Malmö högskola
Lärarutbildningen
Individ och Samhälle
Examensarbete
10 poäng– Jag vill bli riddare!
- I want to be a knight!
Johan
Wennerström
Studie- & Yrkesvägledarexamen 120 poäng Handledare: Ange handledare Vårterminen 2006
Examinator: Nils Andersson Handledare: Alan Harkess
Sammanfattning
Idén till detta arbete kommer utifrån min sons önskan om att bli riddare. Syftet är att belysa och reflektera över hur studie- & yrkesvägledare hanterar elevers idéer om ovanliga yrkesval, i en tid när samhällsförändringar kan ändra förutsättningarna och utbudet för olika yrken. Första delen är en genomgång av tidigare forskning samt av användbara teoretiska utgångspunkter och begrepp. Den teoretiska delen behandlar främst utvalda delar av Anthony Giddens omfattande arbete. Sedan tas det intressanta begreppet gatekeeper upp från den statliga utredningen SOU 2003:77. Till sist
behandlas Gerard Egans tankar om att i vägledningssamtalet uppmuntra och skapa förutsättningar för galna idéer. Undersökningen är uppdelad i två delar. Först en
förundersökning i form av enkät till tio studie- & yrkesvägledare för att fånga in fler och för mig okända beståndsdelar. Efter det gjordes djupintervjuer med tre utbildade och erfarna studie- & yrkesvägledare med olika bakgrund och arbetsplatser. De främsta resultaten från enkäten var dels att svaren om ovanliga val visade tre mönster; Att det är snävt, att det låter konstigt och att inget kan anses vara ovanligt, samt dels att
elevvårdarbetet kan skärma av vägledarens och elevens arbetsutrymme. När elever presenterar tokigt formulerade idéer, kan vissa vägledare ge en negativ respons. Intervjuerna visar istället att vägledarna är öppna och möjliggörande för det oväntade, att de utgår från elevens situation på ett neutralt och värderingsfritt sätt, men samtidigt att det lurar både yttre och inre begränsningar runt och hos vägledaren som kan utgöra hinder för eleven.
Ett tack till min handledare Alan Harkess.
Sökord
Ovanliga yrkesval. Samhällsförändring. Studie- & yrkesvägledare. Examinator: Nils Andersson.
Malmö Högskola Johan Wennerström
Studie- & Yrkesvägledar- Häggarpsvägen 4
I
NNEHÅLLSFÖRTECKNING
Inledning... 7
Bakgrund ... 8
Syfte & Problemområde ... 8
Frågeställningar... 8
Avgränsning... 9
Tidigare Forskning ... 10
Vad innebär ovanlig?... 10
Den rådande sanningen... 11
Livsprojekt ... 11 Karriärvägledning ... 12 Teoretiska Utgångspunkter... 14 Anthony Giddens ... 14 Gate-keeper ... 16 Galna idéer... 16 Metod... 18 Resultat ... 20 Enkäten ... 20 Intervjuerna... 22
Tolkning och Analys ... 31
Vad är då ovanligt? ... 31
Möjliggörande... 31
Begränsande... 32
Begränsat språk ... 34
Vägledarnas syn på samhällsförändring... 34
Koppling mellan det ovanliga och det senmoderna samhället ... 35
Diskussion ... 36
Avslutande Reflektion ... 43
Litteraturlista ... 44
Inledning
Jag läser till studie- & yrkesvägledare på Lärarutbildningen Malmö Högskola. När man studerar och lär sig nya kunskaper så tror jag att det är lätt hänt att man besvärar sina nära och kära med sina nya erfarenheter och insikter. Vid ett tillfälle frågade jag min då 10-åriga son om vad han kunde tänka sig arbeta med när han blir stor. Han tvekade lite och svarade något i stil med: - Nej, det går nog inte, för det kunde man ju bara bli för länge sedan; Jag tror inte det går, att bli riddare. Vi fortsatte att prata och fundera om hur han kommit på idén, vilka kunskaper han kunde tänkas behöva och min slutsats blev att det absolut är möjligt för honom att bli riddare. Jag återkommer till det senare i arbetet. Givetvis blev han mycket glad över att jag trodde på hans dröm.
Men hur hade han bemöts av sin studie- & yrkesvägledare på högstadiet om han, inför gymnasievalet, hade sagt till denne att: - Jag vill bli riddare! Vilken reaktion hade han mötts av? Är idén spännande, rolig, intressant eller är den konstig, naiv, orealistisk eller är den helt enkelt bara ovanlig? Hur hade andra vägledare reagerat på hans idé?
När jag läser min morgontidning eller tittar på teve så går det dagligen via media att se de krafter som förändrar samhällen världen över. Det som var giltigt och accepterat igår kanske inte är det idag eller imorgon. Den erkände samhällsvetaren Anthony Giddens menar att:
Globaliseringen är idag ett icke obetydligt inslag i våra liv, och den innebär en grundläggande förändring av hela vår livssituation. Det är helt enkelt i denna fortlöpande förändring vi lever i nu.1
Om nu förändringstakten är hög, hur kan då studie- & yrkesvägledare (i Sverige) avgöra vad som är ett vanligt yrkesval eller vad som är ett ovanligt? Vad är realistiskt och vad är orealistiskt? Någonstans faller kanske bedömningen till slut på den enskilde
vägledarens subjektiva bedömning, vad hon eller han tänker, känner och upplever om det presenterade yrket. Hur reagerar vägledare och vilken respons ger de på ovanliga idéer i en tid när förutsättningar och möjligheterna för olika yrken kan förändras och förnyas?
Bakgrund
Idén till denna studie ligger i samspelet mellan ett mikro- och ett makroperspektiv; Från vägledarens möte och respons med den enskilda elevens idé och önskan i den lokala kontexten, kopplat till de strukturella förändringar som verkar i ett globalt och nationellt perspektiv. Jag har inte lyckats finna någon forskning som tangerar detta arbete. Det finns material speciellt inom det sociologiska området, vad beträffar det moderna, senmoderna och postmoderna samhällets påverkan och konsekvenser för individen.1 Det finns även forskning och intresse som riktar sig mot behovet av en förändrad roll och nya arbetsmetoder hos studie- & yrkesvägledaren [2] i ett allt mer förändrat samhälle.3 Som jag upplever det handlar forskningen ofta om den sökandes behov av hjälp med att navigera i en allt mer individualiserad och komplicerad tillvaro. Jag menar att det är viktigt att belysa hur vägledarna själva förhåller sig till samhällsförändring,4 men specifikt i det här arbetet, hur de resonerar runt ovanliga yrkesidéer som borde uppstå i möjligheternas tidevarv.
Syfte & Problemområde
Syftet med följande studie är att belysa och reflektera över följande problemområde; Hur hanterar studie- & yrkesvägledare elevers idéer om ovanliga yrkesval, i en tid när samhällsförändringar kan ändra förutsättningarna och utbudet för olika yrken?
Frågeställningar
• Är studie- & yrkesvägledare möjliggörande eller begränsande, när de upplever elevers studie- och yrkesval som ovanliga?
• Finns det utifrån ett studie- & yrkesvägledningsperspektiv, ett samband mellan ovanliga studie- & yrkesval och det senmoderna samhällets ökade valmöjligheter?
1 Lalander & Johansson, Ungdomsgrupper i teori och praktik, (Studentlitteratur, 2002), s. 13-14. 2 [I arbetet benämner jag studie- & yrkesvägledaren för vägledaren.]
3 Anders Lovén, Artikel: The paradigm shift – rhetoric or reality?, (Lärarhögskolan Malmö, 2000). 4 R. Vance Peavy, Konstruktivistisk vägledning, (Trinom förlag, 2000), s. 51.
Avgränsning
Ett examensarbete innehåller i sin natur en begränsning eftersom det skall genomföras inom en viss tid, i det här fallet under mindre än tio veckor. Faktorer som begränsat denna studie är små ekonomiska medel och liten möjlighet till resor.
Jag valt att enbart titta på: Studie- & yrkesvägledare som främst arbetar inom eller har stor erfarenhet av högstadiet och gymnasiet i nordvästra Skåne. Jag menar att det inte är rimligt, när tiden är liten, att genomföra en undersökning utifrån elevernas syn på ovanliga yrkesval. Därmed gör jag en avgränsning till att fördjupa diskussionen runt vägledarnas tankevärld och deras upplevelser i ett föränderligt samhälle.
