”VÅLDET GÅR INTE I KARANTÄN”
EN KVALITATIV INNEHÅLLSANALYS OM HUR VÅLD I
NÄRA RELATIONER KONSTRUERAS I SVENSK
MASSMEDIA UNDER CORONAPANDEMIN
EMMA BOND
Examensarbete i socialt arbete Malmö Universitet 15 hp Hälsa och samhälle Socionomprogrammet 206 05 Malmö
“VIOLENCE DOES NOT QUARANTINE”
A QUALITATIVE CONTENT ANALYSIS OF HOW
SWEDISH NEWSPAPERS PORTRAY DOMESTIC
VIOLENCE DURING THE CORONA PANDEMIC
EMMA BOND
Bond, E. “Violence does not quarantine”. A qualitative content analysis how Swedish newspapers portray domestic violence during the corona pandemic Degree project in social
work 15 högskolepoäng. Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of
social work, 2020
The aim of this paper is to examine how Swedish newspaper articles portrayed domestic violence during the corona pandemic and to identify the risks of increased domestic violence depicted in the media. The study is based on the qualitative content analysis of 32 newspaper articles published between March 11th and April 15th 2020. Social constructivism theory, intersectional theory and framing theory were used in order to gain a deeper understanding of the results. The victims were in most articles described as women or women and children. The perpetrator of violence was referred to in half of the articles as male and in half just as the perpetrator. The articles were mainly described from a women's aid framework. Three central themes explaining the risks of increased violence were identified; isolation, a strained position for social resources and financial stress and anxiety.
Keywords: Domestic violence, corona, newspapers, qualitative content analysis, social
Innehållsförteckning
1.Inledning och problemformulering 5
1.2 Syfte och frågeställningar 6
1.3 Begreppsdefinitioner 6
2. Bakgrund 6
2.1 Statistik 6
2.2 Våldsutsatthet och särskild sårbarhet 7
2.3 Faktorer som bidrar till ökad risk för våld i nära relationer 7
3. Tidigare forskning 8
3.1 Konstruktioner av våld i nära relationer i media 8
3.2 Våld i nära relationer under kriser 10
3.3 Sammanfattning av forskningsöversikt 11 4. Teori 11 4.1 Socialkonstruktivism 12 4.2 Gestaltningsteorin 13 4.3 Intersektionalitet 14 5. Metod 14
5.1 Val av metod och metodologiska reflektioner 14
5.2 Urval av medier 15
5.3 Urval av artiklar 15
5.4 Databearbetning 16
5.5 Dataanalys 17
5.6 Forskningsetiska överväganden och kritisk reflektion av metod 18
6. Resultat och analys 19
6.1 Våldsutsatt 19
6.2 Våldsutövaren 21
6.3 Våld i nära relationer 22
6.4 Vem uttalar sig kring våldet 23
6.5 Stödnummer 24
6.6 Risker 25
6.6.1 Isolering- Våldsutsatta fast med förövare 25
6.6.2. Isolering- Större möjlighet för våldsutövaren att utöva våld 25 6.6.3 Isolering- Brist på andrum och ventil mot omvärlden 26 6.6.4 Isolering- Svårt för den våldsutsatta att söka hjälp 26
6.6.5 Ansträngt läge för samhällsresurser 26
6.6.6 Ekonomisk stress- Ökat bruk av alkohol vilket leder till ökat våld 27 6.6.7 Ekonomisk stress- Krissituation, stress och ekonomiska oroligheter 27
6.6.8 Ekonomisk stress -Våldsutsatt blir ekonomisk beroende 27
6.6.8 Risker kopplat till tidigare forskning 28
6.8 Sammanfattning av analys och resultat 28
7. Avslutande diskussion och reflektioner 29
8. Referenser 31
1. Inledning och problemformulering
En av The Sunday Times toppnyheter i mars 2020 lyder ”Coronavirus: stay home alone to
save your life” (Shipman m.fl, 2020). Under senhösten 2019 satte en ny infektionssjukdom
fart, orsakad av ett nyupptäckt coronavirus som fått namnet covid-19. Efterföljande vår har viruset spridits kraftigt världen över och klassades i mars 2020 av världshälsoorganisationen, WHO, som en pandemi. Äldre och sjuka beskrivs som riskgrupp och i sviterna av
coronaviruset har hundratusentals människor smittats och avlidit (Folkhälsomyndigheten, 2020). För att bromsa spridningstakten av detta virus har flera stater infört stränga
restriktioner för människors rörlighet och allmänheten uppmanas att stanna hemma (Österman, 2020).
Våldsutsatta personer som upplever våld i nära relationer riskerar att bli särskilt utsatta när de tvingas isolera sig med förövaren. I takt med att samhället stänger ner larmar kvinnojourer att många kvinnor lever farligt (Kalderén, 2020). Rapportering i media under pågående pandemi tyder på en risk för utökat våld i nära relationer. I en artikel av tidningen The Guardian beskrivs hur en kvinna ringt en kvinnojour efter att hennes man hotat att slänga ut henne på gatan om hon hostade. En annan kvinna rapporterar att hennes partner försökt strypa henne men att hon inte vågat åka till sjukhus i risk för att bli smittad (Fielding, 2020). Hemmet, den trygga plats som ska skydda oss från det skrämmande coronaviruset, blir för vissa individer ett större hot än själva viruset.
I Frankrike har myndigheterna infört ett system där våldsutsatta använder kodord på apotek för att kalla på hjälp och på så sätt undkomma våld i hemmet under nedstängningen ( Kottasová och Di Donato 2020). Det rapporteras också om hotell som öppnar upp rum till förmån för våldsutsatta kvinnor. Dessa kvinnor behöver ett säkert boende när de skyddade boendena blir fullsatta (Hedlund, 2020). I ett pressmeddelande 1 april 2020 meddelade den svenska regeringen att de planerade att anslå 100 miljoner kronor till organisationer som bland annat jobbar med våldsutsatta kvinnor och barn. I pressmeddelandet beskrivs även hur isolering kan bidra till att kvinnan under en längre tid spenderar mer tid än vanligt med sin våldsutövare vilket försvårar tillgången till stödinsatser (Regeringskansliet, 2020).
Nyhetsmedier spelar en betydande roll för att utforma samhällets uppfattningar om sociala frågor, såsom våld i hemmet. Hur medierna väljer att gestalta våldet påverkar allmänhetens förståelse kring dynamiken av våld i nära relationer (Gillespie m.fl, 2013). Valet av definition och tolkning som samhället gör av orsaken till våld i nära relationer påverkar på vilket sätt problemet bemöts och vilka insatser som erbjuds (Hällen och Sinisalo 2018).
En av de grundläggande rättigheterna för människor är att leva ett liv fritt från våld (FN:s mänskliga rättigheter). Socialtjänsten har här ett särskilt ansvar att verka för att den som utsätts för brott ska få hjälp och stöd att förändra sin situation. Enligt SoL kap 5§ 11 ( SFS 2001:453 Socialtjänstlag) skall “Socialnämnden ska särskilt beakta att kvinnor som är eller har varit utsatta för våld eller andra övergrepp av närstående kan vara i behov av stöd och
hjälp för att förändra sin situation”. Med den pågående pandemin finns det en risk att det
Tidningsartiklar som publicerats under våren 2020 uttrycker ett nytt fenomen i sin samtid, hur våld i hemmet kan påverkas av den samhällskris som pandemin innebär. Artiklarna blir således ett intressant föremål för analys. Jag ämnar därför att använda tidningsartiklar under denna period som empiriskt material för att undersöka beskrivningen av risker och utsattheten för våld i nära relationer under pågående pandemi.
1.2 Syfte och frågeställningar
Syftet med denna uppsats är att undersöka hur svenska tidningsartiklar belyser våld i nära relationer med fokus på vuxna under coronapandemin samt att ta reda på vilka risker för ökat våld i nära relationer som nämns i media under pandemin.
· Hur beskrivs och konstrueras de inblandade aktörerna vad gäller våld i nära relationer under pågående pandemi?
· Vilka risker för ökat våld i nära relationer beskriver nyhetsartiklarna?
1.3 Begreppsdefinitioner
Våld kan definieras på många olika sätt. I denna studie har en bred beskrivning av våld valts
för att inte begränsa studien till någon särskild form av våld. Denna studie utgår från Isdals definition av våld, vilket är “Våld är varje handling riktad mot en annan person, som genom att denna handling skadar, smärtar, skrämmer eller kränker, får denna person att göra något
mot sin vilja eller avstå från att göra något den vill” (Isdal 2001:34).
