsperioder, kommunala dokument från Norrköpings kommun, projektbeskrivning som aktörerna från Klocket möter konsten gav oss till sitt förfogande samt hemsidor och
nyhetsartiklar kopplade till Klockaretorpet. På grund av att källorna är från olika tidsperioder ger de olika tidsbeskrivningar som kan förvränga dagens bild av det studerade området. Det har tagits i beaktning men vi anser att den informationen som har bearbetats illustrerar dåtidens uppfattning av befintliga bostadsområden. Därför har nyhetsartiklar, hemsidor och kommunala dokument varit ett tillägg för att beskriva Klockaretorpet. Projektbeskrivningen har varken en titel eller år på grund av att det är ett första utkast för projektet. Det teoretiska ramverket är uppbyggt med bland annat lagar och propositioner från Sveriges regering och riksdag. I och med att uppsatsen är formad efter en dialog med aktörer inom projekten, Möter konsten, är det intressant att se hur de arbetar efter de lagar och propositioner som styrt landet. Vidare har andra vetenskapliga artiklar tillhandahållits för att understödja lagarna och propositionerna således att den vetenskapliga trovärdigheten stärks. Dock används inte vetenskapliga källor i samma utsträckning som de övriga källorna på grund av att vi har haft svårigheter i att hitta vetenskapliga artiklar som berör ämnet. Den vetenskapliga trovärdigheten kan därför leda till att uppsatsens validitet minskar. Vi anser att validiteten stärks med de övriga källorna för att de lyfter informationen konstruktivt. Det teoretiska ramverket har varvats med svenska och internationella källor för en varierad kunskapssyn om vad konstnärlig gestaltning kan tillföra i offentliga miljöer. Däremot är det svårt att lyfta internationella källor som har koppling till miljonprogrammet eftersom det är i Sverige det var aktuellt. Studiens frågeställningar och resultat kan bli relevanta för andra platser då det finns ytterligare bostadsområden som liknar Klockaretorpet. Idéen med projektet Möter konsten är att det ska tillämpas andra liknande områden och kan därför bli ett underlag för hur konstnärlig gestaltning kan användas som en satsning i strävan efter inkluderande och tryggare miljöer. Som nämnt är det däremot svårare att applicera i andra länder men studien kan generellt rikta sig till hur konstnärlig gestaltning i stort kan bidra till en god bebyggd miljö.
5. Resultat och analys
Nedan framläggs uppsatsens resultat och analys utifrån de nämnda teman som bearbetades under metodavsnittet. Därtill har ytterligare underrubriker tillförts för tydlighet.
5.1 Bilden av befintliga bostadsområden
5.1.1 God bebyggd miljö i befintliga bostadsområden
Vid intervjuerna med aktörerna från projektet, Möter konsten, diskuterades begreppet God bebyggd miljö. Aktörerna kopplade begreppet till bilden av befintliga bostadsområden och ansåg att det var komplext och omfattade mycket mer. Det är många aspekter som hänger ihop. Intervjuperson 1 (2021) förklarade att alla ska få möjlighet till ett hållbart liv där både ekologiska, ekonomiska och sociala perspektiv tas i beaktning. I en God bebyggd miljö ska inte samhället sätta hinder för människors möten eller för hälsosamma levnadsförhållanden, vilket går i linje med miljökvalitetsmålets strävan, att främja människors livsmiljö (SOU 2000:52). Intervjuperson 4 (2021) förtydligade med att människors närmiljö ska, förutom tillgång till en bostad, få sina behov tillgodosedda. Det kan innebära att det finns god tillgång till transport, jobb och service samt att hänsyn tas till alla åldersgrupper. Utemiljön ska också vara inkluderande där både barn, vuxna och äldre får möjligheten till rekreation (Intervju 3, 2021). Det betonas i miljöpropositionen att människor ska ha möjligheten till att utvecklas och påverka sin vardag (SOU 2000:52). Fortsättningsvis kan God bebyggd miljö vara allt från att platsens gator och torg till att gång- och cykelvägar bearbetas. Skogen och anlagd park ingår därmed också i människors livsmiljö (Intervju 3, 2021). Ytterligare lyfte intervjuperson 2 (2021), som inte är delaktig aktör inom projektet, att närheten till skog och grönska kan även bidra till ett gott liv. Det kan kopplas med Miljöbalken som betonar att natur- och kulturmiljöer ska vårdas. Därtill blir det väsentligt i arbetet för att skydda människors hälsa och miljö (SFS 1998:808). I samband med att natur- och kulturmiljöer vårdas ska de främja en utformning som är estetiskt tilltalande och som ska kunna användas och vara tillgänglig för alla samhällsgrupper (SFS 2010:603). Gabrielsson (2014) förklarar det som att den konstnärliga gestaltningen ska binda samman de offentliga miljöerna genom att inkludera de sociala aspekterna. Användningen och hur individen värdesätter en plats kan därför skildras genom den estetik som fyller en fysisk miljö och hur den sedan upplevs (Boverket, 2021). Däremot påpekade intervjuperson 1 (2021) att konstnärlig gestaltning inte är avgörande för att ett offentligt rum ska betraktas i enlighet med definitionen av en God bebyggd miljö. Konstnärlig gestaltning är inget krav utan mer en tillförande faktor för att samla och väcka nyfikenhet hos medborgare (Intervju 5, 2021).
