Ett generationsneutralt avkastningsmål
- Asset Liability Management analys för buffertfonderna i det
svenska pensionssystemet
Erika Nyström & Viktoria Wirell
Masteruppsats 30 hp
Handledare Jörgen Blomvall,
Produktionsekonomi,
Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling, Linköpings universitet
Torbjörn Hamnmark,
Tredje AP-fonden Examinator Ou Tang,
Produktionsekonomi,
Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling, Linköpings universitet
Stockholm 23 juni 2016
Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling Linköpings universitet LIU-IEI-TEK-A–16/02647—SE
Abstract
The aim of this thesis was to determine the target return that the buffer funds should have to generate maximum possible benefit for the Swedish pension system and to ana-lyse the strength and sensitivity of the system. An Asset Liability Management analysis, with optimization of risk and return with respect to the pension system’s liabilities and equality between generations, was performed. A key ratio was defined to illustrate the generation-neutrality in the pensions system. The key ratio shows how much pension one generation will receive compared to how much they have paid to the pension system and it is considered to be fair if the ratio is the same for every generation. A stochas-tic optimization model that minimized losses with respect to the key ratio was developed. The target real return that was determined in the optimization was 3.6 percent, which is lower than all the buffer funds’ current target returns. The sensitivity analysis showed that the pension system most plausible is strong in the future. The system is mainly sensitive for demographic changes while the condition of the financial market has less impact on the system’s long-term stability.
Sammanfattning
Syftet med detta arbete var att fastställa det avkastningsmål som buffertfonderna bör ha för att bidra till största möjliga nytta för det svenska pensionssystemet samt att ana-lysera styrkan och känsligheten i systemet. För att besvara syftet genomfördes en Asset
Liability Management analys, där risk och avkastning optimerades samtidigt som
hän-syn togs till pensionssystemets skulder och rättvisa mellan generationer. Ett nyckeltal definierades för att ta hänsyn till generationsneutralitet. Nyckeltalet visar hur mycket en generation procentuellt sett får ut i pension relativt vad de har betalat in till pensionssy-stemet och det anses vara rättvist om detta nyckeltal är samma för samtliga generationer. Utifrån nyckeltalet togs en stokastisk optimeringsmodell fram som minimerade förluster och orättvisor mellan generationer.
Avkastningsmålet som fastställdes genom optimeringen blev 3,6 procent realt, vilket är lägre än samtliga buffertfonders nuvarande avkastningsmål. Känslighetsanalysen visade att pensionssystemet mest sannolikt ser starkt ut framöver. Pensionssystemet är fram-förallt känsligt för demografiska förändringar, medan förutsättningarna på de finansiella marknaderna får mindre påverkan för systemets långsiktiga stabilitet.
Tack
Vi vill rikta ett stort tack till vår handledare Jörgen Blomvall, universitetslektor på In-stitutionen för ekonomisk och industriell utveckling vid Linköpings universitet, för hans goda handledning och engagemang. Vi vill också tacka medarbetarna på Tredje AP-fonden och då framförallt Torbjörn Hamnmark, Chef Strategisk Allokering, som gett oss vägledning och möjligheten att utföra detta examensarbete.
Innehåll
1 Introduktion 1 1.1 Problembeskrivning . . . 2 1.2 Syfte . . . 3 1.3 Avgränsningar . . . 3 2 Vetenskaplig metod 5 2.1 Litteraturstudie . . . 5 2.2 Optimering av avkastningsmål . . . 5 2.3 Datahämtning . . . 62.4 Analys och utvärdering . . . 6
3 Det svenska pensionssystemet 7 3.1 Pensionssystemet och AP-fondernas utveckling . . . 7
3.2 Pensionssystemets utformning . . . 8
3.3 Buffertfondernas uppdrag och roll . . . 9
3.4 Tredje AP-fonden . . . 12
3.4.1 Tredje AP-fondens filosofi och strategi . . . 13
3.4.2 Utvärdering av Tredje AP-fondens förvaltning . . . 15
3.5 Indexering av pensioner . . . 16
3.6 Balansering . . . 17
3.7 Pensionssystemets tillgångar och skulder . . . 21
3.7.1 Pensionssystemets tillgångar . . . 21
3.7.2 Pensionssystemets skulder . . . 24
3.8 Prognoser för pensionssystemet . . . 25
3.8.1 Avgiftsnetto . . . 26
3.8.2 Balanstal . . . 27
3.9 Sammanfattning av variabler som påverkar pensionssystemets utveckling 28 3.10 Buffertfondernas ALM-analyser . . . 29
3.11 Generell beskrivning av inbetalningar och utbetalningar till och från pen-sionssystemet . . . 30
4 Teoretisk referensram 32 4.1 Asset Liability Management . . . 32
4.2 Modeller och målfunktioner . . . 33
4.3 Stokastisk optimering . . . 38
4.4 Scenariogenerering . . . 39
4.4.1 Geometrisk Brownsk rörelse . . . 39
4.4.3 Students t-fördelning . . . 42
4.5 Variansreducerande tekniker . . . 43
4.5.1 Latin hyperkub sampling . . . 43
4.5.2 Antitetisk sampling . . . 44
4.6 Förväntad avkastning . . . 45
4.7 Estimering av volatilitet . . . 47
5 Metodval 49 5.1 Utgångspunkt för ALM-analysen . . . 49
5.1.1 Definition av rättvisa mellan generationer . . . 50
5.2 Målfunktion . . . 53
5.3 Tillgångar i portföljen . . . 55
5.4 Bivillkor . . . 56
5.5 Tillvägagångssätt och parameterval . . . 59
5.5.1 Datahämtning . . . 59
5.5.2 Skattning av förväntad avkastning . . . 59
5.5.3 Skattning av förväntad varians och kovarians . . . 60
5.5.4 Optimering och simulering av marknadsportföljen . . . 61
5.5.5 Hämtning och transformering av pensionsdata . . . 63
5.5.6 Simulering av pensionsystemets utveckling . . . 66
5.5.7 Beräkning av den procentuella förlusten per generation . . . 70
5.5.8 Optimering av fördelning mellan marknadsportfölj och riskfri tillgång 71 5.5.9 Huvudantaganden i optimeringen . . . 73
5.5.10 Analys av känsligheten och styrkan i pensionssystemet . . . 73
5.6 Optimeringsmodell . . . 75
6 Resultat och analys 77 6.1 Resultat av marknadsportföljsoptimeringen . . . 77
6.2 Resultat från tester av parametrar . . . 78
6.3 Optimalt avkastningsmål i huvudsimuleringen . . . 81
6.4 Känslighet och styrka i pensionssystemet . . . 84
6.4.1 Optimalt avkastningsmål i basscenariot . . . 84
6.4.2 Optimalt avkastningsmål i det pessimistiska scenariot . . . 86
6.4.3 Optimalt avkastningsmål i det optimistiska scenariot . . . 90
6.4.4 Analys av komponenterna i balanstalet . . . 91
6.4.5 Andra sannolikheter för det pessimistiska och optimistiska scenariot 93 6.4.6 Annat startvärde för buffertfonderna . . . 96
6.4.7 Annat startår för ALM-analysen . . . 97
6.4.8 Annan riskfri ränta . . . 99
6.4.9 Andra marknadspremier . . . 100
7 Diskussion 103 7.1 Optimalt avkastningsmål . . . 103
7.2 Känslighet och styrka i pensionssystemet . . . 104
7.3 Etiska aspekter . . . 106
A Appendix 112
A.1 Antaganden i Pensionsmyndighetens tre scenarier för pensionsystemets
ut-veckling . . . 112
A.1.1 Åldersfördelning . . . 112
A.1.2 Födda, döda, invandrade och utvandrade . . . 113
A.1.3 Befolkningens storlek . . . 113
A.1.4 Försörjningskvot . . . 114
A.1.5 Buffertfondernas avkastning . . . 114
A.1.6 Lönetillväxt . . . 115
A.2 Historisk data och prognoser för indata till lösningsmetoden . . . 116
A.2.1 Debut i arbetslivet, pensionering och död för olika åldersgrupper . 116 A.2.2 Historiska värden på inkomstindex . . . 118
Kapitel 1
Introduktion
Det svenska pensionssystemet har de senaste tjugo åren genomgått ett flertal förändring-ar för att uppnå stabilitet (SOU, 2012:53). En av dessa förändringförändring-ar är införandet av en balanseringsmekanism som påverkar storleken på pensionsutbetalningar negativt. Denna mekanism har blivit debatterad och kritiserad då många menar att den inte fungerat som den ska eftersom den har använts för ofta. (PRO m.fl., 2013) En viktig parameter som påverkar balanseringsmekanismen är avkastningen för pensionssystemets buffertfonder. Avkastningen kan både stärka systemet när den är positiv och göra systemet svagare när den är negativ. (Pensionsmyndigheten, 2015b) Att buffertfonderna gör en bra avvägning mellan risk och förväntad avkastning är därför viktigt för pensionssystemets stabilitet. Men hur denna avvägning bör göras är komplext, då många olika aspekter måste tas hänsyn till. (SOU, 2012:53)
En stor del av det svenska pensionssystemet är den allmänna pensionen. Det är också i denna del av systemet som bufferfonderna är verksamma. Allmän pension får alla som har bott och varit yrkesverksamma i Sverige och den grundas på skattegenererande inkoms-ter. Den allmänna pensionen består av två delar, premiepensionen och inkomstpensionen. Premiepensionen kan individen själv bestämma över och göra egna fondval för, medan inkomstpensionen bokförs på ett konto. (Pensionsmyndigheten, 2016a) Avgifterna som betalas till inkomstpensionen bokförs som pensionsrätter för varje individ och skrivs i normalfallet upp med inkomstindex. Dessa pensionsrätter motsvarar det som individen senare kommer att få i pension. Det är de yrkesverksamma som betalar dagens pensio-närer och inkomstpensionen kan därför ses som ett fördelningssystem som grundas i ett lagstadgat avtal mellan generationer. (SOU, 2012:53)
Första till Fjärde AP-fonden hanterar de under- och överskott som uppstår när pensions-utbetalningarna är större eller mindre än pensionsavgifterna. Under- och överskotten uppstår på grund av att den demografiska och ekonomiska utvecklingen varierar. (Pen-sionsmyndigheten, 2015b) Fonderna kallas buffertfonder och de ansvarar för en fjärdedel av systemets kapital. De har identiska lagstadgade placeringsregler, exempelvis måste de inneha över 30 procent av deras tillgångar i räntebärande värdepapper med låg kreditrisk och god likviditet. (Tredje AP-fonden, 2009c) Enligt Regeringens prop. (1999/2000:46) ska de ha samma förutsättningar och agera oberoende av varandra för att undvika makt-koncentration och främja konkurrens.
