Skogar med höga naturvärden i Västerbottens län

(1)

Skogar med höga naturvärden

i Västerbottens län

(2)

Utgiven av Länsstyrelsen Västerbotten 2017 Redaktör: Julia Pettersson

Text: Personal vid Naturvårdsenheten, Länsstyrelsen Västerbotten Foto: Länsstyrelsen Västerbotten om inget annat anges

Grafisk produktion: Emma Johansson Figurer och kartor: Julia Pettersson Tryck: Arkitektkopia

Första upplagan: 150 exemplar © Länsstyrelsen Västerbotten

(3)

Förord

Västerbotten är ett av landets största län och utgör ungefär en åttondel av landets yta. Skogen är den domine-rande naturtypen och upptar omkring 68 procent av länet. Förändringstakten vad gäller markanvändning har varit snabb. De senaste femtio åren har människan påverkat och omdanat naturmiljöer i mycket snabbare takt än tidigare i historien. Som följd har många av de arter som tidigare varit vanliga i våra skogar blivit hotade. Det finns fortfarande fragment av skogar som bara nyttjats lågintensivt. Där finns det kvar en del av den rika biologiska mångfalden som präglar så kallade naturskogar eller urskogar. Nätverk av skogsområden med höga biologiska värden skapar ett ekologiskt sammanhang i landskapet och utgör därmed en förutsättning för att bevara landskapets biologiska mångfald.

Länsstyrelsen har på regeringens uppdrag under många år arbetat med att kartlägga och skydda värdefull natur för att biologisk mångfald och ekosystemtjänster ska bevaras och stärkas. Under årens lopp har en ansenlig mängd kunskap och fakta om länets skogar byggts upp.

I regleringsbrevet som innehåller regeringens riktlinjer till Länsstyrelsen anges att vi med förebyggande insatser ska skydda, förvalta och tillgängliggöra värdefulla naturområden. Skydd av skog är ett prioriterat arbetsområde för regeringen och kvarvarande skogliga värdekärnor som saknar skydd ska bevaras. I Läns-styrelsens uppdrag ingår även att ta fram regionala handlingsplaner för grön infrastruktur, det vill säga nätverk av olika naturområden i landskapet som bidrar till och stärker den biologiska mångfalden. I uppdraget ingår bland annat att identifiera och redovisa områden med höga naturvärden som kan utgöra grund för tillståndsprövning och fysisk planering.

God kunskap är i många avseenden avgörande när beslut ska fattas. Kloka beslut och överväganden, oavsett om det gäller miljö, ekonomi eller sociala frågor, är avgörande om vi ska uppnå en långsiktigt hållbar utveckling.

I den här rapporten presenteras resultaten av många års kunskapsuppbyggande arbete för att öka kännedomen om de skogsområden i länet som är av särskild betydelse för biologisk mångfald. Rapporten kan utgöra ett underlag för myndigheter och övriga aktörer som arbetar med markanvändningsfrågor och bevarande av biologisk mångfald i skogslandskapet. Förhoppningen är att sammanställningen ska komma till nytta i många olika sammanhang.

(4)

(5)

Innehåll

Inledning 1

Genomförande 3 Resultat 5 Skogar med höga naturvärden 7

Bjurholms kommun 9 Dorotea kommun 37 Lycksele kommun 45 Malå kommun 83 Nordmalings kommun 91 Norsjö kommun 113 Robertsfors kommun 114 Skellefteå kommun 125 Sorsele kommun 161 Storumans kommun 179 Umeå kommun 225 Vilhelmina kommun 263 Vindelns kommun 291 Vännäs kommun 311 Åsele kommun 317 Register 357

(6)

Inledning

Länsstyrelsen har det övergripande ansvaret för att bevara värdefulla delar av Västerbottens natur1_{. En av} grundförutsättningarna för skyddsarbetet är de mål för miljökvaliteten i Sverige som riksdagen har antagit2_. Miljökvalitetsmålen innebär bland annat ett utökat skydd av skog, mark och vatten. En del i Länsstyrelsens arbete innebär att ta fram underlag som stöd för urval av naturområden lämpliga för skydd och andra beva-randeåtgärder. Bevarande och vård av värdefulla naturområden, formellt eller frivilligt, är en viktig del av den svenska modellen för att skapa långsiktigt hållbara ekosystem för djur, växter och människor.

Länsstyrelsen har även ett uppdrag, tillsammans med ett flertal andra myndigheter, att utveckla arbetet med grön infrastruktur3_{. Kortfattat är grön infrastruktur ekologiskt funktionella nätverk av naturområden} och andra element där landskapets biologiska mångfald bevaras och ekosystemtjänster säkerställs. I detta uppdrag ingår också att identifiera naturmiljöer med höga naturvärden och att tillhandahålla underlag till olika aktörer som grund för tillståndsprövning och fysisk planering eller som grund för olika typer av bevarandeåtgärder.

Mellan åren 2003 och 2015 har Länsstyrelsen Västerbotten genomfört ett stort antal fältinventeringar och naturvärdesbedömningar av skogar med höga naturvärden.

I denna rapport presenteras de skogar med höga naturvärden som har identifierats nedan gränsen för fjällnära skog. Redovisningen omfattar endast områden som har fältbesökts av personal på Länsstyrelsen. Under samma tidsperiod har skogar ovan gränsen för fjällnära skog inventerats. Resultatet från dessa inventeringar presenteras i en separat rapport.

Skogsområden som har publicerats i tidigare rapporter från Länsstyrelsen eller Naturvårdsverket, exempelvis Statliga naturskogar och urskogsartade skogar presenteras inte i denna rapport.

Syfte

Syftet med rapporten är att:

• sammanställa och tillhandahålla ett underlag för arbetet med bevarande av värdefull natur, • sammanställa och tillhandahålla ett underlag för fysisk planering.

1

Förordning (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m. 2

Prop. 1997/98:145. Svenska miljömål – miljöpolitik för ett hållbart Sverige. 3

Finansdepartementet, Regleringsbrev för budgetåret 2016 avseende länsstyrelserna, regeringsbeslut 2015-12-10, Uppdrag 31, Fi2015/01087/SFÖ m.fl.

(7)

(8)

4

Naturvårdsverket. 2004. Skyddsvärda statliga skogar - Rapport 5343. 5

Naturvårdsverket. 2005. Skyddsvärda statliga skogar - Rapport 5474. 6

Länsstyrelsen Västerbotten. 2006. Strategi för formellt skydd av skog i Västerbottens län. 7

Länsstyrelsen Västerbotten. 2016. Grön infrastruktur i det boreala skogslandskapet. 8

Hallingbäck, T. (red.). 2013. Naturvårdsarter. ArtDatabanken SLU. Uppsala. 9

Artportalen. https://www.artportalen.se/ 2016-11-30 10

Naturvårdsverket. 2005. Planering av naturreservat - avgränsning och funktionsindelning - Rapport 5295.

Genomförande

Omfattning

Inventeringarna har omfattat skogsmiljöer nedan gränsen för fjällnära skog. De har i huvudsak inriktats på att identifiera värdefulla skogsområden av naturskogskaraktär inklusive sammansatta miljöer så som skog-myrmosaiker och skogar med höga naturvärden i anslutning till sjöar, vattendrag och havsvikar. Rapporten gör inga anspråk på att vara heltäckande. Ännu finns många outforskade skogar i Västerbotten.

Kunskapsunderlag

En rad olika kunskapsunderlag har använts inför inventeringarna, däribland befintlig kunskap på Länsstyrelsen och andra myndigheter, skogsbola-gens frivilliga avsättningar, Skogsstyrelsens nyckel-biotopsinventeringar samt inkomna tips från allmän- heten. Dessutom har Länsstyrelsen studerat orto-foton och gjort omfattande kartanalyser för att iden-tifiera skogar med potentiellt höga naturvärden.

Fältinventeringar

Under åren 2003 och 2004 inventerades ett mycket stort antal skogar i samband med regerings- uppdraget Statliga naturskogar och urskogsartade skogar (SNUS). Stora delar av resultatet från SNUS-inventeringarna presenterades i rapporter år 20044 och 20055

. Områden med höga naturvärden som inte publicerades i dessa tidigare rapporter presenteras i denna rapport. Det gäller huvudsakligen områden som inte ligger på statlig mark. År 2004 genom-fördes även en inventering av skogar i länets kustområde samt utmed Vindelälven.

Mellan åren 2005 till 2013, exklusive 2006, genom-fördes löpande inventeringar av områden med po-tentiellt höga naturvärden.

Under 2006 genomfördes riktade inventeringar i områden med större nyckelbiotoper i sammanhäng-ande områden med gammal skog. Inventeringarna koncentrerades främst till de östra delarna av länet.