5.1.2 Centrumets utformning
Observationen gav oss möjligheten till att se hur medborgarna vistades, nyttjade och hade tillgång till den konstnärliga gestaltningen i centrumet. Intervjuperson 2 (2021) berättade om skulpturen som står i Klockaretorpets centrum som bidrar till att barn leker och interagerar med konsten (se Bild 4). Det blir därför viktigt att konsten är tålig och användbar för allmänheten. Vid observationen uppmärksammades en barnfamilj, de gick förbi ett elskåp som var placerat i centrumets parkering och gestaltade Alfons Åberg och hans bästa vän, Morgan (se Bild 5). Barnet pekade mot elskåpet och ropade: “Titta där är Morgan!”. Det var ett tydligt exempel som visade på hur människor integrerade sig med den konstnärliga gestaltningen.
Bild 4: Ett fotografi av Mellbring (2021) på centrumets bronsskulptur; en kanin, hund och
uggla.
Bild 5: Ett fotografi av Mellbring (2021) på ett elskåp som gestaltar Alfons Åberg som håller i
Morgans hand.
Intill centrumet fanns skolor som bidrog till en rörelse av barn och ungdomar i det offentliga rummet. Klockaretorpets centrum ramades in av annan bebyggelse och fylldes av olika verksamheter som var öppna för allmänheten och bidrog med möjligheter för aktiviteter (se Bild 6). Sand (2019) belyser att när lokaler och mötesplatser är öppna för allmänheten ger de utrymme för att kunskap och kulturella erfarenheter byts ut mellan generationer. Därtill befann sig Svenska Kyrkan intill Kunskapens hus och hade sin öppning mot centrumets lekplats. Utanför hängde husmorsgraffiti (se Bild 7). Kyrkans roll i Klockaretorpet beskrev intervjuperson 2 (2021) som att “finnas där människor är”, vilket lokaliseringen av deras bebyggelse framhävde i centrumets stadsplanering. Förutom de konstnärliga gestaltningarna insåg vi att verksamheterna tillförde likväl så mycket, om inte mer, till centrumet. När vi promenerade från spårvagnsstationen till centrumets entré välkomnades vi av två färgglada pjäxor som stod i en rabatt. De första tankarna var att någon måste ha lämnat de där, vilket gav ett ovårdat intryck. Intrycket kan ha uppkommit på grund av att vi från första början hade läst oss till hur Klockaretorpets centrum såg ut och därmed skapade vi en bild av att området var kalt och isolerat.
Bild 6: Ett fotografi av Cleverstam (2021) på en målad papperskorg som visar spårvagnslinjen nummer 3 till Klockaretorpet. I bakgrunden syns
Kunskapens hus och annan verksamhet.
Bild 7: Ett fotografi av Mellbring (2021) på husmorsgraffittin framför Svenska kyrkan i
Klockaretorpet.
Vår bild förändrades när ögonen passerade de målade papperskorgarna och elskåpen som smyckade det offentliga rummet. Enligt oss skapade de ett lekfullt liv på grund av att den konstnärliga gestaltningen var utspridd i centrumet. Det bidrog sedan till att ögat letade efter fler konstnärliga detaljer, där småsaker lyftes som normalt hade kommit i skymundan, som exempelvis pjäxorna. Nu uppfattades pjäxorna snarare som charmiga än malplacerade. I och med detta kan det konstateras att den konstnärliga gestaltningen i det här fallet påverkade bilden av ett befintligt bostadsområde. Den bilden som många utomstående har av Klockaretorpet kan därför tänkas fortsätta att bekräftats om de själva inte besöker området. Intervjuperson 4 (2021) belyste att när ett område väl har fått en stämpel kan det ta flera år innan människors uppfattningar ändras. Intervjuperson 2 (2021) förklarade att som Klockaretorpsbo finns det en irritation när utomstående hävdar att “det är stökigt och bökigt” i området.