viktig roll eftersom systemets totala tillgångar måste vara minst lika stora som pen-sionsskulden för att pensioner och pensionsrätter ska skrivas upp med inkomstindex. Om tillgångarna är mindre än pensionsskulden skrivs pensioner och pensionsrätter upp med ett lägre balansindex och en så kallad balansering av systemet sker. Fonderna bidrar till systemets stabilitet om avkastningen från dess portföljer växer snabbare än inkoms-index. (Tredje AP-fonden, 2016c) Dock garanterar inte en avkastning som är högre än inkomstindex att systemet är stabilt eftersom det även är beroende av demografiska och ekonomiska förändringar. Fonderna har som lagstadgat uppdrag att förvalta buffertkapi-talet till största möjliga nytta för det statliga svenska inkomstpensionssystemet genom att skapa en hög avkastning till en låg risknivå. Lagen ger dock ingen tydlig vägledning för vad som är lämplig risktolerans och förväntad avkastning för fonderna vilket gör det svårt att bestämma ett avkastningsmål. Det stora tolkningsutrymmet i lagen har medfört att AP-fondernas styrelser har valt olika målsättning. Viss vägledning gällande målsätt-ningen ges indirekt genom de placeringsrestriktioner som finns för AP-fonderna. Eftersom en stor del av portföljen måste placeras i räntor med låg risk begränsar det hur hög den förväntade avkastningen kan bli, men ingen mer entydig vägledning kring målsättningen ges. (SOU, 2012:53)
En av buffertfondernas förhållningsregler som är relaterad till avkastningsmålet är att de bör agera neutralt och rättvist mellan olika pensionärsgenerationer. Är risken i portföl-jen idag låg minskar sannolikheten för att en balansering sker på kort sikt vilket gynnar dagens pensionärsgeneration. Detta missgynnar dock kommande pensionsgenerationer eftersom avkastningen reduceras vilket ökar risken för att balansering aktiveras i fram-tiden. (SOU, 2012:53) Regeringens prop. (1999/2000:46) menar att stor vikt bör läggas vid att undvika att den automatiska balanseringen aktiveras. Samtidigt kan det krävas ett ambitiöst avkastningsmål för att förhindra balansering vilket leder till ett högt risk-tagande (SOU, 2012:53). Det riskrisk-tagande som är relaterat till ett visst avkastningsmål kan även öka när förutsättningarna på de finansiella marknaderna blir sämre. Eftersom minst 30 procent av fondernas portföljer måste placeras i obligationer med låg risk, kan exempelvis ett marknadsläge med låga räntor medföra att hög risk måste tas i resten av portföljen för att nå avkastningsmålet. Avkastningsmålet bör därmed vara en avvägning mellan pensionssystemets behov och förutsättningarna på marknaden.
1.1
Problembeskrivning
Tredje AP-fonden är den buffertfond som är uppdragsgivaren till detta arbete. De har ef-terfrågat en analys av hur deras avkastningsmål bör sättas med hänsyn till deras åtagande och de risker som finns i pensionssystemet. Att fastställa ett lämpligt avkastningsmål är komplext för buffertfonderna eftersom de behöver ta hänsyn till många olika faktorer. Samtidigt är avkastningsmålet viktigt eftersom det påverkar pensionsystemets stabilitet och därmed framtida pensionsutbetalningar. Att undvika eller minimera sannolikheten för balansering, det vill säga att skulderna blir större än tillgångarna, är den vanligaste utgångspunkten när pensionsfonder sätter sitt avkastningsmål och anses vara det som leder till mest rättvisa mellan generationer. Om balanseringen helt kan undvikas skulle det kunna ses som att det blir rättvist mellan generationer, men om detta inte är möjligt och balanseringen måste aktiveras skapar det orättvisor mellan generationer. Även om balanseringsmekanismens utformning gör att både pensionärer och personer i
arbetan-de ålarbetan-der påverkas negativt av balanseringen vilket minskar orättvisorna, påverkas olika generationer inte i lika stor utsträckning. För att fastställa ett optimalt avkastningsmål som tar hänsyn både till neutralitet mellan generationer och minimering av balanserings-förluster behövs därför en tydligare definition av rättvisa.
Problemet kan delas upp i följande frågeställningar: • Hur kan rättvisa mellan generationer definieras?
• Hur kan rättviseaspekten tas hänsyn till vid optimering av avkastningsmålet? • Vilket avkastningsmål leder till största möjliga nytta för pensionssystemet? • Hur känsligt är pensionssystemet för demografiska och ekonomiska förändringar?
1.2
Syfte
Syftet med examensarbetet är att fastställa det avkastningsmål som buffertfonderna bör ha för att bidra till största möjliga nytta för det svenska pensionssystemet samt att analysera styrkan och känsligheten i systemet.
1.3
Avgränsningar
För att simulera pensionssystemets utveckling i olika scenarier kommer Pensionsmyndig-hetens verktyg Pensionsmodellen att användas. Den demografiska och ekonomiska datan som kommer att användas i simuleringen kommer att utgå från färdiga prognoser från exempelvis Statistiska centralbyrån. Denna avgränsning görs eftersom egna beräkningar av pensionssystemets tillgångar och skulder i olika scenarier blir för komplext och inte ryms inom examensarbetets omfattning och tidsram.
Vid framtagandet av avkastningsmålet kommer inte hänsyn tas till enskilda tillgångars avkastning och risk. Istället kommer olika index användas som representerar de tillgångs-klasser som Tredje AP-fonden investerar i. Optimeringen kommer endast göras för de tillgångsslag som Tredje AP-fonden investerar i. De andra buffertfonderna har eventuellt investeringar i andra tillgångsslag men eftersom uppdragsgivaren för detta arbete är Tred-je AP-fonden är det bara deras investeringar som kommer att användas vid optimeringen. Vid modelleringen av de framtida inkomsterna för olika generationer kommer framtida inkomster för en generation antas öka i samma takt som den genomsnittliga inkomstök-ningen för samtliga generationer. I verkligheten har yngre generationer en högre pro-centuell löneutveckling än äldre yrkesverksamma generationer. Svenska inkomster ökar i genomsnitt fram till ungefär 45 års ålder och därefter förväntas de sjunka. (Pensionsmyn-digheten, 2015b) Denna avgränsning leder därför till att pensionsbehållningarna kommer öka ungefär linjärt i modelleringen i detta arbete, medan pensionsbehållningarna i verk-ligheten ökar snabbare i början och sedan ökar långsammare ju närmre pensionering generationen kommer. Storleken på pensionsbehållningarna påverkar hur hårt en even-tuell balansering i pensionssystemet slår mot en generation. Hur mycket en generation i verkligheten förlorar på balanseringen kan därför skilja sig från förlusten som beräk-nas i detta arbete, vilket påverkar beräkningen av rättvisa för olika generationer. Denna
avgränsning är dock nödvändig eftersom en detaljerad beräkning och prognostisering av de olika generationernas inkomstutveckling skulle bli för omfattande för examensarbetet och dess tidsram.
Kapitel 2
Vetenskaplig metod
Den huvudsakliga metod som kommer användas för att besvara syftet är så kallad Asset
Liability Management analys, hädanefter kallat ALM-analys. I en ALM-analys belyses
sambanden mellan ett företags tillgångssida och skuldsida och ALM är ett verktyg som ofta används av banker, försäkringsbolag och pensionsfonder. Syftet med en ALM-analys är att fastställa den långsiktiga tillgångsallokering som bäst passar förvaltningens åtagan-den. I analysen genomförs ofta en prognos av framtida förväntade kassaflöden in och ut ur företaget. För en pensionfond kan detta exempelvis innebära framtida inbetalningar och pensionsutbetalningar. (Tredje AP-fonden, 2002) För att genomföra ALM-analysen kommer flera olika moment att genomföras och dessa beskrivs i avsnitten nedan.
