“Det här är framtiden”
En kvalitativ intervjustudie i Sverige angående audionomers upplevelser och reflektioner kring digitaliserade vårdbesök
“This is the future”
A qualitative interview study in Sweden regarding the audiolgist’s experiences and reflections on digitized clinical encounters
Författare: Malin Grönqvist och Besarta Ibishi
Vårtermin 2020
Examensarbete: Grundnivå, 15 hp
Huvudområde: Hörselvetenskap, Audionomprogrammet Institutionen för hälsovetenskaper, Örebro universitet.
Handledare: Johanna Gustafsson, Universitetslektor, Örebro Universitet Examinator: Susanne Köbler, Universitetslektor, Örebro Universitet
Abstrakt
Bakgrund: Digitaliserade vårdbesök är relativt nytt inom svensk hälso- och sjukvård och har av Sveriges befolkning tillämpats i en varierande utsträckning. En vision beslutad av Socialdepartementet och Sveriges Kommuner och Landsting (nuvarande Sveriges Kommuner och Regioner [SKR]) är att Sverige ska bli bäst i världen när det gäller användningen av e-hälsa 2015. Ett patientcentrerat förhållningssätt anses vara viktigt för att uppnå god hälsa inom hörselvården och för att öka välbefinnandet hos patienter. Digitala lösningar har visat sig vara tillämpbart inom hörselvården.
Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka vad audionomer anser om digitaliserade vårdbesök och hur denna vårdform skulle kunna tillämpas inom det audiologiska arbetet.
Metod: Denna studie är en kvalitativ intervjustudie. Data erhölls genom
semistrukturerade intervjuer med sex audionomer. Audionomerna var från fyra olika städer, var mellan 24–65 år och hade 6 månader till 34 års arbetslivserfarenhet. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys.
Resultat: Data resulterade i ett övergripande tema;; förändring i tid och rum. Vidare utvecklades fyra delteman. Tillgänglighet till vård beskriver synpunkter på flexibilitet ur audionom och patientperspektiv som digitala besök kan medföra. Patientrelation beskriver hur ett digitalt besök kan påverka patientrelationen. Audionomens praktiska delmoment beskriver de moment som audionomerna anser kan vara tekniskt möjliga eller tekniska hinder med digitaliserade besök. Hanterbarhet och tekniskt kunnande beskriver den kunskap som audionomerna anser sig ha kring digitaliserade besök, deras inställning samt funderingar kring hantering angående digitala besök. Det beskriver även hantering och tekniskt kunnande relaterat till patienterna.
Slutsatser: Digitaliserade vårdbesök kan möjliggöra tätare patientkontakter samt ökad tillgänglighet och effektivitet inom hörselvården innefattande minskade
kostnader och tidsaspekter. Digitaliserade vårdbesök kan med fördel användas som ett komplement, men för att en audiologisk rehabilitering ska kunna utföras på ett professionellt sätt, utifrån riktlinjer om jämlik och patientcentrerad vård, behöver patienten ges möjlighet till såväl fysiska som digitala vårdbesök. Det handlar såväl om att kunna möta patienternas efterfrågan som att kunna genomföra en god audiologisk rehabilitering.
Sökord: digitala vårdbesök, elektroniska möten, tele-medicin, e-hälsa, onlinetjänster,
telehälsa, digital hörselvård, tele-audiologi, personcentrerad vård, patientcentrerad vård, välfärdsteknik
Abstract
Background: Digitized clinical encounters are relatively new in Swedish health care and have been applied by the Swedish population to a varying extent. A vision decided by the Swedish government and Sweden's municipalities and county
councils is that Sweden should in top worldwide regarding the use of e-health by the year 2025. A patient-centered approach is considered to be important for achieving good health in hearing care and increase the well-being among patients. Digital
Aim: The purpose of this study was to investigate what audiologists believe about digitized, clinical encounters and how this particular form of care could be applied in the audiological work.
Methods: This study is a qualitative interview study. Data were obtained through semi-structured interviews with six audiologists. The audiologists were from four different cities, were between 24-65 years and had 6 months to 34 years of work experience. Data were analyzed with qualitative content analysis.
Results: The data resulted in one overall theme;; change in time and space.
Furthermore, four sub-themes were developed. Access to care describes views on flexibility from the auditor and patient perspective that digital visits can bring.
Patient relation describes how a digital visit can affect the patient relationship. The audiologist's practical parts describe the elements that the audiologists consider to be technically possible or technical obstacles with digitized clinical encounters.
Manageability and technical know-how describes the knowledge that the audiences think they have about digitized clinical encounters, their attitude as well as their thoughts on management regarding digital visits. It also describes management and technical know-how related to patients.
Conclusions: Digitized clinical encounters may enable closer patient contacts and increased accessibility and efficiency in the hearing care work including reduced costs and time aspects. Digitized clinical encounters can be distributed as a complement, but in order for an audiological rehabilitation to be carried out in a professional manner, based on guidelines on equal and patient-centered care, the patient must be able to visit both physical and digital healthcare. It is about being able to meet patients' demand as well as being able to carry out a good audiological rehabilitation.
Keywords: digitized visits, digital health care visits, digitized clinical encounters, tele-
medicine, ehealth, online services, tele health, connected/connect hearing healthcare, tele-audiology, patient-centered care, being technology
Förord
Vi vill tacka samtliga deltagare som ställt upp i intervjuer och gjort det möjligt för oss att genomföra studien. Vi tackar er för att vi fått ta del av era reflektioner och
upplevelser samt för att ni med tagit er tid och visat intresse. Vi vill även varmt tacka vår handledare Johanna Gustafsson som givit oss ett betydande stöd under arbetets gång.