Åren 2014 och 2015 genomförde Länsstyrelsen en större inventeringsinsats med medel från Natur-vårdsverket. Under 2014 valdes i huvudsak områden inom befintliga skogsbiologiska värdetrakter utifrån länets Strategi för skydd av skog6_{. Skogsbiologiska} värdetrakter är landskapsavsnitt med särskilt höga koncentrationer av ekologiska bevarandevärden. Under 2015 gjordes huvuddelen av fältbesöken inom ett preliminärt nätverk för grön infrastruktur7_. Nätverket är ett strategiskt viktigt underlag för att bevara skogliga livsmiljöer i ett ekologiskt funktio-nellt sammanhang.

Inventeringsmetodik

Inventeringarna har genomförts översiktligt med målsättningen att kunna beskriva områdenas över-gripande karaktär och identifiera naturvärden. Samtliga inventerade områden har fältbesökts i alla väsentliga delar.

Vid fältinventeringarna har skogar med höga natur-värden eftersökts, det vill säga skogar med stor variation och låg grad av påverkan från sentida skogsbruk, exempelvis skog med gamla träd, olik-åldrighet, skiktning, död ved, stort inslag av lövträd och grova lövträd. Därutöver har förekomster av naturvårdsarter8_{noterats. De uppgifter om före-} komster av naturvårdsarter som anges i rapporten har dels hämtats från resultatet av inventeringarna och dels från Artportalen9

.

För att beskriva och bedöma områdena har Natur-vårdsverkets modell för funktionsindelning använts, vilket innebär att skogen har delats in i olika värde-klasser10

. Indelningen har gjorts på följande sätt: Skogsbiologisk värdekärna – skog som redan idag har höga naturvärden, utvecklingsmark – skog som har goda förutsättningar att inom en nära framtid utveckla höga naturvärden och arronderingsmark – skog utan höga naturvärden som inkluderats av av-gränsningsmässiga skäl.

(9)

Avgränsning

Efter utförda fältinventeringar och naturvärdes-bedömningar avgränsade Länsstyrelsen samman- hängande områden med höga naturvärden. Områdena i rapporten har valts ut utifrån ett eller flera av följande kriterier:

• Hög andel värdekärna

• Total areal större än 20 hektar

• Minst hälften av området ligger nedan gränsen för fjällnära skog

• Förekomst av prioriterade skogstyper11 (exempelvis högproduktiva skogar, sand-barrskogar, landhöjningsskogar och lövrika skogar)

• Gränsar till skogsområden som är skyddade eller har ett pågående skydd (naturreservat, områden med pågående skyddsarbete och större hänsynsområden)

Områdesbeskrivningarna redovisar hur området såg ut vid inventeringstillfället. Tillståndet kan ha förändrats efter inventeringen. Områdenas gränser har dock justerats efter Skogsstyrelsens underlag om faktiskt avverkade områden, senast uppdaterat 2015-12-31.

(10)

Resultat

I rapporten redovisar Länsstyrelsen sammanlagt 234 områden med höga naturvärden från Länsstyrelsens inventeringar 2003-2015. Områdena har en total areal på ca 39 100 hektar varav cirka 25 100 hektar är produktiv skogsmark. Områdena består huvudsakligen av skogsbiologiska värdekärnor, men mindre delar med svagare naturvärden kan ingå av avgränsningstekniska skäl.

De flesta områden med höga naturvärden är mellan 20 och 200 hektar stora, se figur 1.

Figur 1. Storleksfördelning hos de 234 områdena. Områden mindre än 20 hektar har inte inkluderats i rapporten.

Antal 0 10 20 30 40 50 60 70

Total areal (hektar)

20-50 _51-100

101-150 151-200 201-250 251-300 301-350 351-400 401-450 451-500 501-550 551-600

>

600

Inventeringarna har inte begränsats till någon specifik markägare. Av de avgränsade områdena ligger störst areal på skogsbolagen Sveaskog, SCA Skog och Holmen skogs marker, se figur 2. Därefter är det enskilda markägare som har flest områden med höga naturvärden på sin mark.

Figur 2. Markägare i samtliga områden med höga naturvärden, total areal i hektar. * Huvudsakligen Sveaskog, SCA Skog och Holmen skog.

**Myndigheter, kommuner, allmänningar, kyrkan m.fl.

Total a real (hektar) 0 5 000 10 000 15 000 20 000 25 000

(11)

Total a real (hektar) 0 1000 2000 3000 4000 5000 6000 7000 8000 Bjurholm Do rotea Lycksele Malå Nordmaling Norsjö Robertsfors Sk ellefteå Sorsele Storuman U meå Vilhelmina Vindeln Vännäs Åsele

Figur 3. Total areal per kommun av 234 områden med höga naturvärden.

Arealen skog med höga naturvärden som identifierats under inventeringarna skiljer sig mellan länets kommuner. Störst arealer finns i Vilhelmina, Storuman, Lycksele och Åsele kommuner, se figur 3.

I Norsjö, Malå, Vännäs och Robertsfors avgränsades väldigt få områden med höga naturvärden under de här inventeringarna.

(12)

På följande sidor presenteras de områden med höga naturvärden som identifierats nedan gränsen för fjällnära skog under Länsstyrelsens invente-ringar åren 2003 till 2015. Områdena presenteras kommunvis.

Varje områdesbeskrivning inleds med ett sidhuvud med följande rubriker:

Kommun: Här presenteras den eller de kommuner

som området ligger i.

Obj.nr: Ett löpnummer för den ordning som

områdena presenteras i rapporten.

Areal: Avser områdets totala areal.

Mittkoordinat: Koordinat för områdets mittpunkt,

anges i formatet SWEREF99 TM.

Skogar med höga naturvärden

Teckenförklaring

Nedan följer en teckenförklaring till områdes- kartorna i rapporten.

Skogar med höga naturvärden Formellt skyddade områden*

Områden med pågående skyddsarbete** Större hänsynsområden***

* Formellt skyddade områden: kategorin

inkluderar naturreservat (NR) inrättade av Läns-styrelsen eller kommuner, naturvårdsavtal (NVA) tecknade av Länsstyrelsen eller Skogsstyrelsen samt biotopskydd (BS) inrättade av Skogsstyrelsen.

** Områden med pågående skyddsarbete:

områden där Länsstyrelsen har påbörjat arbetet med ett formellt skydd.

*** Större hänsynsområden: områden som är

skyddade av Sveaskog genom en samrådsöverens-kommelse med Naturvårdsverket och Länsstyrelsen.

Översikt över områden med höga naturvärden som identifierats nedan gränsen för fjällnära skog under Länsstyrelsens inventeringar 2003-2015. Den orangea linjen visar gränsen för fjällnära skog.

(13)

(14)

Namn Objektnummer Areal (hektar) Inventeringsår Kommun Sida

Abborrtjärnen 1 104 2014 Bjurholm 11

Balkesbergen 2 137 2006 Bjurholm och

Nordmaling 12 Bastuberget 3 145 2014 Bjurholm 13 Brattfällberget 4 30 2015 Bjurholm 14 Grundtjärnen 5 107 2014 Bjurholm 15 Hötjärnberget 6 133 2015 Bjurholm 16 Jon-Ersbäcken 7 49 2006 Bjurholm 17 Ladumyrkammen 8 40 2006 Bjurholm 18 Lustigbacken 9 164 2006 Bjurholm 19 Markesmyrberget 10 74 2006 Bjurholm 21 Middagsberget 11 85 2014 Bjurholm 22 Orratjärnkullen 12 64 2014 Bjurholm 23 Sexbergen 13 182 2004 Bjurholm 25 Sexvattsknösen 14 35 2004 Bjurholm 27

Stensvattsberget nord 15 41 2011 Bjurholm 28

Storberget-Fulberget 16 70 2004 Bjurholm 29 Stormyråsen 17 87 2015 Bjurholm 30 Sundsjölandet 18 194 2015 Bjurholm 31 Vitstenberget 19 353 2014 Bjurholm 33 Ytterklippen 20 44 2011 Bjurholm 35

Bjurholms kommun

(15)

Granö Fredrika Trehörningsjö Bjurholm 4 18 17 6 12 1 3 5 19 20 15 14 13 10 9 16 8 11 7 2

Skogar med höga naturvärden

0 10 20

(16)

Bjurholms kommun

Abborrtjärnen

Obj.nr: 1 Kommun: Bjurholm Areal: 104 hektar Mittkoordinat: 683883, 7092441 Beskrivning av området

Abborrtjärnen ligger 7,5 km nordväst om byn Karlsbäck i Bjurholms kommun. Området ligger i en sydsluttning med en altitud som varierar mellan 260–350 m.ö.h. Underlaget är grovkornig moränmark. I norr finns en höjd med stora block och lodytor.

Abborrtjärnen består till stora delar av 150–170 år gammal tallskog som har uppkommit efter en brand. Åtskilliga spår efter denna brand finns över stora delar av området i form av branddödade träd och kolade stubbar. Tallskogens ålder är generellt hög och bitvis har mycket fina, grova tallhögstubbar med brandskador lämnats. I norr finns ett område med grovblockig terräng där graden av påverkan är låg. Här har tallskogen utvecklad skiktning, underväxt av gran och allmänt med död ved. I delar av tallskogen har branddödade träd plockats bort efter branden, vilket gör att det finns sparsamt med död ved i dessa delar.

