PROCESSEN EFTER EN
OROSANMÄLAN I
GRUNDSKOLAN
EN KVALITATIV STUDIE OM
GRUNDSKOLLÄRARES UPPLEVELSER AV EN
TYDLIG RUTIN
ALFRED LILJA
Examensarbete i socialt arbete 15 hp
Socionomprogrammet Maj/Juni 2021
Malmö universitet Hälsa och samhälle 205 06 Malmö
1
PROCESSEN EFTER EN
OROSANMÄLAN I
GRUNDSKOLAN
EN KVALITATIV STUDIE OM
GRUNDSKOLLÄRARES UPPLEVELSER AV EN
TYDLIG RUTIN
ALFRED LILJA
Lilja, A. Processen efter en orosanmälan i grundskolan. En kvalitativ studie om grundskollärares upplevelser av en tydlig rutin. Examensarbete i socialt arbete
15högskolepoäng. Malmö universitet: Fakulteten för hälsa och samhälle,
institutionen för socialt arbete, 2021.
Studien tar upp och diskuterar de olika processer som sker i och med att en orosanmälan skickas in till socialnämnden från en grundskola. Det framgår från tidigare forskning att det råder komplexitet i den anmälningsplikt som åligger alla som arbetar inom myndigheter som berör barn och unga. Både komplexitet inför en anmälan och i processen efter anmälan är gjord. Det finns olika direktiv från både socialtjänsten och skolverket som lyfter behovet av att ha en tydlig rutin kopplat till hur en orosanmälan skall gå till. Det finns däremot inga bestämmelser för hur de ska se ut i detalj. Det förekommer endast rekommendationer. Denna studies syfte är att undersöka upplevelser från grundskollärare om hur de upplever processen efter att en orosanmälan är gjord. Det vill säga att undersöka hur
behovet av stöttning och information står i förhållande till de rutiner skolan har. Den frågeställning som ställts är att framförallt undersöka ifall grundskollärarna upplever ett behov av en tydlig rutin kopplat till processen efter en orosanmälan är gjord. Studiens empiri har insamlats med kvalitativa intervjuer där
intervjudeltagarna varit grundskollärare och genomgått processer av att göra en orosanmälan. Denna studie belyser vikten av att ha en tydlig arbetsgång i det sociala arbetet på skolan då det genom grundskollärares upplevelser framgår att det inte alltid är helt tydligt. Studien understryker vikten av en tydlig rutin för att kunna förbättra det sociala arbetet i skolan. Studiens empiri har analyserats med perspektiv inom organisationsteori och samverkansteori. Vad studien resulterar i är att det många gånger inte är ett helt tydligt arbete vid en orosanmälan i
grundskolan. Det varierar från fall till fall samtidigt som grundskollärare
eftersträvar mer delaktighet i processen av en orosanmälan för att kunna vara med och hjälpa eleven på bästa sätt.
2
THE PROCES AFTER A REPORT
OF CONCERN IN PRIMARY
SCHOOL
A QUALITATIVE STUDY ON PRIMARY
TEACHERS EXPERIENCES OF A CLEAR
ROUTINE
ALFRED LILJA
Lilja, A. The process after a report of concern in primary school. A qualitative study on primary school teachers experiences of a clear routine. Degree project in
social work 15högskolepoäng. Malmö University: Faculty of Health and Society,
Department of Social work, 2021.
The study addresses and discusses the various processes that take place when a report of concern is sent in to the social welfare board from an elementary school. It appears from previous research that there is complexity in the notification obligation that is incumbent on everyone who works in authorities that affect children and young people. Both complexity before a notification and in the process after notification is done. There are various directives from both the social services and the National Agency for Education that highlight the need to have a clear routine linked to how a report of concern should be made. However, there are no regulations for how they should look in detail. There are only
recommendations. The purpose of this study is to investigate experiences from primary school teachers about how they experience the process after a report of concern has been made. That is, to investigate how the need for support and information is in relation to the routines of the school. The question that has been asked is, above all, to investigate whether the primary school teachers experience a need for a clear routine linked to the process after a report of concern has been made. The empirical data of the study have been collected with qualitative
interviews where the interview participants have been primary school teachers and undergone processes of making a report of concern. This study highlights the importance of having a clear workflow in the social work at school as it is clear from the experiences of primary school teachers that it is not always completely clear. The study emphasizes the importance of a clear routine to be able to improve social work in school. The empirical study has been analyzed with perspectives in organizational theory and collaboration theory. What the study results in is that many times it is not a completely clear work in a report of
concern in primary school. It varies from case to case at the same time as primary school teachers strive for more participation in the process of reporting a concern in order to be able to participate and help the student in the best way.
Keywords: primary school teachers, process, report of concern, routine, student health team
3
Innehållsförteckning
Inledning ... 5 Tabell 1 ... 5 Orosanmälan ... 5 Problemformulering ... 6 Syfte ... 6 Frågeställningar ... 6Socialt arbete i grundskolan ... 7
Begrepp ... 7
Tidigare forskning/kunskapsläge ... 7
Tillvägagångssätt ... 7
Tabell 2 ... 7
Centrala begrepp ... 8
Samverkan vid en orosanmälan ... 8
Rädsla för negativa konsekvenser efter en anmälan ... 9
Kunskapsbrist hos den professionelle ... 10
Vad anser tidigare forskning vi borde göra? ... 10
Sammanfattning av tidigare forskning/kunskapsläge relaterad till uppsatsens problemformulering ... 11 Teori ... 11 Organisationsteori ... 11 Tre perspektiv ... 11 Instrumentella perspektivet ... 11 Mytperspektivet ... 12 Kulturella perspektivet ... 12 Samverkansteori ... 12 Regelverk ... 13 Organisation ... 13 Synsätt (kunskap) ... 13 Metod ... 13 Teori ... 13 Val av metod ... 14 Intervjuer ... 14 Intervjuguide ... 14 Insider research ... 15
För- och nackdelar med insider research ... 15
Urval ... 16
Etiska principer ... 17
Etiska principer i en insider research ... 17
Bearbetning av empiri ... 18
Tematisk analys ... 18
Fas 1 – Transkribering, anteckning, läsa på ... 18
Fas 2 – Generera initiala koder ... 18
4
Fas 4 – Granska teman ... 19
Fas 5 – Definiera och namnge teman ... 19
Fas 6 – Producera rapporten ... 20
Resultat och analys ... 20
Resultat ... 21
Delaktighet i processen ... 21
Hjälpa elever bättre ... 21
Stress i att inte veta ... 21
Lärares utsatthet ... 21
Stöd från skola ... 22
EHT – Positiva tankar ... 22
EHT – Negativa tankar ... 22
Kollegor ... 23
Processen varierar ... 23
Större fall ... 23
Mindre fall ... 24
Komplexa fall ... 24
Upplevelser av samverkande organisationer ... 25
Positivt ... 25
Negativt ... 25
Stort sammanhang ... 26
Litet sammanhang ... 26
Rutin... 26
Befintlig rutin för orosanmälan ... 26
Positiva tankar till efter-rutin ... 27
Analys ... 28
Organisationsteoretiska perspektiv ... 28
Bestämmelser uppifrån ... 28
Skolvärldens myter ... 29
Den inre kulturen ... 29
Samverkansteori... 29
Byggstenar ... 30
Kopplat till tidigare forskning ... 30
Diskussion ... 31
Hur upplever grundskollärare processen efter en orosanmälan? ... 32
Upplever grundskollärare att det finns hinder i processen av en orosanmälan? 32 Upplever grundskollärare att det finns behov av en efter-rutin vid en orosanmälan? ... 32
Kritiska perspektiv av studien ... 33
Delaktighet och information ... 33
Referenser ... 34
Bilaga 1 ... 36
5
Inledning
Barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran, detta framgår i Föräldrabalken 6 kap. 1 § (SFS-1949:381). Den 1:e januari 2020 blev
Barnkonventionen (FN:s konvention om barns rättigheter 2009) en del av svensk lag som genomgående förklarar alla barns rätt till en trygg uppväxt. Samtidigt är det väldigt många barn som far illa i Sverige. I december 2019 fastställdes att det gjorts 331 000 anmälningar med misstanke att barn far illa under 2018 och under 2020 ökade denna siffra med 5%. Fyra tiondelar av dessa berodde på
omsorgssvikt hos vårdnadshavare (Socialstyrelsen 2019). I rapporten
Anmälningar om barn som far illa eller misstänks fara illa. Nationell
kartläggning 2018 framgår det att skolan stod för 18% av alla anmälningar. Vilket
nästan motsvarar lika många som alla anmälningar från polisen. (Socialstyrelsen 2018).