2.1
Litteraturstudie
För att besvara syftet kommer litteratur inom flera olika områden att läsas. Först kom-mer en fördjupning inom området ALM-analys att göras för att skapa förståelse och för att kunna identifiera olika sätt att genomföra analysen på. Denna information kommer att hämtas från olika vetenskapliga artiklar samt böcker inom området.
Det svenska pensionssystemet har en unik utformning på grund av den balanseringsmeka-nism som används, denna beskrivs närmre i kapitel 3.6. Balanseringsmekabalanseringsmeka-nismen medför att relationen mellan tillgångssidan och skuldsidan i pensionssystemet är komplicerad. För att kunna genomföra en bra ALM-analys kommer därför det svenska pensionssyste-met och buffertfondernas roll i systepensionssyste-met först att studeras närmre och sedan beskrivas utförligt i ett eget kapitel i uppsatsen. Information om det svenska pensionssystemet kom-mer att hämtas främst från Pensionsmyndigheten, olika utredningar av pensionssystemet samt de olika buffertfonderna.
2.2
Optimering av avkastningsmål
Likt beskrivet i kapitel 1 är det komplext att bestämma det avkastningsmål som buffert-fonderna bör ha eftersom det finns många olika aspekter att ta hänsyn till. En av dessa är att de ska verka för generationsneutralitet, vilket är svårt när den balanseringsmekanism som finns i systemet medför att orättvisor kan uppstå mellan generationer. För att kunna ta hänsyn till rätteviseaspekten i ALM-analysen i detta arbete kommer ett mått på rätt-visa att definieras och härledas matematiskt. Detta mått på rätträtt-visa, tillsammans med
de andra aspekter som buffertfonderna måste ta hänsyn till, kommer att inkorporeras i en optimeringsmodell som finner det avkastningsmål som bidrar till största möjliga nytta för det svenska pensionssystemet.
2.3
Datahämtning
Den data som behövs för att genomföra optimeringen kommer dels att hämtas från Pen-sionsmyndighetens statistik och prognoser för pensionssystemets inbetalningar, utbetal-ningar, tillgångar och skulder. För att modellera utvecklingen för tillgångarna i buffert-fondernas portfölj kommer historisk data användas som utgångspunkt. Därför kommer historiska priser för de olika index som bygger upp Tredje AP-fondens långsiktiga refe-rensportfölj att hämtas från databasen Bloomberg.
2.4
Analys och utvärdering
Efter genomförd optimering kommer resultatet att analyseras. Avkastningsmålet kommer att jämföras med Tredje AP-fondens nuvarande och historiska avkastningsmål. För att testa känsligheten och styrkan i pensionssystemet kommer de demografiska och ekono-miska scenarierna att varieras. Detta kommer att göras för att analysera vilket avkast-ningsmål som skulle krävas i andra scenarier och se hur olika faktorer påverkar pensions-systemets utveckling och stabilitet.
Kapitel 3
Det svenska pensionssystemet
För att ge en djupare inblick i hur det svenska pensionsystemet är utformat ges i detta kapitel en beskrivning av systemet, dess utveckling och dynamik. Det sista avsnittet i ka-pitlet ger en matematisk generell beskrivning av in- och utbetalningar i pensionssystemet som ligger till grund för vidare beräkningar i arbetets ALM-modell.
3.1
Pensionssystemet och AP-fondernas utveckling
År 1913 införde Sverige allmän pensionsförsäkring för alla över 67 års ålder (Första AP-fonden, 2007). Förutsättningarna för pensionen var dock dåliga. Pensionen var låg och enligt Statistiska centralbyrån (1913) var den genomsnittsliga livslängden cirka 60 år. Villkoren för den allmänna pensionen förbättrades under resterande delen av århundra-det, bland annat genom införandet av obligatorisk allmän tilläggspension (ATP) år 1960. Medborgare fick då ett tillskott till pensionen som reflekterade den intjänade inkoms-ten från sina yrkesverksamma år. För att säkerställa sparandet i ATP-systemet infördes Allmänna Pensionsfondens Första, Andra och Tredje fondstyrelser som ansvarade för buf-fertkapital. Dessa fondstyrelser kompletterades senare med de Fjärde, Femte och Sjätte fondstyrelserna som hade andra investeringsinriktningar. Anledningen till att det inför-des flera olika styrelser var för att undvika maktkoncentration och påverkan från stat och enskilda intressen. (SOU, 2012:53)
De allmäna pensionsfonderna (AP-fonderna) skapades för att kompensera för ett eventu-ellt bortfall i långsiktigt sparande. Bortfallet skulle uppkomma på grund av att individer förlitade sig mer på det nya ATP-systemet och därför sparade mindre. De skulle också för-valta kapital för att på lång sikt jämna ut finansieringen av de växande ATP-pensionerna och agera som buffert för tillfälliga underskott. Fonderna skulle bidra med den avkastning som behövdes för att skapa en god levnadsstandard. (SOU, 2012:53) År 1998 beslutade riksdagen att reformera det allmänna pensionssystemet genom en fempartiöverenskom-melse. Detta innebar att det kapital som förvaltats av sex stycken fondstyrelser istället nu förvaltades av fem. (Första AP-fonden, 2007) Dessa ändrade, i och med förändring-en, namn från fondstyrelser till Första till Fjärde AP-fonderna och Sjätte AP-fonden. Den Tredje fondstyrelsen lades ner och den Femte fondstyrelsen bytte namn till Tredje AP-fonden vilket innebär att det nu inte finns någon Femte AP-fond. Första till Fjärde AP-fonderna fick identiska placeringsregler medan den Sjätte stod utanför pensionsöver-enskommelsen. (SOU, 2015:34) Det gamla ATP-systemet var inte balanserat och befara-des inte hålla i framtiden. Det baserabefara-des på ett fördelningssystem där pensionsrätterna
grundades på intjänandetid. Förändrad arbetsmarknad och demografi med en ökad me-dellivslängd medförde att pensionstiden förlängdes och att systemet blev instabilt. Ett nytt pensionssystem var därmed nödvändigt. Det nya systemet balanserade tillgångar och skulder där allt som betalades in också betalades ut och det fanns en broms vid obalans som justerade skulder. (LO, 2011)
3.2
Pensionssystemets utformning
Den nuvarande AP-fondslagen och dess regelverk trädde i kraft den 1 januari 2001 och tillkom i samband med det nya pensionssystemet som utvecklades under pensionsrefor-men 1998. Det gamla pensionssystemet kommer att fasas ut fram till år 2018 och verkar under denna tid parallellt med det nya systemet. Enligt de nya pensionsreglerna finns garantipension, inkomstpension och premiepension. Den pension som intjänats utifrån det gamla systemet kallas tilläggspension. (SOU, 2012:53)
Pensionen som arbetande i Sverige får består av olika delar och kommer från olika intres-senter. Den kan komma från Pensionsmyndigheten som allmän pension, från arbetsgivare i form av tjänstepension och från individen själv i form av eget sparande vilket visas i pyramiden i figur 3.1.
