En fenomenografisk analys av några föräldrars uppfattning om barns musikaliska utveckling

BARN–UNGA–SAMHÄLLE

Examensarbete i fördjupningsämnet

Barndom och lärande

15 högskolepoäng, grundnivå

En fenomenografisk analys av några föräldrars

uppfattning om barns musikaliska utveckling

A Phenomenographic analysis of parents views on children’s

musical development

Emelie Bergman

Moa Marteby

Förord

Vår första tanke var att skriva om musik i förskolan utifrån ett pedagogperspektiv, detta visade sig redan vara beforskat. Efter mycket om och men bytte vi ingångspunkt och vill undersöka några föräldrars uppfattningar om barns musikaliska utveckling kopplat till förskolan. Vi valde detta ämne för att tillföra ett annat synfält kring musiken i förskolan för att ställa detta i relation till pedagogernas befintliga åsikter.

Arbetsuppdelningen har varit väldigt jämn. Informationsblad har skrivits och lämnats ut tillsammans, vi har också kontaktat och intervjuat alla föräldrar gemensamt. Insamling av tidigare forskning och teorier har skett på olika håll men sammanställts och skrivits fram tillsammans. De gånger vi inte suttit tillsammans och skrivit har skrivandet skett över Google-docs där båda haft full insyn i vad den andra skrivit. Men största delen av arbetet har skett bredvid varandra med vars en dator och en hög med böcker.

Vi vill passa på och tacka vår handledare, Christian Norefalk, för stöd och vägledning genom hela arbetsprocessen. Vi vill också passa på och tacka alla föräldrar som ställt upp på

Sammanfattning

Studiens syfte är att undersöka och analysera några föräldrars uppfattningar om barns

musikaliska utveckling. Genom semistrukturerade kvalitativa intervjuer med föräldrar i en

kommun i Södra Sverige har vi undersökt uppfattningar om barns musikaliska utveckling. De forskningsbaserade frågor som studien bygger på är:

• Hur ser föräldrarna på begreppet musikalitet?

• Vilken betydelse har musik för barns utveckling i förskolan, enligt föräldrarnas uppfattningar?

• Hur används musiken i förskolan, enligt föräldrarnas uppfattningar?

Intervjuer analyseras utifrån ett fenomenografiskt synsätt. Metoden utgår från att beskriva människors sätt att förstå fenomen i sin omvärld.

Resultatet av studien visar att föräldrarnas uppfattningar om barns musikaliska utveckling grundar sig mycket i vad föräldrarna själva varit med om under sin uppväxt och att de har en stark önskan över att kunna föra över denna känslan till sina barn. Musikalitet samt språk- och motorisk utveckling har alla varit betydande delar för vår undersökning. Dessa föräldrar som har valt att delta i vår undersökning är alla väldigt intresserade av musik och det har i sin tur påverkat deras beskrivningar kring musiken i en positiv riktning. Deras egna erfarenheter av musik positiva och därmed blir musik en naturlig del av livet för dem.

Nyckelord: fenomenografi, musik, förskola och föräldrar, men även engelska nyckelord som phenomenographic, preschool, music, parents and children.

Förord ... 2

Sammanfattning ... 3

1. Inledning ... 5

1.1 Syfte & frågeställningar ... 6

1.2 Disposition ... 7

2. Tidigare forskning ... 8

2.1 Vad är musik? ... 8

2.2 Musikalitet ... 9

2.3 Föräldrars kunskap om musik ... 10

2.4 Pedagogers uppfattningar om musik i förskolan ... 11

3. Teoretiska utgångspunkter ... 12

3.1 Fenomenografiska ansatsen ... 12

3.2 Uppfattningar ... 13

4. Metod och datainsamling ... 14

4.1. Metodval ... 14

4.2. Urval ... 15

4.3. Genomförande ... 15

4.4 Intervjuer ... 17

4.5 Etiska överväganden ... 17

5. Analys och resultat ... 19

5.1 Helhetsintryck av intervjuer ... 19

5.2 Likheter och skillnader ... 19

5.3 Musikalisk ryggsäck ... 20

5.4 Musikalitet ... 23

5.5 Barns musikaliska utveckling ... 25

5.6 Kunskapsbrist hos pedagoger? ... 27

5.7 Musik som medel eller mål? ... 28

5.8 Sammanfattning av analysen ... 30

6. Diskussion ... 32

6.1. Resultatdiskussion ... 32

6.2. Metoddiskussion ... 35

7. Förslag till vidare forskning ... 37

Litteraturlista ... 38

Bilaga 1 ... 41

Bilaga 2 ... 42

1. Inledning

Musik är ett språk som alla barn och vuxna förstår. Det är både verbalt och icke verbalt. Musik skapar glädje, lockar till mod och bidrar till ny kunskap. Det går att skapa magi med musik - och upplevelser för alla sinnen! (Håkansson, 2008, s.6 se Eriksson, 2013, s.19)

Musik är ett språk som kommer naturligt för barn som utvecklar bland annat deras lyssnande, tal och känslor, detta konstaterar Ulla Wiklund i ett samtal i artikeln Förskolan:

lärarförbundets tidning skriven för alla pedagoger skriven av Elizabeth Cervin (2010).

Vidare menar Cervin (2010) att musiken i förskolan inte bara handlar om musicerande med instrumentet eller organiserad sång. Musik är levande och sker hela tiden, i allt barnen gör. Genom musiken “kan” en frizon skapas för både vuxna och barn där det går att känna en tillhörighet och gemenskap där musiken blir ett universellt språk (Hofvander-Trulsson och Houmann, 2015).

Musik får mig att känna mig fri. Att lyssna på en låt som får mig att förklara i ord och melodi en känsla eller tanke är frihet för mig (Förälder 7).