Fokus i arbetet ligger främst på vägledares erfarenheter av att arbeta med elever på högstadiet och gymnasiet. Jag tror att vuxna studenter eller sökande har, med sina rikare erfarenheter och större medvetande, ett bättre utgångsläge i samtalet med en vägledare. Yrkesidéer presenterade av vuxna sökande kan innehålla en större portion detaljrikedom utifrån deras större erfarenhet, samt att det idag existerar ett enormt utbud av specialiserade yrken och nya inriktningar, och det borde innebära ständigt nya fakta för vägledaren att ta in. Jag bygger detta på de observationer och erfarenheter jag gjort under åtta veckor på ett på ett vägledningscentrum för vuxna.
Ytterligare en viktig avgränsning ligger i skillnaden mellan ovanligt och orealistiskt. Det ovanliga är centralt i detta arbete och jag belyser det närmare i nästa kapitel, men det är viktigt att kommentera vad som utgör det orealistiska; Som jag ser det innebär det hinder av olika slag i kombination med att den sökande (eleven) saknar förmågan att ta sig förbi dem. Enligt Egan är ett mål orealistiskt om den sökande saknar nödvändiga resurser, samt när målet inte är under den sökandes kontroll.1 Lindh
beskriver att ”Hinder kan finnas inom den sökande själv, hos andra personer eller i omgivande faktorer i samhället.” 2 Ett problem enligt mig är om vägledaren blir en del av elevens närmaste personer, och därmed utgör ett hinder om denne bedömer det ovanliga som orealistiskt. På ett sätt är den förväxlingsrisken kärnan i detta arbete, men jag väljer att inte i detalj kartlägga vad som är orealistiskt, eftersom det i tid omfattar ytterligare ett examensarbete. Jag har frågor om orealistiska val i undersökningen för att öka min förståelse runt problemet; Förväxlingsrisken är en begränsande faktor. Min distinktion är att det ovanliga ligger som ett tänkbart begränsande faktor hos vägledaren, meddans det orealistiska ligger som en begränsning hos och runt eleven.
1 Gerard Egan, The skilled helper, (Brooks/Cole, 2002), s. 282-283. 2 Gunnel Lindh (red), Vägledningsboken, (Studentlitteratur, 1988), s. 144.
Tidigare Forskning
Vad innebär ovanlig?
Jag upplever det som svårt att söka i den vetenskapliga litteraturen och dess teorier på ordet ovanlig, och kanske beror det på att det inte har en vetenskaplig klang utan tillhör ett mera vardagligt språk. Ovanlig kan beskrivas utifrån något ”som förekommer i ett mycket litet antal fall i rummet eller tiden, och därför är anmärkningsvärt”.1 När det gäller att hitta ett vetenskapligt ord som motsvarar ovanlig så har jag valt att titta närmare på begreppet avvikande. Det går att finna både inom det sociologiska och psykologiska forskningsområdet. Min studie har sin tyngdpunkt utifrån det sociologiska området, men eftersom studie- och yrkesvägledning bifinner sig i skärningspunkten mellan individen och omvärlden, så kan det vara intressant att nämna att begreppet förekommer inom psykologin. Denna skärningspunkt anses vara ett grundläggande dilemma för vägledningen.2
Inom sociologin så kan avvikande eller avvikelse användas som en definition på ”att en person inte följer en viss norm eller uppsättning av normer som är accepterad av en majoritet av individerna i ett visst samhälle eller en viss social gruppering”.3 En vanlig förklaring är att avvikelse har en bred och en smal betydelse. I dess breda betydelse innebär det att något skiljer sig, både i en positiv eller negativ bemärkelse, från det som anses normalt eller det genomsnittliga. Den smala betydelsen är emellertid den vanligaste och innebär ett allvarligt brott mot viktiga lagar eller normer i ett
samhälle eller inom en grupp.4
Det som är viktigt att poängtera här är att avvikelse och kriminalitet inte är synonyma med varandra, utan kriminalitet är ett smalare begrepp vilket ingår under avvikelse och som alltså innebär ett beteende som bryter mot lagen. Likheten och därmed risken till förväxling ligger i att båda termerna handlar om avvikelsen från det konforma.5 Denna studie handlar inte om när en individ avviker från lagens ramar genom kriminell handling. Utan om individers idéer och önskemål om ovanliga
1 Nordstedts Svenska Ordbok, (Nordstedts förlag, 1990).
2 Anders Lovén, Kvalet inför valet, (Lärarhögskolan Malmö, 2000), s. 23-24. 3 Anthony Giddens, Sociologi, (Studentlitteratur, 2003b), s. 194.
4 Sociologiskt Lexikon, (Bokförlaget natur och kultur, 2001), s. 26. 5 Giddens, (2003b), s. 19.
yrkesval, och som därmed skiljer sig från mängden och riskerar att i positiv eller negativ bemärkelse bedömas som avvikande.
Fortsättningsvis i arbetet använder jag mig av ordet ovanlig, eftersom jag menar att ordet avvikande har en starkare negativ stämpel, och jag vill inte ge arbetet en prägel av eller förväxling med medicinsk terminologi, utanförskap eller stigmatisering.
Det vardagliga ordet ovanlig eller det jämförbara vetenskapligt använda begreppet avvikande innehåller alltså i dess breda bemärkelse både ett positivt och ett negativt inslag. Vad är det då som kan avgöra om en elevs studie- och yrkesval är vanligt eller ovanligt och bra eller dåligt?
Den rådande sanningen
Ungdomars sätt att uttrycka sina liv kan dels vara ett avståndstagande från andra ungdomars kollektiv och dels mot vuxenvärldens ”Svenssonliv”. Det senare är av intresse för denna studie. Tiden som ungdom kännetecknas av underordning och marginalisering gentemot de vuxnas maktövertag. De unga fråntas ansvaret att ta vissa sorters beslut och vuxna tenderar att forma ungdomar efter sina egen syn på utbildning och vad som är skötsamt. Relationen mellan dessa kan beskrivas som asymmetrisk där vuxenvärlden innehar makten.1
Ungdomar kan vända sig mot de etablerade i samhället, de som innehar monopol över den rådande kulturen, vilken kan benämnas hegemonin. Ungdomskultur innehåller nya trender och subkulturella stilar, vilka sprids över tid till allt fler, och dessa införlivas med tiden i etablissemanget och blir en del av det som är mainstream. Vissa stilar som t.ex. punk, skateboard, rave och graffiti har genom sina speciella uttryck skapat något av en moralisk panik, men ”deras enda brott var kanske att de var nya och i den meningen obekanta för etablissemangets företrädare”.2
Livsprojekt
När samhället genomgår grundläggande strukturella förändringar, så förändras de givna vägar som det moderna samhället genom sociala kontrakt haft med sina medborgare. Det är riskabelt för unga att välja utbildning och ett framtida yrke. Situationen är
1 Lalander & Johansson, (2002), s. 35. 2 Lalander & Johansson, (2002), s. 36-41.
komplex eftersom den både skapar en osäkerhet och det uppstår en otryggheten för individen, men på samma gång öppnas det nya möjligheter av de nya förutsättningarna. Enligt Britta Jonsson är sociologiska forskare är inte ense om hur vi skall förklara den samhällstid vi nu upplever. Den kan dels beskrivas som en helt ny era, ett postmodernt samhälle där traditionella livsmönster helt förlorat sitt värde, och dels mera försiktigt som en kontinuerlig utveckling till det senmoderna samhället. Oavsett oenigheten finns det en stor samstämmighet om att förändringen inneburit en allt starkare och ökande individualisering. Det moderna industrisamhällets rationella indelning, för att säkerställa produktionen och effektiviteten, är idag uppluckrat och har förlorat i giltighet. Vägen genom livet är inte längre linjär utan kan idag beskrivas som krokig, där det individuella och självständiga har en större betydelse än sociala kollektiva lösningar.1
När det gäller ungdomars funderingar och strävan efter ett framtida yrke, så har det visat sig att det är av en stor betydelse att förverkliga sig själv; Att arbetet
överensstämmer och följer med individens värderingar och identifikation. Den yngre generationen ser idag inte arbetet som enbart ett lönearbete, utan ser möjligheten att förverkliga sig själva genom arbetslivet. Yrkesvalet blir mer än ett yrke, det är ett försök till att förmedla sina värderingar och följa sin identifikation, ett ”livsprojekt”.2
Karriärvägledning
Karriärvägledning.se.nu3 är en statlig utredning som försöker ta ett helhetsgrepp över studie- & yrkesvägledningen och argumenterar bl.a. för karriärvägledning genom hela livet, oavsett ålder och sysselsättning; Samlad under kommunala plattformar och därmed obunden från skolan och objektiv för individen. Samhällsförändringar kräver nya grepp inom vägledningen när individen är i behov av återkommande vägledning i det livslånga lärandet. ”Det direkta sambandet mellan utbildning och produktion är inte längre lika tydligt som tidigare”.4 Här beskrivs en skillnad mellan det moderna och postmoderna samhället, från ett industrisamhälle med kollektiv rationalitet och styrning mot förändringar inom produktionen; Till ett mera kunskaps- och informationsbärande
1 Britta Jonsson, Unga vuxna, deras livsprojekt och tankar om framtida yrke, [Kap. 4 ur] Hagström Tom
(red.), Ungdomar i övergångsåldern, (Studentlitteratur, 1999), s. 58-61.