I området finns även fuktigare delar där granen dominerar. Här självgallrar skogen och det finns allmänt med stående och liggande död ved. I nordöst finns ett parti med fin, senvuxen gransumpskog med riklig påväxt av garnlav och andra hänglavar. Ett liknande gransumpskogsområde finns i sydväst.

Noterade naturvårdsarter

Gräddporing, bårdlav, dvärgbägarlav, kolflarnlav, lunglav, skrovellav, stuplav, violettgrå tagellav, Jungfru Marie nycklar, korallrot och spindelbloms-ter.

Länsstyrelsens bedömning

Abborrtjärnen har höga naturvärden knutna till den gamla naturskogsartade tallskogen med brandprä-gel och bitvis god förekomst av död ved. I området finns också hänglavsrik gransumpskog och självgall-rande granbestånd med gott om död ved. Läns- styrelsen bedömer att områdets höga naturvärden kan skadas påtagligt av skogsbruk och annan exploatering. Grundtjärnberget Holmtjärnåsen Stornäsberget Abborrtjärnen Grundtjärnen 0 500 meter

(17)

Bjurholms kommun

Balkesbergen

Obj.nr: 2

Kommun: Bjurholm och Nordmaling Areal: 137 hektar

Mittkoordinat: 718620, 7087504

Beskrivning av området

Balkesbergen ligger ca 15 km sydost om Bjurholm och utgörs av ett småkulligt bergslandskap kring högsta kustlinjen. Höjden över havet varierar från 140 till 270 meter. Området består av bergen Lill- och Stor-Balkesberget, Långtjärnberget samt hed-markerna kring Kyrkvägamyråsen. Marken består av olika blockrika till blockfattiga moräner, med inslag av hällmarker, klapperstensfält och blockom-råden på bergstopparna.

Skogen är talldominerad på bergstoppar, åsryggar och i sydvända lider. I svackor, kring myrar och i nordlider växer oftast grandominerad barrbland-skog med lövinslag. Ett flertal små myrar finns i området liksom en del partier med sumpskog. Områdets västra delar kring Kyrkvägmyråsen består av en svagt skiktad, ca 150-årig tallskog på mager och blockrik moränmark. Skogen är luckig och gles och många av träden har antydan till spärrgrenig-het. Äldre tallar på ca 170 till 200 år förekommer i sparsam till bitvis allmän omfattning. Tallar äldre än 200 år finns i stort sett bara i myr- och hällmark-skanter. Visst graninslag förekommer beroende på exposition och bitvis finns även en del vårtbjörk och asp, som ofta är kring 150 år gamla.

I fuktigare svackor och ovanför Lill-Ravastjärnen är skogen grandominerad med stort inslag av asp, sälg och björk. I områdets västra delar förekommer död ved mestadels i sparsam omfattning. Gamla brandspår förekommer i form av kolade stubbar och flera av de äldre träden verkar ha ett övervallat brandljud.

Uppe på bergstopparna i områdets östra del växer en gammal skiktad hällmarkstallskog. Skogen är gles

drygt 200 år och ett mer sparsamt skikt med tallar på över 300 år. De äldsta tallarna har som regel minst ett tydligt brandljud och 200-åringarna ofta antydan till ett övervallat ljud. I området förekommer det sparsamt till bitvis mer allmänt med död ved. Gran-inslaget ökar markant mot områdets östra delar där skogen mer får karaktären av en grandominerad barrblandskog. Fläckvis förekommer även några gamla döende aspkloner inne i barrblandskogen. På Stor-Balkesbergets östsluttning finns ett litet område som skyddats som biotopskydd.

Gammelgransskål, gränsticka, rödgul trumpet-svamp, stor aspticka, vedticka, bårdlav, dvärg- bägarlav, garnlav, korallblylav, kortskaftad ärgspik, liten aspgelélav, liten spiklav, lunglav, läderlappslav, skinnlav, stiftgelélav, violettgrå tagellav, vitgrynig nållav, vedtrappmossa, Jungfru Marie nycklar, spin-delblomster, järpe, spillkråka, tjäder och tretåig hackspett.

Balkesbergen är ett naturskogsområde med höga na-turvärden kopplade till god tillgång på gamla tallar,

Tjärnberget Lill-Balkes-berget berget Brattbytjärn-Ravastjärnberget Bockberget Rågbullen Balkesliden Kyrkvägamyråsen berget Stor-Balkes-Långtjärnberget Abborrfors Balkesbergen BS BS 0 500 meter

(18)

Bjurholms kommun

Bastuberget

Bastuberget är beläget 25 km västsydväst om Bjurholm. Området utgörs av Bastuberget i söder och dess utlöpare mot nordväst, 280–390 m.ö.h. I nordväst finns en sjö, Bastutjärnen, och i områdets centrala del ligger den lilla tjärnen Lill-Bastutjärn omgiven av myrmark.

Skogen på sluttningarna kring Lill-Bastutjärn utgörs till största delen av fullskiktad grannaturskog och olikåldrig, talldominerad barrblandskog på mindre moränryggar. Marktypen är övervägande av frisk-fuktig blåbärsristyp och den dominerande bestånds-åldern är ca 150 år med spridda träd som är över 200 år gamla. Brandspår i döda och levande träd visar att en skogsbrand drog genom området under 1800-talets första hälft. Lövandelen är bitvis hög, framför allt på Bastubergets västsluttning där det växer allmänt med grovvuxen björk och asp på mark av lågörtstyp.

I Bastubergets sydvästra del finns bergsbranter med gammal tallnaturskog. På moränryggarna och i bergsbranterna växer vidkronig, gammal tall och i fuktdrågen förekommer medelgrov sälg och rönn. Längst i öster rinner en bäck omgiven av lövskog med bland annat grovvuxen asp och sälg samt gråal. Dimensionsavverkning under 1800-talets sista årtionden samt plockhuggningar under 1900-talets första hälft gör att tillgången på död ved generellt är allmän men i vissa delar finns god tillgång på död ved.

Doftticka, granticka, kötticka, dvärgbägarlav, garnlav, kolflarnlav, lunglav, skinnlav, stuplav, violettgrå tagellav, ormbär, torta, tretåig hackspett och lavskrika.

Bastuberget har höga naturvärden knutna till en hög grad av naturlighet, hög beståndsålder, gott om gamla träd, allmänt inslag av äldre lövträd, stor strukturell variation och låg påverkansgrad. Läns-styrelsen bedömer att områdets höga naturvärden kan skadas påtagligt av skogsbruk och annan exploatering. Röjdtjärnliden Lövliden Bastuberget Bastutjärnsb. Lill-Bastutjärnsbäcken Bastuberget 0 500 meter

(19)

Bjurholms kommun

Brattfällberget

Brattfällberget ligger ca 2,5 km nordväst om byn Agnäs, på Öreälvens västra sida, i Bjurholms kommun. Skogen står i en svag östsluttning ner mot Öreälvens strand mellan 110–150 m.ö.h. De typiska nipor som ofta finns längs Öreälvens stränder saknas längs denna sträcka, istället är ravinerna grunda och flatbottnade med lösspolade block. Jordarna är av sedimenttyp och marken är näringsrik med en flora bestående av lågörter och blåbär. I sänkorna finns enstaka högre ormbunksväxter.

Områdets västra del består av granskog, till viss del inom ett biotopskydd, som i mycket liten utsträck-ning påverkats av skogsbruk. I denna del är skogen mycket lövrik och tycks i sin helhet ha lämnats orörd sedan den senaste branden. Bland lövträden finns rikligt med asp och sälg. De är nästan undan-tagslöst draperade med lunglav och olika njurlavar. Död ved förekommer rikligt och består främst av klenare granlågor i olika nedbrytningsstadier.

I den nordöstra och södra delen är skogen mer ut-glesad och påverkad av röjning eller gallring. Det är sparsamt med död ved och skogen är endast svagt skiktad. Undantaget utgörs av en grund ravin där skogen är mer lövrik och där död ved är mer allmänt förekommande. Ner mot älvravinen är skogen bäverpåverkad och bitvis finns rikligt med grov död asp.

Granticka, hjortticka, rynkskinn, stor aspticka, ullticka, veckticka, bårdlav, garnlav, luddlav, lunglav, skinnlav, stuplav, klotpyrola, knärot och ormbär.

Brattfällberget utgörs av fina, lövrika granskogar. Områdets naturvärden är knutna till gamla grova aspar och sälgar, död aspved och låg sentida påverkan. De delar som ligger öster om vägen är svagare, men håller fortfarande höga värden i form av lövträd, död lövved och allmänna förekomster av lavar knutna till lövträd. Länsstyrelsen bedömer att områdets höga naturvärden kan skadas påtagligt av skogsbruk och annan exploatering.