En pandemi innebär en omfattande spridning av en helt ny smittsam sjukdom som innebär en global kris och risk för människors hälsa och liv. En pandemin har även en stor påverkan på samhället och dess befolkning (Folkhälsomyndigheten, 2020).
De aktörer jag syftar på i denna studie är de våldsutsatta och våldsutövarna i våld i nära relationer.
2. Bakgrund
I bakgrunden presenteras statistik för våld i nära relationer, våldsutsatthet och särskild sårbarhet samt faktorer som bidrar till ökad risk för våld i nära relationer.
2.1 Statistik
Under 2016 uppgav 18 procent av de som blivit misshandlade att de blivit utsatta för misshandel av någon närstående (Brottsförebyggande rådet , 2017). I den nationella
trygghetsundersökningen framkommer det vidare att i 40 procent av fallen av misshandlade kvinnor var kvinnorna närstående till våldsutövaren. Detta resultat skiljer sig åt i misshandel av män, där endast 3 procent av männen var närstående till våldsutövaren. Definitionen av närstående i trygghetsundersökningen ansågs vara en partner, före detta partner,
förälder/styvförälder, annan familjemedlem, släkting eller en nära vän (Brottsförebyggande rådet , 2017).
I BRÅs (2014) kartläggning av brott i en nära relation uppgav 6.8 procent att de utsatts för våld i en nära relation under 2012. Andelen män och kvinnor som uppgav detta var nästan
lika stor. Däremot var utsattheten större hos kvinnor att någon gång under en livstid utsättas för våld i nära relationer. Det visade sig vara drygt 25 procent av kvinnorna och knappt 17 procent av männen som under en livstid blir utsatta för våld i nära relationer. Kvinnor var även utsatta för grövre våld än män, d.v.s våld som kunde leda till behov av stödinsatser. I BRÅs kartläggning 2012 framkom det att 29 procent av kvinnorna och 3 procent av männen som angav sig ha utsatts för grov misshandel behövt söka vård. Detta i form av kontakt med läkare, sjuksköterska eller tandläkare. Det framgick vidare att systematiska kränkningar samt inskränk frihet var de vanligaste brottstyperna. Kvinnor uppgav även i större grad att de blivit utsatta för återkommande psykiskt våld. (Brottsförebyggande rådet, 2014)
Vidare framkommer det i Brottsförebyggande rådets (2014) kartläggning att det är ovanligt att polisanmäla våldsbrott i nära relationer, endast 3,9 procent polisanmälde händelsen. Det framkommer även i kartläggningen att utsatta kvinnor i betydligt högre grad än utsatta män uppger att misshandeln skett i den egna bostaden. En tredjedel av kvinnorna jämfört med en tiondel av männen rapporterar att det våld de utsatts för skett i bostaden. (Brottsförebyggande rådet , 2014)
2.2 Våldsutsatthet och särskild sårbarhet
Larsson (2007) påpekar att våld förekommer bland kvinnor i alla åldrar samt i alla
yrkesgrupper oavsett social tillhörighet eller etnisk bakgrund. Vissa grupper av kvinnor är särskilt hårt drabbade av våld (Larsson 2007). Hällen och Sinisalo (2018) menar att det ofta framkommer särskilt sårbara grupper för våld i nära relationer i statliga styr- och
policydokument. Detta kan vara problematiskt då gruppen särskild sårbara då kan tolkas som en homogen grupp utan att ta hänsyn till enskilda faktorer, erfarenheter och behov. Det kan för de som tillhör dessa särskild utsatta grupper upplevas som stigmatiserande och kan förstärka individens redan underordnade position. Vidare lyfter Hällen och Sinisalo (2018) faran med att fokus läggs på dessa särskilt sårbara grupper vilket gör att förövarna
osynliggörs. Hällen och Sinisalo (2018) redogör därför istället för faktorer och omständigheter som kan vara särskilda sårbarhetsfaktorer. De sårbarhetsfaktorer som författarna beskriver är; individer som riskerar utsättas för mer våld än andra, personer som utsätts för en viss typ av våld, individer som av olika anledningar har svårt att söka hjälp och olika faktorer som gör det svårt för den våldsutsatta att bli trodd. En ytterligare
sårbarhetsfaktor som författarna nämner är den dåliga beredskap som myndigheter eller hjälporganisationer kan ha för att möta behoven och ha kännedom om utsattheten hos denna grupp.
2.3 Faktorer som bidrar till ökad risk för våld i nära relationer
Boutilier m.fl. (2017) visar i sin undersökning om våld mot kvinnor i Kanada att våldet mot kvinnor eskalerar under semestertider och sammanhängande ledigheter. Det framgår i deras undersökning att flest fall av våld i hemmet rapporterades under sommarmånaden juli, detta kan enligt forskarna kopplas till att det är skolårets slut och att folk spenderar mer tid hemma. Vidare diskuterar artikeln att flera andra studier visat att nivåer av ekonomisk stress är
förknippade med risken att uppleva fysiskt våld från en närstående. Arbetslöshet beskrivs vidare som en faktor som kan vara är förknippat med högre rapportering av våld i hemmet. I skuggan av corona har flera branscher drabbats hårt, ett exempel är servicebranschen där många har förlorat sina anställningar, vilket kan leda till en ekonomisk stress (Fernando, 2020).
Isdal (2001) beskriver att isolering innebär en ökad risk då den våldsutsatta kan mista kontakt med viktiga personer i sin omgivning. Isolering bidrar även till att de våldsutsatta inte får möjlighet att jämföra sina liv med andra och därmed inte uppfattar allvaret i sin situation. Detta kan bidra till att de våldsutsatta personerna normaliserar våldet och ser sin situation som något naturligt (Isdal, 2001). För att den våldsutsatta ska kunna tolka våldshandlingarna som just våld och för att personen inte ska normalisera dessa handlingar krävs sociala kontakter. Det är när den våldsutsattas isolering bryts och våldsutövaren inte har samma kontroll som en avnormalisering av våldet kan ske (Lundgren m.fl. 2001).
3. Tidigare forskning
I detta kapitel presenteras vetenskapliga artiklar som har en anknytning till syfte och frågeställningar. Tidigare forskning är uppdelat i två olika delar; tidigare forskning om hur våld i nära relationer konstrueras i media och tidigare forskning om hur naturkatastrofer och samhällskriser påverkar våld i nära relationer.De vetenskapliga artiklarna har tagits fram genom sökningar av relevanta sökord i sökdatabasen Pro-Quest.Därefter har fler relevanta artiklar funnits genom att titta på vilka originalkällor som de vetenskapliga artiklarna hänvisat till.
3.1 Konstruktioner av våld i nära relationer i media
Lindsay-Brisbin, Welton-Mitchell och DePrince (2014) har i en studie undersökt 187 artiklar publicerade i en delstat i USA för att förstå hur nyhetsartiklar skildrar våld i hemmet. I studien framkommer det att cirka en tredjedel av artiklarna gestaltade våld i hemmet med teman som kan ge felaktig information om våldet till läsarna. Den felaktiga informationen som gestaltades var tron på att våld i hemmet är sällsynt. Vidare gestaltades artiklarna på ett sätt som kan tolkas som att den våldsutsatta bär ansvar och därmed skuldbeläggs för våldet. Våldet beskrivs även på ett sätt som gör att våldet ursäktas av exempelvis alkohol, droger eller den våldsutövandes okontrollerbara ilska.
Llyod och Ramon (2016) har tillämpat diskursanalys på artiklar om våld i hemmet i två brittiska dagstidningar. De menar att nyhetsmedier kan projicera vissa perspektiv på våld i hemmet medan de marginaliserar eller förbiser andra. Detta har konsekvenser för
allmänhetens förståelse. Llyod och Ramons (2016) analys av tidningsartiklar ledde fram till att fem sammanhängande teman identifierades. Offret skuldbeläggs, det vill säga att
kvinnorna hålls ansvariga för det våld de upplever. Det ideala offret, tidningsartiklar visar sympati för vissa offer med egenskaper som vita kvinnliga, attraktiva och tillhörande
medelklassen. Kampanj för våld i hemmet, flera av tidningarna hade kampanjer mot våld mot kvinnor. Dessa kampanjer gav en röst till kvinnor som har upplevt våld i hemmet och
uppmuntrade andra kvinnor att tala ut. Sexualisera våld i hemmet, nyhetsartiklar tycktes sexualisera våld mot kvinnor. Det sist identifierade temat var skrämselpropaganda, där offrets även skuldbeläggs för sin oförmåga för att inte stå upp mot sin våldsutövare och lämna hen (Llyod & Ramon, 2016). I likhet med tidigare nämnda studier fann även Bullock och Cuberts (1998) i sin analys av rapportering av dödligt våld i hemmet i Washington State, att rapporteringen gav en snedvriden bild av våld i hemmet och offrens upplevelser. Detta stödjer vanliga missuppfattningar om våld i hemmet.
