“Det här är framtiden” : En kvalitativ intervjustudie i Sverige angående audionomers upplevelser och reflektioner kring digitaliserade vårdbesök

46 

Full text

(1)

 

     

 

     

   “Det  här  är  framtiden”

 

En  kvalitativ  intervjustudie  i  Sverige  angående  audionomers   upplevelser  och  reflektioner  kring  digitaliserade  vårdbesök  

     “This  is  the  future”

 

A  qualitative  interview  study  in  Sweden  regarding  the   audiolgist’s  experiences  and  reflections  on  digitized  clinical   encounters  

 

Författare:  Malin  Grönqvist  och  Besarta  Ibishi        

 

     Vårtermin  2020  

Examensarbete:  Grundnivå,  15  hp  

Huvudområde:  Hörselvetenskap,  Audionomprogrammet   Institutionen  för  hälsovetenskaper,  Örebro  universitet.  

Handledare:  Johanna  Gustafsson,  Universitetslektor,  Örebro  Universitet   Examinator:  Susanne  Köbler,  Universitetslektor,  Örebro  Universitet  

(2)

Abstrakt  

Bakgrund:  Digitaliserade  vårdbesök  är  relativt  nytt  inom  svensk  hälso-­  och  sjukvård   och  har  av  Sveriges  befolkning  tillämpats  i  en  varierande  utsträckning.  En  vision   beslutad  av  Socialdepartementet  och  Sveriges  Kommuner  och  Landsting  (nuvarande   Sveriges  Kommuner  och  Regioner  [SKR]) är  att  Sverige  ska  bli  bäst  i  världen  när  det   gäller  användningen  av  e-­hälsa  2015.  Ett  patientcentrerat  förhållningssätt  anses  vara   viktigt  för  att  uppnå  god  hälsa  inom  hörselvården  och  för  att  öka  välbefinnandet  hos   patienter.  Digitala  lösningar  har  visat  sig  vara  tillämpbart  inom  hörselvården.  

 

Syfte:  Syftet  med  denna  studie  var  att  undersöka  vad  audionomer  anser  om   digitaliserade  vårdbesök  och  hur  denna  vårdform  skulle  kunna  tillämpas  inom  det   audiologiska  arbetet.  

 

Metod:  Denna  studie  är  en  kvalitativ  intervjustudie.  Data  erhölls  genom  

semistrukturerade  intervjuer  med  sex  audionomer.  Audionomerna  var  från  fyra  olika   städer,  var  mellan  24–65  år  och  hade  6  månader  till  34  års  arbetslivserfarenhet.  Data   analyserades  med  kvalitativ  innehållsanalys.  

 

Resultat:  Data  resulterade  i  ett  övergripande  tema;;  förändring  i  tid  och  rum.  Vidare   utvecklades  fyra  delteman.  Tillgänglighet  till  vård  beskriver  synpunkter  på  flexibilitet   ur  audionom  och  patientperspektiv  som  digitala  besök  kan  medföra.  Patientrelation   beskriver  hur  ett  digitalt  besök  kan  påverka  patientrelationen.  Audionomens  praktiska   delmoment  beskriver  de  moment  som  audionomerna  anser  kan  vara  tekniskt  möjliga   eller  tekniska  hinder  med  digitaliserade  besök.  Hanterbarhet  och  tekniskt  kunnande   beskriver  den  kunskap  som  audionomerna  anser  sig  ha  kring  digitaliserade  besök,   deras  inställning  samt  funderingar  kring  hantering  angående  digitala  besök.  Det   beskriver  även  hantering  och  tekniskt  kunnande  relaterat  till  patienterna.  

 

Slutsatser:  Digitaliserade  vårdbesök  kan  möjliggöra  tätare  patientkontakter  samt   ökad  tillgänglighet  och  effektivitet  inom  hörselvården  innefattande  minskade  

kostnader  och  tidsaspekter.  Digitaliserade  vårdbesök  kan  med  fördel  användas  som   ett  komplement,  men  för  att  en  audiologisk  rehabilitering  ska  kunna  utföras  på  ett   professionellt  sätt,  utifrån  riktlinjer  om  jämlik  och  patientcentrerad  vård,  behöver   patienten  ges  möjlighet  till  såväl  fysiska  som  digitala  vårdbesök.  Det  handlar  såväl   om  att  kunna  möta  patienternas  efterfrågan  som  att  kunna  genomföra  en  god   audiologisk  rehabilitering.  

 

Sökord:  digitala  vårdbesök,  elektroniska  möten,  tele-­medicin,  e-­hälsa,  onlinetjänster,  

telehälsa,  digital  hörselvård,  tele-­audiologi,  personcentrerad  vård,  patientcentrerad   vård,  välfärdsteknik  

 

 

   

(3)

Abstract  

Background:  Digitized  clinical  encounters  are  relatively  new  in  Swedish  health  care   and  have  been  applied  by  the  Swedish  population  to  a  varying  extent.  A  vision   decided  by  the  Swedish  government  and  Sweden's  municipalities  and  county  

councils  is  that  Sweden  should  in  top  worldwide  regarding  the  use  of  e-­health  by  the   year  2025.    A  patient-­centered  approach  is  considered  to  be  important  for  achieving   good  health  in  hearing  care  and  increase  the  well-­being  among  patients.  Digital      

Aim:  The  purpose  of  this  study  was  to  investigate  what  audiologists  believe  about   digitized,  clinical  encounters  and  how  this  particular  form  of  care  could  be  applied  in   the  audiological  work.  

 

Methods:  This  study  is  a  qualitative  interview  study.  Data  were  obtained  through   semi-­structured  interviews  with  six  audiologists.  The  audiologists  were  from  four   different  cities,  were  between  24-­65  years  and  had  6  months  to  34  years  of  work   experience.  Data  were  analyzed  with  qualitative  content  analysis.  

 

Results:  The  data  resulted  in  one  overall  theme;;  change  in  time  and  space.  

Furthermore,  four  sub-­themes  were  developed.  Access  to  care  describes  views  on   flexibility  from  the  auditor  and  patient  perspective  that  digital  visits  can  bring.  

Patient  relation  describes  how  a  digital  visit  can  affect  the  patient  relationship.  The   audiologist's  practical  parts  describe  the  elements  that  the  audiologists  consider  to  be   technically  possible  or  technical  obstacles  with  digitized  clinical  encounters.  

Manageability  and  technical  know-­how  describes  the  knowledge  that  the  audiences   think  they  have  about  digitized  clinical  encounters,  their  attitude  as  well  as  their   thoughts  on  management  regarding  digital  visits.  It  also  describes  management  and   technical  know-­how  related  to  patients.    

 

Conclusions:  Digitized  clinical  encounters  may  enable  closer  patient  contacts  and   increased  accessibility  and  efficiency  in  the  hearing  care  work  including  reduced   costs  and  time  aspects.  Digitized  clinical  encounters  can  be  distributed  as  a   complement,  but  in  order  for  an  audiological  rehabilitation  to  be  carried  out  in  a   professional  manner,  based  on  guidelines  on  equal  and  patient-­centered  care,  the   patient  must  be  able  to  visit  both  physical  and  digital  healthcare.  It  is  about  being   able  to  meet  patients'  demand  as  well  as  being  able  to  carry  out  a  good  audiological   rehabilitation.    

 

Keywords:  digitized  visits,  digital  health  care  visits,  digitized  clinical  encounters,  tele-­

medicine,  ehealth,  online  services,  tele  health,  connected/connect  hearing   healthcare,  tele-­audiology,  patient-­centered  care,  being  technology  

     

(4)

Förord  

Vi  vill  tacka  samtliga  deltagare  som  ställt  upp  i  intervjuer  och  gjort  det  möjligt  för  oss   att  genomföra  studien.  Vi  tackar  er  för  att  vi  fått  ta  del  av  era  reflektioner  och  

upplevelser  samt  för  att  ni  med  tagit  er  tid  och  visat  intresse.  Vi  vill  även  varmt  tacka   vår  handledare  Johanna  Gustafsson  som  givit  oss  ett  betydande  stöd  under  arbetets   gång.                                                                              

(5)

Innehållsförteckning  

1.  Inledning ... 7

2.  Bakgrund ... 8

2.1  Digitalisering,  e-­hälsa,  välfärdsteknik,  tele-­medicin  och  tele-­audiologi ... 8

2.2  Global  strategi  och  nationella  riktlinjer  för  digitalisering ... 9

2.3  Digitaliserade  vårdbesök ... 9

2.4    Rehabiliteringsprocessen ...10

2.5  Audiologisk  rehabilitering ...11

2.6  Tidigare  forskning  om  digitaliserade  vårdbesök  inom  hörselvården ...13

3.  Syfte ...14

3.1  Frågeställning ...14

4.Teoretisk  referensram ...14

4.1  Hälso-­  och  sjukvårdslagen  och  etisk  kod  för  audionomer ...14

4.2  Patientcentrerad  vård ...15

4.3  Patientcentrerad  vård  i  relation  till  audiologi ...16

4.4  Problemformulering ...17

5.  Metod ...18

5.1  Studiedesign...18

5.2  Urval  och  målgruppsbeskrivning...18

5.3  Datainsamling ...19

5.4  Analysmetod...19

5.5  Forskningsetiska  överväganden ...22

5.6  Tillförlitlighet  i  en  kvalitativ  studie ...22

6.  Resultat ...23

6.1  Tillgänglighet  till  vård ...24

6.1.1  Flexibilitet  för  audionomen...  24  

6.1.2  Flexibilitet  för  patienten  ...  25  

6.2  Patientrelation ...26

(6)