Musiken äger makt som påverkar våra sinnen och musikens resonans tycks beröra

människans innersta väsen menar Ulf Jederlund (2011). Detta är precis det som personen i det övre citatet menar, musik förmedlar en frihetskänsla. Musik kan beskriva känslor och tankar som människor inte kan beskriva med hjälp av penna och papper. Likaså så är det för barnen på förskolorna, deras uttryckssätt börjar långt innan de är födda (Riddersporre och Söderman, 2014). Musiken sätter spår i kropp och själ och fortsätter att verka i oss långt efter att den slutat klinga (Ruud, 2002). Det är viktigt att pedagoger tar tillvara på alla barns olika musikaliska erfarenheter och nyttjar i verksamheten (Riddersporre och Söderman, 2014). Det vi har fått erfara genom vår högskoleförlagda utbildning (HFU) och den

verksamhetsförlagda utbildning (VFU) och det vi främst bygger våra erfarenheter på är att vi har uppmärksammat hur musiken alltmer faller bort från den dagliga verksamheten på förskolorna. Vi tycker att vi har blivit färgade av vår utbildning. Den har gett oss en helt annan uppfattning om hur musiken behandlas i förskolan genom att vår utbildning visar oss hur musiken ska användas medan praktiken i bästa fall tar fram en sångpåse någon gång i veckan. När vi nu kommit så långt i utbildningen har vi fortfarande inte sett någon form av

musikaktivitet i verksamheterna vi har varit på. Det kan vara så att vi uppmärksammat musikens bortfall mer än andra i förskolan på grund av vårt egna musikintresse. Detta har gjort att vi förstår vikten av musik i förskolan och undrar nu varför musiken inte har en självklar del i förskolans verksamhet? Detta vill vi närma oss genom att prata med några föräldrar om barns musikaliska utveckling, hur ser den kopplingen ut?

Vi ställer oss alltså frågande till varför musiken inte tar plats i förskolans verksamhet,

samtidigt undrar vi hur den används och förstås i andra sammanhang där yngre barn befinner sig, som familjen. Vi hoppas få mer insikt i hur musik används och förstås i några utvalda familjer genom att intervjua några föräldrar som har barn i förskolan.

1.1 Syfte & frågeställningar

Syftet med examensarbetet är att undersöka och analysera några föräldrars uppfattningar på

barns musikaliska utveckling. Redan när ämnet till arbetet skulle väljas insåg vi betydelsen av

musik för yngre barn och vill därför få en tydligare bild av familjens användning och syn på musik. Genom fortsatt arbete kring musikens betydelse och roll för förskolans utbildning. För att få in ytterligare infallsvinklar och ökad förståelse av fenomenet, barns musikaliska

utveckling, undersöker och analyserar vi föräldrars uppfattningar.

Utifrån vårt syfte har vi valt tre frågeställningar som kan hjälpa oss att få syn på vårt syfte. Frågeställningarna är:

• Hur ser föräldrarna på begreppet musikalitet?

• Vilken betydelse har musik för barns utveckling i förskolan, enligt föräldrarnas uppfattningar?

• Hur används musiken i förskolan, enligt föräldrarnas uppfattningar?

Genom att ställa frågan Hur ser föräldrarna på begreppet musikalitet? hoppas vi få fram en bild av hur föräldrarna förmedlar musik och musikalitet till sina barn.

tillbringar en stor del av sin tid i förskolan samt hur barns utveckling kan påverkas av musik.

Hur används musiken i förskolan, enligt föräldrarnas uppfattningar? denna frågeställning

hänger ihop med föregående fråga då vi vill ta reda på hur föräldrarna uppfattar musik i den dagliga verksamheten i förskolan.

1.2 Disposition

Vårt inledande kapitel börjar med en introduktion kring problematiken som ligger till grund för studien samt studiens syfte och frågeställningar. I kapitel två kommer tidigare forskning att behandlas som rör det specifika ämnesområdet. I tredje kapitlet presenteras teoretiska verktyg som kommer användas för att analysera det insamlade empiriska materialet. Metoden blir textens fjärde kapitel där studiens förarbete och hur tillvägagångssättet för det insamlade materialet gått till. I kapitel fem presenteras resultat och analys. Här beskrivs det resultat som “framkommit” med hjälp av de teoretiska utgångspunkterna. Kapitel sex är diskussion. Här kommer resultatet diskuteras och problematiseras i förhållande till tidigare forskning. Metoden kommer att kritiskt granskas samt kommer förslag till fortsatt forskning.

2. Tidigare forskning

Tidigare forskning har eftersökts med kopplingar till studiens syften, uppfattningar om musikens roll i förskolan utifrån ett föräldraperspektiv. Till hjälp har vi använt oss av referenslistor i läroböcker, i artiklar och andra avhandlingar som har blivit underlag för ny litteratur vid nya sökningar. Detta resulterade i att vi fann mycket trovärdiga och passande undersökningar som kan vara till hjälp med vårt arbete. Vi har även gjort sökningar i olika databaser såsom Libsearch och ERIC via EBSCO och då använt oss av olika nyckelord:

musik, förskola, fenomenografi och föräldrar, men även engelska nyckelord som preschool, phenomenographic, music, parents and children.

2.1 Vad är musik?

Musik har förmodligen funnits lika länge som det har funnits människor. I alla tider och i alla kulturer har musiken spelat en stor roll i människors liv, i fest, högtider, avkoppling, i glädje och sorg (Jerelund, 2011). Historiskt, i bondesamhällen och i mer folkliga sammanhang har musikens huvudfunktion varit dans, det ska gå att dansa till den (Riddersporre & Söderman 2012). Ordet musik kommer från grekiskans mousiké som innebär just dans och poesi i det antika Grekland (Lilliestam, 2006). Frågan vad är musik? är svår att svara på och väldigt komplex, det finns redan många som har funderat och forskat kring frågan, allt från filosofer till musikforskare men har ännu inte kommit fram till något tydligt svar (Lilliestam, 2006). Anna Ehrlin (2012) och Ulf Jederlund (2011) menar att musik betraktas som en produkt som kan värderas i bra eller dåligt och att det krävs en talang för att kunna utöva det på ett

tillfredsställande sätt. Människor domineras av starka föreställningar av hur musik uppfattas och används, detta är också något som kan beror på klasstillhörighet menar Riddersporre & Söderman (2012). Precis som Ehrlin (2012) och Jederlund (2011) menar Riddersporre & Söderman (2012) också att det existerar gränser inom musik för vad vi, människor uppfattar som bra musik, lämplig musik eller konstnärlig musik. Musik kan ses som ett språk, detta kan barn och förälder dela innan födseln. Genom att föräldern sjunger för och med sitt spädbarn

Musiken på förskolan följer en tradition, det började redan i folkskolan då det fanns starka normer om att barn och elever skulle fostras i en speciellt musikkultur (Riddersporre & Söderman, 2012). I folkskolan skulle barnen och eleverna genom sång fostras till att älska fosterlandet och känna gudfruktighet (a.a). I dagens förskolan sjunger vi om våra aktuella traditioner genom att vi sjunger speciella sånger under Lucia eller på skolavslutningar. Men sångerna i dagens mångkulturella Sverige kan sångerna handla om att visa respekt för till exempel det annorlunda (a.a).