Tabell 1
Orosanmälan
Att göra en så kallad orosanmälan till socialnämnden vid misstanke om att ett barn far illa kan ske på olika sätt. I Socialtjänstlagen (SoL) 14:1 (SFS-2001:453) framgår det att all personal som arbetar i myndigheter vars verksamhet berör barn och misstänker att ett barn far illa genast skall anmäla till socialnämnden. Detta är vad som också kallas för anmälningsplikt. I skolor kan rutinen kopplat till denna lag skilja sig något. Det kan vara så att det är personen som först känt oron kring ett barn som anmäler eller så kan rutinen se ut som sådan att denna person genast skall informera elevhälsan, som sedan tar beslut om en orosanmälan skall skickas till socialnämnden via ett tvärprofessionellt möte. På andra skolor är det alltid rektor som skriver under anmälan medan på andra är det alltid kuratorns uppgift (Skolverket.se).
I Anmäla oro för barn (Socialstyrelsen 2014) tar de upp den komplexitet som kan uppstå i samband med en misstanke om oro för ett barn. Det kan vara så att anmälaren är rädd för hur vårdnadshavarna kommer att agera då det i vissa fall förekommit att vårdnadshavare blivit aggressiva. Det kan även vara oklart vilken information som bör lämnas till vårdnadshavarna i och med en anmälan. Som ex. då det framkommer att barnet utsatts för våld av vårdnadshavare bör personalen anmäla till både socialnämnden och polisen. Det kan också uppstå komplikationer av att göra en orosanmälan då misstanke finns att vårdnadshavarna kommer byta skola och därmed förlorar skolan eleven.
6
Problemformulering
Det framgår tydligt att organisationer bör ha en tydlig rutin för hur en
orosanmälan skall gå till för att kunna stödja den som anmäler eller känner oro. På Skolverkets hemsida (2021) tar de också upp vikten av att ha tydliga rutiner i processen av en orosanmälan. De understryker vikten av att som anmälare få stöd igenom sin orosanmälan i och med de känslor och ibland rädsla som kan
uppkomma hos personal som anmäler sin oro till socialnämnden. I rutinen bör det framgå vad anmälaren bör tänka igenom innan anmälan, under anmälan och även efter anmälan.
På Skolverkets hemsida (2021) finns det skrivet rekommenderade rutiner för hur processen borde gå till efter en anmälan. Men hos Socialstyrelsen nämner de endast kort att arbetsledning bör vara observant på om anmälaren behöver stöd och handledning genom sin anmälan. Dessutom framgår det ingenstans ett krav för organisationer att ha en rutin. Det framgår endast ”rekommendationer” att organisationer ”bör” ha en tydlig rutin.
Det samma gäller i samverkan mellan skola och socialnämnd. Eftersom socialnämnden lyder under mycket strängare sekretess än skolan så ska inte skolan ta del av all information. Information om att en anmälan lett till en
utredning framgår ingenstans att socialnämnden måste dela med sig av. I Anmäla
oro för barn (Socialstyrelsen 2014) framgår det att anmälaren bör få information
om utredning startat samt att socialnämnden bör erbjuda barnet, vårdnadshavaren och den som gjort anmälan, ett möte, om det med hänsyn till barnets bästa är lämpligt. Det framgår också att detta möte bör infalla inom tidsgränsen som gäller för förhandsbedömningen. Med andra ord finns det inget krav på att
socialnämnden ska ge anmälaren denna information självmant. Det förefaller endast inom bedömningen ”bör”. Endast om anmälaren begär denna information ska socialnämnden ge ut den om det förefaller lämpligt kopplat till situationen. Tyvärr finns det inte alltid strukturerade rutiner så som ovan ”rekommenderats” eller ”bör” vara. Väldigt många gånger får inte de grundskollärare som arbetar närmast eleven någon information eller stöttning i processen vid en orosanmälan. Även då det sker utredningar, möten i elevhälsoteamet, information från
vårdnadshavare, etc. är det inte alltid så att informationen och stöttningen når grundskolläraren.
Syfte
Studiens syfte är att undersöka hur grundskollärare som arbetar nära elever upplever processen efter att en orosanmälan är gjord. Det vill säga att se hur behovet av stöttning och information står i förhållande till de rutiner skolan har.
Frågeställningar
• Hur upplever grundskollärare processen efter en orosanmälan?
• Upplever grundskollärare att det finns hinder i processen av en orosanmälan? • Upplever grundskollärare att det finns behov av en efter-rutin vid en
7
Socialt arbete i grundskolan
Det sociala arbetet som sker på en skola bedrivs av grundskollärare, kurator, elevkoordinator, rektor, skolsköterska, skolpsykolog och specialpedagoger. Skolan är inte bara en plats för skolarbete. Många gånger är det i skolan som det först märks att ett barn inte har det bra hemma. Därför är det väldigt viktigt för hur processen kring en orosanmälan går till. Denna studie belyser vikten av att ha en tydlig arbetsgång i det sociala arbetet på skolan då det genom grundskollärares upplevelser framgår att det inte alltid är helt tydligt. Studien understryker vikten av en tydlig rutin för att kunna förbättra det sociala arbetet i skolan.
Begrepp
Orosanmälan – Då begreppet ”orosanmälan” används i denna uppsats syftar det
till den anmälan enligt SoL 14:1 som skett på ett eller annat sätt beroende på skolans rutin. Vanligtvis har denna anmälan skett via skolans EHT.
EHT – Förkortning på elevhälsoteam som är en tvärprofessionell
yrkessammansättning på skolor. I det EHT som denna uppsats refererar till ingår skolledning (rektor), kurator, elevkoordinator, skolpsykolog, skolsköterska, skolläkare, specialpedagog och speciallärare.
Tidigare forskning/kunskapsläge
Det är många som studerat processen kring en orosanmälan och det finns flera studier inom området. Det framgår tydligt att denna process inte är en självklar arbetsuppgift för professionella och resultaten varierar i varför denna
arbetsuppgift inte upplevs som självklar. Det framkommer flera orsaker som är bidragande hinder i processen av en orosanmälan och dessa sträcker sig från organisatoriska nivåer ner till mer individuella nivåer.
Tillvägagångssätt
Vid sökning av tidigare forskning/kunskapsläge har det i denna uppsats använts nationella bibliotekskatalogen Libris samt sökmotorerna SwePub, Sociological Abstract, American Psychological Association (APA) och google. Det har även sökts igenom gamla föreläsningsanteckningar för att hitta relevant litteratur kopplat till föreläsningar inom ämnet ”barn som far illa”.
Tabell 2
Datum Databas Sökord Begränsningar Antal träffar Vald
litteratur
21-04-15 Libris ”Orosanmälan” inga 26 0 21-04-15 Libris ”Barn som far illa” inga 1245 0 21-04-15 Libris ”Barn som far illa ”skola” Inga 27 0 21-04-15 SwePub ”Orosanmälan” inga 12 0 21-04-15 Google ”Gudrun
Elvhage forskning”
inga 904 0
21-04-15 APA ”Moral Challenges
When Suspecting ” ”Peer reviewed” 1 1 21-04-16 APA ”mandated report”
AND ”professional”
8
AND ”child maltreatment” 21-04-21 APA ”report” AND ”child maltreatment” AND ”sweden”
”Peer reviewed” 13 1
21-04-22 SwePub ”barn som far illa” 55 2 21-04-22 SwePub ”omsorgssvikt” 17 1
Som en första start för att hitta tidigare forskning gjordes flera sökningar i Libris utan större framgång. Därefter användes Swepubs sökmotor med sökordet ”orosanmälan”. Gudrun Elvhages namn hittades med en intressant artikel
”Orosanmälningar, ett dilemma för lärare / stöd viktigt för att göra orosanmälan: Personal på skolor och förskolorstår för 21 procent av alla orosanmälningar”.
