C l i i r i i r & i N k » I a k t t a g e l s e r «
A k a d e m i s k A f h a n d l i n g , med vidterfarna Medicinska Fakultetens
i Upsula samtycke,
under inseende af
Inin- C A K L H E N R .
B E R G S T R A N D
P ro fe ss o r i C h iru r g ie n o c h U arn fö rlo ssn in g sk o n ste n ,
für Medicinska Gradens erhållande
u tg ifv e n a f
A U G U S T A L E X A N D E R L É N S T R Ö M
a f G e s lr. o c h H e lsin g e L an d sk ap .
och till offentlig granskning framställd na Medicinska Auditorium den 17 Mars 1847 i p . v. U e. in.
25
.
U P S A L A ,
L K F F L K R 0 C1I S E UKL L 1847.K Y R K O H E R D E N
m. m.'j.wlta Ufr i|
med tacksamhet och broderlig tillgUvcnhct
lille g n a d t a( '
Pupillen ar oftast Utvidgad och Utan märkbar förändring, da den vändes till skugga eller dager.” --- D : r M a r i n har ej ansett sjukdomen vara e n d e m i s k « emedan ’’st åndspersoner och private« i enshildte hushåll vistande ar bet ar e samt allmogen i orten ej veta af sjukdomen men har betraktat den ” sotil ett symptom « möjligen Utgå ende från antingen ett svaghetstillstånd t underliflets g an g l ie s ys t em, hvilken åsigt äfven några Pathologer in f ö r t , eller från congestionsölägenheter, alstrade af oordent lig diet och afforing, a rbe te n, fordrande starka ansträng n i n g a r , ihållande dylika kroppsställningar, att Underlifvet
sammantryckes och hufvudet nedböjes.’* Det är fot*
öfrigt en på flere ställen gjord iakttagelse, alt personel* af en viss fo l kc ia ss , ägande sin vistelseort på en trakt, hvarest sjukdomen temligen allmänt .förekommer, äro den* samma underkastade, under det andra folkciasser ärö derifrån helt och h ållet, eller n ä s t a n helt och hållet,
befriade. Vill man nu heldre kalla en dylik sjukdom
e p i d e m i s k , än e n d e m i s k , så kan väl detta i det hela var a en någorlunda likgiltig s a k ; alldensiund likväl man få r se på e t t ställe, eller i e t t l and, e n folkciass vara utsatt för s j uk d ome n , men deremot på en annan trakt derifrån befriad, så kunna vi ej inse annat skäl finnas till undvikande af benämningen e n d e m i s k , än möjligt vis hel t egna och afvikande förhållanden uti Iefnadssättet hos den folkciass, hvilken sjukdomen företrädesvis anfallit; men alt händelsen skulle vara sådan i afseende på Heme* ra l opi e n, då denna sjukdom på samma gång hos ett störro antal a f menniskor förekommer, tro vi ej ännu vara med f ul l koml ig säkerhet ådagalagdt. Detta är för öfrigt, enl. var åsigt, egentligen blott en ordstrid, och ingenting vi dare. — Utländningar, påstår ma n, ä r o, särdeles i varma cliniater, mer fallna för sjukdomen än infödingar; men ett motsatt förhallunde har man äfven iakttagit. Sålunda fann t e x K r i e g , alt i P o s e n ibland garnisonen blott P o l a c k a r , således infödingar, men inga schlesisku soldater,
af denna besynnerliga ögonsj ukdom angrepos ( R a d i u s ) . — De t är s a n n o l i k t , alt sanka t r akt er grundliigga en disposition för det o n d a , och detta l i ka mycket i kalla som varma cl i ma t e r , i W e s t i n d i e n som i trakt en af P e t e r s b u r g , vid C h i n a s kust er som vid W e t t e r n s strand. — D e t redan anförda syftar på He me r a l opi e ns e n d e m i s k a förhållande ; men för öfrigt vilja visst icke vi n e k a , att sjukdomens fysionomi vid ganska inånga till
fällen är så tydligen e p i d e m i s k som möjligt. E n , å t
minstone efter vårt omdöme, märkvärdig s a k , r ör a nde j u s t Hemer al opi ens f ö r h å l l a n d e i a f s e e n d e p å t i
d e n , skulle vi k unna omtala. Förf. ha r neml. bolt i
U p s a l a sedan är 1 8 3 2 ; det har kanske icke varit så alldeles o k ä n d t , att han sysselsatt sig med behandling af ö g o n s ju k d o ma r; han har också blifvit, nästan dagl i gen,
rådfrågad för en mängd olika fall derutaf; men aldrig
före år 1 8 4 5 såg han här n å g o n e n d a händelse af H e m e r a l o p i , då deremot under detta år e t inom nå gr a v e ck o r , och kort före eller efter den t id , n ä r d e n här ifrå gavarande P a t . vårdades på Acad. S j u kh us e t , flere andr a fall af sjukdomen inträffade, hvilka förf. hade tillfälle att i a k t t a g a , e hu r u , besynnerligt nog, — e f t e r u t s e e n d e t , — de mer ytligt liggande causalmomenterna aldrig voro desamma i dessa händelser. Af denna anledning förmodar äfven f örf. , alt den ver ksammast e o r s a ke n låg dj upt , — dj upare än uti individuela f örhållanden, ehuru förf. icke vill åtaga sig alt bevisa närvaron här af en epidemi.