Musik är någonting som kan värderas, ett fenomen som människor har olika uppfattningar om och olika föreställningar kring som kan värderas i något positivt eller negativt. Det är ett språk som är universellt som alla på något sätt kan tolka och förstå (Riddersporre & Söderman, 2012).

2.2 Musikalitet

Musikalitet är ett centralt begrepp i musikens värld och bygger på en rad olika faktorer (Still 2011). Still (2011) menar att en person har utvecklat musikaliskt melodisinne om en kan spela ett instrument medan att en person har utvecklat rytmsinne om en rör sig i takt med musiken. De flesta vuxna människor har en viss uppfattning kring deras musikalitet (a.a). Vanligtvis är det minnesbilder från barndomen som är relaterade till känslor av att ha lyckats eller

misslyckats vid musicerandet som präglar tänkandet och inställningen av ens musikalitet (a.a).

Vad betyder det att vara musikalisk och är det sant att vissa av oss är det medan andra inte är det? Har detta i så fall något med arv att göra, eller är musikalitet något som utvecklas genom miljön? (Angelo, 2014, s47).

Enligt Ehrlin (2012) finns det två olika synsätt av begreppet musikalitet. Det ena synsättet handlar om att musikalitet är en medfödd förmåga, vilket inte alla människor besitter. Detta synsättet syftar till det biologiska och neurologiska, medärvda och kan handlar om förmågan att kunna hålla rätt ton, eller klappa i takt till musiken (a.a). Den andra synsättet menar att musikalitet är en förmåga som alla människor besitter och att den utvecklas i en stimulerande

miljö (a.a.). Med detta synsätt har den musikaliska kompetensen ett samband med vilka möjligheter som erbjuds, till exempel musikaktiviteter (a.a.).

Ehrlin (2012) fortsätter skriva om att musik är något aktivt, där alla människor kan vara med. Hon menar att utgångspunkten är att alla människor är musikaliska, detta på grund av att relationen till musik skapas genom handlingar som till exempel sång, spel, dans, komposition eller lyssnande; musik öppnar för inkludering. Barn kan ha ett eget sätt att uttrycka sin

musikalitet och detta kan medföra att den vuxne ger svarar genom musicerandet (a.a.). Musikalitet kan ses som mänsklig resurs som innebär att alla kan uppfatta och ge respons på till exempel ljud, rörelser och språk (a.a.).

2.3 Föräldrars kunskap om musik

Efter mycket letande bland artiklar om föräldrars uppfattningar på musik så hittade vi en forskare från Shanghai som har skrivit en internationell avhandling där han undersökt hur föräldrar tänker kring barns tidiga musikundervisning i Shanghai. Forskaren, Yujuan Bi (2011), som skrivit artikeln A Report of Survey on Conditions of Preschool Children’s Family

Music Education har arbetat fram ett frågeformulär om förskolebarns musikutbildning i

hemmet. Undersökningen gav resultatet att barns musikutbildning är viktig och betydelsefull. Bi (2011) kom fram till att han och föräldrarna delade uppfattning om musikens

grundläggande funktioner och det var bara några få som ansåg att musiken var värdelös för småbarn och spädbarn. Föräldrarna ansåg sig ha tillräckliga kunskaper om musikens pedagogiska funktion. Bi (2011) fortsätter att beskriva att ungefär hälften av de tillfrågade föräldrarna ansåg att huvudmålet med musikutbildning var att främja barnens intelligens och att utveckla deras känslor samt att barnen bör lära sig en viss musikalisk kompetens.

Det visade sig också att de flesta föräldrar i Shanghai spenderar mycket tid tillsammans med sina barn i musikundervisning där fokus ligger på musikkunskap och kompetens. Det är också väldigt sällan föräldrar ger barn musikutbildning via exempelvis konserter eller andra

2.4 Pedagogers uppfattningar om musik i förskolan

Det är både barnens och pedagogernas förutsättningar som är centrala i arbetet med musik i förskolan (Angelo & Saether, 2014). Men det är pedagogerna som har helhetsansvaret genom att leda didaktiska arbetet (a.a.). Det är pedagogens kompetens och inställning som är

avgörande för hur arbetet leds, dessa erfarenheter har utvecklats via uppväxten (a.a.). Beroende på hur uppväxten har varit tar pedagogen med sig både positiva och negativa erfarenheter av musik (a.a.). De negativa erfarenheterna av musik kan påverka pedagogernas inställning till sin egen förmåga vilket det är många pedagoger som upplever idag menar Ehrlin (2012). Musik skulle kunna leda till gemenskap och samhörighet om pedagogen i verksamheten hade en större tillit till sin kunskap inom musiken; fokus borde ligga på betydelsen att våga uttrycka sig oavsett hur en spelar eller sjunger (Ruud, 2002). Om pedagogen har en positiv och aktiv musikbakgrund kan det ha positiv påverkan på hur just den pedagogens inställning till att lära ut musik är. Medan pedagogen som har en negativ och overksam musikbakgrund har en annan förutsättning för att lära ut musik. Musikarbetet blir olika beroende på vilken inställning pedagogerna har till musik (Angelo & Saether, 2014). Med låg tillit till sig själv minskar även intresset för musiken vilket kan leda till att nästan alla musikaliska aktiviteter försvinner, även den dagliga och spontana sången och musiklekar tillsammans med barnen tenderar att försvinna då det finns brister i kunskapen (Ehrlin, 2012). De musikaliska aktiviteterna ligger på rena musiklärare och rytmikpedagoger som i bästa fall kommer en gång i veckan för att spela och sjunger med barnen (Ehrlin, 2012). De

musikaktiviteter som är planerade av förskollärarna innehåller en tydlig repertoar utifrån den kunskap de behärskar och själva känner är betydelsefulla (Still, 2011). Still (2011) fortsätter med att musiken alltid har intresserat människor men trots det finns det väldigt lite forskning om barn och musikalitet.