Figur 3.1: Pensionens delar, (SOU, 2012:53), (Pensionsmyndigheten, 2016a) Den allmänna pensionen består av inkomstpension och premiepension som båda är in-komstgrundade. Vissa har även garantipension och tilläggspension som också är delar av den allmänna pensionen. Garantipensionen är ett skydd för dem som har haft låg inkomst och finansieras av skatt genom statsbudgeteten vilket visas i Figur 3.1. Det är den all-männa pensionen som Pensionsmyndigheten ansvarar för. (Pensionsmyndigheten, 2016a) De avgifter som finansierar den allmänna pensionen kommer dels från den försäkrade och dels från dess arbetsgivare. Den försäkrade betalar en allmän pensionsavgift på 7 procent av sin lön och av ersättningar från social- och arbetslöshetsförsäkringarna. Arbetsgiva-ren betalar en pensionsavgift på 10,21 procent av den anställdas lön. Pensionsavgiften summerar alltså endast till 17,21 procent av avgiftsunderlaget medan pensionsrätten och
pensionsavgiften är 18,5 procent av pensionsunderlaget. Skillnaden beror på att den all-männa pensionsavgiften, 7 procent, dras av från avgiftsunderlaget när pensionsrätten beräknas. (Pensionsmyndigheten, 2015b)
Varje år avsätts 18,5 procentenheter av pensionsgrundande inkomster till den allmänna ålderspensionen. 16 procentenheter av dessa går till inkomstpension och de resterande 2,5 procentenheterna går till premiepension. De avgifter som finansierar inkomstpensionen går igenom Första till Fjärde AP-fonderna. Fonderna får avgifterna och betalar samti-digt ut dem varje månad till pensionärerna. Hur mycket de betalar ut är beroende av hur mycket de tidigare fått in i inbetalade avgifter och den årliga uppräkningen av detta belopp. Avgifterna som betalas in till fonderna baseras på inkomster vilka är beroende av samhällets ekonomiska utveckling och då framförallt löneutvecklingen. (SOU, 2012:53) Inkomstpensionen (de 16 procentenheterna) ses som ett fördelningssytem eftersom dagens pensioner finansieras av de inkommande pensionsavgifterna. Det är alltså de yrkesverk-samma som betalar dagens pensionärer och inkomstpensionssystemet är ett avtal mellan generationer som fastställts i lag.(Tredje AP-fonden, 2015c) Avgifterna som betalas till pensionärerna bokförs för varje individ och skrivs upp med inkomstindex vilket beskrivs närmre i kapitel 3.5. Premiepensionen (2,5 procentenheter) förvaltas i pensionsfonder som väljs av individen. När det inte finns något speciellt önskemål förvaltas premiepensionen av Sjunde AP-fonden, AP7 Såfa, vilken alltså inte är en buffertfond även om namnet indikerar det. (SOU, 2012:53)
Det gamla ATP-systemet kommer att finnas kvar i form av tilläggspension fram till 2018 då det ska vara utfasat. Tilläggspensionen baseras på pensionspoäng som fås under indi-videns yrkesverksamma år där höga pensionspoäng ger en högre tilläggspension. Det är åldersgruppen som är född 1937 och tidigare som får sin pension i form av tilläggspension. De som är födda mellan 1938 och 1953 kommer att få delvis tilläggspension och delvis inkomst- och premiepension. Ju tidigare i perioden mellan 1938 och 1953 individen är född desto mer av pensionen fås i form av tilläggspension. (Pensionsmyndigheten, 2015c)
3.3
Buffertfondernas uppdrag och roll
Buffertfonderna (Första till Fjärde samt Sjätte AP-fonden) hanterar de under- och över-skott som uppstår när pensionsutbetalningarna är större eller mindre än pensionsavgif-terna. De går antingen in med kapital när inkomspensionssystemet inte är i balans eller så sparar de kapital när överskott uppstår. Varje buffertfond ansvarar för en fjärdedel av systemets åtagande och agerar oberoende av varandra för att undvika maktkoncentration och främja konkurrens dem emellan. (SOU, 2012:53) Enligt AP-fondslagen har fonderna som uppdrag att förvalta buffertkapital till största möjliga nytta för det statliga svenska inkomstpensionssystemet genom att skapa en hög avkastning till en låg risknivå. (Tredje AP-fonden, 2015c) Specifikt säger 4 kap. 1 § i AP-fondslagen: “Första-Fjärde AP-fonderna ska förvalta fondmedlen på sådant sätt att de blir till största möjliga nytta för försäk-ringen för inkomstgrundad ålderspension. Den totala risknivån i fondernas placeringar ska, vid vald risknivå, placeras så att långsiktigt hög avkastning uppnås. Fonderna ska i sin placeringsverksamhet ha nödvändig beredskap för att kunna överföra medel till Pen-sionsmyndigheten enligt 2 kap. 2 §“.
Buffertfonderna har två huvudsakliga roller i systemet. Dels ska de balansera systemet på kort sikt vilket fonderna gör genom att hantera skillnader i in- och utbetalningar och dels ska de bidra till systemtets stabilitet på lång sikt. För att bidra till pensionssyste-mets balans på lång sikt bör fonderna ha god avkastning. På så sätt minskar risken för pensionsbortfall till följd av balansering, mekanismerna för balanseringen beskrivs närm-re i kapitel 3.6. (Tnärm-redje AP-fonden, 2015c) Enligt Regeringens prop. (1999/2000:46) bör stor vikt läggas vid att undvika att den automatiska balanseringen aktiveras. Dock be-hövs detta vägas mot vilken avkastning som krävs för att det ska vara neutralt mellan generationer. Minskas risken i portföljen minskar sannolikheten för att en balansering sker vilket gynnar dagens pensionärsgeneration. Detta är dock ogynnsamt för kommande pensionsgenerationer eftersom avkastningen reduceras vilket ökar risken för att balanse-ringen aktiveras i framtiden. Buffertfonderna bör i sin förvaltingsverksamhet arbeta för neutralitet mellan olika pensionsgenerationer.
För att pensioner och pensionsrätter skall skrivas upp med inkomstindex måste de totala tillgångarna vara minst lika stora som den totala pensionsskulden. Detta betyder att pen-sionsystemet är stabilt om buffertfondernas avkastning växer snabbare än inkomstindex, givet att det inte sker några ekonomiska eller demografiska förändringar. När skulderna överstiger tillgångarna aktiveras balanseringen vilket betyder att pensionsrätterna inte skrivs upp med inkomstindex, se kapitel 3.6. (Tredje AP-fonden, 2015c) Sedan inför-skaffandet av buffertfonder 1960 har avgiftsnettot, skillnaden mellan systemets avgifts-inkomster och utgifter, varierat. Fram till 1980 var avgiftsnettot positivt vilket medförde att buffertkapitalet ökade. Från 1980 och framförallt från 1990 var avgiftsnettot negativt vilket ledde till att buffertfonderna fick tillföra buffertkapital för att pensionsutbetal-ningarna skulle kunna finansieras. Detta berodde delvis på att avgifterna, som nu är 18,5 procent, var lägre. Den nuvarande avgiftsnivån infördes år 2000 och medförde att av-giftsnettot blev positivt under några år. År 2009 blev avav-giftsnettot negativt igen och det förväntas också vara det framöver eftersom den stora generationen 40-talister har gått eller går i pension.(SOU, 2012:53) Att buffertfonderna börjar göra utbetalningar ställer krav på avkastning och det är betydelsefullt att de inte gör stora förluster enskilda år. (Tredje AP-fonden, 2015c)
AP-fonderna tolkar lagens övergripande bestämmelse om mål och placeringsverksamhet och sätter själva sina konkreta avkastningsmål. Kapitalförvaltningen utgår från en vald total risknivå som i sin tur bestämmer fördelningen mellan olika tillgångar och riskklasser i portföljen. (SOU, 2012:53) Fonderna måste ta hänsyn till etik och miljö vid allokering men utan att det får påverka målet om en hög avkastning. De får dock inte ta hänsyn till ekonomisk politik eller näringspolitik vid placering. (Tredje fonden, 2009c) AP-fonderna har dessutom lagstadgade placeringsrestriktioner för sin placeringsverksamhet. Dessa riktlinjer för allokeringen finns i lagen (2000:192) (4 kap. 3 -18 §§) och säger följande:
1. Placeringar får ske i alla förekommande instrument på kapitalmarknaden som är marknadsnoterade och omsättningsbara.
2. Minst 30 procent av fondens tillgångar ska placeras i räntebärande värdepapper med låg kreditrisk och god likviditet.
3. Högst 40 procent av tillgångarna får exponeras för valutarisk.
4. Marknadsvärdet på fondens totala innehav av aktier i svenska aktiebolag som är noterade vid en svensk börs eller en auktoriserad marknadsplats får inte överstiga 2 procent av det totala marknadsvärdet av sådana aktier.
5. Varje fond får äga högst 10 procent av rösterna i ett enskilt börsnoterat företag. 6. Maximalt 5 procent av fondens tillgångar får placeras i onoterade värdepapper.
Dessa placeringar får ske i aktier eller andelar i riskkapitalföretag eller indirekt via värdepappersfonder eller liknande. AP-fonderna får äga högst 30 procent av röstetalet för samtliga aktier eller andelar i ett enskilt riskkapitalföretag.
7. Minst 10 procent av tillgångarna ska förvaltas av utomstående förvaltare.
8. Fonden får inte placera i optioner, terminer eller andra liknande finansiella instru-ment med råvaror som underliggande tillgång.
9. Högst 10 procent av fondens tillgångar får placeras i fondpapper eller andra finan-siella instrument utfärdade av en emittent eller av en grupp av emittenter med inbördes anknytning.
10. Alla finansiella derivat är tillåtna men handel i derivat skall ske främst i syfte att effektivisera förvaltningen, skydda tillgångarna mot olika risker och för att ändra positionen i riskhänseende. Dessa behöver inte vara noterade eller omsättningsbara. OTC-derivat är sålunda tillåtna.
Buffertfonderna har utifrån lagen och dess placeringsrestriktioner fastställt varierande avkastningsmål. Detta har gjorts utifrån ALM-analyser där systemets totala tillgångar och skulder matchas. (SOU, 2012:53) ALM-analyser är något som föreslås till fondernas tillgångsallokering i Regeringens prop. (1999/2000:46). Beräkningarna är beroende av tidshorisonten samt Pensionsmyndighetens prognostiserade scenarier för utvecklingen av pensionssystemet. Det finns dock ingen gemensamt bestämd tidshorisont utan målet är en långsiktigt hög avkastning. (SOU, 2012:53) Enligt Regeringens prop. (1999/2000:46) är det nödvändigt att tidshorisonten sträcker sig längre än 40-50 år framåt i tiden. I tabell 3.1 syns Första till Fjärde AP-fondernas olika avkastningsmål. De varierar mellan fonderna och de har också varierat över tid. Exempelvis menar Första AP-fonden (2015) att de höjt avkastningsmålet från 5,5 procent nominellt till 4 procent realt trots den nuvarande penningpolitiken med låga globala räntor. Andra AP-fonden har istället sänkt avkastningsmålet till 4,5 procent realt, från och med år 2015, från det tidigare målet på 5 procent. Detta gjorde de på grund av långsiktigt förväntade lägre globala räntor (Andra AP-fonden, 2015).
