IMER Malmö högskola Internationella Relationer 61-80p, vt-06
Från gråbrungrönt till ökenfärgat
Är svensk säkerhetspolitik realistisk?
En teoriprövande fallstudie med svenskt fokus, om små och medelstora staters ökade tendens att använda sig av militära medel internationellt.
Handledare: Magnus Ericson
Färdigställt: 060818 Johan Malmgren
Abstract
Denna teoriprövande fallstudie försöker svara på frågan om små staters ökande militära internationella ambitioner, och villighet att ta militära risker är ett förväntat beteende utifrån ett brett realistisk perspektiv. I centrum för undersökningen går den svenska säkerhets- och försvarspolitiska utveckling under luppen. Uppsatsen har en hög abstraktionsnivå och under undersökningens gång görs tre nedslag som alla försöker belysa realismen aktualitet. Inledningsvis undersöks dagens oklara hotbild, för att därefter ta en närmare titt på de motåtgärder som EU- länderna gemensamt har bestämt sig för, varvid begreppet Peace support operations belyses ur ett realistiskt perspektiv. Slutligen diskuteras hur realismen kan förklara små staters agerande varvid olika möjligheter diskuteras. Detta leder fram till en slutsats som konstaterar att små staters militära aktivitet mycket väl kan öka hotet mot den egna staten snarare än att eliminera det, vilket inte är ett förväntat realistiskt beteende av små stater. Dock finns indikationer på att små stater, möjligen använder sig av militära medel för att indirekt maximera sin makt i andra samanhang. ( 26818 ord)
In this case study the pattern of small states increasing willingness to use military force on the international arena, is being used in order to test the realist theory. Are the actions taken by small states expected behavior according to a broad understanding of the realist theory? To find out, the Swedish military development is put in the center of this study. The study proceeds in three steps; first out is a closer look at the new security threat, next the counter measures is examined, in particular the Peace Support Operations. Finally the realist theory tries to explain the behavior of small states. The conclusion of this study indicates that the increasing willingness to take military risk actually can increase the level of threat against the small state. This is not an expected behavior of a small state. Although the study also indicate that small states use its military operation, to indirectly gain power in other fields of interest. (26818 words)
Innehållsförteckning
Abstract ... 1
Innehållsförteckning ... 2
”Då ära ditt namn flög över Jorden” ... 4
Målsättningen med denna studie ... 11
Tillvägagångssätt... 13
Om samhällsvetenskaplig analys i allmänhet ... 13
Om fallstudier med kvalitativa förtecken ... 14
Övriga problem och begränsningar... 14
Sverige som utgångspunkt... 15
Begränsningar kring små stater... 16
Källkritisk diskussion ... 17
Om intervjuer ... 19
Teoretiska utgångspunkter... 20
”Bättre fäkta än illa fly” Varför realism?... 20
Realismen ... 21
”Basic instinct” ... 22
Sex principer för staten och makten... 23
Realismens utveckling: Strukturell realism... 26
Lite mer i detalj: Buzan och tre dimensioner på säkerhet ... 28
Små stater... 31
Realismens svagheter och alternativ ... 32
En sammanfattning av de teoretiska utgångspunkternas syfte. ... 33
Analys ... 34
Del 1: Är dagens hotbild förenlig med realismen?... 35
Inledning: det mörka hotet del I och II ... 35
Sveriges och EU:s definition på hot och säkerhet ... 38
”Påtagliga faror?” ... 40
”Efterskalv” ... 41
”Attacken på det demokratiska samhället”... 42
”Folkhälsan” ... 43
Makten, hotet och varierande aktörer över tid. ... 44
”Mer än bara kallt stål”... 48
Neo-realister, säkerhet och internationella system. ... 51
Exempel på tidigare internationella system... 52
Sammanfattning: Är hotet förenligt med realismen? ... 53
Del 2: Staten och det militära medlet ... 55
Hur ska man förstå den militära verksamheten? ... 55
Kriget... 57
Peace Support Operations och våldsanvändning... 58
PSO som maktmedel för staters intresse... 60
Sammanfattning del 2. ... 61
Del 3 Små stater, stora åtaganden ... 62
Små staters roll ... 62
”Från gråbrungrönt till ökenfärgat”... 63
Intresse ställt mot risker ... 65
Okunskapsspåret... 71
Den normativa spåret... 72
Sammanfattning del 3 ... 74
Slutsats... 74
Inledande reflektioner... 74
”Jag vet vad du är och förblir vad du var”... 75
”Det svenska stålet biter, kom låt oss pröva på!”... 77
Litteratur- och källförteckning ... 80
”Säkerhet är som syre, när du har det märker man inte av det men den stund du börjar ana att syret håller på att försvinna finns inget som är viktigare”. Nye (Guzzini 230)
Jag skulle vilja passa på att tacka min handledare Magnus Ericson för all hjälp och alla goda idéer som våra samtal har fört med sig. Samtidigt vill jag även säga tack till Petter Svensson och Torbjörn Andersson som har varit ständigt bollplank och allmänna påhejare under skrivandet av denna uppsats. Sist men inte minst vill jag tacka Försvarsmaktens ansikte utåt; Daniel Vendel, Jesper Liedholm och Jonas Bengtsson för att de var villiga att ställa upp på intervjuer och att de försåg mig med en rad andra typer av källmaterial som annars hade varit svårt att få tag på. Tack!
”Då ära ditt namn flög över Jorden”
Förändringar är besynnerliga. En förändring kan vara uppenbar, förvånande, förväntad, positiv eller negativ. Ibland inträffar en förändring ensam och ibland tycks de uppträda i flock. Förändringar kan även aktivt drivas fram av någon, eller så kan de få ett eget liv och förändras utan att någon riktigt märker att något förändras, trots att det sker rakt framför ögonen på en. Ibland förändras ingenting och ibland förändras allt. När en förändring dessutom inte med all tydlighet kan förklaras, förändras dessutom förändringen till ett mysterium. Detta är en uppsats om just en förändring som kanske egentligen inte är en förändring men som ändå tycks ha genomgått en förändring vilket är ett mysterium.
Under många herrans år syftade svensk säkerhetspolitik till att skydda riket mot främmande makt, vars förstörande eldar kunde drabba det egna territoriet i händelse av en stormaktskonflikt. Det överhängande målet från svensk- och andra små och medelstora staters sida var att hålla riket och dess medborgare utanför krigets fasor. I Sveriges fall höll vi oss för oss själva och dessutom var den rådande kutymen att vi skulle försvara oss själva. Fast det där med att vi skulle försvara oss själva är ju en sanning med modifikation. Inte på grund av att vi samarbetade med den ena sidan under kalla kriget eller att något land skulle komma och hjälpa oss om det gick illa. Det svenska försvarets stridsrop, och tillika staten Sveriges försvarspolitiska grundidé var att försvaret skulle uppfattas så starkt som möjligt att det inte skulle vara lönsamt för en angripare att anfalla oss. Med andra ord var försvarets uppgift att se starkt ut men underförstått skulle det inte behöva användas efter som ingen skulle våga angripa oss. Det var en defensiv och passiv säkerhetspolitik som helt och hållet syftade till att hålla Sverige utanför kriget och på detta sätt bevara den egna makten.1
Denna politik förstärktes vidare med en uttalad alliansfrihet i fred, med möjligheten till neutralitet i krig. Samt en säkerhetspolitisk internationell linje under vilket staten Sverige aktivt agerade i FN:s ramverk genom fredsbevarande trupper vilket ytterst skulle bibehålla stabiliteten mellan öst och väst så att det kalla kriget inte fick syre och blossade upp och rann
1
över den egna gränsen.2 Denna politik varierade något under tidens gång, i synnerhet under Olof Palmes tid, men överlag visste Sverige vad som göras skulle får att uppnå statens primära intressen.3
Sveriges dåvarande säkerhets- och försvarspolitik kan förstås som realistisk. Det handlade primärt om att bevara den egna suveräna staten och dess säkerhet, vilket med andra ord kan förstås som att bevara och/eller öka statens makt i syfte att överleva. Denna politik var inte bara det ultimata försäkringen för att riket skulle undgå krig, det var också tillsammans med knäckebröd och dalahästar så svenskt och fredligt som det bara kunde bli och detta skulle alla svenska medborgare bidra till att så förblev. Detta starka folkligt stöd, definierar Morgenthau som god folklig moral, vilket ytterst är ett gott kriterium att uppfylla i statens strävan efter makt. 4 Om man dessutom lägger till hypotesen att små stater inte tar på sig några större uppgifter utanför den egna gränsen på grund av att staten inte hade råd att förlora på tillexempel större militära utvikelser från det egna territoriet blir saken klar och tydligt.5 Sveriges beteende var ett förväntat beteende av en liten stat med utgångspunkt från den rådande maktfördelningen i det anarkiska internationella systemet. Dessutom gick det skåda liknade indikationer av andra alliansfria stater i Europa under samma historiska period.