Sammanfattningsvis håller samtliga författare, Ehrlin (2012), Angelo & Saether (2014), Still (2011) och Ruud (2002), med om att musikaktiviteter hänger mycket på pedagogerna. Genom mycket läsning i litteratur kan vi konstatera att många pedagoger har en stor osäkerhet kring musiken vilket även gör att intresset och inställningen minskar (Ehrlin, 2012). Detta i sin tur påverkar både planerade och spontana musikaktiviteter som gör att barns musikaliska utveckling hämmas (a.a.).

3. Teoretiska utgångspunkter

I kommande kapitel presenteras teorier och begrepp som används i kapitlet: analys, för att få en djupare förståelse för hur det empiriska materialet analyserats.

3.1 Fenomenografiska ansatsen

Fenomenografi tillhör ett vetenskapligt förhållningssätt som utvecklats av den svenska pedagogen Ference Marton och hans forskningsgrupp INOM (inlärning och

omvärldsuppfattning) vid den pedagogiska institutionen vid Göteborgs Universitet (Starrin & Svensson, 1994). Fenomenografi är en metod där data från enskilda individer problematiseras, vanligen genom halvstrukturerade intervjuer (a.a.). Starrin & Svensson (1994) menar att metoden utgår från att beskriva människors sätt att förstå fenomen i sin omvärld. Fenomenet som vi kommer att undersöka i detta arbetet är relationen mellan musik och barns utveckling (a.a.). Fokus riktas på skillnader mellan olika människors sätt att uppfatta omvärlden och sättet att förstå omvärlden blir ett resultat av lärandet som pågår hela livet (a.a.).

Detta är en induktiv process vilket innebär att forskaren sorterar och läser igenom det

empiriska materialet tills hon/han hittat ett gemensamt mönster. Genom mönstret bildas olika kategorier där de olika påståenden delas in, det ska vara tydligt vilka kategorier och

påståenden som står i relation till varandra. Detta kallas undersökningens utfallsrum och innebär att kategorierna beskrivs genom uppfattningarna av fenomenet och blir resultatet av analysen (Patel & Davidson, 2012). Utfallsrummet är ett centralt begrepp för denna

3.2 Uppfattningar

Grundläggande för den här forskningsansatsen är skillnaden mellan hur någonting är och hur

någonting uppfattas vara (Larsson, 1986). Det är människors uppfattningar av olika fenomen

i omvärlden som intresserar fenomenografin, detta utgör också fenomenografins mest centrala begrepp (Kroksmark, 1987). Uljens (1989) och Larsson (1986) hänvisar till Marton &

Svensson (1978), beskrivning av begreppet uppfattning:

Uppfattningar står ofta för det som är underförstått, det som inte behöver sägas eller som inte kan sägas, eftersom det aldrig varit föremål för reflektion. De utgör den referensram inom vilken vi samlat våra kunskaper eller den grund, på vilken vi bygger våra resonemang (Marton & Svensson, 1978, s. 20 se Larsson, 1986, s. 31).

Att uppfatta innebär att anta något som ses som en övertygande eller något som tas för givet och förhåller sig på ett visst sätt (Larsson 1986). Det betyder inte att det inte går att ha en åsikt om något, utan åsikter bygger på ett val mellan olika meningar eller det som anses vara

självklart (a.a). Uppfattningar bygger således på en oreflekterad grund vilken åsikterna vilar på (a.a). Att uppfatta något innebär att skapa mening menar Uljens (1989), vidare säger han också att när en människa skapa en mening mellan sig och sin omvärld bildas det en gräns där kunskap också kan utvecklas.

4. Metod och datainsamling

I detta kapitlet presenteras och motiveras de val och metoder som genomförts och väglett oss fram till studiens resultat. I följande underrubriker presenteras: metodval, urval,

genomförande, etiska övervägande och analysmetod.

4.1. Metodval

Den metodologiska forskningsansatsen kan vara antingen kvalitativ och/eller kvantitativ. Den kvalitativa forskning är tolkande forskning, och den kvantitativa ansatsen handlar om det mätbara (Larsson, 1986). Studien är gjord utifrån en kvalitativ forskningsmetod som bygger på kvalitativa intervjuer. Alvehus (2013) menar att intervjuer är ett effektivt redskap för att samla information och det kan vara ett sätt att få fram de uttryck som inte kommit fram tidigare. En kvalitativ forskningsansats “passar” för att bidra till en mer generell förståelse av ett fenomen (Alvehus, 2013). Kvalitativ metod är alltså systematiserad kunskap om hur en går tillväga för att gestalta fenomenet (Larsson, 1986). Föreliggande studie har en kvalitativ forskningsansats som ska beskriva människors - föräldrars uppfattningar på ett fenomen - barns musikaliska utveckling.

Ingen av oss har haft intervju som metod innan, detta en nackdel för oss, ingen av hos hade tidigare erfarenhet av att hålla i en intervju. Vi strävade efter att förhålla oss neutrala i vårt förhållningssätt vid intervjutillfällena för att kunna fånga deras uppfattningar om fenomenet, utan våra personliga åsikter. I det kommande efterarbetet, det inspelade materialet, valde vi att transkribera ordagrant...ett viktigt men tidskrävande arbete. För att sammanställa alla

intervjuer och tydligt se ett mönster använde vi oss av en tabell (se bilaga 3).

4.2. Urval

För att samla in tillräckligt med material till undersökningen genomfördes kvalitativa intervjuer med föräldrar i samma kommun, i södra Sverige. Alla föräldrar har sina barn på olika förskolor och åldrarna på barn är olika, även musikerfarenheterna skiljer åt. Vi valde förskolor som kände till oss och vi kände till dem på grund av tidigare arbetserfarenheter. Det visade också sig att de föräldrar som var villiga att vara med på intervjun hade ett särskilt intresse för musik samt är aktiva utövare av musik på olika sätt. Föräldrarna var väldigt glada av att medverka i intervjuerna, de åtta föräldrarna som valde att medverka gav oss samtycke till att medverka och ljudinspelning innan intervjuerna startade. I Alvehus (2013) beskrivs valet av informanter som avgörande för studiens kvalitet, något vi tänkte mycket på. Det som skiljde alla föräldrarna åt har varit ålder och tidigare erfarenheter inom musik.