2 Jonsson, (1999), s. 84.
3 SOU 2001:45, Karriärvägledning.se.nu. 4 SOU 2001:45, s. 11, 79.
samhälle där ”individen själv i högre grad bidrar till att utforma och ta ansvar för sin tillvaro”.1 Ett problem och slutsats som tas upp är att:
Den postmoderna diskursen syns främst i forsknings- och policydokument. I den vardagliga verksamheten arbetar många fortfarande efter den moderna diskursen. Trots nya utmaningar […] kommer verksamheten att fortsätta i gamla spår om flertalet av befattningshavarna är bärare av det äldre tanke- och handlingsmönstret. 2
Trenden går från institutioner och kollektivism till individuella lösningar och ansvar, men det finns en konflikt där skolan traditionellt gått före elevens behov, och detta kan leva kvar i det vardagliga arbetet.
1 SOU 2001:45, s. 80. 2 SOU 2001:45, s. 98.
Teoretiska Utgångspunkter
Här behandlas ett antal teoretiska begrepp och utgångspunkter som jag menar är av betydelse för tolka och förstå problemområdet. Först tar jag upp några utvalda delar av Anthony Giddens omfattande arbete. Jag anser att han i en humanistisk anda har en tro på människans förmåga till förändring, men att han samtidigt problematiserar runt livet i det senmoderna samhällets komplicerade tillvaro. Sedan plockar jag ut det intressanta begreppet gate-keeper från den statliga utredningen SOU 2003:77. Till sist tar jag upp Gerard Egans tankar om att i vägledningssamtalet uppmuntra och skapa förutsättningar för galna idéer.
Anthony Giddens
Ett traditionellt liv ger individen tydliga signaler om riktning och det kan förklaras som att något går i arv. Det innehåller inte flertalet valbara alternativ utan det är ramverk såsom naturen, nationen, samhället, familjen, religionen och dess traditioner som med sin närvaro styr och visar riktningen för människor. Tradition är en sorts sanning för människor, den förmedlas av betydelsefulla personer i makt position och bygger på upprepning och olika ritualer. När moderniseringsprocesser och globaliseringen alltmer påverkar och förändrar tillvaron för nationer och människor, så förändras traditionerna. Till det yttre pratar vi om, och det ser ut som om familjen, arbetet, nationen och
traditionen är som förut, men de har förändrats i sitt innehåll. Giddens tar upp begreppet
skalinstitutioner eftersom de på utsidan ser ut som de tidigare gjort, men är idag
otillräckliga för att klara av de uppgifter som det förväntas av dem.1
När de tvingande traditionerna alltmer förlorar sitt grepp över människor så blir formandet av en livsstil mera centralt för individen. Det är i samspelet mellan globala influenser och det lokala vardagliga livet som människan väljer livsstil och det görs mot tidigare bakgrund och erfarenheter. Desto mindre inflytande traditionen har desto mer tvingas individen att välja och följa en av många möjliga livsstilar. Det är ett reflexivt projekt där individen reflekterar över vem denne är och vill vara utifrån ständigt nya kunskaper och intryck. Livsstil kan förväxlas med ytlighet, kläder och reklam, men den ytan är en materiell inramning av en djupare innebörd. Desto mer individen är
frikopplad från traditionen så handlar livsstilen om ”kärnan i självidentiteten, dess skapande och återskapande”.1
Det senmoderna samhället skapar genom sin avtraditionalisering ett allt större behov för individen att ventilera sina tankar om framtiden, livets riktning och personliga innehåll. När traditionen förlorar sitt grepp, så är människan alltmer utlämnad till att ge sin tillit till olika experter. Inte bara tekniska experter som konstruerar tekniska
finurligheter som bilar, byggnader och säkerhetssystem vilket gör att vi slipper bära den kunskapen själva; Utan även de experter som vi då och då behöver konsultera i den sociala tillvaron såsom advokater, läkare och terapeuter.2 Här lägger jag även in studie- & yrkesvägledarna. Experterna kopplade till skola och omsorg, pedagoger och övrig skolpersonal, får en alldeles speciell betydelse eftersom de genom socialisation bidrar till att forma barnets personliga identitet.3 Experterna finns alltså överallt och ger människor en känsla av säkerhet och riktning i livet. Det finns som jag uppfattar det utifrån Giddens flera problem med vår tillit till experterna. De måste ständigt uppdatera sina kunskaper, eftersom kunskapen annars riskerar att bli inaktuell. Det medför att konflikter uppstår inom expertområdet när olika inriktningar härskar parallellt, t.ex. att det finns olika terapeutiska behandlingsformer. Dessutom gör tilliten till experten att människan kan gå med föreställningen att framtiden är säkrad. Det är inför det ovissa eller moment av risk som vi anlitar de som bär på den rätta kunskapen, och det kan bli olyckligt om vi litar blint på deras uttalanden, eftersom framtiden inte går att förutspå.4 Det senmoderna samhället innehåller för individen en stor portion av reflektion, samt möjligheter att påverka sin situation i en önskad riktning. Men oavsett hur mycket kunskap och information vi samlar om framtida val så har vi inte någon total kontroll över de skeenden som uppstår under resans gång. Utifrån sett kan det se ut som ett irrationellt beteende när individer inte följer en utstakad och planerad väg, men:
Giddens menar istället att även om människor handlar utifrån vissa intentioner leder inte alltid dessa handlingar till de mål man avsett. Detta beror bl.a. på att handlingarna påverkas av en rad olika faktorer och att individen aldrig har total kontroll över handlingens konsekvenser.5
1 Antony Giddens, Modernitet och självidentitet, (Daidalos, 1997), s. 101-102. 2 Antony Giddens, Modernitetens följder, (Studentlitteratur, 1996.), s. 34. 3 Giddens, (1997), s. 45.
4 Giddens, (1997), s. 41-44, 172.
Det innebär att oavsiktliga konsekvenser är en del av det vardagliga livet, för även om människor planerar och förbereder sig för framtiden, så uppstår det alltid situationer eller påverkansfaktorer som kan ändra på den inslagna vägen. Ny kunskap ändrar ständigt riktningen på livet i den sociala världen.1
Gate-keeper
SOU 2003:77 handlar egentligen om hur undervisningen för invandrare kan förbättras
och organiseras, men i kapitlet som handlar om de svårigheter som de nya svenskarna möter presenterar Inger Lindberg ett begrepp som jag menar är användbart i denna studie. Hon beskriver utifrån Bremer m.fl. att olika myndigheters representanter har funktionen som gate-keepers i mötet med den som söker hjälp. Majoritetssamhällets representanter har i samtalen ett maktöverläge där den andre parten står i något av en beroendeställning, eftersom utfallet av samtalet kan öppna eller stänga nya vägar och möjligheter. En bra kommunikation utan missförstånd kan öppna nya fält för individen. Dessa representanter som sitter på viktiga samhällspositioner, kan öppna upp nya vägar för den hjälpsökande individen.2
Galna idéer
Många människor begränsar sig när de försöker hitta den enda rätta perfekta lösningen, och att den enda vägen istället blir till ett hinder eftersom kreativiteten blockeras. I det professionella hjälpande samtalet, så menar Egan att individer som tänker i alternativa banor utanför de normala, tyvärr inte alltid uppmuntras som de borde. Han ger följande exempel från skolans värld:
When students who think divergently give answers that are different from the ones expected, even though their respons might be guite useful (perhaps more useful than the expected responses), they may be ignored, corrected, or punished. Students often learn that divergent thinking is not
rewarded, at least not in school, and they may generalize their experience and end up thinking that it is simply not a useful form of behavior.3