Men nog h ä r om, då fortsatta betraktelser öfver detta
ämne sannol i kt skulle föra oss ut blott på gi ssni ngarnas vida fält. — Om här skulle lemnas en förteckning på
alla de o r s a k e r , hvilka ansetts k unna gifva upphof åt
H e me r a l o p i , e l l e r, rättare sngdt , blott på dem d e ri bl an d , sotn förf. sett a nf ör da, måste denna del utaf vår afhand- ling nödvändigt blifva oformligt vidlyftig, och derföre må vi hålla oss endast vid den af d e m, som med den anförda sjukdoinshändclscn står i s a mma nh a n g , neml en partiell
hindrad Iranspiration. Vi kunna äfven på detta sätt förena oss med andr a författare, som under olika benämningar tippgifva för sjukdomen åtskilliga causala förhållanden, hvilka låta hänföra sig till störd transpiration, t. ex. för k y l n i n g , vistelse på sanka tr a kt er, stor trängsel i vissa al l männa inrättningar (barnhus) o. s. v. — Visserligen funno vi i vårt närvarande fall hudens verksamhet vara blott partielt undertryckt, då endast fotsvetten här hade upphört; men fotsvettens vigtiga betydelse i pathologiskt hänseende ä r icke i L ä ka re ko ns te n o k ä n d , alldenstund dess undertryc k a n d e m å ng e nfgå ng har befunnits blifva på ett eller an nat sätt skadligt, och i högre eller lägre grad vådligt. Utgången i vårt fall tyckes med någon säkerhet angifva
fotsvettens undertryckande såsom e n, — 0111 j us t den
e n d a , våga vi likväl ej b e st ämm a, — orsak till ögonsjuk domen.
T synförmågan finnes en annan a n o mali, hvilkcn kan t yckas utgöra en motsats till den nu anförda, och livil* ken man derföre kallat N y c t a l o p i , som egentligfen be tyder N a t t s e e n d e , men som man plägar kalla D a g -
b l i n d h e t . De ns a mma ä r ganska sällsynt i sitt rena
t i l l st ånd, d. v. s. om man betraktar den såsom en sjuk dom för si g, och således ej gör afseende på de händel s e r , der en viss grad af dagblindhet kan förekomma så som blott verkan af eller symptom till andra sjukdomar, t. ex. vid centrala fördunklingar på hornhinnan; vid en erethisk ophl hal mi, såsom i synnerhet vid don scrophulösa ; vid den ögats organisation, soin är egen för de så kallade A l b i n o s eller K a k e r 1 a k e r n a o. s. v. — Nycfalo- p i e n , betraktad såsom sjelfständig sjukdomsform, är na turligtvis en intermitterande A m a u r o s i s , eller A m b l y o p i a a m a u r o t i c a , och, hvad orsakerna beträffar, står den sannolikt i beroende af g a s n iska lidanden, i likhet med del ej sällynta förhållandet vid Hemcrnlopi, ehuru det
så väl fiir Nyctalopien som Hemeralopien fastställt tvenne f o r m e r , , då den ena skulle var a, hos He m e ra l o p i e n ,
förminskad sensibilitet hos synnerven och nät hi nnan,
den andr a hafva till or s ak anomali i den allmänna nerv- v e r k s amh e t en ; me n , hos Nyctalopien, den ena borde an
ses såsom förhöjd sensibilitet hos synnerven och näthin
n a n , den a ndr a åt er ej allenast såsom s t egr ad, utan
äfven såsom betydligt alienerad allmän ner vver ksamhet (A n d r e æ).
I de flesta händelser lärer man väl k un n a bet rakt a både Hemeral opi en och Nyctalopien såsom föga farliga för synförmågan. L y c k a s det också icke att genom medi cinsk behandling ferdrifva s j u kd o me n, så plägar den li k väl ofta efter någon t i d, 2 till 4 m å n a d e r , af sig sjelf u p p h ö r a , hvilket blifvit af erfarenheten tillräckligt be-
kr äf t adt i begge dessa sjukdomar. Vi inedgifva
emed-l e r ti d , att man också stundom sett utgången blifva
mi ndr e b e ha gl i g, då nenil. en A m b l y o p i a a m a u r o t i c a infunnit sig. — Recidi ver inträffa l ä t t , och L ä k a r e n h a nd l a r derföre k l o k t , om han gör Pat. beredd deruppå.
3 9 . E x stirp a tio T esticu li.