AP-fond Avkastningsmål
Första AP-fonden real avkastning på 4,0 procent Andra AP-fonden real avkastning på 4,5 procent Tredje AP-fonden real avkastning på 4,0 procent Fjärde AP-fonden real avkastning på 4,5 procent
Tabell 3.1: AP-fondernas avkastningsmål. (Första AP-fonden, 2015),(Andra AP-fonden, 2015),(Tredje AP-fonden, 2015c),(Fjärde AP-fonden, 2015)
3.4
Tredje AP-fonden
Första till Fjärde AP-fonderna har alla samma placeringsregler men de agerar olika och har olika mål. Enligt Tredje AP-fondens analys av förväntad framtida utveckling för pensionssystemets tillgångar och skulder är deras avkastningsmål satt till 4 procent realt. Målet om 4 procent real avkastning sattes under 2005 och har inte förändrats sedan dess. En avkastning över detta mål anser de gör att pensionsystemet kommer att vara stabilt vilket medför att risken för balanseringar i framtiden reduceras. För att minimera risken i portföljen diversifierar fonden sina tillgångar. Förvaltningen sker på en global nivå och portföljen innehåller noterade aktier, räntebärande tillgångar och alternativa investeringar. De alternativa investeringarna består bland annat av onoterade aktier, fastigheter, skog och infrastrukturtillgångar. (Tredje AP-fonden, 2015a) År 2015, vid årets slut, var fondens innehav värda 303 miljarder kronor och allokeringen såg ut som i Figur 3.2.
Fondens historiska utveckling sedan år 2001 har sett ut som i figur 3.3. Medelavkastningen under perioden var 5,5 procent och volatiliteten var 11,2 procent. (Tredje AP-fonden, 2016c) Volatiliteten är dock beräknad utifrån endast 15 punkter då portföljresultatet är dokumenterat på årsbasis.
Figur 3.3: Tredje AP-fondens nominella utveckling (Tredje AP-fonden, 2016c).
3.4.1
Tredje AP-fondens filosofi och strategi
Fonden har en investeringsfilosofi som ligger till grund för de investeringsbeslut som fat-tas. Filosofin går ut på att risktagande, riskspridning och tidsdiversifiering höjer den riskjusterade avkastningen. Fondens investeringsstrategi utgår från filosofin och de arbe-tar för att att skapa avkastning utifrån tre stycken olika långa placeringshorisonter. De olika placeringshorisonterna kräver olika investeringsprocesser som samvarierar. Strate-gin för investeringsprocesserna utgår från de tre första punkterna i investeringsfilosofin; risktagande, prognosförmåga och riskspridning vilka syns i tabell 3.2. (Tredje AP-fonden, 2009d)
Fonden prognostiserar risk och avkastning för olika tillgångar och gör analyser för hur tillgångarna samvarierar i framtiden. Risken bedöms genom volatilitet och tillsammans med avkastning görs en optimering för att ta fram en allokering som ger 4 procent real avkastning. Fondens olika placeringsregler tas med i optimeringen och hänsyn tas till fon-dens speciella förutsättningar som gynnar verksamheten. De speciella förutsättningarna är långsiktigt investeringsperspektiv, flexibilitet och statligt ägande. Den investeringspro-cess som har ett långsiktigt perspektiv har en relativt hög riskexponering eftersom den förväntade avkastningen från räntebärande tillgångar är låg i relation till avkastningsmå-let på fyra procent. Fonden strävar därför efter att ha en väl diversifierad portfölj som sänker risktagandet. Den investeringsprocess som har en kort tidshorisont, alfaförvalt-ningen, placerar i tillgångar som inte samverkar med portföljens totalavkastning. Detta
Avkastningshöjande faktorer
Lång sikt Medellång sikt Kort sikt
Risktagande Risktagande via exponering mot framförallt aktie-, kredit-, valuta-och likviditetsrisk Risktagande för-ändras beroende på avkastningsför-väntningar under kommande 1-3 år Risktagande som skapar en avkast-ning som har låg samvariation med övrig avkastning
Prognosförmåga Strukturell mak-roekonomisk analys och avkast-ningsprognoser utifrån långsiktigt data Konjunkturell makroekonomisk analys, värdering och riskaptit Olika typer av beslutsmodeller och prognosmeto-der för kortsiktig positionstagning
Riskspridning Mellan olika till-gångsslag och mel-lan olika regioner och sektorer
Förändring av exponering mot olika risktyper och diversifiering via positioner på olika delmarknader
Positioner tas in-om flera delseg-ment av finans-marknaden
Tabell 3.2: Tredje AP-fondens investeringsprocesser (Tredje AP-fonden, 2009d).
för att öka fondens diversifiering och riskjusterade avkastning. (Tredje AP-fonden, 2009b) Investeringsprocessen som har en medellång placeringshorisont på 1-3 år är dynamisk för att öka sannolikheten för hög avkastning och samtidigt ha låg risk. Fonden strävar efter att krympa intervallet inom vilket den årliga avkastningen kan variera. Detta gör de för att minska risken för stora negativa utfall för att på så sätt få ett så stabilt pensionssy-stem som möjligt. Att fonden är dynamisk innebär att de frekvent förändrar innehaven. Förändringarna behöver dessutom vara betydande för att allokeringen ska uppfylla sitt syfte. Allokeringen sker mellan fondens riskklasser som är aktier, räntor, valuta, inflation, krediter, övrig exponering och absolutavkastande strategier. Dessa visas i figur 3.4. Det är inom riskklasserna som fonden prognostiserar framtida avkastning och risk och deras bidrag till den totala portföljen analyseras och prognostiseras. (Tredje AP-fonden, 2009a)
Figur 3.4: Tredje AP-fondens riskklasser (Tredje AP-fonden, 2009a).
3.4.2
Utvärdering av Tredje AP-fondens förvaltning
Tredje AP-fonden utvärderas kontinuerligt med en modell som ger en bild av fondens långsiktiga möjligheter samt hur de lyckas förvalta dessa möjligheter. Modellen är upp-byggd av fyra delkomponenter som utvärderas var för sig. (Tredje AP-fonden, 2015c)
1. Fondens operationella mål om real avkastning på 4 procent per år 2. En jämförelse med en långsiktig statisk portfölj
3. En jämförelse med en grupp av internationella pensionsfonder 4. En självutvärdering av fondens allokeringsbeslut.
För att omfatta minst en konjukturcykel utvärderas fonden på en tidshorisonten mellan fem och tio år. Fondens avkastning utvärderas gentemot dess avkastningsmål med hän-syn till vilken risk som tagits. Jämförelsen med den långsiktiga statiska portföljen sker genom att kontrollera jämförelseportföljens avkastning i relation till Tredje AP-fondens avkastning. Den långsiktiga statiska portföljen innehåller enbart de billigaste fondalter-nativen, noterade aktier och räntor. Detta för att undersöka om de extra resurser som Tredje AP-fonden lagt på förvaltning har gett resultat i form av högre avkastning. Den statiska portföljen ombalanseras varje månad för att återställa ursprungsvikterna och innehåller inte några tillgångar som kräver resurser vid val av tillgångar. Detta betyder att portföljen inte innehåller exempelvis onoterade aktier, hedgefonder eller fastigheter. Tredje AP-fonden ska upprätthålla en internationell hög standard och jämförs därför med en extern grupp med internationella pensionsfonder. Jämförelsegruppen består av åtta fonder som liknar Tredje AP-fonden i förvaltad volym, avkastningsmål och typ av uppdrag. De allokeringsbeslut som tagits under året självutvärderas av fonden för att un-dersöka förvaltningens förmåga att bedöma utvecklingen på finansmarknaden. På så sätt kan utvecklingsområden identifieras och verksamhetsförbättringar genomföras. (Tredje AP-fonden, 2015c)
3.5
Indexering av pensioner
En viktig funktion i pensionssystemet är att tillgångarna i systemet skrivs upp för att pensionärernas köpkraft skall bevaras. Vid varje årsskifte räknas pensionerna om med hjälp av olika index för hur inkomster och priser förändras i samhället. När pensions-systemet är i balans följer pensionen inkomstutvecklingen i Sverige och förräntas med genomsnittsinkomstens utveckling. Genomsnittsinkomsten mäts med ett inkomstindex som beräknas utifrån genomsnittet av samtliga pensionsgrundande inkomster för perso-ner i åldrarna 16-64 år. (Pensionsmyndigheten, 2015b) Beräkningen av inkomstindex görs enligt formeln It+1= It· P GIt P GIt−1 (3.5.1) P GIt= Yt Nt (3.5.2) där t kalenderår It inkomstindex år t
Yt summa pensionsgrundande inkomster år t utan takbegränsning för personer
16–64 år, efter avdrag för allmän pensionsavgift
Nt antal personer 16–64 år som har pensionsgrundande inkomst år t. (Ds, 2015:6)
Utifrån de beräknade värdena för inkomstindex räknas pensionsbehållningarna om vid varje årsskifte. Ny pensionsrätt tillkommer genom att avgifter betalas till den allmäna ålderspensionen likt beskrivet i kapitel 3.2 och de tidigare pensionsbehållningarna för-räntas med den procentuella ökningen av inkomstindex. Den nya individuella pensions-behållningen beräknas därmed enligt
P ensionsbehållningt = P ensionsbehållningt−1·
It+1
It
+ N yintjänad pensionsrättt.