1 Giddens, (1996), s. 48.
2 SOU 2003:77, Vidare vägar och vägen vidare, s. 49-50. 3 Egan (2002), s. 265.
Att tänka i alternativa banor kan skapa fler möjligheter och lösningar till det problem eller hinder som föreligger. Ett verktyg som Egan i sin samtalsmodell menar är användbar, för att hjälpa den sökande att nå en bättre framtid, är att tillsammans använda sig av brainstorming. En teknik för att stimulera den inneboende kreativitet som alla människor bär på och som är en resurs till att tänka i nya banor. Det som är viktigt är att den sökande oftast behöver tillåtelse att i samtalet få vara galen [min översättning av ”wild”] i sina idéer, att denne tillåts vara nytänkande. Den sökande har nämligen en tendens att behålla goda idéer för sig själv, om idén riskerar att sticka ut från mängden och att låta löjlig eller fel. Egan menar att vägledaren inte bara skall bygga upp en atmosfär som hjälper och erkänner galna idéer, utan även uppmuntra den sökande till att utveckla ett sådant tankesätt. I det galna eller ovanliga kan det finnas en kärna till nytänkande.1
När framtiden är osäker så kan en strategi vara att hålla flera möjligheter öppna; Att inte förkasta vissa idéer eller parallella vägar som den sökande bär på. Det skapar en flexibilitet, som gör att om framtiden ändras så kan den sökande anpassa sitt aktuella och uppdaterade andra och tredje alternativ efter de nya förutsättningarna. Att slutgiltigt välja väg eller utesluta alternativ begränsar således individens framtida möjligheter.2
1 Egan (2002), s. 265-267. 2 Egan (2002), s. 292.
Metod
Valet av metod är utifrån den kvalitativa forskningstraditionen. Jag har haft ambitionen att göra en beskrivande undersökning för att försöka förstå hur vägledare resonerar runt tidigare nämnda frågeställningar. Den följer den hermeneutiska traditionen och är inte ett sätt att förklara eller bevisa en sanning utan bygger på att tolka och förstå. Det är ett holistisk synsätt vilket försöker fånga helheten och dess delar istället för att studera delarna bit för bit.1
Utifrån den kvalitativa traditionen har validitet en annan innebörd gentemot den positivistiska traditionen där det betecknar att vi studerar rätt företeelse. Validiteten inom kvalitativ forskning kan istället sägas genomsyra hela arbetet och inte enbart själva undersökningen; Ambitionen gäller ”att upptäcka företeelser, att tolka och förstå innebörden av livsvärlden, att beskriva uppfattningar eller en kultur.” 2 Enligt Patel & Davidssson menar vissa forskare att det är mer lämpligt att använda sig av begreppen autenticitet eller förståelse. Även utifrån ett positivistiskt perspektiv kan validiteten i denna undersökning anses vara hög eftersom den direkta kontakten med vägledarna som intervjuas gör att missförstånd kan redas ut. Även reliabiliteten har en annan betydelse eftersom om en intervjuad person ändrar eller utvecklar sina svar, eller om flera
personer ger olika svar, så ligger styrkan i metoden just i att tolka och förstå variationer och nyanser. Ytterligare ett begrepp är triangulering och kan sägas innebära att olika källor och metoder tillämpas och kan komplettera varandra och därmed ges en rikare bild av det undersökta problemet. De variationer som framträder berikar den kvalitativa studien med ett rikare material, och här finns en viktig skillnad mot den kvantitativa traditionen där motsägelser gör att t.ex. ett antagande inte kan säkerställas.3
Min förförståelse för området gör att jag subjektivt är en del av det jag undersöker och det skapar speciella kvalitéer och samtidigt problem. Fördelen är att det empatiska förståelseperspektivet, att se problemet med de undersöktas ögon, gynnas av min närhet till fältet; Men samtidigt kan min upplevelse av situationen vara felaktig och jag måste vara medveten om detta problem. Min inställning i undersökningarna är att jag och de
1 Patel & Davidson, Forskningsmetodikens grunder, (Studentlitteratur, 2003), s. 28-30. 2 Patel & Davidson, (2003), s. 103.
personer som deltar har samma värde, och att vi i intervjuerna för ett samtal runt några tematiskt indelade frågeområden.
Studien innehåller två undersökningar; En förstudie i form av en enkät för att fånga bredden och intervjuer för att öka förståelsen på djupet. Enkäten syftar till att fånga fler beståndsdelar av ovanliga val, men den har framförallt funktionen som en förstudie inför; Intervjuerna vilka syftar till att öka förståelsen om hur ett fåtal vägledare resonerar på ett djupare plan.
Enkäten skickades ut via e-post till tio slumpvis utvalda studie- & yrkesvägledare arbetandes på högstadiet och gymnasiet i nordvästra Skåne. Samtliga vägledare som arbetade heltid inom det geografiska området samlades in via kommunernas hemsidor, telefonväxel och telefonkatalogen. Utifrån det materialet gjordes en lottning av tio namn, där jag sedan gjorde en kort förfrågan till respektive kommun för att säkerställa att de inte var tjänstlediga. Det blev ett bortfall på två enkäter där en inte svarade och en ansåg sig vara för ny inom yrket. Enkäten utformades med åtta frågor som gavs i
samma följd och dessa var öppna i sin karaktär. Enkäten har en hög grad av
standardisering och en låg grad av strukturering; Frågorna gavs i samma ordning och det har funnits ett utrymme för friare svar. Fördelen med att använda Internet var att förfarandet kunde fungera som små minidialoger, eftersom jag kunde besvara
frågetecken och utveckla några svar som var intressanta, och det gav därmed ytterligare kunskap inför intervjuerna.
Urvalsprocessen för intervjuerna har gjorts utifrån fallstudier av utbildade och erfarna studie- & yrkesvägledare och att de är en ”tillgänglig grupp”.1 Jag menar att tre individer inte kan generaliseras till att gälla samtliga vägledare även om samtliga tre slumpmässigt lottas ut; Undersökningsgruppen är helt enkelt för få till antalet. Jag har istället försökt hitta vägledare med flera års erfarenhet och med något olika bakgrund och arbetsplatser. En av vägledarna kände jag till sedan tidigare och valdes ut eftersom hennes kunskaper och stora erfarenheter av olika skolnivåer kunde berika studien. En lottades slumpvis ut från enkäternas urvalsgrupp och jag säkerställde att hon var utbildad studie- & yrkesvägledare och hade en längre erfarenhet. En fick jag kontakt med i förarbetet med enkäterna och hon hade en något annan bakgrund och erfarenheter jämfört med de andra. Samtliga tre utfrågade var positivt inställda till att bli intervjuade och tackade ja direkt.
Resultat
Enkäten
Den skriftliga enkäten har främst fungerat som en förstudie inför intervjuerna, men den ger även en något bredare bild av hur vägledare resonerar runt ovanliga idéer (Bilaga 2). Avsikten har varit att få ett bättre grepp om undersökningsämnet och få in eventuella nya beståndsdelar som jag i förarbetet och läsandet av teori och litteratur har missat.
När det gäller vad vägledarna uppfattar som ovanliga idéer, drömmar och önskningar om ett framtida yrke så framträder tre områden. För det första att det är ovanligt just på grund av dess snävhet, att relativt få arbetar inom området. Det kan vara ovanligt för att vägledaren inte känner till yrket eller att det finns en specifik utbildningsväg. Exempel på yrken kan vara mangatecknare och filmregissör. För det andra att elevers
framställning kan låta märklig för vägledaren och då främst i negativ bemärkelse, ibland lite ironisk återberättat. För det tredje att inget upplevs vara ovanligt, det finns inga ovanliga val. En tydlig tendens är att vägledarnas exempel på något de upplevt som ovanligt nästan alltid kommer från när dom var nya i yrket.
Det framgår att det som gör ett val orealistiskt är att det finns hinder i någon form. Det hinder som särskiljer sig är här är handicap och att eleverna har
verklighetsfrämmande uppfattning om yrket. De övriga svaren kretsar runt otillräckliga förkunskaper och att elevens begåvning inte räcker till eftersom en specialtalang kan behövas. Det framkommer flera svar om att elever med begränsade förutsättningar söker in på teoretiskt tunga utbildningar och det bli alltför för arbetskrävande. Med begränsade förutsättningar menas alltför svaga förkunskaper för att kunna ta sig igenom utbildningen med ett bra slutresultat. En del av eleverna siktar för högt och vissa elever har inte de rätta förkunskaperna.
”Många elever på de studie förberedande programmen har önskningar om
utbildningar som kräver mycket höga betyg. […] Många invandrarföräldrar ställer höga krav på sina barn, de går ibland på fel program. T ex NV SP”
När elevens betyg inte överensstämmer med yrkesdrömmen så har de svårigheter att gå vidare efter gymnasiet. Många elever byter program på gymnasiet och mycket arbete kretsar runt dennes mera omedelbara situation med att få ihop sina ämnesbetyg och i förlängningen ett slutbetyg. Fokus i arbetet ligger mera i att lösa situationen här och nu och inte i framtida drömmar.
När det gäller frågorna om hur den samhälls tid vi nu lever påverkar vägledarnas sätt att arbeta så flyter det ihop med hur förändringar även påverkar eleverna.
Ekonomiska aspekter tas upp och det handlar om skolans omedelbara funktion för alla deltagare. Besparingar gör att det blir fler elever per vägledare och tiden räcker inte till, eleverna får färre vuxna i skolan och mindre tid. Sedan tas det upp att
utbildningsväsendet förändras i stort och det skapas nya krav inom yrken och utbildningar samt att en teknisk utveckling i stort gör att arbetslivet förändras.
