Aristoteles kategorier. Akademisk afhandling ... under inseende af Mag. Fredrik Georg Afzelius ... för philosophiska gradens erhållande utgifven af Bror Gustaf Bergman af Gestr. och Hels. landskap och till offentlig granskning framställd på gustavianska l

A r i s t o t e l e s 9 K a t e g o r i e r .

Z > 0

Akademisk A f handling,

med Vidtberöinda Pliilosophiska Fakultetens

i Upsala sam tycke,

under inseende af

M

a g

.

F R B D R IK G E O R G A F Z E L IU S

A d ju n k t i th e o r e t. o ch p r a k t. P h ilo s o p h ie n ,

fö r P liilo so p h iska G ra d en s e rh å lla n d e

utgifven af

B R O R G U S T A F B E R G M A N a f G e str. o c h H els. L a n d sk a p

o c h till offentlig g r a n s k n i n g fram ställd

på Gustavianska Lärosalen den 8 Juni 1848

I». v. t. f. m.

ft:te D e le n .

U P S A L A ,

man icke vet det vara n å g o t s bland de bestäm da

(hurustora)

dubbla,

så vet man ejheller üfverhtffvud,

h u r u v i d a det ä r ett

dubbelt.

Och sam maledes äfven

om man v e t, att e t t v i s s t d e t t a är

skön are,

så

m åste man nödvändigt derföre genast bestäindt veta äf-

re n h v i l k e t s

skönare

det är. Man kan nämligen

icke o b e s t ä m d t v e t a , att d e t t a är det

f u la r e s

skönare:

någonting sådant blir ju en f ö r e s t ä l l n i n g , men icke v e t e n s k a p *); ty man kan ännu icke ens * ) v T T Ô k tjifjiÇ y à ç t o r o i o v T O y i v t t a i , o v x t T T i o z r / p r ] , n a m q u o d e j u s m o d i s u s p i c i o e s t , n o n s c i e n t i a , ” n åg o n tin g s å ­ d a n t b l i r j u en f ö r e s tä lln in g , men icke vetenskap.” R ö r a n d e b ety d elsen af o r d e t v n o h y y ie lios A ristoteles i a l l m ä n h e t hänvisa vi till S c h w e g l e r l . I . p . 8 : " v n å

-/.Tjtpis

bat bicr

( M e t . / . i ]

_{natürlich nicbt, mte fonft, bte}

S c b e u t u n g einer f u b j e c t t o e n , m i l l t u b r i t c b g e f a f i ?

t ert ob er m i n b e f t e n é u n o e r m i t t e It e n ttnb u n g e #

r e c h t f e r t i g t e n 21 n f i c b t , fonbern biejenige eined ras

tionetlen auö ber E rfa h ru n g abfirabirtrn © ru n b fa tjeé ober

s)irtn jip $ . D i e erftere $ e b e u tu n g ift allerbingt? bei 2lrijîo?

teleä bie ungleich häufigere : boeb gebraucht Striftoteïeô bte

SSorte

v n o la p ß ä v s L v

unb

viriXrityi?

aucb in w eiterem ©intt

obne n a c h te ilig e 9iebenbebeutung."

J f r W a i t z l. I.

p.

5 2 3 : ”v n o la p ß d tv itv s e n t e n t i a m sibi fo rm a r e , sta tu e­ re a liq u id de aliq u a re. B en e I I i e s e (I. I.

p.

2 i i not 2.

coll. p . 327 not. 4): ’vnoX afißavtiv

unb bcfonberO

VTTO-

k r j ÿ i e

iji bei 2lrifioleleé ber allgetneinile 2luèbrucf für

biejenige î b a t i g f c i t beö D enfenP, in welcher ber ©eitf fïcb

juerfl be^ Uutcrfcbiebcö oon SSabrbeit unb 3 rrtbuiii be?

mu9 t tl'irb’ ; qua re i n o/.ijif’ts plerum que eo sensu p o n i­ t u r , u t sit s e n t e n t i a , quae non a certis et stabilibus s c i e n t i a e p rin c ip iis d e d u c ta , sed o p i n i o sive m agis

n o g a v e t a , att det ä r det

f u la r e s skön are.

Det

kan ju sa hända sig *), a tt i n t e t ä r fu la r e än d e t t a * * ) .

Sä att det ä r u p p en b art, a tt det ä r n ö d v ä n d i g t a tt,

om någon b e s t ä m dt v e t n å g o t b l a n d d e h ä n ­

f ö r d a t i l l n å g o t , han b e s t ä m d t v e t äfven d e t ,

(i förhållande) t i l l h v i l k e t det s ä g e s (v a ra ).

I a l-

seende på

hufvudet oeh handen och hvart och ett

bland d e d y l i k a , hvilka äro v ä s e n d e n , kan man

deremot väl b e s t ä m d t v e t a , h v a d d e t s a m m a I

sive m in u s confirm ata e o r u m , q u i fo n tib u s rerum non in v e stiq a tis res su m u n t ta le s , q u a les sc p ra e b e n t. Q u a ­ re S o ^ a L tiv idem est qu o d v i r o la p ß ä v ti v , et non sine c o n t e m t u quodam d ic itu r ?/ v t t o) . ? /ipis: n a m e r r o r i subjecta est ct cum ip sa s c i e n t i a n ih il com m une h a ­ b e t, n isi quod u tra q u e est c o n te m p la tiv a , u n d e e tia m o p p o n u n t u r vn o h /i/ji? e t t niott)p r j TiieivDEi.fcNBtit« , A i ■istotclis de A n im a p . 4 6 9 .