5.1.3 Utomståendes bild
Vidare finns det en problematik i det media förmedlar, då de främst har betonat den negativa bilden av Klockaretorpet som kan påverka den bild som utomstående har. När det utförs ett förändringsarbete i ett område med en negativ bild kan det bli svårt för de boende att ha en egen god uppfattning över sin livsmiljö, speciellt när omgivningen fortsätter att förmedla negativa associationer. Föreställningen människor har av en plats, som de är uppvuxna på, kan sitta djupt hos människor (Intervju 3, 2021). Där kan det reflekteras kring att föreställningen individen har om sin tidigare boendemiljö, förstärks av utomståendes bild av området. Människor som tidigare bott i bostadsområdet väljer då inte att flytta tillbaka på grund av de negativa anknytningarna. Enligt Zukin (1982) är följderna av att offentliga rum förbättras eller utvecklas att fler besöker platsen. Det bekräftar intervjuperson 2 (2021) som förklarade att genom att skapa miljöer som uttrycker en positiv bild kan det leda till att människor från andra områden besöker området. Intervjuperson 4 (2021) beskrev att konstnärlig gestaltning kan bidra med positiva reaktioner:
... men också för övriga stan att jaha oj! Händer det här i Klockaretorpet? Vad trevligt, vi får åka ut dit och titta. Och då blir det liksom också ett flöde av människor och det kan skapas en annan bild. (Intervju 4, 2021)
Däremot lyfte intervjuperson 3 (2021) att den negativa bilden av en plats, som beskrivs, inte finns hos de människor som är nyinflyttade. Det kan reflekteras kring att nyinflyttade inte möjligtvis har läst sig till hur stadsdelen ser ut i förhållande till andra områden, de har kanske inte möjlighet till att fråga andra personer om vad de tycker, om de bör flytta dit eller inte. Det finns en sannolikhet att nyinflyttade inte hittar eller förstår de artiklar som skrivs om stadsdelen. Därför skapas inte heller samma förutfattade meningar eller ens möjligheten till att få en uppfattning av en plats. Bilden formas istället med upplevelsen som kommer i samband med inflyttningen i det befintliga bostadsområdet. Vidare kan det föreställas att nyinflyttade inte delar samma syn på vad miljökvalitetsmålet, en God bebyggd miljö är. I andra länder är det kanske andra aspekter som lyfts och anses viktigare i vardagen för att uppnå det hälsosamma och hållbara livet. Det finns andra aspekter som kan anses vara viktiga, exempelvis aktiviteter som för medborgarna samman, såsom basarer eller marknader.
5.1.4 Attraktivitet och förändring
Nya och positiva intryck lyfte intervjuperson 2 (2021) att Klockaretorpet bidrar med, genom bland annat dansevenemang och Kulturnatten som anordnats för att ge en guidad tur av områdets historia och utformning. Följaktligen förklarade intervjuperson 4 (2021) att när stadsdelen får ett flöde av människor kan de mötas och byta idéer. Det går att knyta an till det som Zukin (1982) framhävde, att konstnärlig gestaltning skapar ett flöde av människor. Det anser vi ger ett inflytande på platsens attraktivitet. Om befintliga bostadsområden, som anses exkluderande av övriga samhället, genomgår en förändring kan det bidra till ett förändrat rörelsemönster där fler vill flytta in, både människor och verksamheter. Intervjuperson 1 (2021) påpekade att attraktiviteten kan mätas genom marknadens uppfattning av ett område. I mätningen ställs frågor kring den enskildes känslor gentemot ett bostadsområde, om tankar finns kring att bo där i framtiden samt vilka associationer som kopplas till platsen. Ur mätningen framställs en rangordning som beskriver om en stadsdel är attraktiv eller inte. Även de som inte bor i stadsdelen kan svara på undersökningen. Rangordningen kan dock kritiseras eftersom det är svårt att säkerställa att alla människor representeras. Om utomstående som redan har en dålig bild över ett område besvarar undersökningen kan det ge en orättvis bild över ett bostadsområde. Frågan är dock vad för andra alternativ som kan tillhandahållas för att tyda vilka områden som är attraktiva eller inte. Vidare går det att ifrågasätta om rangordningen verkligen tillför något eller om den är användbar med tanke på att mätningarna inte skapar en valid data som representerar en realistisk och demokratisk bild av områdena.