”Eleverna blir mer osäkra på jobb i framtiden och söker kanske enklare utbildningar som de vet ger jobb än kostar på sig högskoleutbildningar som kanske leder till arbetslöshet.”
”Eleverna har inga garantier att få ett jobb efter högskoleutbildningar. Större osäkerhet inför deras framtid.”
Vissa vägledare menar att de inte påverkas av några förändringar utan försöker alltid se till elevens bästa och en annan synpunkt är att det gäller att hitta ett arbetssätt som gör att man mår bra. En vägledare menar att det viktigaste är att påtala de fakta som finns i samhället; Att oavsett vilken samhälls tid vi lever så är vägledningen en process som syftar till att utforska sig själv, sina intressen och komma fram till ett väl förberett val. Detta beskrivs som grunden i vägledningen och förändras inte över tid, men det gör däremot förutsättningarna att hitta den utbildning eller det yrke som motsvarar önskemålen. En aspekt som framkommer utifrån elevens perspektiv är att:
”Det samhälle som ungdomen lever i och identifierar sig med stämmer inte med den skola som finns idag. Eftersom samhället ändrar sig fortare än skolan så föreligger en viss eftersläpning. Detta kan göra att eleven inte finner det den söker och tappar motivationen när inte deras utbildning/yrke motsvarar den bild som media/tv/film/musik förmedlar.”
Sammanfattningsvis så visar svaren om ovanliga idéer att de följer tre mönster. Det upplevs ovanligt för att det finns få vägar eller få utövare, för att elever utrycker sig på ett märkligt sätt och det tredje mönstret är att vägledaren inte upplever att det finns några ovanliga val. Ett val anses orealistiskt främst när elevens kunskaper eller kapacitet inte räcker för att nå sitt mål. Slutligen så menar vissa vägledare att det finns
samhällsförändringar som påverkar både skolan, vägledaren och eleven, meddans andra menar att det inte påverkar deras arbete. Faktorer som begränsade resurser inom skolan, nya utbildningar och ny teknik gör att det är svårt för ungdomar att veta vilken strategi dom ska välja mot ett framtida arbete. Skolan kan även utgöra en begränsning när den inte följer ungdomars identifikation och upplevelsevärld.
Intervjuerna
Tre utbildade studie- & yrkesvägledare intervjuades och samtliga var kvinnor. Den första vägledaren har en lång erfarenhet inom både grundskola, gymnasium och med vuxna. Hon har arbetat med ungdomar som inte klarat av sina studier och har tidigare arbetat många år inom den psykiatriska vården. Vägledare två har arbetat ca: 10 år främst på gymnasiet med de teoretiska programmen och oftast med studiemotiverade elever. Vägledare tre har något kortare erfarenhet jämfört med de andra och arbetar idag på gymnasiet och har tidigare arbetat med vuxna.
Frågorna var indelade i tre teman; Det första handlade om upplevelsen av
ovanliga val eller idéer, det andra om möjliggörande eller begränsande faktorer och det tredje om samhällsförändringarnas inverkan på vägledarens arbete och elevens situation (Bilaga 1).
Intervjuerna presenteras medvetet ganska omfattande och avslutas med en kortare version som sammanfattning. Jag har valt att inte reducera bort för mycket av materialet eftersom jag menar att en kvalitativ undersökning kan innehålla mer fakta och fler mönster för läsaren än vad jag lyckas hitta i min tolkning och analys.
Intervju 1
Den första vägledaren berättar att hon vid ett samtal reagerat på en kille som ville bli svetsare under vatten. Hennes första rektion var att det lät så långsökt:
”Varför välja så smalt när det finns så många enklare vägar. Alla har ju flera alternativ! Och min nästa tanke var om det verkligen var genomförbart?”
När samtalet sedan fördjupades så visade det sig att yrkesidén stämde mycket väl in på hans person. En stor del av hans fritid, intressen och liv handlade om att söka spänning och häftiga utmaningar och hon beskriver honom som något av en äventyrare.
Vissa yrken dyker upp som en helt ny trend och ibland känns det som att de kommer från ingenstans. Ofta innehåller dessa yrken ett visst mått av överraskning när man för första gången konfronteras med det. Ett exempel som hon ger på detta är nagel skulptör; En person som målar olika motiv och mönster på andras naglar.
Det är svårt att vara kontroversiell idag, att göra något som är helt fel, men hon ger ett intressant exempel. En flicka som struntade i gymnasiet, eftersom den kunskap hon redan hade och den kompetens som hon behövde inte fanns inom de färdiga gymnasiepaketen. Hon var tävlingsryttare på mycket hög nivå och hade helt enkelt hindrats i sin utveckling, och gick den för henne snabbaste vägen, ”Det 18:e programmet, gå din egen väg!”.[1]
Hon ser inga problem överhuvudtaget om en elev önskar bli riddare och har många infallsvinklar och förslag på kunskap och kompetens som behövs.
Hon menar att många lite mera speciella idéer om drömyrken tyvärr måste passa in i gymnasieskolans färdiga paket. Valet av program går före och hamnar i fokus framför intressen och värderingar.
”På ett sätt känns det som det är mera likriktning idag när alla skall formas in i gymnasieskolans mall. När jag var ung så fanns det möjligheten att direkt hoppa på ett udda yrke.”
En idé som någon enstaka högskola använder sig av och som hon menar kan vara fruktbart, är att istället för att besöka gymnasiet gå direkt ner till högstadienivån. Att
med samtal och informationsmöten möta eleverna på en mer grundläggande nivå. Syftet med detta är att nå eleverna innan de har formats av ett visst gymnasieprogram. Det finns en risk att nyanserna, kreativiteten och nytänkandet går förlorad i de färdiga utbildningspaketen som eleverna tvingas och måste söka. Inom programmen skapas även en viss grupptillhörighet med det egna programmet och det kan vara svårt för eleverna att gå utanför ramarna. Efter gymnasiet öppnar sig åter möjligheterna med stora möjligheter till högskolestudier, men det kan ta ett tag för många elever som hunnit bli skoltrötta att upptäcka detta. Hon sammanfattar det hela med att nyanserna finns både på grundskolan och på högskolan, men däremellan är det fasta mallar som alla måste anpassa sig efter.
Ett problem som finns är att eleverna styrs, inte bara in på gymnasieprogrammen, utan att politikerna i kommunen även styr möjligheterna, att det på sätt och vis redan är uppgjort. Beslut kan tas om att satsa på en viss industri och detta smittar av sig ner på personalen som arbetar inom skolan.
”Jag vet hur det kan låta på dom där mötena. Jag har varit med. -Vilken bransch skall satsas på i den här staden? Vi behöver fler tryckare, och sen får eleverna ta det. Sen sitter vägledaren där med eleven: -Vi har de här programmen, varsågod!” ”Du vet elever som har en udda idé, som ditt exempel om att bli riddare. Många av dom spelar safe när vägledaren presenterar, […] att det är brist på
lastbilschaufförer. - Det behövs, säger vägledaren och sen tar eleven det!” Risken är att det blir till ett planlöst irrande mellan olika program när eleven inte hittar rätt. Dom kommer fel in från början och sedan blir det en misslyckandespiral istället för en energispiral. Hon menar att det finns resurser hos alla, det behöver inte vara så att ett visst antal människor i ett samhälle måste sitta i fängelse. Hon har efter många års arbete med elever i utanförskap, en tro på människan; Det är splittrade människor. ”Jag har sett så många elever som kan blomma ut!” Det fanns ingen styrning av dessa elever, utan arbetet utgick från individens energi; Att få dem att tycka det var roligt att leva och jobba.
När det gäller elever som fastnat i misslyckandespiralen, så är det ofta någon brist i kommunikationen som visar sig tydligast. Alla barn får inte samma grund att stå på, det är få förunnat, men samtidigt så förändras folk bara vi byter miljö. Många unga får
inte växa upp i en miljö där de blir förstådda och hon gör en jämförelse med djurens raka kommunikation. Tydliga och ärliga signaler ger oss harmoni, det blir lättare att tänka klart och göra våra val, eftersom vi då vet vad som gäller.
På mina frågor om hon som vägledare är möjliggörande eller begränsande när en elev kommer med en ovanlig idé, så svarar hon att även om vi har de bästa intentionerna så finns det saker som kan utgöra ett hinder för oss alla. Man kan ha en dålig dag, sovit dåligt och hur bemöter vi då? Ibland fungerar inte personkemin riktigt mellan eleven och vägledaren. Platsen för själva samtalet kan vara fel. Vägledarens ryggsäck, värderingar och erfarenheter, kan skilja sig från eleven. Till sist så kan vi färgas av vilken chef vi har, en styrning uppifrån.