♦ ) t l yù.Q o v t o j s i T v y t v , s i enim ita c o n tin g it, ” o m d e t sa skulle luinda s i g 1’, d e t k a n ju så b ä n d a s i g , d e t ä r j u en m ö j l i g h e t . I t ä r a n d e b e t y d e l s e n a f u t t r y c k e t t i iz v y s v hänv isa vi till W a i t z l . /. p 3 0 2 : ” t i i z v y t v idem sig n ifica t quod ïaojs , o y tS ô v a l . , q u a e non d u b i­ ta n tis s u n t , se d m odeste lo q u en tis

* * ) S e W a i t z 1 .1. p . 3 0 2 : ”q u i p u lc h r iu s d e t e r i o r e p u l ­

c h r i u s esse d ic it (à o ç io z o jç ) , is s c i e n t i a m q u id em non h a b e t, sed o p i n i o n e m i n c e r t a m , quae n o n d e ­ fix a est in u n a r e , qiiacum c o m p a re tu r qu o d p u lc h r iu s e s t , q u a m q u a m sine co m p a ra tio n e hoc co g ita ri n e q u it ; nam s i a c c id it, u t n i h i l e x is tâ t illa re d e t e r i u s , quam quis p u l c h r i o r e m d ix it d e t e r i o r e , ille certe n ih il de ea s c it."

o c h f ö r s i g s j e l f t ä r , mera (i förhållande) t i l l

h v i l k e t det s ä g e s (v ara), är i c k e n ö d v ä n d i g t

( a tt man derföre vet); ty h v i l k e ns detta hufcud eller

b v i l k e n s

handen (ä r ), är icke (nödvändigt) a tt veta

bestäm dt.

Så att d e s s a i c k e iäro b l a n d d e h ä n ­

f ö r d a t i l l n å g o t .

Men om nu d e s s a icke äro

bland de h ä n f ö r d a t i l l n å g o t , så vore det s a n t

a tt s ä g a ,

a tt i n t e t v ä s e n d e ä r b l a n d d e h ä n ­

f ö r d a t i l l n å g o t .

Emellertid ä r det m åhända svårt,

a tt rask t bestämm a någonting rörande de dylika, utan

a tt ofta hafva noga

undersökt dem; men det ä r i «alla

fall likväl ic k e onyttigt, att hafva gjort sig bekant ined

sv årig h ete rn a i afseende på hvart och ett bland dem *).

* ) S e W a i t z I. I. p. 3 0 2 : "G um posch h u n c sen su m in his d e p re h e n d e re sibi visus

esl: ’üiellctcht tji CÖ anmajjfnb,

roeun auch fin ÜJÎeuting über begleichen aburtheilt, aber

fpejictle

3roeiffl

bariiber finb nicht unntits.’

F o rta sse hoc v e r u m , se d haud scio an A risto teles n ih il d ie n t n isi hoc: no n c u n cta n ter haec dijudicare, u t n ih il d u b ii re lin q u a ­ t u r , d ifficile e s t, n isi q u is, Ht p en itu s co q n o sca t, s a e ­ p i u s in ea inquirere longiorcmque d isp u ta tio n e m in sti­ tu ere v e l i t , at ccrte non inutile est p ra e m o n ere q u ae­ d a m de i i s , quae dubia sunt." J f r B i e s e I. I. p . 72:

”intoxtTtrailai forgfältig nach aßen © e ite n betrachten, inö

(Sinjelne gehen, um concrete S?cfHtnnuingen ju gew innen

(Met. IF. 2); für ti e , welche beit r i c h t i g e n 2 l u é n ? e g

ftnben motten (ro ts tvno^rjoat ßowlofitvoii) ifi eö förber?

lieh (nqovçyov), a u f rechte SBeife © c h r c i e r t g ï e i i e n

a u f j u f t n b e n

(ro

diaxoçrjoat

x ia lw s)'," W a i t z l. I. I I . p . 3 8 1 ; ” dta7TOÇ7joavTas ttq w io v — so let enim A r is to

-I

ttonde

K

apitlet

.

I l u r t t d a n h e t k a lla r ja g

bp

.

(den bestäm ning),

e f t e r h v i l k e n de säg as

vara

h u r u d a n a n å g r a *).

Men h u r u d a n h e t e n iir bland

de på f l e r f a l d i g t s ä t t sa g d a **).

E n a r t a f h n r u d a n h e t må alltså f ä r d i g h e t

och

a n o r d n i n g * * * ) näm nas.

Men

f ä r d i g h e t å t­

t e le s , a n teq u a m q u id ip se se n tia t a c c u r a tiu s e x p o n a t , quaestionem incipere a d i f f i c u l t a t i b u s , qnibu\s v i a , qua p ro c ed en d u m s it, o b s tr u a tu r , v e l etia m ab eo , qu o d a lii de eadem re sta tu e r in t et quod p rim o a sp e ctu m a x i­ m e p la cere v id e a tu r : q u a re v e rb u m SiaT T ogüv e x p l o ­ r a n d i notionem h a b e t.”

* ) iro io z q ra kiyo) xa&' rjv n o i o i x iv tg t l v a i k t y o v r a i , q n ta lita - tem dico, se cu n d u m qu a m q u a le s a liq u i esse d ic u n tu r , ” liu - r u d a n h e t k u l l a r j a g nu (d en b e s t ä m n i n g ) , e f t e r Invilken de s a g a s v a r a h u r u d a n a n å g r a ” , d. v. s. q u a i l i t e t el le r b e s k a f f e n h e t ä r d e t , L v a r e f t e r ting c: n k a l ­ las s å e l l e r s å b e s k a f f a d e .