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 7
2. Bakgrund ... 8
2.1 Digitalisering, e-hälsa, välfärdsteknik, tele-medicin och tele-audiologi ... 8
2.2 Global strategi och nationella riktlinjer för digitalisering ... 9
2.3 Digitaliserade vårdbesök ... 9
2.4 Rehabiliteringsprocessen ...10
2.5 Audiologisk rehabilitering ...11
2.6 Tidigare forskning om digitaliserade vårdbesök inom hörselvården ...13
3. Syfte ...14
3.1 Frågeställning ...14
4.Teoretisk referensram ...14
4.1 Hälso- och sjukvårdslagen och etisk kod för audionomer ...14
4.2 Patientcentrerad vård ...15
4.3 Patientcentrerad vård i relation till audiologi ...16
4.4 Problemformulering ...17
5. Metod ...18
5.1 Studiedesign...18
5.2 Urval och målgruppsbeskrivning...18
5.3 Datainsamling ...19
5.4 Analysmetod...19
5.5 Forskningsetiska överväganden ...22
5.6 Tillförlitlighet i en kvalitativ studie ...22
6. Resultat ...23
6.1 Tillgänglighet till vård ...24
6.1.1 Flexibilitet för audionomen... 24
6.1.2 Flexibilitet för patienten ... 25
6.2 Patientrelation ...26
6.3 Audionomens praktiska delmoment ...27
6.3.1 Allt fungerar inte på teknisk väg ... 27
6.3.2 Tekniska möjligheter ... 27
6.3.3 Tekniska hinder ... 30
6.4 Hanterbarhet och tekniskt kunnande...31
6.4.1 För audionomen ... 31 6.4.2 För patienten ... 32 7. Diskussion ...33 7.1 Metoddiskussion ...33 7.2 Resultatdiskussion ...35 8. Slutsats ...38
8.1 Förslag på framtida forskning ...38
Referensförteckning ...40 Bilaga 1 ...44 Bilaga 2. ...46
7
1. Inledning
De senaste 10 åren har olika typer av digitala lösningar utvecklats i samhället vilket har bidragit till att befolkningen förväntar sig att tjänster följer utvecklingen av
digitalisering (Blix & Levay, 2018). I och med detta ökar även förväntningarna på en mer digitaliserad vård men i dagsläget har inte hälso- och sjukvården följt samma stora utveckling som samhället i allmänhet. Detta kan bero på att implementering av ny teknikutveckling ofta tar lång tid för att kvalitet, säkerhet och effektivitet ska kunna säkerställas innan implementering (Blix & Levay, 2018). Enligt Socialstyrelsen (2018) är patienter i regel positiva till digitaliserad vård som möjliggör kommunikation på distans genom ljud, bild och text mellan vårdgivare och vårdtagare.
Smaradottir och Fensli (2019) anser att det finns behov av nya tjänster som är digitaliserade, patientcentrerade och integrerade i och med att den äldre befolkningen ökar.
Patientcentrerad vård är viktigt för att uppnå positiva vårdresultat och innebär att vårdgivaren ska möta patientens enskilda behov, preferenser och värderingar (Coulter och Docteur, 2012). Patienternas motivation att följa vårdgivarens rekommendationer ökar när patienten görs delaktig i sin egen vård vilket i sin tur leder till bättre vårdresultat (Coulter & Doctuer, 2012;; Socialstyrelsen, 2015). Digitaliserad vård förväntas kunna ge positiva vårdresultat då det möjliggör att
delaktighet, självständighet och inflytande för patienten upprätthålls (Socialstyrelsen, 2018).
Sveriges vision är följande:
År 2025 ska Sverige vara bäst i världen på att använda digitaliseringens och e- hälsans möjligheter i syfte att underlätta för människor att uppnå en god och jämlik hälsa och välfärd samt utveckla och stärka egna resurser för ökad självständighet och delaktighet i samhällslivet (SKL och Socialdepartementet, 2016, s. 3).
Syftet med visionen är att öka digitaliseringen och tillgängligheten till vård (Blix & Levay, 2018). Digitaliseringen förväntas möjliggöra stora vinster för samhället då bland annat digitala vårdbesök gör det möjligt för patienter och vårdgivare att hålla kontakt oberoende av distans (Socialstyrelsen, 2018). Detta medför minskade kostnader och tidsaspekter samt ökad effektivitet inom vården (Blix & Levay, 2018). Digitaliseringen förväntas även minska smittorisk för sjukdomar (Myndigheten för vård- och omsorgsanalys, 2020).
Tele-medicin är ett begrepp för att beskriva vårdkontakter som med hjälp av teknisk kommunikation sker på distans (Blix & Levay, 2018). Inom hörselvården har
8 utvecklingen. Tele-audiologin syftar till audiologisk rehabilitering på distans och
innefattar bland annat videosamtal, fjärrövervakning som samlar in data till
vårdgivaren samt självhantering genom smartphone-applikationer. Användningen av tele-audiologi innebär att audiologisk rehabilitering kan utföras på ett mer resurs-, tids- och kostnadseffektivt sätt (Saunders & Chisolm, 2015).
Utifrån att digitaliserade vårdbesök blir allt vanligare inom hälso- och sjukvården är det intressant att undersöka hur audionomerna ställer sig till en digital förändring inom hörselvården.
2. Bakgrund
I relation till e-hälsa finns ett antal viktiga begrepp som är av relevans, vilka beskrivs nedan.
2.1 Digitalisering, e-hälsa, välfärdsteknik, tele-medicin och tele-audiologi
Digitalisering omfattar både informationsdigitalisering och samhällelig digitalisering. Med informationsdigitalisering menas att analog information överförs i digitalt format. Med samhällelig digitalisering menas den process där IT-stöd integreras tätare i samhällets verksamheter (SKL & Socialdepartementet, 2016).
Hälsa definieras som socialt, psykiskt och fysiskt välbefinnande (WHO, u.å.). E-hälsa definieras som användandet av informations- och kommunikationsteknologi (IKT) för att främja hälsorelaterade områden. E-hälsa anses vara säkert och kostnadseffektivt (WHO, 2020). Socialstyrelsen (2019) beskriver e-hälsa som användandet av digitala verktyg för att utbyta information samt för att åstadkomma och bibehålla hälsa.
Ett annat begrepp inom digitaliserad vård är välfärdsteknik. Välfärdsteknik definieras som den digitala teknik som används i syfte att förbättra eller bibehålla delaktighet, självständighet, trygghet eller aktivitet för att kompensera en funktionsnedsättning (Socialstyrelsen, 2019). Välfärdsteknologi innebär kunskapen och användandet av den tekniken (SKL & Socialdepartementet, 2016).
WHO (2020) definierar även begreppet tele-medicin kopplat till digitaliserad vård. Tele-medicin beskrivs som tillhandahållandet av vårdtjänster där vårdgivare använder IKT för att byta hälsorelaterad information i syfte att främja hälsa. Tele- medicin är underlättande när avstånd är en betydande faktor (ibid). Tele-medicin kan användas synkront i realtid via videolänk alternativt asynkront via exempelvis e-post (Wootton, Ho, Patil & Scott, 2009). Termen digital hälsa används som ett
paraplybegrepp och beskrivs som ett utvidgande koncept av bland annat tele- medicin, tele-hälsa och e-hälsa (WHO, 2020;; Wootton et al., 2009). Ovanstående termer tillämpas alla vid beskrivning av vård på avstånd samt vid användandet av IKT vid utbyte av hälsoinformation (WHO, 2019;; Wootton et al., 2009).
9 audiologisk rehabilitering på distans. Tele-audiologi beskrivs som ett växande
område med flera tillämpningsmöjligheter som kan förbättra effektiviteten, öka
tillgängligheten till hörselvård och vara en kostnadseffektiv lösning för att nå ut till fler individer med hörselrelaterade problem. En tillämpningsmöjlighet kan innebära erbjudande om rådgivning genom en internetbaserad lösning (Swanepoel et al., 2010).
2.2 Global strategi och nationella riktlinjer för digitalisering
WHO har publicerat ett utkast till global strategi för digital hälsa där deras vision är att förbättra hälsan för alla genom att driva fram utveckling av digitala hälsolösningar. Detta för att snabbt åstadkomma hälsorelaterade mål för hållbar utveckling. Visionen gäller för åren 2020-2024 (WHO, 2020).