4.3. Genomförande

Inom kvalitativa intervjuer arbetar forskaren med öppna intervjufrågor där intervjupersonen beskriver sina uppfattningar av ett fenomen med egna ord. När intervjun transkriberats sker den fenomenografiska analysen, denna delas upp i fyra olika steg:

1) bekanta sig med data och etablera ett helhetsintryck; 2) uppmärksamma likheter och

skillnader i utsagorna i intervjuerna; 3) kategorisera uppfattningar i beskrivningskategorier, samt; 4) studera den underliggande strukturen i kategorisystemet (Patel och Davidson, 2012, s.125).

Vid starten av vår studie kontaktades förskolor runt om i en kommun i södra Sverige, det hängdes upp lappar i form av information och kontaktuppgifter. Lappar hängdes upp i god tid så att föräldrarna skulle få gott om tid på sig att läsa igenom och kontakta oss vid intresse. Inför varje intervju kontaktades personerna som kunde tänka sig att ställa upp på intervju där ytterligare information skickades ut. Totalt var det åtta personer som vi hade intervjuer med, dessa genomfördes via samtal; facetime, skype eller facebook-video, detta för att kunna vara mer flexibla med tider och utrymme.För att kunna gå tillbaka och lyssna samt transkribera det som sagts under intervjun valde vi att ljudinspela intervjuerna med en mobiltelefon, detta

gav alla föräldrar samtycke till. Trost (2010) menar att det finns både för- och nackdelar med ljudinspelning, men att det är en smaksak från människa till människa. Det viktigaste av allt är att vi respekterar respondentens åsikt, många vill inte bli inspelade och då är ett nej, ett nej (Trost, 2010). Alvehus (2013) menar att genom inspelningar finns det mindre risk

för missförstånd uppstå i efterhand vid till exempel analys av materialet. För att analysera det empiriska materialet har vi följt anvisningarna om hur den

fenomenografiska ansatsen ser ut. Vi har utgått ifrån de fyra olika stegen som Starrin & Svensson (2006) beskriver nedan.

Steg 1, att bekanta sig med data och etablera ett helhetsuttryck (Starrin & Svensson, 2006, s.125)

För att etablera ett helhetsintryck började vi med att var för sig lyssna igenom alla inspelade intervjuer. I samband med lyssningen transkriberade vi ner intervjuerna ordagrant. Fler genomläsningar har skett därefter sattes alla intervjuer in i en tabell (se bilaga 3).

Steg 2, att uppmärksamma likheter och skillnader i utsagorna (Starrin & Svensson, 2006, s.126).

För att lättare uppmärksamma likheter och skillnader valde vi att använda oss av färgkodning i tabellen. Därefter jämförde vi våra uppfattningar om fenomenet, barns musikaliska

utveckling, för att sedan kunna dela in dem i kategorier.

Steg 3, att kategorisera uppfattningar i beskrivningskategorier (Starrin & Svensson, 2006, s.127).

Med hjälp av tabellen och färgkodningen blev alla nyansskillnader i utsagorna om fenomenet tydliga och beskrivningskategorier skapades därefter. Våra beskrivningskategorier är:

musikalisk ryggsäck, musikalitet, barns musikaliska utveckling, kunskapsbrist hos pedagoger, musik som medel eller mål samt instrument.

Steg 4, att studera den underliggande strukturen i kategorisystemet (Starrin & Svensson, 2006, s.127).

Här sorterade vi in utsagorna under kategorierna för att kunna analysera empiriska materialet. Det var viktigt att alla uppfattningar behandlades med respekt det vill säga att alla

4.4 Intervjuer

Intervjuer med föräldrar kom att bli den centrala delen för vår studie. Intervjuer kan med andra ord kalla frågeformulär, det är en teknik för att samla information som bygger på frågor. Patel & Davidson (2012) menar att det behövs beaktas två aspekter när man arbetar med frågor för att samla information. Det första kallas grad av standardisering det vill säga att man ska vara medveten om hur mycket ansvar som lämnas till intervjuaren när det gäller frågornas ordning och utformning. Det andra är grad av strukturering, det vill säga att man ska vara medveten i vilken utsträckning frågorna är fria för den som blir intervjuad, att hon eller han kan tolka fritt beroende på erfarenheter eller inställning.

Kvalitativa intervjuer har nästintill alltid en låg grad av strukturering samt en låg grad av standardisering. Kombinationen innebär att frågorna som ställs ger utrymme för

intervjupersonen att svara med egna ord samt att man väljer att använda samma ordning under alla intervjuer. Med andra ord kallas det semistrukturerade intervjuer (Patel & Davidson, 2012). Alvehus (2013) instämmer med Patel & Davidsons definition av semistrukturerad intervju, det vill säga det innebär att intervjuaren följer ett formulär som består av öppna frågor som samtalets kärna. Genom denna sortens intervju menar Alvehus (2013) att

respondenten har chans att påverka innehållet av intervjun samt att intervjuaren måste aktivt lyssna och arbeta med följdfrågor. Kort sagt menar Patel & Davidson (2012) att kvalitativa intervjuer ofta har syftet att utforska och identifiera karaktärsdrag hos något som till exempel intervjupersonens uppfattning om ett fenomen.

4.5 Etiska överväganden

Vi har utgått ifrån vetenskapsrådets fyra forskningsetiska principer.

Föräldrarna vi intervjuade tog vid intresse kontakt med oss via en informationslapp på förskolan och fick därefter ett mail med studiens syfte (se bilaga 1), samt framgick det

information om att medverkan i studien var frivillig och att den skulle vara anonym vilket går hand i hand med det första forskningsetiska principer, informationskravet. Det framgick också

information om att intervjun skulle spelas in för att underlätta transkriberingen av det insamlade empiriska materialet.

Det insamlade materialet har endast använts för forskningsändamål allt enligt nyttjandekravet.

Samtyckeskravet uppnådde vi då intervjupersonernas medverkan var helt frivillig samt att de

hade rätt att dra sig ur intervjuerna närhelst de ville. Efter användning tog allt överblivet material bort för att undvika spridning samt att det hamnar i fel händer.