* * ) R ö r a n d e an v ä n d n in g e n a f n k s o r a y w ç k ty ô p e v a boss A r i ­ sto tel es i a l l m ä n h e t se R i e s e l . I. p . 7 4 :

"ter SllUÖtntcf

n h o v a y m t

wirb

(M et. V . 5)

t a t u r # erflärt, tafi jti#

e t t

w a é a u f t i e f e o b e r j e n e 233 e i f e » e r h a l l e (à'ÀÀws

xai akhoç iysiv). ß d werben baniit, wi e a u # beffonberd

t u r # TTokkaywi ktyôptva (Met. V. 18) , f o l # e SBegrtffe

be ie i# net , ti e eine » i c l f a c b e 21 n w e n t u n g jmlafien,

m i t n i # t n a # © a t t u n g u n t 2t r t

(a w o jvvp m g )

auf einan*

ter fönnen bejogen we rt en .

S i e Sir! u n t SB e i f e e , wie

fie gebr au#! we rt en , b ej ei #n et Slriflcleleé »orjiigli#? t u r #

TQOTcot

, a u # t u r #

y t r o g

, an unferer ©t ei le wi r l t a u #

tld o g

g ebra u#t , wie in

M et. I P . 2 .”

* * * ) R ö r a n d e b e t y d e l s e n a f ïç t ç ( — h a b itu s, ” f ä r d i <g h e t ” , d. ä. k a b i t u e l t t i l l s t å n d , v a r a k t i g r g c i n s k a p

skiljer sig frän

a n o r d n i n g

derigenom , att den iär l å n g v a r i g a r e och v a r a k t i g a r e . Och s å d a n a äro

el le r l o r t v a r a n d e b e s k a f f e n h e t ) ocli S iå D to ts ( — d is p o s itio , ” a n o r d n i n g ”, cl. ä. ti l l fä l l ig d i s p o ­ s i t i o n e l l e r s t ä m n i n g , o v a r a k t i g t s i g - b e f i n ­ n a n d e eller öfvergående t i l l s t å n d ) bos A r i s to te le s i a l l m ä n h e t hänv isa vi till D i e s e I. I. p . 75: ”t£ is

iff bad

b e f t i m m t e , f e f t e S e r b a l t e n , tuelcbeö a u f b e r 2 ln *

o r b n u n g b e r innern îb e ile (M et.

F . 19.

Siå&toi?) bed

O rg a n id n tu d beruht ; äud btefer bilbet ed ficb b ero o r unb

rotrb j u einem h a b i t u e l l e n .

3 ”

b i e f e r S e j i e b u n g tji

à ià & sa iç OTZQTjXtxT] (De A n . I I . 5)

u n b

f£tS

ein

p ô ç io v å ia & ia to jt

, aber Jliglcitb

g I W p zç o jv u q z tt) ( Met . F .

20).

© a b e r ft'nb bie S u

g

en b e n felbft

t£tis. 3 n

btes

fem beflim m ten SSerhaltcn jeigt ftd) fine e n t f c b t e b e n e

S t i c b t u n g , bie fith in ber £ b â t i g f e t t offenbart. 35on

b e m n a t ü r l i c h e n S S e r m ö g e n (Svvaun) untfrftbeibet

fxcb bied bejlimmte Verhalten baburth, baf) ci felbfl n u r

b i e D i c h t u n g a u f b a d S i n e bat, m ä b re n b jeneö ftd?

a u f b a d S n t g e g e n g e f e t j t e bejiebt (mie u n te n

Svva- p i s r u v n o ie ïv

unb

n à o y u r ).

S o n b e r S i g e n f c b a f t

(nà&os) ü î ed baburtb »erfebieben, bafi jene b a d 2? e r ä n *

b e r l i t b e if! in bent concreten ©et;n unb bte U m b t l b t t n g

ju lä fjt

( Me t . F . 14, 21, P hys. I F . 3 : g p i v v y ie ia tv

t o ï ç • d tç fio îs 0 J i t £ t S' t o Sè xtiçpù%> i v av'jfiart c o s h à & o ?).” J l r W ’ a i i z I. I. p. 3 0 3 : ”m a x im e t^ iv a p ­ p e lla r i d iâ O to iv (pvatt avvtoTwaav e nostro loco a p p a ­ re t',” T r e n d e l e n b u r g , A ristotelis de A n im a p . 310 f f . , 3 6 6 : ”S iå ö s a is et tÇis h. i ita d iffe r u n t, u t i l l a a d p a s s i v u m s t a t u m h a e c ad a y e n t e m v i m et f a ­

c u l t a t e m inclinet- D istinguuntur in te r se M et. F . 19,

2 0 ' cf r. Sict&ioiç De Gener. A n im a l. F . 1. Cat. r t t ç ï 7I010V init. ; quibus locis m a n e r e , å iå & ca ii t r a n s ­ i r e sig n ific a tu r , se d , s i exempha ex a m in a ve ris , non lo n ­ ge a b e s t, quod hoc loco va let, d isc rim en ” ; S c h w e g l e r l. I. p . 23 4 j T r e n d e l e n b u r g , G eschichte der U a te g o rie n - leh re p . 9 6 ; "ffc( p ( 8 j]f|{ f f t f Î 2 Î & 8 & S Ï É

na både

v e t e n s k a p e r n a

och

d y g d e r n a : v e t e n ­

s k a p e n

synes nämligen v a ra bland de b e s t ä n d a n ­ d e och s v å r r n b b l i g a , äfven om någon e n d a st m e ­

d e l m å t t i g t har tillegnat sig

v e t e n s k a p ,

så fra m t

likväl icke en sto r om kastning skulle uppkom m a genom sjukdom elle r något an n at dylikt; och sammaleides äf­ ven

d y g d e n ,

såsom t. ex.

rättvisan

och

m åtttlighe­

ten

och hvart och e tt bland de d y lik a, s y n e s vara

hvarken ett l ä t t r u b b l i g t ejheller ett l ä t t f ö r ä i n d e r -

l i g t .