Enligt SKL och Socialdepartementet (2016) har Sveriges regering samt Sveriges Kommuner och Landsting beslutat att utveckla e-hälsoområdet. De strävar
gemensamt efter en vision om att Sverige ska bli bäst i världen i användandet av e- hälsans och digitaliseringens möjligheter till år 2025. Syftet med visionen är att
underlätta för individer att åstadkomma en jämlik och god välfärd och hälsa. Visionen syftar även till att styrka och utveckla egna resurser för förstärkt delaktighet och självständighet i samhällslivet (ibid).
E-hälsoarbetet utvecklas utifrån grundläggande perspektiv och lagar med utgångspunkter som jämställdhet, effektivitet och säkerhet. Digitala tjänster ska utformas med universell design för att säkra likvärdig service. Detta innebär att IT- stöd ska vara användbart och åtkomligt för alla oavsett faktorer som kunskapsnivå, ålder eller funktionsnedsättning (SKL & Socialdepartementet, 2016).
Sveriges befolkning anses vara bland de mest digitalt erfarna i världen eftersom nästintill alla invånare har tillgång till moderna mobiltelefoner samt för att i stort sett hela samhället har utvecklats digitalt (Blix & Levay, 2018;; Socialstyrelsen, 2018).
2.3 Digitaliserade vårdbesök
Digitaliserade vårdbesök via videouppkoppling används av Sveriges befolkning i varierande utsträckning och statistik visar på en ojämn fördelning både mellan åldrar och regioner. Den yngre befolkningen använder sig mer av digitaliserade vårdbesök jämfört med den äldre befolkningen. Befolkning inom regionerna Stockholm, Skåne och Västra Götalandsregionen är dem som använder sig mest av digitaliserade vårdbesök (Myndigheten för vård- och omsorgsanalys, 2020).
I en befolkningsundersökning av Myndigheten för vård- och omsorgsanalys (2020) framhävs flera aspekter som är viktiga för kvaliteten under ett digitalt vårdbesök. Följande aspekter är den vårdpersonal som medverkar i besöket och deras tillgång till journaler samt personlig kontinuitet. Den kvalitetsaspekt som värderas högst är
10 kortare väntetider den kvalitetsaspekt som värderas lägst är att patienten känner till vårdpersonalen sedan tidigare (ibid.).
Undersökningen visar att befolkningen föredrar mer fysiska besök än digitaliserade vårdbesök. De som är mest intresserade och positiva till digitaliserade vårdbesök med videouppkoppling är personer som antingen har högre utbildning eller inkomst än genomsnittsbefolkningen, är under 60 år eller har tidigare erfarenheter av besök via videouppkoppling (Myndigheten för vård- och omsorgsanalys, 2020).
För att digitaliserade vårdbesök ska kunna användas på bästa sätt ger Myndigheten för vård- och omsorgsanalys (2020) rekommendationer. Dessa är att regionerna och regeringen ska sträva efter att öka kunskapen om när digitaliserade vårdbesök är passande och hur de kan tillämpas effektivt samt att säkerställa att patientinformation kan delas säkert. Regeringen bör säkerställa att nationell statistik finns samlad över tillämpning och utveckling av digitaliserad vård över tid. Regionerna bör säkerställa att digitaliserade vårdbesök kan tillämpas utifrån individens medicinska behov och digitala förutsättningar (ibid).
2.4 Rehabiliteringsprocessen
Rehabilitering är en målinriktad och ibland teambaserad process som planeras efter individens upplevda behov, förutsättningar och intressen. Mål sätts utifrån individens egna beslut och åtgärder för att nå målen planeras i samråd mellan individen,
dennes närstående och rehabiliteringspersonal. Målen ska kunna kontrolleras under rehabiliteringens gång och delas därför in i delmål som bland annat bör vara
relevanta, bejakande, beteendeinriktade, tydliga, framtidsorienterade, realistiska och konkreta (Lexell & Rivano Fischer, 2017).
Övergripande mål med rehabilitering är att återskapa funktionsförmåga som exempelvis kan ha blivit nedsatt till följd av hörselnedsättning. Det innefattar även anpassning till en funktionsnedsättning. Rehabiliteringen strävar efter att en individ med funktionsnedsättning ska uppnå bästa möjliga välbefinnande och bli så
självständig, delaktig och aktiv som möjligt (Lexell & Rivano Fischer, 2017). Anpassning till en funktionsnedsättning kan innebära anpassning till
hörselnedsättning. Genom rehabilitering och med Världshälsoorganisationens internationella klassifikation av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa (ICF) som verktyg kan bland annat effekterna av en individs hörselnedsättning utredas och behandlas (Meyer, Grenness, Scarinci & Hickson, 2016). ICF kan tillämpas som ett bio-psyko-socialt ramverk för att beskriva hälsa eller hälsorelaterade tillstånd. Det kan användas för att beskriva hur en skada eller sjukdom kan påverka en individs funktionstillstånd men också hur omgivningsfaktorer kan underlätta eller förhindra en individs funktionstillstånd. ICF kan därmed användas som ett verktyg vid
rehabilitering, bedömning av behov och utvärdering av resultat. I ICF ordnas all information i två delar med vardera två komponenter. Del ett består av
11 kroppsstrukturer samt aktivitet och delaktighet. Del två består av kontextuella faktorer innefattande omgivningsfaktorer och personliga faktorer (Socialstyrelsen, 2020).
ICF som verktyg förbättrar rehabiliteringsbedömningen och möjliggör kartläggning, beskrivning och analys av en individs behov och problem efter en sjukdom eller skada. Det möjliggör även en mer systematisk utvärdering av åtgärder. Ramverket anses erbjuda ett gemensamt språk gällande hälsa och hälsorelaterade tillstånd. Därmed anses även ramverket kunna förbättra kommunikation med individen, dennes närstående samt mellan yrkesverksamma inom ett rehabiliteringsteam (Lexell & Rivano Fischer, 2017;; Socialstyrelsen, 2020). ICF anses även främja en patientcentrerad vård (Meyer et al., 2016).
Rehabilitering innebär mycket mer än bara träning, det handlar om en
beteendeförändring hos individen och dennes närstående för att en god rehabilitering och livssituation ska kunna uppnås. Inom modern rehabilitering uppmärksammas tre centrala begrepp coping, empowerment och self-management. Coping kan beskrivas som bemästringsstrategier och handlar om att hantera känslomässigt krävande eller stressfyllda situationer (Lexell & Rivano Fischer, 2017). En studie av Hallberg (1996) beskriver hur personer med hörselnedsättning hanterar situationer olika. En del behärskar scenen genom att på olika sätt anpassa situationen till sin fördel och en del undviker scenen genom ett undvikande beteende vilket kunde kopplas till att individerna hade svårt att acceptera sin hörselnedsättning (Hallberg, 1996). I
rehabiliteringsprocessen handlar coping om att stödja individen att utveckla strategier för att kunna möta utmaningar i livssituationen (Lexell & Rivano Fischer, 2017).
