“Det är så i alla kriser, vad som än händer får man tänka med hjärtat, ha stora öron och sen behöver man inte ha någon mun” - En kvalitativ intervjustudie om förskollärares och rektors hantering av förskolans uppdrag under Coronapandemin

Examensarbete i fördjupningsämnet

Barndom och lärande

15 högskolepoäng, grundnivå

“Det är så i alla kriser, vad som än händer får man tänka med hjärtat, ha

stora öron och sen behöver man inte ha någon mun”

En kvalitativ intervjustudie om förskollärares och rektors

hantering av förskolans uppdrag under Coronapandemin

“It is so in all crisis, whatever happens you have to think with your heart, have big ears and

then you don't have to have a mouth”

A qualitative interview study on preschool teachers and principals’ handling of the preschool curriculum during the Corona Pandemic

Tania Frez

Josefine Persson

Förskollärarexamen 210hp Examinator: Lars Hansson Datum för slutseminarium: 2020-06-22 Handledare: Gun Persson

Förord

Under en tid av oro och stress har vi arbetat med detta examensarbete. En pandemi har skett i världen och nya riktlinjer har tillkommit som till viss del gjort denna process en aning komplicerad. Kursen har fått äga rum på ett digitalt sätt och att få till träffar med informanter och med varandra har varit problematisk. Trots under dessa omständigheter, har det känts bra och vi vill varmt tacka vår handledare Gun Persson som har väglett oss genom detta arbete. Tack för den stöttning och konstruktiva kritik du har gett, som har hjälpt oss vidare i vårt arbete.

Vi vill även tacka våra informanter som har ställt upp trots omständigheterna. Ni gav oss ett givande och rikt material, utan er hade vi inte kunnat genomföra vår studie. Tack även till vänner och familj som stöttat oss under vårt arbete.

Avslutningsvis vill vi tacka varandra, vi har gått igenom denna process tillsammans, både genom skratt och grått. Genom träffar och telefonkontakt har vi stöttat varandra hela tiden och alla delar har vi skrivit tillsammans!

Josefine Persson och Tania Frez Malmö Universitet 2020

Abstract

Vår studie har genomförts under Coronapandemin som har påverkat samtliga institutioner i Sverige. Studiens syfte är att genom en kvalitativ intervjumetod undersöka förskollärares och rektors erfarenheter av arbetet på förskola och deras samverkan med och relationer till olika aktörer under den krissituation som uppstått under Coronapandemin. Vår studies frågeställningar är följande: Hur upplever förskollärarna och rektor att förskolans verksamhet har förändrats vad gäller rutiner och struktur? Hur har förskollärarna upplevt sin egen arbetssituation? Hur har förskollärarna upplevt arbetet i barngrupp och möten med barn? Hur har förskollärarna upplevt relationen och samverkan med vårdnadshavare? Hur har förskollärarna upplevt relationen med rektor? Vi analyserar relationernas betydelse utifrån ett Nel Noddings omsorgsetiska teori.

Vi använde oss av semistrukturerade intervjuer med tre förskollärare och en rektor, i från två olika förskolor. Resultatet i vår studie har visat att relationen mellan rektor och förskollärare har varit essentiell, speciellt för förskollärarna då de har behövt stöttning och vägledning i hantering av förskolläraruppdraget. Förskollärarnas arbete med barngrupp och möte med barn under Coronapandemin har visat att deras förhållningssätt i att enbart svara på barnens frågor i enskilda möten, kan ses som en omsorgshandling. Förskollärarnas upplevelse av relationen och samverkan med vårdnadshavare har resulterat i att dialogen och lyhördheten är central under den rådande krissituation. Vår slutsats gällande hantering av förskolläraruppdraget är att en viss undervisning har försummats och en viss undervisning har tillkommit.

Nyckelord: _{​förskollärare, förändringar, krishantering, omsorgsetik, pandemi, rektor,}

Innehållsförteckning

1 Inledning

5

_​

1.1 Kriser 5 _{​1.1.1 Krisreaktioner} 6 _{​1.1.2 Trauma} 6 _{​1.1.3 Krishantering i arbetslag} 7 _{​1.1.4 Stöd för barn i kris} 8 _{​1.2 Riktlinjer i myndighetsdokument} 9

_{​1.3 Syfte och frågeställningar} 10

2 Tidigare forskning

11

_​

2.1 Omsorgssituationer i förskolan 11

_{​2.2 Ansvarsfulla möten} 12

_{​2.3 Ledarskapskompetenser inom krishantering} 13

3 Teoretiskt perspektiv - Omsorgsetik

15

4 Metod

19

_​

4.1 Val av metod 19

_{​ ​4.1.1 Varför kvalitativ metod?} 19

_{​4.1.2 Intervjuer} 20

_{​4.2 Urval} 20

_{​4.3 Genomförande} 20

_{​4.4 Etiska överväganden} 21

_{​4.5 Analysbeskrivning} 22

5 Resultat och analys

23

_​

5.1 Förändringar i organisationen 23

_{​5.1.1 Förändringar i arbetsklimatet} 24

_{​5.1.2 Förskollärarnas upplevelser av verksamhetens förändringar} 25

_{​5.1.3 Förändrade rutiner som rör barnen} 26

_{​5.1.4 Undervisning som har försummats och tillkommit} 26

_{​5.2 Relationers betydelse i rådande krissituation} 27

_{​ ​5.2.1 Relationen mellan förskollärare och barn} 27

_{​5.2.2 Relationen mellan förskollärare och vårdnadshavare} 31

_{​5.2.3 Relationer inom arbetslaget} 33

_{​5.2.4 Relationen mellan förskollärare och rektor} 34

6 Diskussion 36

_{​6.1 Resultatdiskussion} 36

_{​ ​6.1.2 Att skapa en trygg vardag för barnen} 37

_​6.1.3​ Relationens betydelse mellan rektor och förskollärare under Coronapandemin 38

_{​6.1.4 Att möta vårdnadshavare med dialog och lyhördhet} 38

_{​6.2 Metoddiskussion} 39

_{​6.3 Fortsatt forskning} 40

7 Referenslista

41

Bilaga 1 - Intervjuguide

44

1 Inledning

Dagens samhälle står inför en krissituation som möjligen kan rankas till att bli en av Sveriges största kriser genom tiderna. Det är en pågående pandemi i världen och samhället står inför nya riktlinjer som påverkar vardagen. Samtliga län i Sverige arbetar just nu med krishantering av Coronapandemin och nya riktlinjer påverkar både skolor och förskolor.

Till en början hade vi planerat att skriva om barn i kris, såsom barn i sorg och krishantering i förskolan. Men på grund av den aktuella krissituation vi alla befinner oss i, beslutade vi oss för att ta oss an uppdraget om att undersöka hur förskollärare och rektor beskriver sitt uppdrag i den rådande situationen och hur de upplever krisen. Vårt arbete kommer att visa en begränsad bild av hur tre förskollärare och en rektor upplever situationen på förskolan ur ett omsorgsetiskt perspektiv.

Pandemin kan medföra att arbetet _​i förskolan måste förändras. _​Förskolan har mer eller mindre behövt omstrukturera sina rutiner för att minska smittspridning av Coronaviruset. Det kan betyda att eventuell handlingsplan kan ha behövts skrivas med syfte till att förebygga svårhanterade situationer som kan uppstå. Till exempel om flera pedagoger skulle bli sjuka samtidigt eller om Coronaviruset skulle drabba en eller flera barns familjer. I dagsläget är Coronapandemin en kris med potentiellt trauma, då viruset kan orsaka sjukdom och dödsfall. I nuläget vet man inte hur pass stor skada Coronaviruset kommer att orsaka i Sverige.

1.1 Kriser

Kriser i allmänhet är en händelse i livet som kan ändra på individens tillvaro. Tillvaron kan vara ett levnadssätt i det dagliga livet. Kris kan vara olika för olika människor. Atle Dyregrov, legitimerad psykolog, menar att det som definierar en kris kan vara en drastisk förändring i vardagen (Dyregrov, 2007). En kris kan även definieras som ett hot mot grundläggande funktioner i en individs tillvaro. En kris kan variera från hot, olyckor och svår separation till dödsfall (ibid).

Coronapandemin är en kris som hotar tillvaron för miljontals individer. I nuläget hanterar samhällen de olika förändringar som krävs för att få tillvaron att fungera. Länder använder olika strategier för att minimera smittspridning och bevara en god tillvaro för sina invånare. Sverige hanterar Coronapandemin genom att följa Folkhälsomyndighetens rekommendationer gällande social distans och gällande hur och var arbetare som kan arbeta hemifrån ska utföra sitt arbete. Samhällets samtliga institutioner har påverkats mer eller mindre av Coronapandemin och samhällsinstitutioner som till exempel förskola och skola får ta ansvar och se till att Folkhälsomyndighetens riktlinjer följs.