A n o r d n i n g a r

deremot kallas ( d e ) , hvilka

äro I ä t t r u b b l i g a och h a s t i g t o m s l å e n d e , såsom

t. ex.

v ä r m e

och

afkylning

och

sju kdom

och

hälsa

och alla andra dylika ; ty menniskan ä r väl p å n å g ot s ä t t b e s t ä m d e f t e r d e s s a , men hon f ö r v a n d l a r

sig h a s t i g t ifrån

va r m

blifvande

kall

och if rå n att

vara

f r i s k

till att v ara

s ju k ,

och sam m aledes äfven i

afseende på de andra — såfram t likväl icke n å g o n äfven bland d e s s a s l a m m a skulle till följe a f t t i d e n s l ä n g d redan hafva blifvit g j o r d n a t u r l i g o<ch vara o b o t l i g eller s ä r d e l e s s v å r r u b b l i g , h w i l k e u

(PhiUb.

p. i i . ) n e b e n etnanber. Sirifloteted f c p e t b c t fie nach bem SWerfmal bed 3 3 e b a r r e n b e n unb &e i c b t * b e me g l t c &e n , unb tnte ber ©ebraucp an anberm ©teflcn

ju ergeben fcpfint, tvenbet er bte

t&s nadf

ber © e t t e

b e r a c t t ö e n Är af t, bte

dtå&eois

ine&rna# ber © e i t e be d p a d f t b e n 3 u f t a n b e d . "

man dii tvifvelsnlan skall kalla f ä r d i g h e t .

Men

det är uppenbart, a tt d e s s a vilja kallas f ä r d i g h e ­

t e r , h v i l k a äro l å n g v a r i g a r e och s v å r r u b b l i -

g a r e : nian säger nämligen icke att d e , hvilka i c k e

s y n n e r l i g e n i n n e l i a f v a v e t e n s k a p e r n a , u t a n äro

l ä t t r u b b l i g a , h a f v a en f ä r d i g h e t , ebnruväl d e s ­

s a dock äfven p å n å g o t s ä t t ä r o b e s t ä m d a e f ­

t e r v e t e n s k a p e n , vare sig s ä m r e eller b ä t t r e .

Så att

f ä r d i g h e t å t s k i l j e r sig från a n o r d n i n g

d erigenom , att det s e d n a r e är l ä t t r u b b l i g t ,

det

f ö r r a derem ot både l å n g v a r i g a r e och s v å r r u b b -

l i g a r e .

F ä r d i g h e t e r n a ä r o väl äfven a n o r d ­

n i n g a r , men a n o r d n i n g a r n e derem ot i c k e m e d

n ö d v ä n d i g h e t f ä r d i g h e t e r ; ty de f ä r d i g h e ­

t e r h a fv a n d e äro väi äfven p å n å g o t s ä t t b e ­

s t ä m d a e f t e r d e s s a , men de (på något s ä tt) b e ­

s t ä m d a derem ot liafva i c k e i a l l m ä n h e t äfven f ä r ­

d i g h e t * } .

*) S e B i e s e I. I. p. 75: " 2 t n o r b n u n g tfi be r w e t t e r e

S3 c g r t f f — iebeö b e f t i m m t e V e r h a l t e n <££*«) fetjt

b i e f e l b e b c r a u é , nirfit aber if} jebe 2 l n o r b n u n g (Æiâ-

&eois) etil f o l c b e é SSerbidtcn." J l r T b f.n d eleu b ijb g ,

Ge­

schichte der Ratcgoricnlchre p. 95: "2t (ö btf erjif 2trt

w e rb e n

utib diåfrtoit, habitus uMb dispositio g e n a n n t

. . . v . fie fetten b e t b e unter ( J i n e r © a t t u n g fie#

b e n , babu cb jeboeb bon einanber u n t e r f e b i e b e t i , bag

bi e

f r f t unb b l e i b e n b , bie dictfoon w a n b e l b a r

Ett a n n a t s l a g a f h u r u d a n h e t är nu ( d e t ) ,

e f t e r h v i l k e t vi s ä g a sla gskäm par e l l e r storsprin -

gare eiler friska eller sju kliga, ocl i i alliniiiiliet

a l l t h v a d s o m s ä g e s e f t e r e n n a t u r l i g f ö r ­

m å g a e l l e r o f ö r m å g a * ) .

T y hv ar t o c h ett bland

de dylika s ä g e s — i c k e d e r f ö r e , a t t d e t ä r

p å n å g o t s ä t t b e s t ä m d t ,

ut an

—

d e r f ö r e ,

a t t d e t h a r e n n a t u r l i g f ö r m å g a a t t g ö r a n å ­

unb 1 e i c b t ö e r ä n b e r l i c b g eb a ut tvirt».

3nbent ber

©praibgebraucp mit ber Siâ&ioie btefen Stebenbegriff ju

»erfnüpfen pflegt, erfepeint fte both eigentlich ald ber a l l *

g e m e i n e r e 23egrtff, unter ben auch bie jur anbern Sta*

tur merbenbe ï&s fallt. <Sd erhellt bied aud ber Çfrïla*

rung in ber ü K e t a p b b f ü (F. 19, se p. C ‘2): in biefrm

a l l g e m e i n e n ©i nne gebt bie d'i<x&eois über bie 3 ufam*

menflellung mit ber tgts unb felbfî über bie Q u a l i t ä t

binaud. 2)ie O r b n u n g unb S t i c p t u n g b e r S ^ h e i l e

beut Staunte nacb mirb bie © e f t a l t (ayjjpa) beftunmen;

bie S t i e b t u n g b e r Ä r a f t ijt analog mit ber Qr bn ung

ber £peil e gcbacht; unb wenn unter v.ax tiSo? bie O r b*

n u n g b e d 3 3 e g r i f f d ju »ergeben ifl, bie ftch in ben

SJterfmalen ald feinen £peil en barflellt, fo ijt baburcb bad

f f i e f e n felbfl beterminirt. 2lud biefer w e i t e n 3 3 e b e u *

t u n g jiept Slrifloteled, bern ©praepgebrauep folgenb, bie

Sià&satç in eine 21 r t b e r

ttoiött

]? jufammen."