Empowerment kan beskrivas som egenmakt och i rehabiliteringsprocessen handlar det om att hjälpa individen att ta ansvar och kontroll över sin egen situation. Self- management kan beskrivas som en individs förmåga att hantera konsekvenser av en skada eller sjukdom ur ett emotionellt perspektiv. I rehabiliteringsprocessen handlar det som att utbilda individen om vad livssituationen innebär så att individen själv kan fatta välgrundade beslut och att en rehabiliteringsplan med realistiska mål i
samverkan med individen kan upprättas (Lexell & Rivano Fischer, 2017).
2.5 Audiologisk rehabilitering
Det audiologiska arbetet består av flera delar där en väsentlig del är audiologisk rehabilitering. En audiologisk rehabilitering är den vanligaste och mest accepterade hjälp en person med hörselnedsättning kan få. I behandlingen är hörhjälpmedel är en viktig del (Sundellwall Thorén, 2014). Enligt Granberg (2015) är hörapparater,
cochleaimplantat och andra typer av hörhjälpmedel som hörsel- och
kommunikationsanordningar av betydelse för individer med hörselnedsättning. Dock finns det begränsningar för vad hörhjälpmedel kan åstadkomma och det är omöjligt att kompensera för hörselnedsättningar fullt ut. Under en audiologisk rehabilitering krävs det för patienten komplement till hörhjälpmedel. Audiologisk rehabilitering kan ses som en process som syftar till att förbättra kommunikation samt behandla
12 patientens behov och individuella problem. Därmed kan en personcentrerad
rehabiliteringsprocess aldrig vara att patienten endast ska acklimatisera sig till en intervention, det vill säga hörhjälpmedel. Det kräver att audionomen har tillräckliga kommunikativa färdigheter (Granberg, 2015).
Det finns olika rehabiliteringsmodeller som bygger på personcentrerad audiologisk rehabilitering (PCAR). Hörselskadades riksförbund (HRF, 2017) beskriver en av dem, rehabiliteringshjulet som omfattar möjliga åtgärder vid hörselrehabilitering. Modellen bygger på att patienten är i centrum och en behovsbedömning är en central del i rehabiliteringen. En hörselrehabilitering bör upprättas när en hörselnedsättning har uppmärksammats. Det är många personer med hörselnedsättning som inte är insatta i att hörselrehabilitering innebär en livslång process med uppehåll och
återkommande kontakt (ibid).
Den personcentrerade audiologiska rehabiliteringen med utgångspunkt från HRF:s (2017) rehabiliteringshjul är individuell och innebär att individens behov styr vilka delar som bör ingå i rehabiliteringen. Patientens behov fokuserar inte enbart på hörselnedsättningens omfattning, utan även på patientens livssituation som kan inkludera familjeliv, arbete och fritid (HRF, 2017). En rehabilitering utgår alltid från en hörselutredning inkluderande ton- och talaudiometri samt obehagsmätning
(Andersson et al., 2007). Det innefattar en medicinsk bedömning av patientens hörselnedsättning men likaså en psykosocial och kommunikativ bedömning för att ta reda på hur patienten påverkas av hörselnedsättningen. Utifrån hörselutredningen analyseras individens enskilda behov och benämns som behovsanalys. Under en behovsanalys ska en långsiktig rehabiliteringsplan i samråd med patienten upprättas och ska bland annat innefatta tidplan, åtgärder och förväntningar eller mål (HRF, 2017). En gemensam målformulering kan göra det lättare för patienten att förstå vikten av eget ansvar och bli mer delaktig i rehabiliteringen. Planering av åtgärder syftar till val av insatser som kan leda till måluppfyllelse (Andersson et al., 2007). Sveriges hörselvård ska kunna erbjuda flera rehabiliteringsinsatser men en patient är sällan i behov av dem alla (HRF, 2017).
Möjliga insatser utifrån HRF:s rehabiliteringshjul (HRF, 2017) beskrivs nedan: Hörselskadekunskap: Individen ska få fysisk och medicinsk kunskap om sin hörselnedsättning men även insikt om förutsättningar och konsekvenser som hörselnedsättningen kan medföra.
Hörselstrategier: Strategier för att underlätta vardagliga situationer såsom att välja lugnare platser eller att informera andra om vad hörselnedsättningen innebär.
Hörapparater: Grundläggande hjälpmedel för att förbättra hörseln. Val av hörapparat, program och inställning anpassas efter individens behov.
Hörteknik/hörhjälpmedel: Information skall ges kring hörseltekniska produkter som syftar till att göra det lättare för individer att uppfatta telefon, tv, dörrklocka eller samtal.
13 exempelvis kan beröra självbild eller hantering av en förändrad livssituation.
Fysioterapi med mera: Hörselnedsättning samt tinnitus kan föra med sig huvudvärk, anspänning, stress och trötthet. Därmed kan även avslappning och hjälp inom fysioterapi erbjudas för att förebygga ohälsa.
Kommunikationsträning: Stöd för individen att lära sig läppavläsning och teckenspråk.
Kunskap om tolkanvändning: Information om möjlighet till teckenspråk- eller skrivtolk. Röst- och talvård: Individer med grav hörselnedsättning eller dövhet har rätt till stöd av logoped och hjälp med röstläge då de själva inte kan uppfatta hur rösten låter. Hörselförbättrande kirurgi: Individer med grav hörselnedsättning eller dövhet ska ges information om hörselförbättrande operationer som kan vara befogade. Dessa kan innefatta cochleaimplantat eller benförankrade hörapparater.
När de individuella insatserna har provats under en period sker en utvärdering av insatserna i samtal med individen. Under denna tid kan individens hörsel, livssituation och behov ha förändrats och en ny rehabiliteringsplan kan därför behöva upprättas (HRF, 2017).
2.6 Tidigare forskning om digitaliserade vårdbesök inom hörselvården
En studie av Sundewall Thoren (2014) påvisar att delar av hörselrehabilitering är möjligt och tillämpbar via internet. I studien framkommer att individer med hörapparat upplevde minskade besvär av hörselrelaterade problem efter ett internetbaserat rehabiliteringsprogram. Sundewall Thoren menar vidare att studien stödjer forskning som anser att delar inom audiologisk rehabilitering inom en snar framtid sannolikt kommer vara tillgängligt via internet. Tele-audiologi anses vara användbart för att åstadkomma en mer effektiv rehabilitering för individer med hörapparat (ibid).
I en annan studie skriven av Malmberg (2017) påvisas att audiologisk rehabilitering är möjligt via internet. Det konstateras att individer med hörapparater i studien upplevde ett internetbaserat rehabiliteringsprogram som något positivt. Det
konstateras även att internet kan vara en effektiv lösning för att kunna hantera och bemöta den förväntade ökningen av individer med hörselnedsättning (ibid).