Slutligen så menar hon att det är viktigt med de galna idéerna. ”Hur skall vi annars få folk som gör det svåra, det som ingen annan vågar göra”. Världen berikas av udda människor, annars får vi ett smalt samhälle där alla är lika.
Sammanfattning av intervju 1
Hon menar att det finns elever som söker efter yrken som stämmer överens med deras person, och att det dyker upp trender som ibland kan förvåna när det för första gången presenteras. Det är svårt att avvika idag, men ett exempel kan vara att inte gå gymnasiet när det känns kunskapsmässigt otillräckligt.
Det finns en risk att de ovanliga idéerna förloras när eleverna måste passas in i den färdiga gymnasiemallen. Grundskolan och högskolan har det gemensamt att de innehåller fler nyanser och kan vinna på en samverkan. Olika intressen inom kommuner kan styra utbudet av gymnasieprogram och detta förmedlas via skolan ner till eleverna. Det finns flera problem i mötet mellan vägledaren och eleven som kan vara begränsande och det kan vara så enkelt som att man är trött och har en dålig dag.
En del elever fastnar i en misslyckandespiral när de byter och irrar mellan olika gymnasieprogram. Ett byte av miljö kan räcka för att få eleverna att ändra mönster, och hon menar att dess elever tenderar att ha kommunikativa brister. Det gäller att utgå från eleven och nå deras energispiral. Hon tycker att det är viktigt med de galna idéerna eftersom de ger oss alternativ och nytänkande i ett samhälle som annars riskerar bli smalt och likriktat.
Intervju 2
Vägledare två presenterar delfinskötare/tämjare som ett exempel som hon upplevt som ovanligt och det beroende på att så få arbetar med det. Eleven hade ett stort stöd hemifrån och gled senare ifrån sin dröm och blev polis. Hon kan inte direkt komma på fler exempel på ovanliga val och menar att det skall mycket till för att hon skall bli förvånad. En annan aspekt är att hon jobbar med ganska studiemotiverade elever:
”Många elever söker själva sin information, dom har sina kanaler vidare, det kan vara föräldrars eller föräldrarnas vänners kontaktnät. Jag försöker uppmuntra detta så att dom kan klara sig vidare i livet.”
Eftersom många elever är självgående når inte alltid deras funderingar vägledaren. Det finns en del rotation mellan programmen även om hennes elever har ett bra stöd hemifrån och är ganska säkra på sig själva. Hon har en idé om att eleverna borde kunna ta ut friår mellan högstadiet och gymnasiet samt mellan gymnasiet och
högskolan. Perioder för tid och reflektion saknas idag när skolans schema är så pressat och det påverkar absolut eleverna i negativ bemärkelse. Här finns en orsak till att många elever gör felval som dom senare vill korrigera inom gymnasiet eller efter på Komvux.
När jag ber henne ge ett exempel på en kontroversiell önskan, så hade hon en gång en elev som i ett samtal sa att han ville bli massmördare. Även om hon blev ställd så fortsatte hon samtalet utan att lägga någon värdering i hans förslag. Eleven hade haft en svår tid bakom sig och de utvecklade över tid en mycket bra relation och han
återkom ofta till henne. ”Låtsas aldrig att du kan! Dom ser igenom det direkt. Man måste gå via deras intresse.”
När det gäller frågan om orealistiska val så nämner hon fysiska handicap som att vara färgblind, personlighet och ibland betygen. Hon utrycker dock en viss oro om hur vissa av hennes elever blivit bemötta av framförallt äldre vägledare på grundskolan, och lyfter fram att det inte går att lägga in en värdering i att betygen inte skulle kunna räcka för att klara en viss utbildning. Hon ser en viss styrning av elever mot gymnasiet, när vägledaren menar att något annat alternativ kanske kunde passa bättre. Man måste som vägledare vara neutral så att eleven själv får bilda sig en uppfattning. På kort sikt kan betygen skapa ett orealistiskt val, men det behöver inte vara så på lång sikt. Om eleven
byter skolmiljö så kan det faktumet vara fullt tillräckligt för att skolmotivationen ska öka.
En hindrande aspekt i hennes arbete är bristen på tid. Tiden räcker helt enkelt inte till för samtalen. ”Eleverna står ofta redo här och nu, men så måste jag iväg på ett möte.” Det finns en risk att elevernas funderingar kan bli för ytligt undersökta. En reaktion hon möter av eleverna är upplevelsen att hennes dörr alltid är stängd, vilket beror på att hon antingen sitter i samtal eller är på någon aktivitet eller möte. Ytterligare en hindrande aspekt är att många utbildare försöker sälja in sina utbildningar till
eleverna. Platserna måste helt enkelt fyllas och det kan vara ett problem när eleverna lockas till något som egentligen inte ger något arbete.
På frågan om det finns någon poäng i att uppmuntra de galna, alternativa idéerna så tror hon att det kan vara gynnsamt. Ibland använder hon sig av det genom att låta den sökande utrycka sina innersta drömmar. Ofta upplever hon dock att många elever redan tidigt är fixerade vid ett mål, att de har en föreställning om den perfekta vägen. Vissa av eleverna blir tydligt besvärade när hon försöker uppmuntra alternativa vägar.
En stor förändring som hon upplever hos ungdomar idag är att jobbet inte bara skall vara ett ”kneg mellan 08.00-17.00”. Det finns andra kvalitéer som är viktiga.
”Det skall vara kul, som på fritiden. Äldre generationer såg arbetet mera som ett kall, det är det inte för min generation och framförallt ännu mindre nu för dom yngre. Dom pratar mer om fritiden, påpekar att jag vill ha fritid. Det är viktigt.” När allt fler elever uttrycker en stark önskan om att få ut något mer än bara lönen, så tänker hon absolut på att det är en förändring i samhället mot ett mera livsstilsorienterat sökande efter yrke. Men det är inte så enkelt, det finns parallellt även många elever som uttrycker mera traditionella värderingar. Då gäller det framförallt att hitta ett bra jobb med en bra lön, gärna långsiktigt och stabilt; En önskan om att skaffa familj, barn och ett eget hem.
När jag frågar henne hur hon skulle reagera på en elev som kom in och sa: -Jag vill bli riddare, så erkänner hon att första tanken var att något kan vara fel. Hon vill först säkerställa att inget är fel, men sedan låter det intressant. Kanske att hon skulle
konsultera någon kollega för att själv vidga sina perspektiv och därmed kunna hjälpa eleven bättre. Tillsammans med mig som intervjuare når vi långt i att brainstorma fram många nyanser och alternativ till att arbeta som riddare.
Sammanfattning av intervju 2.
Det skall mycket till för att hon skall bli förvånad och berättar att många elever klarar sig själva med olika kontaktnät. Det som kanske saknas är tid för eftertanke inom och mellan de olika skolnivåerna. Många elever måste korrigera sina tidigare val inom gymnasiet och senare på Komvux och det tar tid och resurser i anspråk.
Hon menar att en vägledare aldrig får låtsas förstå, det genomskådas alltid av eleven! Det förekommer att vägledare inför gymnasiet avstyr så att eleven väljer något enklare, men vägledaren måste vara neutral. Ett enkelt miljöbyte kan vara tillräckligt för en elev att hitta rätt motivation. Det är frustrerande när elever säger att dörren alltid är stängd och tidsbristen kan göra att de får för ytligt utredda samtal. Hon brukar
uppmuntra elever att uttrycka sin innersta dröm och det är bra med galna idéer. En del elever är idag fixerade vid ett enda mål, den perfekta vägen, och kan ha mycket svårt att tänka i andra möjligheter. Många har starka önskemål om att få utlopp för sina fritidsintressen i arbetet, men samtidigt finns det många elever söker och önskar mera traditionella värden.
Intervju 3
Vägledare tre har inga specifika exempel på ovanliga idéer, utan menar att hon
egentligen inte vill värdera några val som ovanliga. Hon anser sig vara öppen och det är viktigt att vara så objektiv som möjligt med eleven, klienten eller den sökande. Det dyker alltid upp något som man upplever som nytt, men det är viktigt att möta eleven där denne står.
När jag frågar om idéer som är helt fel och inte stämmer med tiden så svarar hon: ”Där tror jag att det är viktigt, att vi är så pass öppna, att vi lägger oss tillbaka med våra värderingar för eleven. Det är deras verklighet, deras vilja och önskan och där måste vi utgå från eleven och ta det och utgå från det. För det är den bilden som den eleven har.”
Hon menar att det är viktigt att ställa frågor som gör att eleven får fundera över om den vill hålla fast vid det som är ovanligt och att det känns rätt, eller så kanske den beslutar sig för att gå en annan väg, ”så jobbar jag, objektivt”.