(3.5.3) Inbetalning av pensionsavgifter och uppräkning av pensionen enligt ekvation (3.5.3) sker så länge en person är i arbete. När den försäkrade sedan pensioneras vänds betalnings-strömmarna och en månatlig pension beräknas utifrån den försäkrades pensionsbehållning och genomsnittlig livslängd för den försäkrades årskull. Den årliga pensionsutbetalningen beräknas genom att pensionsbehållningarna divideras med ett delningstal vid pensions-tillfället. Delningstalet beror dels på den statistiskt återstående medellivslängden för en viss årskull och avser ett genomsnitt för män och kvinnor. Förutom förväntad livslängd innefattar delningstalet även en tänkt framtida tillväxt på 1,6 procent. Utifrån dessa faktorer beräknas delningstalet som
Di = 1 12Li r X k=i 11 X X=0 Lk+ (Lk+1− Lk) X 12 (1, 016)−(k−i)(1, 016)−X12 , i = 61, 62, ..., r (3.5.4) där
Di delningstal för åldersgrupp i
k − i antal år som pensionär (k = i, i + 1, i + 2 etc.)
X månader (0, 1,..., 11)
Li antal kvarlevande personer i åldersgrupp i av 100 000 födda enligt SCB:s
livslängdsstatistik. Statistiken avser den femårsperiod som närmast föregick det år den försäkrade uppnådde 60 års ålder vid pensionsuttag före 65-årsåret respektive 64 års ålder vid senare pensionsuttag.
Att en tänkt framtida tillväxt på 1,6 procent läggs till i beräkningen av delningstalet i ekvation (3.5.4) leder till ett lägre delningstal. Ett lägre delningstal medför en högre pensionsutbetalning och därmed får pensionärer redan från början ta del av en framtida tillväxt. Istället för att börja med en lägre pension som utvecklas i takt med inkomstindex, börjar pensionsutbetalningarna på ett högre ingångsbelopp och utvecklas långsammare. Anledningen till denna justering är att de flesta pensionärer har störst nytta av en högre pension i början av sin pensionering. (Pensionsmyndigheten, 2015b)
Den allmänna pensionen kan tidigast tas ut vid 61 års ålder och vid uttag innan den försäkrade fyllt 65 sker en omräkning av pensionsbeloppet det år den försäkrade fyller 65 år utifrån ett nytt delningstal som är baserat på nyare livslängdsstatistik. Efter 65 års ålder sker ingen ny omräkning av delningstalen. Att delningstalen är fasta samtidigt som medellivslängden ökar medför att pensionskulden ökar. Detta innebär en påfrestning för pensionssystemet. (Pensionsmyndigheten, 2015b)
De årliga pensionsutbetalningarna räknas om varje år med hjälp av ett följsamhetsindex. Detta index är baserat på inkomstindex och motsvarar den procentuella ökningen av inkomstindex före och efter årsskiftet minskat med 1,6 procentenheter. För en individ medför det därmed att pensionsutbetalningarna förändras enligt
P ensionsutbetalningt= P ensionsutbetalningt−1·
It+1
It· 1, 016
. (3.5.5) Anledningen till avdraget på 1,6 procentenheter vid indexeringen är att det ska motsva-ra det förskott på pensionen som erhölls när pensionen beviljades första gången genom att det inkluderades i beräkningen av delningstalet. Detta innebär att om inkomstindex ökar exakt 1,6 procentenheter mer än inflationen ökar pensionerna exakt med inflatio-nen. Om inkomstindex ökar mer än 1,6 procentenheter över inflationen ökar pensionerna i fasta priser, och tvärtom om inkomstindex ökar med mindre än 1,6 procentenheter. (Pensionsmyndigheten, 2015a)
3.6
Balansering
Det svenska pensionssystemet är ett fristående system som helt ska finansieras med inbetalda avgifter. Detta kräver att avgiftstillgångarna tillsammans med tillgångarna i buffertfonderna långsiktigt kan finansiera pensionsutbetalningarna så att inga varaktiga underskott uppstår. (Pensionsmyndigheten, 2015a) Vid viss demografisk och ekonomisk utveckling är det dock inte möjligt att förränta pensionerna med genomsnittsinkomstens utveckling och samtidigt finansiera inkomstpensionerna. Om exempelvis andelen av den vuxna befolkningen som har pensionsgrundande inkomster sjunker, samtidigt som genom-snittsinkomsten ökar medför det att pensionsskulden ökar snabbare än avgiftsunderlaget.
De skillnader som uppstår mellan pensionssystemets tillgångar och skulder medför att den så kallade automatiska balanseringen aktiveras. (SOU, 2015:34)
Skillnader mellan tillgångar och skulder i pensionssystemet uppstår när befolkningens ålderssammansättning ändras, eftersom de pensionsavgifter som betalas in av den yrkes-aktiva befolkningen betalas ut till de som är pensionärer samtidigt. Pensionerna följer utvecklingen av den genomsnittliga inkomsten vilket medför att pensionärerna får ta del av den ekonomiska utvecklingen i samhället på samma sätt som förvärvsaktiva får. Detta innebär dock att det finns en svaghet i systemet när ålderssammansättningen ändras. Om inbetalningarna till systemet minskar, beroende på exempelvis minskade födelsetal, samtidigt som utbetalningarna ökar kan det leda till att buffertfondernas kapital tar slut. (Pensionsmyndigheten, 2015a)
Balanseringen är ett sätt att garantera att tillgångarna i pensionssystemet ska räcka. Varje år upprättas en balansräkning för pensionssystemet som visar hur systemets till-gångar och skulder förhåller sig till varandra (Pensionsmyndigheten, 2015a). Genom att dividera systemets tillgångar med dess skulder fås balanstalet,
BTt+2= ATt+ BFt St (3.6.1) där ATt avgiftstillgång år t
BFt Det samlade marknadsvärdet av tillgångarna hos Första-Fjärde och
Sjätte AP-fonden år t
St pensionsskuld år t.
Balanstalet är ett mått på pensionssystemets finansiella ställning. När balanstalet är större än 1 är tillgångarna större än skulderna och om balanstalet är mindre än 1 innebär det att buffertfonderna på sikt skulle tömmas och att pensionerna inte skulle kunna finansieras. När balanstalet faller under ett minskar därför den normala indexeringen av pensionerna och ett balansindex, används istället för ett inkomstindex. Balansindex beror på inkomstindex och balanstalet och beräknas enligt
Bt= It· BTt (3.6.2) Bt+1= Bt· ( It+1 It ) · BTt+1 = It+1· BTt· BTt+1 (3.6.3) där Bt balansindex år t It inkomstindex år t BTt balanstal år t. (Pensionsmyndigheten, 2015b)
När balanseringen aktiveras kallas det att “bromsen“ aktiveras och detta innebär att pensionerna räknas upp i en lägre takt än normalt, eller till och med i vissa ekonomiska situationer minskar. När den ekonomiska situationen förbättras så att balanstalet blir större än ett kommer balansindex fortfarande användas under en period, vilket innebär att pensionerna kommer att räknas upp i en högre takt än normalt. Den högre upp-räkningstakten pågår tills balansindex är större eller lika stort som inkomstindex vilket medför att när balanseringsperioden är över sker indexeringen av pensionerna i samma
takt och på samma nivå som om balanseringen inte hade ägt rum, se figur 3.5. (Pensions-myndigheten, 2015a)
Figur 3.5: Indexering av pensioner. Den gröna linjen representerar inkomstidex och den rosa linjen representerar balansindex. (Pensionsmyndigheten, 2015b)
Första året balanseringen aktiveras sker indexeringen genom att pensionsutbetalningarna räknas upp med kvoten mellan balansindex år t och inkomstindex år t-1 dividerat med 1,016,
P ensionsutbetalningt= P ensionsutbetalningt−1·
Bt+1
It· 1, 016
. (3.6.4) Pensionsbehållningarna, det vill säga värdet av de intjänade pensionsrätterna, räknas upp på liknande sätt fast utan följsamhetsindexeringen på 1,6 procent,
P Bt= P Bt−1·
Bt+1
It
+ N yintjänad pensionsrättt. (3.6.5)
Detta innebär att om exempelvis balanstalet sjunker från 1,00 till 0,99 samtidigt som inkomstindex ökar från 100 till 104 erhålls ett balansindex på 102,96 genom att multi-plicera inkomstindex med balansindex. Pensionerna indexeras därför med 2,96 procent istället för 4 procent. Under åren som följer efter det sker indexeringen på motsvarande sätt med kvoten mellan balansindex år t+1 och balansindex år t, det vill säga inkomstin-dex i nämnaren i ekvation (3.6.4) och (3.6.5) byts ut mot balansininkomstin-dex. Detta sker fram tills dess att produkten av balanstalen är större än eller lika med ett, det vill säga när balansindex når inkomstindex nivå. Balanseringen trädde i kraft första gången år 2010 och har varit aktiverad sedan dess. Även om balanstalet nu är högre än ett, under 2014 var balastalet 1,0375, fortlöper balanseringen tills dess att systemets indexering kommer ikapp den nivå den skulle vara på om inte balanseringen hade aktiverats likt beskrivet
tidigare. (Pensionsmyndigheten, 2015b)
Enligt en lagändring från 1 januari 2015 ska den nyintjänade pensionsrätt som fastställs under en balaseringsperiod minskas i samma utsträckning som pensionsbehållningen dit-tills har minskat under balanseringsperioden. Syftet med detta är att lösa det så kallade “överkompensationsproblemet“ som innebär att en del generationer blir överkompensera-de unöverkompensera-der en positiv balanseringsperiod. Som figur 3.5 visar sker inöverkompensera-dexeringen i en högre takt under slutet av balanseringsperioden för att pensionerna ska nå samma nivå som de hade varit på utan balanseringen. De pensionsrätter som tjänas in under tiden som den högre indexeringstakten gäller blev därför tidigare gynnade av balanseringen eftersom de fick ta del av den höga indexeringstakten, utan att behövt ta del av den lägre index-eringstakten i början av balanseringen. För att lösa detta minskas numera nyintjänad pensionsrätt i samma utsträckning som äldre intjänat pensionskapital har minskat till följd av balanseringen genom att multiplicera den nyintjänade pensionsrätten med kvo-ten mellan balansindex och inkomstindex,
N yintjänad pensionsrättt=
Bt
It
· IP Rt (3.6.6)
där IP Rt är den skattade pensionsrätten för inkomstpension intjänad under år t.