Eikelboom och Swanepoel (2016) tar, genom en onlineundersökning omfattandes 28 länder, reda på audionomers attityder kring tele-audiologi och deras intresse att använda tele-audiologi. Studien visade att 15,5 % hade erfarenhet av tele-audiologi och omkring 90 % hade använt sig av videokonferenser. Det framkom att
audionomerna har en positiv inställning till tele-audiologi och är intresserade av att arbeta med digitala tjänster. Trots att audionomerna är positivt inställda är det få som faktiskt har använt sig av tele-audiologi vilket indikerar på en begränsad klinisk
användning (ibid).
Inom tele-audiologi har den främsta utvecklingen skett riktat till rehabilitering för patienter med cochleaimplantat. Enligt Cullington, Kitterick, Weal och Margol-
14 Gromanda (2018) innebär uppföljning för patienter med cochleaimplantat flera och årliga besök inriktade på rehabilitering, hörsel- och taligenkänningstest, kontroll, uppgradering eller anpassning av utrustning samt tillhandahållande av ersättning. Cullington et al. (2018) har tagit fram ett patientcentrerat och digitalt verktyg för ovanstående uppföljningsmoment på distans för vuxna patienter som erhållit cochleaimplantat i minst 6 månader. Möjliga fördelar med verktyget anses vara att patienten besparas åka ifrån arbete och familj, att resor minskar och att förtroendet för att hantera sin egen hörselsituation ökar. Det anses även möjliggöra justeringar på distans när patienten befinner sig i verkliga problemsituationer samt möjliggöra en mer stabil hörsel för patienten eftersom svårigheter snabbare kan påvisas och lösas. Jämlik vård anses lättare kunna uppfyllas då avstånd till kliniken inte längre blir ett problem, verktyget möjliggör att patienterna endast skulle behöva komma till kliniken vid behov och inte vid alla rutinmässiga uppföljningsmöten. Enligt Cullington et al. (2018) tenderar även patienter som är involverade i sin egen vård och använder självhanteringsverktyg att uppnå bättre vårdresultat. Studien visade att en långvarig uppföljning genom verktyget var möjligt och uppfattades av både patienter och kliniker som något positivt. En digital lösning rekommenderas dock inte till alla vuxna patienter med cochleaimplantat utan anses vara något som kliniken noggrant bör diskutera och besluta om gemensamt med patienten (Cullington et al., 2018).
3. Syfte
Syftet med denna studie att undersöka vad audionomer anser om digitaliserade vårdbesök och hur detta skulle kunna tillämpas inom det audiologiska arbetet.
3.1 Frågeställning
Studien har för avsikt att besvara följande frågeställningar:
• Vad ser audionomer för möjligheter och utmaningar vad gäller digitaliserade vårdbesök inom hörselvården?
• Hur upplever audionomer att det praktiska patientarbetet kan påverkas av digitaliserade vårdbesök?
4.Teoretisk referensram
I detta avsnitt presenteras olika ramverk som vårdpersonal och audionomer ska förhålla sig till i den audiologiska rehabiliteringen och som i studien har använts som underlag för analysen och resultatet från intervjuerna.
4.1 Hälso- och sjukvårdslagen och etisk kod för audionomer
Enligt Hälso- och sjukvårdslagen (HSL, SFS 2017:30) 5 kap. 1 § skall verksamheten uppfylla krav för god vård. Detta innebär att vården ska utgöra god kvalitet, se till att patientens behov av säkerhet, kontinuitet och trygghet tillfredsställs, grundas på respekt omfattande integritet och självbestämmande för patienten, vara lättillgänglig och bidra till goda patientrelationer. För att god vård ska kunna ges är det enligt 2 §
15 även viktigt att utrustning, lokaler och personal som behövs finns tillgängligt. Enligt 4 § ska kvaliteten i verksamheten ständigt och organiserat utvecklas och säkras. För att eftersträva god och jämlik hörselvård har Svenska Audionomföreningen (2001) utarbetat “Etisk kod för audionomer” som beskriver mål, skyldigheter och rättigheter som audionomen bör förhålla sig till. Audionomens arbete grundas på etiska förhållningssätt som humanistisk människosyn, tilltro till patientens egna förmåga att ta ansvar, respekt för patientens integritet och rätt till självbestämmande samt även ett empatiskt förhållningssätt. Audionomen ska även upplysa om resultat från undersökningar, möjliga åtgärder och insatser samt besluta om dem i
samverkan med patienten. Audionomyrket är ett professionellt yrke som innefattar att hög kvalitet bland annat kan ges genom en vetenskapligt förankrad kunskapsbas och med den etiska koden som förhållningssätt (Svenska Audionomföreningen, 2001).
4.2 Patientcentrerad vård
Sedan 1970-talet har det skett en förändring i interaktioner inom hälso- och sjukvården. Detta har bidragit till att professioner inte enbart fokuserar på
sjukdomens medicinska delar utan fokus ligger mer på den emotionella dimensionen, det vill säga patientens upplevelse och erfarenhet av sjukdomen. Patientcentrerad vård syftar till respekt för patienten, förtroende, känslomässigt stöd, fokus kring patientens behov och delaktighet i vårdbeslut. Patientcentrerad vård ökar
sannolikheten för att patienten tar till sig av och agerar efter de rekommendationer som getts samt att patientens välbefinnande förbättras (Coleman, Muñoz, Ong, Butcher, Nelson & Twohig, 2018). Patientcentrerad vård beskrivs idag som en central kvalitetsdimension, ett ramverk och strategi inom hälso- och sjukvården (Coulter & Docteur, 2012;; Cameron et al., 2018)
Patientcentrerat, även kallat personcentrerat arbete handlar om att personen som söker vård står i centrum snarare än de arbetsuppgifter som ska utföras. Varje enskild patient ska bemötas så att deras värdighet och rättigheter värdesätts (Hewitt- Taylor, 2018). Patientcentrerad vård förknippas med kvalitetsvård och anses högst sannolikt kunna öka vårdkvaliteten ur patientens synvinkel. Det anses även öka tillfredsställelsen för vårdgivarna som använder sig av arbetsformen (Grenness, Hickson, Laplante-Lévesque & Davidson, 2014;; Hewitt-Taylor, 2018).
Enligt Eldh (2018) kan patientcentrerat arbete inom vården användas som en strategi för patientdelaktighet. Innebörden av patientdelaktighet kan förenklat ses som “att dela” och personcentrerad vård kan då utgöra den kompetens som krävs för att främja kunskapsutbyten och jämlika möten för att verkliggöra patientdelaktighet (ibid).
Enligt Hewitt-Taylor (2018) är utveckling av patientcentrerad vård en kontinuerlig process som är viktig för att skapa en patientcentrerad kultur där arbetssättet upprätthålls. En huvudsaklig risk för att patientcentrerad kultur inte ska kunna upprätthållas är att den avtar på grund av andra krav och prioriteringar. Det kan
16 därför vara svårt att skapa en patientcentrerad kultur. Åtgärder för att motarbeta dessa risker är att planera för patientmedverkan, att nya förändringar ska stå i
relation till ett patientcentrerat förhållningssätt samt att resurser ska finnas tillgängligt för vårdgivarna och att åtgärderna stöttas av ledningen. Det gäller också att
nyanställda görs beredda på arbetssättet, att det förstås och likaså förluster som annars kan uppstå med tiden. Det gäller även att vårdgivarna ger och handlar efter återkopplingar gällande resultat av patientcentrerat arbete samt att fördelarna av det lyfts fram (ibid).