I motsats till ovanstående studie fann Wozniak och McCloskeys (2010) i sin analys av 100 tidningsartiklar om våld i nära relationer i USA att kvinnliga offer sågs som oskyldiga i 93 procent av nyhetsartiklarna. Kvinnliga offer var också mer benägna att bli porträtterade som varma och kärleksfulla och beskrevs inte som kalla eller med kränkande ord i artiklarna. Detta resultat visade på att det kvinnliga offret för våld i nära relationer inte gavs skulden för våldet i merparten av artiklarna. Vidare diskuterade Wozniak och McCloskeys (2010) att detta pekar på att journalister, även under press, gör framsteg i sin rapportering om våld i nära relationer. Detta genom att inte skuldbelägga offren i sin rapportering.
Lindsay-Brisbin, Welton-Mitchell och DePrince (2014) skriver att inga artiklar rapporterade om våld hos samkönade par. Inte heller Lloyd och Ramons (2016) studie inkluderar
incidenter i samkönade relationer. Lindsay-Brisbin, Welton-Mitchell och DePrince (2014) diskuterar vidare att journalisters sätt att gestalta våld i nära relationer i nyhetsrapportering kan hindra allmänhetens förståelse för komplexiteten av våld i hemmet.
Lindsay-Brisbin, Welton-Mitchell och DePrince (2014) resultat pekar på att tio procent av alla artiklar skrevs proaktivt, det vill säga med målet att utbilda läsare om våld i hemmet genom att lyfta fram organisationer som ger stöd till offren. De återstående 90 procenten av artiklarna rapporterade reaktivt d.v.s. våld i hemmet som redan hade inträffat, oftast i mycket korta berättelser. Vidare argumenterar Lindsay-Brisbin, Welton-Mitchell och DePrince (2014) för en ökning av informerande, pedagogiska och proaktiva artiklar som kan förbättra allmänhetens kunskap om våld i hemmet. Detta kan även öka allmänhetens förståelse samt skapa en allmän opinion som kan sätta press på och påverka politikerna att minska våld i nära relationer. Detta kan även leda till att ett ökat stöd erbjuds för offer för våld i nära relationer.
Majoriteten av nyhetsartiklarna har missat möjligheten att ge omfattande information och kunskaper till allmänheten. De har även misslyckats med att beskriva våld i hemmet som ett socialt problem (Lindsay-Brisbin, Welton-Mitchell och DePrince 2014) . Även Wozniak och McCloskeys (2010) fann i sin analys att alla artiklarna misslyckades med att diskutera dödligt våld i nära relationerinom ramen för samhällsinterventioner. De förde inte heller en
diskussion om att bakgrunden till våldet i relationen kunde vara ett samhällsproblem. Bullock och Cuberts (2002) visar i sin studie att rapporteringen vanligtvis gestaltar våld i hemmet som om det endast gäller isolerade incidenter snarare än att framställa det som ett större socialt problem.
Lindsay-Brisbin, Welton-Mitchell och DePrince (2014) resultat visar även att nästan hälften av artiklarna rapporterade våld i hemmet med dödlig utgång trots att den stora majoriteten av våld i hemmet inte har en dödlig utgång. Trots att utgången inte är dödlig kan offren lämnas med de betydande medicinska, psykologiska och sociala konsekvenser som våld i nära relationer kan innebära. Lindsay-Brisbin, Welton-Mitchell och DePrince (2014) och Lloyd och Ramon (2016) diskuterar frågorna kring medias ansvar och moraliska skyldighet i att utbilda läsaren. Det framkommer i båda deras studier att medierna spelar en viktig roll för en korrekt spridning av information som kan göra skillnad och förändra synen på offren och den allmänna opinionen.
I Bullock och Cuberts (2002) forskning i USA framkom det att händelser som innefattar våld i hemmet inte alltid beskrivs som sådana. Detta eftersom våld i hemmet tolkas genom flera så kallade tolkningsramar. Ett exempel på en tolkning som görs är polisens tolkning av våldet
och då konstrueras våldet utifrån en polisiär tolkningsram. Majoriteten av nyhetsartiklarna som de använt i sin forskning förlitar sig starkt på officiella informationskällor som ofta använder en polisiär tolkningsram. Genom att göra detta menar Bullock och Cubert (2002) att de tenderar att avhumanisera brottet genom att utelämna information från människor som kände offret och gärningsmannen. Ofta betonades istället uppgifter om vad, var, när och hur brotten begicks. Dessutom placerar det fallet inom ramen för brottsbekämpning, snarare än inom våld i hemmet, vilket bör ses som ett socialt problem. Även i Lindsay-Brisbin, Welton-Mitchell och DePrince (2014) analys framkom att källor som citerades i
tidningsartiklarna mest samlats in från polisen och att detta kan bidra till att läsarna blir känner mindre sympati för offren och inte ser våld i hemmet som ett socialt problem.
3.2 Våld i nära relationer under kriser
Det finns begränsad information om hur coronapandemin påverkar befolkningen och våld i nära relationer. Däremot finns det tidigare forskning kring naturkatastrofer och samhällskriser och hur dessa bidragit till en ökning av våld i hemmet. Detta skulle kunna öka vår förståelse kring utsattheten under pågående coronapandemin. Zahran m.fl. (2009) har studerat
våldsbrott under naturkatastrofer i Florida. Resultatet av denna forskning visar att kopplingen mellan naturkatastrofer och brottslighet verkar särskilt framträdande för våld i hemmet. Vidare diskuterar artikeln hur flera studier bekräftar att våld i hemmet ökar efter
naturkatastrofer. Exempelvis ökade incidenter av våld i hemmet som rapporterades till
polisen med 46 procent efter vulkanutbrottet i Mount Saint Helens. Den ökade rapporteringen av våld i hemmet under naturkatastrofer kan förklaras med förändringar i rutiner, en
förändrad prioritering av samhällets resurser och att katastrofer bidrar till stress i familjen. Allt detta beskrivs som riskfaktorer för ökat våld i hemmet. (Zahran m.fl. 2009).
Parkinson (2019) har gjort en studie som pekar åt att våld i hemmet ökar under
naturkatastrofer. Genom intervjuer med 30 kvinnor i Australien, bekräftades det att våld i hemmet ökade efter den katastrofala eldsvådan Black Saturday bushfires som inträffade den 7 februari 2009. Sjutton kvinnor berättade om ny form av eller ökat våld från manliga partners. Kvinnorna hävdade att detta hörde ihop med katastrofen. Vidare diskuterar Parkinson (2019) att även om ett orsakssamband inte kan påvisas med så få intervjuade kvinnor så är det viktigt att agera på att ökat våld i hemmet och naturkatastrofer är sammankopplade. Parkinson (2019) visar hur flera andra studier bekräftade att våld i hemmet ökar efter naturkatastrofer och hänvisar bland annat till Anastario m fl. (2009) vars artikel visade att våld gentemot kvinnor ökade nästan fyrfaldigt. Från 4,6 av 100 000 invånare till 16.3 av 100 000 invånare efter orkanen Katrina.
Även ekonomiska kriser som skapas av lågkonjunkturer kan ha en inverkan på våld i nära relationer. Det visar Schneider m.fl (2016) i sin studie där de undersökt effekten av lågkonjunkturen i USA i slutet 00- talet. Forskarna undersökte förhållandet mellan
ogynnsamma arbetsmarknadsförhållanden och mödrars upplevelser av våld i hemmet mellan 2001 och 2010. Deras studie visar att den snabba ökningen av arbetslösheten under den stora lågkonjunkturen var förknippad med ökningen av mäns våldsamma beteenden i hemmen. Studien indikerar att att oron och ångesten som följde efter lågkonjunkturen hade negativa effekter på relationer och kan ha orsakat våld i nära relationer (Schneider m.fl 2016).