1.1.1 Krisreaktioner

Dyregrov (2007) menar att kriser kan ha olika påverkan på en individ. Kriser kan vara ovanliga händelseförlopp, men behöver nödvändigtvis inte innebära potentiellt trauma (ibid). Vad som definierar ett trauma hos en individ är olika och det beror oftast på individens aktuella livssituation. Individens förutsättningar till att få stöd kan påverka om det kommer att uppstå/utveckla ett trauma (Brolin, Calleberg & Westrell, 2016).

Anna Hellberg, legitimerad psykolog (2018) menar att barn i förskoleåldern inte har utvecklat färdigt förmågan att avläsa och tolka en händelse. Dock menar hon att en femåring har en viss förståelse, i motsats till av en ett-och-halvt-åring. Detta innebär att barn i förskoleåldern är beroende av vuxnas respons och stöd vid kriser. Krisberedskap är väsentlig för att skapa förutsättningar i hantering av svåra händelser och kriser. Hellberg menar även att det är av stor betydelse att ha krisberedskap, då hantering av krisen underlättas och förebygger negativa konsekvenser för ögonblicket och på sikt (ibid). Dock finns det inte i nuläget en krisberedskapsplan på hur en pandemi bör hanteras i förskolan. Därav är myndigheternas rekommendationer avsevärda i den här extraordinära situation i hur institutioner som förskolan bör hantera Coronapandemin.

1.1.2 Trauma

Vi har valt att ha text om trauma, därför att det går inte att skriva om kriser utan att nämna trauma. Dyregrov (2007) menar att när krisen pågår kan den potentiellt innebära ett trauma.

Bruce Perry, forskare inom traumafältet preciserar trauma (citerat i Bath & Boswell, 2016, s. 14): “En psykologiskt stressande händelse som ligger utanför spannet för vanliga mänskliga upplevelser, ofta innefattande känslor av intensiv rädsla, terror eller hjälplöshet.” Nu under Coronapandemin kan många individer uppleva rädsla och oroligheter för sin tillvaro och sin hälsa. Den här intensiva oron och rädslan kan för många upplevas som en potentiell traumatisk händelse, då vardagen plötsligt ändras för många. Den största oron människor kan bära på i dagsläget kan vara att förlora en närstående. Det finns olika typer av trauman i traumaforskning. En enkel kategorisering av trauman är; _{​enskilt trauma ​respektive ​komplexa trauman ​(Hellberg, 2017). Enskilt} trauma kan bero på en enskild incident som kan upplevas överväldigande. Exempel på enskilda incidenter kan vara svår separation, att förlora en närstående eller någon annan händelse som kan vara svår att hantera, till exempel Coronapandemin, då den kan ge upphov till händelser som sjukdom eller dödsfall som kan bli traumatiserade (ibid). På förskolans arena kan enskilda trauman förekomma, då familjer av olika anledningar drabbas av kriser. _{​Komplexa trauman innebär återkommande traumatiska händelser} över tid (Hellberg, 2017). Johan Cullberg psykiater, psykoanalytiker definierar kriser som oförutsägbara händelser som rubbar individens fridfulla tillstånd (Cullberg, 2006).

1.1.3 Krishantering i arbetslag

Arbete på förskola kan innebära hantering av kriser av olika former. Den kris vi ska undersöka är en samhällskris som berör flera nivåer – individen, arbetslaget och förskoleenheten. Tilliten och samarbetet i arbetslaget sätts på prov, när krisen utspelar sig. Hellberg (2018) poängterar att ett starkt arbetslag, det vill säga ett gott arbetsklimat, kan ha en positiv inverkan på krishantering, när väl krisen slår till. Rektorn och förskollärarna har en viktig roll under en krishantering. Personalens förtroende för rektorn prövas och rektorns hantering av krisen kan ge antingen positiva eller negativa konsekvenser för krishanteringen. Det vill säga, är kommunikationen dålig mellan rektorn och förskolläraren kan det skapa osäkerhet och felhantering av olika ärenden i krisen, vilket kan leda till negativa konsekvenser för barnen och pedagogerna. En fördel kan vara att ett arbetslag som har en god kommunikation med rektorn, kan skapa förutsättningar för en god dialog kring krishantering (ibid).

Att arbeta på en arbetsplats där förtroendet och tryggheten har hög prioritet, gör det lättare att hantera en kris tillsammans (Hellberg, 2018).

1.1.4 Stöd för barn i kris

De flesta barn kanske inte upplever den uppkomna situationen som traumatisk, men situationen innebär en förhöjd risk för traumatiska händelser, då till exempel sjukdom eller dödsfall kan förekomma och i beredskapen för sådana händelser kan TMO (traumamedveten omsorg) tänkas erbjuda verktyg för pedagogerna på förskolan. TMO erbjuder även ett sätt att tänka kring trygghetsskapande, som kan vara användbart i tider av allmän oro. Howard Bath, legitimerad psykolog, har arbetat stor del av sitt liv inom socialtjänsten i USA. Bath är grundare till modellen TMO-traumamedveten omsorg, som är till för att skapa medvetenhet hos vuxna som möter barn och unga dagligen, hur de kan hjälpa barn att återhämta sig från ett trauma. Han nämner att TMO inte är en metod utan snarare är ett förhållningssätt och hans syfte är att erbjuda en modell som hjälper den vuxne att vara stöd åt barnet (Bath & Seitha, 2019). Bath fick idén om att förenkla tillgången till fakta för vuxna utan utbildning inom psykiatrin, då han upptäckte att för det mesta av trauma- och krislitteratur riktar sig till psykiatriker och psykologer. Bath menar då att vuxna som möter barn dagligen, som lärare och pedagoger, har också stor nytta av traumahantering (ibid).

TMO grundar sig i tre pelare. En av de tre pelarna är _{​trygghet. Första pelaren vill} understödja till en helande miljö där lärande och utveckling kan ske. Miljöer som skapar förutsättningar för trygghet. _{​Inom TMO har trygghet olika dimensioner. ​Relationell}

trygghet _{​handlar om ​trygghet till vuxna som är tillgängliga och närvarande. Barnet kan} finna särskild relation till en eller flera vuxna. _{​Känslomässig trygghet – det finns}

möjlighet för barnet att uttrycka sina känslor. _{​Kulturell trygghet – barn får möjlighet att} utforska och ompröva sin identitet. _{​Fysisk trygghet – ​Miljö som är lugn och där} samspelen mellan individer sker på ett sansat sätt. Pelare två är relationen som barn utvecklar till den vuxne. Denna relation kan skapa förutsättningar för tillit och trygghet, som kan främja barns helande och utveckling. Relationen mellan en vuxen och ett barn är barnet i centrum och samtal utgår främst från barnets intresse. Pelare tre är _{​Coping ​–}

Coping innebär att utveckla strategier för att hantera känslomässigt krävande situationer. Känslor kan påverkas av yttre faktorer och då behöver barn regleringsstöd. Den vuxne har till uppgift att bekräfta barnets känslor (Bath & Seitha, 2019).

1.2 Riktlinjer i myndighetsdokument

När en influensapandemi ger utbrott, påverkar det alla, ingen har immunitet och det existerar inget vaccin. Skolverket (2020a) skriver att utifrån regeringens beslut finns det möjlighet för en enskild huvudman att stänga ner en förskola. Det ska då finnas en grund, till exempel att verksamheten inte går att driva på grund av coronasmittad personal. Varför Skolverket inte stänger ner skolor och förskolor handlar om att det inte är deras uppdrag, utan det är upp till regeringen eller huvudmannen (ibid). Om det skulle gå till den gräns att en huvudman väljer att stänga ner en förskola, finns det ett krav som måste följas. Det ska då erbjudas pedagogisk omsorg till de barn och elever som har vårdnadshavare vars arbete är samhällsviktigt. De barn som skulle bli utsatta ska då bli erbjudna omsorg som ska kunna jämföras med den pedagogiska verksamheten de vanligtvis deltar i (Skolverket, 2020b).

Folkhälsomyndighetens (2020) råd och riktlinjer för att minska smittspridning på skolor och förskolor är att om ett barn blir sjuk eller får symptom som är influensaliknande, ska de hållas hemma tills de är symptomfria i minst två dagar. Vårdnadshavare som är sjuka får inte vistas ute och därmed inte heller lämna eller hämta sitt barn (ibid).