6.3  Audionomens  praktiska  delmoment ...27

6.3.1  Allt  fungerar  inte  på  teknisk  väg  ...  27  

6.3.2  Tekniska  möjligheter  ...  27  

6.3.3  Tekniska  hinder  ...  30  

6.4  Hanterbarhet  och  tekniskt  kunnande...31

6.4.1  För  audionomen  ...  31   6.4.2  För  patienten  ...  32   7.  Diskussion ...33 7.1  Metoddiskussion ...33 7.2  Resultatdiskussion ...35 8.  Slutsats ...38

8.1  Förslag  på  framtida  forskning ...38

Referensförteckning ...40 Bilaga  1 ...44 Bilaga  2. ...46                                    

(7)

7

1.  Inledning  

De  senaste  10  åren  har  olika  typer  av  digitala  lösningar  utvecklats  i  samhället  vilket   har  bidragit  till  att  befolkningen  förväntar  sig  att  tjänster  följer  utvecklingen  av  

digitalisering  (Blix  &  Levay,  2018).  I  och  med  detta  ökar  även  förväntningarna  på  en   mer  digitaliserad  vård  men  i  dagsläget  har  inte  hälso-­  och  sjukvården  följt  samma   stora  utveckling  som  samhället  i  allmänhet.  Detta  kan  bero  på  att  implementering  av   ny  teknikutveckling  ofta  tar  lång  tid  för  att  kvalitet,  säkerhet  och  effektivitet  ska  kunna   säkerställas  innan  implementering  (Blix  &  Levay,  2018).  Enligt  Socialstyrelsen  (2018)   är  patienter  i  regel  positiva  till  digitaliserad  vård  som  möjliggör  kommunikation  på   distans  genom  ljud,  bild  och  text  mellan  vårdgivare  och  vårdtagare.  

 

Smaradottir  och  Fensli  (2019)  anser  att  det  finns  behov  av  nya  tjänster  som  är   digitaliserade,  patientcentrerade  och  integrerade  i  och  med  att  den  äldre   befolkningen  ökar.    

 

Patientcentrerad  vård  är  viktigt  för  att  uppnå  positiva  vårdresultat  och  innebär  att   vårdgivaren  ska  möta  patientens  enskilda  behov,  preferenser  och  värderingar   (Coulter  och  Docteur,  2012).  Patienternas  motivation  att  följa  vårdgivarens   rekommendationer  ökar  när  patienten  görs  delaktig  i  sin  egen  vård  vilket  i  sin  tur   leder  till  bättre  vårdresultat  (Coulter  &  Doctuer,  2012;;  Socialstyrelsen,  2015).   Digitaliserad  vård  förväntas  kunna  ge  positiva  vårdresultat  då  det  möjliggör  att  

delaktighet,  självständighet  och  inflytande  för  patienten  upprätthålls  (Socialstyrelsen,   2018).  

 

Sveriges  vision  är  följande:    

År  2025  ska  Sverige  vara  bäst  i  världen  på  att  använda  digitaliseringens  och  e-­ hälsans  möjligheter  i  syfte  att  underlätta  för  människor  att  uppnå  en  god  och   jämlik  hälsa  och  välfärd  samt  utveckla  och  stärka  egna  resurser  för  ökad   självständighet  och  delaktighet  i  samhällslivet  (SKL  och  Socialdepartementet,   2016,  s.  3).  

 

Syftet  med  visionen  är  att  öka  digitaliseringen  och  tillgängligheten  till  vård  (Blix  &   Levay,  2018).  Digitaliseringen  förväntas  möjliggöra  stora  vinster  för  samhället  då   bland  annat  digitala  vårdbesök  gör  det  möjligt  för  patienter  och  vårdgivare  att  hålla   kontakt  oberoende  av  distans  (Socialstyrelsen,  2018).  Detta  medför  minskade   kostnader  och  tidsaspekter  samt  ökad  effektivitet  inom  vården  (Blix  &  Levay,  2018).   Digitaliseringen  förväntas  även  minska  smittorisk  för  sjukdomar  (Myndigheten  för   vård-­  och  omsorgsanalys,  2020).    

 

Tele-­medicin  är  ett  begrepp  för  att  beskriva  vårdkontakter  som  med  hjälp  av  teknisk   kommunikation  sker  på  distans  (Blix  &  Levay,  2018).  Inom  hörselvården  har  

(8)

8 utvecklingen.  Tele-­audiologin  syftar  till  audiologisk  rehabilitering  på  distans  och  

innefattar  bland  annat  videosamtal,  fjärrövervakning  som  samlar  in  data  till  

vårdgivaren  samt  självhantering  genom  smartphone-­applikationer.  Användningen  av   tele-­audiologi  innebär  att  audiologisk  rehabilitering  kan  utföras  på  ett  mer  resurs-­,   tids-­  och  kostnadseffektivt  sätt  (Saunders  &  Chisolm,  2015).  

 

Utifrån  att  digitaliserade  vårdbesök  blir  allt  vanligare  inom  hälso-­  och  sjukvården  är   det  intressant  att  undersöka  hur  audionomerna  ställer  sig  till  en  digital  förändring   inom  hörselvården.  

 

2.  Bakgrund  

I  relation  till  e-­hälsa  finns  ett  antal  viktiga  begrepp  som  är  av  relevans,  vilka  beskrivs   nedan.  

2.1  Digitalisering,  e-­hälsa,  välfärdsteknik,  tele-­medicin  och  tele-­audiologi  

Digitalisering  omfattar  både  informationsdigitalisering  och  samhällelig  digitalisering.   Med  informationsdigitalisering  menas  att  analog  information  överförs  i  digitalt  format.   Med  samhällelig  digitalisering  menas  den  process  där  IT-­stöd  integreras  tätare  i   samhällets  verksamheter  (SKL  &  Socialdepartementet,  2016).  

 

Hälsa  definieras  som  socialt,  psykiskt  och  fysiskt  välbefinnande  (WHO,  u.å.).  E-­hälsa   definieras  som  användandet  av  informations-­  och  kommunikationsteknologi  (IKT)  för   att  främja  hälsorelaterade  områden.  E-­hälsa  anses  vara  säkert  och  kostnadseffektivt   (WHO,  2020).  Socialstyrelsen  (2019)  beskriver  e-­hälsa  som  användandet  av  digitala   verktyg  för  att  utbyta  information  samt  för  att  åstadkomma  och  bibehålla  hälsa.    

Ett  annat  begrepp  inom  digitaliserad  vård  är  välfärdsteknik.  Välfärdsteknik  definieras   som  den  digitala  teknik  som  används  i  syfte  att  förbättra  eller  bibehålla  delaktighet,   självständighet,  trygghet  eller  aktivitet  för  att  kompensera  en  funktionsnedsättning   (Socialstyrelsen,  2019).  Välfärdsteknologi  innebär  kunskapen  och  användandet  av   den  tekniken  (SKL  &  Socialdepartementet,  2016).  

 

WHO  (2020)  definierar  även  begreppet  tele-­medicin  kopplat  till  digitaliserad  vård.   Tele-­medicin  beskrivs  som  tillhandahållandet  av  vårdtjänster  där  vårdgivare     använder  IKT  för  att  byta  hälsorelaterad  information  i  syfte  att  främja  hälsa.  Tele-­ medicin  är  underlättande  när  avstånd  är  en  betydande  faktor  (ibid).  Tele-­medicin  kan   användas  synkront  i  realtid  via  videolänk  alternativt  asynkront  via  exempelvis  e-­post   (Wootton,  Ho,  Patil  &  Scott,  2009).  Termen  digital  hälsa  används  som  ett  

paraplybegrepp  och  beskrivs  som  ett  utvidgande  koncept  av  bland  annat  tele-­ medicin,  tele-­hälsa  och  e-­hälsa  (WHO,  2020;;  Wootton  et  al.,  2009).  Ovanstående   termer  tillämpas  alla  vid  beskrivning  av  vård  på  avstånd  samt  vid  användandet  av   IKT  vid  utbyte  av  hälsoinformation  (WHO,  2019;;  Wootton  et  al.,  2009).  

 

(9)

9 audiologisk  rehabilitering  på  distans.  Tele-­audiologi  beskrivs  som  ett  växande  

område  med  flera  tillämpningsmöjligheter  som  kan  förbättra  effektiviteten,  öka  

tillgängligheten  till  hörselvård  och  vara  en  kostnadseffektiv  lösning  för  att  nå  ut  till  fler   individer  med  hörselrelaterade  problem.  En  tillämpningsmöjlighet  kan  innebära   erbjudande  om  rådgivning  genom  en  internetbaserad  lösning  (Swanepoel  et  al.,   2010).  

 

2.2  Global  strategi  och  nationella  riktlinjer  för  digitalisering  

WHO  har  publicerat  ett  utkast  till  global  strategi  för  digital  hälsa  där  deras  vision  är  att   förbättra  hälsan  för  alla  genom  att  driva  fram  utveckling  av  digitala  hälsolösningar.   Detta  för  att  snabbt  åstadkomma  hälsorelaterade  mål  för  hållbar  utveckling.  Visionen   gäller  för  åren  2020-­2024  (WHO,  2020).  