Storranningen Brattfällberget Jon-Ersbäcken BS BS 0 500 meter

(20)

Bjurholms kommun

Grundtjärnen

Grundtjärnen ligger ca 1,5 mil väst om Balsjö i Bjurholms kommun. Området utgörs av sluttningar ner mot sjön Grundtjärnen som ligger i områdets mitt. Altituden varierar mellan 330–390 m.ö.h. Skogarna i området domineras av tallskogar och barrblandskogar samt mindre grandominerade partier i fuktsänkor. Skogarna är ofta olikåldri-ga med god skiktning och en beståndålder kring 130–170 år men innehåller granar och tallar på över 200 år, ibland uppemot 300 år. Den nordvästra delen av området domineras av äldre tallskog på blockrika moränmarker. Marken är bitvis storblockig med små lodytor på stora block. Ner mot sjön står enstaka 300-åriga tallar och spår av tidigare skogsbruk saknas nästan helt.

Öster om sjön består marken fortfarande av morän, men inte av samma grova slag som på den västra sidan. Här har skogen påverkats av dimensions-huggning och senare plockdimensions-huggningar.

Skogen är gles och på marken ligger många gamla lumpar från de tidigare huggningarna. Rakt norr om Grundtjärnen finns ett område där granen inte gallrats ut och här finns både gammal gran och tall och skogen har god skiktning. Söder om sjön ökar graninslaget. Vissa granar är över 200 år och bitvis rikt draperade med garnlav. I nordost rinner Grund-tjärnbäcken ut genom en smal myr.

Död ved förekommer spritt över hela området, sällan i rikliga mängder men här finns gamla grova tallågor, lumpad ved, granlågor i olika nedbryt-ningsstadier och grovlekar samt spridda asplågor. I området finns förekomster av 200-åriga brand-ljudstallar som visar att området påverkats av brand. Lövinslaget i området är överlag sparsamt och utgörs av björk, asp och sälg, som bitvis är gammal och grov. Påverkan från skogsbruk är överlag låg i hela området och består främst av äldre svaga di-mensionsavverkningar eller plockhuggningar. Noterade naturvårdsarter

Blå taggsvamp, doftskinn, dropptaggsvamp, granticka, gräddporing, gullgröppa, ullticka, dvärgbägarlav, garnlav, luddlav, lunglav, stuplav, lavskrika, tjäder och tofsmes.

Grundtjärnens höga naturvärden är huvud-sakligen kopplade till god skiktning och ålders-variation, gamla barrträd, brandpräglad skog, bitvis rik hänglavsförekomst och låg sentida påverkan. Länsstyrelsen bedömer att områdets höga natur-värden kan skadas påtagligt av skogsbruk och annan exploatering. Abborrtjärnen Grundtjärnen Tvåtjärnarna Grundtjärnberget Oxberget Abborrtjärnen Grundtjärnen 0 500 meter

(21)

Bjurholms kommun

Hötjärnberget

Hötjärnberget ligger ca 2 mil väster om Bjurholm och gränsar i öster mot Blåbergssjön. Altituden varierar från Blåbergssjöns knappa 250 m.ö.h. till omkring 320 m.ö.h. Marken domineras av omväxlande storblockig och mer finkorning morän. Markvegetationen domineras av blåbärsris och friskmossor samt mindre delar med örtrika dråg. Området gränsar i öster mot Blåbärssjöbäcken som är under pågående reservatsbildning.

Skogen i den östra halvan av området är talldomine-rad och har troligtvis uppkommit efter skogsbrand under 1800-talets andra hälft. Inslaget av gran och lövträd ökar längre västerut. De nordöstra delarna, närmast Blåbergssjön, är mycket storblockiga medan de sydöstra delarna är mer småkuperade med åsformationer. De västra delarna består av en nord-ostsluttning från Hötjärnbergets topp. Här dominerar barrblandskogar och fina naturskogsmiljöer med stamtäta granbestånd och inslag av tall och lövträd som björk, asp och sälg. Längst i väster finns en lövbränna i sent successionsstadium.

I områdets centrala och sydvästra del finns gran-sumpskogar med död ved i olika former och ned-brytningsstadier. Här och var finns hänglavsrika delar i granskogen samt flera tallstammar med stora mängder garnlav. Skogarna har till viss del påverkats av gallring vilket gjort skogen mer enskiktad. Även här finns det spridda brandstubbar, lumpad ved och enstaka torrträd.

Dropptaggsvamp, gammelgransskål, granticka, harticka, ullticka, vedticka, bårdlav, blanksvart spiklav, blågrå svartspik, dvärgbägarlav, garnlav, luddlav, lunglav, kolflarnlav, kortskaftad ärgspik, liten spiklav, mörk kolflarnlav, skuggblåslav, stuplav, talltagel, vedflamlav, vedskivlav, violettgrå tagellav, bollvitmossa, mörk husmossa och

reliktbock.

Hötjärnberget har, trots viss sentida påverkan, höga naturvärden knutna till äldre stamtäta grannatursko-gar med lövinslag, tallskog som präglats av brand, död ved och bitvis rik hänglavsförekomst. Läns- styrelsen bedömer att områdets höga naturvärden kan skadas påtagligt av skogsbruk och annan exploatering. Hötjärnberget Blåbergssjön Hötjärnberget Blåbergssjö-bäcken 0 500 meter

(22)

Bjurholms kommun

Jon-Ersbäcken

Jon-Ersbäcken ligger ca 8 km söder om Bjurholm och utgörs av skogarna kring Degermyrbäcken och Jon-Ersbäcken som är två biflöden till Öreälven. Höjden över havet varierar från dryga 100 till 170 meter. Området karakteriseras av de två små bäckarna med sidoflöden som rinner norrut och bildar grunda sänkor eller raviner i landskapet. Vid Degerbäcken finns en del som är skyddad som bio-topskydd och Natura 2000-område. I söder gränsar området till Lidbergets naturreservat.

Kring de bägge bäckravinerna finns områden med äldre naturskogsartade granskogar. Skogarna är alla grandominerade, med god skiktning, luckighet och åldersspridning. Granar och tallar kring 150–200 år gamla förekommer relativt allmänt, enstaka uppemot dryga 250 år. Lövinslaget är som regel stort, med gott om gamla björkar och gamla, grova aspar. Det förekommer allmänt med död ved i olika former och nedbrytningsklasser, men sparsamt med riktigt grova barrträdslågor. Hänglavstillgången är synnerligen god med riklig förekomst av garnlav, skägglavar och olika tagellavar. Den starkt hotade trådbrosklaven förekommer i bägge bäckravinerna och vid Jon-Ersbäcken är förekomsten rik.

Den norra delen av Degermyrbäcken, som i sin helhet är klassad som ett nationellt särskilt värdefullt vattendrag, är ett Natura 2000-område som främst är utpekat för förekomsten av späd bäckmossa och lappranunkel. Skogen där är en mycket lövrik och urskogsartad granskog som uppkommit efter brand. I beståndet finns rikligt med asp och sälg. Skogen saknar spår av skogsbruksåtgärder och har sannolikt lämnats opåverkad av skogsbruk sedan den senaste branden. Lövträden är ofta rikligt beklädda med olika njurlavar.

Väster om Degerbäcken samt ovanför ravinkanten vid Jon-Ersbäcken är skogarna något yngre med högre påverkansgrad, men området har kvar natur-skogsstrukturer som skiktning, luckighet och viss förekomst av död ved. I sluttningen mellan de bägge bäckravinerna finns en något yngre grandominerad skog med mycket stort lövinslag av både björk och asp. Asparna växer gruppvis och är kring 80–100 år gamla, bitvis riktigt grova. Bitvis förekommer det också allmänt med död lövved. I områdets

nordli-gaste del ingår ett mindre område med sekundär-lövskog på inväxta gamla raningsmarker mellan de bägge bäckarna och centralt i området finns även ett mindre hygge.

Barkticka, doftticka, granticka, hornvaxskinn, kötticka, rynkskinn, stor aspticka, ullticka, vedticka, brunpudrad nållav, bårdlav, garnlav, liten spiklav, luddlav, lunglav, mörkhövdad spiklav, rostfläck, rödbrun blekspik, skinnlav, stuplav, trådbrosklav, violettgrå tagellav, källpraktmossa, liten horn-flikmossa, mörk husmossa, skogshakmossa, skör kvastmossa, späd bäckmossa, vedflikmossa, ved-trappmossa, brudborste, knärot, lappranunkel, ormbär, spindelblomster, strutbräken, ögonpyrola, Epuraea longipennis (en glansbagge), gråspett och järpe.

Jon-Ersbäckens skogar består av flera olika bio-toptyper med naturskogar som håller höga natur-värden. Kring bäckarna återfinns gamla grannatur-skogar med intressant flora, gott om hänglavar och död ved. I sluttningarna växer äldre barrblandsko-gar och något yngre lövrika skogsbestånd. En lång rad sällsynta skogsarter har hittats i området och den starkt hotade trådbrosklaven liksom Natura 2000-arten späd bäckmossa förekommer i riklig omfattning i området. Bäckmiljöerna i området är utpekade som nationellt särskilt värdefulla vattendrag. Området gränsar dessutom mot det befintliga reservatet Lidberget. Länsstyrelsen bedömer att områdets höga naturvärden kan skadas påtagligt av skogsbruk och annan exploatering.