1.3 Syfte och frågeställningar

Syftet med denna studie är att genom intervjuer undersöka förskollärares och rektors erfarenheter av arbetet på förskola och deras samverkan med och relationer till olika aktörer under den krissituation som uppstått under Coronapandemin. I denna undersökning kommer vi att utgå från ett omsorgsetiskt perspektiv.

Frågeställningar är följande:

● Hur upplever förskollärarna och rektor att förskolans verksamhet har förändrats vad gäller rutiner och struktur?

● Hur har förskollärarna upplevt sin egen arbetssituation?

● Hur har förskollärarna upplevt arbetet i barngrupp och möten med barn? ● Hur har förskollärarna upplevt relationen och samverkan med vårdnadshavare? ● Hur har förskollärarna upplevt relationen med rektor?

2 Tidigare forskning

I följande kapitel redogör vi för tidigare forskning som vi anser vara relevant för vår studie. Vi har valt att fokusera på forskning som berör hur omsorg utspelar sig i förskolan, ansvarsfulla möten och krishantering/krisberedskap. Vi har upplevt svårigheter med att hitta tidigare studier av direkt relevans för vårt arbetet och vi är medvetna om att redovisningen av tidigare forskning därför är begränsad. Vi har tittat på studier som har intresserat sig för omsorg i förskolan, därför att vi menar att förskolans omsorgsuppdrag blir extra viktigt i den här rådande situation som vi befinner oss i. Vi har även valt redogöra för en studie om ledarskap vid krishantering, eftersom vår studie kommer att beröra frågor som rör ledarskap och kompetens att hantera den situation som uppstått i samband med pandemin.

2.1 Omsorgssituationer i förskolan

En studie om barns lärande i förskolan berör vissa aspekter som är relevanta för vår studie. Forskarna Sheridan, Pramling Samuelsson och Johansson (2010) har gjort olika delstudier och i de olika delstudierna i detta forskningsarbetet deltog cirka 230 barn. Delstudierna grundande sig i barns kommunikativa, sociala, matematiska kompetenser och flerspråkighet. I de olika delstudierna, har ett av fokusområdena varit att undersöka förskolors kvalitet och den undersökningen har vi valt att fokusera på. Forskningen vilar på två teoretiska utgångspunkter; variationsteori och interaktionistiska teorier. Forskarna använde sig av en kvantitativ skattningsskala, Early Childhood Environment Rating Scale (ECERS), då ett flertal förskolor skulle undersökas. Forskarna skriver att deras studie om att studera förskolans bidrag till barns kunnande är komplex, vilket har betytt att de behövt använda sig av både kvalitativa och kvantitativa metoder. Det insamlade materialet är brett och består av enkäter, intervjuer, skattningsskalor och observationer. Trettioåtta förskoleavdelningar undersöktes i åtta stadsdelar i Göteborg. Deltagarna bestod av barn, förskollärare, barnskötare, vårdnadshavare och fyra vuxna med annan utbildning (ibid).

Som slutsats kan forskarna Sheridan, Pramling Samuelsson och Johansson (2010) se genom deras undersökning och analys att det som utmärker förskolor med hög kvalitet är ömsesidiga möten mellan pedagog och barn. Hållbara och ömsesidiga dialoger mellan barn och vuxen kan leda till kompetens och pedagogisk medvetenhet i arbetet för en pedagog. Forskarna observerade också förskolor där kvaliteten på omsorgen var lägre. Där tog sig inte pedagogerna sin tid till att samtala med barnen eller möta barnens behov. Forskningen berör delar som är relevanta för vår studie, då slutsatsen är att ett målinriktad arbetssätt, barncentrering och lek och lärande bildar en helhet. Relationen mellan pedagog och barn är det viktiga för att få kvalitet i arbetet (ibid).

2.2 Ansvarsfulla möten

Mie Josefson (2018) har skrivit en avhandling om omsorgens innebörd i förskolan. Avhandlingen studerar frågorna: Hur kan man förstå omsorgens innebörder och praktiska uttryck i förskolan? Hur kan man förstå aspekter av ansvar i relation till förskolans och förskolepedagogers uppdrag i allmänhet och som ett uttryck för omsorgens innebörder och praktiker i synnerhet? Somliga pedagoger ser skillnad på lärande och omsorg trots att helhetsuppdraget ska präglas av att förena lärande, omvårdnad och omsorg. Josefsons (2018) avhandling studerar hur pedagoger uppfattar sitt ansvar för omvårdnad och omsorg samtidigt som de ska ansvara för ett rikt lärande. Att möta barn tidigt i livet och dess föräldrar innebär ett visst ansvar. Som förskollärare har man många ansvarsfulla möten som ställer specifika krav på omsorg. Josefson har valt att utgå från närhetsetiska teoribildningar och dess praktik (ibid).

Denna avhandling berör omsorg och ansvar, där delar av avhandlingen är relevant för vår studie. Forskaren Josefson har i sin metod använt sig av kvalitativa forskningsintervjuer och gruppintervjuer för att fånga informanternas upplevelser och erfarenheter. Empirin bygger på insamling av material under två tidsperioder, 1993-1995 och 2004-2006. Tillsammans fångar materialet stora samhälleliga förändringar med stora konsekvenser som påverkat förskolan negativt. Forskningen berör hur omsorg ska förstås i relation till lärande (Josefson, 2018).

Josefsons (2018) slutsats i hennes avhandling resulterar i att omsorgsbegreppet är mångfacetterat med olika förklaringar. I forskningen beskriver hon att synliggöra omsorgen är svår, då omsorg kan ha olika inramningar och uppfattas olika utifrån olika teoretiska perspektiv och den kan användas olika av olika människor. Josefson har försökt i sin avhandling att synliggöra omsorgsbegreppet genom närhetsetisk ansats. Josefson har sammanfattat informanternas bidrag och kommit fram till hur pedagoger talar om omsorgsbegreppet och hur pedagoger uttrycker sig om ansvaret och dess gränser i förskolan. I avhandlingen beskrivs omsorgsbegreppet som ett utvidgat begrepp, som berör andra aspekter av förskolans uppdrag. I slutsatsen beskriver hon att omsorg är inget som går att synliggöra i en textbok, utan snarare en handling som förmedlas i en händelse. Omsorg är en instinkt och kulturell inlärning som varje individ bär på och yttrar på olika sätt, därav går det inte att synliggöra på enbart ett sätt (Josefson, 2018). Josefson (2018) kom fram till i sin avhandling att ansvaret som ingår i förskolläraryrket pendlar mellan ett kontraktbundet ansvar och ett moraliskt ansvar.

2.3 Ledarskapskompetenser inom krishantering

Wooten och James (2008) har gjort en studie om betydelsen av hur viktigt ledarskapet är under kriser. Forskarnas syfte med studien är att poängtera vikten av ledarrollens kompetenser under kris. Wooten och James (2008) menar att chefer och rektorer som gör det möjligt för sina verksamheter att återhämta sig efter en krissituation visar upp kompetenser som innebär att de är förberedda och har ett förebyggande arbete vid en kris. Forskarna skriver om fem olika faser som sker under en kris och deras studie använder en kvalitativ metod med inriktning etnografisk innehållsanalys, där de undersöker ledarskapskompetenser under varje krisfas. En etnografisk innehållsanalys används för att dra slutsatser och tolka den insamlade empirin utifrån en grundad teori metod. Krisfaserna som de utgår från är: signaldetektering, förebyggande/förberedelse, skademinimering, återhämtning och lärande/reflektion. Den första fasen, signaldetektering innebär att ledare upptäcker tidiga varningstecken av en eventuell kris. Den andra fasen, förebyggande/förberedelse av en kris menas att ledaren förväntas förbereda en eventuell krisplan.

Faserna skademinimering och återhämtning innebär att avgränsa krisen för att undvika att den expanderar, för att på ett effektivt sätt kunna påbörja en återhämtningsplan. Den sista fasen lärande/reflektion innebär att ledningen analyserar krisförloppet och tar tillvara på användbar lärdom (ibid).

Under en sjuårsperiod, från år 2000-2006 har Wooten och James (2008) haft 59 olycks-/krisfall som velat delta i studien. Genom ett stickprov fick de ett urval på tjugo fall, som de valde att göra en djupgående kvalitativ analys av. Forskarnas mål var att koppla ledarskapskompetenser, kommunikation, förhållningssätt, teoretiska relationer och effektiva krishanteringsstrategier. Studiens slutsats delas i två delar, den ena delen presenterar ledarskapskompetenser av chefer som befunnit sig i en kris. Den andra delen av slutsatsen berör krissituationers komplexitet, det vill säga krisens olika former och olika krishanteringsformer, där det egentligen inte finns en specifik plan för hur en organisationskris bör hanteras. I deras studie har de kommit fram till användbara ledarskapskompetenser, förmågor och egenskaper som underlättar krishantering. Wooten och James (2008) menar att en god ledare försöker utbilda sina anställda i krishantering genom att iscensätta olika händelser, för att försöka skapa förutsättning till en god krishantering.