 

Enligt  SKL  och  Socialdepartementet  (2016)  har  Sveriges  regering  samt  Sveriges   Kommuner  och  Landsting  beslutat  att  utveckla  e-­hälsoområdet.  De  strävar  

gemensamt  efter  en  vision  om  att  Sverige  ska  bli  bäst  i  världen  i  användandet  av  e-­ hälsans  och  digitaliseringens  möjligheter  till  år  2025.  Syftet  med  visionen  är  att  

underlätta  för  individer  att  åstadkomma  en  jämlik  och  god  välfärd  och  hälsa.  Visionen   syftar  även  till  att  styrka  och  utveckla  egna  resurser  för  förstärkt  delaktighet  och   självständighet  i  samhällslivet  (ibid).    

 

E-­hälsoarbetet  utvecklas  utifrån  grundläggande  perspektiv  och  lagar  med   utgångspunkter  som  jämställdhet,  effektivitet  och  säkerhet.  Digitala  tjänster  ska   utformas  med  universell  design  för  att  säkra  likvärdig  service.  Detta  innebär  att  IT-­ stöd  ska  vara  användbart  och  åtkomligt  för  alla  oavsett  faktorer  som  kunskapsnivå,   ålder  eller  funktionsnedsättning  (SKL  &  Socialdepartementet,  2016).  

 

Sveriges  befolkning  anses  vara  bland  de  mest  digitalt  erfarna  i  världen  eftersom   nästintill  alla  invånare  har  tillgång  till  moderna  mobiltelefoner  samt  för  att  i  stort  sett   hela  samhället  har  utvecklats  digitalt  (Blix  &  Levay,  2018;;  Socialstyrelsen,  2018).    

2.3  Digitaliserade  vårdbesök  

Digitaliserade  vårdbesök  via  videouppkoppling  används  av  Sveriges  befolkning  i   varierande  utsträckning  och  statistik  visar  på  en  ojämn  fördelning  både  mellan  åldrar   och  regioner.  Den  yngre  befolkningen  använder  sig  mer  av  digitaliserade  vårdbesök   jämfört  med  den  äldre  befolkningen.  Befolkning  inom  regionerna  Stockholm,  Skåne   och  Västra  Götalandsregionen  är  dem  som  använder  sig  mest  av  digitaliserade   vårdbesök  (Myndigheten  för  vård-­  och  omsorgsanalys,  2020).  

 

I  en  befolkningsundersökning  av  Myndigheten  för  vård-­  och  omsorgsanalys  (2020)   framhävs  flera  aspekter  som  är  viktiga  för  kvaliteten  under  ett  digitalt  vårdbesök.   Följande  aspekter  är  den  vårdpersonal  som  medverkar  i  besöket  och  deras  tillgång   till  journaler  samt  personlig  kontinuitet.  Den  kvalitetsaspekt  som  värderas  högst  är  

(10)

10 kortare  väntetider  den  kvalitetsaspekt  som  värderas  lägst  är  att  patienten  känner  till   vårdpersonalen  sedan  tidigare  (ibid.).    

 

Undersökningen  visar  att  befolkningen  föredrar  mer  fysiska  besök  än  digitaliserade   vårdbesök.  De  som  är  mest  intresserade  och  positiva  till  digitaliserade  vårdbesök   med  videouppkoppling  är  personer  som  antingen  har  högre  utbildning  eller  inkomst   än  genomsnittsbefolkningen,  är  under  60  år  eller  har  tidigare  erfarenheter  av  besök   via  videouppkoppling  (Myndigheten  för  vård-­  och  omsorgsanalys,  2020).    

 

För  att  digitaliserade  vårdbesök  ska  kunna  användas  på  bästa  sätt  ger  Myndigheten   för  vård-­  och  omsorgsanalys  (2020)  rekommendationer.  Dessa  är  att  regionerna  och   regeringen  ska  sträva  efter  att  öka  kunskapen  om  när  digitaliserade  vårdbesök  är   passande  och  hur  de  kan  tillämpas  effektivt  samt  att  säkerställa  att  patientinformation   kan  delas  säkert.  Regeringen  bör  säkerställa  att  nationell  statistik  finns  samlad  över   tillämpning  och  utveckling  av  digitaliserad  vård  över  tid.  Regionerna  bör  säkerställa   att  digitaliserade  vårdbesök  kan  tillämpas  utifrån  individens  medicinska  behov  och   digitala  förutsättningar  (ibid).      

 

2.4  Rehabiliteringsprocessen  

Rehabilitering  är  en  målinriktad  och  ibland  teambaserad  process  som  planeras  efter   individens  upplevda  behov,  förutsättningar  och  intressen.  Mål  sätts  utifrån  individens   egna  beslut  och  åtgärder  för  att  nå  målen  planeras  i  samråd  mellan  individen,  

dennes  närstående  och  rehabiliteringspersonal.  Målen  ska  kunna  kontrolleras  under   rehabiliteringens  gång  och  delas  därför  in  i  delmål  som  bland  annat  bör  vara  

relevanta,  bejakande,  beteendeinriktade,  tydliga,  framtidsorienterade,  realistiska  och   konkreta  (Lexell  &  Rivano  Fischer,  2017).    

 

Övergripande  mål  med  rehabilitering  är  att  återskapa  funktionsförmåga  som   exempelvis  kan  ha  blivit  nedsatt  till  följd  av  hörselnedsättning.  Det  innefattar  även   anpassning  till  en  funktionsnedsättning.  Rehabiliteringen  strävar  efter  att  en  individ   med  funktionsnedsättning  ska  uppnå  bästa  möjliga  välbefinnande  och  bli  så  

självständig,  delaktig  och  aktiv  som  möjligt  (Lexell  &  Rivano  Fischer,  2017).   Anpassning  till  en  funktionsnedsättning  kan  innebära  anpassning  till  

hörselnedsättning.  Genom  rehabilitering  och  med  Världshälsoorganisationens   internationella  klassifikation  av  funktionstillstånd,  funktionshinder  och  hälsa  (ICF)   som  verktyg  kan  bland  annat  effekterna  av  en  individs  hörselnedsättning  utredas  och   behandlas  (Meyer,  Grenness,  Scarinci  &  Hickson,  2016).  ICF  kan  tillämpas  som  ett   bio-­psyko-­socialt  ramverk  för  att  beskriva  hälsa  eller  hälsorelaterade  tillstånd.  Det   kan  användas  för  att  beskriva  hur  en  skada  eller  sjukdom  kan  påverka  en  individs   funktionstillstånd  men  också  hur  omgivningsfaktorer  kan  underlätta  eller  förhindra  en   individs  funktionstillstånd.  ICF  kan  därmed  användas  som  ett  verktyg  vid  

rehabilitering,  bedömning  av  behov  och  utvärdering  av  resultat.  I  ICF  ordnas  all   information  i  två  delar  med  vardera  två  komponenter.  Del  ett  består  av  

(11)

11 kroppsstrukturer  samt  aktivitet  och  delaktighet.  Del  två  består  av  kontextuella  faktorer   innefattande  omgivningsfaktorer  och  personliga  faktorer  (Socialstyrelsen,  2020).      

ICF  som  verktyg  förbättrar  rehabiliteringsbedömningen  och  möjliggör  kartläggning,   beskrivning  och  analys  av  en  individs  behov  och  problem  efter  en  sjukdom  eller   skada.  Det  möjliggör  även  en  mer  systematisk  utvärdering  av  åtgärder.  Ramverket   anses  erbjuda  ett  gemensamt  språk  gällande  hälsa  och  hälsorelaterade  tillstånd.   Därmed  anses  även  ramverket  kunna  förbättra  kommunikation  med  individen,   dennes  närstående  samt  mellan  yrkesverksamma  inom  ett  rehabiliteringsteam   (Lexell  &  Rivano  Fischer,  2017;;  Socialstyrelsen,  2020).  ICF  anses  även  främja  en   patientcentrerad  vård  (Meyer  et  al.,  2016).  

 

Rehabilitering  innebär  mycket  mer  än  bara  träning,  det  handlar  om  en  

beteendeförändring  hos  individen  och  dennes  närstående  för  att  en  god  rehabilitering   och  livssituation  ska  kunna  uppnås.  Inom  modern  rehabilitering  uppmärksammas  tre   centrala  begrepp  coping,  empowerment  och  self-­management.  Coping  kan  beskrivas   som  bemästringsstrategier  och  handlar  om  att  hantera  känslomässigt  krävande  eller   stressfyllda  situationer  (Lexell  &  Rivano  Fischer,  2017).  En  studie  av  Hallberg  (1996)   beskriver  hur  personer  med  hörselnedsättning  hanterar  situationer  olika.  En  del   behärskar  scenen  genom  att  på  olika  sätt  anpassa  situationen  till  sin  fördel  och  en   del  undviker  scenen  genom  ett  undvikande  beteende  vilket  kunde  kopplas  till  att   individerna  hade  svårt  att  acceptera  sin  hörselnedsättning  (Hallberg,  1996).  I  

rehabiliteringsprocessen  handlar  coping  om  att  stödja  individen  att  utveckla  strategier   för  att  kunna  möta  utmaningar  i  livssituationen  (Lexell  &  Rivano  Fischer,  2017).      