Men sedan föll Berlinmuren, och även om alliansfrihetsbegreppet bibehölls var inget annat sig likt. I dag har en växande skara svenska medborgare helt andra minnen kopplade till svensk säkerhetspolitik, långt bort från invasionsförsvarets passiva bastioner, Bodens fästning, Sturkö och Fårösund. I dag försvaras den svenska gränsen aktivt, i det avlägsna, norra Afghanistan, i leran på Balkan och i Liberias fuktiga djungel.
Metoderna för att uppnå säkerhet har blivit allt mer aktiva vilket innebär att svenska soldater till skillnad från förr i allt högre grad utövar militärt våld för att upprätthålla statens intresse.
2
Bjereld, Ekengren & Lilja 2002 sid.127
3
Bjereld, Ekengren & Lilja 2002 sid.102
4
Morgenthau i Williams et.al 1999 sid. 47
5
Dessutom riskerar samma soldater att utsättas för motsvarande våld av olika aktörer som inte låter sig vika. Försvarsmaktens nya devis är ”Ett insatt insatsförsvar”.6
I de säkerhetsmål som EU satt upp, och som Sverige ställt sig bakom, sägs det uttryckligen att inom EU:s intressesfär är söderfallande stater, regional konflikter, terrorism, transnationell brottslighet m.fl. ett hot mot EU:s intressen och att försvaret mot dessa hot måste mötas på olika sätt, varvid militära medel är ett.7 Framförallt verkställs och upprätthålls EU och således Sveriges egna intresse med aktiva militära medel under s.k. Peace Support Operations vilket är ett samlingsnamn för olika typer av fredsbevarande, fredsframtvingande och icke-militära medel som kan användas för att stävja kriser. I denna studie är den fredsframtvingande operationen av särskilt intresse, det vill säga att man med proportionerligt våld, men utifrån begreppet militär nödvändighet tvingar fram en fred eller motsvarande mellan två eller flera parter. Med andra ord påtvingar man en motståndare sin vilja tills denne viker eller ger upp vilket i princip inte skiljer sig nämnvärt mycket från ”traditionella” tidigare krigshandlingar.8 Utifrån ett realistiskt perspektiv kan fredsframtvingande operationer förstås som ett sätt att legitimera militärt våld i syfte att nå egna fördelar. I denna studie kommer jag att befästa denna utgångspunkt i syfte att undersöka realismens hållbarhet kopplat till staters primära realistiska intresse.
Att stater använder sig av väpnat våld för att säkra sina egna intressen är inget nytt, men det konstiga är att även små stater är beredda att ta betydligt högre militära risker än tidigare och där är något som inte stämmer i den avvikelse från tidigare kurs som ett stort antal små- och medelstora stater har gjort sedan muren föll. Den typ av militära förband som nu växer fram ibland annat Sverige, Finland och Norge, för att användas i krishantering är långt ifrån den typen av fredsövervakande förband som Anita Lindblom besjunger i ”Balladen om den blå baskern” I Sveriges fall är det yttersta tecknet på detta ett fenomen som kallas Nordic battle group (NBG), vilket är ett förband med fast anställda soldater och officerare, som på tio dagar ska kunna sättas in i ett konfliktområde med ett mycket högt riskuttag. Förbandet består av en svensk huvuddel men även enheter från Finland, Norge och Estland ingår i mindre
6
Darte & Engstedt 2005 sid. 8
7
Ett säkert Europa i en bättre värld; En europeisk säkerhetsstrategi 2003 sid. 6-7
8
omfattning. Uppgifterna som förbandet är satta att lösa omfattar allt ifrån väpnad strid till rent humanitära uppgifter inom ramen för EU:s krishantering, men förbandet ska även kunna användas inom Sveriges egna gränser i syfte att möta olika typer av hot. Den största och avgörande skillnaden från tidigare svenska och skandinaviska utlandsstyrkor är styrkans sammansättning och framförallt dess huvuduppgift som utan omsvep handlar om att ha förmågan att sättas in på främmande mark med all kraft i ett inledande skede av en krishanteringsoperation om så behövs. Det vill säga att genomföra väpnad strid. Först in i ett konfliktområde betyder dessutom ett betydligt högre risktagande än vad t.ex. Sverige tidigare har varit beredd att ta i internationella samanhang, även om de risker som den svenska utlandsstyrkan hitintills tagit inte på något sätt ska förringas. Men det som nu sker är har en annan helt annan karaktär än det vi är vana att se från små stater. De använder sig av militära medel på ett sätt som vi normalt sätt förväntar oss att se av starkare aktörer.
Tidigare har små stater varit beredda att ta till våld för att uppnå sina intressen, vilket har varit att säkra sin egen överlevnad, i regel kopplat till det egna territoriet. Ur ett realistiskt perspektiv kan detta förstås som att staten strävar efter att säkra och/eller öka sin makt i syfte att överleva som stat. Eftersom invasionshotet har försvunnit borde det vara rimligt att tänka sig att stater inte skulle vara lika benägna att ta militära risker, men detta tycks onekligen inte vara fallet utan det verkar snarare vara tvärtom. Varför är staten Sverige idag beredd på att bruka militärt våld i högre grad än tidigare och framförallt vara beredd på att ta betydligt högre risker i eventuella militära operationer, och på främmande mark dessutom? Sverige skulle alternativt ha kunnat ha fortsätta med att ställa upp med den traditionella typen av fredsbevarande soldater som vi gjort tidigare vilket dessutom har varit relativt riskfria operationer, även om detta är en sanning med modifikation. Den tidigare formen av fredsbevarande operationer har dessutom målats upp som en stor succé av statsmakterna.9 Dessutom finns det redan länder i EU som har den militära förmågan och inte minst vanan att genomföra den typen av militära operationer, vilket återigen gör det svårt att förklara varför länder som traditionellt sett har försökt hålla sig utanför konflikter, såsom det alliansfria Sverige helt plötsligt är beredd att ta det steg som man hitintills gjort allt för att undvika.
9
Om Sveriges upplyftande av PK-ops kan beskådas i en rad olika källor. Se bl.a. Huldt, Welin och Örn 1995 och regeringens hemsida under säkerhetspolitik.
Dessutom är Sverige som tidigare nämnts inte ensamt. Även Finland, Österrike och Irland har närmat sig en internationalisering på motsvarande områden i sin säkerhetspolitik, om än med varierande ambitionsnivå och riskbenägenhet.10 Andra länder som till exempel Danmark har gått ännu längre och faktiskt fört krig under senare tid. Vad som är gemensamt för alla dessa länder är att samtliga tidigare har gjort en avsevärd skillnad på egen militär verksamhet inom och utom det egna territoriet. Samma sak gäller definitionen på hot mot den egna staten samt hur detta hot bäst undviks, vilket från officiellt håll ytterst anges som orsaken till behovet av militära verktyg i krishantering.
Inom ämnet Internationella relationer är teorin det absoluta fundamentet i disciplinens försök att förstå och förklara världens förehavanden. I denna uppsats kommer jag att ta min utgångspunkt i att den utveckling vi kan skymta är ett förväntat beteende av stater utifrån en bred tolkning av den realistiska skolan. Härvid kommer den insamlade empirin att försöka förklaras utifrån teorin med syfte att se om realismen fortfarande håller.