Ronden O l o f P e h r s s o n , 4 7 år gammal, ifrån Ha r - bo Socken i F j e r d h un dr a , efter utseendet stark och frisk, då man undant ager den förmodligen blott Iocala s j u k d o m , ont hvilken vi snart skola t a l a , emottogs på Academiska Sj ukhus et d. 4 Nov. 1 8 4 6 för en svullnad i s c r o t u m .
P a t . , i förbigående s a g d t , en ovanligt hygglig, och såsom det tyckt es, sedlig m a n , berättade sig hafva, för trenne ar s ed a n, under ridning blifvit afslngen, och der- tid erhållit en stöt på högra pungst enen, livat efter d e n n e
hörjat v ä r k a , svullna ocl» hårdna, Vi dare sade si" Pat., sedan detta onda en tid fortfarit, hafva gjort on resa till U p s a l a , för alt rådfråga förf. om sj ukdomen. Förf. skullo d å , hvilket sedermera fallit honotn alldeles ur minnet, hafva tillstyrkt P a t . , a l t , så snart enskilda förhållanden sådant k u n d e m e d g i f v a , begifva sig till Ups al a, för att unde r gå operation för v a t t e n b r å c k (ehuru förf. sjelf nu a ns e r det vara mest sannol i kt , att han vid don tiden t rott sj ukdomen vara hvad man plägar kalla h y d r o s a r -
c o c e le). De t t a hade emedlertid Pat. uraktlåtit, dels af
fruktan för o per at i onen, dels emedan plågan på stället m i n s k at s , och nästan alldeles upphört. — Lindringen i s j u k d o me n s plågsamma tillstånd fortfor under en teml. l å ng l i d; men sjelfva sjukdomen gi ck dock sin jemna
g å ng f r a m å t , emedan svulsten beständigt tillväxte. Då
slutligen ett u l c u s uppbröt på nedre delen af s c r o t u m , och en ristande eller slitande värk började stundom kän- nas i he l a s vul s t en, vågade Pat. ej längr e undandraga
sig en verksam behandling. N ä r svulsten af oss ofvan-
nä mnde d a g , d. 4 N o v e m b . , u nd e r sö k t e s , ägde den unge fär en knytnäfves s t o r l e k , hade på nedra (lelen ett nä stan c i r kel r undt u l c u s af knappast y 2 tums diameter, kä n d e s på dot sistnämnda stället m j u k , men för öfrigt i a l l mä n h e t h å r d, och detta till g a ns k a betydlig grad på den öfre och främre d el e n , hvarest hårdheten närmade sig h e n en s, och åtminstone fullkomligt uppgick till bro
skens. I denna t r akt af svulsten kändes framskjutande
k n ö l a r , hvaraf i synnerhet en var icke så liten. Den
d eg e n e r er a d e och förstorade pungstenen kändes tung, och
var äfven a f denna orsak för Pat. besvärlig. Den från
det o mt al ta u l c u s secernerade vätskan var på intet sätt a f sämsta s l aget , utan hade nästan utseendet af godt var.
Sädessträngen tycktes vara alldeles frisk. Det allmänna
helsotillståndet h a d e , efter hvad inan kunde finna, ej erfarit något märkbart inflytande af den sjukdom vi be- s k r i f v a , hvarföre vi också trott oss äga anledning titt
kalla densamma l o c a l . H u m den for öfrigt ktiadc vara beskaffad, derom mäktade vi e j , — vi bek ä n n a det helt u p p ri kt ig t , — göra oss nå^on ratt redig föreställning. E n sak var einedlertid k l a r , den neiul., att den sj uka pnngst enen ej kunde bibehållas; och emedan den f ör st än
dige Patienten utan någon särdeles stor svårighet gick
in på anställandet af den operation, hvilken vi sade oss
anse såsom nödvändig, så företogs densamma följando d a g e n , d, 5 November.
O
1
Operationen var naturligtvis E x s t i r p a t i o T e s t i
c u l i . Vi giugo, äfven denna g å n g , till väga efter vår
vanliga method (so sid. 2 5 ) , och underbundo således
sädesst rängen t o t a l t . På svulstens nedre del r a n n , un
der operat i onen, varet omkri ng knifven. Med flit bespa
rade vi ej mycken hud. Blödningen var ej särdeles be
tydlig, och blott några få art erer behöfde underbindas. S å r ka n t er na häftades ihop medelst n ågr a s u t u r e r , och der- efter anlades vanligt förband.