Empowerment  kan  beskrivas  som  egenmakt  och  i  rehabiliteringsprocessen  handlar   det  om  att  hjälpa  individen  att  ta  ansvar  och  kontroll  över  sin  egen  situation.  Self-­ management  kan  beskrivas  som  en  individs  förmåga  att  hantera  konsekvenser  av  en   skada  eller  sjukdom  ur  ett  emotionellt  perspektiv.  I  rehabiliteringsprocessen  handlar   det  som  att  utbilda  individen  om  vad  livssituationen  innebär  så  att  individen  själv  kan   fatta  välgrundade  beslut  och  att  en  rehabiliteringsplan  med  realistiska  mål  i  

samverkan  med  individen  kan  upprättas  (Lexell  &  Rivano  Fischer,  2017).        

2.5  Audiologisk  rehabilitering  

Det  audiologiska  arbetet  består  av  flera  delar  där  en  väsentlig  del  är  audiologisk   rehabilitering.  En  audiologisk  rehabilitering  är  den  vanligaste  och  mest  accepterade   hjälp  en  person  med  hörselnedsättning  kan  få.  I  behandlingen  är  hörhjälpmedel  är  en   viktig  del  (Sundellwall  Thorén,  2014).  Enligt  Granberg  (2015)  är  hörapparater,  

cochleaimplantat  och  andra  typer  av  hörhjälpmedel  som  hörsel-­  och  

kommunikationsanordningar  av  betydelse  för  individer  med  hörselnedsättning.  Dock   finns  det  begränsningar  för  vad  hörhjälpmedel  kan  åstadkomma  och  det  är  omöjligt   att  kompensera  för  hörselnedsättningar  fullt  ut.  Under  en  audiologisk  rehabilitering   krävs  det  för  patienten  komplement  till  hörhjälpmedel.  Audiologisk  rehabilitering  kan   ses  som  en  process  som  syftar  till  att  förbättra  kommunikation  samt  behandla  

(12)

12 patientens  behov  och  individuella  problem.  Därmed  kan  en  personcentrerad  

rehabiliteringsprocess  aldrig  vara  att  patienten  endast  ska  acklimatisera  sig  till  en   intervention,  det  vill  säga  hörhjälpmedel.  Det  kräver  att  audionomen  har  tillräckliga   kommunikativa  färdigheter  (Granberg,  2015).    

 

Det  finns  olika  rehabiliteringsmodeller  som  bygger  på  personcentrerad  audiologisk   rehabilitering  (PCAR).  Hörselskadades  riksförbund  (HRF,  2017)  beskriver  en  av  dem,   rehabiliteringshjulet  som  omfattar  möjliga  åtgärder  vid  hörselrehabilitering.  Modellen   bygger  på  att  patienten  är  i  centrum  och  en  behovsbedömning  är  en  central  del  i   rehabiliteringen.  En  hörselrehabilitering  bör  upprättas  när  en  hörselnedsättning  har   uppmärksammats.  Det  är  många  personer  med  hörselnedsättning  som  inte  är  insatta   i  att  hörselrehabilitering  innebär  en  livslång  process  med  uppehåll  och  

återkommande  kontakt  (ibid).    

Den  personcentrerade  audiologiska  rehabiliteringen  med  utgångspunkt  från  HRF:s   (2017)  rehabiliteringshjul  är  individuell  och  innebär  att  individens  behov  styr  vilka   delar  som  bör  ingå  i  rehabiliteringen.  Patientens  behov  fokuserar  inte  enbart  på   hörselnedsättningens  omfattning,  utan  även  på  patientens  livssituation  som  kan   inkludera  familjeliv,  arbete  och  fritid  (HRF,  2017).  En  rehabilitering  utgår  alltid  från  en   hörselutredning  inkluderande  ton-­  och  talaudiometri  samt  obehagsmätning  

(Andersson  et  al.,  2007).  Det  innefattar  en  medicinsk  bedömning  av  patientens   hörselnedsättning  men  likaså  en  psykosocial  och  kommunikativ  bedömning  för  att  ta   reda  på  hur  patienten  påverkas  av  hörselnedsättningen.  Utifrån  hörselutredningen   analyseras  individens  enskilda  behov  och  benämns  som  behovsanalys.  Under  en   behovsanalys  ska  en  långsiktig  rehabiliteringsplan  i  samråd  med  patienten  upprättas   och  ska  bland  annat  innefatta  tidplan,  åtgärder  och  förväntningar  eller  mål  (HRF,   2017).  En  gemensam  målformulering  kan  göra  det  lättare  för  patienten  att  förstå   vikten  av  eget  ansvar  och  bli  mer  delaktig  i  rehabiliteringen.  Planering  av  åtgärder   syftar  till  val  av  insatser  som  kan  leda  till  måluppfyllelse  (Andersson  et  al.,  2007). Sveriges  hörselvård  ska  kunna  erbjuda  flera  rehabiliteringsinsatser  men  en  patient  är   sällan  i  behov  av  dem  alla  (HRF,  2017).    

 

Möjliga  insatser  utifrån  HRF:s  rehabiliteringshjul  (HRF,  2017)  beskrivs  nedan:   Hörselskadekunskap:  Individen  ska  få  fysisk  och  medicinsk  kunskap  om  sin   hörselnedsättning  men  även  insikt  om  förutsättningar  och  konsekvenser  som   hörselnedsättningen  kan  medföra.  

Hörselstrategier:  Strategier  för  att  underlätta  vardagliga  situationer  såsom  att  välja   lugnare  platser  eller  att  informera  andra  om  vad  hörselnedsättningen  innebär.  

Hörapparater:  Grundläggande  hjälpmedel  för  att  förbättra  hörseln.  Val  av  hörapparat,   program  och  inställning  anpassas  efter  individens  behov.  

Hörteknik/hörhjälpmedel:  Information  skall  ges  kring  hörseltekniska  produkter  som   syftar  till  att  göra  det  lättare  för  individer  att  uppfatta  telefon,  tv,  dörrklocka  eller   samtal.  

(13)

13 exempelvis  kan  beröra  självbild  eller  hantering  av  en  förändrad  livssituation.  

Fysioterapi  med  mera:  Hörselnedsättning  samt  tinnitus  kan  föra  med  sig  huvudvärk,   anspänning,  stress  och  trötthet.  Därmed  kan  även  avslappning  och  hjälp  inom   fysioterapi  erbjudas  för  att  förebygga  ohälsa.    

Kommunikationsträning:  Stöd  för  individen  att  lära  sig  läppavläsning  och   teckenspråk.  

Kunskap  om  tolkanvändning:  Information  om  möjlighet  till  teckenspråk-­  eller  skrivtolk.   Röst-­  och  talvård:  Individer  med  grav  hörselnedsättning  eller  dövhet  har  rätt  till  stöd   av  logoped  och  hjälp  med  röstläge  då  de  själva  inte  kan  uppfatta  hur  rösten  låter.       Hörselförbättrande  kirurgi:  Individer  med  grav  hörselnedsättning  eller  dövhet  ska  ges   information  om  hörselförbättrande  operationer  som  kan  vara  befogade.  Dessa  kan   innefatta  cochleaimplantat  eller  benförankrade  hörapparater.  

 

När  de  individuella  insatserna  har  provats  under  en  period  sker  en  utvärdering  av   insatserna  i  samtal  med  individen.  Under  denna  tid  kan  individens  hörsel,  livssituation   och  behov  ha  förändrats  och  en  ny  rehabiliteringsplan  kan  därför  behöva  upprättas   (HRF,  2017).    

 

2.6  Tidigare  forskning  om  digitaliserade  vårdbesök  inom  hörselvården  

En  studie  av  Sundewall  Thoren  (2014)  påvisar  att  delar  av  hörselrehabilitering  är   möjligt  och  tillämpbar  via  internet.  I  studien  framkommer  att  individer  med  hörapparat   upplevde  minskade  besvär  av  hörselrelaterade  problem  efter  ett  internetbaserat   rehabiliteringsprogram.  Sundewall  Thoren  menar  vidare  att  studien  stödjer  forskning   som  anser  att  delar  inom  audiologisk  rehabilitering  inom  en  snar  framtid  sannolikt   kommer  vara  tillgängligt  via  internet.  Tele-­audiologi  anses  vara  användbart  för  att   åstadkomma  en  mer  effektiv  rehabilitering  för  individer  med  hörapparat  (ibid).    

I  en  annan  studie  skriven  av  Malmberg  (2017)  påvisas  att  audiologisk  rehabilitering   är  möjligt  via  internet.  Det  konstateras  att  individer  med  hörapparater  i  studien   upplevde  ett  internetbaserat  rehabiliteringsprogram  som  något  positivt.  Det  

konstateras  även  att  internet  kan  vara  en  effektiv  lösning  för  att  kunna  hantera  och   bemöta  den  förväntade  ökningen  av  individer  med  hörselnedsättning  (ibid).  