* ) S c Biese I. I. p. 75: " g i n e j w e i t e S S e t f e b e r D u a *

I t t ä t befiehl in bem n a t ü r l i c h e n V e r m ö g e n ober

U n p e r m ö g e n , etwad leicht ju tpun ober nieptd gu lei*

ben, mo nicht blob bon einem u n g e f ä h r e n V e r h a l t e n

(*«

Siaxa'ia&ul

h o j s)

bie Stebe tft." J i r T h e k d e l e n i u k g ,

Geschichte der ISaletjorienlelire p. 97 ff, ; S c h w e g l e r

t. t. p. 223.

g o t m e d l ä t t h e t e l l e r a t t l i d a i n t e t , såsom t. ex.

s la g s k ä m p a r

eller

storsprin gare

s ä g a s — icke der- 1'öre, a tt de äro på något sätt bestämda, utan — d e r - f ö r e , att de l i a f v a en n a t u r l i g f ö r m å g a att g ö r a något m e d l ä t t h e t ,

friska

åter s ä g a s d e r f ö r e , att de h a f v a en n a t u r l i g f ö r m å g a att l i d a i n t e t

m e d l ä t t h e t genom tillfälligheterna,

sjukliga

åter

d e r f ö r e , att de h a f v a en n a t u r l i g o f ö r m å g a att i c k e l i d a m e d l ä t t h e t genom tillfälligheterna. Och l i k a d a n t ined dessa förhåller det sig äfven med det

h å rd a

och det

m juka:

det

hårda

s ä g e s nämligen d e r f ö r e , at t det h a r en f ö r m å g a att i c k e me d l ä t t h e t s ö n d e r s t y c k a s , det m j u k a åter d e r f ö r e , alt det h a r en o f ö r m å g a till detta samma.

E tt t r e d j e s l a g af h u r o d a n h e t äro nu

l i ­

d a n d e - b e t r ä f f a n d e h v r u d a n h e t e r

och /

i da n

-

d e n . * )

Och de s å d a n a äro t. ex.

söthet

och

besk-") Ttu& t/Ttxui TTOiÙTT/Ti? y . a i 7Tdöq , patibiles q ualitates et

p a s s io n e s

_{, ” lidunde-hcträfl ande hurudanheter ocli lidan­}

d e n ” , "nfficirlichc Q u a litäten u n d A f f c c tion en .” S e Ricsk l . l . p . 76: " n d ö u t (p a ss io , affectio

) ift in ber

m

e i t e r n

S e be u i u n g b t e ® t g c n f c & a f t ü b e r h a u p t , treibe an

bern concreten ©ep n b a é S B e r ä n b e r l t c b e iji ( Met. F.

2 / ) ; e t g m t t i c ÿ bejeicfrnen ndöq (2lffccte) bte fcf>äfc^

I t c & e n 2 $ e r ä n b e r u n g e n unb S e t v e g u n g e n , na?

mcn t l i # bte f e r m e r j ÿ a f t e n

( Me t . l. l.y .

tn b b e f e r

hel

och

su r h et

och a l l a de med dessa s a m s l ä g t a ­

d e , och dessutom

värm e

ocli

köld

och

hvithet

och

svarth et.

A tt nu d e s s a äro h u r u d a n h e t e r , är uppenbart; d e (d em ) m o t t a g a n d e s ä g a s j u s j e l f -

Va h u r u d a n a e f t e r d e m , säsom t. ex.

honingen

s ä g e s ( v a r a )

s ö t,

d erfö re, a tt den har m o t t a g i t

2 ? e b e u t u n g fo n n n t

n å& q

m citer u n te n b o r , too cO bon

n a xtjjT ixa l

noiöxyTti u n t e r f e b i e b e n tn irb ." J f r

Tr e n­

d e l e n b u r g, A risto te lis de A n im a p . 2 0 5 : "na& rj non ad

solos a n im i a f f e c t u s redir/enda s u n t , u t ne s e n s u s e x c lu d a tu r ; q u i d q u i d enim a n i m o a c c i d i t , Tråhos d ic i p o t e s t8 < :i i w e g i.e r I. I. p . 2 3 4 ; Tr e n d e l e n b u r g , tie sc h ic h le d er lia tcg o ricn leltre p . tUO: " 3 11

b e t

23 OT»

f t f i l l i n g t e r

n o i o z q r t t naötjZty.aL

mib

u i ö q

berrfebt

bafr-S erbättnifj beé. ? e i b e n é unb 2 l u f n e b m e n é [à'ixt-

o ö a i)

offenbar b o r. Um fo rnebr fällt bte e t y m o l o g i ?

f e i j e 23em erfung auf, b a ß b ie

n o i ö ^ T t t n a ^ j z i y . a i

n i e b t

barnacb fo b e ife n , tpeil bie © a c b e , bie fie a u f g e n o m »

m e n , ficb I e i b e n b b c r b a 11 e , f o n b e r n roeil fie a u f

b i e © i n n e e i n e n l e i b e n b e n Q f i n b r u c f j u n t a ?