Den tidigare forskningen kring dessa frågor skiljer sig från varandra genom att de behandlar, och lägger olika fokus på problemet beroende på vad författaren anser att fenomenet är ett exempel på. Många forskare anser att den militära uppbyggnad vi ser idag, ibland annat Sverige, är en effektivisering och en anpassning av olika typer av mer eller mindre tidigare misslyckade fredsbevarande operationer, baserat på den historiska erfarenhet som drogs under det tidiga 1990-talet. Härvid skulle man med lätthet kunna hävda att den liberala teorins andemening är i görande, varvid detta kan brytas ner till en diskussion om icke-fungerande internationella institutioner, samt att en stor del av de länder som fredsbevarande trupp sätts in i, är länder som helt eller delvis står utanför den demokratiska sfären och inte minst utanför det liberala ekonomiska samarbetet. Således är staten Sveriges roll som demokratisk, liberalt ekonomisk och stark anhängare till internationella institutioner självskriven vad avser att vi även ställer upp militärt när så krävs.11 Det är onekligen mycket som talar för att så kunde vara fallet. Inte minst framgår det till stor del i den offentliga retoriken att det ligger i Sveriges
10
För Österrikes del se bl.a. Bundeskanzler, sicherheit- und verteidigungs doktrin 2001 sid. 7 om finsk försvarspolitik går att läsa i Finlands säkerhets- och försvarspolitik 2001 sid. 8 Irland i /whitepaper on defence 2006 sid. 10
11
intresse att det sker en fredlig utveckling i vårt närområde och vi arbetar mot detta mål på en rad olika områden, inklusive med militära medel och att denna strävan bäst nås genom ett brett internationellt samarbete eller ”En insats för freden” som det står på utlandsstyrkans rekryteringsbroschyrs framsida.12 Således torde förändringen vara ett exempel på en politik som stater för med en normativ spegling i skyldigheten att ingripa för att skydda oskyldiga människor i konfliktområden. Men å andra sida vittnar mycket av tidigare forskning kring interventioner ”i gott syfte” att gränsen mellan militärt våld i fredens syfte och i något annat syfte är långt ifrån glasklar.13 Dessutom tycks det onekligen vara så att stater med goda hjärtan är mer benägna att ingripa när de själva har intressen i ett konfliktområde än när de inte har några uppenbara intressen.14 Frågan är dock om den normativa aspekten av det hela verkligen håller som förklaring, eller om detta bara är ett utanpåverk för att legitimera staters agerande när deras intressen är hotade. Det stora mysteriet vad gäller små stater är att de är beredda ta betydligt större risker, och ta till betydligt mer våld idag än tidigare, vilket tyder på att det finns ett starkt intresse från statens sida att göra så. Riskerna att agera militärt är betydande ur en rad aspekter, varav egna förluster är en aspekt, och risken att hotbilden ökar mot det egna territoriet är en annan. Då militära operation under PSO-paraplyet alltmer inriktar sig på att slå mot terrorism, organiserad brottslighet och liknade är frågan om detta inte tyder på att det är frågan om ett aktivt försvar mot dessa hot snarare än att göra en godhjärtad insats för mänsklighetens bästa.
Alternativt skymtas ofta konstruktivistiska förklaringar kring ämnet som ofta utmynnar i att svensk säkerhets- och försvarspolitik försöker konstruera en ny roll av olika skäl.15 Således får idéer, identiteter och ordet vi, en genomgående och betydande förklaringskraft i all konstruktivistisk tidigare forskning kring staters beteenden. Problemet med det konstruktivistiska perspektivet är den låga förutsägbarheten som teorin erbjuder.16 Om allt kan förklaras utifrån, i förändring ställda sociala konventioner är frågan vad vi lär oss av detta? Vi förstår förändringen i sig, men vad betyder det i nästa steg när vi ska dra
12
FM/Opil/infops Rekryteringsbroschyr 2005
13
För en diskussion kring detta problem Weiss & Collins 2000 sid. 41 och sid. 159
14
Se bl.a. Bring 2000 sid. 139
15
Andrén 2002 sid. 147
16
säkerhetspolitiska slutsatser; att det kommer nya förändringar som vi kan dekonstruera? Enligt den logiken finns inget förväntat beteende att tala om men realismen har en annan syn på detta varvid utgångspunkten är att när säkerheten är hotad kommer människan att agera.
Denna utgångspunkt blir även min anledning till att åter damma av en bred tolkning av den realistiska teoribildningen. Är det möjligt att realismen fortfarande har förklaringskraft? Som jag ser det är det oerhört lätt att fastna i ett mönsterseende när man betraktar det svenska försvarets internationella verksamhet i allmänhet, och frågan om fredsoperationer av olika slag i synnerhet, som en verksamhet som är passiv, godhjärtat och något obetydlig i det stora hela. Möjligen har den militära utlandsverksamheten sett ut så under en del tidsperioder, men idag är det frågan om något helt annat. Den typen av förband som Sverige nu har börjat bygga upp för internationella uppdrag är spjutspetsförband avsedda för att kunna föra väpnad strid. Som en jämförelse kan nämnas att NBG inte helt olikt amerikanska försvarets marine expeditionary unit (MEU) vars uppgift är att vara först på plats när amerikanska intressen är hotade vilket uppenbart inte är en riskfri verksamhet på något plan.17 Dessutom finns det ytterligare en komplicerad faktor att ordet krishantering så starkt kopplas ihop med att värna de egna intressena. Med andra ord kan det hela handla om hur en stats säkerhet är beskaffad och i fallande ordning, hur staten går tillväga för att uppnå och/eller bevara sin säkerhet. Paradoxalt nog finns inget invasionshot mot vare sig EU eller Sverige men å andra sida kan man vända på resonemanget och hävda att invasionsrisken för sönderfallande stater, det vill säga av EU och således av Sverige icke önskvärt slag har ökat dramatiskt, och det har ju sagts att ökad säkerhet för den ene innebär minskad säkerhet för den andre. För när en stat börjar skicka ut trupp för att med våld tvinga fram ett intresse låt säga ett fredsavtal, eller införandet av lag och ordning eller något liknande kan man ställa sig frågan; fred för vem, och i vems intresse, samt inte minst till vilket pris? Vad driver statens agerande till den milda grad, att deras egna uniformerade medborgare riskerar att stupa eller skadas, både fysiskt och psykiskt. Att soldater skickas ut i strid besjungna av de vackraste av skäl, ringer obehagligt bekant från tidigare historiska experiment. Än märkligare blir det när stater som normalt sett inte låter sig uppskörtas av våldets lockelser väljer att göra just detta. Det måste onekligen finnas ett starkt
17
För en jmf. mellan NBG och MEU se bl.a. www.mil.se /organisation/nbg och Clancy 1997 sid. 213
skäl till att så sker och i denna studie blir utgångspunkten för undersökningen de starkaste skälen en stat har, nämligen dess säkerhet och makt.
Jag kommer inte att lägga några normativa aspekter på huruvida det undersökta fenomenet, med Sveriges ökade militära ambitioner utomlands, är ett agerande som är rätt eller fel. Detta lämnar jag åt läsaren.
Målsättningen med denna studie
Syftet med denna studie är att försöka förstå små staters ökade tendens att använda militära medel utanför det egna territoriet genom att se om fenomenet kan passa in under en brett realistiskt perspektiv. Härvid blir realismen testad såtillvida att staters användande av våld torde bestå i att staten gör detta i syfte att antingen överleva som stat. Detta kan förstås utifrån den suveräna statens kontroll och skydd av det egna territoriet jämte yttre hot, vilket realismen definierar som att bevara makt. Eller, att staten använder sig av militära medel för att tillskansa sig mer makt, vilket i så fall sker på andra aktörers bekostnad.
För att göra denna undersökning genomförbar har jag valt att låta Sverige spela rollen som det huvudsakliga fallet i fokus. Syftet med detta är att Sverige har tagit en ledande roll i upprättandet av ett av EU:s spjutspetsförband varvid detta påvisar en tydlig kursändring från tidigare förda politik då Sverige uppnådde säkerhet genom ett passivt försvar snarare än ett aktiv sådant som läget är idag. För att påvisa kontinuitet och förändringar avseende hotbilden och olika andra typer av faktorer som är av vikt i denna studie kommer även komparativa och exemplifierande utflykter att göras.
Uppsatsen är organiserad i tre delar varav samtliga påvisar olika typer av beståndsdelar för att kunna uppnå det övergripande teoriprövande målet. Inledningsvis diskuteras hotbilden mot staten då denna är av allra största vikt för att förstå staters militära agerade kopplat till realismen. Härvid ställs frågor kring hur en stats makt kan utmanas av andra aktörer och att hotet, trots sin bleka skugga av sin tidigare tydlighet fortfarande gör sig gällande. Härvid utvecklas begreppet överlevnad till att även förstås som att staten strävar efter att bibehålla sin makt och sin särskildhet jämte andra stater i alla samanhang. Därefter går kriget och statens
militära medel under luppen varvid begreppet PSO undersökt särskilt utifrån ett realistiskt perspektiv. Slutligen diskuteras fenomenet utifrån olika perspektiv varvid även alternativa spår berörs.
Frågeställningen i denna uppsats är uppbyggd enligt samma mönster och tar sin början i hur Sveriges ökade militära aktivitet officiellt förklaras med att dagens hotbild inte längre består av ett invasionshot mot Sverige men att andra hot har tornat upp sig i kölvattnet av olika konflikter i vårt närområde. Något som oftast benämns som de ”nya hoten”. Mitt första delmål blir således att försöka svara på frågan om dessa nya hot är förenliga med den realistiska uppfattningen om hot. Eller om de nya farligheterna skiljer sig så markant från den tidigare föreställningen.
o Är dagens hotbild förenlig med den traditionella realistiska uppfattningen om förhållandet mellan hot och staters intresse?