3.3 Sammanfattning av forskningsöversikt
Då min studie syftar till att granska hur våld i nära relationer under pågående pandemi konstrueras i massmedia är det relevant att inkludera tidigare forskning som rör
konstruktionen av våld i nära relationer i massmedia. Jag anser att de utvalda artiklarna är relevanta eftersom de belyser viktiga faktorer i konstruktionen av våld i nära relationer. Tidigare forskning om hur våld i nära relationer gestaltas i media kan sammanfattas med att rapportering av våld har en inverkan på hur allmänheten ser på problemet. Artiklarna visar att massmedia kan skapa olika bilder av våld i hemmet och på så sätt styrka eller stävja de myter som finns kring våldet. Exempelvis att offren är ansvariga för våldet som utövas eller att våld i nära relationer endast är enstaka händelser. Detta genom att välja vissa ämnen, källor, fakta och vilken tolkningsram som ges utrymme. Forskning visar vidare att många nyhetsartiklar inte beskriver våld i nära relationer som ett samhällsproblem. Jag ansåg även det vara relevant att inkludera tidigare forskning kring hur våld i nära relationer påverkas under samhällskriser och naturkatastrofer. Tidigare forskning visar att detta kan leda till ökat våld i nära relationer. Coronapandemin är en samhällskris och trots att den skiljer sig från tidigare nämnda kriser kan följderna vara likartade. Således ger en tidigare beskrivning av hur
samhällskriser påverkat våldet i nära relationer en fingervisning om coronapandemin effekter på denna typ av våld.
4. Teori
Jag har valt tre olika teorier och begrepp för att skapa ett teoretisk ramverk för min analys av tidningsartiklarna. Nedan kommer jag redogöra för gestaltningsteorin, intersektionella teorin samt socialkonstruktivism.
Socialkontruktvism hävdar att verkligheten är socialt konstruerad genom att människor ständigt samspelar med varandra och att människor har en benägnhet att se verkligheten som de förväntar sig den ( Mattson, 2015). Då studien strävar efter att ge förståelse för hur
aköterna i våld i nära relationer under pågeånde pandemi konstrueras så utgör
socialkonstruktionismen ett passande teoretiskt perspektiv. Gestaltningsteorin valdes som teori eftersom den är lämplig att använda för att belysa vilken bild av våld i nära relationer som journalister rekonstruerar och därmed gestaltar. De val journalisterna gör i sin
rapportering exempelvis genom vilka källor de väljer kan påverka allmänhetens bild av våldet och dess risker (Strömbäck, 2014).
Det finns flera teorier om orsaken till våld i nära relationer. Vissa teorier ser familjens struktur och interaktion som en av orsakerna. Det finns även individualpsykologiska teorier som anser att våldet orsakas av individuella och psykologiska problem hos den som utövar våldet (Larsson 2016). Hur våld i nära relationer förstås påverkas av vilken teori och
förklaringsmodell man utgår ifrån. Intersektionell teori valdes då vi med denna teori kan få en mer mångfacetterad förståelse kring våld i nära relationer. Genom att tillämpa ett
intersektionellt perspektiv kan vi synliggöra flera samverkande kategorier, såsom sexualitet, klass, etnicitet och kön som spelar roll i vår förståelse av aktörerna (Mattson, 2015).
Det är relevant att lägga dessa tre teorier som en samlad teoribildning då skillnaderna mellan teorierna inte är så stora. Detta skapar ett enhetligt teoretiskt ramverk då teorierna i vissa fall går omlott. Exempelvis så beskriver det intersektionella perspektivet att kategorier som kön
och klass inte ska ses som isolerade från varandra. Gruppen kvinnor är till exempel inte en homogen grupp (Mattson 2015). Det finns vissa föreställningar kring hur en kvinna bör vara, dessa föreställningar går således att koppla till det socialkonstruktivistiska perspektivet.
4.1 Socialkonstruktivism
Socialkonstruktivism innebär bilden av samhället som socialt konstruerat eftersom människor samspelar med varandra. Mattsson (2015) beskriver det konstruktivistiska perspektivet som människors förståelse av verkligheten och deras tolkning och upplevelse av den. Vi
människor har en benägenhet att se på verkligheten så som vi förväntar oss att se den. Människor förklarar även saker och ting utifrån det de redan tror sig veta och förväntar sig ska hända. Det skapas därmed föreställningar av hur saker förhåller sig till varandra (Mattson, 2015).
Socialkonstruktivism är ett begrepp som introducerades av vetenskapssociologerna Peter L. Bergers och Thomas Luckmans i mitten av 1960-talet (Mattson, 2015). Luckman och Bergers släppte år 1966 boken “The Social Construction of Reality. A Treatise in the Sociology of
Knowledge” (Luckman och Berger 1966) I boken beskrivs samhället som varken ett system,
en mekanism eller en organism utan som en konstruktion som består av idéer, betydelser och språk. Denna konstruktion av samhället förändras kontinuerligt genom mänsklig handling (Parton, 2008). Luckman och Berger beskrev hur människor har olika upplevelser och erfarenheter av den verklighet de lever i (Mattson 2015).
De finns tre centrala begrepp i Luckmans och Bergers teori, dessa är externalisering,
objektivering och internalisering (Wennberg 2010).
Externalisering innebär att människor skapar vanor som sprids till andra (Wennberg 2010).
Människor är sociala varelser som delar med sig av kunskap och erfarenheter och tillsammans med andra skapar mening av dessa tolkningar (Mattson, 2015).
Objektivering innebär att samhället beskrivs som en objektiv verklighet och att de tolkningar
som människor tillsammans skapar med gemensamma antagande blir den objektiva ‘sanningen’ (Wennberg, 2010). Antaganden om verkligheten skapas tillsammans av
människor dels genom samtal och agerande och dels genom sociala processer som nyheter, politik och vetenskap. På detta sätt skapas och återskapas bilden av verkligheten. Genom dessa processer då människor påverkar och påverkas av antagande kommer dessa antaganden att uppfattas som objektiva eller naturliga sanningar (Mattson, 2015).Internalisering innebär att sociala normer införlivas i människan. Därmed är människan en social produkt av de normer som skapats (Wennberg, 2010).
Sahlin (2013) lyfter ett exempel på hur man kan se på våld i nära relationer på olika sätt. Detta beroende på hur det konstrueras med hjälp av ordval. Exempelvis kan våld i nära relationer konstrueras som ett brott, som kvinnoförtryck, som hedersvåld eller som en relationsstörning (Sahlin, 2013). Det kan antas att beroende på hur våld i nära relationer konstrueras kommer det att påverka hur människor förstår och tolkar dessa problem. Detta blir således en teori som passar väl in i min studies syfte då jag ämnar att undersöka
konstruktionen av våld i nära relationer och hur dess aktörer konstrueras under den pågående corona pandemin.
4.2 Gestaltningsteorin
En av de första som skrev om begreppet framing är sociologen Erving Goffman, i sitt verk
Frame Analysis från 1974. Gestaltningsteorin har de senaste årtiondena varit en flitigt använd
teori gällande mediers effekter på människor (Strömbäck 2014). Strömbäck (2014) menar att utifrån ett sociologisk perspektiv handlar gestaltningar om hur man tolkar och skapar mening uifrån upplevelser och erfarenheter. Framing kan översättas till gestaltning, utformning eller inramning (Strömbäck, 2014). Robert Entman (1993) definierar gestaltning i sin artikel “Framing: Toward Clarification of a Fractured Paradigm”på följande vis:
“To frame is to select some aspects of a perceived reality and make them more salient in a communicating text, in such a way as to promote a particular problem definition, causal interpretation, moral evaluation and/or treatment recommendation for the item described” (Entman, 1993: 52)
Entman (1993) beskriver följaktligen att gestalta något innebär att man väljer vissa delar av den upplevda verkligheten i formuleringen av en text. Detta urval gör att mer utrymme ges att främja vissa aspekter av det som beskrivs. Strömbäck (2014) beskriver teorin som en
mångfacetterad teori i olika skepnader. Den handlar om hur medias gestaltningar av verkligheten påverkar mottagarens uppfattningar d.v.s att media har ett val att gestalta verkligheten på ett visst sätt och utesluta den på andra sätt. Genom detta sprids olika makthavares ståndpunkter och ideologier. Gestaltningsteorin handlar även om innehållet i media och vad det representerar. Gestaltningsteorin tillämpat på media visar att medias bild av verkligheten är en gestaltning och rekonstruktion av verkligheten och inte verklighetens spegelbild. Nyheters gestaltning av verkligheten har betydelse för mottagarens bild av vad verkligheten är (Strömbäck, 2014).
I Scheufeles (1999) artikel Framing As a Theory of Media Effects redogör för forskning om effekten av medier utifrån framing. Scheufeles (1999) skriver att forskningen om effekten medier har kan delas in i fyra faser. Den fjärde och nuvarande fasen, som började under 1980-talets första del kännetecknas av social konstruktivism. Fasen präglas av hur massmedia å ena sidan har en stark inverkan genom att konstruera den sociala verkligheten, genom att rama in bilder av verkligheten. Å andra sidan att effekterna som media har är begränsade genom en interaktion mellan massmedia och mottagare.