Artikeln var helt i linje med studiens frågeställning men det gick inte att få tag på denna artikel. Därför gjordes det sökning i google på Gudrun Elvhage för att få tillgång till hennes forskning. Därigenom upptäcktes att Elvhage tillsammans med Maria Forsner m.fl. (2020) skrivit artikeln ”Moral Challenges When Suspecting
Abuse and Neglect in School Children: A Mixed Method Study”, vilken också
gick helt i linje med uppsatsens frågeställning. Genom APA gick det sedan att få tillgång till hela texten. Vidare gjordes flera sökningar i APA efter andra artiklar kopplade till uppsatsens frågeställning. Efter flertalet förfinande i sökord samt eftersökning i de resultat som visat sig hittades två intressanta artiklar. En artikel av Krisann Alvarez. et al. (2003) ”Why are professionals failing to initiate
mandated reports of child maltreatment, and are there any empirically based training programs to assist professionals in reporting processes?” samt en artikel
av Madeleine Cocozza et al. (2007) ”Who suspects and reports child
maltreatment to Social Services in Sweden?” Vid sökning i SwePub med sökordet
”barn so far illa” hittades en avhandling av Per Germundsson (2011) med titeln
”Lärare, socialsekreterare och barn som far illa: om sociala representationer och interprofessionell samverkan” samt ett kapitel av Veronica Svärd (2020) med
titeln ”Professionellas ansvar när barn far illa”. Vid sökning på ”omsorgssvikt” hittades ett kapitel av Karin Lundén (2010) ”Att identifiera omsorgssvikt hos
förskolebarn” i antologin ”Barn & unga i utsatta livssituationer, perspektiv från forskning och praktik” av Linnea Bruno et al. (2020).
Centrala begrepp
Barn som far illa – Barn som utsätts för psykiskt eller fysiskt våld, eller när brister
i deras omgivning som gör att de riskerar att inte få växa och utvecklas utifrån sina egna förutsättningar (Rikshanboken Barnhälsovård 2020).
Omsorgssvikt – är ett övergripande begrepp för när barns fysiska och psykiska
utveckling är i fara på grund av vårdnadshavares bristande omsorgsförmåga (Orosanmälan 2021).
Samverkan vid en orosanmälan
Det framgår tydligt i den tidigare forskningen att det finns mycket att säga om hur samverkan kopplat till en orosanmälan fungerar, eller inte fungerar. Samverkan uppstår i den process då skolan lämnar över sin orosanmälan till socialtjänsten och socialtjänsten tar upp ett arbete där det kan startas en utredning eller att det
9
BUP (barn och ungdomspsykiatrin) kopplas in, även polis kopplas in då det finns brottsmisstankar i anmälan.
I sin avhandling studerar Germundsson (2011) relationen mellan grundskollärare och socialsekreterare, vad de har för bild av varandra. De båda organisationerna har genom olika samverkansprojekt tillfrågats vad de associerar till uttrycket
”Barn som far illa eller riskerar att fara illa” i samband med hur de tänker om
den andre yrkesgruppen. Germundsson undersökte vad grundskollärare har för föreställningar, representationer och åsikter om socialsekreterare och vice versa. Det resultatet kommer fram till är att socialsekreterare tenderar att se positivt på grundskollärare, men många ansåg att grundskollärare helt saknade kunskap om socialarbetarens arbetsfält. Grundskollärares tankar om socialsekreterare
tenderade däremot till att vara mer negativa, främst kritik riktades mot socialtjänsten som organisation med sina lagar och regler som enligt flera grundskollärare framställdes som ett hinder i arbetet med barn som far illa. Avhandlingen lyfter att bristen på tillit mellan professioner försämrar samverkan då det kan bidra till att yrkesgrupperna inte gör sitt arbete då det kan förekomma tankar om att ”de andra gör ändå inte sitt jobb”. Maria Forsner et al. (2020) tar upp vikten av stöd från både kollegor och ledning i processen av en orosanmälan i sin studie där de bland annat intervjuat skolpersonal. Detta stöd sker oftast genom skolans EHT där det sker intern samverkan. Dock kommer de fram till att stödet från socialtjänsten ofta upplevdes som bristfälligt. Veronica Svärd (2020) tar också upp att det finns flera studier som visar att både vårdpersonal och förskolepersonal är frustrerade över bristen på återkoppling från socialtjänsten samt att en tätare kontakt i samverkan mellan socialtjänst och barnvårdcentraler tycks öka känslan av säkrare bedömningar och även anmälningsgraden
Rädsla för negativa konsekvenser efter en anmälan
I den amerikanska studien ”Why are professionals failing to initiate mandated
reports of child maltreatment, and are there any empirically based training programs to assist professionals in reporting processes?” av Krisann Alvarez et
al. (2003) studerar de olika orsaker till att professionella misslyckas att göra en orosanmälan då de misstänker att ett barn far illa, trots att det även där råder anmälningsplikt. De lyfter orsaker som ex. att den professionelle i vissa sammanhang inte förlitar sig på de myndigheter som tar vid (Child Protective Services). De ser även orsaker i att den professionelle inte anmäler då det kan finnas tankar om att den familj som redan har det dåligt ställt kommer få det ännu sämre ställt. Därmed far barnet ännu mer illa samtidigt som de själva riskerar att få det sämre då en anmälan kan göra vårdnadshavare upprörda och i vissa fall aggressiva. Liknande resultat har Madeleine Cocozza et al. (2007) i sin studie med att många professionella upplever att en utredning i många fall inte leder till något bra eller ens till en startad utredning. De kommer fram till att endast 76% av alla anmälningar som gjorts av professionella i Linköping under ett år lett till
utredning. Maria Forsner et al. (2020) ser på de moraliska dilemman som kan uppstå i att anmäla sin oro. Dilemman som misstankar att barnet kommer få det ännu sämre om det skulle sättas igång en process av en orosanmälan genom att antingen föräldrarna skulle straffa barnet eller byta skola och därmed skulle skolpersonalen som anmält helt förlora kontrollen. Även Veronica Svärd (2020) tar upp de tankar om negativa konsekvenser som sätter hinder för professionella att göra en orosanmälan. Svärd lyfter upp en litteraturöversikt som undersöker
10
artiklar från flera olika länder. Endast 14% av artiklarna tar upp positiva
erfarenheter av anmälningsprocessen som ex. bra bemötande från socialtjänst eller positiva utfall för barnet. Men hela 73 % av artiklarna beskrev negativa
erfarenheter av ansökningsprocessen. Det Svärd menar är att denna arbetsuppgift, att göra en orosanmälan, för många professionella är förknippat med negativa erfarenheter och upplevs som en svår arbetsuppgift. Karin Lundén (2010) tar i sin bok upp speciella faktorer som har betydelse för professionellas benägenhet att göra en orosanmälan. En av faktorerna som Lundén kommit fram till är att anmälaren påverkas av hur hen tror att en anmälan kommer påverka barnet och familjen. Lundén menar att formuleringar i socialtjänstlagen möjligen skulle kunna påverka beslutet att agera då det kan tolkas som att socialnämnden kommer att ingripa till ett barns skydd så fort det skickas in en orosanmälan.
Kunskapsbrist hos den professionelle
Alvarez et al. (2003) tar upp att en av orsakerna till att professionella misslyckas med att göra en orosanmälan är att de saknar förmågan att kunna avgöra om ett barn faktiskt far illa. Svärd (2020) skriver också om bristen i utbildning kring lagstiftning och att kunna identifiera barn som far illa. Men Svärd påpekar skillnader mellan professioner då det främst är läkare, sjuksköterskor och undersköterskor som upplever bristfällig kunskap inom detta område. Kuratorer uppger oftare att de fått god utbildning inom området. Att kunna identifiera vad som verkligen är omsorgssvikt eller att barn skulle fara illa kan i många fall bli upp till grundskollärarens kompetens inom området (Lundén 2010). I denna studie lyfter Lundén att de grundskollärare som har högre utbildning och längre
erfarenhet tenderar att bättre kunna se tecken på omsorgssvikt än de lärarna med kortare utbildning och kortare erfarenhet. Det kanske låter självklart, men här framkommer att det till stor del är den professionelles erfarenheter som lägger grund för att kunna bedöma om ett barn är utsatt för omsorgssvikt. Det kan även, enligt Lundén, röra sig om oklarheter i när, hur och av vem en anmälan skall göras.
Vad anser den tidigare forskningen att vi borde göra?
Karin Lundén (2010) uttrycker ett stort behov av att en gemensam definition av ”barn som far illa” mellan professioner som arbetar med barn och unga som far illa eller riskerar att fara illa, så den professionelle ska veta vad hen ska se efter. Krisann Alvarez et al. (2003) föreslår i sin slutsats att en djupare utbildning för professionella i att kunna identifiera symptom hos barn som far illa. Madeleine Cocozza et al. (2007) Föreslår i sin studie att det borde finnas olika typer av orosanmälan då det i nuläget leder för mycket till att utredningar läggs ner. De syftar på alla de orosanmälningar som polisen gör vid ex. snatteri. Genom att få upp snittet för hur många anmälningar som faktiskt leder till utredning så skulle det i sin tur kunna påverka professionella att faktiskt anmäla. Forsner et al. (2020) uttrycker behovet av mer forskning i området kring vad som hindrar
professionella i processen av att göra en orosanmälan, kring det moraliska dilemmat som påverkar anmälningsplikten negativt. Svärd (2020) avslutar sitt kapitel med att påpeka att de allra flesta orosärenden inte leder till någon orosanmälan. Faktorer som känslor, institutionella, professionella och sociala normer samt besluts- och bedömningsprocesser har en stor påverkan och ofta väger tyngre än den rådande lagstiftning. Men understryker att den faktorn som alltid ska väga tyngst är barnperspektivet.