Smaradottir och Fensli (2019) har undersökt hur patienter i Danmark och Norge upplever att en digitaliserad vård med patientcentrerade modeller har fungerat. De menar att den äldre befolkningen blir allt större och att det finns behov av tjänster som är patientcentrerade, integrerade och stöds av digitala tekniska lösningar. I resultatet betonas att patienterna upplevde en ökad känsla av trygghet och självhantering samt var nöjda med det patientcentrerade och digitaliserade modellerna som även ansågs lätthanterligt. I resultatet framhävs även en begränsning gällande delning av skriftlig och medicinsk information mellan vårdgivare och patienter. Smaradottir och Fensli (2019) menar att främst muntlig information delades och anser att patienterna även borde få tillgång till den skriftliga informationen på ett lätthanterligt sätt. De menar exempelvis att patienten bör få digital tillgång till en individuell rehabiliteringsplan.
4.3 Patientcentrerad vård i relation till audiologi
Enligt Coleman et al. (2018) bidrar tekniska hörhjälpmedel till att kommunikationen fungerar bättre för patienten men det tar inte bort patientens upplevelse av att ha en hörselnedsättning och därför är patientcentrerad vård viktigt inom audiologisk
rehabilitering. Audionomen måste kunna stödja patienten och dennes anhöriga, kunna visa empati för dem och kunna sätta sig in i vad patientens hörselnedsättning betyder för dem och hur det påverkar deras vardag. Audionomens kunskaper inom teknik, hörsel och rådgivning kan skapa en möjlighet att förbättra livskvaliteten för patienter med hörselnedsättning då patientgruppen är i behov av olika tekniska och psykologiska insatser. Om audionomen arbetar genom ett patientcentrerat
förhållningssätt ökar chansen att patienten och dennes anhöriga effektivt lär sig hantera hörselnedsättningen och de problemsituationer som kan uppstå (ibid).
Patientcentrerad vård är uppmärksammat inom hälso- och sjukvården men desto mindre inom audiologin där det inte används i någon stor omfattning i dagsläget (Coleman et al., 2018;; Grenness et al., 2014). Enligt Coleman et al. (2018) utreds inte alltid patientens emotionella och psykologiska dimensioner av
hörselnedsättningen, vilket i sin tur kan påverka patientens välbefinnande och
vårdresultat. Det framkommer även att många äldre patienter önskar mer information samt praktiskt och psykologiskt stöd än vad som vanligtvis ges. Patientcentrerat förhållningssätt uppnås när audionomen arbetar med effektiv rådgivning som i sin tur bidrar till att patienterna får ett stöd, känner sig bekräftade och lär sig hantera
17 känslomässiga bekymmer kopplade till hörselsituationen. Om inte det
patientcentrerade förhållningssättet prioriteras kan rådgivningskompetensen fortsätta att minska i användande och till sist riskera att gå förlorad. Det finns några
rekommendationer som audionomen kan förhålla sig till för att arbeta mer
patientcentrerat. Dessa kan vara att upplysa sig om vad patienten redan vet och önskar få information om, att återspegla patienternas känslor, att ställa öppna frågor och lyssna in patienten samt att göra patienten delaktig under rehabilitering- och planeringsprocessen (Coleman et al., 2018). Om patienten uppmuntras till aktivt deltagande i sin egen vård kan en maktbalanserad terapeutisk relation mellan vårdgivare och vårdtagare skapas (Grenness et al., 2014).
För att bygga en god terapeutisk patientrelation är patientcentrerade strategier för effektiv kommunikation viktigt. Om audionomen arbetar efter detta förhållningssätt kan det bidra till att patienter känner ökad trygghet och förtroende för audionomen. Kommunikationen är därför extra viktig under de första audiologiska sessionerna (Bellon-Harn, Manchaiah & Azios, 2019). Patientcentrerade strategier för effektiv kommunikation bidrar till goda vårdresultat samt att patienten i större utsträckning följer de rekommendationer som givits. Det är inte kommunikationen i sig som medför förbättringarna utan vikten ligger i det patientcentrerade förhållningssättet som skapar en förståelse, motivation och trygghet hos patienten (Bellon-Harn et al., 2019;; Epstein & Street, 2011).
Patientcentrerade strategier för effektiv kommunikation innebär att vårdgivaren ska fokusera på patientens perspektiv och känslor, ska engagera patienten och dennes anhöriga samt vara observant på psykologiska konsekvenser eller bekymmer som patienten kan uppleva. Det innebär även att vårdgivaren ska eftersträva ett
balanserat samtal där öppna frågor och humor med fördel kan användas men där det även är av vikt att vårdgivaren lyssnar aktivt och låter patienten ta plats. Slutligen är det av vikt att vårdgivaren anpassar språket utifrån patienten och formulerar sig på ett lättförståeligt sätt (Bellon-Harn et al., 2019).
4.4 Problemformulering
Vården står inför en digital förändring som förväntas möjliggöra stora vinster för samhället, bland annat tidsaspekter, ökad effektivitet samt minskade kostnader (Socialstyrelsen, 2018 och Blix & Levay, 2018). Det finns dock fortfarande osäkerhet kring om digitaliseringen faktiskt kommer att leda fram till dessa vinster samt hur det kommer att påverka kvaliteten på vården. En studie av Smaradottir och Fensli (2019) beskriver patientnytta av ett digitaliserat och patientcentrerat verktyg. Ett
patientcentrerat förhållningssätt kan resultera i bättre vårdresultat (Coulter & Docteur, 2012). En studie av Eikelboom & Swanepoel (2016) belyser audionomers attityder till tele-audiologi och deras intresse eller villighet att använda datorteknologi och
teleaudiologi. Detta för att det vid implementering av tele-audiologi är viktigt att ta hänsyn till audionomernas attityder.
18
Något som inte har undersökts är hur audionomer i Sverige ställer sig till en digital förändring inom hörselvården samt hur de anser att digitaliseringen skulle kunna tillämpas inom det audiologiska arbetet. Detta är viktigt att ta hänsyn till om nya implementeringar av tele-audiologi ska ske i landet.
5. Metod
5.1 Studiedesign
I föreliggande studie valdes en kvalitativ studiedesign med semistrukturerade intervjuer som datainsamlingsmetod. Detta för att på djupet kunna undersöka audionomernas tankar och reflektioner kring digitaliserad hörselvård.