Massmedia sätter upp referensramarna som läsarna eller tittarna använder för att tolka och diskutera offentliga angelägenheter. Samtidigt påverkas människors informationsbearbetning och tolkning av tidigare existerande meningsstrukturer och scheman. Tre dimensioner av nyhetsbehandling hos de individer som konsumerar medier har identifierats. De individer som söker ytterligare källor baserat på att de anser att den information de fått från massmedia är ofullständig, snedställd eller på annat sätt färgad av kommunikatörens avsikter. De
individer som funderar över eller tänker på information de tagit del av från massmedia och pratar med andra om vad de har lärt sig för att fullt ut förstå innebörden av informationen. Slutligen de individer som använder massmedia endast för att söka den information som de finner är intressant och relevant för just dem (Scheufele, 1999). Scheufeler (1999) visar att media påverkar oss genom de ramar de använder sig av men också att utsträckning av påverkan beror på vem som är mottagaren.
4.3 Intersektionalitet
Intersektionalitet beskrivs som ett dynamiskt och komplext analysverktyg att se på kategorier och maktstrukturer (Mattson, 2015). Det är även ett redskap för att se hur dessa kategorier och maktstrukturer förhåller sig till och påverkar varandra. Begreppet kommer från det engelska ordet intersection som betyder korsning eller skärningspunkt, och syftar då på skärningspunkten mellan olika kategorier såsom kön, etnicitet och ålder (Mattson, 2015). Det handlar om hur föreställningar om kön, sexualitet, etnicitet, klass, ålder och funktionalitet är sammanlänkade. Människor har olika positioner beroende på tillhörigheter. I vissa avseenden kan människor vara privilegierade och i andra är de inte priviligerade. Exempelvis kan en vit kvinna som är homsexuell vara priviligerad då hon är vit men utsätts för förtryck på grund av hennes könstillhörighet och sexualitet. Att kvinnan är vit kan innebära möjligheter för henne men det faktum att hon är homosexuell och kvinna begränsa hennes möjligheter i andra situationer. En kvinna kan således vara förtryckt på fler sätt än bara pågrund av hennes
könstillhörighet. Intersektionalitet innebär att andra erfarenheter från andra kategorier, så som etnicitet, sexulaitet och klass behöver synliggöras och att problematisera föreställningen av homogena grupper. Varken gruppen kvinnor eller gruppen män utgör homogena grupper, utan består av olika grupper av kvinnor och olika grupper av män som lever olika liv och har olika erfarenheter (Mattsson, 2015).
Tidigare har kategorierna kön, sexualitet, klass och etnicitet observerats isolerade från varandra. Men under 1990-talet kritiserades detta förenklade synsätt på isolerade kategorier (Mattsson 2015). En av dessa kritiker var Kimberlee Crenshaw, professor i juridik som myntade begreppet intersektionalitet i slutet av 1980-talet (Eriksson-Zetterquist och Styhre, 2009). I artikeln “Mapping the Margins: Intersectionality, Identity Politics, and Violence
against Women of Color”, som publicerades 1991 har Crenshaw gjort en fältstudie av
våldsutsatta kvinnor i Los Angeles. Kvinnor som sökte hjälp var arbetslösa och fattiga och hade inte råd att ta sig ifrån våldet. Vidare skriver Crenshaw (1991) att svarta kvinnor är särskilt utsatta när de belastas av fattigdom och brist på utbildning. Dessa kvinnor diskrimineras således inte bara gällande könstillhörighet utan även gällande etnicitet och klasstillhörighet
5. Metod
I metodavsnittet presenteras metodval, tillvägagångssätt i urval, bearbetning och analys av empiri, samt vilka forskningsetiska överväganden som tagits.
5.1 Val av metod och metodologiska reflektioner
Metoden som valdes att användas för att svara på studiens syfte och frågeställning var en kvalitativ metod. Kvalitativ forskning lägger till skillnad från den kvantitativa forskningen tonvikt på ord snarare än kvantifiering (David och Sutton, 2016). I analysen är fokus på innehållet och hur tidningsartiklarna konstruerar och beskriver våld i nära relationer under pågående pandemin.
Det finns olika typer av kvalitativa metoder att analysera texter. Jag har valt den kvalitativa innehållsanalysen. Den kvalitativa innehållsanalysen är en metod som tillämpas på texter och primärt förknippas med analys av massmedier (Bryman, 2018). Kvalitativ innehållsanalys
kan användas till ett flertal olika studier för att exempelvis studera omfattningen av teman i texter (Boréus och Kohl, 2018). Kvalitativ innehållsanalys är en typ av textanalys. Metoden syftar till att delar av textinnehållet systemiskt bryts ner för att besvara forskningsfrågan. Detta med hjälp av ett kodschema (Boréus och Kohl, 2018). Innehållsanalys är därmed ett flexibelt tillvägagångssätt för att analysera och tillämpa olika typer av ostrukturerad information både under längre eller kortare tidsperioder. Kvalitativ innehållsanalys brukar beskrivas som en objektiv analysmetod (Bryman, 2018), eftersom det är en forskningsmetod som är transparent. Vid en transparent forskningsmetod går det tydligt att redogöra för urval och tillvägagångssätt av analysen. Denna bidrar i förlängningen till möjligheten för
uppföljningsstudier. När kodningsmanualen utformas innehåller den naturligtvis ett
tolkningsföreträde från forskaren, därför att kodningens utformning bygger på en förkunskap och den subjektiva tolkning som forskaren gör (Bryman, 2018).
I och med valet av kvalitativ innehållsanalys valdes andra tillvägagångssätt bort. Den narrativa analysen är ett tillvägagångssätt som används på berättelser och historier för att få en förståelse kring hur människor skapar mening i det som tidigare hänt och vad det leder till för effekter (Bryman, 2018). Eftersom det är tidningsartiklar som ska analyseras och inte narrativa berättelser så valdes denna metod bort.
Ett annat tillvägagångssätt som valdes bort var en diskursanalys. I diskursanalysen är språket i fokus för att studera meningsskapande frågor och fenomen och det underförstådda. Detta är en analysmetod som är fördelaktig att tillämpa på smalare studier för att gå in mer på djupet i ett specifikt material. Till skillnad från detta så tillämpar sig kvalitativ innehållsanalys bättre för bredare studier av mer lättillgängliga ingångsvinklar (Boréus och Kohl, 2018). Med fokus på innehållet som helhet och för att kunna göra en bred studie av alla tidningsartiklar valdes en kvalitativ innehållsanalys som metod.
5.2 Urval av medier
Empiri har inhämtats i databasen Mediearkivet som studenter på Malmö universitet har tillgång till via Malmö Universitet. Inom detta digitala arkiv går det att söka artiklar på ett och samma ställe från alla stora dagstidningar och landsortstidningar. För att avgränsa studien valdes sökperioden från den 11 mars, då WHO (2020) klassade Corona som en pandemi, till och med 15 april. Tidningsartiklar valdes som empiri då den beskriver aktuella
samhällshändelser och når ut till en bred publik. Alla typer av tidningsartiklar bedömdes som relevanta till att besvara frågeställningen.
5.3 Urval av artiklar
Inkluderingskriterier för artiklarna var att dessa skulle beröra våld i nära relationer under coronapandemin. För att söka artiklar valdes ett antal nyckelord. Sökorden som användes var ”Corona” ”våld” och “nära relationer”. De tre valda sökorden kombinerades ”våld” +
”corona” + ”nära relationer” till en sökning. Sökningen begränsades till dessa nyckelord.
Med dessa sökord framkom 71 artiklar tryckt press, 37 TV/radio samt 129 webbresultat från tidningar. Radio samt TV-inslag sållades bort då syftet var att undersöka tidningsartiklar. Artiklarna, både tryckta och webbartiklar lästes för att utröna om de var relevanta eller ej. Webbartiklar som fanns i dubblett i form av tidningsartiklar sållades bort. De artiklar som väldigt kortfattat beskrev våld i nära relationer under pandemin utan vidare förklaring sållades bort. Totalt valdes 32 artiklar som ansågs relevanta för denna studie. Dessa artiklar
kom från följande tidningar; Aftonbladet, Arbetarbladet, Arvika nyheter, Dagens Samhälle, Dagens väster, ECT, Expressen, Fagersta posten, Folkbladet, Göteborgsposten, Haparanda bladet, Hjo tidning, Järfälla direkt, Landskrona posten, Nerikes Allehanda, Sydöstran, Svt nyheter, Sveriges radio, Vestmanlands län tidning, Värmlands folkblad, Värnamo Nyheter, Örebroarn och Ölandsbladet
Felaktiga nyckelord kan leda insamlingen av material i fel riktning (David och Sutton 2016). Då endast dessa tre sökord har använts kan det inte uteslutas att relevanta artiklar som kunna påverka resultatet i annan riktning har missats. Hade exempelvis en sökning med nyckelorden “samkönade relationer” och “corona” används hade detta kunnat ge en annan infallsvinkel på hur våldet i nära relationer beskrivs i massmedia. För att få en allmän bild hur våld beskrivs i nära relationer anser jag att de valda sökorden dock gav relevant bild av problemet.