Syftet med första frågan är fundamental, då säkerhet är själva fundamentet i den realistiska teorin oavsett variant. Vidare blir frågan också väsentlig för den övergripande slutsatsen. Om t.ex. den militära upprustningen och de ökade indikationerna inte kan knytas till hotbilden bör fenomenet tyda på en annan förklaringsgrund och vise versa. Enligt realismen borde förklaringen bli att statens intresse är hotat på ett eller annat sätt och att detta göms i normativa förklaringar men att det grundläggande intresset är att bevara eller öka den egna makten i yttersta syfte att överleva som stat. Nästa steg blir att klargöra den utveckling som mindre och medelstora stater tycks ha genomgått och har där med karaktären av att vara något mer deskriptivt i sin form. Vilket i sin tur leder fram till uppsatsens två huvudfrågor, där Sverige får spela rollen som typexempel.
o Är det ändrade säkerhetspolitiska beteendet hos små- och medelstora stater i Europa ett förväntat beteende enligt den realistiska teorin?
o Är svensk säkerhetspolitik realistisk?
Syftet med dessa två frågor är att möjliggöra en mer specificerat och avgränsad undersökning kring staters beteende.
Tillvägagångssätt
Den vetenskapliga idén och tradition som denna studie är uppbyggd kring är positivistisk och empirisk i sin utformning.
Om samhällsvetenskaplig analys i allmänhet
Samhällsvetenskap utifrån en positivistisk syn handlar om att objektivt studera mönster och regelmässigheter i syfte att identifiera orsaker och verkan. Positivistisk forskning har en tillit till empirismen då de menar att teorier och förklaringar inte har en bärighet i sig själv om de inte kan mätas.18 Med andra ord finns en strävan att generalisera och förenkla verkligheten för att ur detta göra det möjligt att dra slutsatser, det är t.ex. inte ovanligt att suveräna stater jämförs som likartade, homogena aktörer. Vid närmare granskning framstår det dock som uppenbart att även suveräna stater skiljer sig fundamentalt från varandra i termer av intresse, ekonomiska, politiska och geografiska förutsättningar, men genom att finna områden som är likartade möjliggörs dess användande i en studie.19 I detta finner vi dock en svaghet i den positivistiska ansatsen då alla aspekter som kan påverka ett händelseförlopp inte med lätthet kan mätas och således kommer aldrig den ultimata sanningen att uppenbara sig i ett slutresultat.20 Detta är ett faktum som ständigt måste vara närvarande i ens undersökning och i synnerhet i den slutsats som presenteras. Men om positivismen ses som ett ideal snarare än den absoluta vägledaren och om de vetenskapliga fällorna hålls i färskt minne finns många fördelar att nå.
En annan grundbult i en positivistiskt uppbyggd uppsats är objektivitetens nödvändighet. Om objektiviteten brister finns en överhängande risk att studien ger ett felaktigt resultat.21 Härvid kan man ställa sig frågan om man kan vara fullständigt objektiv och neutral till ett
18
Denscombe 2004 sid.24
19
Hovi & Rasch 1998 sid.87
20
Holme & Solvang 1997 sid.94
21
ämne. Mycket av den kritik som riktas mot positivismen handlar i mångt och mycket om att objektivitet inte går att uppnå då alla har ett kulturellt bagage med sig och att man mer eller mindre omedvetet laddar olika begrepp med värderingar, något som påverkar utfallet av en studie.22 Interpretivister och andra har onekligen en stor poäng i den kritiken men återigen ligger det på undersökarens ansvar att väl problematisera de val denne gör så att tydligheten blir talande, om än försiktig.
Om fallstudier med kvalitativa förtecken
Fallstudier är en vanligt förekommande form av undersökningsdesign med vars hjälp man med fördel kan belysa olika typer av frågeställningar.23 En kvalitativ fallstudie syftar till att undersöka ett fenomen på djupet. I denna studie ligger tyngdpunkten på den svenska säkerhets- och försvarspolitiska utveckling eller kursändring om man så vill. Men som framgår av frågeställningen finns även en strävan att dra generella slutsatser kring fenomenet som helhet, vilket gör att empirin är utspridda på ett antal olika exempel och att det även kommer att förekomma en del komparativa utflykter. Vad är det då för slutsats som detta tillvägagångssätt kan erbjuda? Undersökningsresultatet kommer inte att beskriva verkligheten som sådan utan speglar endast aspekter av de fenomen som står i centrum för undersökningen. De antaganden som görs är generella och bortser således ifrån lokal variation.24
Övriga problem och begränsningar
EU är ett stort problem i denna uppsats och den utveckling som skett, kan i mångt och mycket spåras till EU på ett eller annat sätt. Samtidigt är detta ingen uppsats om EU i sig, vilket gör att en balansgång måste till. Därav kommer bara EU-frågor som är av vikt för denna studie omfattas. Ej heller kommer frågan om regionaliseringsprocesser och teorier bundna till detta att diskuteras. Ger detta då en korrekt bild av verkligheten? När den svenska säkerhets- och försvarspolitiken diskuteras från officiellt håll är det framför allt två saker som nämns. Det första är att Sveriges intresse till stor del samanfaller med EU vilket gör det klokt att göra
22
Holme & Solvang 1997sid.32
23
Andersen 1998 sid.129
24
gemensam sak.25 Det andra som betonas är att den svenska politiken är just svensk och i synnerhet i säkerhetspolitiska frågor har Sverige handlingsfrihet att välja.26 Båda dessa vanliga uttalanden kan tolkas som att Sverige för en politik för Sveriges bästa och att detta på ett sätt innebär att EU kommer i andra hand. Andra stater såsom Österrike och Irland med flera använder sig av en liknande retorik.27 Således ligger betoningen på nationalstaten snarare än på den överstatliga nivån. Dock är det inte så enkelt då det förs en dialog mellan nationalstaten och EU vilket gör att det finns påverkansfaktorer i båda riktningar. Här får också min begränsningslinje gå. EU aspekten kommer att beröras men nationalstatens ställning för huvudrollen varvid dennes utveckling hamnar i fokus i denna studie. Detta är även i linje med vald teori varvid detta låter sig göras.
Samma typ av problem omfattar det faktum att Sverige inte genomför några egna militära operationer utomlands utan att detta sker tillsammans med andra stater. Ur ett realistiskt perspektiv torde detta vara svårförklarligt men samtidigt finns det ett antal historiska exempel på när stater arbetar tillsammans för att nå ett gemensamt intresse. Under andra världskriget ingick t.ex. Sovjet och USA i samma allians så länge det låg i deras intresse, när målet var uppnått gick man skilda vägar. Härvid utsätt inte statens suveränitet för några allvarligare påföljder, då staten väljer att gör så när det passar deras syften för stunden, och att det är det mest rationella att göra för att uppnå sina egna syften. När samarbetet inte längre behövs eller om det inkräktar på statens intressen upplöses samarbetet. I denna studie kommer jag att utgå ifrån att små stater, såsom Sverige agerar multilateralt då det är det mest rationella och kostnadseffektiva som en liten stat kan göra då det finns tydliga vinster att hämta för stunden.
Sverige som utgångspunkt
Är då Sverige representativt som studieobjekt? Precis som jag konstaterade i den här studiens inledning är Sverige ett land som genomgått en tydlig förändring kring hur staten anser att dess säkerhet bäst uppfylls. Tidigare var fokusen helt och hållet att passivt försvara riket för att på detta sätt uppnå säkerhet och att bevara makten. Sverige gjorde stora ansträngningar att hålla landet utanför, framförallt krig. I dag sker raka motsatsen att man aktivt bedriver 25 DS 2003:8 sid. 26 26 DS 2003:8 sid. 28 27
militära operationer, om än under PSO:s ramverk i syfte att uppnå säkerhet. Sverige är dessutom ett land som inte bara har ställt in sig i ledet vad gäller att genomföra dessa militära operationer, utan riket har även gått i täten och är villiga att både leda utvecklingen av Battle group konceptet, samt att ta betydligt större risker genom att ställa upp med ett spjutspetsförband. Detta är en tydlig kursändring från den tidigare vilket styrker vikten av att undersöka det.
Begränsningar kring små stater.
Denna studie tar även fasta på små staters agerande och även om Sverige står i fokus, kommer en del komparativa utflykter att genomföras för att påvisa olika problem och tecken som styrker mina resonemang. Detta uttalande innebär att det kommer att dras generella slutsatser kring små staters agerande. Härvid gör jag en avgränsning som framförallt ringar in de nordiska länderna samt Irland. Andra stater såsom Österrike kommer endast att användas i periferin i syfte att styrka olika exempel och liknande.