O m eflerbehandlingen är ej mycket att säga. Inga
ovanliga symptomer störde läkningens gång. D e n o m
kring sädessträngen starkt åtdragna ligaturen bort gi ck ef-
ler y dygn. Pat. utskrefs ifrån Sjukhuset på egen b e
g ä r a n , alldenstund ingen fara deraf tycktes k unna upp k o m m a , den 7 Dec., då af operationssårel blott en g a n s k a
liten del återstod oläkt. De underrättelser vi s edermera
erhållit ifrän Pat. hafva varit fullkomligt tillfredsst äl l ande*). Palhologico-anatomisk undersökni ng a f den exstir- peradc t e s t i s företog väl förf. genast efter operationen; men då han ansåg sig icke böra lita på eget omdöme i en händelse af så mindre vanlig beskaffenhet som denna, anmodade han Hr Professor S u n d e v a l l att s k ä r s k å d a
præparniet. Professor S. hade den godheten att
ko mma vår vänskapliga a n h å l l a n , och resultatet af hans unde r sökni ng är korteligen följande : ’’Iluden befinnes vara förtjockad och b l åa kt i g , och den under densamma lig ga nde cellulosan äfvenledes förtjockad, tillika inneslutande en g r öt a k t i g , af finare och gröfre cellväfslrådar g enom dragen m a s s a , varande i suppurationstillstånd, hvadan o ck så den yttre huden, till ungefärlig storlek af ett r und
stycke, va r genombruten på nedre delen af s c r o t u m .
I den öfre delen å t e r , och innanför den i suppuration varande m a s s a n , låg den degenererade t e s t i s , till största del en omgifven a f sin serösa hinna ( t u n i c a p r o p r i a
t e s t i s ) . Des s massa var hård och dessutom insprängd
med kai kart ade concrementer. Vid microscopisk under
s ökni ng syntes inflammations- och varcorpuscler, samt spår af t ube r ke l ma s s a (?), men alldeles inga cancrösa eller fungösa celler”.
H r Prof. S u n d e v a l l ha r ej trott sig böra åt dege- nerationen giiva något beslämdt na mn ; men vi känna l i k v ä l , g e n o m enskildt samtal med hon o m, alt han skulle finna sig vara mest bevågen till att nnse densamma så som t u b e r c u l o s i s , hvilket äfven frågetecknet i uppsat
sen antyder. F ö r vår del öfverensstämma vi fullkomligt
med Prof. S. i denna å s i gt ; fy nf de sj ukdomar, som p l äg a angri pa t e s t e s , k ä n n a vi verkligen ingen enda, hvi l ken man skulle k u nn a med större skäl antaga här
hafva ägt rum. Man k u n d e väl helt enkelt föreställa s i g ,
a t t blott en va n l i g, chronisk inflammation utvecklats (ill följe af skadan p å stället; men på sådant sätt förklaras icke närvaron af de k a i k a r t a d e c o n c r e m e n t e r n a. D e s s a i en t r a k t af s v u l st en , och smältningsprocessen i en annan synas oss vara nog sannolika anledningar för a t t , om icke säkert b e s t ä m m a , åtminstone gissa (ill sj uk
domens beskaffenhet. Man kunde einedlerlid icke, mär k
värdigt n og, på något ann;at ställe »f kroppen, i bröst- cavitcten eller annorstädes, förspörja tecken till tuberkel*
bildning. II:r D:r G l a s liar haft den godhet en att a n ställa en dylik u nder s ökni ng, och pa hans yt t r ande grunda vi vart.
F ör moda nde således, att sjukdomen i sjelfva verket var den omtalla degenorat i onen, skola vi något litet dröja vid detta ämne. — Tuberkelbildning i t e s t e s är ulan
tvifvel teiuligen sällsynt. Vi hafva funnit a n f ö r d , efter
P a p a v o i n e , en uppgift angående den rel at i va frequen- sen a f tnberkler i åtskilliga or ganer , och der sett t. ex. för bronchialkörtlarne talet 4 9 , lungorna 3 8 , mesenterial- kö r tl a r ne 2 5 , pl eura 1 7 , peritonæum 9 , stora hj ernan
5 , nj u r ar ne 2 , vertebrer samt åtskilliga a ndr a ben 1
o. s. v.; men t e s t e s nämnas icke alls. R o k i t a n s k y
t al ar ( H a n db. d e r p a t h o l . A n a t o m i e , 111. B a n d ) oin tuberculos hos t e s t i s , men synes anse den k un n a
iiga rum blott i förening med summa degeneration hos
organi smen i allmänhet. I l ans beskrifning af det locala