3 Teoretiskt perspektiv - Omsorgsetik

Nel Noddings (2016), en amerikansk feministisk utbildningsfilosof, understryker omsorgens innebörd och betydelse för barns utveckling och lärande. Vårt syfte med studien är att undersöka förskollärares erfarenheter av arbetet på förskola och deras samverkan med och relationer till olika aktörer utifrån Noddings omsorgsetiska teori. Denna teori ger oss möjlighet att förstå relationer på ett fördjupat sätt. Vårt argument till vald teori är att Noddings teori kan ses som ett praktiskt verktyg för hur omsorg och relationsetik etableras i förskolan.

Omsorgsetiken (ethic of care) introducerades av psykologen Carol Gilligan och vidareutvecklades av filosofen Nel Noddings i kritik mot de manliga idealen i moralfilosofi och traditionella etiska inriktningar, som dygdetiken och pliktetiken med flera (Noddings, 1995). Noddings har en kritisk syn på hur moralfilosofi traditionellt är byggd på principer och manliga värden. Noddings feministiska kritik mot de manliga idealen menar på att alla har kapacitet för att ge omsorg. Hon menar att den traditionella moralfilosofins uppbyggnad och upplägg enbart upphöjer det manliga könet. Den äldre traditionella moralfilosofins syn på män respektive kvinnor bygger på en syn där traditionellt kvinnligt arbete blir osynligt eller har ett lägre värde än männens arbete. _​I traditionell moralfilosofi finns principer (givna plikter, upphöjda dygder, regler) som blir måttstock för det som anses vara etiskt/moraliskt. Det traditionellt kvinnliga arbetet, omsorgen som kvinnor i alla tider ägnat sig åt, räknades inte med i denna “mätning”, då det inte ansågs ha etiskt/moraliskt värde (ibid). Noddings menar att man inte kan luta sig mot principer:

“The ethic of care gives only a minor place to principles and insists instead that ethical discussions must be made in caring interactions with those affected by the discussion. Indeed, it is exactly in the most difficult situations that principles fail us.” (Noddings, 1995, s. 188)

Noddings teori blir en kritik mot traditionell moralfilosofi genom att lyfta fram det traditionellt kvinnliga värdena. Hon vill i sin kritik synliggöra betydelsen av omsorg och relationer (Noddings, 1995).

Noddings idéer är att utbilda produktiva medborgare som blir medvetna omsorgsgivare och omsorgstagare (Noddings, 1995). Det som utmärker omsorgsgivaren (the carer) är att hen följer moralisk kompass i hur, var och när omsorgsgivaren ska ge omsorg. “Care as a moral orientation requires receptivity, motivational displacement (the direction of a carer’s energy towards the projects or needs of the cared-for), and completion in the caredfor” (Noddings, 1999, s. 16). Det som utmärker omsorgstagaren (the cared-for) är en individ som är i behov av omsorg, exempelvis ett förskolebarn på en förskola. Barnet har behov av bekräftelse, uppmuntran och vägledning. Modellering motsvarar Noddings särskilt viktiga komponent i hennes omsorgsteori, då den i praktisk handling visar hur omsorg bör ges individer emellan. Omsorgsgivarens uppgift är visa i praktisk handling hur omsorg bör ges för att skapa ett lärande i omsorg. Noddings menar att det inte enbart handlar om att prata om omsorg, utan att det också ska visas (ibid). Noddings menar att en pedagog som föregår som ett gott exempel i moral och etik, kan skapa ett replikerande hos barnen i hur omsorg bör ges och tas emot (ibid).

Noddings konstaterar att varje individ har en naturlig förmåga att ge omsorg och ta emot omsorg. Filosofen menar att det finns en relation mellan den som ger omsorg (the carer) och den som tar emot (the cared-for). Omsorghandlingen förverkligas endast om omsorgstagaren (the cared-for) bekräftar omsorgen. Omsorgen ska vara önskad samt behövd (Colnerud, 2006). Omsorg är betydelsefull i både förskola och skola. Noddings skriver i sin bok _{​Philosophy of Education​:}

We are mainly concerned with the growth of our students as carers and cared-fors. We have to show in our own behavior what it means to care. Thus we do not merely tell them to care and give them texts to read on the subject; we demonstrate our caring in our relations with them. (Noddings, 2016, s. 230)

Noddings (2016) filosofi i moralisk utbildning syftar på hur individer kan förhålla sig i omsorgssituationer. Hennes idéer i hur moral kan läras ut framställs i fyra komponenter:

Modellering _{​innebär att pedagogen visar genom sitt förhållningssätt en omsorgsetisk} praktik och blir en förebild för barnet (Noddings, 2016). Till exempel på förskolor, är det viktigt att pedagoger visar sig vara en förebild för barnen, då det är omsorgsgivaren som visar i praktiken hur omsorg går till genom sina handlingar. För att omsorgstagaren (barnet) ska kunna lära sig, behöver barnet se pedagogens handlingar och vara med i omsorgsetiska situationer (ibid).

Den andra komponenten, _{​dialog, ​innebär att pedagogerna kan inte enbart visa i} praktiken vad omsorg innebär, utan de ska även bjuda in till samtal om omsorg. Noddings (2016) menar att ömsesidigheten skapas när båda parter får uttala sig utifrån sitt perspektiv i en dialog. Ett exempel på förskolan kan vara att ett barn inte vill gå ut på gården med skor, men pedagogen får förklara utifrån ett omsorgsetiskt perspektiv vad som kan hända när man inte har skor på sig utomhus. Båda får uttrycka sina känslor och det sker en ömsesidig dialog.

Den tredje komponenten, _{​praktik, ​innebär att barnet själv ges möjlighet att praktisera,} det vill säga ge omsorg till någon annan. Lärandet kan ske i gruppkonstellationer eller i ett unikt möte, bara de får öva i olika sorters omsorgssituationer (Noddings, 2016). Samtala om omsorg är ett sätt att träna på hur omsorg kan uppfattas och hur den kan ges (ibid). I praktiken får eleven uppleva hur det känns att ta emot omsorg och försöka sätta ord på känslan för att försöka förstå omsorgens innebörd och den andres perspektiv. Noddings menar att relationen är grunden i omsorgsetiken (ibid).

Den fjärde och sista komponenten, _{​bekräftelse, ​handlar om att bekräfta någon. Dock} utmärker bekräftelsen sig, till skillnad från Noddings andra komponenter, då den här komponenten kräver en etablerad relation för att kunna utföras. Det vill säga, att uppmuntra en individ till en bättre version av sig själv kräver en viss förkunskap av omsorgstagaren (the cared-for) för att få legitimitet till bekräftandet. “We build it from knowledge of this particular other and by listening carefully to what she or he tells us” (Noddings, 2016, s. 233).

Noddings menar att bekräftelse inte kommer i ett bestämt format utan snarare anpassas till varje unikt tillfälle. Tillit, uthållighet och lyhördhet är väsentligt för den som bekräftar, för att den andre ska uppleva motivation och ett engagemang i bekräftelsen (Noddings, 2016).

Lyhördhet samt responsivitet är två slags kvaliteter som ska prägla ett omsorgsetiskt förhållningssätt (Colnerud, 2016). Denna teoris primära etiska imperativ_​handlar om att omsorgsetik kan upplevas som en princip. Handlandet i omsorgen är ett unikt agerande för den specifika relationen mellan omsorgsgivare (the carer) och omsorgstagare (the cared-for). Som individ ska man handla så att omsorgsrelationer upprätthålls och främjas. Noddings menar att omsorgsetiken handlar om mötet med den andre (ibid)

4 Metod

I detta kapitel kommer vi att förklara hur vi har gått tillväga i vår insamlingprocess, vilken metod vi har valt, beskrivning av intervjuer samt urval, genomförande, beskrivning av vilka etiska överväganden vi har gjort och analysbeskrivning.

4.1 Val av metod

Beroende på vilken forskning och vad för svar man vill ha i sin undersökning finns det två olika forskningsansatser, den kvalitativa och den kvantitativa metoden (Alvehus, 2013). Vi har valt att göra av kvalitativ forskning med kvalitativa intervjuer. En kvalitativ forskning innebär oftast att undersöka svar från ett mindre urval av personer, för att kunna få en fördjupad förståelse av människors erfarenheter. Den kvalitativa forskningsansatsen ger inte möjligheter att generalisera som den kvantitativa forskningsansatsen kan göra. Observationer och intervjuer är två vanliga tillvägagångssätt för att samla empiri på utifrån den kvalitativa forskningen (Alvehus, 2013). Forskare som utgår från en kvalitativ metod är oftast ute efter innebörder och meningar, snarare än statistiska samband (ibid).