Låter sig detta göras? Finland och Irland har tidigare haft en snarlik säkerhetspolitisk agenda. I synnerhet Sverige, Finland och Irland har varit flitiga deltagare i traditionella fredsbevarande uppgifter men visar samtliga upp en vilja att ta allt svårare och farligare uppdrag.28 Även Norge och Danmark visar upp samma tendenser men skiljer sig historiskt genom att de tillhör en försvarsallians. Å andra sidan genomförs många operationer under NATO:s ledarskap så tillhörigheten i själva organisationen tycks inte ha avgörande betydelse. Samtliga länder, utom Norge är medlemmar i EU. Danmark skiljer sig från övriga länder genom att de öppet och utan omsvep deltog i det senaste kriget i Persiska viken vilket dock kan ses som det ytterst tecknet på det undersökta fenomenet. Övriga länder begränsar sig dock åtminstone retoriskt
till s.k. Peace Support Operations (PSO)29 Även om Norges NATO-medlemskap och
frånvaron i EU skiljer dem från Sverige är dock Sverige och Norge övergripande lika, vilket innebär att det torde vara relativt riskfritt att dra gemensamma slutsatser om dessa två stater.
28
Se bl.a www.military.ie och www.defence.ie/whitpaper on defence samt www.mil.fi
29
Källkritisk diskussion
Att skriva en uppsats handlar om att välja. I denna studie har jag använt mig av både primära och sekundära källor. De primära källorna är framförallt hämtade från Försvarsdepartementet, Utrikesdepartementet och Försvarsmakten. Förutom dokumentation av olika slag kommer jag även att använda mig av reglementen och trycksaker. I mindre utsträckning kommer även observationer hämtade från reklamfilmer att inarbetas. Vidare har jag genomfört ett antal intervjuer vilket kommer att diskuteras senare i detta kapitel. När det gäller primära källor så finns ett antal kriterier som man bör ta i beaktning. För det första behöver man veta om källorna är äkta, och i denna studie råder det ingen tvekan på den punkten och även om man kan anta att respektive myndighet talar i egen sak är detta heller inget problem då det finns en poäng i att t.ex. en myndighet väljer att vinkla en text på ett visst sätt.30 Huvudsaken är att jag är medveten om detta när jag i min tur använder mig av källan. För att undvika rena faktafel eller osanningar kan detta undvikas genom att man strävar efter att använda två oberoende källor.31 Den största utmaningen ligger dock i min egen tolkning av källan, betyder materialet det jag tror eller har materialet i själva verket en helt annan betydelse. I vissa fall kan detta vara oerhört problematiskt, i synnerhet om man jämför olika material som är skrivna under olika tid och i olika syfte. I uppsatsen använder jag mig bland annat av militära reglementen som är utgivna under en 50-års period. Dessa reglementen är inte skrivna med syftet att någon ska dra jämförande säkerhetspolitiska slutsatser över tid utan de är skriva i ett annat bestämt syfte kopplat till den tidpunkt då de skrevs. När jag drar mina slutsatser ur en kvarleva, gör jag det utifrån en påverkan från dagens förutsättningar.32 Varvid frågan är om detta verkligen säger något överhuvudtaget.
Ett annat problem är historiska exempel som är ännu äldre. Återigen infaller risken att till exempel ordet neutralitet i dag ges samma innebörd som ordet neutralitet hade för två hundra år sedan. I vissa avseende är kanske skillnaderna inte så stora men orosmolnen hoppar sig när begreppet fylls ut med ”mjuka värden” om hur begreppet uppfattades under 1800-talet, och hur begreppet uppfattades strax efter andra världskrigets slut och så vidare. Härvid får min egna positivistiska syn på vetenskap ett högst påtagligt 30 Thurén 1997 sid. 98 31 Thurén 1997 sid. 50 32 Thurén 1997 sid. 52
varningsskott för frågan hur man kan betrakta sanning/fakta blir påtaglig och onekligen tillfaller en poäng till motståndarlaget som tar sitt ursprung i den tolkande traditionen. Men som tidigare diskuterades i den inledande delen av metodkapitlet finns fördelar i positivismen som gör att studien kan fortskrida.
Vidare är historia är ett laddat ämne, då historia ofta blir ett verktyg för att skapa identitet och samanhållning för olika aktörer, i syfte att måla upp en specifik historia som kan användas för att legitimera det egna agerandet. Således händer det att historiska exempel som t.ex. den svenska flottans göranden utanför den nordafrikanska kusten 1802, blir föremål för mytbildning och tillhörande skönskrivningar för att passa in i den egna, det vill säga den svenska berättelsen.33
Inom IR används historiska fall regelbundet för att förklara teorier och liknande men det är i regel breda historiska förklaringar vilket uppdagar risken med att andra komplexa förhållanden som ligger bakom en händelse förbises. Den uppenbara risken är att de historiska utgångspunkter man väljer, inte är vad de utger sig för att för att vara. Men IR traditionen har fördelen att den lyfter upp de undersökta fenomen på en abstrakt nivå där undersökningens syfte inte är detaljer utan snarare helheter och principer. Dock ska man hålla i minnet att historia inte handlar om fakta utan om perspektiv något som många moderna historiker, med bland annat Eric Hobsbawm i förgrunden, kan skriver under på. I detta finns en viktig poäng och även om detta inte är helt i linje med den positivistiska synen skadar det inte att vara medveten om riskerna med att använda historia kombinerat med IR-ämnet.34
När det gäller de sekundära källorna tar jag min utgångspunkt i någon annans tolkningar och slutsatser som i sin tur bygger på tidigare forskning eller liknande. Detta för med sig en rad problem som måste lyftas upp och behandlas. Utifrån den vetenskapsteorietiska utgångspunkten för denna studie låter sig detta göras då vetenskap kan ses som ett ständigt bygge av kunskap och där varje insamlad komponent bidrar till att föra
33
Kjeldstadli 1998 sid.24
34
kunskapen framåt.35 Dock kräver detta att den tidigare insamlade stoffet utsätts för ett granskande öga för att undvika svarta får. De sekundära källor som i första hand har använts i denna studie är hämtade från den akademiska världen och även om detta i sig inte är en ultimat garanti för ”äkta” sanningar finns vetenskapliga förtecken som underlättar en bedömning av litteraturens betydelse.
Om intervjuer
Jag har genomfört tre intervjuer under genomförandet av denna studie och det finns ett par vetenskapliga varningssignaler som måste problematiseras för att de ska kunna användas. Om man ska undersöka en trend i ett samhälle är urvalet av intervjuoffer av allra största betydelse så att den utvalda gruppen verkligen representerar det man avser att mäta. Dessutom är det frågan om i vilken utsträckning den intervjuade kan svara på frågor som inte berör dennes absoluta närhet. Då jag som intervjuare dessutom processar det insamlade källmaterialet blottas ännu ett vetenskapligt problem. Jag kan till exempel ha missuppfattat vad den intervjuade menade vid ett visst tillfälle, jag kan ha låtit mina egna värderingar spegla min tolkning av vad jag skrev ner vid intervjutillfället eller har jag kanske mer eller mindre medvetet fått den intervjuade att tänka i vissa banor genom att ställa de frågor som jag gör. Detta är något som i hög grad kan påverka en källas oberoende vilket blir extra påtagligt vid alla primära källor då jag som författare skapar mitt eget material.36 Det finns dock många vetenskapliga förtjänster att vinna genom att insamla och använda muntligt källmaterial, då frågan hur folk uppfattar en viss händelse faktiskt ger en inblick i hur enskilda människor tycker, tänker och känner snarare är att ge en korrekt ögonvittnesskildring av ett visst skeende, något som bland annat stöds av Portellis teori om muntlig historia.37 Vidare kan man precis som Portellis konstaterar, hävda att äktheten alltid finns närvarande vid en muntlig källa såtillvida att oavsett om denne ljuger, minns fel eller motsvarande så återger denne en berättelse utifrån hur denne uppfattar verkligheten.38 Detta är knappast det mest vattentäta skottet inom forskarvärlden, men om man kan göra denna tolkning öppnas portarna till en bredare syn på vad som kan räknas som fakta.39Med tanke på omfattning och tidsuttag för 35 Denscombe 2004 sid.235 36 Eriksson, L 1996 sid.38 37 Thor 2003 sid.10 38 Thor 2003 sid. 9 39
denna studie är det muntliga källmaterialet begränsat både vad gäller kvantitet och bredden av samhällshällsförankring. För att undvika denna problematik används intervjuerna i denna studie endast i begränsad omfattning och utnyttjat främst som kompletteringar till annat insamlat material. Samtliga av de intervjuade har informerats om syftet med denna studie och har även givit sin tillåtelse att materialet används i denna uppsats.