f ör hål l andet passar för öfrigt icke illa tillsammans med v år s j u k d o m s h än d e l s e , och vi må derföre låta R. tala med e g na ord ; ” 0 e r H o d e n t u b e r k e 1 e r s c h e i n t g e w ö h n l i c h i n F o r m I l i r s e - , H a n f k o r n - , K r b s e n g r o s - fi er r u n d l i c h e r , z u g r ö s s e r e n u n f ö r m i g e n M a s * S e n z u s a m m e n f l i e s s e n d e r K n o t e n , d i e u n t e r d e n s i e b e d i n g e n d e n U m s t ä n d e n k a u m j e e i n e r ü c k g ä n g i g e M e t a m o r p h o s e e i n g e h e n , s o n d e r n p e r f l i e s s e n u n d d a m i t e i n e t n b e r e u l ö s e V e r e i t e r u n g , P h t h i s i s d e g H o d e n s , d a r s l e l l e n , l e n a c h d e r å l e n g e d e r T u b e r k e l u n d i n s b e s o n d e r e d e r G r ö s s e «1er T u I) o r k e l a g g r e g a t e r i c h t e t s i c h fl i e V o I u in s g u n a h m e d e s H o d e n s h i e b e i , e r b e k ö m m t e i n e u n e b e n e , k n o t i g h ö c k e r i g e O b e r f l ä c h e , j ) a s d e n T u b e r k e l u n d s e i n e V o m i c a u m g e b e n d e G e w e b e i s t s c h w i e l i g v e r d i c h t e t , g p e p k ä h n l i c h , k n o r p c 1 a r t i g d e r b” . R o k i t a n s k y IrtUir dessutom om en någon gång f örekommande anomal
bensubslnns mi den indurerade t e s t i s , då denna substans s k a l l , efler hans utsago, utveckla sig ’’in Form r und l icher , höckeri ger oder strangfönniger Concretionenr’ , — men något i sjelfva verket häremot svarande kan m a n förmodl. ej med tillförlitlighet finna i vårt praeparat. — C u r l i n g , L ä r a r e i Chirurgien och assisterande Chirurg vid L o n d o n H o s p i t a l , har för några år sedan ut- gifvit en läsvärd monographi öfver s j u k d o m a r , f ö r e k o m m a n d e i t e s t i s , f u n i c u l u s s p e r m a t i c u s o c h
s c r o t u m , hvarutur vi behöfva anföra ett och annat, för a t t , såsom det synes oss, gifva stöd åt vår mening om den af oss afhandlade sjukdomens beskaffenhet. " L a e n n e c a n s å g den kritartade ma s sa , hvilken man träffar i lun g o r n a , såsom tecken till läkt p h t h i s i s , hvilken åsigt sy nes hafva vunnit bekräftelse genom C a r s w e l l ’ s och åt
skilliga andras undersökningar. Uti t e s t i s , men oftare
i e p i d i d y m i s , hvilken sednare i det största antalet af fall ut gör säte för afsältning af tu be rk l er , finner man st undom vara samlad en kritartad massa, hvilken full komligt liknar den t or r a, k al ka r ta de , s o m , ägande unge f är s a mma utseende som glasmästarekitt, man träffar i l u n g o r n a och bronchialkörtlarne. J a g anser det vara högst s a nn ol i k t , att kört eln i många af dessa händelser varit vid något föregående tillfälle säte för deposition af tu
b e r k l e r ; men de omst ändi ghet er, under hvilka denna
j or d a rt a de massa hittills träffats i t e s t i s , voro af den beskaffenhet, att j a g öfver denna punkt ej kunde anställa
tillräckliga undersökningar. Uti Sir A. C o o p e r ’ s pa-
thologiska samling finnes ett p r æpa ra t, hvaruti e p i d i d y m i s är s t ö r r e, än den i friska tillståndet borde v ara , och innehåller tre isolerade depositioner af denna massa, men den egentliga t e s t i s ä r fullkomligt frisk"). —*
* ) I v å rt p ræ p a ra t had e e p i d i d y m i s oc h t e s t i s blifvil så till en k l u m p f ö r e n a d e , a lt n å g o n be& läm d griins d e m e m e llan icke k u n d e u p p tä c k a s .
Eh u r u någon gäng tubcrkel mnssa i t e s t i s bildas äfven u n der lifvets tidigaste p e r io d e r , sa sker dock detta vanligtvis oftare sedan inanbarhet infunnit sig, när organet fullkom
ligen utvecklat sig. Annu äger man blott liten kännedom
om förhållandet i afseende på talrikheten utaf t uberkel- deposition i t e s t i s , jemförd med talrikheten a f samma s jukdom i andra organer. Hos L a e n n e c beflnnes, i den label l ari ska uppst äl l ni ngen, i afseende på tal ri khet en, e p i d i d y m i s stå framför den egentliga t e s t i s , hvilket
öfverensstämmer med hvad man i allmänhet funnit. P å
d e tabeller man äger af L o u i s , L o m b a r d och P a p a - v o i n e omtalas t e s t i s alldeles icke. 1 många fall i ns kr än k e r sig sjukdomen till blott den ena t e s t i s ; men också s er man icke sällan densamma utsträcka sig till begge p å en g å n g , eller angri pa först den e n a , och kort der- efter den andra. — Sj ukdomen måste utan tvifvel anses s å s o m ett uttryck af detta egna sjukl i ga tillstånd i Con s t i t u t i on e n, hvilket vi k ä n na under namn af s c r o p h e l -
s j u k d o m . D e t tyckes emedlerlid, att en viss svaghet
i or ga n e t , det må nu vara att densamma är urs p r u n g l i g , eller ock en återstod af ge nomgå ngna s j u k d o m a r , myc k e t gynnar utvecklingen af tuberkler. S å lu n d a voro tvenne P a t i e n t e r , hvilka ledo af p h t h i s i s , behäftade med h å r d n a c k a d e stricturer, och begge h ad e , under en tidigare lefnadsperiod, haft consecutiv o r c h i t i s ’’.