4.1.1 Varför kvalitativ metod?

Kvalitativa intervjuer är inte lika strukturerade, det vill säga att intervjun ger informanten möjlighet att utveckla sitt resonemang mer fritt och kan göra empirin mer fördjupad. I kvantitativa intervjuer är inte detta önskvärt utan då fokuset ligger på forskarens intresse och dess frågor. Vi valde kvalitativ metod, då vi ansåg att det skulle ge oss en djupare empiri, det vill säga fylligare och mer detaljerade svar (Bryman, 2011). Alvehus (2013) menar på att följdfrågorna i den kvalitativa metoden har en stor betydelse och att de intervjuades svar är utförliga. Syftet med den kvalitativa forskningen är att få så detaljerad, noggrann och bred beskrivning som det går (ibid).

4.1.2 Intervjuer

Inom den kvalitativa forskningen är intervjumetoden vanlig. I vår studie valde vi att utföra intervjuer. Vi valde att göra semistrukturerade intervjuer, även kallade löst strukturerade. Precis som Alvesson (2011) nämner ger löst strukturerade intervjuer ett bredare material, där oförutsägbara vändningar kan förekomma och vi som intervjuare kan vara flexibla samt förhållandevis fria i våra frågor. Vårt mål var att få våra informanterna att känna sig avslappnade, känna att intervjun är en trygg situation där hen kan känna sig fri att utveckla sina svar. Det skulle inte kännas som ett förhör, utan mer som ett öppet samtal, samtidigt som det var vi som styrde intervjun. Följdfrågorna är av stor betydelse i semistrukturerade intervjuer (Alvehus, 2013).

Vi valde att intervjua informanterna enskilt. Detta med anledning av att en grupp- eller parintervju inte var möjlig och vi kände att enskilda intervjuer skulle ge oss möjlighet att få fördjupade och utvecklade svar från informanterna.

4.2 Urval

Ett urval måste göras när en undersökning ska utföras. Det finns olika varianter av urval och vårt urval har varit strategiskt, då våra informanter arbetar inom den verksamhet vi har undersökt (Alvehus, 2013). Alvehus (2013) nämner att ett strategiskt urval innebär att intervjua informanter med relevant erfarenhet till studien som ska undersökas. Vi valde att intervjua tre förskollärare och en rektor från två olika förskolor, samtliga är kvinnor. Förskolorna ligger i Skåne, i samma kommun.

4.3 Genomförande

Till en början hade vi kontakt med åtta villiga informanter, vissa med telefonkontakt och vissa med fysisk kontakt. Vi kände till de flesta av våra deltagare sedan tidigare vilket gjorde att vi kunde schemalägga våra intervjuer relativt tidigt i processen. Från början var responsen positiv och alla var villiga att delta, men i slutändan blev det fyra intervjuer istället för åtta, på grund av omständigheter i samband med Coronapandemin. Vi sammanställde ett informationsblad och en samtyckesblankett (se Bilaga 2).

Där fick deltagarna tillgång till vårt syfte med studien och information om vad deras deltagande skulle innebära. Blanketten skickades ut via mail innan intervjuerna gjordes. Eftersom vi följer nya riktlinjer nu från Folkhälsomyndigheten, erbjöd vi våra informanter alternativa kontaktmöjligheter för intervju, såsom videochatt, fysisk kontakt eller mailkontakt. Samtliga tackade ja till fysisk kontakt, intervjuerna genomfördes i vardera förskolas lokaler, vilket var betydelsefullt för vår studie, på grund av att i en fysisk träff är det lättare att tolka informanten och ställa följdfrågor. Vi gjorde en ljudupptagning av varje intervju med hjälp av mobil, efter att vi fått informantens samtycke till detta. Filerna lagrade vi därefter på Malmö Universitets server. Intervju varade mellan trettio och fyrtiofem minuter.

4.4 Etiska överväganden

För att utföra en forskning på ett etiskt korrekt sätt har vi följt Vetenskapsrådets (2002) forskningsetiska principer. Individskyddskravet är konkretiserat i fyra grundläggande huvudkrav. Dessa fyra huvudkrav är: informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet, och nyttjandekravet.

Informationskravets syfte är att varje undersökningsdeltagare ska få ta del av den information som gäller angående studien som ska göras. Det ska upplysas att som deltagare är det frivilligt att ställa upp och möjlighet att när som helst avbryta. Vi valde att skriva ihop samtyckesblankett med informationsblad. Dessa dokument skickades ut via mail innan intervjuerna, så att varje deltagare kunde ta del av information och ge sitt samtycke.

Samtyckeskravet behövs för att få ett godkännande av undersökningsdeltagarna och vi samlade in samtycken både skriftligt och muntligt. Vi var noga med att varje deltagare fick information om att de kunde ta tillbaka sitt godkännande, om de kände att materialet inte skulle få vara med i vår studie.

Konfidentialitetskravet innebär att alla personuppgifter hanteras på ett varsamt sätt. Ett sätt som ska göra det omöjligt att obehöriga kan finna dessa. De lagras på Malmö Universitets server och kommer att raderas ett halvår efter examensarbetet är godkänt. Varje deltagare har avidentifierats i vår studie, de är fullständigt anonyma.

Nyttjandekravet innebär att den insamlade empirin endast får användas i den aktuella studien. Allt vårt material som vi har samlat in kommer enbart att användas till vår studie.

4.5 Analysbeskrivning

Det första steget i analysen vi gjorde var att transkribera intervjuerna. I transkriberingen sker en omvandling från tal till skrift/text. Det finns olika sätt att transkribera på och vi valde att utgå från konversationsanalys, då vi skrev ner allt ordagrant (Alvehus, 2013). Vi delade upp transkriberingen jämnt och tog därför vars två intervjuer. I vår transkribering valde vi att göra anteckningar om ansiktsuttryck, pauser och intonationer.. Vårt transkriberade material blev fyrtioen sidor. Det finns olika sätt att sortera sitt material på och vi valde att fokusera på Noddings omsorgsetiska komponenter (dialog, praktik, modellering och bekräftelse) samtidigt som vi var observanta på vad som återkom regelbundet hos förskollärarna. Vi valde att färgmarkera det som vi tolkade och som kunde förstås som dialog, praktik, modellering och bekräftelse, för att sedan skriva ut och sortera. Vi bestämde även att tolka hela meningar som informanterna sagt, vi tolkade meningarna utifrån Noddings idéer om omsorg, lyhördhet och relation. Det kändes lättare att synliggöra och tolka de omsorgsetiska begreppen när vi hade transkriberingarna till hands. Vi läste texterna ett flertal gånger och genom diskussioner kom vi fram till vilka citat som vi ansåg berörde omsorgsetiken.

5 Resultat och analys

I följande kapitel kommer vi att presentera vår analys i två delar. I första delen ger vi en deskriptiv sammanställning av förskollärares och rektors beskrivning av de förändringar som har skett i förskolan. Den deskriptiva delen av vår analys kommer att besvara två av våra frågeställningar som berör förskollärarnas arbetssituation och förändringar som uppstått i förskolans verksamhet under Coronapandemin. I den andra delen kommer vi att besvara tre av våra frågeställningar som berör förskollärarnas relationer och samverkan med barn, kollegor, vårdnadshavare och rektor. Denna del i analysen kommer vi att analysera ur ett omsorgsetiskt perspektiv. _{​I en tid av oro, ovisshet och} stora förändringar i ordinarie verksamhet ställs nya krav på förskollärarens förmåga att samverka med och möta förskolans olika aktörer. Betydelsen av förskollärarens förmåga att visa omsorg och värna om relationer blir särskilt viktig under rådande omständigheter, och därför väljer vi en teori som omsorgetisk teori som ger oss verktyg till att förstå relationer och omsorg på ett fördjupat sätt. Vi har valt att namnge informanterna på följande sätt: _{​Förskollärare A, Förskollärare B, Förskollärare C och} Rektor.