Vårt insamlade och transkriberade material har bara omhändertagits och använts av oss och har bara funnits tillgängligt på ett sätt att inga obehöriga ska kunna komma åt materialet i enlighet med konfidentialitetskravet. I vår analys har vi medvetet valt att inte benämna de medverkande vid namn just för att det inte ska gå att utläsa vem som sagt vad och det är också i enlighet med konfidentialitetskravet (Vetenskapsrådet, 2011).

Deltagare i en undersökning har rätt att själva bestämma över sin medverkan. Tystnadsplikt är en viktig del när det gäller intervjuer (Trost, 2010). Vid första kontakten eller vid intervjuns start bör det upplysas att intervjun är konfidentiell: detta innebär att ingen utomstående kommer kunna ta reda på vem intervjun sker med (Trost, 2010).

5. Analys och resultat

I detta kapitel presenteras studiens analys utifrån den teoretiska utgångspunkten som diskuterats i föregående kapitel.

5.1 Helhetsintryck av intervjuer

Inledningsfrågorna i samtliga intervjuer har varit ”Vad är ditt första musikaliska minne?” och ”Hur såg musiktraditionen ut under din uppväxt?”, och syftar till att låta informanterna

redogöra för sina egna barndomsminnen kring musiken men också vad musiken har betytt för

dem under uppväxten. Det visade sig snabbt att alla intervjupersoner hade någon form av relation till musik, vare sig det var att själv vara delaktiga genom att spela och/eller sjunga eller om det bara handlade om att lyssna på musiken dagligen. På ett eller annat sätt så har musiken alltid funnits där för dem från dag ett. Detta är också något som många har velat överföra till sina barn. Framför allt handlar det om att föräldrarna kopplar musik till något positivt, något glatt som de har varit med om och vill föra över det till sina barn. De vill att barnen ska kunna känna samma glädje och trygghet som de gjort i musikens närvaro.

5.2 Likheter och skillnader

Under intervjuernas gång gick det tydligt att se att nästintill alla föräldrar var på samma spår. De pratade om ungefär samma saker och gav uttryck för liknande åsikter. Alla intervjusvar sattes in i en tabell där färgkodning användes för att tydliggöra likheter och skillnader i svaren. Alla liknande svar sattes ihop med en rubrik som passade för innehåller och utgick ifrån våra stora huvudfrågor. Rubrikerna som växte fram var: musikalisk ryggsäck,

musikalitet, barns musikaliska utveckling, kunskapsbrist hos pedagoger, musik som medel eller mål och instrument.

5.3 Musikalisk ryggsäck

Av de föräldrar som är med i vår undersökning är det inte någon som inte har någon relation till musik, det visar lite på vilken betydelse och hur stor påverkan musiken har på oss i vår vardag. Vi antar att de som föräldrarna valde att delta har ett större musikintresse och därmed lättare kunde relatera till undersökningen. Svaren hade antagligen sett annorlunda ut med en större bredd i svaren om föräldrar med mindre musikerfarenhet och intresse medverkat. Redan från tidig ålder finns det mycket musik att tillgå, det går att urskilja i intervjuerna. Det som framkommer genom intervjuerna visar sig till stor del vara att nästintill alla föräldrar har under sin uppväxt spelat och sjungit tillsammans i familjen. Det har varit mycket sång men även en del instrumentspelande, även varit mycket släktingar som spelat och sjungit i band som föräldrarna tagit med sig och gärna berättar om.

Ja, asså vi sjöng ju alltid. Alltså i alla lägen och det gör ju jag fortfarande [...] Min mormor var

musiklärare så musik har ju alltid funnits i mitt hem liksom. Det är att man sjunger barnvisor och lyssnar på musik överlag (Förälder 1).

Jag minns ju att mina föräldrar sjöng för mig, mamma sjöng. När jag skulle sova (Förälder 2).

Mamma spelade mycket piano, jag spelar också piano. Alltid lyssnat mycket på musik. – Fredagsdisco hemma, spelade musik och dansade. Mycket musik hemma, mamma har alltid sjungit. Musiken har alltid fått ta mycket plats [...] Mamma spelade mycket piano - jag spelar också piano. Alltid lyssnat mycket på musik. - Fredagsdisco hemma, spelade musik och dansade (Förälder 3).

Vi sjöng mycket, vi sjöng jättemycket, mamma och pappa sjöng mycket och jag är ju uppvuxen med en massa morbröder som spelade dragspel till exempel och spelade munspel, varenda gång vi hade sådana här släktträffar och så, så kom ju dragspelen fram och dom gjorde sånghäften, vi firade ju alltid midsommar ihop och då gjorde dom sånghäften med massa sånger, Evert Taube framförallt, sjöng vi mycket (Förälder 4).

En liten period spelade jag tvärflöjt, fick inspiration av min bror. Min mamma sjöng och spelade hela tiden [...] När jag var liten sjöng och spelade min mamma alltid för mig, då menar jag verkligen hela tiden. Min favorittid var när mamma sjöng för mig till sömns, varje kväll (Förälder 5).

I familjen var det när man skulle sova, att mamma och pappa sjöng för mig eller när som helst på dagen. Ingen i familjen spelade något instrument förrän vi blev lite äldre [...] I familjen var det när man skulle sova, att mamma och pappa sjöng för mig eller när som helst på dagen (Förälder 6).

Mina mostrar sjunger /tävlar i körsång /barbershop, gammelmormor är gammal pianolärare och

gammelmorfar var aktiv inom Värnamo Gitarrbröder förr. Vi har alltid hållit på med musik [...] Mamma spelade min favoritlåt på kvällarna när jag skulle komma till ro [...] Samma sånger mamma sjöng för mig sjunger jag för mitt barn (Förälder 7).

Det är tydligt att musiken har fått ta en stor del av deras liv och är någonting som de har uppskattat att göra tillsammans med och i familjen. Musik skapar ett band till övriga familjen det är någonting som alla har gemensamt, små som stora. Det är också något som tydligt kopplas till trygghet och närhet. Musiken från deras barndom är någonting som är positivt och glatt som de gärna tänker tillbaka på och gärna berättar om. Deras första minnen med musik handlar till stor del om relationen till deras mammor och pappor som sjöng eller spelade något instrument för eller tillsammans med dem. Vid vidare transkribering av intervjuerna upptäckte vi ett tydligt mönster, där många föräldrar förknippar musik med instrument. Varje gång det ställs en fråga om musik kom instrumenten på tal av de flesta föräldrarna. Det är viktigt för dem att deras barn ska få lära sig att spela ett instrument. Det är också tydligt att föräldrars egen barndom spelar roll för hur synen på instrument-användningen ser ut. De som är uppväxta med musik där instrument-användning tagit en central av barndomen vill gärna introducera instrument till sina egna barn. Medan de föräldrar som inte fått en barndom fylld med musik är inte lika intresserade att introducera instrumentspel eller musik överlag till sina barn.