11
Sammanfattning av tidigare forskning/kunskapsläge relaterad till uppsatsens problemformulering
Det tidigare kunskapsläget är väldigt tydligt med komplexiteten i processen av en orosanmälan. Det fokuserar dels på tiden innan orosanmälan (bedömning), dels på tiden efter anmälan (samverkan och negativa konsekvenser). Studierna handlar om kunskaper hos den som anmäler, om utbildningar som borde innehålla djupare kunskaper, att samverkan påverkar processen. Framförallt lyfts ofta de negativa tankar professionella har om processen kring en orosanmälan. Det kan röra sig om att barnet får det sämre, att vårdnadshavare kan bli aggressiva och att den
professionelle inte upplever att socialnämnden gör tillräckligt. Det har lagts ner mycket tid i denna uppsats på att hitta forskningar som talar positivt om den rådande processen kring att göra en orosanmälan. Men tyvärr är det mycket svårt att hitta. Denna upptäckt styrker dessutom uppsatsens problemformulering. Det finns inte några bestämmelser att en tydlig rutin kopplat till processen vid en orosanmälan ska finnas, inte heller att socialnämnden ska försöka få till en så bra samverkan som möjligt. Precis som framkommer i detta kapitel så vittnas det om att samverkan med socialtjänsten är bristfällig, att stödet från arbetsplatsen upplevs som bristfällig, att kunskaper om att kunna identifiera barn som far illa saknas samt att negativa tankar kopplat till vad en orosanmälan faktiskt leder till får mycket plats. Det kan även enligt Karin Lundén (2010) röra sig i oklarheter i när, hur och av vem en anmälan skall göras.
Teori
Denna studies empiri har analyserats med teoretiska perspektiv inom organisationsteorin och samverkansteori.
Organisationsteori
Organisationsteori kan skilja sig i olika sektorer. I den här studien har organisationsteorin för den offentliga sektorn använts. De allra flesta organisationsteoretiska perspektiv är riktade till den privata sektorn och
uppkommen av ekonomer, men organisationsteori för offentlig sektor grundades av statsvetare. Ett av de grundläggande antaganden inom denna organisationsteori är att de organisationstillhörigheter och organisatoriska sammanhang som
deltagare inom organisationen har, påverkar tanke- och handlingssätt (Christensen 2005). Det Christensen (2005) menar är hur vi inom organisationen tänker och agerar utifrån vår organisationstillhörighet.
Tre perspektiv
Inom teorin finns tre perspektiv, instrumentellt perspektiv, mytperspektivet och kulturellt perspektiv som förklarar de olika nivåer av perspektiv inom
organisationsteori (Christensen 2005).
Instrumentella perspektivet
Det instrumentella perspektivet sker uppifrån och ner. Det är perspektivet där tanken om att offentliga organisationer och deltagarna inom dessa organisationer
12
ska utföra uppgifter på uppdrag av samhället. Organisationerna och deras
deltagare blir instrument för att uppnå givna mål. Ex. att en grundskolelärare ska anmäla sin oro enligt den plikt som förefaller hen i SoL 14:1. Utifrån en
instrumentell syn kan styrning ske genom förändring i organisationsstruktur Som ex. att skolförvaltningen styr skolans budget, som i sin tur berättar för skolan om de kan anställa någon ny personal eller köpa in nya läromedel (Christensen 2005).
Mytperspektivet
Mytperspektivet sker utifrån, att organisationer påverkas av normer för hur de bör vara utformade. I sin tur förhåller sig organisationen sig till dessa föreställningar och därmed upprätthåller dessa normer och värderingar. Som ex. att en
skolkurator borde vara på ett visst sätt som förväntas av hen och det gör i sin tur att hen försöker agera som en skolkurator utefter hur hen tänker att en skolkurator borde vara. Myten blir som ett legitimerat recept på hur något bör vara utformas eller hur något bör utformas. Tom Christensen (2005) jämför dessa myter med mode, något som bara kommer för stunden. Det kan vara att effektiva redskap presenteras i en vetenskaplig studie som får en myt att bli till liv och sedan en del av organiseringen av offentlig sektor. Christensen (2005) förklarar att NPM (New Public Management) är ett av de största legitimerade recepten som uppkommit på detta sätt som mytperspektivet förklarar. NPM har idag gjort offentliga
organisationer till självständiga resultatenheter, infört ledare med
ledaregenskaper, ökad konkurrens samt användning av kontrakt som styrmedel, precis så som den privata sektorn styrs
Kulturella perspektivet
Kulturperspektivet sker inifrån organisationen. Det gäller de informella normer och värderingar som växer fram inom en organisation (Christensen 2005). Som ex. att en nyanställd person efter några månader socialiserats in i sin roll på arbetet och genom denna process anpassat sig till organisationens normer och värderingar. Denna socialisering skapar också en slags moralisk ram för vad som inom organisationen är ett lämpligt beteende. Dessa lämpliga beteenden
härstammar från en slags normativ grund som också benämns som etik. Inom dessa organisationskulturer skapas förutsättningar för ömsesidig tillit och
gemensamma värderingar (Christensen 2005). Låt oss säga att det är ett möte med skolans elevhälsoteam. I detta möte diskuterar de olika professionerna (kurator, rektor, skolpsykolog, elevkoordinator, skolsköterska, specialpedagog) huruvida en orosanmälan ska skickas in till socialnämnden. Vid ett sådant tillfälle påverkas beslutet med allra största sannolikhet av hur organisationskulturen är i just detta elevhälsoteam.
Genom dessa perspektiv har studiens empiri analyserats. För att dels kunna se empirin på makronivå så som genom det instrumentella perspektivet med sina formella normer, dels på mikronivå genom kulturperspektivet med sina informella normer. Men också på en slags mesonivå genom mytperspektivet.
Samverkansteori
Studiens insamlade empiri kommer även att analyseras utifrån samverkansteori. Samverkan är ”målinriktade handlingar som utförs tillsammans med andra i en
13
2000:15). Berth Danermark och Per Germundsson (2007) tar upp tre olika begrepp vilka han anser vara grundläggande byggstenar för att upprätthålla samverkan. Dessa tre är regelverk, organisation, synsätt (kunskap).
Regelverk
Regelverk står för de regelverk som styr de inblandade aktörerna. I denna studie är de olika sekretesslagar centrala regelverk som påverkar samverkan i det sociala arbetet i en skola. Ex. skolan som har en sekretesslag, skolsköterskan som lyder under en annan samt socialtjänsten som lyder under en tredje (Danermark 2000).
Organisation
Med organisation syftar Danermark och Germundsson (2007) på de
organisatoriska faktorer som påverkar samverkan där en av styrkorna är att den organisatoriska samverkan ger förutsättningar för bättre resursutnyttjande. Ex. att en samverkan mellan skola, socialtjänst och barn och ungdomspsykiatrin (BUP) kan ge mycket goda resultat för ett barn då dessa kan samverka för att utnyttja sina resurser på bästa sätt och täcka upp barnets hela sammanhang. Men på precis samma sätt kan dessa organisatoriska faktorer vara en svaghet för samverkan då det ibland kan upplevas som att ett fall mer ”bollas” över mellan olika aktörer (Danermark & Germundsson 2007).
Synsätt (kunskap)
Den sista byggstenen, synsätt (kunskap), som Danermark och Germundsson (2007) tar upp syftar till hur aktörerna själva ser på samverkan som fenomen och process. Hur samverkan upplevs av de professionerna och hur de själva tycker, tänker och vad för kunskaper de besitter inom just fenomenet ”samverkan”. Genom att analysera empirin med hjälp av samverkansteori kan sociala representationer förstås i ett bredare perspektiv då det inom skolan sker
samverkan på olika håll. Det låter professioner se samma sak men på grund av sin profession uppfatta saken på olika sätt.