Jon-Ersbäcken Degermyrbäcken Lidberget NR Brattfällberget Jon-Ersbäcken BS 0 500 meter

(23)

Bjurholms kommun

Ladumyrkammen

Ladumyrkammen ligger ca 3 km norr om Bjurholms samhälle och består av branta nipor, raviner,

brinkar och sluttningar kring Öreälven samt lägre liggande sedimentterrasser och sumpområden intill älven. Området är starkt kuperat och höjdskillna-den mellan älven och nipkrönen överstiger ofta 50 meter. Höjden över havet varierar från ca 120 meter nere vid Öreälven till 180 meter i de högst liggande partierna.

Skogarna i området utgörs huvudsakligen av högresta och grova barrblandskogar på näringsrik mark. Lövinslaget är ofta påtagligt med gott om björk och sälg samt ställvis även en del asp. På västra sidan älven är skogen tydligt grandominerad, ca 120 till 150 år gammal, med inslag av tallar på uppemot 180 år samt ett måttligt lövinslag. I de brantaste partierna är skogen tydligt natur-skogsartad och det finns fläckvis allmänt med döda torrträd och lågor av gran. Skogen på östra sidan älven är mer talldominerad, särskilt på den getryggs-formade Ladumyrkammen. Tallarna är i allmänhet mellan ca 140 till 180 år gamla medan granarna och lövträden ofta är ca 100 år gamla. Lövinslaget är ofta rikligt. Närmast älven samt i vissa sumpdråg finns inslag av alsumpskog. På ömse sidor om ett sådant dråg samt i utströmningsområdet på den nedersta delen av Ladumyrkammens sluttning finns

en av länets få växtplatser för den hotade bomb-murklan. Under gynnsamma år har mer än 500 fruktkroppar räknats in inom ett område på knappt två hektar. Öreälvsleden passerar genom området och en raststuga finns uppe på Ladumyrkammen. Merparten av sluttningarna på västsidan av älven är skyddade som naturvårdsavtal.

Bombmurkla, granticka, gränsticka, trollhand, tulpanskål, ullticka, bårdlav, garnlav, luddlav, lunglav, skinnlav, småflikig brosklav, stiftgelélav, stuplav, violettgrå tagellav, vedtrappmossa, ormbär, skogsvinbär, smultron, strutbräken, vispstarr och järpe.

Ladumyrkammen utgör ett välavgränsat terrängav-snitt runt Öreälven som i huvudsak täcks av äldre naturskogsartade skogar. Området har en mycket dramatisk topografi och intressanta geologiska formationer. Skogarna i området utgör en viktig växtplats för den hotade bombmurklan. Området har dessutom stor betydelse för friluftslivet vilket yt-terligare stärker värdet. Länsstyrelsen bedömer att

Ladumyr-kammen Namnlösdalen Råhagadalen Segaliden Björnänget Ladumyran Ladumyrkammen 0 500 meter NVA

(24)

Bjurholms kommun

Lustigbacken

Lustigbacken ligger omedelbart norr om Bjurholms samhälle och består av branta nipor, raviner, brinkar och sluttningar kring Öreälven samt av lägre liggande sedimentterrasser och sumpområden intill älven. Området är starkt kuperat och höjdskillna-den mellan älven och nipkrönen överstiger ofta 50 meter. Höjden över havet varierar från ca 110 meter nere vid Öreälven till 190 meter i de högst liggande partierna. Öreälven flyter relativt lugnt genom området med små strömsträckor omväxlande med sel och stryckor. Älvstranden består av både sand-stränder och gruspartier.

Skogarna i området består av mycket högproduktiva gran- eller barrblandskogar med ett påtagligt inslag av lövträd. Merparten av skogen utgörs av grando-minerade bestånd på mellan 100 till ca 150 år. I de övre delarna av sluttningarna finns ofta ett påtagligt inslag av äldre tall på mellan 130 till närmare 200 år. Markvegetationen i området visar tydligt på områdets höga produktionsförmåga.

Lågörter som harsyra, ekorrbär och liljekon-valj dominerar fältskiktet i stora delar av området medan högörter och buskvegetation förekommer i fuktsvackor och utströmningsområden. I delar av de äldre skogarna finns sparsamt med död ved och spår av äldre plockhuggning. Här och var finns mer opåverkade skogar med rikliga mängder lågor, ofta grova, av både gran och lövträd.

I mindre partier finns helt lövträdsdominerade skogar som uppkommit efter avverkning. Löv-blandskogarna är ofta täta och består av asp, sälg, björk och rönn, med inslag av gråal i ravinerna. På levéerna intill älven finns partier med gråalskog med riklig underväxt av hägg och yngre gran. Många av dessa områden utgör igenväxande raningsmar-ker och ett flertal gamla förfallna lador vittnar om tidigare markutnyttjande av dessa områden för slåtter. I området förekommer även ett flertal skogar vilka utgör försumpade rester av tidigare älvfåror i området. Öreälvsleden löper utmed Öreälvens östra strand genom området. Två mindre delar är skyddade via naturvårdsavtal.

(25)

Bjurholms kommun NVA NVA NVA Lustigbacken Ladumyrkammen Hemavan Sandbäcksänget Kallkällogen Öreälven Sandbäcken Fusvallbäcken Solberg Västomån Backfors Björnänget Ålidberget Svartkälen Råhagadalen Mittiberget Prästholmen Ol-Janskläppen Strupforsnäset Björnängesskolan Långogen Stornäsavan 0 1 000 meter Noterade naturvårdsarter

Garnlav, lunglav, violettgrå tagellav, brudborste, kärrfibbla, köseven, nordlundarv, ormbär,

smörbollar, strutbräken, svart trolldruva, tibast, torta, skogsvinbär, vispstarr, ögonpyrola,

strandsandjäga-för friluftslivet då det ligger tätortsnära och Öre-älvsleden passerar genom området. Länsstyrelsen bedömer att områdets höga naturvärden kan skadas påtagligt av skogsbruk och annan exploatering.

(26)

Bjurholms kommun

Markesmyrberget

Markesmyrberget ligger ca 8 km sydsydost om Bjurholm och utgörs av skogarna på Palamsåsen, kring myren Stor-Palam och Yttre Palamstjärnen, samt delar av bergen Brusberget och Markesmyr-berget. Höjden över havet varierar från 140 till 200 meter. Skogen är mestadels grov och högvuxen, särskilt på Markesmyrbergets och Brusbergets syd-västsluttningar. Mindre delar av området utgörs av dikade sumpskogar.

Huvuddelen av områdets skogar utgörs av ca 120 till 150 år gamla gran- och barrblandskogar med varierande stort inslag av löv. Enstaka äldre träd på uppemot 200 år förekommer spritt i området. Särskilt i de produktiva sluttningarna förekommer spridda aspkloner och enstaka gamla aspar. Området är överlag hänglavsrikt med gott om garnlav

och skägglavar. Död ved förekommer mestadels sparsamt men större koncentrationer av färskare lågor av gran och lövträd finns i lövrika fläckar och bördiga lider med rörligt markvatten.

Öster om skogsvägen som skär genom området finns en liten, skiktad och bitvis sumpig granskog med allmänt inslag av 150–200-åriga granar och tallar samt stort lövinslag av asp och björk. Här förekommer det även allmänt med död ved i form av lågor och torrträd. Merparten av området är ge-nomhugget i omgångar och mindre delar är gallrade. I modern tid är dock påverkan från skogsbruk generellt liten.

Doftticka, koralltaggsvamp, rävticka, stor aspticka, ullticka, garnlav, bårdlav, liten aspgelélav, lunglav, skinnlav, stiftgelélav, violettgrå tagellav, vitmosslav, Jungfru Marie nycklar, lappranunkel och knärot. Länsstyrelsens bedömning

Markesmyrberget är ett naturskogsområde som till största delen utgörs av barrblandskogar med höga naturvärden kopplade till god tillgång på gammal grov asp samt en hög beståndsålder med gott om äldre granar och tallar. Länsstyrelsen bedömer att områdets höga naturvärden kan skadas påtagligt av skogsbruk och annan exploatering.

Yttre Palamstjärnen Brusberget Markes-myran Markesmyrberget Palamsåsen Stenbäcken Markesmyrberget BS 0 500 meter

(27)

Bjurholms kommun

Middagsberget

Middagsberget är beläget 7 km nordväst om Bredträsk strax öster om Gideälven i västligaste delen av Bjurholms kommun. Området ligger på en altitud mellan ca 280–400 m.ö.h. och innefattar bergets östsluttning ner mot byn Stennäs samt bergets södra och sydöstra utlöpare.