e b e n f ä b i g f e i e n , ©tbioerlicb fann naötjziy.ov fo biel

bebeuten alO nåöovi nosqzsxov; eö ibiberfpriebt ber 2tna»

logie ber 33ilbttng unb fond bat baO S o r t , voie j. 23. im

rovs

TTa&TjTixos,

ben e n t g e g e n g e f e t j t e n © i n n . 3 ,,#

te ß e n ifl eö toiebttg, bad bier bie S c h i e b u n g a u f b t e

© i n t i e , bie ficb atlerbingO in ber eigembiimlicben © m p »

f i n b u n g a 10 Ä r ä f t e unb nid;t alO O u a n t a fiiblen,

3utn 2J?a a ß b e ö O u a l i t a t i b e n geinacbt m irb , u nb eO

fragt ficb n u r , t r a r u m 2triffoteleö ben ©eftcbtOpunft niebt

burebfübrt, fo n b e rn im folgenben b a o o n abfätlt. S i e fitb

pie

s j u r cSià&toit b e rb ä lt, fo b e rb ä it ficb bie moiözrji

■na&ijzixjj 3um iaöot: inbent j e n e eine f e f t e © i g e t t »

f e b a f t bejeiebnet, ift b i e f e ö ein b o r ü b e r g e b e n b e r

3 u f t a t t b , auO bem ficb baö © u b je c t leicbt m ieber b ^ »

fie lit."

s ö tk e t, och kroppen ( s ä g e s vara) Avit derföre, att

(len har m o t t a g i t

hvithet; och s a m m a l e d e s förhål­

ler det sig äfven i afseende på de a n d r a .

L i d a n ­

d e - b e t r ä f f a n d e h u r u d a n h e t e r åter kallas de

i c k e d e r f ö r e , att d e h u r u d a n h e t e r n a m o t t a ­

g a n d e s j e l f v a h a f v a l i d i t n å g o t ; ty hvarken s ä ­

ges

honingen (v a ra ) sö t derföre, att den l i d i t n å g o t,

ejheller n åg o t enda bland de andra dylika. Och l i k a ­

d a n t med d essa kallas äfven

värm e och köld l i d a n ­

d e - b e t r ä f f a n d e hurudanheter icke derföre, att de

m o t t a g a n d e sjelfva hafva l i d i t något — utan d e r ­

f ö r e , att livar och en bland de nyssnämnda hurudan­

heterna är v e r k a n d e e t t l i d a n d e hos

s i n n e n a ,

kallas de l i d a n d e - b e t r ä f f a n de hurudanheter:

söth e­

ten v e r k a r nämligen ett l i d a n d e hos s m a k e n och

värm en hos k ä n s e l n , och likadant äfven de andra *).

Men

hvilh el och sv a rth e t och de andra f ä r g e r n a

kallas i c k e p å s a m m a s ä t t , som de ofvannämnda.

Ii-i

d a n d e - b e t r ä f f a n d e hurudanheter, utan d e r f ö r e ,

* )

S.-

W * i t z I. I. p . 306:

”

p rim u m ostendit noiO Tt/Tni esse d ic e n d a s , q u a s n o m in a v it, deinde n a ô t j r i x ù i T iotôzt^zat a p p e lla n d a s esse p r o b a t: TtaOi/Tixai autem d ic u n tu r , a i t , non q u ia ea p a tia n tu r a liq u id , in quibus in s i n t , ( r a S t S e y p t r a ) , sed quia s e n s u s illis a j j e c t i a liq u id p a t i u n t u r (ziü

x a r « r « s

a io ö tjo n s ixdoTt/V zt å ö o v s

tiras n o

itjt

ix i/v, »veil fle in ten © i n n e n einen Äf«5

f e e t f r j f u j j r n . ) "

att d e s j e l f v a u p p k o m m a g e n o m e t t l i d a n ­

d e * ) .

A tt nu m änga

f ä r g e r n a s om skiftningar f ö r ­

o r s a k a s g e n o m e t t l i d a n d e , ä r ty d lig t: den till

b l y g s e l bragte blef ju

r ö d och den f ö r s k r ä c k t e

hlek och hvart och e tt bland de dylika; så a tt äfven

om*någon a f n a t u r e n l i d e r n å g o t a f d e d y l i k a

l i d a n d e n a , så är det s a n n o l i k t att han a f n å g r a

n a t u r l i g a t i l l f ä l l i g h - e t e r har den l i k a d a n a

fä r ­

g en : d e n n a nu i o c h g e n o m b l y g s e l n oppkomna

anordning a f de i afseende på k r o p p e n , d e n s a m m a

kan ju äfven uppkomma t i l l f ö l j e a f e n n a t u r l i g

s a m i n a n s ä t t n i n n g , s å att a f n a t u r e n äfven den l i ­

k a d a n a

fä rg en (d å ) uppkommer **). S â m â n g a alltså

* ) O m d e f ö r r a k a l l a d e s noioTTjTts n a S q r t y a i i a k t i v m e n i n g , så som v e r k a n d e e t t l i d a n d e , så k a l l a s å t e r d e s s a n o iÖ T q rts na&r/Tiv.a.l i p a s s i v m e n i n g , så som v e r k a d e a f e l l e r g e n o m e t t l i d a n d e : de f ö r r a är o l i d a n d e - v e r k a n d e , de s c d n a r e å t e r l i d a n d e - v e r ­ k a d e ; och så som g e m e n s a m b e t e c k n i n g f ö r b å d a b a f v a vi ej l u n n i t n åg on l ä m p l i g a r e , än ” l i d a n d e - b e ­ t r ä f f a n d e ”, v a r e sig o r s a k till e lle r f ö l j d a f e t t l i d a n d e . Z e l l b e g a g n a r :

" l e l b e n b e Qua l i tä tf n" ,

men a n m ä r k e r s j e l f a t t u t t r y c k e t ick e ä r a d é q u a t m e d ttu - ■öijxiy.ai T to io zijT ti ; H i e s e n y t l j a r u t t r y c k e t :

" a f f t C t T *

H e b e Oralitäten'';

L a t i n s k a ö f v e rs ä t t n i n g e n s ä g e r : ” p a ­ tib iles q u a lita tes M a i m o n t a g e r sin t i l lfly k t till oro-

s k r i f n i n g e i i o c k ö f v e r s ä t t e r :

"jQualttcilen b e é S e l b e n 3."