Så l å n g t hafva vi för det närvarande följt C u r l i n g ; men om man också kas t ar en ga n s k a hastig blick öfver livad åtskilliga andra Författare beskrifvit u nde r namn af i n d u r a t i o t e s t i s , eller någon dermed i det närmaste l iktydig benämni ng, så skall man förmodl i gen, vid an v ä n d a n d e t af tillbörlig c r i ti k, f inna, att organets indura
tion k a n , utom allmänt kä nda f örhål l anden, t. ex. det
af inflammationens öfvergang uti vanlig i ndurat i on, och
v i d a r e , det af den sarcomatösa eller den scirrhösa dege- nc r al i onen, gi ss a , att åt ski l l i ga fall af sjukdomen haft
sin verkliga orsnk uti en annan degeneration, som san nolikt varit t i i b e r c u l ö s . — Väl är det sannt, att i vå r sjukdomshändelse t uberkler ej tycktes linnas i något annat o r g a n, än det sjuka som exslirperades, och detta in ovanl i gt ; men alldenstund Pat:s sista dag ej ännu in träffat, kan man ej på forhand känna hvad framtiden kommer att före t e , ej en g å n g , m e d f u l l k o m l i g s ä k e r h e t , det närvarande tillståndet af inre organer.
Om den tuberculosa degenerationen i l e s t e s våga vi , i afseende på s y m p t o m e r och d i a g n o s ej myc ket s äga, af den orsaken n eml i gen, att den lätt kan förvexlas med åtskilliga andra lidanden dersammastädes, emedan m a n , hvad de locala symplomerna angår, icke h ar dem på ett någorlunda s ä k e r t , och ovisshet hindrande s ä t t , uppgi f na, utan anse vi Pat:s allmänna helsotillstånd i tvifvelaktiga händelser b l i f va , åtminstone tills vidare, den bästa ledningen häruti, ehuru äfven, om någon gång förhållandet blifver likartadt med hvad det i vår sjuk- domshändelsc v ar , d. v. s. att sjukdomen uppenbarar sig blott såsom local, ingen dylik allmän ledning blifver alt p å r ä k n a , — hvarvid naturligtvis vi förutsätta, att vårt best ämmande af s jukdomens namn i närvarande fall ej varit oriktigt.
Om den i c k e - o p e r a t i v a b e h a n d l i n g e n vågar ej heller förf. att med säkerhet tala, emedan han neml. i detta ämne ej äger egen erfarenhet, men likväl älskar, hvilket hans lilla Publik \ ä l torde känna, bestämda ytt
randen, såframt sådana fiiro möjliga. Det torde likväl
vara i sin ordning att nå go t derom säges, fastän med få
ord. Det är en kl ar sak, att, om man anser sig hafva
reda på s j uk d o me ns beskaffenhet såsom tuberculös, man bör, vid den a l l m ä n n a behandlingen, använda sådana medel, som vid t u b e r c u l o s i s i andra organer nyttjas, och denna allmänna behandling blifver således ungefär
d e ns a mma , som v i , L ä k a r e , så oft« omtala under namn a f den a n t i s c r o f u l ö s a , ocli orn Ii vilken det är öfver- flödigt att h är vidare o r d a . — Om den l o c a l a behand lingen åter torde det tillåtas oss, att, enl. C u r l i n g , den Författare, som vi förut hufvudsakligen hållit oss till, anf ör a följande: ’’Då inflammatoriska symplomer äro för handen, så blifva blodiglar, kalla omsl ag och still
het behöfliga. Antiphlogistiska medel äro dock ej ofta
af nöden. Alltid måste emedlertid t e s t i s genom u nd er
lag skyddas. Under sjukdomens indolenta stadium består
localbehandlingen i s c r o t i bestrykande med jodlinctur, hvil ket förnyas hvarannan dag, eller oftare. Man kan äfven anv ä n d a j o d i forrn af salfva. Att lägga remsor af pl åst er ( E m p l a s t r u m A m m o n i a c i c u m H y d r a r g y r o ) om kring t e s t i s har tyckts i flera fall befordra svulstens och
hår dnadens fördelning. Om vargörning uppstår, så kunna
cat apl asmer anvä nda s , och sedan abscessen brutit upp, bö r a flstelgångarnes mynningar hållas öppna, på det att
den deponerade tuberkelinaterien må k u n n a uttömmas.
I många händelser, hvarest t e s t i s blifvit fullkomligt
desorganiserad och för framtiden utan nytta, och då äf ven envist fortfarande fislelgångar besvära Pat., kan det blifva nödvändigt a t t borttaga det sjuka or g a n e t ; men detta bör emedlertid sällan kunna blifva händelsen, — och för öfrigt bör aldrig denna operation föret agas, så länge ännu något spår till sjukdom i l ungorna eller till organisk affection i andra delar är för h a nde n”.