Middagsbergets övre brant domineras av skiktad, 150–170 år gammal tallnaturskog på mark av frisk blåbärsristyp. Terrängen är storblockig och mycket brant med beskuggade och översilade lodytor. I branten står enstaka gamla tallar och silverfuror och här och var finns grova tallstubbar. Längre ner i sluttningen utgörs skogen av flerskiktad 150-årig barrblandskog med tallöverståndare i blockig terräng. Nedanför sluttningen övergår barrblandsko-gen i skog-myrmosaik med tall på moränryggar och klenvuxen gran och björk i surdrågen. I myrkanterna förekommer enstaka klena-medelgrova sälgar. I den södra delen växer 130–170 år gammal tallskog som fläckvis bryts av torrare hällmarkstallsko-gar. Längs Björnbäcken och i en mindre ravin i områdets södra del finns god tillgång på död ved. I övriga delar av området är tillgången på stående och liggande döda träd mer sparsam. Påverkan från skogsbruk utgörs endast av äldre plockhuggningar och dimensionsavverkningar.

Vitplätt, garnlav, kolflarnlav, luddlav, lunglav, slanklav, skinnlav, skrovellav och stuplav. Länsstyrelsens bedömning

Middagsberget består av fin tallnaturskog och fler-skiktad barrblandskog. Här finns höga naturvärden knutna till gamla träd, god skiktning och fläckvis god tillgång på död ved. Tillgången på död ved är bitvis sparsam men här finns goda förutsättningar till en ökad självgallring. Länsstyrelsen bedömer att områdets höga naturvärden kan skadas påtagligt av skogsbruk och annan exploatering.

Middagsberget Stensgärdan Björnbäcken Middagsberget 0 500 meter

(28)

Bjurholms kommun

Orratjärnkullen

Orratjärnkullen är belägen 5 km nordnordväst om Balsjö i centrala delen av Bjurholms kommun. Området innefattar berget Orratjärnkullens topp och sluttningar samt utlöpare mot norr och öster. Området avslutas både i norr och öster av en tjärn och myrmarker. Altituden i området varierar mellan 420 m.ö.h. på Orratjärnkullens topp till 330 m.ö.h. vid Orratjärnarna i norr.

Skogarna i området består av omväxlande gran- och talldominerade naturskogar. På toppen av Orratjärn-kullen växer tallnaturskog med mindre hällmarks-partier. Förutom vidkroniga gamla tallar på många hundra år finns här grova högstubbar och silver-furor. Vissa av de grova, döda tallarna bär spår efter flera skogsbränder. Enstaka stubbar vittnar om äldre skogsbruk varför död ved i form av lågor förekommer sparsamt.

På bergets nord- och östsluttning växer fullskiktad grannaturskog med inslag av lunglavsbeklädd sälg och rönn samt grov asp och björk. Hänglavsbeklädd gammal gran är ett vanligt inslag på sluttningarna. Granskogen bär endast spår av svagare plockhugg-ning från 1900-talets första hälft men är i övrigt opåverkad av skogsbruk. Här finns granlågor av olika ålder och nedbrytningsstadier. I den produktiva östsluttningen är skogen urskogsartad och här råder full lågakontinuitet. Kring den rika orkidémyren i områdets östligaste del växer grannaturskog med låg

påverkansgrad. I sluttningen närmast den östligaste av Orratjärnarna är skogen påverkad av ytterligare plockhuggningar och därför yngre och bitvis gles. Noterade naturvårdsarter

Gammelgransskål, bårdlav, dvärgbägarlav, garnlav, lunglav, kolflarnlav, mörk kolflarnlav, skinnlav, skrovellav, småflikig brosklav, stuplav, vedskivlav, violettgrå tagellav, Jungfru Marie nycklar, nattviol och torta.

Orratjärnkullen är ett bitvis urskogsartat skogs-område med mycket höga naturvärden kopplade till gamla träd och död ved av både tall, gran och lövträd. Länsstyrelsen bedömer att områdets höga naturvärden kan skadas påtagligt av skogsbruk och annan exploatering. Orratjärnarna Orratjärnkullen Orratjärnkullen Hästbrånan Stenbäcken Inre Bergmyran Orratjärnkullen 0 500 meter

(29)

(30)

Bjurholms kommun

Sexbergen

Sexbergen ligger 35 km västsydväst om Bjurholm. Området består av Stor- och Lill-Sexbergets högre liggande delar, dess sydbrant, nordsluttningen på Knösberget samt dalgången kring Rödingtjärnarna. Höjden över havet ligger på 320 till 500 meter. På topparna och i sydbranterna på Sexbergen samt kring Lill-Sexbergets nordostbrant finns områden med i stort sett orörda barrblandskogar. Skogen är talldominerad och 300 till 500 år gamla tallar finns allmänt. Flackare delar och nordsluttningar är gran-dominerade, ofta ca 150 år gamla men med inslag av 200 till 300-åriga granar och rikligt med död ved.

På östra delen av Lill-Sexberget är trädåldern och tillgången på död ved inte lika hög men det finns allmänt med grova 200–250-åriga tallar. I dessa områden är det gott om brandspår i form av kolad ved och upp till tre brandljud i levande tall. Lö-vinslaget är måttligt i form av grova björkar och enstaka aspar och sälgar. På Stor-Sexbergets nord-ostsluttning finns även en del områden med yngre mer påverkade barrblandskogar på ca 130 år med få överståndare och måttlig mängd död ved.

I dalgången mellan Sexbergen och Knösberget ligger en vacker bäckmiljö med grova granar och mycket både liggande och stående död ved. På Stor-Sexbergets topp finns en öppen raststuga.

(31)

Bjurholms kommun Sexbergen Sundsjölandet Storberget- Fulberget Sexvattsknösen Koret Bergmyran Sexbergmyran Trehörningmyran Björkråbäcken Gårhålet Sörklubben Knösberget Hällklubben Sexbergdalen Sexbergrumpan Stabburholmen Lill-Sexberget Stor-Sexberget Stor-Oxögat Rentjärnen Trehörningen Rödingtjärnen Lill-Rentjärnen Lill-Rödingtjärnen Sexbergmyrtjärnarna Sexbergrumptjärnarna 0 1 000 meter Noterade naturvårdsarter

Gammelgransskål, granticka, harticka, ullticka, vedticka, bårdlav, dvärgbägarlav, garnlav, liten aspgelélav, liten spiklav, luddlav, skinnlav, stuplav, violettgrå tagellav, spillkråka, tjäder och tretåig

(32)

Bjurholms kommun

Sexvattsknösen

Sexvattsknösen ligger ca 32 km västsydväst om Bjurholm på mellan 330 till 455 m.ö.h. Området utgörs av en brant och bitvis blockig nordostslutt-ning som till stora delar täcks av gammal skiktad grandominerad naturskog med allmänt med 150 till 200 år gamla granar och bitvis allmänt med olika typer av död granved.

Toppen av berget hyser talldominerad skog som bitvis står på hällmarker. Här finns allmänt med drygt 200-åriga tallar. De nedre, flacka delarna av sluttningen är också talldominerade, men dessa delar är mer påverkade av äldre plockhuggningar och utgörs till stora delar av rätt enskiktad ca 140-årig skog, som bitvis är grov och reslig.

Lövinslaget är mestadels allmänt i området och utgörs av både äldre björk och en del spridda grova aspar. Framförallt i de branta grandominerade delarna är hänglavstillgången god.

Gammelgransskål, granticka, rosenticka, rynkskinn, ullticka, vedticka, garnlav, lunglav, skinnlav stuplav, och violettgrå tagellav.

Sexvattsknösen är ett område med värdefull naturskog som hyser höga värden kopplade till låg påverkansgrad, god tillgång på hänglavar, gamla träd och död ved. Länsstyrelsen bedömer att områdets höga naturvärden kan skadas påtagligt av skogsbruk och annan exploatering.

Gårhålet Hällklubben Sexvattsknösen Bergvattsmyran Sexvattsknösen BS BS 0 500 meter

(33)

Bjurholms kommun

Stensvattsberget nord

Obj.nr: 15

Kommun: Bjurholm Areal: 41 hektar

Mittkoordinat: 699347, 7088487

Beskrivning av området

Stensvattsberget nord ligger ca en mil sydväst om Bjurholm på mellan 260 till 370 m.ö.h. Området utgörs av två stycken nord-sydgående bergsryggar med bitvis branta väst- och östsluttningar, mindre lodytor och berg i dagen. Mellan kullarna löper dråg med myrar och två mindre tjärnar. Området gränsar i söder mot det befintliga naturreservatet Stensvatts-berget.