Metod
TeoriOrdet epistemologi kommer från grekiskans episteme ”kunskap” och logia ”lära”, läran om kunskap. Epistemologi kan delas in i två olika ansatser,
naturvetenskapens epistemologi (positivism) och en mer tolkande epistemologi (interpretativism) (Bryman 2018). Då det i denna uppsats studerats upplevelser hos grundskollärare så bör det läggas en tanke på hur empirin blir till kunskap, hur kunskap produceras. I en tolkande epistemologi tas det hänsyn till att se
människan som en komplex varelse som långt ifrån naturvetenskapen har tydliga svar. En tolkningsbaserad epistemologi kräver att samhällsforskaren behöver fånga den subjektiva innebörden av social handling (Bryman 2018). I enlighet med en tolkningsbaserad epistemologi har en induktiv ansats använts för att kunna teoretisera empirin. En induktiv ansats låter forskaren lyssna in sitt material först för att sedan kunna se samband mellan berättelserna från intervjuerna. En induktiv
14
ansats låter forskaren tolka samband från insamlade data utifrån teoretiska perspektiv (Alveson & Sköldberg 2017).
Val av metod
För att bäst besvara studiens frågeställningar ansågs det att en kvalitativ metod varit det bästa hjälpmedlet för att inhämta studiens data. Valet av metod går att jämföras med att välja rätt verktyg ur verktygslådan för att bäst kunna hitta en lösning på ett problem (Ahrne & Svensson 2015). Eftersom studiens
frågeställningar rörde hur grundskollärare upplever processen kring att göra en orosanmälan så ansågs en kvalitativ metod som fokuserar på att komma närmre det studerade fenomenet bäst skulle svara studiens frågeställningar då det här varit intressant att se huruvida det finns likheter i deltagarnas individuella svar (Aspers & Corte 2019).
Intervjuer
För denna studie kändes det tydligt från början att välja en kvalitativ metod då tanken var att komma nära de deltagare som studerats eftersom frågeställningarna rör deltagarnas upplevelse. En kvantitativ studie hade inte låtit studien komma så nära som denna kvalitativa gjort. För att kunna komma ännu deltagarna valdes semistrukturerade intervjuer som intervjutyp. Semistrukturerad intervju är ett inriktat samtal som förhåller sig till förbestämda teman. Denna intervjutyp låter forskaren följa upp de svar som ges och det finns mer utrymme för samtalet att ta olika vägar jämfört med en strukturerad intervju (Dalen 2015). Frågorna blir mer som ett frågeschema där frågornas följd kan variera eller kastas om. I en
semistrukturerad intervju tillåts intervjuaren att ställa ytterligare frågor beroende på vilka svar som uppkommer om intervjuaren hittar nya viktiga saker att undersöka (Bryman 2018).
Intervjuguide
För att kunna följa de förutbestämda teman för intervjun krävs en tydlig intervjuguide som hjälper forskaren att hålla sig på rätt spår då en
semistrukturerad intervju tenderar att hamna på villovägar. För att utarbeta en intervjuguide krävs mycket arbete för att kunna omsätta studiens
problemformuleringar till konkreta teman med underliggande frågor. Alla teman och frågor måste ha relevans till studiens problemformuleringar. Vid formulering av frågor bör det först ställas frågor som berör periferin, att inte närma sig
studiens mest tunga eller mest känsloladdade teman direkt. Vill forskaren ex. studera upplevelser från kvinnor som blivit misshandlade är det bättre att sakta närma sig själva misshandeln och börja med frågor som berör misshandel överlag och inte just det tillfälle den intervjuade blivit misshandlad. När sen den
intervjuade börjar känna sig bekväm i intervjun kan forskaren närma sig det tema som hen särskilt vill undersöka (Dalen 2015).
I denna studies frågeställningar framgick det att framförallt utreda behovet av en rutin efter en orosanmälan samt att undersöka huruvida det finns specifika hinder som gör det svårare att göra en orosanmälan. De teman som framgår i
intervjuguide är: Inledning, Anonymitetsskydd, Känslor, Rutin, Tiden efter
anmälan, Samarbete och stöd, Nuläge samt Avslut. Allra först förklarades syftet
15
begreppet är att det ofta inte är grundskolläraren själv som kontaktar
socialnämnden och gör en orosanmälan. Oftast går anmälan via skolans EHT (elevhälsoteam) där antingen kurator eller rektor gör en orosanmälan.
Förklaringen är där för att inte skapa förvirring och få deltagaren att känna att hen aldrig gjort någon anmälan då det var någon i skolans EHT som skrev under den. Efter att deltagaren fick sitt anonymitetsskydd förklarat fortsatte intervjun in på temat ”Känslor”. Detta för att starta intervjun med en bred, öppen fråga om hur deltagaren upplevt processen av att göra en orosanmälan. Tanken med denna fråga var att ta deltagaren tillbaka till något specifikt tillfälle då hen utfört en
orosanmälan, för att koppla på de känslorna som rådde vid tillfället. Under
intervjuerna kunde deltagarnas berättelser lyssnas in vid första frågan tillsammans med följdfrågor. Sedan kunde det ställas frågor kring själva rutinen vid en
orosanmälan, som egentligen var det mest intressanta. Intervjuguide finns bifogad i bilaga 1.
I en intervju där ämnen varit väldigt känslosamma, som i exemplet innan med misshandel, så kan det vara bra att gå tillbaka till mer generella frågor för att öppna upp samtalet igen efter att ha varit inne och rört vid djupt känslosamma ämnen (Dalen 2015). Studiens intervjuer kom dock aldrig in på så pass
känslosamma ämnen för deltagarna att det behövdes öppnas upp för mer generella frågor.
Vid utarbetningen av frågorna som kopplades till intervjuguidens teman försöktes det ställas breda frågor som lät deltagarna att prata fritt. Som underfrågor finns det i intervjuguiden öppningar på frågor som ex. ”Hur…” ”Kan du ge exempel på…” för att hjälpa intervjuaren att hålla deltagarnas svar så levande som möjligt. På detta sätt kunde det fokuseras mer på att lyssna och följa samtalet. Vid flera tillfällen besvarades många av frågorna redan i den första fria frågan, därför gick det att gå tillbaka för att bekräfta med inledningar som ”Har jag förstått dig rätt i att…” eller ”Stämmer det att…”.
Insider research
Då jag i denna studie valt att studera en organisation som jag själv tillhör, går studien att betrakta som en ”insider research”. Insider research innebär att forskaren har en särskild tillgång och förståelse till forskningsfältet där hen delar språk och erfarenhet. Forskaren har själv en identitet inom fältet och är en av medlemmarna inom gruppen i organisationen (Brannick & Coghlan 2007, Dwyer & Buckle 2009). I denna studie har jag intervjuat sex grundskollärare som arbetar nära eleverna i deras vardag på samma skola där jag själv arbetar inom elevhälsan. Min roll i elevhälsan är att arbeta tätt tillsammans med kurator, specialpedagoger, skolsköterska, skolpsykolog och skolans ledning för att främst verka i elevernas sociala miljö. Jag har varit anställd på denna skola sedan augusti 2020 vilket gör mig relativt ny på arbetsplatsen. Jag har redan nu varit inkopplad i något fall av orosanmälningar och i mina intervjuer kom det upp både fall då jag haft en del i arbetet och fall som inträffat innan jag arbetade på skolan.
För- och nackdelar med insider research
Det kan både vara bra och dåligt att dela så pass mycket med deltagarna som en forskare som studerar inom och om organisationen gör. Dwyer & Buckle (2009) skriver om forskare som har tillgång till fältet också kan få en djupare förståelse
16
för de deltagarna hen intervjuar då forskaren redan delar språk och erfarenheter med deltagarna samt att deltagarna har en tillit till forskaren. De benämner det som att forskaren har ett primärt tillträde. I de intervjuer som genomförts i denna studie framgår det ibland att en deltagare nämner kort om något fall där jag själv haft en del i arbetet och då framkommer att deltagaren inte behöver säga så många ord innan jag kopplar vilket fall hen menar och därmed genom enstaka ord är vi på samma förståelse. Samma sak i terminologin där en av deltagarna nämner ”SIP-möte” och jag direkt förstår att det handlar om ett tvärprofessionellt möte ”Samlad Individuell Plan” där professioner inom skola, socialtjänsten och BUP (barn och ungdomspsykiatrin möts).
Under en insider research måste forskaren hela tiden gå från närhet till distans och sen tillbaka gentemot det studerade fältet. Att tvinga sig själv att gå in i
forskarrollen och bort från sina kollegiala roller och sen tillbaka till forskarrollen igen. Det kan för studien ibland bli svårt i dessa rollbyten. Å ena sidan ger forskaren drivkraft i viljan att utveckla organisationen där hen känner empati för kollegor och lojalitet till organisationen. Å andra sidan kan denna roll även påverka negativt och ge felaktiga slutresultat, det uppstår en så kallad rollkonflikt (Brannick & Coghlan, 2007). Även Dwyer & Buckle (2009) är inne på detta ämne som de benämner som ”rollförvirring”, då det i analysen av empirin riskerar att få forskaren att lyfta upp variabler som forskaren själv anser som viktiga samt att variabler som forskaren inte anser viktiga inte lyfts upp. Brannick & Coghlan (2007) nämner även som nackdel att forskarens iakttagelseförmåga är nedsatt då hen är en del av det studerade fältet jämfört med vad en outsider skulle iaktta. De etiska frågorna som väcks här är om en insiderforskare kan koppla bort sig själv emotionellt från forskningskontexten då det inte bara är forskaren som byter roll utan också kollegor som går från att vara deltagare till kollegor och sen tillbaka igen (Costley & Gibbs 2006). Även etiska frågor som att en deltagare har svårt att tacka nej då det är en kollega som ber hen att vara med i studien och därmed kan frivilligheten ifrågasättas.