(Pen-sionsmyndigheten, 2015b)
Från och med 1 januari 2017 kommer ytterligare en ny lagändring gälla som påverkar balanstalet (Regeringen, 2015). Detta handlar enligt Ds (2015:6) om att införa ett så kallat dämpat balanstal. Ett dämpat balanstal innebär att balanseringen begränsas till en tredjedel av vad den egentligen skulle vara och beräknas
Dämpat BTt= 1 +
BTt− 1
3 =
BTt+ 2
3 (3.6.7)
Om årets balanstal är 0,97 blir det dämpade balanstalet 0,99 och det är detta som an-vänds för att beräkna uppräkningen av pensionsbehållningar och pensionsutbetalningar. Att använda ett dämpat balanstal medför att det tar längre tid att åtgärda underskott i systemet och även att allt överskott inte betalas ut direkt utan en del sparas i systemet. Syftet med att införa ett dämpat balanstal är att minska volatiliteten i pensionsutveck-lingen. Under den balanseringsperiod som pågår just nu har de årliga pensionsföränd-ringarna växlat mellan förhållandevis kraftiga nedgångar och uppgångar och detta var varken önskat eller förutspått när reglerna infördes. Men denna lagändring har mötts av en del kritik. Tredje AP-fonden (2015b) menar att ett utjämnat balanstal leder till att pensionssystemet kommer befinna sig i rebalansering under långa perioder vilket sam-tidigt kan leda till ökat utflöde ur buffertfonderna. Det dämpade balanstalet utmanar även generationsneutraliteten eftersom det leder till att antalet pensionärer som kommer få reducerade pensioner ökar och att fler pensionärer kommer att avlida innan de kom-penserats fullt ut för balanseringens effekter. Även flera stora pensionärsorganisationer är kritiska till det dämpade balanstalet och menar att det bara är ett försök att dölja bris-terna i pensionssystemet istället för att erkänna att dagens pensionssystem inte fungerar (Pensionärernas riksorganisation, 2015).
Både tilläggspensionen, som kom från det gamla pensionssystemet, och inkomstpensio-nen räknas upp med följsamhetsindex. Historiskt har tilläggspensioinkomstpensio-nen räknats upp med
ett prisbasbelopp som följer prisindex men i och med den nya pensionsreformen skrivs tilläggspensionen upp på samma sätt som inkomstpensionen. Detta sker dock inte förrän individen har fyllt 65 år. Om en individ har tagit ut tilläggspension innan sin 65-årsdag räknas den upp med prisindex fram till 65-årsdagen, då den börjar följsamhetsindexeras med hänsyn till antingen inkomstindex eller balansindex. För att tilläggspensionen ska indexeras rätt tas även hänsyn till de balanseringarna som skett under pensionstiden före 65-årsdagen. (Pensionsmyndigheten, 2016b)
Den andel pensionsrätter som är intjänade under det tidigare ATP-systemet, men som ändå ska behandlas som inkomstpension i det nya pensionssystemet, beräknades vid övergången till det nya pensionssystemet om, så att värdet blev detsamma som om upp-räkningen hade följt inkomstindex hela tiden. Exempelvis multiplicerades pensionsrätter intjänade år 1960 med kvoten mellan inkomstindex år 1962 och år 1961, pensionsrätter intjänade år 1960 och år 1961 multiplicerades med kvoten mellan inkomstindex år 1963 och år 1962 och så vidare. Detta medförde att delar av de pensionsrätter som tjänats in i det gamla pensionssystemet behandlades som om de hade tjänats in i det nya systemet. (Socialförsäkringsutskottet, 1997/98:SfU13)
Eftersom AP-fondernas värde ingår i beräkningen av balanstalet innebär det att inkomst-och tilläggspensionen påverkas av avkastningen på kapitalmarknaderna under balanse-ringsperioderna, till skillnad från vanliga perioder då det endast är ökningen i inkomstin-dex som påverkar pensionernas utveckling. AP-fondernas avkastning kan ibland även vara en bidragande orsak till att balanseringen aktiveras, eftersom låg eller negativ avkastning kan leda till att värdet på skulderna överstiger värdet på tillgångarna. (Pensionsmyndig-heten, 2015b)
3.7
Pensionssystemets tillgångar och skulder
I detta avsnitt kommer de enskilda komponenterna som används för att beräkna balan-stalet beskrivas utförligare. För att beräkna skulderna och tillgångarna har nya formler införts från 2016.
3.7.1
Pensionssystemets tillgångar
Pensionssystemets tillgångar innefattar både värdet av framtida pensionsavgifter, den så kallade avgiftstillgången, och värdet av buffertkapitalet som finns i buffertfonderna.