Ett stråk centralt i området, som löper från norr till söder, utgör kärnan i området med stark natur-skogskaraktär och god skiktning. Där är skogen barrblandad med stort inslag av gamla granar och tallar. I dessa delar är det allmänt med tallar på över 200 år varav flera med brandljud. Men som helhet överväger 110–140-årig talldominerad skog. Gamla, grova aspar och sälgar samt glasbjörk förekommer spritt i större delen av området. Det är ganska hänglavsrikt med bitvis rikliga mängder garnlav. Lågor förekommer sparsamt till fläckvis rikligt i området som helhet. Det finns även en hel del torrakor samt döende träd. I de norra delarna av kärnområdet är det allmänt med klena barrträdslå-gor, lågor av asp och björk samt gamla, grova aspar.

Ett område väster om den lilla Knorthålstjär-nen har gallrats under senare år. I samband med gallringen har framförallt gamla, grova träd, lövträd och döda träd gallrats bort. Trots gallringen finns naturvärden kvar i form av död ved och spridda grova lövträd, det kommer också ett betydande aspuppslag. Större delen av skogen är av frisk blå-bärsristyp, men fuktiga, mindre områden med ört-vegetation förekommer i de brantare sluttningarna, liksom områden med sumpskogskaraktär i myr- och bäckkanter.

Doftskinn, gammelgransskål, gräddporing,

gränsticka, kötticka, rävticka, stor aspticka, ullticka, vedticka, violmussling, bårdlav, garnlav, lunglav, skrovellav, skinnlav, stuplav, violettgrå tagellav, knärot, torta och videsparv.

Stensvattsberget nord utgörs av fina, gamla talldo-minerade barrnaturskogar med naturlig struktur och skiktning. Det betydande lövinslaget samt förekom-sten av hotade arter bidrar också till områdets höga värde. Området gränsar i söder mot det befintliga

Knorthåltjärnen Bergtjärnen tjärnen Abborrtjärnkullen Stensvattsberget Knorthålberget Nördviken Stensvattsberget NR Stensvattsberget nord 0 500 meter

(34)

Bjurholms kommun

Storberget-Fulberget

Storberget-Fulberget ligger 35 km västsydväst om Bjurholm. Området består av Storberget och Fulbergets toppartier, Storbergsdalen mellan dessa bägge toppar samt de båda bergens gemensamma mäktiga sydvästbrant. Höjden över havet varierar från 310 till 480 meter.

På de bägge bergstopparna finns områden med i stort sett orörda barrblandskogar. Skogen är talldo-minerad och 300 till 500-åriga tallar förekommer allmänt. Skogen är tydligt påverkad av bergets höjdläge och många träd är grova men kortvuxna och toppbrott förekommer allmänt. Brandspår förekommer i form av brandljud i levande tallar samt enstaka kolade stubbar.

Dalgången mellan de bägge topparna är grandomi-nerad med 200 till 300-åriga granar och rikligt med död ved. Bergens nordsluttningar är täckta av gran-dominerad, skiktad och olikåldrig skog med 100 till 150-åriga träd och inslag av 200-åriga granar. Här är lövinslaget måttligt i form av grova björkar och enstaka aspar och sälgar. Själva sydvästbran-ten består av klippbranter, block och rasmarker med spridda gammeltallar och en hel del äldre död tallved. Insprängt mellan branterna finns partier med mer produktiv barrblandskog.

Doftskinn, gammelgransskål, granticka, gränsticka, harticka, lappticka, rynkskinn, stjärntagging, ullticka, vedticka, bårdlav, dvärgbägarlav, garnlav, kolflarnlav, kortskaftad ärgspik, liten spiklav, luddlav, lunglav, skinnlav, skrovellav, stiftgelélav, stor kvistspik, stuplav, violettgrå tagellav, dvärg-häxört, torta, tornseglare, tretåig hackspett och videsparv.

Storberget-Fulberget utgör ett dramatiskt terräng-avsnitt som till stora delar täcks av urskogsarta-de gamla tall- och barrblandskogar. Områurskogsarta-det har mycket höga värden kopplade till dess orördhet, tillgången på mycket gamla träd samt död ved i olika nedbrytningsstadier. Länsstyrelsen bedömer att områdets höga naturvärden kan skadas påtagligt av skogsbruk och annan exploatering.

Berggård Fulberget Storberget dalen Storberg-Sexbergen Storberget-Fulberget 0 500 meter

(35)

Bjurholms kommun

Stormyråsen

Stormyråsen ligger i Bjurholms kommun, ca 14 km söder om Fredrika samhälle. Området är ett höjdområde mellan 270 till 310 m.ö.h. som domineras av moränmarker. Terrängen är ofta blockrik med tunna jordtäcken på höjdryggen. Skogen består av talldominerade skogar av omväxlande lingon- och blåbärstyp men här finns även lövrika barrblandskogar längs en liten bäck som rinner mot nordväst från Kroktjärnen. Inslaget av lövträd består i huvudsak av björk men även en del sälg och enstaka gråal. Tallbestånden är öppna, gruppställda, flerskiktade och ofta med stam-diameterspridning. Bestånden domineras av träd som är 100–120 år med spridda inslag av en äldre generation träd som är 200 till 250 år. I den västra delen finns ett litet stavatallbestånd och allra längst i väst finns äldre, bitvis sumpig granskog med låg-örtsvegetation och inslag av gamla granar.

Mängden död ved varierar över området, generellt finns sparsamt till allmänt med död ved. Den döda veden utgörs främst av lumpad ved, dimensionsav-verkningsstubbar, brandstubbar och torrträd men bitvis finns rikligt med grova, omkullfallna

silver-furor. Enstaka vindfällen finns spridda i området. Överlag finns rikligt med garnlav på tallstammar. Brandspår i form av kolade stubbar finns i stora delar av området och här och var finns brandljud på levande tallar. Delar av området har påverkats av gallring för ca 30–50 år sedan.

Blå taggsvamp, dropptaggsvamp, fläckporing, gam-melgransskål, gräddporing, kråsmusseron, orange taggsvamp, nordtagging, skrovlig taggsvamp, tallriska, ullticka, vitplätt, blågrå svartspik, dvärg-bägarlav, garnlav, kolflarnlav, kortskaftad ärgspik, liten spiklav, lunglav, mörk kolflarnlav, skinnlav och vedskivlav.

Stormyråsen har höga naturvärden kopplade till tall-naturskogar med gamla tallar, torrfuror, hänglavs-rikedom och död ved. Här finns även naturskogs-artad gransumpskog med gamla granar och död granved. Trots att gallringar gjorts finns fortfarande naturskogskaraktären kvar i området samt en stor biologisk mångfald. Länsstyrelsen bedömer att områdets höga naturvärden kan skadas påtagligt av

Oxögat Stormyråsen Djupbäcken Holmsjö-Stormyran Stormyråsen 0 500 meter

(36)

Bjurholms kommun

Sundsjölandet

Sundsjölandet utgörs av ett varierat skoglandskap med myrar, tallmoränåsar och lövrika granskogar. Området ligger i Bjurholms kommun, ca 14 km söder om Fredrika samhälle och mellan 330 och 380 m.ö.h. I området finns ett par myrar, både öppna och trädklädda, samt en större tjärn.

Den norra delen utgörs av tallskog med naturskogs-karaktär medan den södra delen består av en lövrik granskogssluttning ner mot tjärnen. Tallskogen växer på en moränås och terrängen är ofta blockrik och här finns en liten hällmark med lodytor där skogen har mycket låg grad av påverkan. Tallbestån-den är öppna, ibland gruppställda och ibland mer utställda. Bestånden är i huvudsak 100–130 år med spridda 200–250 år gamla tallöverståndare.

Överlag finns rikligt med garnlav på tallstam-marna. Mängden död ved varierar, generellt finns allmänt med död ved men i de äldre delarna finns rikliga mängder död ved i form av äldre, grova lågor, lumpade tallar, brandstubbar och silverfuror. Brandspår i form av kolade stubbar och tallar med brandljud finns i stora delar av området. Skogarna har påverkats av gallring det senaste decenniet. I den västra delen finns partier med äldre, bitvis sumpskogsartad granskog med blåbärsris och lågörtsvegetation. Här finns gamla granar och allmänna till rikliga mängder död ved i form av

lågor, torrträd och högstubbar. I söder är skogen yngre, kring 60–80 år, men har ett rikligt inslag av löv, i huvudsak björk men även en del sälg och asp. Längst i sydost finns en lövdominerad skog som påminner om en lövbränna. Trots den låga åldern är skogen flerskiktad med en stor diametersprid-ning. Dessa delar har troligen uppkommit efter avverkning.

Barkticka, blå taggsvamp, doftticka, dropptagg-svamp, fläckporing, gammelgransskål, granticka, gräddporing, gulporing, motaggsvamp, nordtagging, skrovlig taggsvamp, talltaggsvamp, urskogsporing, vaddporing, vedticka, vitplätt, blanksvart spiklav, blågrå svartspik, dvärgbägarlav, garnlav, kolflarn-lav, liten spikkolflarn-lav, lungkolflarn-lav, mörk kolflarnkolflarn-lav, nordlig nållav, skinnlav, violettgrå tagellav, bollvitmossa, vedtrappmossa, torta och tretåig hackspett. Länsstyrelsens bedömning

Sundsjölandet har höga naturvärden knutna till na-turskogsartade tallskogar med gamla tallar och bitvis rikliga mängder död ved. Tallskogarna bär spår av brand och här finns partier i otillgängliga lägen som har låg påverkansgrad.