Teoretiska utgångspunkter
Teoribildningar har en central ställning vid studiet av internationella studier vars syfte helt enkelt är att erbjuda ett ramverk som möjliggör att olika fenomen kan mätas och analyseras. Teoriernas roll varierar något från studie till studie men den avgörande rollen för en teori är att ge en bakomliggande förståelse för ett visst fenomen.
Så även i denna studie, där realismen blir testad såtillvida att staters användande av våld torde bestå i att staten gör detta i syfte att antingen överleva som stat, vilket kan förstås utifrån den suveräna statens kontroll och skydd av det egna territoriet jämte yttre hot, vilket realismen definierar som att bevara makt. Eller, att staten använder sig av militära medel för att tillskansa sig mer makt, vilket i så fall sker på andra aktörers bekostnad. Med andra ord är det primärt frågan om ett hållbarhetstest men samtidigt finns det två sidor på samma mynt, varav den teorianvändande och teoriutvecklande sidan kommer att förekomma sekundärt i uppsatsen. Dock är detta i huvudsak en teoriprövande undersökning och allt annat är att betrakta som en positiv bieffekt.
”Bättre fäkta än illa fly” Varför realism?
Mitt främsta skäl att använda mig av realismen är av ren nyfikenhet. Realismen är den teori som under min akademiska karriär har fått utstå en skärseld som ingen annan teori är i närheten av. Realismen i alla dess former har förklarats som död och otillräcklig gång på annan. Dödsförklaringar till trots är realismen ändå alltid närvarande på ett eller annat sätt vilket bland många Guzzini lyfter fram.40 Vidare utgör realismen större delen av grundkursen i IR-ämnet som sådant, och i ett oändligt antal uppsatser smyger den sig in, ofta som
40
bekräftelsen på det ogiltiga, det förgångna och det gamla. Detta tilltrots dyker realismen upp i tid och otid och trotsar sin egen död. Kanske är det så att realismen fortfarande har en och annan poäng att komma med. Kan det vara så ”enkelt” att den utveckling vi ser i Sverige faktiskt är i linje med vad man kan förvänta sig av en stat om man skalar av den vilseledande ekipering som omger dagens aktörsskap, hotbild och staters primära intresse. Kan t.ex. begreppet överlevnad tolkas på fler sätt än den tidigare betydelsen, att stater riskerade att gå under genom angrepp. I dagens alltmer integrerade och globala värld torde det inte vara omöjligt att stater riskera att gå under på nya sätt, att överlevnaden hotas av uppslukningsrisken av internationella och regionala organisationer? Eller att statens suveräna rätt att kontrollera det egna territoriet störs av intressenter som på olika sätt försöker påtvinga staten sin vilja vilket borde tyda på att staten har problem att bevara sin makt. Kan det vara så att statens primära intresse är konstanta utifrån ett realistiskt perspektiv men att vi låter oss förföras av kulturella och normativa utanpåverk som förhindrar oss att se världens sanna natur. I denna uppsats kommer ett försök att göras i att forcera och utmana många av dessa kulturella och normativa utanpåverk i syfte att se staters agerande utifrån hur världen är, snarare än hur vi vill att den ska vara. Möjligen kan det tyckas som IR-ämnets klocka vrids tillbaka till en passerad tid, men när dagens stater tycks ha en ökad fallenhet att använda sig av militära medel kan frågan ställas om det inte kan vara befogat att studera världen utifrån ett realistiskt perspektiv innan vi blir överraskade igen av historiens upprepande.
Realismen
Realismen är en teori som den akademiskt skolade läsaren troligtvis är bekant med vilket således gör jag bedömningen att jag inte behöver göra några större utvikningar i detta kapitel. Jag väljer i stället att kraftsamla kring de centrala delarna av realismen som är av vikt för denna studie vilket torde bestå i att staten är berett att använda militära medel i syfte att antingen överleva som stat, vilket kan förstås utifrån den suveräna statens kontroll och skydd av det egna territoriet jämte yttre hot, vilket realismen definierar som att bevara makt. Eller, att staten använder sig av militära medel för att tillskansa sig mer makt, vilket i så fall sker på andra aktörers bekostnad.
Realismen har en rad olika förgreningar men i denna studie kommer jag att utgå ifrån en bred tolkning av teorin. Syftet med detta är att försöka pressa ur den övergripande realistiska idén
som mycket möjligt för att försöka svara på uppsatsen frågeställning. Således kommer delar av den klassiska grenen, såväl som den utvecklade neo-realismen att föras på tal. En av de stora fördelarna med realismen är att teorin erbjuder en rad gemensamma drag som möjliggör att man kan diskutera ganska brett mellan de båda varianterna. 41 Nackdelen med att använda en bred tolkning av teorin blir givetvis att det inte blir ett precist resonemang utan att generaliseringsgraden blir väldigt hög. Således kan viktiga detaljer missas, å andra sidan är frågeställningen formulerad på ett sådant sätt att diskussionen gör sig bäst bred och abstrakt. Ett annat problem med realismen är att det är en oerhört omfattande teori varvid man kan ställa sig frågan hur giltigt resultatet på denna studie är. Det är onekligen så att vissa delar av den samlade teorin kommer att beröras väldigt mycket medan andra delar av teorin inte kommer att beröras alls eller väldigt lite. Härvid blir det åter frågan om selektivitet från min sida. Det val jag gör är att satsa på realismens ”core concepts” men med betoning på Morgenthaus sex principer om staten och makten och i mindre grad Waltz huvudargument vad gäller säkerhet och struktur. Detta kanaliseras vidare av Buzans tolkning av realismen. Detta betyder att uppsatsens slutsats endast kommer att kunna påvisa resultat kring detta och inget annat.
”Basic instinct”
Den grundläggande poängen med realismen syftar till att förklara staters primära intressen, vilket i både klassisk realism och neo-realism definierar som viljan att överleva som stat. Den klassiska realismen tar sin utgångspunkt i den mänskliga naturen vilket realisterna betecknar som mindre god. Människor har alltid, och kommer alltid att i första hand handla i egenintresse, och i vårt egenintresse ligger just i att vilja maximera vår makt, och kunna påtvinga andra den egna viljan eller dominansen om man så vill i det yttersta syftet att överleva.42 Eftersom människan har valt den organisatoriska formen stat att leva i överförs denna maktsträvan även på denna nivå vilket i sin tur även präglar statens beteende jämte andra stater.43Denna, enligt Morgenthau, universella princip kommer alltid att leda till konflikter stater emellan, då de alla agerar utifrån samma drivande krafter. I detta skede skulle den kvicktänkte dra slutsatsen att om så vore fallet skulle världen vara involverad i ett
41
Morgenthau i Marsh & Stoker (red.) 2002 sid. 39
42
Burchill 1996 sid. 78
43
ständigt pågående världskrig. I detta finns givetvis en poäng men det finns olika inre och yttre omständigheter som hindrar detta.
Sex principer för staten och makten
Morgenthau är som bekant en av de ledande stjärnorna inom den realistiska skolbildningen och han identifierar sex olika principer för statens förmåga att skapa och bevara sin makt. i sin essä: Politics among nations.