Jag har valt att inkludera ledare, debattinlägg och insändare i mitt urval. Dessa bygger på subjektiva åsikter och har ett syfte att skapa option. Jag anser att detta tidningsmaterial också är av värde. Då syftet med studien är att granska hur riskerna beskrivs och hur våldet och aktörerna konstrueras, är även subjektiva åsikter och debattartiklar relevanta att undersöka då även dessa konstruerar en bild av våldet i nära relationer under corona som är intressant att beakta i analysen.
5.4 Databearbetning
Sammanlagt 32 insamlade tidningsartiklar granskades. För att få fram relevant information och därmed besvara frågeställningen gjordes en databearbetning med hjälp av ett kodschema. Ett kodschema innebär att i förväg valda koder tillämpas på materialet. En kodning gör det möjligt att reducera materialet och rikta uppmärksamhet mot det som är intressant för vidare analys (David och Sutton, 2016). Jag utgick från mina frågeställningar i skapandet av kodschemat. Följande koder valdes ut:
· Våldsutsatt
· Våldsutövare
· Våld i nära relationer
· Risker
· Vem uttalar sig kring våldet
· Stödnummer
Kriterierna för de utvalda koderna var följande:
Våldsutsatta: här noterades hur den våldsutsatta personen beskrivs i artikeln, för att ge en
bred beskrivning av hur och vem den våldsutsatta är.
Våldsutövaren: här noterades hur den våldsutövande beskrevs i artikeln.
Risker: Här noterades de risker som tidningsartiklarna skrev om som kan kopplas till våld i
nära relationer under coronapandemin.
Våld i nära relationer: här noterades ifall artikeln syftade på någon särskild relation såsom våld mellan partners.
Vem uttalar sig kring våldet: För att få en förståelse kring hur våldet konstrueras i artiklarna
valdes att noterades vem det var som beskrev riskerna och utsattheten i artiklarna. Exempelvis ifall det är kvinnojourer, polis eller socialtjänsten.
Stödnummer: Denna kod tillkom under den första initiala analysen. Under kodningen så
upptäckte jag att flera artiklar hänvisade till stödnummer. Det är intressant att även inkludera denna kod för att se om hjälpen som tidningsartiklarna förmedlade riktade sig till den
våldsutsatta eller våldsutövaren.
5.5 Dataanalys
Bryman (2018) beskriver tematisk analys som ett tillvägagångssätt som kan ses i nästan alla kvalitativa analyser av material. Bryman (2018) definierar ett tema på följande sätt: en kategori som identifieras i data, temat är relevant och kopplat till vad som ska undersökas, de bygger på tidigare koder som identifierats och de ger en grund till teoretiska förståelser av data.
Ett första steg i analysen var att försöka tematisera innehållet i artiklarna under varje kod. Det visade det sig att tematisk analys inte vara möjlig på alla koder, eftersom beskrivningarna i tidningsartiklarna under vissa koder var torftiga och med mer sparsam information. En tematisk analys gjordes därmed endast på koden risker.
För att kunna tematisera riskerna lästes alla sammanfattningar av risker igenom under koden risker. De olika risker som framkom markerades med olika färger. Genom noggrann läsning och omläsning framkom större huvudteman av de risker som beskrevs. Dessa huvudteman var isolering, ekonomisk stress och oro samt ansträngt läge för samhällsresurser. Dessa huvudteman som uppstod kunde delas in i underteman.
Under temat Isolering framkom följande underteman: - våldsutsatta är fast med våldsutövare
-större möjlighet för våldsutövaren att utöva våld -brist på andrum och ventil mot omvärlden -svårigheter att söka hjälp
Under temat Ekonomisk stress och oroframkom följande underteman: - ökat bruk av alkohol vilket leder till ökat våld
-våldsutsatt blir ekonomisk beroende
-krissituation, stress och ekonomiska oroligheter
Temat Ansträngt läge för samhällsresurser framkom även men utan underteman. Det teoretiska ramverk jag har använt har jag tillämpat på empirin för att få en förståelse kring hur konstruktionen av aktörerna ser ut. Utifrån teori och tidigare forskning väver jag samman empiri och analys. Jag har tillämpat mitt teoretiska ramverk på samtliga valda koder utom koden risker. Frågeställningarna har styrt mig och jag har i denna studie undersökt vilka
risker för ökat våld i nära relationer som beskrivits i de tidningsartiklar jag har granskat. Jag valde att inte tillämpa teori under koden risker. Däremot gjorde jag en tematisk analys och har genom denna fått fram teman hur tidningarna framställer risker under coronatider. De koder som jag har relaterat till tidigare forskning är alla de koder jag valt ut till
kodningsmanualen förutom koden stödnummer. Inom koden stödnummer fanns inte relevant tidigare forskning att tillämpa.
5.6 Forskningsetiska överväganden och kritisk reflektion av metod
Eftersom studien är en kvalitativ innehållsanalys med tidningsartiklar som empiri så har jag inte behövt ta hänsyn till individskyddskravet, med dess fyra huvudkrav informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet i denna studie (Vetenskapsrådet, 2017). All empiri finns offentligt tryckt som allmänheten kan ta det av. Däremot har jag som forskare ett ansvar gentemot de som indirekt kan påverkas av forskningen, och jag har tagit hänsyn till detta genom att inte uttala mig kränkande gentemot de som nämns i studien. För att uppnå god vetenskaplig kvalitet har jag varit försökt vara transparent med mitt
tillvägagångssätt (Vetenskapsrådet, 2017). Jag har valt artiklar utifrån relevans till
frågeställning och syfte men inte valt bort artiklar utifrån mina subjektiva åsikter för att få fram ett visst resultat.
Jag har utfört denna studie under en pågående pandemi. Jag är medveten om att mitt resultat skulle kunna se annorlunda ut om en längre tidsperiod valts men var tvungen att begränsa mig för till denna tidsperiod för att hinna slutföra studien. Jag har erfarenhet av att jobba med våldsutsatta personer då jag ideellt arbetar med dessa personer.Således finns det en risk att min förförståelse kring ämnet kan påverka tolkningen. Jag har starka värderingar och
ståndpunkter i ämnet. Detta tillsammans med mina egna erfarenheter kan bidra till en vinklad bild av våld i nära relationer. Trots detta har jag kontinuerligt kritiskt reflekterat över hur mina erfarenheter och starka åsikter kan komma att påverka mitt resultat. Jag har haft en medvetenhet kring hur jag arbetar, ständigt ifrågasatt mina tolkningar och försökt att undvika att mina åsikter ska få påverka mitt resultat. Detta genom att vara så transparent som möjligt. Då detta är en kvalitativ innehållsanalys har jag diskuterat resultatet i stora drag. Jag har valt ett stort antal artiklar från flera olika tidningar. Däremot har jag inte tagit hänsyn till vem som har publicerat artikeln men är medveten om att innehållet kan påverkas av subjektiva åsikter. Vissa har även haft en klar politisk vinkling. Tidningsartiklarna är skrivna av journalister som inte har samma förståelse och utbildning som socialarbetare har. Journalister tillhör en
yrkesgrupp som är starkt präglad av deras egna regler och verksamhet. Vad innebär för tolkningen av riskerna för våld i nära relationer under pågående pandemi när det är journalister som beskriver dem? De risker som nämns kommer inte från forskare, och det som rapporteras kommer indirekt från bland annat kvinnojourer. Deras ord blir således i viss utsträckning filtrerade genom journalistens sätt att skriva.
Jag har i denna studie valt att studera aktörer som antingen är potentiella våldsutövare eller våldsutsatta personer. Eftersom min studie utfördes under en begränsad tid och att det var riskerna som studerades finns ingen tillförlitlig statistik i nuläget som visar att våldet har ökat under pågående pandemi. De aktörer jag studerat är våldsutsatta och våldsutövare. De
tidningsartiklar jag studerat belyser riskerna för ökat våld i nära relationer. Det är dock inte förrän pandemin är över som det går att utröna om corona pandemin ledde till ökat våld i nära relationer eller inte. Det är viktigt att ha i åtanke att det endast är riskerna för ökat våld och
dess aktörer som jag redovisar i mitt resultat. Således redovisar jag inte för för eller emot om faktiskt skett en ökning av våld i nära relationer under corona pandemin.