Hon är öppen för det ovanliga och låter det vara utgångspunkten i samtalet, och samtidigt lägger hon ansvar på den sökande. På min fråga om när ett val blir orealistiskt, så svarar hon:
”För vem är det orealistiskt? Vi kan se det med andra ögon, men där måste vi ju stoppa, jag får ju inte lägga mina värderingar i det. Vi får ju tittat på olika alternativ och sen får eleven göra sina val.”
Om man som ser det orealistiska utifrån olika hinder som begränsar möjligheterna för eleven så frågar hon tillbaka: ”Vem sätter upp hindrena? Det kanske är jag som vägledare, och det kanske inte eleven gör!” Vägledaren måste vara objektiv gentemot eleven och inte falla för frestelsen att uttrycka sina egna värderingar.
Ett problem med nuvarande arbetsplats är att hon är relativt ny och känner igen sig med andra vägledare i att det inte riktigt finns den tid som behövs för samtal. Hon är van från tidigare arbetsplatser att det finns ett större utrymme för att jobba enskilt med den sökande. Hon upplever att hon måste följa vissa ramar, som en filosofi på
arbetsplatsen, men att hon försöker ge tid om en elev har ett behov ”Om jag ser att det är en elev som har ett jättestort behov, så tar jag mig den tiden, jag tycker det är viktigt”.
När jag frågar om det är användbart att uppmuntra galna idéer som ett sätt att få gång alternativa vägar, så tycker hon att det är säkert jättebra, men det är bara en typ av verktyg. Hon har jobbat med det, men man måste ha många olika verktyg, olika
personer behöver olika verktyg, allt är inte lämpligt för alla. ”Jag tror det är viktigt att ha många olika verktyg eller övningar i bagaget”.
Idag ställs den sökande för andra förutsättningar jämfört med för kanske 20 år sedan. Hon kan se en skillnad i att vi nu har så otroligt mycket valmöjligheter, om vad man vill och vad man kan göra, och det är nästan lite komplext. Det går att läsa i Sverige, Europa och övriga världen. Det finns otroliga möjligheter och det är svårt att välja vad man vill. Utbudet av en mängd olika privata och offentliga, kommunala alternativ, utgör en djungel där kan det vara svårt att välja. ”Se bara på gymnasiet, där lämnas mycket över på den enskilde eleven, som skall ta ställning till väldigt mycket val och beslut som skall fattas, och det är kanske en skillnad”.
Hon menar att eleverna är väldigt olika i hur de ser på sin framtid. En del har mycket tydliga karriärmål ”detta vill jag uppnå!”, och det finns en del som kan vara fixerade vid en enda framtidsbild ”det här ska jag bli!”. Det är svårt att göra någon
tydlig indelning, det finns parallella framtidsutsikter och elever har många olika föreställningar och strategier gentemot sin framtid.
Ett problem kan vara att eleven tror att vägledaren just kan garantera och ge de rätta svaren som förklarar var möjligheterna ligger på framtidens arbetsmarknad. På något sätt är vägledaren en expert, men det går inte att garantera något om framtiden, och elever vill ibland ha handfasta råd om vad de skall och bör välja.
”Dom vill ju gärna ha, men där lägger jag över ansvaret tillbaka, det kan jag inte garantera, måste hela tiden bolla över. Till en början vill dom, men det är ett förhållningssätt man har, hur man jobbar och har byggt upp det, måste vara tydlig, bolla över ansvaret till eleven.”
Till sist frågar jag om hur hon går vidare med en elev som vill bli riddare. Hon lyssnar utan att värdera och ger stöd åt idén, samt lämnar ett stort ansvar hos eleven att i första hand själv söka information och reflektera över vilka kanaler som är bäst att få fram rätt kunskap om yrket.
Sammanfattning av intervju 3
Hon menar att hon är öppen och objektiv, att man behöver möta eleven där denne står. Vägledaren måste lägga tillbaka sina värderingar, även om en elev uttrycker något som upplevs kontroversiell.
Det kan vara vägledaren själv som sätter upp att det finns orealistiska hinder, men att eleven inte ser dessa hinder. Hon upplever att tidsbrist kan vara ett problem, men att det är viktigt att ta sig tid när behovet finns hos eleven, samt att det finns vissa ramar på hennes arbetsplats som hon måste följa. Det finns många olika verktyg att använda i ett vägledningssamtal och dessa passar vid olika tidpunkter och med olika individer. Det kan vara bra att uppmuntra galna idéer, men det är en av många användbara övningar.
Det är idag komplext för individen med alla valmöjligheter, eftersom utbudet är enormt och möjligheterna så många, så kan det vara svårt att välja. Vissa elever har mycket tydliga karriärmål, men hon menar att det finns många olika strategier mot framtiden. En del elever vill ha handfasta råd, men då är det viktigt att vara tydlig om sin roll och lägga över ansvaret på eleven så att de själva tar sina beslut.
Tolkning och Analys
Vad är då ovanligt?
Vad är ett ovanliga yrkesval enligt vägledarna? Resultatet visar att den subjektiva upplevelsen av vad som är ovanligt skiljer sig från vägledare till vägledare och svaren följer inte några speciella yrkeskategorier. En tendens är att det ovanliga som fastnat i minnet hör hemma i början av deras karriär. Tolkningen kan ligga i att vägledarna var mer lyhörda som nya i yrket eller att erfarenheten med tiden skapar en större förståelse. Man vänjer sig på något sätt med tiden, och det skall mycket till för att ens cirklar skall rubbas. Det är inte många upplevelser som de kan presentera, några har svårt att ens presentera ett enda exempel. Samtliga av vägledarna i intervjun påtalar att man måste vara neutral och inte lägga in sina egna värderingar i arbetet med eleven,
Jag anser inte att det är viktigt att under en rubrik räkna upp alla fall på ovanliga yrken, man kan i sammanhanget se det mera som kuriosa, eftersom det är just
upplevelsen av vad som är ovanligt som är centralt och den är olika beroende på vem som får frågan. Jag har istället valt att lägga in olika exempel flytande i texten för att förtydliga mina tolkningar och min diskussion.
Enkäten visade att svaren på ovanliga idéer följer tre mönster. Det upplevs ovanligt för att det finns få vägar eller få utövare, för att elever utrycker sig på ett märkligt sätt och det tredje mönstret är att vägledaren inte upplever att det finns några ovanliga val. Vägledarna i intervjuerna kan inte indelas i dessa tre mönster, eftersom ingen av dessa på ett tydligt sätt uttrycker att konstiga formuleringar utgör ett hinder.
Möjliggörande
De intervjuade vägledarna bekräftar att elever kan ha kommunikativa brister och att det även förekommer på gymnasiet. De tror att det förekommer vägledare som tar över om eleven uttrycker sig tokigt. Samtliga intervjuade vägledarna menar att de måste lägga tillbaka sina värderingar inför det oväntade; Möta eleven där denne står, vara neutral och att det skall mycket till för att någonting skall sticka ut så mycket att det förvånar. En vägledare nämnde massmördare som ett kontroversiellt exempel, men det kanske snarare skall ses som ett rop på hjälp eller behov av uppmärksamhet. Hon lyssnade utan
att döma och lyckades nå det som låg bakom det provocerande yrkesvalet, och de utvecklade en mycket bra relation med återkommande vägledningssamtal.
Att inget anses vara ovanligt betyder i intervjuerna att vägledarna inte lägger in någon värdering utan att de till fullo stödjer elevers tankar. De tre vägledarna gav stöd åt mitt fall om en elevs önskan om att bli riddare. Jag uppfattar att de snarare skärpte sina sinnen inför det oväntade i en positiv bemärkelse.
En av vägledarna använder sig av uttrycket energispiralen och menar att man måste nå eleven och dennes inneboende kraft. En tro på människans förmåga att ”blomma ut”, och att få denne att åter finna glädje i livet och i arbetet. Två av
vägledarna har en tro på att eleven kan gynnas av ett byte av miljö för att få motivation eller komma tillbaka till energispiralen.