5.1 Förändringar i organisationen

Under samtliga intervjuer förklarar förskollärarna och rektor att både rutiner och strukturer har behövt förändras. Informanterna berättar om sin upplevelse av hur förändringarna har påverkat arbetet på olika sätt. Förskollärarna berättar hur de försöker hantera oro. De nämner att det finns oro hela tiden om vad som ska hända, ska förskolor stängas ner eller vad händer om all personal bli sjuka? Förskollärare B säger att: “Ja, men så här är reglerna just nu och till sist är det så att om vi personal blir sjuka och det inte finns vikarier, då kanske vi måste stänga.” Det finns risk för nedstängning och samtliga förskollärare nämner att handlingsplan görs, eftersom nya riktlinjer tillkommer, men att de inte har så mycket inblick i det, då det är ledningsgruppens ansvar. Rektor nämner att under de första veckorna av krisen var det mycket som låg på hennes skrivbord. Det var nya direktiv från dag till dag och hon nämner att det blev många arbetstimmar hemma.

I början blev det mycket jobb. Vart skulle jag börja någonstans? Och någonstans förstod man att saker och ting som vi brukar göra i april och mars kommer inte ske, detta får lugna ner sig och prio får vara Corona. Informationen, säkerställa vardag och rutinerna och allt det här som då blir viktigt. [...] Föräldrabesök och drop-in, allt sådant ligger på is. (Rektor)

Fastän mycket ligger på is på grund av omständigheterna har förskolorna kunnat bibehålla en trygg vardag för barnen. Rektorn lyfter att vardagen i förskolan är väldigt viktig just nu på grund av att vårdnadshavare kanske jobbar hemifrån och barnen kan påverkas av att hemmiljön ändras.

Det får vi klappa oss på axeln, för att vi tar oss tiden och tänker till och sätter oss ner varje planering och försöker hålla vardagen så gott det går. [...] Då kom någon pedagog från varje ställe och sa: Det är ingen idé att vi planerar någonting, utan vi kan bara vara. Då svarar jag: Nä, nä, nä, här ska vi inte bara vara, utan här ska vi göra. Vi är den enda tryggheten för de barn som är här och för de barn som kommer komma tillbaka. [...] Vi har vår vardag och den är extremt viktig för barnen. (Rektor)

Att bevara vardagen som den alltid har varit på förskolan, är just nu det viktigaste de kan göra, nämner samtliga informanter.

5.1.1 Förändringar i arbetsklimatet

Jag ser ju egentligen inte så stor skillnad på barnskötare och förskollärare, men i de här lägena så blir det ju det. För det är jag som förskollärare som har huvudansvaret och får gå på möten och ta in information. [...] Klart jag har huvudansvaret, men jag delegerar till barnskötarna och vi jobbar som ett team. Men här har det blivit mycket så att det är förskollärarna som ska gå på möten och det är vi som har huvudansvaret, det är vi som får tänka ut och skapa rutinerna. Det är skillnaden i arbetslaget. Det har mer satts på sin spets. (Förskollärare B)

I ovanstående citat uttrycker förskolläraren att rollen som förskollärare sätts på sin spets och att i vanliga fall ser informanten barnskötare och förskollärare som jämlika. Förskollärare B fortsätter: “Man är väldigt glad att man är två förskollärare. Så det den ena inte tänker på eller hinner med kan den andra tänka på.” På denna förskola var det mer påtagligt att förskollärarna fick mer ansvar under denna krissituation jämfört med förskollärarna på den andra förskolan. Vidare berättar Förskollärare B att det är inte förrän de tänker tillbaka och får perspektiv på situationen, som det går att känna efter om det blev en tyngd i arbetet jämfört med innan. Förskolläraren menar att det har varit många nya direktiv och riktlinjer att förhålla sig till och hon syftar på att det är svårt bedöma hur pass mycket merarbete Coronapandemin har medfört.

På den andra förskolan förklarar Förskollärare C: “Det är inte bara mig det hänger på, utan det hänger på oss alla. Vi måste ju alla hjälpas åt. Så jag känner inte att det bara hänger på mig.” Här uttrycker Förskollärare C att ansvarsfördelningen är mer jämn mellan kollegorna och ansvaret inte just hänger på förskollärarna.

5.1.2 Förskollärarnas upplevelser av verksamhetens förändringar

Vår verksamhet har förändrats lite i och med att vi är ute lite mer än innan, men annars så märker vi inte av detta som sker. När man kommer hem sätter man på nyheterna (_​förskollärare skrattar), Vad är det som har hänt i samhället? För vi är inte påverkade av viruset här. (Förskollärare B)

Förskolans rutiner och struktur skapar ett lugn i ett oroligt samhälle. “Stressad och orolig kan jag vara privat, men inte i min profession. Här går jag ju in och klär på mig min roll som förskollärare” säger Förskollärare B. Förskolläraruppdraget är ett helhetsuppdrag där barnet och dess behov är i centrum.

“Ja, det fungerar så länge vi är friska för det kan vara en oro för oss personal. För att vi kanske kan få en förkylning eller hosta [...] Vad händer då, för alla barnen är ju här?” säger Förskollärare A. Förskolläraren har en inre oro inför vad konsekvenserna blir för verksamheten. “Vi är liksom förberedda på vanliga kriser såsom skilsmässa, djur som

dör, vårdnadshavare som dör. För det är vi förberedda på att möta. Men en sån här pandemi har vi inte varit beredd på” säger Förskollärare C. Förskolläraruppdraget är ett brett uppdrag som präglas av kommunikation till barn, vårdnadshavare, kollegor och rektor. Strukturförändringar och eventuell förändring i arbetsstyrkan vid fall av att många ordinarie blir sjuka, kan skapa oro hos förskollärarna.

5.1.3 Förändrade rutiner som rör barnen

Grundstrukturen har stor betydelse. Hittills har många förändringar gjorts i både omsorgsrutiner, hygienrutiner och måltidsrutiner. Om personal blir sjuk finns det beredskap om att grannförskolans pedagoger kan hjälpa till. Men att behöva ändra på arbetsstyrkan eller barngruppen är en stor oro för förskollärarna. Mycket går att ändra på, men förändra arbetsgrupp och barngrupp upplevs som svårt, anser förskollärarna. En viktig rutin som ändrats är att lämning och hämtning måste ske utanför förskolans dörrar. Förskollärarna A och B uttrycker att det har fungerat bra på deras avdelning men att det kan bli mer sårbart för småbarnsavdelningen, då inskolningar är en viktig del av småbarnsavdelningen. Förskollärare B har en idé om hur pedagogerna på småbarnsavdelningen kan möta vårdnadshavare vid inskolning: “De kan ju gå in när vi andra är ute. Eller så får de tvätta händerna och sprita sig innan de går in liksom.”

5.1.4 Undervisning som har försummats och tillkommit

Viss undervisning har försummats och viss undervisning har tillkommit. Mycket har förändrats, både för barn och för pedagoger. Utomhusverksamheten har blivit en mer tillgänglig undervisningsmiljö, då båda förskolorna har varit ute mycket nu för att minska smittspridning. Rektorn påpekar att det är tur att de har haft vädret med sig och barnen har inte påpekat att de är ute mer än vanligt. Rektorn upplever att barnen har förstått att de kan ta med sig leken ut. Vidare berättar rektorn att:

Vi kan försöka finna ett lärande i en kris. För alla barn kan tvätta sina händer men varför ska vi göra det och hur länge ska vi göra det och inte bara ATT vi ska göra det. Utan att man lär sig något av det.

Rektorn menar att det finns möjligheter till att finna lärande i en kris. Hon syftar på att fördjupa lärandet i situationer som har med krisen att göra. För att minska smittspridningen har maten fått stå kvar på vagnen och pedagoger har fått i uppgift att lägga upp maten istället. Undervisning som sker under måltider, när barn får öva på att lägga upp egen mat har fått uteslutas. Detta kan påverka de äldre barnens förberedelser inför skolan och de yngre barnens lärande. Förberedelser inför skolstart har påverkats en del, det mesta ligger lite på is och förskollärarna inväntar direktiv från skolan och rektor om hur de ska gå tillväga om barnen får besöka skolan eller inte med hänvisning till Corona. Förskollärare C säger att: “Vi brukar gå ut med den informationen, att har deras blivande lärare frågor så är de jättevälkomna att ringa hit eller komma och prata med oss.” Vi upplever att förskollärarna har fått justera sin undervisning i omsorg och lärande till en viss del, då hälsa och säkerhet har fått prioriteras under den rådande situationen. Därför är det betydelsefullt att göra vad man kan under omständigheterna. Relationen mellan barn, vårdnadshavare, kollegor och rektor är högt betydande, speciellt när det sker en kris som berör alla.

5.2 Relationers betydelse i rådande krissituation

I denna del av analysen _​lyfter vi förskollärarnas olika relationer utifrån ett omsorgsetiskt perspektiv. Vi kommer att analysera utifrån omsorgsetikens idéer där vi särskilt lyfter: dialog, tillit, trygghet, lyhördhet, modellering, praktik och bekräftelse. Dessa omsorgsetiska aspekter har blivit synliga i vår empiri och de har framstått som betydelsefulla i förskollärarnas relationer.