 

Eikelboom  och  Swanepoel  (2016)  tar,  genom  en  onlineundersökning  omfattandes  28   länder,  reda  på  audionomers  attityder  kring  tele-­audiologi  och  deras  intresse  att   använda  tele-­audiologi.  Studien  visade  att  15,5  %  hade  erfarenhet  av  tele-­audiologi   och  omkring  90  %  hade  använt  sig  av  videokonferenser.  Det  framkom  att  

audionomerna  har  en  positiv  inställning  till  tele-­audiologi  och  är  intresserade  av  att   arbeta  med  digitala  tjänster.  Trots  att  audionomerna  är  positivt  inställda  är  det  få  som   faktiskt  har  använt  sig  av  tele-­audiologi  vilket  indikerar  på  en  begränsad  klinisk  

användning  (ibid).    

Inom  tele-­audiologi  har  den  främsta  utvecklingen  skett  riktat  till  rehabilitering  för   patienter  med  cochleaimplantat.  Enligt  Cullington,  Kitterick,  Weal  och  Margol-­

(14)

14 Gromanda  (2018)  innebär  uppföljning  för  patienter  med  cochleaimplantat  flera  och   årliga  besök  inriktade  på  rehabilitering,  hörsel-­  och  taligenkänningstest,  kontroll,   uppgradering  eller  anpassning  av  utrustning  samt  tillhandahållande  av  ersättning.   Cullington  et  al.  (2018)  har  tagit  fram  ett  patientcentrerat  och  digitalt  verktyg  för   ovanstående  uppföljningsmoment  på  distans  för  vuxna  patienter  som  erhållit   cochleaimplantat  i  minst  6  månader.  Möjliga  fördelar  med  verktyget  anses  vara  att   patienten  besparas  åka  ifrån  arbete  och  familj,  att  resor  minskar  och  att  förtroendet   för  att  hantera  sin  egen  hörselsituation  ökar.  Det  anses  även  möjliggöra  justeringar   på  distans  när  patienten  befinner  sig  i  verkliga  problemsituationer  samt  möjliggöra  en   mer  stabil  hörsel  för  patienten  eftersom  svårigheter  snabbare  kan  påvisas  och  lösas.   Jämlik  vård  anses  lättare  kunna  uppfyllas  då  avstånd  till  kliniken  inte  längre  blir  ett   problem,  verktyget  möjliggör  att  patienterna  endast  skulle  behöva  komma  till  kliniken   vid  behov  och  inte  vid  alla  rutinmässiga  uppföljningsmöten.  Enligt  Cullington  et  al.   (2018)  tenderar  även  patienter  som  är  involverade  i  sin  egen  vård  och  använder   självhanteringsverktyg  att  uppnå  bättre  vårdresultat.  Studien  visade  att  en  långvarig   uppföljning  genom  verktyget  var  möjligt  och  uppfattades  av  både  patienter  och   kliniker  som  något  positivt.  En  digital  lösning  rekommenderas  dock  inte  till  alla  vuxna   patienter  med  cochleaimplantat  utan  anses  vara  något  som  kliniken  noggrant  bör   diskutera  och  besluta  om  gemensamt  med  patienten  (Cullington  et  al.,  2018).  

3.  Syfte  

Syftet  med  denna  studie  att  undersöka  vad  audionomer  anser  om  digitaliserade   vårdbesök  och  hur  detta  skulle  kunna  tillämpas  inom  det  audiologiska  arbetet.    

3.1  Frågeställning  

Studien  har  för  avsikt  att  besvara  följande  frågeställningar:  

•   Vad  ser  audionomer  för  möjligheter  och  utmaningar  vad  gäller  digitaliserade   vårdbesök  inom  hörselvården?  

•   Hur  upplever  audionomer  att  det  praktiska  patientarbetet  kan  påverkas  av   digitaliserade  vårdbesök?  

 

4.Teoretisk  referensram  

I  detta  avsnitt  presenteras  olika  ramverk  som  vårdpersonal  och  audionomer  ska   förhålla  sig  till  i  den  audiologiska  rehabiliteringen  och  som  i  studien  har  använts  som   underlag  för  analysen  och  resultatet  från  intervjuerna.    

 

4.1  Hälso-­  och  sjukvårdslagen  och  etisk  kod  för  audionomer  

Enligt  Hälso-­  och  sjukvårdslagen  (HSL,  SFS  2017:30)  5  kap.  1  §  skall  verksamheten   uppfylla  krav  för  god  vård.  Detta  innebär  att  vården  ska  utgöra  god  kvalitet,  se  till  att   patientens  behov  av  säkerhet,  kontinuitet  och  trygghet  tillfredsställs,  grundas  på   respekt  omfattande  integritet  och  självbestämmande  för  patienten,  vara  lättillgänglig   och  bidra  till  goda  patientrelationer.  För  att  god  vård  ska  kunna  ges  är  det  enligt  2  §  

(15)

15 även  viktigt  att  utrustning,  lokaler  och  personal  som  behövs  finns  tillgängligt.  Enligt  4   §  ska  kvaliteten  i  verksamheten  ständigt  och  organiserat  utvecklas  och  säkras.     För  att  eftersträva  god  och  jämlik  hörselvård  har  Svenska  Audionomföreningen   (2001)  utarbetat  “Etisk  kod  för  audionomer”  som  beskriver  mål,  skyldigheter  och   rättigheter  som  audionomen  bör  förhålla  sig  till.  Audionomens  arbete  grundas  på   etiska  förhållningssätt  som  humanistisk  människosyn,  tilltro  till  patientens  egna   förmåga  att  ta  ansvar,  respekt  för  patientens  integritet  och  rätt  till  självbestämmande   samt  även  ett  empatiskt  förhållningssätt.  Audionomen  ska  även  upplysa  om  resultat   från  undersökningar,  möjliga  åtgärder  och  insatser  samt  besluta  om  dem  i  

samverkan  med  patienten.  Audionomyrket  är  ett  professionellt  yrke  som  innefattar  att   hög  kvalitet  bland  annat  kan  ges  genom  en  vetenskapligt  förankrad  kunskapsbas  och   med  den  etiska  koden  som  förhållningssätt  (Svenska  Audionomföreningen,  2001).  

 

4.2  Patientcentrerad  vård  

Sedan  1970-­talet  har  det  skett  en  förändring  i  interaktioner  inom  hälso-­  och   sjukvården.  Detta  har  bidragit  till  att  professioner  inte  enbart  fokuserar  på  

sjukdomens  medicinska  delar  utan  fokus  ligger  mer  på  den  emotionella  dimensionen,   det  vill  säga  patientens  upplevelse  och  erfarenhet  av  sjukdomen.  Patientcentrerad   vård  syftar  till  respekt  för  patienten,  förtroende,  känslomässigt  stöd,  fokus  kring   patientens  behov  och  delaktighet  i  vårdbeslut.  Patientcentrerad  vård  ökar  

sannolikheten  för  att  patienten  tar  till  sig  av  och  agerar  efter  de  rekommendationer   som  getts  samt  att  patientens  välbefinnande  förbättras  (Coleman,  Muñoz,  Ong,   Butcher,  Nelson  &  Twohig,  2018).  Patientcentrerad  vård  beskrivs  idag  som  en  central   kvalitetsdimension,  ett  ramverk  och  strategi  inom  hälso-­  och  sjukvården  (Coulter  &   Docteur,  2012;;  Cameron  et  al.,  2018)  

 

Patientcentrerat,  även  kallat  personcentrerat  arbete  handlar  om  att  personen  som   söker  vård  står  i  centrum  snarare  än  de  arbetsuppgifter  som  ska  utföras.  Varje   enskild  patient  ska  bemötas  så  att  deras  värdighet  och  rättigheter  värdesätts  (Hewitt-­ Taylor,  2018).  Patientcentrerad  vård  förknippas  med  kvalitetsvård  och  anses  högst   sannolikt  kunna  öka  vårdkvaliteten  ur  patientens  synvinkel.  Det  anses  även  öka   tillfredsställelsen  för  vårdgivarna  som  använder  sig  av  arbetsformen  (Grenness,   Hickson,  Laplante-­Lévesque  &  Davidson,  2014;;  Hewitt-­Taylor,  2018).  

 

Enligt  Eldh  (2018)  kan  patientcentrerat  arbete  inom  vården  användas  som  en  strategi   för  patientdelaktighet.  Innebörden  av  patientdelaktighet  kan  förenklat  ses  som  “att   dela”  och  personcentrerad  vård  kan  då  utgöra  den  kompetens  som  krävs  för  att   främja  kunskapsutbyten  och  jämlika  möten  för  att  verkliggöra  patientdelaktighet   (ibid).    

 

Enligt  Hewitt-­Taylor  (2018)  är  utveckling  av  patientcentrerad  vård  en  kontinuerlig   process  som  är  viktig  för  att  skapa  en  patientcentrerad  kultur  där  arbetssättet   upprätthålls.  En  huvudsaklig  risk  för  att  patientcentrerad  kultur  inte  ska  kunna   upprätthållas  är  att  den  avtar  på  grund  av  andra  krav  och  prioriteringar.  Det  kan  

(16)

16 därför  vara  svårt  att  skapa  en  patientcentrerad  kultur.  Åtgärder  för  att  motarbeta   dessa  risker  är  att  planera  för  patientmedverkan,  att  nya  förändringar  ska  stå  i  

relation  till  ett  patientcentrerat  förhållningssätt  samt  att  resurser  ska  finnas  tillgängligt   för  vårdgivarna  och  att  åtgärderna  stöttas  av  ledningen.  Det  gäller  också  att  

nyanställda  görs  beredda  på  arbetssättet,  att  det  förstås  och  likaså  förluster  som   annars  kan  uppstå  med  tiden.  Det  gäller  även  att  vårdgivarna  ger  och  handlar  efter   återkopplingar  gällande  resultat  av  patientcentrerat  arbete  samt  att  fördelarna  av  det   lyfts  fram  (ibid).  