Avgiftstillgången
Avgiftstillgången består av framtida inbetalningar av pensionsavgifter, beräknade som årets avgiftsinkomst multiplicerat med det antal år som avgiften förväntas vara kvar i systemet, det vill säga
ATt= At· OTt−1 (3.7.1)
där
At avgiftsinkomst till fördelningssystemet år t
Antal år som avgiften förväntas vara kvar i systemet kan ses som den genomsnittliga tiden från att en pensionsavgift betalas in till systemet tills dess att den pensionsrätt som avgiften givit upphov till betalas ut som pension. Avgiftstillgången värderas som en förmodad evig ström av lika stora avgifter som diskonteras med en ränta som är 1 dividerat med omsättningstiden. När omsättningstiden ökar sjunker diskonteringsräntan och därmed ökar värdet av avgiftsflödet. På samma sätt minskar värdet av avgiftsflödet om omsättningstiden istället sjunker. En utgångspunkt i värderingen av avgiftstillgången är att nuvarande förhållanden anses vara beständiga. De förhållanden som avses är dels ekonomiska och utgörs av varje årskulls genomsnittliga pensionsgrundande inkomst och summan av dessa inkomster. Förhållandena är även demografiska och innefattar dödlig-heten i olika åldrar. Även pensionssystemets regler, det vill säga de regler som används för att beräkna och indexera inkomstpensionen samt de som avgränsar avgifts- och pen-sionsunderlaget, antas vara oförändrade vid värderingen av avgiftstillgångarna. Principen att värdera tillgångarna utan beaktande av eventuella förändringar i framtiden grundar sig i att pensionssystemets finansiella ställning enbart bestäms av balanstalet, det vill säga förhållandet mellan tillgångarna och skulderna. Systemets utformning gör dock att det finns en stark koppling mellan tillgångarnas och skuldernas utveckling eftersom bå-da utvecklas ungefär i takt med ökningen av genomsnittinkomsten. Utgångspunkten för värderingen av tillgångarna och skulderna är att dessa förändras i samma takt vid varje värderingstidpunkt. Men i verkligheten är utvecklingen av tillgångarna och skulderna ba-ra absolut kopplade när balanseringen är aktiveba-rad. När balanseringen inte är aktiveba-rad kan utvecklingen av tillgångarna både över- och understiga pensionsskuldens värdeför-ändring. (Pensionsmyndigheten, 2015b)
Omsättningstiden är ett mått på den genomsnittliga tiden en inbetald pensionsavgift finns i systemet och speglar skillnaden i ålder mellan den genomsnittlige avgiftsbetalaren och den genomsnittlige pensionären vid nuvarande ekonomiska, demografiska och juri-diska förhållanden. Omsättningstiden beräknas därmed enligt Ds (2015:6) genom att ta utbetalningsåldern minus intjänandeåldern, det vill säga
OTt= U Åt− IÅt. (3.7.2)
Intjänandeåldern, IÅt, är den tid där tyngdpunkten för pensionsinbetalningarna ligger
och beräknas utifrån årets pensionsgrundande avgifter, andelen personer i olika ålders-grupper, antal pensionärer och genomsnittlig pensionsålder enligt
ITt=
PRintjt
i=16 P Ri,t· Li,t· (i + 0, 5)
PRintjt
i=16 P Ri,t· Li,t
(3.7.3) där P Ri,t = P Ri,t Ni,t + P Ri+1,t Ni+1,t 2 , i = 16, 17, ..., Rintjt− 1 (3.7.4) P RRintjt = P RRintjt NRintjt (3.7.5) och
P Ri,t summan av 16 procent av pensionsgrundande avgifter intjänandeår t för
åldersgruppen i för individer som inte registrerats som avlidna år t
Li,t andel personer i åldergrupp i år t
Rintjt det äldsta åldersgrupp som har tjänat in pensionsrätt för inkomstpension år t
Ni,t antalet individer i åldersgruppen i som någon gång fram till och med
intjänandeår t tillgodoräknats pensionsgrundande inkomst eller pensionsgrundande belopp och som inte har registrerats som avlidna. (Ds, 2015:6)
Andelen personer i åldersgrupp i vid tidpunkt t, Li,t, beror på hur många personer som
tillhör åldergrupp i − 1 samt utvecklingen av andelen personer i åldersgruppen, det vill säga
Li,t = Li−1,t· hi,t (3.7.6)
där hi,t är utvecklingen av andelen personer i åldersgrupp i år t och beräknas som
hi,t =
Ni,t
Ni−1,t−1
. (3.7.7)
Utbetalningsåldern för pensionen beräknas på motsvarande sätt som det antal år där tyngdpunkten för pensionsutbetalningarna ligger,
U Åt=
PRutbt
i=61 1, 016−(i−61+0,5)· L∗i,t· (i + 0, 5) · R
∗
i
PRutbt
i=61 1, 016−(i−61+0,5)· L∗i,t· R∗i
(3.7.8) där
Rutbt den äldsta åldersgrupp som uppburit pension under år t
Ri andelen av pensionsskulden i åldersgrupp i som avser pensionerade
L∗i,t andel kvarstående utbetalningar till åldersgrupp i år t. (Ds, 2015:6)
Andel kvarstående utbetalningar till åldersgrupp i beror på hur stor andelen kvarstående utbetalningar är i åldersgruppen i−1 samt pensionsutbetalningarnas utveckling på grund av dödsfall i åldersgruppen, det vill säga
L∗i,t = L∗i−1,t· hei,t där L∗60,t= 1 (3.7.9)
Pensionsutbetalningarnas utveckling på grund av dödsfall i åldergrupp i år t, hei,t,
be-räknas som
hei,t =
Ui,t
Ui,t+ U di,t+ 2 · U d∗i,t
, i = 61, 62, ..., Rutbt (3.7.10)
där
Ui,t summan av pensionsutbetalningar i december år t till åldersgruppen i
U di,t summan av sista månatliga pensionsbelopp till personer i åldersgruppen i som
fick pension utbetald i december år t1, men inte i december år t
U d∗i,t summan av sista månatliga pensionsbelopp till personer i åldersgruppen i som fick sin pension beviljad under år t och som inte fick pension utbetald i
Buffertfondernas värde
Buffertfondernas värde beräknas som marknadsvärdet av Första, Andra, Tredje, Fjärde och Sjätte AP-fondens tillgångar. Tillgångarna värderas i första hand till den senaste betalkursen under årets sista handelsdag och i andra hand till den senaste köpkursen. (Pensionsmyndigheten, 2015b) AP-fondernas marknadsvärde beror på avgiftsnettot och avkastningsnettot. Avgiftsnettot är skillnaden mellan årets avgiftsinkomster och årets pensionsutbetalningar. Är avgiftsnettot positivt finns det ett överskott av kapital det året och detta tillförs AP-fonderna. Om avgiftsnettot är negativt tas kapital från AP-fonderna för att finansiera årets pensionsutbetalningar. Avkastningsnettot utgörs av de intäkter från värdepapper som AP-fonderna har efter avdrag för förvaltningskostnader. (Pensions-myndigheten, 2015b) Dessa intäkter utgörs huvudsakligen av realiserade och orealiserade värdeförändringar på fondernas finansiella tillgångar. Övriga intäkter utgörs av räntenet-to, erhållna utdelningar och valutakursförändringar. Utvecklingen av AP-fondernas värde kan uttryckas som
BFt= BFt−1· (1 + µ) + ANt− ADt (3.7.11)
där µ är buffertfondernas avkastning, ANt är avgiftsnettot år t och ADt är
administra-tionskostnaden. (Tredje AP-fonden, 2015c)
Buffertfonderna utgör normalt sett ungefär 14 procent av tillgångarna i pensionssystemet (Pensionsmyndigheten, 2015b). Eftersom buffertfonderna därmed utgör en ganska liten del av tillgångarna i pensionssystemet spelar deras avkastning en relativt liten roll för pensionsystemets finansiella ställning. Men under de senaste åren när balanstalet har legat nära ett ökar betydelsen av buffertforndernas värde eftersom små förändringar kan leda till att balanseringen aktiveras. Svängningarna i balanstalet de senaste åren beror till ganska stor del på volatiliteten på de finansiella marknaderna. (SOU, 2012:53)
3.7.2
Pensionssystemets skulder
Pensionssystemets skulder består av det samlade värdet av alla förvärvsaktivas pensions-behållning samt de beräknade återstående pensionsutbetalningarna för alla pensionärer, det vill säga
St= SAt+ SPt (3.7.12)
där
SAt pensionsskuld år t avseende pensionsåtagande som inte börjat utbetalas
(pensionsskulden till förvärvsaktiva)
SPt pensionsskuld år t till pensionerade i fördelningssystemet avseende pensioner
som utbetalas. (Pensionsmyndigheten, 2015b)
Pensionsskulden till personer som inte börjat ta ut ålderspension värderas enligt Ds (2015:6) till summan av alla försäkrades pensionsbehållningar, det vill säga
SAt = P Bt∗+
Bt
It
P Bt∗ summa pensionsbehållningar år t utan hänsyn till förändringen i inkomstindex mellan år t och t + 1
It inkomstindex år t
Bt Balansindex år t
IP Rt skattad pensionsrätt för inkomstpension intjänad under år t
T Pt skattat värde för tilläggspension år t till personer som inte börjat att lyfta
sin tilläggspension. Tillkommer fram till år 2018.
Summan av pensionsbehållningar utan hänsyn till förändringen i inkomstindex beräknas utifrån pensionsbehållningarna och inkomstindex enligt
P Bt∗ = I(t+1)P Bt
I(t)
(3.7.14)
där P Bt är summan av pensionsbehållningar år t och It är inkomstindex år t. Den andra
termen i summan i ekvation (3.7.13) beror, likt beskrivet i kapitel 3.6, på en lagändring från 2015 och endast används under balanseringsperioder. (Ds, 2015:6)
Pensionsskulden till pensionerade räknas ut genom att multiplicera årets beviljade pen-sioner med det antal år som penpen-sionerna förväntas betalas ut. Pensionsskulden till de pensionerade blir därmed summan av de pensioner som förväntas betalas ut till dagens pensionärer under resten av deras liv och beräknas som
SPt= BT∗(t + 1) · Rutbt X i=61 Ui,t· 12 · De
i,t+ Dei,t−1+ Dei,t−2
3
(3.7.15) där
BTt∗ dämpat balanstal
Ui,t summan av pensionsutbetalningar i december år t till åldersgruppen i
Dei,t ekonomiskt delningstal för åldersgrupp i år t
Rutbt den äldsta åldersgrupp som uppburit pension år t. (Ds, 2015:6)
För att undvika stora svängningar i balanstalet används ett genomsnitt av de senaste tre årens delningstal för att beräkna skulden. Pensionsutbetalningarna, Ui,t, beror, likt
beskrivet i kapitel 3.5 och 3.6, på utvecklingen av inkomstindex och, under tiden när ba-lanseringen är aktiverad, även på balansindex. Det ekonomiska delningstalet, det vill säga det förväntade antalet år med utbetalningar, beräknas med utgångspunkt från mätningar av hur länge pensionsbeloppen i Pensionsmyndighetens register betalas ut och beror på andelen kvarstående utbetalningar till olika åldersgrupper enligt
Dei,t = PRutbt j=i 12 · (L ∗ j,t+ L∗j+1,t) · 1, 016i−j−1 L∗i,t (3.7.16)
där L∗i,t är andelen kvarstående utbetalningar till åldersgrupp i år t. (Pensionsmyndighe-ten, 2015b)
3.8
Prognoser för pensionssystemet
Likt beskrivet i avsnitt 3.5, 3.6 och 3.7 påverkas pensionssystemets finansiella ställning av den demografiska utvecklingen, förändringen av genomsnittsinkomsten och AP-fondernas