5.2 Urval och målgruppsbeskrivning
Urvalsstrategin som tillämpats i denna studie är ett, så kallat bekvämlighetsurval vilket innebär att objekt eller personer som finns tillgängliga för forskaren och nära till hands väljs (Bryman, 2018;; Denscombe, 2018). Enligt Denscombe (2018) kan
bekvämlighetsurval ses som en fördelaktig urvalsstrategi när forskningsprojektet har en tids- och kostnadsbegränsning.
Inklusionskriterier för informanterna var att de skulle vara legitimerade och
yrkesverksamma audionomer. Exklusionskriterier för informanterna var att de inte fick arbeta som chefer inom hörselverksamheten.
För att få en säker och representativ population tog författarna kontakt med audionomer i olika regioner. Chefen för respektive region kontaktades med ett informationsbrev via e-post. Chefen uppmanades att vidarebefordra förfrågningar till audionomerna som i sin tur tog kontakt med författarna. Förfrågningar skickades även till audionomer inom författarnas bekantskapskrets samt postades på Svenska Audinomföreningens facebook-grupp. Dessa tillvägagångssätt valdes för att
möjliggöra en effektiv rekrytering av deltagare. Förfrågningar skickades till hundratals i och med att förfrågan delvis skickades genom facebookgruppen SvAf, Svenska Audionomföreningen med över 600 medlemmar. Författarnas avsikt var dock att max inkludera 10 informanter i studien och eftersom ett flertal förfrågningar hade kunnat komma in genom facebook-gruppen betonades maxantal i förfrågan.
Majoriteten av audionomerna som valde att delta i studien förfrågades i direktkontakt med författarna då de ingick i författarnas bekantskapskrets. De övriga
audionomerna tog kontakt med författarna efter förfrågning vidarebefordrad av respektive regionchef. Sex audionomer angav att de kunde delta i studien och samtliga av dem fullföljde intervjuerna. Audionomer från Lindesberg, Göteborg, Södertälje och Örebro intervjuades. Informanterna var mellan 24-65 år och hade mellan 6 månader till 34 års arbetserfarenhet (tabell 1). Endast två av informanterna hade erfarenhet av digitaliserade vårdbesök i form av videouppkoppling.
19
Tabell 1. Målgruppsbeskrivning
Informanterna Audionom 1 Audionom 2 Audionom 3 Audionom 4 Audionom 5 Audionom 6 Ålder 50-69 år 20-34 år 20-34 år 35-49 år 35-49 år 20-34 år Arbetserfarenhet 34 år 6 mån 6 år 7,5 år 13 år 1,5 år
5.3 Datainsamling
För att få en överblick över området och kunskap om tidigare forskning av betydelse för studien genomfördes en sökning genom databasen PubMed och Cinahl.
Sökningen skedde även genom Google för att få åtkomst till rapporter från svenska organisationer och myndigheter. Även litteratur från Universitetsbiblioteket i Örebro har använts. Under testsökningen hittades de första relevanta artiklarna eller
rapporterna och därefter granskades vilka nyckelbegrepp de använt sig av för att sedan kunna utöka sökningen med de orden.
Den empiriska datainsamlingen utfördes genom semistrukturerade en- till en- intervjuer. En uppsättning frågor formulerades likt ett frågeschema (se bilaga 1). Specifika frågor ställdes men det eftersträvades även att informanterna yttrade sig fritt kring ämnet och att följdfrågor tillkom. Författarna turades om att ställa frågor från frågeschemat under intervjuerna. Ingen av författarna behövde ansvara för att
anteckna då intervjuerna spelades in med en digital diktafon. Tidsplaneringen för intervjuerna anpassades efter audionomernas önskemål. Varje intervju beräknades till cirka 1 timme men i realtid varade de mellan 30 – 40 minuter. Intervjuerna ägde rum i avskilda grupprum i syfte att skapa en stilla, trygg och tyst miljö för bästa möjliga intervjusituation. Avskilda rum bokades av informanterna på deras arbetsplatser.
Som tack för medverkan i vår studie gavs i samband med besöks-intervjuerna en gåva av mindre kostnad. Författarna valde att möjliggöra både besöks- och
telefonintervjuer för att i bästa mån undvika bortfall. En av intervjuerna genomfördes över telefon.
5.4 Analysmetod
Det inspelade materialet delades upp lika mellan författarna för att transkriberas på dator. För att kontrollera och säkerställa det transkriberade materialet byttes det mellan författarna för att läsas igenom samtidigt som den inspelade intervjun avlyssnades.
Riktlinjer från Graneheim och Lundman (2004) användes för en kvalitativ
20 intervjuerna. Den kvalitativa innehållsanalysen genomfördes på en manifest nivå för att beskriva den narrativa texten. Det transkriberade materialet lästes igenom
upprepade gånger och diskuterades för att få en övergripande uppfattning av innehållet. Sedan sorterades materialet utifrån meningar eller fraser in i
meningsbärande enheter som adresserade studiens frågeställningar. Därefter
kondenserades de meningsbärande enheterna för att korta ner och förtydliga kärnan i texten. I nästa steg skedde abstraktion av de kondenserade meningsbärande enheterna och skapade koder som sedan grupperades i kategorier och teman på olika nivåer. Koder tilldelades händelser eller fenomen i form av ord eller meningar som förhöll sig till kontexten. Kategorier och underteman framkom efter jämförelser mellan koder, samlade det som koderna hade gemensamt och gav ett kort
beskrivande innehåll av texten som även återspeglade budskapet. Slutligen formulerades teman som bestod av ett latent innehåll, en tolkning av den underliggande betydelsen, av texten och som delades upp i underteman.
Från en kondenserad meningsbärande enhet skapades exempelvis koden tidseffektivitet. För att ytterligare beskriva innehållet i den kondenserade
meningsbärande enheten skapades kategorin flexibilitet. Efter jämförelse mellan meningsbärande enheter framkom att flexibilitet beskrevs både utifrån ett
patientperspektiv och från audionomens perspektiv. Därför skapades underkategorier för audionomen och för patienten. Intervjuernas innehåll om flexibilitet ansågs i sin tur ha en underliggande betydelse om tillgänglighet till vård som fick beskrivas som ett undertema till huvudtemat jämlik vård som också ansågs övergripande för texten. För alla teman med kategorier skapades ett övergripande tema förändring i tid och rum då alla meningsbärande enheter på olika sätt handlar om en digitaliserad hörselvård som innebär en förändring i tid och rum. Underteman skapades till två huvudteman jämlik vård och teknikens möjligheter & begränsningar som båda handlar om den digitaliserade hörselvård och förändring i tid och rum som studien syftar till. Tabell 2 exemplifierar den innehållsanalys som ligger till grund för resultatet i studien.