* ♦ ) S e W a i t z l. I. p . 3 0 5 : ”d ic it hoc: colores m u ta n tu r p ro u t i r e s , quae iis p ra e d ita e s u n t , v a r iis m o d is a f f

-bland d e dylika t i l l f ä l l i g h e t e r n a , som h a f v a s i t t

u r s p r u n g f r ä n n ä g r a s v å r r u b b l i g a o c h v a r ­

a k t i g a l i d a n d e n , kallas h u r u d a n h e t e r . Ty vare

sig att

blekhet eller sva rth et har sin g r a n d uti den

n a t u r l i g a s a m m a n s ä t t n i n g e n , så kallas de h u -

r u d a n h e t e r : vi sä g as ju vara h u r u d a n a e f t e r

d e s s a ; — eller vare sig att detta samma (näm ligen)

blekhet eller sv a rth et, har i n t r ä f f a t till följe af

l å n g v a r i g s j u k d o m eller till följe af s o l b r ä n n a

och i c k e m e d l ä t t h e t å te r a f h j e l p e s eller till och

med 1 if v e t i g e n o m f o r t v a r a r , så kallas äfven dessa

h u r u d a n h e t e r : vi säg as ju likaledes vara h u r u d a n a

c iu n tu r ; q u a re verisim ile est, u t , si quis n a t u r a affec­ tu s s i t certo modo (q v o e i n in o v & tv ), is secundum n a ­ t u r a e lerjcs q u a sd a m (tx rtvojv qvar/.ujv ovprojparojv) etiam lia b ca t sim ilem colorem — eundem scilicet atque is , q u i s e m e l ita a ffic itu r, u t i p s a a f f e c t i o c o l o ­ r e m q u e n d u m g i g n a t . " — R ö r a n d e betydelsen a f o r d e t o v p n r io u a lios A r is to te le s sc Ri e s e l. I. 11. p . 91:

"2lCfeö bad, tvaé b e n t 3 w e c f ä u j j e r l i c b bleibt, nennt

Slriflcteteé

a v u n r o ju a

( De Ån. I l l 12: tvtxd rov yàç

n a v r a v n à q y t i r à q va ei ?}' o v f t n r o ' j p a r a ta ra i tw p ivtv.à

toi -) ; cé tient nur m i t t e l b a r etnent 3tvecf." J f r

T r e n d e i . e n h i k g , A ris to te lis de A n im a p. Ô48: "ovpnro'i- p a r a m a q is a d c a s u m fa c ta , quam ad consilium , ita q u id e m , u t q u o d a m m o d o s e m p e r c u m c o n s i l i o c o n j u n g a n t u r . " — Betr äf fa nde ä t e r betydelsen ai o r d e t a v o ra o is bos A r is to te le s se R i e s e l. I. p. 7 6 : ”o i- o ra a ie tjî

b i e i n n e r e B e r e i n i g u n g b e r e i n z e l n e n

£ b e i l e b e é D r g a n i d m u d —

* a rà rpvoixnv

e f t e r d e s s a . Men a l l a d e derem ot, hvilka u p p ­ k o m m a genom l ä t t h ä f d a och h a s t i g t å t e r s t ä l l ­ d a , kallas

l i d a n d e n :

de sä g a s ju i c k e v ara h u ­

r u d a n a n å g r a e f t e r d e s s a . Ty hvarkeu den till

följe a f b l y g s e l r o d n a n d e säg es ( v a r a )

r ö d ,

ej-

heller den till följe a f f ö r s k r ä c k e l s e

bleknande

(s ä g e s v a ra )

ble k,

utan fastm era (s ä g e s h a n ) hafva

l i d i t något. Så a tt de d y l i k a väl kallas l i d a n d e n ,

men icke hurudanheter *). Och l i k a d a n t med dessa

sä g a s äfven i anseende till s j ä l e n lidande-beträfTande

hurudanheter och lidanden. Ty allt hvad som g e n a s t

v i d f ö d s e l n h a r u p p k o m m i t till följe a f n å g ra li­

danden, kallas h u r u d a n h e t e r , såsom t. ex. den

van­

sinniga rubbningen

och

ondsinlheten:

de sä g a s näm ­

ligen ( v a r a ) h u r u d a n a efter d e s s a , såv äl

ondsinta

* ) S e W a i t z I. I• p- 3 0 5 : ”co llig it ig itu r A r is to te le s colo­ r e s , q u i m a n e a n t, n a tu ra le s ca u ssa s h a b ere m a n e n te s , q u ia , q u i non m a n e a n t, n a tu ra le s ca u ssa s h a b e a n t non m a n e n te s : n a m ea d em c a u s s a , a i t , q uae se m el ru b r u m colorem eru b esce n tis su b ito g e n u it, e a d e m , si c o rp u s ita c o n stitu tu m e s t , u t h a ec c a u ssa m a n e a t, etia m e ffic ie t, u t color m a n e a t; q u a re q u a ecu n q u e n a s c u n tu r e c a u s ­ s i s p e r m a n e n t i b u s , ea i n q u a l i t a t i b u s n u m e ­ r a n d a s u n t , e. g . c o l o r e s d ic e n d i s u n t q u a l i t a t e s , si c a u s s a s h a b e n t n obis i n n a t a s et s t a b i l e s , et s i o riginem h a b u e r u n t a m orbo v e l s im ili q u o d a m m a lo , quod n a t u r a m n o stra m ita m u t a v i t , u t m u t a t i o p e r ­ m a n e a t ' , q u o ru m vero eoiorum c a u s s a e f a c i l e p e ­ r e u n t , ii d ic u n tu r n a & t].”

sora

vansinniga.