5.2.1 Relationen mellan förskollärare och barn

“Vi svarar på frågorna som barnen har. Vi förstorar inte upp något. Finns det inte barn med oro, behöver vi inte skapa en oro” säger Förskollärare A. Ur ett omsorgsetiskt perspektiv så är varje möte med ett barn unikt. Vi upplever att förskollärarna tar till vara på varje möte med barnen, då förskollärarna svarar på barnens frågor gällande Corona under dessa möten. Vi tolkar förskollärarens citat som att det finns barn som uttryckt frågor kring Coronaviruset, men å andra sidan tolkar vi det som att det finns barn som inte har uttryckt frågor alls.

Ur ett omsorgsetiskt perspektiv beslutar förskollärarna att inte skapa oro genom att inte svara på barnens frågor om Corona i storsamlingen. Detta för att bibehålla de barns vardag som inte har blivit påverkade av Corona. Vi tolkar att förskollärarna svarar konkret på barnens specifika frågor enskilt och vi uppfattar förskollärarnas ställningstagande i att inte förstora upp oron i barngruppen som en omsorgshandling.

Förskollärare C uttrycker: “Jag tror de pratar mycket om det hemma. Här försöker vi hålla vardagen kvar. När det uppstår en kris, är det viktigt att vi behåller rutiner, så det blir en trygghet för barnen.” Vi tolkar förskollärarens påstående om att barn och deras vårdnadshavare diskuterar Coronapandemin hemma och detta behöver inte vara alla barns verklighet. Det kan vara så att i somliga barns hem samtalas det inte om Coronapandemin, vilket kan betyda att de barn kan behöva ha en dialog gällande Corona på förskolan. Men å andra sidan kan det vara viktigt att bibehålla vardagen i förskolan för att minska oron i barngruppen.

Jag tror också att det är ganska viktigt att vilken kris man än hamnar i, så kan det vara ganska skönt att vila från sin oro. När det pratas mycket om det hemma, föräldrar är oroliga och så vidare. Här kan de komma hit, här är det en frizon där de kan tänka på annat, där de får leka. (Förskollärare C)

Vi upplever denna kris som extraordinär och utmärker sig från andra kriser, då denna Coronapandemi är ett påtagligt hot som kan förändra en individs tillvaro markant och plötsligt. Vad betyder det att kunna vila från sin oro? Vi tolkar att vila från sin oro kan skilja sig från en individ till en annan. Ur ett omsorgsetiskt perspektiv tolkar vi det svårt att möta hela barngruppens olika behov i att vila från sin _​oro gällande Coronapandemin, detta uppfattar vi som ett omsorgsetiskt dilemma. Vi upplever att förskolläraren uppfattar att förskolan kan ses som en distraktion.

“Men det är viktigt att finnas där och lyssna framförallt. Det är så i alla kriser, vad som än händer får man tänka med hjärtat, ha stora öron och sen behöver man inte ha någon mun”, menar Förskollärare C.

Här ger förskolläraren ett uttryck som kan kopplas till omsorgsetiken, då dialogen i en omsorgsetisk bemärkelse inte alltid behöver vara ett samtal utan lyhördheten kan vara lika betydelsefull. Detta kan ses som en strategi av omsorgsgivaren till att observera omsorgstagarens behov. Å andra sidan, kan dialogen vara väsentlig men inte alltid nödvändig, då omsorgsetiken menar att omsorg kan visas i handling. Vi tolkar förskollärarens tanke om att tänka med hjärtat kan vara som en omsorgshandling.

[...] Det är många som ska börja skolan till hösten och det är ju mycket viktigare än detta. Barnens uttryck: “Varför får vi inte besöka skolan?” “Nej det beror på att vi inte får gå in där.” [...] Det är mycket vi inte får för tillfället, det blir lite tråkigt. Det är mer ifrågasättningar om varför det är så, än om själva Coronaviruset. (Förskollärare B)

Vi tolkar att förskollärarens gensvar till barnen angående frågan om skolan och inställda evenegemang kan uppfattas som otillräcklig, då förskollärarna uppfattar att barnen är mer ifrågasättande över skolsituationen och inställda evenegemang än Coronaviruset. Detta tolkar vi för att förskolläraren inte svarar på barnens frågor i storsamling gällande Coronapandemin. Vi anser att förskollärarens strategi i att undvika att svara på barnens frågor angående Coronapandemin i storsamling kan vara är en faktor till barnens ifrågasättningar. Förändringar har skett på samtliga förskolor, vilket har inneburit inställda evenemang för barnen, vi tolkar förskollärarens uppfattning av barnens uttryck som ledsamt, vilket vi tror kan skapa en nedstämdhet i barngruppen. Men å andra sidan är det en extraordinär situation_​​och förskolläraren fortsätter med att säga:

Vi bekräftar och svarar på deras frågor. Ibland har vi fått googla en del, som allting annat. Min personliga åsikt är att man skapar en oro om vi pratar om det i en samling. Vi svarar när de har frågor och berättar varför vissa saker blir inställda. Och då är det på grund av Coronaviruset säger vi. (Förskollärare B)

En av omsorgsetikens komponenter är bekräftelse och utifrån ovanstående citat kan vi konstatera att förskolläraren ger bekräftelse till barnen genom att besvara deras frågor enskilt.

Förskollärarens förhållningssätt i att enbart svara på barnens frågor individuellt för att förebygga oro i barngruppen kan å andra sidan ses som ett hinder för förskolläraren att upptäcka barngruppens behov och inte enbart det individuella barnets behov. Bekräftelsen blir särskilt viktig under en krissituation, där många förändringar uppstår och lyhördhet är en viktig aspekt för att bekräfta och besvara förskolebarnens frågor.

Vi gör som vanligt. Vi har så nära relation till barnen. Så det gör inte liksom någon skillnad. Jag menar, är ett barn ledsen så ska barnet självklart få tröst. Det ingår i vårt uppdrag, det finns inget och tumma på när det kommer till att trösta barn. Visa närhet, barnen är här så många timmar och ska inte vi vara en trygghet? Vissa barn behöver hålla handen medans andra barn behöver komma närmare. (Förskollärare A).

Förskollärarens skapta relation till barnen kan vara en orsak till att förskolläraren vill behålla vardagen för barnen och ge barnen trygghet och den omsorg som de behöver. I en relation utifrån omsorgsteorin, behöver omsorgsgivaren vara lyhörd och uppmärksam för att uppfatta omsorgstagarens behov. Förskolläraren uppmärksammar barnens olika behov av omsorg. Omsorg kräver omtanke av vad den andres behov kan vara för att kunna etablera en omsorgsrelation. Utifrån ovanstående citat menar Förskollärare A att omsorg kan se olika ut och måste stämmas av med omsorgstagaren. Att låta bli att trösta ett barn som undviker förskollärarens kram, skulle kunna betraktas som ett uttryck av omsorg. I sådana situationer behöver förskolläraren pröva andra sätt för att bibehålla och fördjupa relationen till barnet. I praktiken kan barnet själv testa på att ge omsorg och få omsorg, för att uppleva och förstå omsorgens innebörd.

Asså, det är jättesvårt det här med att inte ta emot ett barn som är ledsen. Det går liksom emot alltihopa. [...] Men att kunna neka ett barn som är ledsen, det går inte, nä, det går inte. [...] Det är en instinkt man har. (Förskollärare B).

Om förskolläraren hade nekat ett barn som är i behov av omsorg hade det blivit motsägelsefullt ur ett omsorgsetiskt perspektiv, då modellering innebär att vara en god

förebild och praktik handlar om att visa omsorg genom handling. Förskolläraren i förskolan talar om sin omsorg som en instinkt. Trots uppmaningar om att hålla avstånd och smittorisken som råder vid nära kontakt har förskolläraren svårt att neka ett barn omsorg. Vi tolkar att förskollärarens modellering och praktik synliggörs under rådande krissituation och vi uppfattar hennes omsorg som en omsorgsmentalitet.

5.2.2 Relationen mellan förskollärare och vårdnadshavare

Det har varierat i hur förskollärarna upplever föräldrasamverkan. Vi fick till oss under våra intervjuer att det inte funnits några specifika komplikationer mellan förskollärare och vårdnadshavare under denna kris. Men att somliga vårdnadshavare har behövt diskutera förändringar som har skett på förskolan. Kommunikationen har varit bra med vårdnadshavare trots samtal och diskussioner angående förändringar av struktur och rutiner på förskolan. Samtliga förskollärare har nämnt att majoriteten av alla vårdnadshavare har varit förstående.