21
Tabell 2. Utdrag från författarnas kvantitativa innehållsanalys
Informantens uttalande
Kondensering Kod Under-
kategori
Kategori Undertema Tema
“De ska gå från väntrummet och in här, de ska sätta sig ner och de är mycket sån tid som går till våra besök… Det hade varit mer tidseffektivt” Digitala vårdbesök kan vara mer tidseffektiva. Tidseffektivt För
audionomen Flexibilitet Tillgänglighet till vård Jämlik vård
“Jag kan tänka mig att man får en lite mer personlig kontakt när man sitter såhär, det känns som att man kan va mer spontan och det blir mer en äkta relation kanske än när man sitter med en skärm”
Fysiska besök kan bidra till en mer personlig och äkta relation gentemot digitala vårdbesök. Personlig Äkta relation
Delaktighet Samtalsdjup Patientrelation Jämlik vård
“Om det är någon som är helt ny med hörhjälpmedel då kan det vara bra att man har en första kontakt på riktigt och sen kanske mellan uppföljningar stämmer av via video eller någonting sånt” För en patient som inte genomgått hörselrehabiliteri ng kan det vara bra med ett fysiskt första besök och sedan uppföljning som ett digitalt vårdbesök. Fysiskt besök Digitalt vårdbesök Uppföljning Tekniska
möjligheter Allt fungerar inte på teknisk väg Audionomens praktiska delmoment Teknikens möjligheter & begränsningar
“Men får ju ha med sig det också att gravt hörselskadade kommer ju
fortfarande ha svårt att höra bra vid ett videosamtal då ljudet inte kommer i hörapparaterna utan det kommer från telefonen, så du måste kunna höra så pass bra eller ha den typen av ljudförståelse ändå”
En förutsättning för digitala vårdbesök är att patienten hör så pass bra att hen kan höra över telefonen. Hörsel- nedsättning Ljud- förståelse För
patienten Hanterbarhet & tekniskt kunnande
Teknikens möjligheter & begränsningar
22
5.5 Forskningsetiska överväganden
Enligt Vetenskapsrådet (2002) finns det fyra forskningsetiska krav att ta hänsyn till vad gäller forskning. Dessa är informationskravet, konfidentialitetskravet,
samtyckeskravet och nyttjandekravet.
Informationskravet innebär att de förfrågade ska informeras om syftet till
undersökningen, undersökningens moment, att deltagande är frivilligt samt att de har rätt att avbryta deltagandet utan att ange anledning (Vetenskapsrådet, 2002).
Författarna tog hänsyn till detta genom att vara informativa om undersökningen och betonade att studien fokuserade på informanternas egna reflektioner och
erfarenheter. De förfrågade fick ett informationsbrev om studien och dess forskningsetiska förhållningssätt via e-post innan de gav sitt godkännande till delaktighet i studien (se bilaga 2).
Samtyckeskravet innebär att de förfrågade själva beslutar om sin medverkan (Vetenskapsrådet, 2002). Författarna informerade informanterna om att uttalanden som uppkommit under intervjun kunde uteslutas om det så önskades. Då
intervjuerna spelades in som underlag till analys behövde informanterna ge sitt samtycke till detta.
Konfidentialitetskravet innebär att all data och information som rör forskningen och informanterna behandlas så konfidentiellt som möjligt samt förvaras så att endast behöriga når dem (Vetenskapsrådet, 2002). Genom att anonymisera individer, verksamheter och institutioner i studien försäkrade sig författarna om att
informanterna inte kan identifieras. För att bevara informanternas anonymitet har inga namn angetts vid citering av studien. All data bearbetades och förvarades så att endast författarna och handledare hade tillgång till dem.
Enligt Vetenskapsrådet (2002) innebär nyttjandekravet att insamlade uppgifter som rör informanterna enbart får nyttjas för forskningssyfte, vilket har följts.
5.6 Tillförlitlighet i en kvalitativ studie
Enligt Bryman (2018) utgör reliabilitet och validitet kriterier för kvalitet i kvantitativ forskning. I kvalitativ forskning anses istället tillförlitlighet kunna utgöra kriterier för kvalitet av en undersökning. Tillförlitligheten i kvalitativ forskning bedöms efter de fyra kriterierna pålitlighet, trovärdighet, överförbarhet samt en möjlighet att styra och konfirmera.
Pålitligheten i forskningen syftar till tillförlitligheten och stabiliteten i studien vilket skapas när resultatet som presenteras lätt kan följas och förstås av läsaren. För att uppnå detta och för att säkerställa att tillvägagångssätt är rätt utfört och välformulerat måste arbetet granskas kritiskt. Trovärdigheten i forskningen syftar till att riktlinjer och regler för forskningsprocessen följs. Tillförlitligheten och trovärdigheten ökar om exempelvis lämpliga urvalsprocesser och analysmetoder används. Trovärdigheten
23 ökar även om forskaren söker bekräftelse hos informanterna om att den verklighet som skildrats uppfattas riktigt innan publicering. Överförbarheten i forskningen syftar till i vilken omfattning forskningsresultaten kan föras över till andra människor, miljöer eller sammanhang. Möjligheten för överförbarhet ökar om redogörelser och detaljer i forskningen beskrivs noggrant. Möjlighet att styrka och konfirmera syftar till att
forskningen inte ska ha påverkats av forskarens egna värderingar. För att kontrollera och styrka detta krävs att en granskare fastställer om det går att styrka resultatet (Bryman, 2018).
En pilotstudie utfördes på en legitimerad audionom i syfte att kontrollera underlaget för intervjuerna innan de egentliga intervjuerna utfördes. Detta för att testa de valda intervjufrågornas lämplighet för att belysa audionomers tankar och reflektioner kring digitaliserade vårdbesök och hur det kan tillämpas inom det audiologiska arbetet. Pilotstudien utfördes även i syfte att kontrollera förståeligheten. Inga större
korrigeringar i intervjuguiden gjordes och endast en fråga lades till. Resultatet från pilotstudien ingår inte i studiens analys och resultat.
6. Resultat
Analysen av intervjuerna resulterade i ett övergripande tema Förändring i tid och rum som i sin tur bestod av två underliggande teman Jämlik vård och Teknikens
möjligheter och begränsningar. Från dessa framkom sedan fyra underteman med kategorier och underkategorier. Tillgänglighet till vård beskriver synpunkter på flexibilitet ur audionom och patientperspektiv som digitala vårdbesök kan medföra. Patientrelation beskriver hur ett digitalt vårdbesök anses kunna påverka
patientrelation, samtalsdjup och patientens delaktighet. Audionomens praktiska delmoment beskriver de moment som audionomerna anser kan vara tekniskt möjligt eller tekniska hinder med digitaliserade vårdbesök. Slutligen beskriver Hanterbarhet och tekniskt kunnande den kunskap som audionomerna anser sig ha kring
digitaliserade vårdbesök, deras inställning samt funderingar kring hantering
angående digitala vårdbesök. Det beskriver även hur audionomerna har uppfattat att patienterna ser på digitala vårdbesök, funderingar kring hur hantering kommer
fungera för patienten samt förutsättningar för att patienten ska klara av ett digitalt vårdbesök. Då jämlik vård och teknikens möjligheter & begräsningar på olika sätt handlar om en digitaliserad hörselvård som innebär en förändring i tid och rum, beskrivs de underteman som omfattar dessa olika inriktningar nedan. En schematisk översikt över resultatet visas även nedan (se figur 1).