Nej, det var inte så mycket musik i musiktraditionen där under uppväxten (Förälder 2).

Vi märkte att det inte var alla som fick uppleva den typen av introduktion till musik och gemenskap. Förälder 2 berättade att under sin uppväxt fick hen inte någon större till musik under sin uppväxt mer än att föräldrarna sjöng när hen skulle sova. Det visar sig också att denna förälder inte heller har någon större relation till musik idag samt att det inte heller fanns någon betydande funktion för musiken under uppväxten. Hens barn har ingen musikkunskap hemifrån. Det som barnen har kommer från förskolan eller digitala verktyg såsom

iPad/surfplatta:

De mina barn sjunger kommer mer från förskolan än hemmet. På förskolan finns bara traditionella sångstunder (Förälder 2).

Utifrån intervjusvaren går det att utläsa att synen på musik har idag gått från att själv spela instrument till att lyssna mycket mer på andras musik. Detta kan till stor del bero på att musik idag är mycket mer lättillgänglig och finns alltid runt omkring oss, genom olika applikationer på mobiltelefoner och hemsidor på internet. Tidigare satt en mer hemma och spelade

tillsammans med familj och vänner, det gick även att spela in sig själv på band. Precis som förälder 1 och 4 nämner här:

[...] vi hade en sådan rullbandspelare på den tiden, det fanns inte kassettbandspelare då utan det va som en bandspelare med två stora rullar, som man, som körde mellan, där kunde man spela in sig själv och då kunde jag spela in mig själv när jag sjöng där och lyssna på mig och det tyckte jag var jättekul (Förälder 4).

[...] Spelade in en massa sådana här kassettband, som det fanns på den tiden *skrattar* så kunde man lyssna på sig själv efteråt (Förälder 1).

Det var deras sätt att lyssna på musik, de lyssnade på sig själva genom olika inspelningar som gjordes via rullbandspelare och kassettband. Medan om vi tittar vidare på frågan hur föräldrar använder sig av musik idag så har vi fått svaren att de lyssnar väldigt mycket på musik

framför allt i olika vardagssituationer, som vid diskning eller matlagning. Men själva det egna spelandet har fallit bort för flera föräldrar förutom en som fortfarande är aktiv utövare och spelar i orkester. Förälder 4 nämner till exempel att hens “liv började” när musiktjänsten Spotify kom till, där lyssnar hen på musik dagligen.

Älskar musik, asså mitt liv började när spotify kom till. Musik är ju jätteviktigt, jag lyssnar på musik varje dag, så fort man ska göra någonting som är tråkigt sätter man igång musik så att eeeh...diskar, eller powerwalkar eller när jag lyssnar på musik varje dag (Förälder 4).

Det visade sig snabbt att det inte bara var förälder 4 som lyssnar mycket på musik utan att det är en aktivitet som näst intill alla föräldrar konstaterar att de gör någon gång under dagen. Till exempel, nämner förälder 1 att lyssning av musik sker främst via radio medan förälder 5 använder sig av internetforumet YouTube för att lyssna och se på musikvideos.

Ja, jag tycker ju att sång är jätteroligt gillar att gå i kör och sådär. Lyssnar på väldigt mycket musik på radio. eeh, och sjunger mycket med mina egna barn (Förälder 1).

Idag lyssnar jag på musik jämnt, sjunger gärna. Lyssnar gärna på musik, främst via YouTube för att kunna se musikvideos (Förälder 5).

Jag tycker om att lyssna på musik och, sjunger för mina egna barn också såklart. Men annars har jag ingen större relation till musik (Förälder 2).

Sjungit i kör från femårsåldern till 22. Lyssnar väldigt mycket på musik hemma, alltid musik på och runt oss (Förälder 3).

Jag älskar musik, kan inte åka någonstans utan musik, men tyvärr spelar jag inget instrument idag. Jag lyssnar dagligen det vill säga väldigt mycket på musik (Förälder 6).

Musik Får mig att känna mig fri. Att lyssna på en låt som får mig att förklara i ord och melodi en känsla eller tanke är frihet för mig. Att få sjunga är något jag alltid gjort (Förälder 7).

Många av föräldrarna berättar att de har fortsatt sjunga och nämner att de sjunger mycket tillsammans med sina barn. Sången idag från föräldrarna kommer mer spontant och sker mer omedvetet.

Musik är identitetsskapande hos både vuxna och barn, musiken inspirerar oss i allt vi gör. Vi klär oss med hjälp av musik och kultur (Ellneby, 2011). Musiken hjälper oss människor att uttrycka vilka vi är och vad vi känner och vem vi skulle vilja vara (a.a.). I intervjuer med föräldrarna kan vi se att uppväxten spelar en stor roll för hur musikintresset ser ut idag. Musiken har även skapat en känsla av en trygg gemenskap inom familjen berättar några föräldrar. Ellneby (2011) menar att musiken betyder mycket för oss men att den framförallt stärker vårt känsloliv. Det framkommer också att musik tillgängligheten är mycket större idag än den var förr, under deras uppväxt. Allt detta är en bidragande del som kan främjar barns musikaliska utveckling, vi kan utifrån intervjuerna dra parallellen att musiken i barns uppväxt lägger en grund för hur musikintresset fortsätter genom livet. Men eftersom detta är en

föräldragrupp som är genuint intresserade av musik och vuxit upp med en stor musiknärvaro får vi bara fram ett perspektiv på musik, av många olika.