Inledningsvis finns en rad grundläggande förutsättningar som ökar eller minskar en stats möjligheter att nå makt. En del av dessa förutsättningar betraktas som stabila medan några är under ständig förändring. Till de stabila faktorerna hör statens geografiska förutsättningar och resurser i form av naturtillgångar och liknade. Till statens föränderliga grundelement hör t.ex. statens industriella styrka. Andra faktorer som spelar in är befolkningens storlek, statens styrelseskick, samt inte minst folkets stöd till de styrande varav det sistnämnda kan anses vara en av de mest instabila elementen till statens förmåga att bibehålla sin makt.44
Den första av Morgenthaus sex principer har jag redan varit inne på och är att världen är beskaffad utifrån den inneboende kraften i den mänskliga naturen som han betraktar som ond, eller egoistisk om man så vill, vilket inte har förändrats i grunden sedan urminnes tider 45 Då det till syvende och sist är människor som befolkar staten och således driver och blir föremål för statens politik är Morgenthaus första regel absoluta grundläggande för den fortsatta förståelsen av hur statens intressen är beskaffade.46 Även om den förda politiken tar sig olika retoriska uttryck går det att särskilja det objektiva och rationella från färgade bedömningar och önsketänkande.47 Den andra principen är även den central och innebär att intresset inom den internationella politiken definieras i termer av makt vilket är en överföring från den mänskliga naturen som redan nämnts. Det finns även en skillnad mellan det politiska området och andra områden såsom det ekonomiska och de ideologiska intressesfärerna när det gäller
44 Burchill 1996 sid.78 45 Burchill 1996 sid. 78. 46
Morgenthau i Williams et.al. (red.)1999 sid. 44
47
handlingsmöjligheter och liknade, vilket Morgenthau tolkar som att statsmän alltid tänker och agerar utifrån ett maktintresse.48
Den tredje principen innebär att maktintresset är bestående, men att dess exakta uttryck kan förändras med tiden samt att det omgärdande klustret av retorik kan variera. Intresset bestäms av politisk handling, men givetvis finns en påverkan från den omgivande politiska och kulturella miljöer i den stat där politiken förs dock är maktens grundidé konstant.49 I den fjärde principen menar Morgenthau att en stat inte får låta det egna moraliska grubblerier komma i vägen för den förda politiska linjen, det vill säga att upprätthålla statens primära intressen. Med andra ord bestämmer den politiska etiken handlingen utifrån dess konsekvens, i stället för tvärt om, att etiken i sig driver den politiska handlingen.50 I den femte principen framgår att det är omöjligt för en specifik nations moral vare sig skall, eller kan gälla som en universellt moraliskt åskådning. Alla suveräna stater strävar efter att överföra sitt moraliska ideal till andra stater vilket är en del av strävandet efter makt i största allmänhet. Den sjätte principen riktar sig mot att beslutsfattare inte får låta andra idéer vara överordnade den politiska, med andra ord handlar det om pragmatism och klarsynthet vid beslutsfattande och utrymmet för önsketänkande är icke att föredra om beslutsfattaren avser att behålla sitt ämbete eller den stat där denne verkar. Statens grundintresse måste alltid säkras vilket således kräver att det, övertid fattas rätt beslut.51
Vad de sex principerna framför allt lyfter fram är maktens genomgående betydelse som kan sammanfattas att oavsett vilka politiska mål som eftersträvas, välfärd, framgång säkerhet så kan detta förstås som en strävan efter makt. Det finns dock faktorer som begränsar en stats strävan efter makt. En del av dem har redan nämnts såsom samhällets institutioner och moraliska principer vilket omöjliggör att staten kan agera hur som helst, men framförallt begränsas staten av andra stater varvid dessa kan vara strakare och således utgöra ett hot mot den egna staten vilket ska ses utifrån det anarkistiska system som den suveräna staten
48
Morgenthau i Williams, et.al. (red.) 1999 sid. 46
49
Morgenthau i Williams, et.al. (red.) 1999 sid. 45
50
Morgenthau i Williams, et.al. (red.)1999 sid. 47
51
navigerar i.52 Som tidigare redan nämnts är risken för konfrontation överhängande när alla stater strävar efter att uppnå dessa sex grundprinciper principer som nyss presenterats. Härvid kommer begreppet maktbalans in i bilden vilket kan ta sig olika uttryck. Utgångsläget kan kanaliseras ner till att om en stat har möjligheten tillskansa sig mest makt kommer denna att göra det. Detta innebär en absolut risk för andra stater vars yttersta mål är att överleva. Detta skapar instabilitet varvid hotbilden ökas. Härvid kommer stabiliteten att försöka återupprättas av andra stater och/eller koalitioner av stater. Morgenthau menar att systemet av stater kommer att vidta åtgärder för att stabiliteten återinträder varvid detta bäst sker genom att en balans upprättas.53Dock finns hela tiden ett osäkerhetsmoment som gör att alla stater hela tiden kommer att försöka skapa sig en säkerhetsmarginal om inte annat så för att säkerställa sin egen överlevnad.54
Att så är fallet är givetvis de olika staterna väl medvetna om. Denna kunskap leder i sin tur till olika pragmatiska uttryck som syftar till att öka eller säkra den egna makten. Förhållandet skapar ett klimat som kräver konstant medvetenhet om att våld kan brukas mot den egna staten och därmed att den egna staten måste vara konstant beredd att svara på ett sådant agerande vilket i praktiken bryts ner till staten måste hålla väpnade styrkor.55 Den stat som har möjlighet att skapa sig störst ansamling av militära medel får också större möjlighet att navigera i det internationella systemet på ett eller annat sätt. Härvid finns dock ett problem genom att staternas förmåga att uppnå en trovärdig försvarsförmåga är starkt varierande då olika stater har olika geografiska och ekonomiska förutsättningar för detta. Om staten har möjligheten att själva bygga upp en egen förmåga att försvara sina intressen kan detta anses vara full pott för staten då den också får större svängrum att få sin vilja igenom gentemot andra stater. Alternativ två är att ett antal svagare stater går samman och skapar ett kollektivt försvar och på två så sätt försöker uppnå samma resultat men gemensamt. Utvecklingen under det kalla kriget är ett gott exempel på detta. Dock är risken att det berömda och välkända
52
Griffiths 1999 sid. 38
53
Morgenthau i Williams, et.al. (red.)1999 sid. 246
54
Morgenthau i Williams, et.al. (red.)1999 sid. 249
55
säkerhetsdillemmat infaller om andra stater med avvikande uppfattning får för sig att göra samma sak.56
Realismens utveckling: Strukturell realism.
Hitintills har Morgenthaus version av realism presenterats men efterhand har mitt teorikapitel sakta glidit över på nästa stora namn. Kenneth Waltz är utan tvekan den forskare som lyckades etablera en allmänt erkänd utveckling av realismen.57 I denna uppsats kommer jag, som tidigare redan nämnts att utgå från en bred tolkning av realismen varav tyngden ligger något åt det klassiska realistiska perspektivet men även Waltz kommer att beröras.
Vad Waltz framför allt lyfter fram är staters strävan efter säkerhet, snarare än att maximera sin makt som sådant. Att så sker beror på det anarkiska internationella systemet.58
Väldigt förenklat kan man säga att den klassiska realismen bygger på en idé som går inifrån staten och ut. Medan neo-realismen menar att det är systemet i sig som påverkar staten.59 Waltz medger visserligen att en stats inre egenskaper har viss betydelse, men han drar sin analys ett steg längre. Den problemställning som Waltz bygger sitt argument på varför stater med uppenbart helt olika inre egenskaper såsom olika ideologi, statsskick, regeringsform m.fl. ofta bedriver slående likriktade former av utrikespolitik. 60 Waltz ställer sig då frågan om det kan ha med systemet som sådant att göra; om det är systemets anarkiska struktur som tvingar stater att agera på ett visst sätt. Waltz lägger inte lika stor vikt huruvida människans, och statens, natur är beskaffad som Morgenthau. Waltz menar istället att på grund av att systemet ser ut som det faktiskt gör, dvs. anarkiskt, så tvingar det stater att alltid prioritera sin egen säkerhet framför allt annat. Innan detta kriterium är uppfyllt kan inga andra mål uppfyllas. Detta ses som en universell lag, och alla stater antas stå inför samma problem. Det som skiljer dem åt är deras kapacitet att handskas med problemet; deras materiella resurser och möjligheter att skydda sig själva kan variera, men alla står inför att hantera samma universella lag: att skydda sig själv och sitt territorium i en osäker värld.61
56
Morgenthau i Williams et.al. (red.) 1999 sid.246
57
Griffiths 1999 sid. 47
58
Waltz i Williams et.al.(red.) 1999 sid.51
59
Waltz i Williams et.al. (red.) 1999 sid.51
60
Waltz i Williams et.al. (red.) 1999 sid.52
61
Tillvägagångssättet för att värna om sin egen säkerhet i en anarkisk värld är att öka sin makt, framför allt i form av militära resurser, för kunna skydda sitt eget territorium. Detta leder vidare till det redan nämnda säkerhetsdillemmat. Då en stat rustar upp med intentionen att säkra sina egna intressen; sin egen överlevnad, kan detta av andra stater ses som ett hot mot deras säkerhet. Detta, då det är ett ständigt problem för en stat att kunna avgöra om stat A rustar i defensivt syfte, eller om den rustar i offensivt syfte för att eventuellt attackera stat B. I detta säkerhetsdillemma föreligger, enligt Waltz, mycket av de potentiella orsakerna till varför konflikter uppstår. Den stora skillnaden i Morgenthaus och Waltz teorier ligger alltså i att enligt den tidigare drivs av en inneboende kraft; viljan att dominera andra och öka makt. Morgenthau antar också att det är staternas inre egenskaper som avgör deras agerande på det internationella planet. I den senares teori utgår man mer ifrån att det är yttre faktorer, det internationella systemet, som tvingar aktörerna i det internationella systemet att ackumulera makt för att säkra sin existens. Denna yttre faktor har således en avgörande roll, och begränsar de inre faktorernas betydelse. Både Waltz och Morgenthau är överens om att den bästa förutsättningen för en fredlig och stabil värld är en väl avvägd maktbalans på det internationella planet. Detta kan dock enbart, enligt framför allt Morgenthau, ses som en tillfällig vapenvila som för eller senare åter kommer att bryta ut i konflikter stater emellan. Waltz förespråkar med hänvisning till den relativa stabilitet som rådde under Kalla Kriget, att en bipolär maktbalans är att föredra framför en multipolär. Anledningen till det är att i en bipolär värld, menar Waltz, med två supermakter är det mindre risk för misstolkning av den rådande situationen; man vet vem som är fienden.62 Denna kunskap reducerar risken för att man drar förhastade, felaktiga slutsatser rörande motståndarens intentioner. Morgenthau å andra sidan förespråkar den multipolära maktbalans som tidigare rått i Europa med fem, sex stormakter. Han menade att denna typ av maktbalans gjorde varje lands utrikespolitik mer eftertänksam och försiktig, och reducerade således risken för konflikter.63
62
Waltz i Williams et.al.(red.) 1999 sid. 55
63
Lite mer i detalj: Buzan och tre dimensioner på säkerhet
För att ytterligare stötta upp förståelsen för hur en hotbild kan vara formad samt att erbjuda en bättre diskussionsgrund för realismen och staten kommer jag att använda mig av Barry Buzans berömda triangel där hotet mot staten kan brytas ner till tre huvudområden. Syftet med detta är framför allt att styrka upp att ett hot mot en stat inte enbart består i en fullskalig fysisk och våldsam invasion utan att hotbilden är betydligt mer komplex än så. Genom att göra detta hoppas jag vinna fördelen med att lättare kunna påvisa realismens tidlöshet vad gäller statens intresse.