6. Resultat och analys
Nedan redogörs analys och resultat av det empiriska materialet utifrån teori och tidigare forskning. Resultatet och analysen är uppdelad i de sex olika koderna som ingår i kodnings manualen, våldsutsatt, våldsutövare, våld i nära relationer,risker,vem uttalar sig kring
våldet samt stödnummer. I den första delen av analysen besvarar jag min första frågeställning
d.v.s hur konstrueras och beskrivs aktörerna. Under koden risker besvarar jag min andra frågeställning d.v.s vilka risker beskriver tidningsartiklar för ökat våld. Jag har redovisat relevanta citat från tidningsartiklarna för att belysa det som framgår i empirin. I de fall citaten refereras med namn är det på journalisten som skrivit tidningsartikeln.
6.1 Våldsutsatt
Den våldsutsatta beskrevs i överväldigande majoritet av artiklarna som kvinna eller kvinnor och barn. I ett fåtal av artiklarna beskrevs den våldsutsatta som endast våldsutsatt utan att bli nämnd vid kön. I en av artiklarna beskrevs den fattiga kvinnan som särskilt utsatt och i en av artiklarna beskrevs äldre kvinnor som extra våldsutsatta.
Utifrån den konstruktivistiska teorin så skapar vi föreställningar om verkligheten utifrån vad vi tror att oss veta och förvänta oss att uppleva. Det skapas föreställningar om hur saker förhåller sig till varandra (Mattsson 2015). Utifrån denna teori kan man tänka sig att det finns en förutbestämd föreställning om vem den våldsutsatta personen är. Således skulle
allmänheten kunna ha en stereotypisk bild av vem som blir utsatt för våld och vem det är som utövar våld. Larsson (2007) påpekar att våld förekommer bland kvinnor i alla åldrar i alla yrkesgrupper oavsett social tillhörighet eller etnisk bakgrund. Vidare kan man argumentera att föreställningar kring den våldsutsatta kan vara ett hinder för att upptäcka och agera på våldet.
Den våldsutsatta beskrivs i flertalet tidningsartiklar som våldsutsatt kvinna eller enbart kvinna, utan någon vidare beskrivning. Mattsson (2015) menar att varken gruppen kvinnor eller män är homogena grupper, utan de är olika grupper av kvinnor och män som lever med olika erfarenheter. Denna brist av beskrivning av den våldsutsatta kan anses vara förenklad, då det är många intersektionella faktorer som bidrar till utsattheten. I artiklarna beskrivs den våldsutsatta kvinnan i termer av vem som helst som är kvinna, men utifrån den
konstruktivistiska teorin skapar individer till följd av detta en egen bild om vem denna kvinna är. Dessa förutfattade idéer kan leda till att den våldsutsatta inte kanske känner igen sig i beskrivningen som våldsutsatt. Denna förutfattade idér kan även återfinnas hos myndigheter och då exkludera vissa våldsutsatta från det stöd samhället organiserar. Ensårbarhetsfaktor som Hällen och Sinisalo (2018) beskriver är när myndigheter eller hjälporganisationer har svårt att möta behov och ha kännedom om utsattheten. Beskrivningarna av den våldsutsatta kvinnan kan även göra att hennes närstående inte ser henne som ett våldsoffer då hon faller utanför föreställningen av vem den våldsutsatta kvinnan är.
Genom att applicera ett intersektionellt perspektiv så breddas bilden av den framställda gruppen ‘kvinnor’ till en mer heterogen grupp, genom att synliggöra att olika grupper av kvinnor har olika erfarenheter och kan uppleva olika former av förtryck.
I en artikel från Dagens Samhälle (Hjelmestam, Petterson och Willerhousen 2020) beskrivs en av riskerna med coronapandemin att ekonomi kan vara ett hinder för att avsluta en relation. Den våldsutsatta blir beroende av sin partner för att betala utgifter och har därmed svårigheter att lämna en destruktiv relation.
Om man tillämpar ett ett intersektionellt perspektiv på blir det tydligt att även klass är en faktorerna som ökar utsattheten för kvinnan att lämna en destruktiv relation. Under
coronakrisen kan den ansträngda ekonomiska situation anses förstärka utsattheten och bör ses som en ökad riskfaktor i arbetet att identifiera särskilt utsatta kvinnor. Även artikel i
Expressen (Pozar 2020) lyfter upp detta:
“Vi vet redan nu att kvinnor som lever fattiga är väldigt utsatta. De har svårt att ta sig ifrån
sin förövare och känner ofta väldig skuld och skam. Problemet kan öka i takt med det blir fler
varsel och börsen kraschar”
- Irena Pozar, “Corona: Krisen kan öka våld mot kvinnor i hemmet” Expressen
2020-03-19
Detta är en av de få artiklarna där en viss intersektionell analys kan skymtas, där även klassperspektivet tas upp som en risk för utsattheten. Det intersektionella perspektivet syftar till att se skärningspunkterna mellan olika former av förtryck. En person kan erfara risk både i form av att vara utsatt som kvinna men även utifrån hennes sociala klass, på så vis blir kan flera dimenstioner av förtrycket synliggöras. Det går även att se i ovanstående citat att de kvinnliga offren upplever skuld och skam på grund av sin situation. Denna skuldkänsla skulle kunna tolkas som att de känner sig ansvariga för den situation de är befinner sig i.
Intersektionalitet innebär att erfarenheter till följd av andra grupptillhörigheter än till exempel kön inte kan ses isolerade från varandra, utan de samspelar ständigt (Mattson, 2015). Även barn lyfts upp som en riskgrupp tillsammans med kvinnan. Det kan antas att läsaren utifrån ovan beskrivning gör en tolkning att våldet framförallt drabbar kvinnor med hemmavarande barn. Det vill säga framförallt kvinnor i medelåldern. Alltså konstrueras en bild av den våldsutsatta kvinnan som medelålders, vilket skapar en bild av att de våldsutsatta är en åldersmässigt homogen grupp. Ett citat ur en artikel från TT (2020) lyder
“Även om äldre är den grupp som är mest känslig för smittan, har virusets utbredning fått
följder för en annan grupp i samhället; kvinnor och barn i våldsamma relationer”.
- TT, ”Våldet går inte i karantän” Värnamo Nyheter 2020-03-30
Här blir det tydligt att gruppen äldre och kvinna isoleras från varandra, och att en person som identifierar sig med bägge kategorierna osynliggörs. För en äldre kvinna förväntas viruset i sig vara farligt men våldet anses drabba den medelålders kvinnan med barn.
Detta går att jämföra med ett citat ur tidningsartikeln Jobba hemifrån fälla för utsatta kvinnor från Expressen (Göranzon och Svahn 2020) som lyder
“Äldre människor är en tydlig riskgrupp. Me Too Sweden vet också att äldre kvinnor utgör en stor grupp som erfar våld i nära relationer. Dessa kvinnor blir därför dubbelt utsatta nu under Coronakrisen”
- Matilda Göranzon och Jyothi Svahn, “ Jobba hemifrån fälla för utsatta kvinnor” Aftonbladet 2020-03-20
I detta citat kan vi ser hur våld mot äldre kvinnor synliggörs.
Gruppen äldre är inte en homogen grupp, vilket artikeln antyder. Artikeln hävdar att äldre är stor grupp som erfar våld i nära relationer. Utifrån ett intersektionellt perspektiv är det viktigt att synliggöra aspekter som klass, etnicitet och sexualitet som spelar roll för att få en samlad bild kring utsattheten för gruppen äldre. Att nämna en grupp innebär en risk att gruppen tolkas som en homogen grupp, där det inte finns någon annan gemensam nämnare än åldern. Däremot kan det vara viktigt att synliggöra gruppen äldre som en riskgrupp då den annars kan osynliggöras i förhållande till “kvinnor och barn” och utmana föreställningen om vem den våldsutsatta kvinnan är. Vidare kan man se att utifrån samtliga granskade tidningsartiklar så osynliggörs våldet i nära relationer där en den våldsutsatta är en man.
Isdal (2001) påpekar riskerna med isolering och att det kan bidra till att våldet normaliseras. Efter en tid normaliseras våldet i nära relationer och våldsoffret har svårt att se sig själv som offer. Sålunda kan isoleringen under en pandemi göra att denna normalisering växer sig starkare då inte brottsoffret träffar vänner och arbetskollegor med sunda relationer och kan jämföra sig med dem. Det kan bidra till att människor med erfarenhet av våld inte identifierar sig som våldsutsatt eller våldsutövare.