Begränsande
Det framkommer några faktorer runt själva arbetet som bekymrar vägledarna eftersom de utgör yttre begränsningar och hinder gentemot eleven. Inom den egna skolan finns det vissa ramar eller en filosofi som vägledaren känner att det är bäst att följa. Orsaken kan vara att skolan kräver att vissa uppgifter skall utföras, som ett aktivt deltagande i elevvårdsteamet, eller att det av skolledningen förväntas att arbetet skall utföras på ett specifikt sätt. Det förekommer även ibland en viss styrning från kommunens sida när det gäller utbudet av gymnasieprogram, där lokala intressen kan påverka vilka platser som det skall satsas på; Allt för att fylla ett behov inom en viss sektor. Vägledare som arbetar på grundskolan kan bli en del av denna styrning om de råder elever att söka dessa program. Detta riskerar att ta ifrån eleven dess inre önskan, eftersom drömmen kanske inte passar in i lokala behov. Generellt så kan även gymnasieskolans 17 program vara begränsande eftersom de tvingar eleven att välja ett alternativ med ett färdigt paket av kurser. En elev som har en ovanlig idé kan tvingas ge upp den inför faktumet att den inte passar i de färdiga mallarna. Eleven som valde att inte gå gymnasiet, eftersom kompetensen inte fanns inom hennes område, är ett mycket ovanligt exempel på motsatsen.
Själva valet av gymnasieutbildning överskuggar ofta alla andra tankar om framtida arbete. En vägledare menar att tid för reflektion och eftertanke saknas idag inom skolan samt mellan högstadiet och gymnasiet, och hon tror ett friår skulle kunna få eleverna att göra bättre val som passar deras intressen.
En annan faktor som två av vägledarna tar upp är bristen på tid inom
gymnasieskolan, och det upplevs som frustrerande av eleverna när vägledarens dörr alltid tycks vara stängd. Tiden räcker inte riktigt till för de enskilda samtalen eftersom den tid som står till förfogande konkurrerar med möten och andra aktiviteter i skolan eller externt. En av vägledarna tar sig tid om det finns särskilda behov hos en elev.
En konsekvens av ovanstående faktorer är att många elever irrar omkring planlöst mellan olika gymnasieprogram, och vanligast är det under första året. Dom hittar inte rätt och riskerar att fastna i det som en av vägledarna kallar misslyckandespiralen. Ett misslyckande kan färga självbilden negativt och eleven riskerar att upprepa beteendet med nya misslyckanden som följd.
Det finns alltså yttre begränsningar såsom styrning uppifrån och ramverk som måste följas, men vad kan då inre begränsningar vara, alltså det som ligger hos
vägledaren själv? En av vägledarna tar upp att det kan räcka med en ”dålig dag” för att vägledaren skall göra ett dåligt bemötande. Om jag lägger till att det är ett snålt
utrymme för just samtal så blir det hela genast mer problematiskt; Är det läsårets eller ännu värre utbildningens enda möjliga samtal som just förlorats?
Den tredje vägledaren belyste det faktumet att det kan vara vägledaren själv som anser att en elevs val eller idé är orealistisk, men att eleven själv kanske inte ser eller upplever några begränsande hinder. Frågan är var går gränsen för när ett val är orealistiskt för eleven och när är det vägledaren som sätter gränsen? Ingen kan med säkerhet veta om en invandrarkilles möjligheter att bli filmregissör, även om det är en ovanlig och smal dröm; Det finns få utövare, utbildningen ligger i en annan del av Sverige och det är mycket svårt att komma in. Om inte vägledaren i det här fallet hade trott på idén, så är risken stor att eleven inte hade lyckats förverkliga sin dröm; Han kom in på utbildningen och flyttade direkt efter nionde klass till utbildningsorten. Dessutom har den tekniska utvecklingen gjort att många idag kan få tillgång till digitalkamera och avancerade redigeringsprogram via standarddatorer. Många ungdomar tar idag saken i egna händer och skapar både film och musik via ny teknik och distributionskanaler.
En inre begränsning skulle kunna vara att vägledaren inte kan stå emot trycket från de yttre begränsande faktorerna; Att gå emot skolledning eller kollegor för att gå sin egen väg, även om detta gynnar den enskilde eleven, låter sig inte göras så lätt. Det kan ju innebära att vikariatet inte förlängs, eller att man gör sig impopulär inom den lilla kommunen och får svårigheter att med tiden byta upp sig mot en intressantare tjänst. En
av vägledarna uttrycker att hon särbehandlas negativt i löneförhandling, troligen eftersom hon inte helt ställer upp på skolans interna normer.
Det finns också en motsägelse i att skolan i stort är upplagd utifrån långsiktig planering och schemaläggning, och det skiljer sig markant om vägledaren har ett individuellt inriktat perspektiv. Här står kollektiva lösningar i kontrast till de personligt individuella lösningarna och hur tar sig en ensam vägledare sig an uppgiften att ta tid från övriga ämnen?
Begränsat språk
Den kanske mest intressanta inre begränsningen framkommer enbart i enkäten och det är när en elev uttrycker sin idé eller dröm på ett tokigt sätt och vägledaren i sina svar ironiserar eller ger elevens svar en negativ klang.
Vägledarna minns sina ovanliga exempel från början av sin karriär och detta är ett genomgående mönster både i enkäten och i intervjuerna. Men vad händer när de
efterhand kommer in i sin rullians och bygger upp sitt eget sätt att arbeta och sina rutiner? Det framkommer alltså ett mönster på tre olika typer av upplevelser av ovanliga idéer: (1) Att det är snävt, (2) att det låter konstigt och (3) att inget kan anses vara ovanligt. Vägledarna i den första kategorin bygger med sin erfarenhet upp en acceptans för det faktum att nya yrken och idéer kommer att presenteras för dem. En insikt om att det kommer ständigt ny kunskap och information som man måste ta in, och ibland kan det nya vara lite förvånande. Vägledarna i den andra kategorin visar sig i enkäten, men faktumet att vissa elever har ett begränsat språk bekräftas i intervjuerna och en elev kan formulera sig naivt även hos vägledare på gymnasiet. Eleven riskerar att dömas utifrån att denne inte kan klä sin idé med den rätta betäckningen. Deras bristande erfarenheter skapar ett begränsande språk och vägledaren kan bedöma eleven fel när denne inte når bakom de första tokigt formulerade orden. Om vägledarna i kategori två behåller och införlivar sitt bemötande i de dagliga rutinerna så blir det problematiskt. Om och om igen riskerar elever som har naiva formuleringar att bemötas med en skeptisk ton.
Vägledarnas syn på samhällsförändring
Utbudet av utbildningar är enormt och det beskrivs av en vägledare att det är en komplex situation som många elever ställs inför, och kanske kan det förklara varför en
del elever är mycket fixerade vid ett enda mål. Så fixerade att en av vägledarna tycker det är svårt att hjälpa dessa elever, eftersom hon ser att för eller senare måste de konfronteras med verkligheten och kanske ändra eller förkasta sin plan. Implicit säger eleverna att när man väl lyckats bestämma sig så är det säkrast att hålla fast vid den planen. Men att fixera sig vid den perfekta planen kan visa sig problematiskt i en tid när inget kan sägas med säkerhet om hur framtidens arbetsmarknad ser ut.
Många elever är idag mycket mera orienterade mot att fritiden och att deras intressen skall var en del av det framtida yrket. Yrkesvalet skall stämma med
värderingar och intressen. Ett exempel är den äventyrliga killen som ville bli svetsare under vatten; Spänning och utmaningar var en del av hans livsstil. Men det
framkommer även en tydlig motsats att många elever framhåller traditionella värden som ett hederligt jobb med en bra lön och tankar om det egna hemmet med ett gott familjeliv och barn. Det finns alltså parallella skeenden och det går inte att på ett enkelt sätt hävda att tradition och kultur har släppt sitt grepp om den yngre generationen.
Koppling mellan det ovanliga och det senmoderna samhället
Förändringstakten kan utifrån studie- & yrkesvägledningsperspektiv sägas vara så hög att ovanliga val endast existerar som en mycket begränsad företeelse för vägledarna i intervjuerna. I det tidigare moderna samhällets inrutade tillvaro hade förmodligen många reagerat på vissa av de yrkesidéer som undersökningen visat, men i dagens senmoderna samhälle är acceptansen stor hos vägledare till att lyssna till det ovanliga. Att avvika från normaliteten i det tidigare så starkt industrialiserade Sverige med en stark konformitet runt kollektiva lösningar var förmodligen lättare men samtidigt riskabelt; Men att avvika från dagens enorma utbud och pluralistiska skeenden är svårt. Vid en av intervjuerna berättade en av vägledarna om skillnaden mellan hennes
bokhylla idag och hur informationsmaterialet såg ut för inte så länge sedan. Hon har ett mycket stort material av ett antal mappar och pärmar som fyller en hel bokhylla och som ska täcka in så stora delar som möjligt av det enorma utbud av utbildningar som existerar. En äldre vägledare visade det material som tidigare räckte, och det fick plats i två rejäla pärmar. Omfånget kan beskrivas som enormt och det material som ryms i en vägledares bokhylla idag, täcker egentligen endast in det omedelbara behov som finns i arbetet med eleverna på skolan; Det finns många fler skolor, utbildningar, kurser och möjliga vägar.