Barry Buzan erbjuder en mer detaljerad inblick i hur begreppet säkerhet kan definieras. Inledningsvis diskuterar han den individuella säkerheten för enskilda människor och kommer fram till att förhållandet mellan individ och stat är dubbel eggat så till vida att staten å ena sidan har en primär uppgift att skydda den enskilde mot andra stater och mot andra människor i och utan för den egna staten samtidigt som staten i sig kan bli ett hot mot den enskilde om dess viljor går åt olika håll. Samtidig kan en enskild individ utgöra ett hot mot staten om denne till exempel bjuder på motstånd eller går en annans stats ärenden. 64 Förhållandet mellan säkerhet och den enskilde människan och staten kan således vara av både positiv och negativ sort, samt att säkerhet i olika former är något som den enskilde människan strävar efter att uppnå och att detta påverkar staten.65 I nästa nivå diskuterar Buzan staten som säkerhetsobjekt och kommer fram till att hotet mot staten är betydligt mer svår överskådligt än vad individuell säkerhet är även om det även finns många principiella likheter mellan dem båda. Buzan bryter ner staten i tre huvudsakliga intresseområden vilket framgår i figur ett.66
64 Buzan 1983 sid. 21 65 Buzan 1983 sid. 34 66 Buzan 1983 sid. 40
När det gäller hotet mot statens fysiska grund är detta likställt med hot mot territoriet och dess befolkning som sådant. Således är det den mest konkreta och lättöverskådliga punkten i triangeln. Alla stater har ett territorium och de hot som territoriet kan utsättas för är även det generellt vilket är antingen ockupation/belägring av inre och yttre fiender samt fysisk skadegörelse i olika former och omfattning. 67 Olyckligtvis kan även en stats befolkning utsättas för motsvarande hot vilket då framförallt är fysiskt i sin form.
Hotet mor statens institutionella form tar sig uttryck i hot mot en stats ”maskineri”, det vill säga dess styre, dess byråkrati, dess juridiska och ekonomiska system som gör att staten fungerar. I detta ligger även de normativa principer som en stats maskineri är uppbyggd kring.
68
Buzan menar att en stats institutioner är statens konkreta uttryck i vilket statens ideologiska grund får en legitim bas att stå på. När institutionen blir hotad kan detta ta sig olika uttryck, bland annat kan hotet vara rent fysiskt vilket innebär att institutionen risker att övergå till motståndarens version, såsom till exempel de regeringar som de av tyskarna ockuperade staterna under andra världskriget tvingades införa.69 En stats maskineri är även ett legitimt
67 Buzan 1983 sid.62 68 Buzan 1983 sid. 53 69 Buzan 1983 sid. 57
Statens fysiska grund
Statens idé
Statens institutionella form Figur 1
mål för en motståndare att angripa då den i regel sammanfattar en stats intresse, i synnerhet sett utifrån ett internationellt perspektiv.70 Inom staten behöver dock inte detta vara fallet, då statens medborgare inte nödvändigtvis behöver dela statens uppfattning om tingens ordning: Buzan menar att så är fallet i ett otal exempel där auktoritära och diktatoriska stater står för en sak, och dess folk står för en annan. I detta menar Buzan att hotet mot institutionerna även kan komma inifrån staten om det finns alternativa sätt att bygga upp och genomdriva en stats maskineri.71 Det är i denna andemening som instabila och stabila stater tydligast skiljer sig och att en stabil stat kan sammanfattas med att dess institutioner stöds av dess befolkning varvid staten får en legitimitet att utgå ifrån.72 I nästa steg möjliggör detta också att makt inom staten kan förändras utan att våld tillgripes.
Det mest svårfångade men också en av de viktigaste punkterna i Buzans triangel är hotet mot statens idé. Statens idé skiljer sig från statens fysiska bas och dess institutioner genom att idén erbjuder en poäng med allt samman.73 Idén är med andra ordet meningen med staten och vad dess syfte på jorden är. Dels finns idéer om hur statens som organisatorisk form kan anses som den mest effektiva formen att organisera ett kollektiv av människor men det är även mer än så. Idén kan även vara det som sammanfogar nationen, i form av dess folk med dess stat, vilket i sin tur skapar en mening med dess existens. Dock räcker det inte med att den egna nationen har denna idé utan om säkerhet ska uppnås måste idén accepteras på det internationella planet.74 Som ett medel att förstärka idén och tillika statens mening tillförs ofta olika former av ideologier, dess kan skifta över tid men om en ideologi får fasta rötter blend dess befolkning, såsom demokrati eller en viss religion, vilket även dem skapar en brygga till statens institutionella form. Den ideologi som kopplas till staten kan mycket väl även breda väg för de medel en stat väljer att använda sig av får att genomdriva och legitimera sitt handlande. 75 Buzan menar att säkerhet kopplat till statens idé är oerhört svårfångat då idén som sådant är under ständig utveckling. Detta kan sammanfattas med att för en idé ska få bärighet under en längre tid, kräver detta att idén är stark och väl etablera, både inom och 70 Buzan 1983 sid. 57 71 Buzan 1983 sid. 57 72 Buzan 1983 sid. 59 73 Buzan 1983 sid. 44 74 Buzan 1983 sid. 50 75 Buzan 1983 sid. 51
utanför staten. Buzan sammanfattar sina tre punkter med att statens definition på säkerhet är högst varierande, då olika delar av staten kan utsättas för olika typer av hot, men att möjligheten att agera och stå emot ett hot sammanfaller i huruvida staten är stark eller svag.76 Starka stater, det vill säga stater vars idé, institutioner och fysiska uttryck har en starkt inhemsk förankring, framförallt ser hot utifrån den egna enheten medan svaga stater, där de tre punkterna har svagt, eller inget stöd, främst ser hotet inifrån.77
Små stater
I denna studie har små och medelstora stater uppgiften att kanalisera och avgränsa det fenomen som teorin ska testas och appliceras på. Små stater ska i detta samanhang förstås som stater med liten makt i hänseende till andra stater i det anarkiska systemet, snarare än dess geografiska yta eller något liknade.
Jag kommer att använda mig av följande hypotes: Små stater är begränsade i sina säkerhetspolitiska vägval då de inte har råd att ta onödiga risker, här vid kommer små stater inte heller att ta på sig allt för stora ideologiska eller systemdrivandeuppgifter i det internationella systemet.78 Med andra ord är små stater begränsade i sina handlingsmöjligheter av sin storlek vad gäller att uppnå de realistiska parametrarna, varvid små staters agerande förväntas skilja sig från stora staters agerande. Det finns en omfattande forskning kring detta varav mycket handlar om alliansbygge av ett eller annat slag eller olika formar av så kallat ”bandwagoning”. Skillnaden mellan alliansbildning och bandwagoning är att små stater går in allianser i för att tillsammans möta en hotbild, detta är ett förväntat beteende i det internationella systemet.79Ordet bandwagoning kan ha många betydelser och begreppet kommer inte att användas i någon större omfattning i denna studie, men överlag innebär begreppet att små stater samarbetar med den aktör som hotar dem, i frågor som inte rör
säkerhet.80 Det finns dock exempel på stater som utnyttjar bandwagoning till
76 Buzan 1983 sid. 67 77 Buzan 1983 sid. 67 78 Ericson M 2000 sid. 67 79 Walt 1985 sid. 4 80 Walt 1985 sid. 6