Urval
För att hitta ett bra och representativt urval för studien har urvalet skett via ett så kallat tvåstegsurval. I ett tvåstegsurval börjar urvalsprocessen i att först välja ut ett bredare urval för att sedan hitta individer inom detta urval (Ahrne & Eriksson-Zetterquist 2015). Urvalsprocessen började med att se till den skolpersonalen som i arbetet befinner sig närmast eleverna. I detta fall blev det grundskollärare och grundskollärare med inriktning mot fritidshemmet. Grundskollärare träffar eleverna varje dag och ansvarar för var sin klass. Grundskollärare med inriktning mot fritidshemmet befinner sig också nära eleverna varje dag efter elevernas undervisningstid. Därefter frågades det runt bland dessa huruvida de varit med i processen av en orosanmälan, eftersom det i denna studie anses som ett krav för detta urval. Första steget var att bestämma vilken typ av skolpersonal och sedan i andra steget välja ut individer efter att de bekräftat att de varit med i processen kring en orosanmälan. Urvalet blev tillslut fem grundskollärare och en
grundskollärare med inriktning mot fritidshemmet. Detta urval kan också kallas för ett målstyrt urval då urvalet är styrt efter målen med forskningen och
deltagarna väljs ut efter kriterier som möjliggör dem att kunna besvara
forskningens frågor (Bryman 2018). Precis som att det bestämts att deltagarna måste varit igenom en process av orosanmälan för att kunna delta i intervju.
17
Etiska principer
För att försäkra mig om att deltagarna inte ska lida men har jag tagit vara på de grundläggande etiska principer som rör frivillighet, integritet, konfidentialitet, anonymitet samt att ingen skulle komma till skada som tas upp i Alan Bryman (2018). Det så kallade informationskravet uppfylldes då jag först informerat om min studies syfte och frågeställning, vid frågan på huruvida de skulle vilja delta. I starten av varje intervju förklarade jag återigen studiens syfte. För att uppfylla samtyckeskravet, anonymitetskravet och konfidentiialitetskravet utformades ett dokument, ”informerat samtycke”. Där framgick studiens syfte, hur lång tid intervjun kommer att ta, att intervjun kommer spelas in digitalt, att intervjun kommer att avidentifieras och behandlas i enlighet med sekretesslagen, att medverkan är helt frivillig och kan avbrytas precis när deltagaren vill. Det framgår också vilket lärosäte jag skriver uppsatsen för samt vem min handledare är. I slutet skriver både deltagare och jag under med våra signaturer. Dokumentet ”informerat samtycke” finns bifogat i bilaga 2.
Etiska principer i en insider research
En viktig variabel att ta hänsyn till i denna insider research är att jag endast arbetat sedan augusti 2020 på arbetsplatsen, dessutom deltid på 50%. Detta har gjort att jag inte helt kommit in i den erfarenhetsbas som (Brannick & Coghlan 2007) nämner i sin studie. Det vill säga att jag inte varit med i alla de fall som tas upp i intervjuerna, endast vid något enstaka. En del fall som diskuterades var även processer av orosanmälan som skett vid deltagares tidigare anställningar på andra skolor. Detta möjliggjorde också för deltagarna att lättare prata om vissa saker de upplevt som negativa då inte kritiken varit riktad mot mig. Med andra ord så anser jag att deltagarna kunnat vara mer öppna med mig då vi till viss grad delar
erfarenhetsbas, men inte fullt ut. Ian Shaw (2003) menar att en deltagare som ingår i en practitioner reasearch, det vill säga en undersökning som ex. utförs av en terapeut där deltagaren också är terapeutens klient och inte helt ges möjligheten till frivillighet då det finns en risk att hen skulle få sämre terapi huruvida hen tackar nej. På nästan samma sätt skulle det gå att argumentera för att dessa grundskollärare fått svårt för att tacka nej då jag bett dem vara med. De kanske skulle vara rädda för att inte få samma hjälp av mig genom EHT i senare arbete. Därför har jag varit extra noga med att förklara att deras möjlighet till frivillig medverkan, att de precis när som helst får avbryta och att det inte alls skulle göra någonting. Dessutom var det en grundskollärare som tackat ja men som efter några dagar börjat tvivla på sin medverkan. För denne grundskollärare förklarade jag att hen inte alls behövde delta vilket hen senare inte heller gjorde. Jag har även försäkrat samtliga deltagare att ingen kommer att läsa igenom transkriberingen, endast vid tillfälle då de från universitetet skulle kräva ut den. Men då skulle det ändå inte framgå några namn, varken på deltagare eller arbetsplats. Jag upplever att samtliga deltagare verkligen känt att de velat ställa upp på intervju, att det inte fanns några tveksamheter. Dessutom har samtliga deltagare i studien visat intresse direkt och det har inte funnits något som helst tvivel i att vilja delta. Det har även varit lättare för mig att byta mellan rollen som forskare och kollega då mitt
vardagliga upplägg sedan två år tillbaka har bestått av att byta roller mellan arbete och studier.
18
Bearbetning av empiri Tematisk analys
För att kunna analysera studiens data valdes det att göra en tematisk analys. I artikeln Using thematic analysis in psychology, Qualitative Research in
Psychology, av Virginia Braun och Victoria Clarke (2006) tar de upp stegen för
att genomföra en tematisk analys. Grunderna i tematisk analys innebär att forskaren går igenom sina intervjuer väldigt grundligt. Först genom att koda det som sagts i intervjuerna, att förstå vad intervjudeltagaren verkligen menat. När detta är gjort är det dags att börja dela in dessa kodningar i olika teman för att sedan jämföra de olika intervjuernas teman. När forskaren börjar hitta likheter mellan de olika intervjuernas teman är det dags att skapa större övergripande teman som gäller för hela den insamlade data och därigenom möjligen skapa underteman. I de sista stegen ska forskaren kontrollera sina teman genom att gå tillbaka till varje intervju för att göra utdrag och sedan se att den ursprungliga kodningen fungerar i de nu övergripande teman och underteman. Braun och Clarke (2006) menar att tematisk analys är en analys som väldigt ofta används i kvalitativa studier, men som också i många fall saknar förklaring för hur den på ett tydligt och enkelt sätt kan användas. Tematisk analys är en av de mer friare analyser som låter forskaren göra lite som hen vill. Det finns flera fördelar med tematisk analys och några av alla dem som Braun och Clarke (2006) tar upp är att den är flexibel, relativt enkel och snabb metod att lära sig, kan med fördel
sammanfatta viktiga funktioner i en stor mängd data och/eller erbjuda en ”bred beskrivning” av datamängden och kan generera oväntade insikter. Däremot blir det extra viktigt att forskaren verkligen förstår sin data så att inte analysen riskerar att visa fel kunskap. I artikeln lägger de också upp en plan för hur tematisk analys bör användas. De delar upp analysen i sex faser och det är utefter dessa sex faser som studiens insamlade data från intervjuerna analyserats (Braun & Clarke 2006).
Fas 1 – Transkribering, anteckning, läsa på
Som första steg i bearbetningen av data från intervjuerna gjordes en transkribering till varje intervju. Transkribering ger forskaren en tydlig upprepning av intervjun och låter forskaren djupdyka i hur intervjun verkligen gick till. Det må vara
tidskrävande men fördelarna är många. Transkribering underlättar för en noggrann analys och den förbättrar forskarens minne av intervjun. Om det skulle vara aktuellt med en andrahandsbedömning underlättar också transkribering då ex. en analys misstänks vara påverkad av forskarens värderingar eller fördomar. Det är däremot viktigt att det inte förekommer några namn i transkriberingen (Bryman 2018). När transkriberingen var färdig lästes den igenom igen samtidigt som det fördes anteckningar för möjliga teman.