På den ena förskolan får vårdnadshavarna i dagsläget enbart en glimt av förskolevardagen vid varje hämtning och lämning. “Det är jobbigare för föräldrarna än vad det är för barnen” tror Förskollärare A. “Jag tycker man har fått en roll som en ordningspolis, mer än vad man hade hoppats på. Man får ta mycket mer diskussioner och konflikter med föräldrar om saker och ting” påpekar Förskollärare B. Vi tolkar att förändringar kan upplevas svåra, vårdnadshavare som är vana vid en viss rutin vid hämtning, lämning kan leda till diskussioner. På den andra förskolan får vårdnadshavarna vistas i förskolans lokaler vid hämtning och lämning. “Vi tar oss tid varje gång de hämtar och lämnar. Kan svara på deras frågor och finns där för dem. De vågar uttrycka sin oro om de känner så, det tror jag” nämner Förskollärare C. Förskolläraren upplever att vårdnadshavarna känner en trygghet när de får komma in på avdelningen och samtala med pedagogerna. I Noddings omsorgsetik är dialogen _​en viktig komponent och närhet kan _​uppstå när kommunikationen utvecklar ett samspel mellan två individer.

“Man har fått en annan roll på något vis” nämner Förskollärare A. Riktlinjerna som har lett till förändringar i förskolan som hantering av barn vid sjukdom, hygien och krishantering kan ha skapat tydliga ramverk i hur förskollärarna ska utföra ett likvärdigt arbete. Möjligen har tydliggörandet av regler i förskolan förstärkts och skapat en enad front i arbetsstyrkan. Vi upplever att genom gemensamma riktlinjer kan det skapas ett likvärdigt förhållningssätt vid hantering av sjukdom, hygien, omsorg och undervisning.

Utvecklingssamtalen har fått vänta, men det finns de vårdnadshavare som verkligen vill ha ett. Det är samma riktlinjer för alla, men i vissa fall får förskollärarna göra undantag.

Det vi har känt oro för är hur vi ska bedriva vårt utvecklingssamtal. Föräldrar som absolut vill ha ett samtal, kan vi kanske ha det på parkeringsplatsen, men då kommer hela den här frågan om sekretess. Kan vi gå runt och prata om ditt barn öppet? Det är jättemånga sådana här svåra frågor. (Förskollärare B)

Förskolläraruppdraget handlar om att möta varje barns behov, men i denna situation känner förskollärarna att de ska även möta varje vårdnadshavares behov. Uppdraget blir väldigt komplext och förskollärarna kan ibland känna att det inte går att uppfylla allas förväntningar. Närkontakten mellan förskollärare och vårdnadshavare har också behövt förändras. Förskollärare A nämner att: “Det finns någon förälder som jag känner att jag har fått behöva säga till om att tänka på avståndet. De vill gärna stå nära och prata och då tänker jag på det.” Att säga ifrån om något som aldrig varit ett problem innan, kan vara jobbigt, men samtliga förskollärare menar att de kan hänvisa till de riktlinjer som ska följas. Vi tolkar att förskollärarna utgår från ett omsorgsetiskt förhållningssätt, men vad innebär det när de behöver tänka på social distansering i mötet med vårdnadshavarna? Mötena och samtalen med vårdnadshavarna har förändrats och på grund av distanseringen har kommunikationen blivit annorlunda. På en av förskolorna sker hämtning och lämning på gården och detta kan göra att samtalen med vårdnadshavarna inte upplevs fullständiga, då förskollärarna kan behöva tänka på barnens integritet, då många vistas på gården.

Förskolläraren upplever att föräldern vill ha närhet vid samtal, men förskolläraren vill följa riktlinjerna, detta mötet upplever vi som en motsägelse till ett omsorgsetiskt förhållningssätt. Utifrån ett omsorgsetiskt förhållningssätt är varje möte unikt och i dagsläget tolkar vi att möten med vårdnadshavare kan upplevas problematiskt, då social distansering måste respekteras.

5.2.3 Relationer inom arbetslaget

“Vi kollegor som jobbar dagligen, vi kan ju inte tänka på att hålla avstånd” säger Förskollärare B. Samtliga förskollärare menar på att arbetsklimatet inte har förändrats på ett märkbart sätt. De har mer nämnt att de har kommit varandra närmare, då de har behövt diskutera och planera mer än vanligt.

I såna här tider blir vi mycket informerade och får gilla läget. Det är inte så mycket att diskutera, upplever jag [...]. Det är så nytt. Snarare har man lärt sig lite att ta det lite lugnt, för vissa saker är viktiga en vecka sen andra veckan är det inte så viktigt. (Förskollärare B)

“Det vi pratar om i personalrummet är en helt annan sak” säger Förskollärare A. Personalrummet är som en fristad, vilket innebär att förskollärarna får slappna av och helt enkelt gå ur sin profession om så önskas. Personalrummet fungerar som en mötesplats för förskollärarna, där de tillåts ventilera kollegor emellan på ett friare sätt, utan att behöva tänka professionellt. Denna förändring kan bero på att ansvaret för barngruppen släpps.

“Jag tänker att man finner ett lugn i rutiner, i sina kollegor [...]” säger _{​Förskollärare B.} Grundstruktur i arbetsgruppen skapar en trygghet. Närheten och den byggda relationen kollegor emellan kan förmedla ett lugn och en samsyn i hur avdelningen ska hantera förskolläraruppdraget under Coronapandemin.

5.2.4 Relationen mellan förskollärare och rektor

Relationen mellan förskollärarna och deras rektor sätts på prov under en krissituation, det vill säga att betydelsen av relationen synliggörs. Samtliga förskollärare har uttryckt under intervjuerna hur viktigt det är med en bra tillit och trygg relation till sin rektor. Förskollärare C berättar att: “Det har alltid funkat bra, hon är här en eller två gånger i veckan. [...] Vi hörs via telefon ofta. Hon stöttar och uppmuntrar.” Vi tolkar att förskolläraren upplever trygghet när rektorn är anträffbar och vi upplever att förskolläraren får stöttning och uppmuntran vid samtal med rektorn. Kommunikationen mellan rektor och förskollärare kan ske på olika sätt, det kan innebära fysisk kontakt, men även telefonkontakt. “[...] vi sitter varje vecka och pratar tillsammans med vår rektor [...]” säger Förskollärare C. Vi tolkar att dessa möten kan skapa tillit i relationen mellan rektor och förskollärare och i dessa samtal kan tryggheten bibehållas eller förstärkas för förskollärarna. Samtal är en kommunikationsform där det sker ett utbyte av lyhördhet och dialog. Ur ett omsorgsetiskt perspektiv kan då båda parters behov yttras. “Vi utbyter tankar och idéer, rädslor och om man är orolig. Vi har en öppen dialog och vi kan säga allt till varandra känns det som. Så jag tycker det känns jättebra” säger Förskollärare C. Vi upplever att dialogen är viktig i kriskommunikation, då den kan bekräfta och uppmuntra till trygghet och tillit.

“Det är såna här tider att jag har fått hänvisa till min chef, om jag inte kan svara på frågor. Jag kan inte alla regler och vad som sägs. Det är ju chefens jobb också” säger Förskollärare B. Förskolepersonal kan förvänta sig att en rektor ska finnas till hands när krisen inträffar. En rektor har det övergripande ansvaret för det pedagogiska arbetet på en förskola. Under intervju med rektorn, beskrev hon att när Coronapademin uppstod kände hon en oro och stress: “Första tiden så kände jag så, för då hade man inte greppat det hela. Sen kom tanken att jag ska ansvara för det hela.” Chefens stöd är betydande för arbetsstyrkan. Men å andra sidan, ur ett omsorgsetiskt perspektiv är det också viktigt att de anställda visar stöd till chefen, så att relationen blir ömsesidig. Under en krissituation kan relationen mellan rektor och förskollärare verka otillräcklig för rektorn, då uppdraget skiljer sig åt. Oftast är rektorn enbart en person som bär på ett övergripande ansvar för en enhet, men vi tolkar att under Coronapandemin har rektorn upplevt sig ensam i det övergripande ansvaret för verksamheten.

“Men i min roll, när man är rektor för så små enheter, kan man sakna att få bolla idéer och träffas i sammanställningar för rektorer. Det är nu man egentligen behöver varandra som mest” säger Rektorn. Nätverksträffar där rektorer möter varandra för att samtala och bolla idéer har numera uteblivit, då fysiska träffar inte längre är möjliga. Rektor uttrycker att hon själv kan behöva stöd och uppmuntran av andra rektorer. Bekräftelsen av varandra inom yrket är betydelsefull för att veta att man inte är ensam. De olika uppdragen bär med sig olika orosmoment.