Blott ännu några ord i afseende på den nyss om- talta operationen, som, ehuru den visserligen blott sällan bör vara indicerad för den i frågavarande sj ukdomen,
likväl af oss i närvarande fall betraktades såsom nö d
vändig, och derföre utfördes. — Huru man än må ver k ställa dens amma, antingen på det sättet, som vi före draga, — sädesst i ängens tot al a underbindning, — eller, som andra, och troligtvis do fleste, vilja, —
genomskär-ning af sädessträngen först, och underbindgenomskär-ning af de blö dande k ä r le n derefter, så bör inan alltid noga taga till r egel att i början af operationen, d. v. 8. så snart sig göra låt er, skilja sädessträngen ifrån den öfriga massan på det e na eller andra sättet, emedan Pat. derigenom till n å gon viss grad blifver, under den återstående ti den af ope r at i o n e n , ifrån plågor befriad, och det af l ät t begr i pl i ga skäl. — P å en annan sak önska vi äfven att fästa våra L ä s a r e s uppmärksamhet , den, om mindre behof vid den i frågavarande operationen, än vid exstir-
pat i oner och amput at i oner i al l mänhet , a f hudbespa
ring. Bes par ar man för mycken hud, så kan delta
blifva s kadl i gt på tvenne sätt: 1 o genom parenchyma-tösa, s t u n d o m g an sk a envisa blödningar ifrån inre sidan af det t omma s c r o t u m , — och vi tala här af egen er f a r e nhet ; 2:o ge n o m sedermera uppkommande varsänk- ningar, hvilka vi äfven sett hafva varit till besvär både för P a ti e nt och L ä k a r e . D e n , som ej med egna ögon sett d e t , ka n svårligen göra sig föreställning om repro- duct i onsförmågan på det ställe, hvarom vi tala, och dess kraft h ä r förefaller oss i sjelfva verket ej förvånande, då
localen är gener ationskraftens f o c u s . Vi hafva sett ut-
g j u t n i n g a f urin, till följe af urinrörets bristning, föror s a ka s t or förstörelse af såväl hud som cellulosa i s c r o t u m , till den grad, att t e s t e s tycktes, snart sagdt, hänga helt och hållet blottade och bara, men vi hafva likväl funnit, att, på en f ör underligt kort t i d, hud sedermera bildats o mkr i ng de blottade delarne. Isynnerhet e n dylik händelse, der Pat. kom under vår behandling först eller
uri nröret s br i s t ni ng, påmi nna vi oss tydligt och säkert.
D e n pr akt i s ka slutsatsen,, hvad e x s t i r p a t i o t e s t i c u l i angår , blifver således den, att man visst icke bör vara angelägen om stor bespar i ng af hud, ehuru vi ej derföre n e k a , att n å g o t d e r af med nytta kan och bör bibehål las, — lrvilket man bäst torde lära sig af vanan.
A n m . — O l o f P e h r s s o n lmr åter blifvit intagen på Academiska sj ukhuset (d. 2 4 Januari 1847), och han beiinner sig äfven der för det närvarande (Mars s. å.). Ny deposition af sjukligt ämne började hos Pat. snart visa sig, sedan han ifrån S j u k h us et hemförlofvades, och tillväxten skedde med sådan sky ndsamhet , att, då Pat. under ofvannämnde dag å Sjukhuset för andr a gången intogs, svulsten var ungefär så stor som förra gången. I . i k a litet n u, som d å , syntes Pat. besväras af något allmänt lidande. Snart öfvergick tumören i ulceration, då st ora stycken föllo bort, och falla bort ännu dagligen, så att nu mer än hälften af svulsten redan försvunnit på delta
sätt. Härvid har visserligen blödning stundom infunnit
sig, men, på det hela t aget , varit obetydlig de gånger den visat sig, och alldeles icke sådan, som den plägar vara t. ex. vid f u n g u s h æ m a t o d e s . E t t eget för hållande är det, att depositionen skett blott i den s c r o t u m tillhörande cellulosan, men lemnat, ännu åtminstone, vänstra t e s t i s orörd. — P e n i s är, för det närvarande, mycket svullen, ehuru, såsom det synes, blott af oedein. Den inre behandlingen har bestått uti gifvandet af J o - d e t u m k a l i c n m i stigande doser, så att Pat. deraf nu ( i s l u t e t af Februari 1 8 1 7) fager 4 0 gran på dagen. Ut - värles hafva sådana medel nyttjats, som vi trott vara tjenliga för att rena såret, neml. vanliga cataplasmer, f omentationer af S o l u t i o H y p o c h i o r i t i s c a l c i c æ , S o 1 u l i o C a m p h o r te s p i r i t u ö s a , A q u a in e r c ti r i a- l i s ni g r a o. s. v. — Pat. har tyckts af denna behand
ling befinna sig väl. Framdeles torde vi få tillfälle alt
4 01 4 1 , 4 2 , 4 3 . C o n tra c to r er a f å tsk illig
beskaffenhet.