 

Smaradottir  och  Fensli  (2019)  har  undersökt  hur  patienter  i  Danmark  och  Norge   upplever  att  en  digitaliserad  vård  med  patientcentrerade  modeller  har  fungerat.  De   menar  att  den  äldre  befolkningen  blir  allt  större  och  att  det  finns  behov  av  tjänster   som  är  patientcentrerade,  integrerade  och  stöds  av  digitala  tekniska  lösningar.  I   resultatet  betonas  att  patienterna  upplevde  en  ökad  känsla  av  trygghet  och   självhantering  samt  var  nöjda  med  det  patientcentrerade  och  digitaliserade   modellerna  som  även  ansågs  lätthanterligt.  I  resultatet  framhävs  även  en   begränsning  gällande  delning  av  skriftlig  och  medicinsk  information  mellan   vårdgivare  och  patienter.  Smaradottir  och  Fensli  (2019)  menar  att  främst  muntlig   information  delades  och  anser  att  patienterna  även  borde  få  tillgång  till  den  skriftliga   informationen  på  ett  lätthanterligt  sätt.  De  menar  exempelvis  att  patienten  bör  få   digital  tillgång  till  en  individuell  rehabiliteringsplan.  

 

4.3  Patientcentrerad  vård  i  relation  till  audiologi  

Enligt  Coleman  et  al.  (2018)  bidrar  tekniska  hörhjälpmedel  till  att  kommunikationen   fungerar  bättre  för  patienten  men  det  tar  inte  bort  patientens  upplevelse  av  att  ha  en   hörselnedsättning  och  därför  är  patientcentrerad  vård  viktigt  inom  audiologisk  

rehabilitering.  Audionomen  måste  kunna  stödja  patienten  och  dennes  anhöriga,   kunna  visa  empati  för  dem  och  kunna  sätta  sig  in  i  vad  patientens  hörselnedsättning   betyder  för  dem  och  hur  det  påverkar  deras  vardag.  Audionomens  kunskaper  inom   teknik,  hörsel  och  rådgivning  kan  skapa  en  möjlighet  att  förbättra  livskvaliteten  för   patienter  med  hörselnedsättning  då  patientgruppen  är  i  behov  av  olika  tekniska  och   psykologiska  insatser.  Om  audionomen  arbetar  genom  ett  patientcentrerat  

förhållningssätt  ökar  chansen  att  patienten  och  dennes  anhöriga  effektivt  lär  sig   hantera  hörselnedsättningen  och  de  problemsituationer  som  kan  uppstå  (ibid).    

Patientcentrerad  vård  är  uppmärksammat  inom  hälso-­  och  sjukvården  men  desto   mindre  inom  audiologin  där  det  inte  används  i  någon  stor  omfattning  i  dagsläget   (Coleman  et  al.,  2018;;  Grenness  et  al.,  2014).  Enligt  Coleman  et  al.  (2018)  utreds   inte  alltid  patientens  emotionella  och  psykologiska  dimensioner  av  

hörselnedsättningen,  vilket  i  sin  tur  kan  påverka  patientens  välbefinnande  och  

vårdresultat.  Det  framkommer  även  att  många  äldre  patienter  önskar  mer  information   samt  praktiskt  och  psykologiskt  stöd  än  vad  som  vanligtvis  ges.  Patientcentrerat   förhållningssätt  uppnås  när  audionomen  arbetar  med  effektiv  rådgivning  som  i  sin  tur   bidrar  till  att  patienterna  får  ett  stöd,  känner  sig  bekräftade  och  lär  sig  hantera  

(17)

17 känslomässiga  bekymmer  kopplade  till  hörselsituationen.  Om  inte  det  

patientcentrerade  förhållningssättet  prioriteras  kan  rådgivningskompetensen  fortsätta   att  minska  i  användande  och  till  sist  riskera  att  gå  förlorad.  Det  finns  några  

rekommendationer  som  audionomen  kan  förhålla  sig  till  för  att  arbeta  mer  

patientcentrerat.  Dessa  kan  vara  att  upplysa  sig  om  vad  patienten  redan  vet  och   önskar  få  information  om,  att  återspegla  patienternas  känslor,  att  ställa  öppna  frågor   och  lyssna  in  patienten  samt  att  göra  patienten  delaktig  under  rehabilitering-­  och   planeringsprocessen  (Coleman  et  al.,  2018).  Om  patienten  uppmuntras  till  aktivt   deltagande  i  sin  egen  vård  kan  en  maktbalanserad  terapeutisk  relation  mellan   vårdgivare  och  vårdtagare  skapas  (Grenness  et  al.,  2014).  

 

För  att  bygga  en  god  terapeutisk  patientrelation  är  patientcentrerade  strategier  för   effektiv  kommunikation  viktigt.  Om  audionomen  arbetar  efter  detta  förhållningssätt   kan  det  bidra  till  att  patienter  känner  ökad  trygghet  och  förtroende  för  audionomen.   Kommunikationen  är  därför  extra  viktig  under  de  första  audiologiska  sessionerna   (Bellon-­Harn,  Manchaiah  &  Azios,  2019).  Patientcentrerade  strategier  för  effektiv   kommunikation  bidrar  till  goda  vårdresultat  samt  att  patienten  i  större  utsträckning   följer  de  rekommendationer  som  givits.  Det  är  inte  kommunikationen  i  sig  som   medför  förbättringarna  utan  vikten  ligger  i  det  patientcentrerade  förhållningssättet   som  skapar  en  förståelse,  motivation  och  trygghet  hos  patienten  (Bellon-­Harn  et  al.,   2019;;  Epstein  &  Street,  2011).  

 

Patientcentrerade  strategier  för  effektiv  kommunikation  innebär  att  vårdgivaren  ska   fokusera  på  patientens  perspektiv  och  känslor,  ska  engagera  patienten  och  dennes   anhöriga  samt  vara  observant  på  psykologiska  konsekvenser  eller  bekymmer  som   patienten  kan  uppleva.  Det  innebär  även  att  vårdgivaren  ska  eftersträva  ett  

balanserat  samtal  där  öppna  frågor  och  humor  med  fördel  kan  användas  men  där  det   även  är  av  vikt  att  vårdgivaren  lyssnar  aktivt  och  låter  patienten  ta  plats.  Slutligen  är   det  av  vikt  att  vårdgivaren  anpassar  språket  utifrån  patienten  och  formulerar  sig  på   ett  lättförståeligt  sätt  (Bellon-­Harn  et  al.,  2019).    

 

4.4  Problemformulering  

Vården  står  inför  en  digital  förändring  som  förväntas  möjliggöra  stora  vinster  för   samhället,  bland  annat  tidsaspekter,  ökad  effektivitet  samt  minskade  kostnader   (Socialstyrelsen,  2018  och  Blix  &  Levay,  2018).  Det  finns  dock  fortfarande  osäkerhet   kring  om  digitaliseringen  faktiskt  kommer  att  leda  fram  till  dessa  vinster  samt  hur  det   kommer  att  påverka  kvaliteten  på  vården.  En  studie  av  Smaradottir  och  Fensli  (2019)   beskriver  patientnytta  av  ett  digitaliserat  och  patientcentrerat  verktyg.  Ett  

patientcentrerat  förhållningssätt  kan  resultera  i  bättre  vårdresultat  (Coulter  &  Docteur,   2012).  En  studie  av  Eikelboom  &  Swanepoel  (2016)  belyser  audionomers  attityder  till   tele-­audiologi  och  deras  intresse  eller  villighet  att  använda  datorteknologi  och  

teleaudiologi.  Detta  för  att  det  vid  implementering  av  tele-­audiologi  är  viktigt  att  ta   hänsyn  till  audionomernas  attityder.    

(18)

18  

Något  som  inte  har  undersökts  är  hur  audionomer  i  Sverige  ställer  sig  till  en  digital   förändring  inom  hörselvården  samt  hur  de  anser  att  digitaliseringen  skulle  kunna   tillämpas  inom  det  audiologiska  arbetet.  Detta  är  viktigt  att  ta  hänsyn  till  om  nya   implementeringar  av  tele-­audiologi  ska  ske  i  landet.  

 

5.  Metod  

5.1  Studiedesign  

I  föreliggande  studie  valdes  en  kvalitativ  studiedesign  med  semistrukturerade   intervjuer  som  datainsamlingsmetod.  Detta  för  att  på  djupet  kunna  undersöka   audionomernas  tankar  och  reflektioner  kring  digitaliserad  hörselvård.    

 

5.2  Urval  och  målgruppsbeskrivning  

Urvalsstrategin  som  tillämpats  i  denna  studie  är  ett,  så  kallat  bekvämlighetsurval   vilket  innebär  att  objekt  eller  personer  som  finns  tillgängliga  för  forskaren  och  nära  till   hands  väljs  (Bryman,  2018;;  Denscombe,  2018).  Enligt  Denscombe  (2018)  kan  

bekvämlighetsurval  ses  som  en  fördelaktig  urvalsstrategi  när  forskningsprojektet  har   en  tids-­  och  kostnadsbegränsning.  