Och likadant äfven alla de r u b b ­ n i n g a r , tivilka i c k e ä r o n a t u r l i g a , utan hafva u p p k o m m i t till fiilje af några andra t i l l f ä l l i g h e ­ t e r , s v ä r a f h j e l p l i g a eller till och med i a l l m ä n ­ h e t o r u b b l i g a — äfven de d y l i k a kallas h u r u - d a n l i e t e r : de säg as ju (v a ra ) h n r u d a n a e f t e r

d e s s a . Men alla de derem ot, hvilka u p p k o m m a

genom h a s t i g t å t e r s t ä l l d a , kallas l i d a n d e n , så­

som t. ex. om någon b e d r ö f v a d är

lä ttre tlig a re ;

ty den u n d e r e t t s å d a n t l i d a n d e

lä ttre tlig a re

va­

rande säg es i c k e (v a ra )

lä ttretlig ,

utan fastm era

(s ä g e s h a n ) hafva l i d i t något. Så a tt de d y l i k a

väl kallas l i d a n d e n , men icke h u r u d a n h e t e r .

Ett f j e r d e s l a g af h u r u d a n h e t är nu

figur

och d e n i a f s e e n d e p å h v a r t o c h e t t f ö r h a n d - v a r a n d e

g esta lte n * '),

och vidare till dessa

r a k h e

t

R ö r a n d e b e ty d e ls e n af orden o y jfia och bos A r i ­ s to teles i a llm än h et se R i t s t I. I. p. 7 7 : ”o y jp a be*

jiebt fid? auf bad Stetig e r l i c h e unb bezeichnet tie a l l g e =

m e i n e n U m r i f i e eined ©egenflanbed, toobei bad 3 n *

b i » i bu e l l e uitb S o n c r e t e bed 3 n fi a i t d unberücfftcf)*

tigt bleibt. ß d toirb bat}fr befonberd jur SSejeichnung ber

m a t t » e m a t i f c ( > e n gtgur gebraucht

(Met.

y .

6),

mobei

»orjugdtbeife nur auf bie Slrt unb SBeife ber 2 l u d b e b *

n u n g Jiücfjt^t genommen mir b. gerner bejeidjnct oyr^a

in 33ejug auf bie S î e b e bie ä u d f e r e g o r m berfelben,

befontertf toie [te [icj> tavjlellt in ber g u an f i t ät ber auf

och

k r o k i g h e t , och om något föröfrigt ä r l i k a d a n t

med dessa. Ty e f t e r h v a r t o c h e t t h l a n d d e s s a

säges (d e t v a ra ) ett h u r u d a n t något: genom att vara

trehörnigt eller f y r hörnig t säg es det nämligen vara

ett h u r u d a n t n å g o t, och genom a tt vara

r a k t eller

krokigt.

Och äfven e f t e r

g e s t a l l e n sä g e s hvart

och ett ( v a r a ) ett h u r u d a n t något.

Det

/tåliga och

det

tä ta , och det skrofliga och det glatta skulle nu

äfven k u n n a s y n a s beteckna ett h u r u d a n t något,

men de d y l i k a tyckas vara f r ä m m a n d e f o r i n d e l ­

n i n g e n a f d e t h u r u d a n a * ) : hvartdera synes ju

einanber folgenben ©y lb en , tr o rin fïrfj ber S î b p t b m o ô offenbart." J f r W a i t z I. I. I I . p . 4 0 4 : ”P lcrm iH /ue o p p o ritu r rij vl.q i) p o Q cp ), u t ea c a u s s a , (/une effi­ c it, u t quaeque res certam q u a n d a m f o r m a m in d u a t ...p o ç (fi) sig n ifica t et e x t e r n a m s p e c i e m , quam m a te ria q u a ed a m h a b e t, e x te rn a m r e i fig u r a m , et ip siu s m a t e r i a e s p e c i e m , c x qua a liq u id c o n s ta t.” S c f ö r ö f r i g t p. 5 8 .

* ) aAAorp/a r « r o i a i r a zijs n e g i rà ttoiùv ô ia iç lo s o je , aliena haec a q u a lis d iv is io n e , ” de d y l i k a ä r o f r ä m m a n d e f ö r i n d e ln in g e n a f d e t l i u r u d a n a ” — d e t tä ta oeli h d lig a , d e t g la tta och sk ro flig a h ö r a i c h e i n o m q n a l i t e ­ t e n s h a t c g o r i . R ö r a n d e b e t y d e l s e n a f d ia iç to ts hos A r i s t o t e l e s i a l l m ä n h e t hä nvisa vi till W a i t z I. I. p . 3 2 6 ; Rikse I. I. p . 173', Treivdei.emiukg , E le m e n ta L ogices A t istolelieac p . 1 0 0 ; ”D i v i s i o (Ô ia ifjto te) fie ri neq u it n is i generis in su a s fo r m a s ; fo rm a e ip s a e , in quas g en u s d is tr ib u itu r , vo c a n tu r d i s j u tic t a (dipQtj- f i i v a ) , et q u a ten u s d iv isio n e in te r se o p p o n u n tu r et con­ ju n c ta u n u m g e n u s c o n s titu u n t, c o o r d i t i a t a (à v rid tg ç r