A) En F l i c k a , omkri ng 8 år g a m m a l , ägande e t t , for si na å r , ovanligt godt f ör s t å nd, och kä ns l i ghe t , älven till ovanlig g r a d , h a d e , ända ifrån den tid då hon bör j a d e g å, lidit af en viss svaghet i begge f ot l e de r na ,
likväl mest den vänstra. Förf. rådfrågades. H a n f a n n ,
vid under s ökni ng, v a r u s äga r um på vänstra nedre e x tremiteten, likväl i lindrig må t to, e ll e r , såsom detta till stånd i allmänhet k a l l a s , f ö r s t a graden. Vi föreslogo operativt f ör f ar ande, hvilket af Modren tilläts, och det t a operativa förfarande bestod, som man lätt g i s s a r , blott uti subcutan ge n o ms k ä r n i n g af t e n d o A c h i l l i s . Den i och för sig sjelf obetydliga och lätta operationen för
rät t ades den 2 8 M a r s 1 8 4 5 . Behandlingen blef seder
mer a den v a n l i g a, neml. till en början användandet a f den S t r o m e y e r s k a maschinen, och s e d e r m e r a , då Pat . åt er fick begynna att g å , S c a r p a ’ s sko o. s . v . , hvar - efter den unga Pat. blef nästan alldeles åt er s t ä l ld, — likväl blott n ä s t a n , — emedan ännu i d a g — 1 8 4 7 —
n å gon svaghet i fotleden förmärkes. Hos högra foten
t ycker man sig finna en viss början t i l l , eller benägen* het f ör , v a l g u s . D e t är emedlertid icke oin dessa all dagliga saker vi velat tala på annat s ä tt , än i förening med en annan oms t ändi ghet , som åt sj ukdomsförhållandet kan gifva en större vetenskaplig betydenhet. — Hv a r och en L ä k a r e eller C h i ru r g , i c ke alldeles obekant med den nu ej så obetydliga litteraturen angående k l u m p f o t , ocli dermed beslägtade s j u k d o m a r , vet , att en åsigt sökt göra sig g ä ll a nd e , enligt hvilken dessa s jukdomar ans es som följd a f organisationens qvarblifvande på en nnormalt låg p u n k t , och vi må för egen del b e k än n a , att denna
åsigt af oss delas. Ifrån en dylik synpunkt be t r a kt a d
35 t»
«f vetenskapligt i nt re s s e , när vi b e r ä t t a , at t vår Pat . företedde ett ännu tydligare bevis på ofullständighet a f kroppslig bildni ng, neml. S p i n a b i f i d a * 1 luinbartrak- t e n , och, nogare u tt r yc k t , omkri ng 3:dje — 5:te länd- k ot or na , fanns en fluctuerande s vul st , då ägande un g e fär storleken minst af ett g å s äg g, m e n , enl. hvad man sagt o ss , förökad seder mer a; och då denna svulst med någon sorgfällighet u nd e r sö k t e s , upptäcktes lät t en h i a
t u s på stället. D å starkare t ryckning på svulsten a n
v ä n d e s , sade den u n g a , m e n , såsom vi redan hnfva
s a g t , med hänseende till å l d e r n, ovanligt förståndiga
Patienten sig k ä n n a en ” b e g y n n e l s e t i l l s v i n d e l ”, hvilket symptom också hörer till det vanliga förhållandet
i dylika fall. E n annan omständighet å t e r, hvilken med
skäl torde få anses såsom mindre vanlig än det nyssnämn da s ympt omet , hafva vi hört omtalas flere g å n g e r ul af
en u n g , men tillförlitlig, m a n , hvilken plägar såsom
L ä k a r e g å huset t i l l handa, och denna ä r , att, vid någon s t ar kar e t ryckning på hjessen, Pat. känner smärta uti den i lumbar t r akt en befintliga t u mö r e n , så att hon stundom dervid skr i ker till, fastän fontanellerna tyckas vara på ett fullkomligen nat url i gt sätt sammanvuxna.
F ö r tumören hafva vi gj or t hvad vi trott oss k unna och böra g ö r a , då vi anskaffat en kup i g föibandspersedel af bl e c k, på inre sidan bekl ädd med s äm s k s k i n n , och vederbörl i gen, d. v. s. nå gor l unda m j u k t , uppstoppad. Hvad detta kan ut r ä t t a , må lemnas derhän.
Att visa s ambandet emellan de bcgge bildningsfelen,
o c h , i följe deraf, s öka i den ringa må n , oss kan till
k o m m a , att först ärka meningen om klumpfotens tn. m.
character såsom ursprungligt bi l dni ngsf el , har varit or s a k e n , hvarföre den i andra häusoenden obetydliga sjuk- domshändclsen här fått ett rum.