 

Inklusionskriterier  för  informanterna  var  att  de  skulle  vara  legitimerade  och  

yrkesverksamma  audionomer.  Exklusionskriterier  för  informanterna  var  att  de  inte   fick  arbeta  som  chefer  inom  hörselverksamheten.  

 

För  att  få  en  säker  och  representativ  population  tog  författarna  kontakt  med   audionomer  i  olika  regioner.  Chefen  för  respektive  region  kontaktades  med  ett   informationsbrev  via  e-­post.  Chefen  uppmanades  att  vidarebefordra  förfrågningar  till   audionomerna  som  i  sin  tur  tog  kontakt  med  författarna.  Förfrågningar  skickades   även  till  audionomer  inom  författarnas  bekantskapskrets  samt  postades  på  Svenska   Audinomföreningens  facebook-­grupp.  Dessa  tillvägagångssätt  valdes  för  att  

möjliggöra  en  effektiv  rekrytering  av  deltagare.  Förfrågningar  skickades  till  hundratals   i  och  med  att  förfrågan  delvis  skickades  genom  facebookgruppen  SvAf,  Svenska   Audionomföreningen  med  över  600  medlemmar.  Författarnas  avsikt  var  dock  att  max   inkludera  10  informanter  i  studien  och  eftersom  ett  flertal  förfrågningar  hade  kunnat   komma  in  genom  facebook-­gruppen  betonades  maxantal  i  förfrågan.    

 

Majoriteten  av  audionomerna  som  valde  att  delta  i  studien  förfrågades  i  direktkontakt   med  författarna  då  de  ingick  i  författarnas  bekantskapskrets.  De  övriga  

audionomerna  tog  kontakt  med  författarna  efter  förfrågning  vidarebefordrad  av   respektive  regionchef.  Sex  audionomer  angav  att  de  kunde  delta  i  studien  och   samtliga  av  dem  fullföljde  intervjuerna.  Audionomer  från  Lindesberg,  Göteborg,   Södertälje  och  Örebro  intervjuades.  Informanterna  var  mellan  24-­65  år  och  hade   mellan  6  månader  till  34  års  arbetserfarenhet  (tabell  1).  Endast  två  av  informanterna   hade  erfarenhet  av  digitaliserade  vårdbesök  i  form  av  videouppkoppling.  

(19)

19  

 

Tabell  1.  Målgruppsbeskrivning  

Informanterna   Audionom  1   Audionom  2   Audionom  3   Audionom  4   Audionom  5   Audionom  6   Ålder   50-­69  år   20-­34  år   20-­34  år   35-­49  år   35-­49  år   20-­34  år   Arbetserfarenhet   34  år   6  mån   6  år   7,5  år   13  år   1,5  år  

 

5.3  Datainsamling  

För  att  få  en  överblick  över  området  och  kunskap  om  tidigare  forskning  av  betydelse   för  studien  genomfördes  en  sökning  genom  databasen  PubMed  och  Cinahl.  

Sökningen  skedde  även  genom  Google  för  att  få  åtkomst  till  rapporter  från  svenska   organisationer  och  myndigheter.  Även  litteratur  från  Universitetsbiblioteket  i  Örebro   har  använts.  Under  testsökningen  hittades  de  första  relevanta  artiklarna  eller  

rapporterna  och  därefter  granskades  vilka  nyckelbegrepp  de  använt  sig  av  för  att   sedan  kunna  utöka  sökningen  med  de  orden.  

 

Den  empiriska  datainsamlingen  utfördes  genom  semistrukturerade  en-­  till  en-­ intervjuer.  En  uppsättning  frågor  formulerades  likt  ett  frågeschema  (se  bilaga  1).   Specifika  frågor  ställdes  men  det  eftersträvades  även  att  informanterna  yttrade  sig   fritt  kring  ämnet  och  att  följdfrågor  tillkom.  Författarna  turades  om  att  ställa  frågor  från   frågeschemat  under  intervjuerna.  Ingen  av  författarna  behövde  ansvara  för  att  

anteckna  då  intervjuerna  spelades  in  med  en  digital  diktafon.  Tidsplaneringen  för   intervjuerna  anpassades  efter  audionomernas  önskemål.  Varje  intervju  beräknades   till  cirka  1  timme  men  i  realtid  varade  de  mellan  30  –  40  minuter.  Intervjuerna  ägde   rum  i  avskilda  grupprum  i  syfte  att  skapa  en  stilla,  trygg  och  tyst  miljö  för  bästa   möjliga  intervjusituation.  Avskilda  rum  bokades  av  informanterna  på  deras   arbetsplatser.    

 

Som  tack  för  medverkan  i  vår  studie  gavs  i  samband  med  besöks-­intervjuerna  en   gåva  av  mindre  kostnad.  Författarna  valde  att  möjliggöra  både  besöks-­  och  

telefonintervjuer  för  att  i  bästa  mån  undvika  bortfall.  En  av  intervjuerna  genomfördes   över  telefon.  

 

5.4  Analysmetod  

Det  inspelade  materialet  delades  upp  lika  mellan  författarna  för  att  transkriberas  på   dator.  För  att  kontrollera  och  säkerställa  det  transkriberade  materialet  byttes  det   mellan  författarna  för  att  läsas  igenom  samtidigt  som  den  inspelade  intervjun   avlyssnades.        

 

Riktlinjer  från  Graneheim  och  Lundman  (2004)  användes  för  en  kvalitativ  

(20)

20 intervjuerna.  Den  kvalitativa  innehållsanalysen  genomfördes  på  en  manifest  nivå  för   att  beskriva  den  narrativa  texten.  Det  transkriberade  materialet  lästes  igenom  

upprepade  gånger  och  diskuterades  för  att  få  en  övergripande  uppfattning  av   innehållet.  Sedan  sorterades  materialet  utifrån  meningar  eller  fraser  in  i  

meningsbärande  enheter  som  adresserade  studiens  frågeställningar.  Därefter  

kondenserades  de  meningsbärande  enheterna  för  att  korta  ner  och  förtydliga  kärnan   i  texten.  I  nästa  steg  skedde  abstraktion  av  de  kondenserade  meningsbärande   enheterna  och  skapade  koder  som  sedan  grupperades  i  kategorier  och  teman  på   olika  nivåer.  Koder  tilldelades  händelser  eller  fenomen  i  form  av  ord  eller  meningar   som  förhöll  sig  till  kontexten.  Kategorier  och  underteman  framkom  efter  jämförelser   mellan  koder,  samlade  det  som  koderna  hade  gemensamt  och  gav  ett  kort  

beskrivande  innehåll  av  texten  som  även  återspeglade  budskapet.  Slutligen   formulerades  teman  som  bestod  av  ett  latent  innehåll,  en  tolkning  av  den   underliggande  betydelsen,  av  texten  och  som  delades  upp  i  underteman.      

Från  en  kondenserad  meningsbärande  enhet  skapades  exempelvis  koden   tidseffektivitet.  För  att  ytterligare  beskriva  innehållet  i  den  kondenserade  

meningsbärande  enheten  skapades  kategorin  flexibilitet.  Efter  jämförelse  mellan   meningsbärande  enheter  framkom  att  flexibilitet  beskrevs  både  utifrån  ett  

patientperspektiv  och  från  audionomens  perspektiv.  Därför  skapades  underkategorier   för  audionomen  och  för  patienten.  Intervjuernas  innehåll  om  flexibilitet  ansågs  i  sin   tur  ha  en  underliggande  betydelse  om  tillgänglighet  till  vård  som  fick  beskrivas  som   ett  undertema  till  huvudtemat  jämlik  vård  som  också  ansågs  övergripande  för  texten.   För  alla  teman  med  kategorier  skapades  ett  övergripande  tema  förändring  i  tid  och   rum  då  alla  meningsbärande  enheter  på  olika  sätt  handlar  om  en  digitaliserad   hörselvård  som  innebär  en  förändring  i  tid  och  rum.  Underteman  skapades  till  två   huvudteman  jämlik  vård  och  teknikens  möjligheter  &  begränsningar  som  båda   handlar  om  den  digitaliserade  hörselvård  och  förändring  i  tid  och  rum  som  studien   syftar  till.  Tabell  2  exemplifierar  den  innehållsanalys  som  ligger  till  grund  för  resultatet   i  studien.                            