I området har ett stort antal sällsynta och rödlistade arter påträffats som är beroende av tallnaturskogar, grannaurskogar och lövrika skogar. Den södra delen av området är något yngre men mycket lövrik och har goda möjligheter att utveckla högre naturvärden på sikt. Länsstyrelsen bedömer att områdets höga naturvärden kan skadas påtagligt av skogsbruk och annan exploatering. Sexbergdalen Sörliden Sundsjöbräntet Sundsjölandet Sexbergen 0 500 meter

(37)

(38)

Bjurholms kommun

Vitstenberget

Vitstenberget ligger ca 1 km norr om Balsjö i Bjurholms kommun och ca 260–480 m.ö.h. Området utgörs av de sydvästra branterna på Ångerman-balens södra sida. Ångermanbalen är ett lång-sträckt bergområde med flacka sluttningar i norr och klippor, raviner och flackare slänter i söder. I området finns två delar som är skyddade som natur-vårdsavtal och ett mindre biotopskydd i sydöst. Skogen i området är överlag gruppställd, skiktad och med starkt olikåldrig karaktär, stora diametervaria-tioner och trädhöjder. Skogarna på de högre belägna partierna består av äldre tallskog med inslag av asp och gran. Längst upp på kullarna finns mindre hällmarker med gles tallskog. I ravinerna ner mot Balsjö växer frodiga blandskogsbestånd med grov asp, sälg och gammal gran. Här finns bitvis stora mängder död ved. På planare partier, ovan klipp-branterna, finns gammal blandskog som uppkommit

efter brand. Tallöverståndare över 200 år finns spridda i området. I fuktigare partier finns bestånd som inte brunnit, s.k. brandrefugier. Här finns rikligt med gamla granar med en ålder över 200 år med riklig påväxt av olika hänglavar. I vissa delar där täta tallbestånd kommit upp efter brand finns partier med stavastruktur.

I de västra delarna av området är skogen yngre och troligen mer påverkad. Här finns dock ett generellt högt inslag av lövträd och även god självgallring med bitvis rikliga mängder död ved av klen björk och gran. Ovan slänterna i den västra delen är skogen mindre påverkad med drygt 150 år gammal gran, tallöverståndare och död ved. Påverkan från skogsbruk är överlag mycket låg i området och samtliga bestånd har aldrig avverkats eller blädats i så stor utsträckning att det har påverkat skogens ål-derstrukturer.

(39)

Bjurholms kommun Balsjö-skogen BS BS NVA NVA Vitstenberget Balbäcken Lillbäcken Storåsbäcken Sjöfällbäcken Balbäcksdammet Lillranningsbäcken Sjöåsen Sjöfällan Hästbrånan Hästberget Mastberget Vitstenberget Ångermanbalen Djupmyrberget Enskildsberget Röjdtjärnberget Ol-Olsranningen 0 1 000 meter Noterade naturvårdsarter

Doftticka, fläckporing, granticka, lappticka, rosenticka, stor aspticka, ullticka, violmussling, bårdlav, dvärgbägarlav, garnlav, kolflarnlav, luddlav, lunglav, skinnlav, skrovellav, stuplav, vedskivlav,

uppkommit efter naturlig störning samt fuktiga brandrefugiala miljöer med gammal gran och fina ålderstrukturer. Länsstyrelsen bedömer att områdets höga naturvärden kan skadas påtagligt av skogsbruk och annan exploatering.

(40)

Bjurholms kommun

Ytterklippen

Ytterklippen ligger ca 8 km sydväst om Bjurholm. Området består av de nedre delarna av berget Ytter-klippens sydvästsluttning ner mot Långsmaltjärnen samt ett flackare område med moränåsar och myrar väst och sydväst om Långsmaltjärnen. Höjden över havet varierar mellan 280 och 330 meter.

Skogen i området består av äldre barrblandskog med ett stort lövinslag. Ett par mindre skogskärr samt några halvöppna myrar ingår också. På åsryggen väster om Långsmaltjärnen och på Valvtjärnåsen består skogen av gamla naturbarrblandskogar på ca 130 till 180 år. Det finns även inslag av riktigt gamla granar och tallar upp emot 250 år. Merparten av området hyser god skiktning samt diameters- och åldersspridning. Död ved förekommer allmänt och ställvis rikligt och området är inte påverkat av modernt skogsbruk. Det är också gott om hänglavar, ofta med stora garnlavsbålar.

Sluttningen på Långsmaltjärnens östra sida har gallrats i sen tid men ännu återstår en del naturvär-den i området. Dessa utgörs främst av ett varierande inslag av gamla träd, såväl gran och tall som asp. Det fanns död ved sedan tidigare, främst lövträds-lågor, men det har tillkommit en hel del till följd av gallringen. I beståndet återfinns spridda naturvärdes-träd i form av grova tallar på minst 250 år som ofta är brandljudsförsedda. Skogen är rik på hänglavar. Brandspår i form av kolade stubbar förekommer allmänt i området. I området finns flera små ut-strömningsområden med örtvegetation liksom små klippblock och skuggade klippväggar.

Doftskinn, granticka, gränsticka, kötticka, rynkskinn, rävticka, stor aspticka, tickmussling, ullticka, bårdlav, garnlav, luddlav, lunglav, skinnlav, stuplav, violettgrå tagellav, Jungfru Marie nycklar, ormbär, torta, järpe, tjäder och tretåig hackspett. Länsstyrelsens bedömning

Ytterklippen har höga bevarandevärden kopplade till naturlig beståndsstruktur, gamla träd, död ved, lövrik och produktiv skogsmiljö samt förekomsten av rödlistade arter. Trots genomförda gallringar i delar av området har det som helhet fortsatt höga na-turvärden. Länsstyrelsen bedömer att områdets höga naturvärden kan skadas påtagligt av skogsbruk och annan exploatering. Långsmaltjärnen Valvtjärnåsen Sörviken Flaggmyran Ytterklippen 0 500 meter Bjurholms kommun

(41)

(42)

Namn Objektnummer Areal (hektar) Inventeringsår Kommun Sida

Björnkullen 21 97 2003 Dorotea 40

Bliekevare 22 1 060 2014 Dorotea 41

Nosenai 23 81 2003 Dorotea 43

(43)

Vilhelmina Hoting Dorotea 23 21 22

Skogar med höga naturvärden

0 20 40

(44)

Dorotea kommun

Källpraktmossa är en signalart som växer på fuktig, näringsrik och ofta mineralrik mark, till exempel i sumpskogar. Källpraktmossan gynnas av källpåverkan och rörligt markvatten.

(45)

Dorotea kommun

Björnkullen

Obj.nr: 21 Kommun: Dorotea Areal: 97 hektar Mittkoordinat: 532357, 7175565 Beskrivning av området

Björnkullen ligger ca 1,5 mil nordväst om Högland i Dorotea kommun. Området utgörs av skogar på berget Björnkullens sluttningar. På östra sidan finns sluttande partier med rörligt markvatten. I de övre delarna av berget flackar terrängen ut och blir småkuperad. Höjden över havet varierar från 410 till 590 meter. I väster gränsar området mot Arksjöber-gets naturreservat.

Skogen på Björnkullen utgörs av grannaturskog med inslag av björk. Skogen växer på frisk mark av blåbärstyp med tydliga inslag av låg- och högörter. I de branta sluttningarna är skogen välväxt och bitvis välsluten. Det finns gott om grova granar och en bitvis även grovvuxna björkar. Skogen är flerskik-tad med inslag av äldre granar uppemot 250–300 år gamla.

Tillgången på död ved är måttlig men det finns en del stående döda granar, färska, rötbrutna, grova lågor och äldre lump, framför allt i de östra delarna. På höjden och i den flacka sydsluttningen är skogen glesare med större luckor och ett mindre inslag av grovvuxna granar. Det finns gott om hänglav i hela området med garnlavsdraperade granar. Spår av di-mensionsavverkning finns men det finns inga spår av sentida skogsbruk.

Blodticka, doftskinn, gammelgransskål granticka, gränsticka, harticka, luddfingersvamp, rosenticka, stjärntagging, tickmussling, trådticka, ullticka, vedticka, bårdlav, garnlav, gytterlav, korallblylav, liten sotlav, luddlav, lunglav, mjölig dropplav, rödbrun blekspik, skrovellav, skuggnål, stuplav, vitgrynig nållav, vitmosslav, viskaftad svartspik,

Arksjöbergets naturreservat, vilket ytterligare höjer värdet. Länsstyrelsen bedömer att områdets höga naturvärden kan skadas påtagligt av skogsbruk och annan exploatering. Arksjöberget NR Nosenai Björnkullen 0 500 meter