Ytterligare förtydligade intervjuperson 1 (2021) att det inte är uttryckt i projektmålet att Klockaretorpet ska bli ett attraktivt område utan istället talas det om stolthet. Vid ökad stolthet, menar intervjupersonen, att det kan bidra till att området upplevs mer attraktivt. När ett område blir attraktivt och flödet av människor ökar kan det reflekteras i att konkurrensen på bostadsmarknaden ökar och att prisnivåerna höjs. Däremot är det inte den attraktiviteten som eftersträvas i projektet utan de som redan bor i Klockaretorpet ska känna att det är en trivsam, trygg och attraktiv miljö att vistas i. Vidare antydde intervjuperson 2 (2021) att bostäderna är relativt billiga jämfört med resterande stadsdelar. De som är uppvuxna och trivs i området väljer inte att flytta därifrån, och de som har flyttat därifrån kommer oftast tillbaka. Det här är intressant att följa upp i framtiden, men troligtvis finns det flera aspekter som påverkar bostadsmarknaden.
Fortsättningsvis menade intervjuperson 3 (2021) att den konstnärliga gestaltningen kan bidra till att människor som vanligtvis inte bryr sig om konst, stannar upp och interagerar med den konstnärliga gestaltningen. En del människor trivs med att sin närmiljö har sett ut på ett visst sätt under en längre period och vill därför inte att det sker en förändring i det offentliga rummet (Intervju 4, 2021). Det väcker komplexa frågor kring planeringen av ett offentligt rum. Vilka personer ska planerarna lyssna på? Är det viktigare att stadsdelen får en bättre bild utåt eller att de boende får det bostadsområde de efterfrågar? De här frågorna fördjupas i kommande avsnitt. Vidare beskrev intervjuperson 5 (2021) att:
”... ett konstverk är inte bra om det inte väcker protester.” (Intervju 5, 2021)
Citatet syftar på att konstnärlig gestaltning måste väcka känslor och diskussioner för att det ska bedömas som bra och för att kunna bidra med liv och rörelse. I och med att den konstnärliga gestaltningen kan väcka mycket känslor och uppröra människor krävs det en underliggande förståelse för att inte kränka eller diskriminera omgivningen. Almanzar och Zitcer (2020) förklarar att gestaltningen kräver därför en öppenhet och ett välkomnande för att representera den kulturella mångfalden. Den konstnärliga gestaltningen kan tillföra det här och är unik för varje plats. Den konstnärliga gestaltningen bidrar till att människor kan mötas och samtala, vilket också kan leda till att trivseln ökar bland de boende.
5.2 Samspel i arbetsprocesser 5.2.1 Gemensamma arbetsprocesser
Begreppet God bebyggd miljö har ett väsentligt budskap, dock riskerar det att för mycket fokus läggs på begreppet och inte på de omkringliggande faktorerna som kan bidra till en god bebyggd miljö. Intervjuperson 4 (2021) förklarade det som att:
Man kan använda begrepp och liksom prata God bebyggd miljö och sådana saker. Men i slutändan så finns det många goda krafter som bara behöver hitta en gemensam process, ett projekt att samlas kring och att man har olika roller i det. (Intervju 4, 2021)
Den nämnda gemensamma processen kan formas på olika sätt beroende på vad för projekt som ligger i centrum och vilka aktörer det är som samspelar. Enligt Håkansson (2013) formas den gestaltade livsmiljön genom ett samspel mellan aktörer för att belysa de tankar och idéer de besitter. Arbetsprocesserna för hur kommunerna arbetar med konstnärlig gestaltning skiljs åt. Det kan exempelvis bero på att konst implementeras i början av nyproduktion eller att ett befintligt bostadsområde utsmyckas i efterhand. Intervjuperson 5 (2021) förklarade att alla kommuner inte tillämpar enprocentsregeln. Det innebär att en procent av kommunens ny-, om- och tillbyggnation av offentliga byggnader, platser och lokaler omsätts till den konstnärliga gestaltningen. Det gör att regeln blir en riktlinje som varje kommun får bestämma om de vill applicera. Regeln blev relevant i samband med att kulturmiljö som begrepp blev viktigt för bevarandet av hela miljöer (Gébetay & Lindberg, 2015). I Norrköpings kommun arbetas det inte med enprocentsregeln utan Norrköpings konstmuseum ansvarar istället för implementeringen av konst. De arbetar efter uppdrag samt egna initiativ för att implementera konst där behovet finns. Utifrån våra kompetenser och studiens inriktning blir det svårt att avgöra vilket arbetssätt som är bättre eller sämre. I relation till studiens syfte är det inte implementeringen av konstnärlig gestaltning genom enprocentsregeln som är intressant utan drivkraften till att implementera konst i befintliga bostadsområden. Norrköpings konstmuseum