(21)

21  

Tabell  2.  Utdrag  från  författarnas  kvantitativa  innehållsanalys  

Informantens   uttalande  

Kondensering   Kod   Under-­  

kategori  

Kategori     Undertema   Tema  

“De  ska  gå  från   väntrummet  och  in   här,  de  ska  sätta  sig   ner  och  de  är   mycket  sån  tid  som   går  till  våra  besök…   Det  hade  varit  mer   tidseffektivt”   Digitala   vårdbesök  kan   vara  mer   tidseffektiva.   Tidseffektivt   För  

audionomen   Flexibilitet   Tillgänglighet  till  vård   Jämlik  vård  

“Jag  kan  tänka  mig   att  man  får  en  lite   mer  personlig   kontakt  när  man   sitter  såhär,  det   känns  som  att  man   kan  va  mer  spontan   och  det  blir  mer  en   äkta  relation  kanske   än  när  man  sitter   med  en  skärm”  

Fysiska  besök   kan  bidra  till  en   mer  personlig   och  äkta  relation   gentemot   digitala   vårdbesök.   Personlig     Äkta  relation        

Delaktighet   Samtalsdjup   Patientrelation   Jämlik  vård  

“Om  det  är  någon   som  är  helt  ny  med   hörhjälpmedel  då   kan  det  vara  bra  att   man  har  en  första   kontakt  på  riktigt  och   sen  kanske  mellan   uppföljningar   stämmer  av  via   video  eller   någonting  sånt”   För  en  patient   som  inte   genomgått   hörselrehabiliteri ng  kan  det  vara   bra  med  ett   fysiskt  första   besök  och   sedan   uppföljning  som   ett  digitalt   vårdbesök.   Fysiskt   besök     Digitalt   vårdbesök     Uppföljning   Tekniska  

möjligheter   Allt  fungerar  inte  på   teknisk  väg   Audionomens   praktiska   delmoment   Teknikens   möjligheter  &   begränsningar  

“Men  får  ju  ha  med   sig  det  också  att   gravt  hörselskadade   kommer  ju  

fortfarande  ha  svårt   att  höra  bra  vid  ett   videosamtal  då   ljudet  inte  kommer  i   hörapparaterna  utan   det  kommer  från   telefonen,  så  du   måste  kunna  höra   så  pass  bra  eller  ha   den  typen  av   ljudförståelse  ändå”  

En  förutsättning   för  digitala   vårdbesök  är  att   patienten  hör  så   pass  bra  att  hen   kan  höra  över   telefonen.   Hörsel-­   nedsättning     Ljud-­   förståelse     För  

patienten   Hanterbarhet  &  tekniskt   kunnande  

Teknikens   möjligheter  &   begränsningar  

(22)

22

5.5  Forskningsetiska  överväganden    

Enligt  Vetenskapsrådet  (2002)  finns  det  fyra  forskningsetiska  krav  att  ta  hänsyn  till   vad  gäller  forskning.  Dessa  är  informationskravet,  konfidentialitetskravet,  

samtyckeskravet  och  nyttjandekravet.      

Informationskravet  innebär  att  de  förfrågade  ska  informeras  om  syftet  till  

undersökningen,  undersökningens  moment,  att  deltagande  är  frivilligt  samt  att  de  har   rätt  att  avbryta  deltagandet  utan  att  ange  anledning  (Vetenskapsrådet,  2002).  

Författarna  tog  hänsyn  till  detta  genom  att  vara  informativa  om  undersökningen  och   betonade  att  studien  fokuserade  på  informanternas  egna  reflektioner  och  

erfarenheter.  De  förfrågade  fick  ett  informationsbrev  om  studien  och  dess   forskningsetiska  förhållningssätt  via  e-­post  innan  de  gav  sitt  godkännande  till   delaktighet  i  studien  (se  bilaga  2).  

 

Samtyckeskravet  innebär  att  de  förfrågade  själva  beslutar  om  sin  medverkan   (Vetenskapsrådet,  2002).  Författarna  informerade  informanterna  om  att  uttalanden   som  uppkommit  under  intervjun  kunde  uteslutas  om  det  så  önskades.  Då  

intervjuerna  spelades  in  som  underlag  till  analys  behövde  informanterna  ge  sitt   samtycke  till  detta.  

 

Konfidentialitetskravet  innebär  att  all  data  och  information  som  rör  forskningen  och   informanterna  behandlas  så  konfidentiellt  som  möjligt  samt  förvaras  så  att  endast   behöriga  når  dem  (Vetenskapsrådet,  2002).  Genom  att  anonymisera  individer,   verksamheter  och  institutioner  i  studien  försäkrade  sig  författarna  om  att  

informanterna  inte  kan  identifieras.  För  att  bevara  informanternas  anonymitet  har   inga  namn  angetts  vid  citering  av  studien.  All  data  bearbetades  och  förvarades  så  att   endast  författarna  och  handledare  hade  tillgång  till  dem.    

 

Enligt  Vetenskapsrådet  (2002)  innebär  nyttjandekravet  att  insamlade  uppgifter  som   rör  informanterna  enbart  får  nyttjas  för  forskningssyfte,  vilket  har  följts.  

 

5.6  Tillförlitlighet  i  en  kvalitativ  studie  

Enligt  Bryman  (2018)  utgör  reliabilitet  och  validitet  kriterier  för  kvalitet  i  kvantitativ   forskning.  I  kvalitativ  forskning  anses  istället  tillförlitlighet  kunna  utgöra  kriterier  för   kvalitet  av  en  undersökning.  Tillförlitligheten  i  kvalitativ  forskning  bedöms  efter  de  fyra   kriterierna  pålitlighet,  trovärdighet,  överförbarhet  samt  en  möjlighet  att  styra  och   konfirmera.  

 

Pålitligheten  i  forskningen  syftar  till  tillförlitligheten  och  stabiliteten  i  studien  vilket   skapas  när  resultatet  som  presenteras  lätt  kan  följas  och  förstås  av  läsaren.  För  att   uppnå  detta  och  för  att  säkerställa  att  tillvägagångssätt  är  rätt  utfört  och  välformulerat   måste  arbetet  granskas  kritiskt.  Trovärdigheten  i  forskningen  syftar  till  att  riktlinjer  och   regler  för  forskningsprocessen  följs.  Tillförlitligheten  och  trovärdigheten  ökar  om   exempelvis  lämpliga  urvalsprocesser  och  analysmetoder  används.  Trovärdigheten  

(23)

23 ökar  även  om  forskaren  söker  bekräftelse  hos  informanterna  om  att  den  verklighet   som  skildrats  uppfattas  riktigt  innan  publicering.  Överförbarheten  i  forskningen  syftar   till  i  vilken  omfattning  forskningsresultaten  kan  föras  över  till  andra  människor,  miljöer   eller  sammanhang.  Möjligheten  för  överförbarhet  ökar  om  redogörelser  och  detaljer  i   forskningen  beskrivs  noggrant.  Möjlighet  att  styrka  och  konfirmera  syftar  till  att  

forskningen  inte  ska  ha  påverkats  av  forskarens  egna  värderingar.  För  att  kontrollera   och  styrka  detta  krävs  att  en  granskare  fastställer  om  det  går  att  styrka  resultatet   (Bryman,  2018).      

 

En  pilotstudie  utfördes  på  en  legitimerad  audionom  i  syfte  att  kontrollera  underlaget   för  intervjuerna  innan  de  egentliga  intervjuerna  utfördes.  Detta  för  att  testa  de  valda   intervjufrågornas  lämplighet  för  att  belysa  audionomers  tankar  och  reflektioner  kring   digitaliserade  vårdbesök  och  hur  det  kan  tillämpas  inom  det  audiologiska  arbetet.   Pilotstudien  utfördes  även  i  syfte  att  kontrollera  förståeligheten.  Inga  större  

korrigeringar  i  intervjuguiden  gjordes  och  endast  en  fråga  lades  till.  Resultatet  från   pilotstudien  ingår  inte  i  studiens  analys  och  resultat.    

 

6.  Resultat  

Analysen  av  intervjuerna  resulterade  i  ett  övergripande  tema  Förändring  i  tid  och  rum   som  i  sin  tur  bestod  av  två  underliggande  teman  Jämlik  vård  och  Teknikens  

möjligheter  och  begränsningar.  Från  dessa  framkom  sedan  fyra  underteman  med   kategorier  och  underkategorier.  Tillgänglighet  till  vård  beskriver  synpunkter  på   flexibilitet  ur  audionom  och  patientperspektiv  som  digitala  vårdbesök  kan  medföra.   Patientrelation  beskriver  hur  ett  digitalt  vårdbesök  anses  kunna  påverka  

patientrelation,  samtalsdjup  och  patientens  delaktighet.  Audionomens  praktiska   delmoment  beskriver  de  moment  som  audionomerna  anser  kan  vara  tekniskt  möjligt   eller  tekniska  hinder  med  digitaliserade  vårdbesök.  Slutligen  beskriver  Hanterbarhet   och  tekniskt  kunnande  den  kunskap  som  audionomerna  anser  sig  ha  kring  

digitaliserade  vårdbesök,  deras  inställning  samt  funderingar  kring  hantering  

angående  digitala  vårdbesök.  Det  beskriver  även  hur  audionomerna  har  uppfattat  att   patienterna  ser  på  digitala  vårdbesök,  funderingar  kring  hur  hantering  kommer  

fungera  för  patienten  samt  förutsättningar  för  att  patienten  ska  klara  av  ett  digitalt   vårdbesök.  Då  jämlik  vård  och  teknikens  möjligheter  &  begräsningar  på  olika  sätt   handlar  om  en  digitaliserad  hörselvård  som  innebär  en  förändring  i  tid  och  rum,   beskrivs  de  underteman  som  omfattar  dessa  olika  inriktningar  nedan.  En  schematisk   översikt  över  resultatet  visas  även  nedan  (se  figur  1).  

   

Figur

Updating...

Referenser

Updating...

Relaterade ämnen :