I tidigare forskning framkommer det att offer för våld i nära relationer ofta skuldbeläggs (Llyod och Ramon, 2016). Lindsay-Brisbin, Welton-Mitchell och DePrince (2014) såg i sin studie att porträtteringen av våld i nära relationer visar att den våldsutsatta kvinnan anses bära ansvar eller skuld för våldet. Resultatet i min granskning av våld i nära relationer skiljer sig från tidigare forskning då offren i de granskade tidningsartiklarna inte skuldbeläggs eller anses bära ansvar för de våld de riskeras utsättas för.
Wozniak och McCloskis (2010) studie kring tidningsrapporter av våld i nära relationer visar att kvinnor inte skuldbeläggs för de våld de utsätts för. Liknande resultat såg jag i min granskning av tidningsartiklar. Wozniak och McCloskis (2010) såg att våldsoffren beskrevs som varma och kärleksfulla. I min granskning har ingen beskrivning av de våldsutsattas personligheter framkommit. Till skillnad från Wozniak och McCloskis (2010) har jag inte studerat individer som har blivit utsatta för våld, utan snarare sett till vilka riskfaktorer för ökat som beskrivs i artiklarna.
6.2 Våldsutövaren
Våldsutövaren beskrevs i cirka hälften av artiklarna som män. Vidare beskrev ett fåtal artiklar dessa män som kontrollerande eller våldsamma. I den andra hälften av artiklarna beskrevs den våldsutövande som endast våldsutövande och benämndes inte med kön. Ingen vidare beskrivning gjordes. Det ter sig lättare att definiera den våldsutsatta som kategorin “kvinna” men mindre vanligt att definiera våldsutövaren som kategorin “man”. Partnervåld ses därmed
som ett heterosexuellt problem varav våldsutövaren antingen beskrivs som en man eller förmodas vara man. Här kan man argumentera att artiklarna generellt cementerar
föreställningen av offer och förövare som ett heterosexuellt problem, och i förlängningen våld i samkönade relationer osynliggörs. Däremot går det inte att utesluta att någon av
artiklarna syftar till att våldsutövaren är en kvinna som är våldsam gentemot en annan kvinna. I fyra av artiklarna som innefattar en porträttering av våldsutövaren beskrivs denne som våldsam. I en artikel i Expressen (Pozar 2020):
“Våld i nära relationer finns idag i alla samhällsklasser men man vet också att inom det dödliga våldet mot kvinnor finns en överrepresentation av män som står långt från arbetsmarknaden, har missbruksproblem och lider av psykisk ohälsa”
- Irena Pozar, “Corona: Krisen kan öka våld mot kvinnor i hemmet” Expressen
2020-03-19
Här målas en bild upp av en viss typ av förövare, som enligt den konstruktivistiska teorin kan innebära att detta formar vår bild av vem förövaren är. Den “farliga” våldsutövaren beskrivs som arbetslös med missbruksproblem och psykisk ohälsa. Den våldsutsatta med en förövare som inte tillhör den ovan nämnda gruppen av förövare kan få svårt att identifiera sig som offer, även förövaren kan få svårt att känna igen sig i bilden som förövare. Frågan blir då vad detta får för konsekvenser för den våldsutsatta och de våldsutövare som inte kan identifiera sig med beskrivningarna i artiklarna.
Eftersom corona är en pågående pandemi har ännu ingen våldsutsatt eller våldsutövare fått komma till tals angående gällande situationen. Därför beskrivs riskerna och utsattheten för våld i nära relationer under corona generellt och inte utifrån den enskilda individen som utsätts eller utsätter för våld.Det går att se att problemet beskrivs i mer strukturella termer och mer generellt snarare än enskilda händelser. Våld i nära relationer beskrivs i termer av att det är något som redan händer och det risker att ökas under pågående pandemi. Detta i
kontrast till Bullock och Cuberts (2002) studie som visar att våld i hemmet oftast gestaltas som isolerade incidenter och inte framställs som ett större socialt problem.
6.3 Våld i nära relationer
I största majoriteten artiklar beskrevs inte våld i nära relationer mer än som just våld i nära relationer. I några få artiklar beskrevs våld i nära relationer som våld i ett förhållande och då mäns våld mot kvinnor.
Endast en artikel gör en beskrivning av vad våld i nära relationer kan vara:
”Till nära relationer räknas inte bara mäns våld mot kvinnor, det förekommer även i samkönade relationer, bland äldre, mellan föräldrar och barn och även mellan syskon.” Erika Pragler, “Blunda inte för det ökade relationsvåldet i karantäntider”, Göteborgsposten, 2020-04-02
I och med att Göteborgsposten poängterar att det inte endast är mäns våld mot kvinnor så bekräftar det en allmän och förenklad bild av våld i nära relationer. Utifrån den
konstruktivistiska teorin kan det antas att den allmänna föreställningen av våld i nära
relationer endast är i kärleksrelationer med kvinnan som offer och mannen som våldsutövare, och på så sätt kan våld mellan exempelvis syskon osynliggöras.
I majoriteten av artiklarna beskrevs inte våldet mer än just som våld. I de fall där artiklarna beskrev våldet var det främst som psykiskt våld och fysiskt våld. Sexuellt våld, hot och kränkningar nämns i ett fåtal artiklar. I två av artiklarna nämns även hedersrelaterat våld. Utifrån ett konstruktivistiskt perspektiv menar Mattsson (2015) att vår förståelse av
verkligheten är vår tolkning och upplevelse av den. Utifrån ett konstruktivistiskt perspektiv kan det argumenteras för att det finns en risk att tidigare konstruktioner av våld i nära relationer utgör den primära bilden av vad som identifieras som våld. Lindsay-Brisbin, Welton-Mitchell och DePrince (2014) resultat visar att nästan hälften av de granskade artiklarna i deras studie rapporterade våld i hemmet med dödlig utgång, trots att den stora majoriteten av våld i hemmet inte har en dödlig utgång. Vilket påvisar att det är det fysiska och då dödliga våldet som allmänheten får läsa om i tidningar mest. Detta kan leda till att allmänheten sig en bild av att våld i nära relationer som just fysiskt våld. Detta betyder att denna studies definition av våld inte nödvändigtvis stämmer överens med den förståelse av våld som allmänheten har. Min förståelse av våld utifrån Isdal definition “Våld är varje handling riktad mot en annan person, som genom att denna handling skadar, smärtar, skrämmer eller kränker, får denna person att göra något mot sin vilja eller avstå från att
göra något den vill” (Isdal 2001:34) är omfattande och inkluderar inte bara fysiskt våld. På
sätt kan vissa typer av våld hamna i skymundan.
6.4 Vem uttalar sig kring våldet
I största majoriteten av artiklarna var det olika kvinnojourer och kvinnoriksförbund som kommenterade riskerna kring ett ökat våld under pandemin. De andra aktörerna som kommenterade våldet var följande: Utrikesminister, vice chef för FNs jämställdhetsorgan, polis, strategisk samordnare, lärare, riksledamot för vänsterpartiet, agronom och
naturbrukslärare, ordförande för miljöpartiet, ordförande för Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas, transpersoners och queeras rättigheter, ordförande för
Liberalernas Ungdomsförbund, ordförande metoo och en psykolog. I en av artiklarna fick en kvinna som tidigare blivit utsatt för våld kommentera riskerna.
I majoriteten av artiklarna så uttalade sig kvinnojourer kring riskerna för utökat våld under coronapandemin. Utifrån gestaltningsteorin handlar gestaltning om hur media konstruerar verkligheten och därmed påverkar mottagarens uppfattningar om verkligheten. Gestaltningar handlar om hur man tolkar och skapar mening över det man upplevt utifrån egna
erfarenheter. Gestaltningen av våld i nära relationer skapas därför i min studie utifrån kvinnojourers erfarenheter av våld, våldsutsatta och risker att utsättas för våld under pandemin. Entman (1993) menar att rama in något är att man väljer vissa delar av den upplevda verkligheten. Genom detta görs ett urval och på så sätt främjas vissa problem över andra. Den verklighetsbild mottagaren får av riskerna för våld i nära relationer under corona, blir således utifrån kvinnojourens tolkningsram. Det är även viktigt att ta hänsyn till att det är journalisterna som tolkar den information som de mottar från kvinnojourerna,
kvinnojourernas uttalande förmedlas via journalisterna. Som tidigare nämnts så porträtteras kvinnor och barn som en riskgrupp. Detta skulle kunna förklaras med att det är kvinnojourer som gestaltar våldet i media i stor grad. Kvinnor och barn är troligtvis den gruppen