Fas 2 – Generera initiala koder
En första lista med idéer skapades efter genomgång av insamlad empiri. Därefter genomfördes en kodning av den transkribering som uppkommit. Kodning innebär att se till vad som egentligen sägs i ett uttalande. Alan Bryman (2018) listar upp flera frågeställningar som forskaren bör ställa sig vid utveckling av koder. Vid denna fas i studiens tematiska analys sorterades dessa frågeställningar ut från Alan Brymans (2018) lista som enligt Braun och Clarke (2006) passar in i ”fas 2”:
19
• Vilken generell kategori är just denna information ett exempel på? • Vad representerar denna information?
• Vad handlar denna information om? • Vad är det som händer här?
Med denna frågeställning kunde det göras små textrutor i transkribering där det står kodat olika uttalanden eller svar från studiens deltagare. Koder som ex.
”Känner sig positiv till skolans rutin” ”Mer information skulle öka samverkan” ”Skeptiskt till hur socialtjänsten arbetar”. På detta sätt omvandlas data till små
fragment (Braun & Clarke 2006).
Fas 3 – söka efter teman
I fas 3 söktes det efter potentiella teman i den kodning som gjorts. Vid denna fas användes Alan Brymans (2006) kvarstående frågeställningar, de som handlar om teman:
• Vilket tema är denna information ett exempel på?
• Vilken fråga om ett tema ger denna information upphov till?
• Vilket slags svar på en fråga om ett tema, implicerar denna information? I det första utkastet samlades all kodning i ett dokument för att färgsorteras in i potentiella teman som var relevanta för att besvara studiens frågeställning Genom att samla alla dessa fragment i den insamlade data från alla intervjuer så växte det fram teman som ex. ”Stöd från elevhälsoteamet”.
Fas 4 – Granska teman
Efter att flera teman vuxit fram så granskades dessa genom att kontrollera dem i förhållande till de kodade utdrag. Braun och Clarke (2006) tar upp två olika sätt att granska i denna fas, att granska utifrån nivå 1 av data och sen utifrån nivå 2. Med nivå 1 syftar de till att granska teman utifrån kodade utdrag ifrån enskilda intervjuer för att sedan granska teman utifrån nivå 2, som de syftar till hela datamängden. I denna granskning gjordes en slags tankekarta, som Braun och Clarke (2006) kallar för ”temakarta” över de övergripande teman jag funnit samt de underteman som också framkommit.
Fas 5 – Definiera och namnge teman
Vid fas 5 förfinades tankekartan med att rensa bort irrelevanta underteman. Några teman fick nya namn för att kunna bilda bredare teman med relevanta
underteman. Ett undertema blir nödvändigt vid de mer komplexa teman som ex. ”Upplevelser av samverkande organisationer”. I detta tema finns det mycket bred information om vad deltagarna hade för tankar om andra organisationer. Som ex. att en del tankar hos deltagarna gick i att andra samverkande organisationer i en stor kommun kan upplevas som anonyma och otillgängliga. Då underlättar det med ett undertema som ”Stort sammanhang”. Vid denna definiering i fas 5 är det viktigt att verkligen se på den övergripande berättelsen som analysen berättar, för att kunna ge tydliga namn och definitioner på teman med eventuella underteman (Braun & Clarke 2006). Den slutgiltiga temakartan framgår i Figur 1.
20
Figur 1.
Fas 6 – Producera rapporten
I sista fasen återstår det att producera rapporten som i denna uppsats finns under ”Analys och Resultat”. Där förklaras de olika teman mer grundläggande med empiri som framkommit i intervjuerna. Varje tema fick en egen text där början av texten består av ett citat från någon av intervjuerna som utmärker sig särskilt enligt temat. Varje text har sedan skrivits utifrån den slutgiltiga temakartan.
Resultat och analys
Under studiens intervjuer framkom det att deltagarna i många anseenden delade samma mening, men det framkom även att de i vissa frågor tyckte varandras motsatser. David Berliner et al. (2016) diskuterar och förklarar begreppet kontradiktion, situationer där två olika, samtida krafter existerar. Som ex. vid frågor kopplade till deltagarnas upplevelser av skolans EHT (elevhälsoteam). Då uppkom kontradiktoriska svar där några kände starkt stöd medan någon kände svagt stöd. Det uppkom även kontradiktoriska inom vissa intervjuer där det i början av intervjun framkommit svagt stöd för skolans EHT men som i slutet av intervjun bytt riktning och deltagaren istället yttrade positiva tankar om skolans EHT.
I resultatdelen framkommer intervjuernas innehåll uppdelat i olika teman och underteman. Dessa teman i framkom i studiens tematiska analys efter att varje intervju kodats. I metod-kapitlet beskrivs studiens tillvägagångssätt för dess tematiska analys mer i detalj. Längre fram i analysdelen i detta kapitel finns den teoretiska analysen. Där förklaras den insamlade empirin utifrån teoretiska perspektiv.
21
Resultat
Delaktighet i processen Hjälpa elever bättre
”Dom behöver inte berätta för oss, och dom ska väl kanske heller inte. Men det är en frustration när man anmäler. För man vill gärna veta om familjen får hjälp eller inte eller barnet i fråga beroende på vad det är” (Deltagare 2).
Något som tydligt kom fram i samtliga intervjuer var att deltagarna varit mycket engagerade i de processer av orosanmälan som de varit med om. Det fanns ett unisont intresse att verkligen kunna vara med och hjälpa eleven igenom denna situation som uppstått i och med en orosanmälan. På samma sätt så fanns det mycket frustration då de i flera ärenden inte känt att de kunnat delta så mycket som de önskat. Det vill säga att de i vissa fall upplevt att de nästan hållits utanför ärendet då de fått väldigt begränsad information. Vid fall då deltagare haft mycket kontakt med både EHT och socialtjänst så har en känsla av delaktighet upplevts som större. Därmed också en ökad känsla av att hjälpa till.
Stress i att inte veta
”Det kändes som man var mer delaktig, som att det annars kan vara så hemligt. I det förra fallet fick vi ju verkligen ingen information alls. Jag fattar ju att SOC inte får säga allt. Men det kan kännas väldigt jobbigt att, att, att vara den som träffar eleven mest, men så får man minst information. Det är inte bra”
(Deltagare 3).
Att inte få någon information alls efter det att en lämnat in sin oro till EHT upplevdes för många som stressande. Även de som varit med om att göra en orosanmälan vid tidigare skolor de arbetat på upplevde samma sak. Det fanns en tydlig förståelse hos deltagarna att det råder olika sekretesslagar vilket i många fall förbjuder socialtjänsten eller BUP (barn och ungdomspsykiatrin) att förmedla någon information om ärendet. Men det framgår att de får meddela att de startat utredning. Trots detta var det flera av deltagarna som inte fått någon information alls. En deltagare berättade att när hen frågade EHT vad som hänt efter några veckor och fick svaret att socialtjänsten valt att lägga ner utredningen. Andra deltagare menade att det i flertalet fall var så att EHT själva inte fått någon information från socialtjänsten. En deltagare menade att det också är upp till de själva som grundskollärare och anmälare att faktiskt gå och påminna EHT om att få information i ärendet. Deltagaren menade att EHT inte kan gå runt till alla i alla enskilda fall och ge information. Några av deltagarna förklarade också att vid de fall där de fått mycket information inte alls känt sig stressade då de istället upplevt end delaktighet.
Grundskollärares utsatthet
”Ja så kanske man möter föräldern i kapprummet, va ska man, eh, vad ska man säga. Det blir ju lite konstigt” (Deltagare 3).
Kombinationen av att vara den som anmält sin oro, inte ha någon information i ärendet och samtidigt vara den som möter vårdnadshavarna varje dag upplevdes
22
för en av deltagarna som väldigt otryggt. Vid det tillfället kände deltagaren att om hen i alla fall hade minsta möjliga information i ärendet så skulle hen i alla fall veta var i processen familjen befinner sig. Istället fick deltagaren hälsa och småprata med vårdnadshavarna varje dag samtidigt som vårdnadshavarna med största säkerhet förstod att det var hen som låg bakom anmälan, även om rektorns namn stod på anmälan. En annan deltagare tog upp ett fall där en kollega fått vittna i rättegång mot en av vårdnadshavarna. Efter denna rättegång kände kollegan sig rädd för att vårdnadshavaren skulle söka upp hen. Vid tillfällen då deltagare åkt med elev på polisförhör och/eller själva fått delta i polisförhör kopplade till en orosanmälan, upplevde två av deltagarna en känsla av utsatthet. Utsatthet i att inte veta hur förhöret kommer gå till, vad som förväntas av dem eller ifall de verkligen kommer ihåg rätt saker är faktorer som gjort att deltagare känt sig utsatta.
Stöd från skola EHT – Positiva tankar
”Men det är nästan bättre om det är ett team som har hand om det och dom, skolpsykologen också, man har andra ögon, alltså man har olika infallsvinklar, och det är nog viktigt också även om vi inte ska utreda, men så under. Bara för vi skickar orosanmälan så slutar ju inte problemen att vara” (Deltagare 2).
I intervjuerna framkom det att de allra flesta hade positiv inställning till skolans EHT. De positiva tankarna var i det stöd och stöttning de upplevde från EHT i processen av en orosanmälan. Att de kunde vända sig till en grupp med
tvärprofessionella perspektiv upplevdes som betryggande då de antingen kunde få bekräftelse i sin oro eller någon som kunde säga att det inte var så farligt som grundskolläraren upplevde det. Det framgick också att skolans EHT upplevs som nära och lättillgängliga. Då det är flera personer i skolans EHT så är det inte lika skört som om det endast var rektorn lärarna skulle vända sig till för att anmäla sin oro. Samtliga deltagarna upplevde detta som mycket positivt. Det samma gällde efter en anmälan var inskickad till socialnämnden. Flera deltagare menar att de under hela processen fick gott stöd. En av deltagarna som inte yttrat särskilt positiva tankar om skolans EHT ville ändå understryka att det finns värre skolor som hen upplevt. Att denna skolas EHT ändå varit helt okej vid processen av en orosanmälan.
EHT – Negativa tankar
”Att eh, ibland kan jag, bli frustrerad för jag, jag ser ju en annan bild, en helhet, hur relationen mellan elever sinsemellan, relation vuxen-elev på ett helt annat sätt än vad elevhälsoteamet ser som kanske bara träffar eleven i ett rum. Och kanske observerar, men eh, helhetsbilden som man får när man jobbar nära eleverna är, är A och O” (Deltagare 4).
Även om det mest framkom positiva tankar kopplade till skolans EHT i processen av en orosanmälan så fanns det negativa tankar också. Det fanns tankar om att skolans EHT inte alltid lyckades göra korrekta bedömningar då de inte träffar eleven lika mycket som lärarna. Lärarna träffar eleverna varje dag i sina egna klassrum medan personal i skolans EHT i flera fall träffar eleverna på sina egna rum där inte eleven känner sig hemma och heller inte kanske uppträder på samma
23
sätt som i klassrummet. Det fanns även misstankar då deltagare har känt att de inte får sin oro bekräftad. Vid ett fall var grundskolläraren tvungen att meddela sin oro flera gånger och fått tillbaka att det behövs mer underlag för att kunna göra en korrekt bedömning. Det uppkom även kritiska tankar mot den byråkrati som uppstår vid ex. elevers frånvaro. Att det tar tid och det bollas runt ärenden då de ska följa kommunens ”frånvarotrappa”, vilken förklarar alla steg som skall genomföras innan det är dags att skicka in en orosanmälan. I dessa fall kunde processen kännas ”trögarbetad”.
Kollegor
”Det var ju så att, sånt här vill man ju inte, man tror inte det är sant. Men så var det vissa tecken vi såg där det här barnet ritade bilder, eh, sa saker som man häpnade lite över. Och när vi i personalgruppen diskuterade om den här, det här barnet då så hade ju alla, i stort sett observerat samma saker, vid olika
tidpunkter” (Deltagare 1).
Att kunna lyfta ärenden med sina nära kollegor för att få bekräftelse eller avslag på sin oro tyckte flera deltagare var en viktig faktor. Som en slags första kontroll för att sedan kunna lyfta ärendet till EHT. Däremot var det en deltagare som kände att flera av kollegorna saknade adekvat utbildning i att ex. kunna se tecken på att ett barn far illa eller att kunna känna vilken information som borde nå vårdnadshavare och vilken information som inte borde nå dem i processen av en orosanmälan. Deltagaren kände att detta var frustrerande då hen istället kände motsatt effekt jämfört med den styrka som andra deltagare kände i att ha kollegor att kunna lyfta ärenden med.
Processen varierar Större fall
”och ett par sånna föräldrar har jag haft också, föräldrar som har blivit mördade. …och då är också en annan uppgradering av närvaro i skolan av liksom, mer stöttning och dialog mellan socialtjänst och lärare och skola och kurator, sjuksköterska och så” (Deltagare 6).
I intervjuerna framgick att några av deltagarna varit med i stora fall. Det kanske inte har varit de som skickat den första orosanmälan, men som fått vara med i processen och sen där i fått skicka in orosanmälan på nytt. Det framkom att det förekommit ett mycket större flöde av information och inbjudan till delaktighet i processen. Som i citatet ovan var processen att socialtjänsten efterfrågade en tät kommunikation med skolan och med grundskolläraren för att kunna hålla koll på elevens beteende. En annan deltagare berättade om ett fall där båda
familjehemsföräldrarna omkommit i trafikolycka och eleven fått återgå för en kort period till sina biologiska föräldrar i väntan på en ny placering. I detta fall
förekom liknande stöttning och kommunikation från socialtjänsten. En annan deltagare menade också att det i större fall förekommer en tätare kommunikation och ett flöde av mer information. Detta ökar grundskollärarens delaktighet samtidigt som socialtjänsten får en klarare bild av hur eleven uppträder under skoldagen.
24
Mindre fall
”Och ibland känns det som att det händer ingenting, förrän vi blir riktigt irriterade på att det inte händer någonting. Eh. Att man bollar tillbaka med den här eleven som har jättehög frånvaro. Och så bollas det bara tillbaka ”har ni kontaktat föräldrarna?” ja det är klart vi har kontaktat föräldrarna, både en och två gånger” (Deltagare 1).
Vid så kallade ”mindre fall” som inte handlar om lika akuta situationer som nämnts ovan upplevde flera av deltagarna att det kunde uppstå brister i samverkan på flera håll. Både inom skolan och i samverkan med andra organisationer som ex. socialtjänsten. Vid dessa fall kunde det hos vissa deltagare uppfattas som att processen gick långsamt. Att det snarare fokuseras på att följa rätt steg i
kommunens process än att ex. informera grundskolläraren om vad som händer eller kommer hända här näst i processen.
Komplexa fall
”Ehm, för oftast är det ju det, att vi, vi fick direktivet, vi hamnade i en tysthet istället för att våga möta, våga berätta, fortsätta prata, så hamnar man i en. Okej, nu ska jag på polisförhör, imorgon åker din son på polisförhör och jag vågar inte träffa förälder öga för öga längre för att jag har fått direktiv att jag inte ska orsaka våld i hemmet” (Deltagare 4).
Vid mer komplexa fall där det ex. rådde misstankar om omsorgssvikt eller svaga misstankar om våld i hemmet upplevdes samverkan också som svag. En av deltagarna upplevde frustration då det just var misstankar om våld mot barnet och det inte kändes som att något hände. Efter en tid förstod deltagaren att det berodde på de sekretesslagarna, att socialtjänsten inte kunnat berätta någonting. Men att inte få veta någonting upplevde inte deltagaren som en kul tid. Det visade sig att deltagaren och inte ens EHT fått information om att socialtjänsten öppnat ärendet. Detta ledde till att de fick göra tre orosanmälningar. En av deltagarna berättade om ett komplext fall där deltagaren orosanmält p.g.a. misstankar om att den ena vårdnadshavaren utsatte eleven för våld i hemmet. Då blev först deltagaren obedd att inte ha någon kontakt mer med vårdnadshavarna, att all kontakt skulle ske via EHT. En av tankarna bakom denna bestämmelse var att skolan vid den tidpunkten inte skulle informera vårdnadshavare om eleven bråkat i skolan eftersom detta skulle kunna orsaka att eleven utsattes för mer våld. Samtidigt ombads deltagaren vittna om sina upplevelser i polisförhör. Dagen efter skulle dessutom eleven in till polisförhör, vilket inte vårdnadshavare får reda på i en sådan situation. Det hela upplevde deltagaren som väldigt komplext och i all denna förvirring fick inte deltagaren någon information. Det var tillslut deltagaren själv som fick be EHT om handledning inför sitt polisförhör då hen aldrig vittnat i samband med en orosanmälan tidigare. Det hela blev svårt för deltagaren och hen fick svårt att möta vårdnadshavarna då det i stunden var så många oklara delar. Att processen är komplex då en professionell både får polisanmäla och göra en orosanmälan är inget nytt. Men det kan bli frustrerande när det blir ett hemlighetsmakeri och informationen måste begränsas i många led för att skydda barnet. Deltagaren förstod mycket väl varför hen inte fick all information. Men deltagaren uttryckte att hen gärna skulle fått mer förberedelse, handledning och insikt i hur en sådan process går till.