5.4 Musikalitet

I synen på musikalitet går det att se tydliga mönster i våra intervjuer på hur föräldrar överfört sin egen musikaliska barndom till sina barn. De sjunger samma sånger som de sjöng med sina föräldrar när de var små. Flertalet ansåg också att det är viktigt att spela instrument då det ger uppfattningen om ett ökat självförtroende och att få vara i en gemenskap med andra. Vår uppfattning från intervjuerna med föräldrarna är att de har en tydlig uppfattning om sin egen musikalitet. Det är minnesbilder från barndomen som framkallar känslor av lycka eller misslyckande kring musicerande som präglar inställningen:

Musikalitet då tänker man i första hand på att man har musiköra det vill säga, man kan urskilja takt, ton sjunga eller spela instrument , men samtidigt kan jag tycka att om man till exempel som barn lyssnar mycket på musik så är det också en form av musikalitet oavsett om barnet kan sjunga med tonmässigt

eller så för då finns ju intresset för musik (Förälder 1).

Citatet ovan ger en helhet på vad föräldrar anser att musikalitetsbegreppet innebär. Det rådde en del delade meningar i intervjuerna om vad musikalitet egentligen är, några ansåg att musikalitet handlar om att kunna urskilja takt och ton, sjunga eller spela ett instrument. Medan några andra ansåg att det räckte med att ha ett intresse för musik eller tycka om att sjunga och lyssna mycket på musik.

Känsla är också något som kommer på tal när musikaliteten tas upp. Att känna för musik och älska musik är viktigt för många föräldrar och det är då en räknas som musikalisk menar de.

Att man spelar och sjunger (Förälder 2).

Musikalitet är typ att man tycker om musik, att man kan spela något instrument eller sjunga. Att man känner rytmen i sig, att man har 1000 låtar på Spotify som man älskar (Förälder 4).

Att man brinner för musik och har känsla för det (Förälder 6).

När vi läser igenom intervjusvaren ser vi att föräldrarna har delade meningar om vad musikalitet innebär. Flera av föräldrarna menar att musikaliteten handlar om musikens byggstenar såsom kunskap om tonhöjd, puls och taktkänsla.

För mig är musikalitet att man kan uppfatta olika tonhöjder och att kunna skapa/uppskatta musik (Förälder 5).

En känsla för rytm och rörelse. Att kunna förmedla. För mig är musikalitet ett språk som allakan förstå (Förälder 7).

Det kan innebära en form av känsla, ett uttryckssätt inom musiken. Men även musikaliska färdigheter som till exempel tonhöjd, puls och taktkänsla (Förälder 3).

Att kunna uppfatta och utföra rytmer, harmoni och tonhöjd (Förälder 8).

Ett mönster och nyansskillnad som vi ser ganska fort bland intervjusvaren, är att de

föräldrarna som anser att musikaliteten innebär de musikaliska byggstenarna har själva varit mycket aktiva utövare av musik. Med andra ord har kreativiteten inom musiken verksam genom åren. Ellneby (2011) menar att musikalitet är att en ofta har ett utvecklat sinne för bland annat toner och ljud. Medan de föräldrar som anser att musikalitet handlar om att älska och brinna för musik inte själv har någon erfarenhet av att själva vara aktiva utövare utan här

Utifrån intervjuerna kan vi konstatera att musikalitet, utifrån föräldrars uppfattningar, kan ses på två olika sätt. Antingen har du talang för musik, att du kan spela och sjunga, läsa noter och har kunskap om musikens byggstenar som till exempel takt, rytm och puls. Det andra

perspektivet är att ha en känsla för musik och lyssna på musik. Detta går också att läsa i Erhlins (2012) avhandling, Att lära av och med varandra, en etnografisk studie av musik i

förskolan i en flerspråkig miljö, då hon också menar att det finns två olika synsätt på

musikalitet. Antingen är det en medfödd förmåga som inte alla äger eller så kan man utveckla en musikalitet genom en stimulerande miljö (Ehrlin, 2012).

5.5 Barns musikaliska utveckling

Musik är någonting som omger oss varje dag, omedvetet eller medvetet av människor, vuxna som barn. Den spelas alltid runt omkring oss och kan vara ett grundelement i utvecklingen. I intervjuerna med föräldrarna kom barns utveckling på tal ganska snabbt under diskussionen och de är rörande överens om att musiken enbart är en fördel för barnen. Det går ganska snabbt att se ett uttalat mönster bland intervjuerna då alla nämner att de sett positiva effekter av musik i den språkliga utvecklingen hos barnen.

Om jag ska ta min minsta, så kunde hon ju, kan hon ju sjunga hela sånger och kunna fraserna fullt ut men hon kan ju inte säga en mening fullt ut här hemma. Så där visar man ju på hur dem lär sig ganska mycket ord genom sånger till exempel (Förälder 1).

Detta är ett tydligt exempel på vad musiken kan göra med barns språk och tal. Precis som förälder 1 menar så använder sig barnen och lär sig mycket ord av sång och musik. Fler exempel på detta går att se hos förälder 3 då engelska har blivit ytterligare ett uttryckssätt för hens barn som används i vardagen.

Absolut engelskan, min stora flicka har lärt sig väldigt mycket engelska, vi lyssnar väldigt mycket på engelsk musik och hon sjunger som väldigt mycket efter och frågar vad det betyder. Det finns ju många enkla sånger som hon sjunger på engelska till exempel. Och sen i hennes lek och så, hon sjunger nästan alltid. När hon leker och är själv och liksom så att hon verkar ju glad eller så (Förälder 3).

I övrigt så anser föräldrarna att musiken kan främja barns utveckling både språkligt och motoriskt samt genom sociala sammanhang kan barnen lära sig att ta plats och öka sin

självkänsla. De menar att den motoriska utvecklingen sker främst kring dans och/eller rörelse till musik och rytm, men även att barnen gör någonting tillsammans. Musik skapar

gemenskap och en vi-känsla.

Förälder 5 menar att hen har kunnat se på sitt barn att denne suger in kunskap och lär sig andra färdigheter med musik närvarande. Hen anser att det är viktigt att använda musiken för att lära ut andra kompetenser och kunskaper. Detta trycker även förälder 6 på, hen menar att barn suger in allt och lär sig nya saker snabbt med hjälp av musik, vilket vi kopplar till att hen skulle uppskatta att ha musiken som ett medel i förskolan och inte ett mål.

Jag tycker det är viktigt, barn lär sig snabbt och suger in allt nytt. Ja, jag upplever att barn lär sig nya saker snabbare om det är musik samtidigt, tex sånger eller någon speciell låt i samband med lärande (Förälder 5).

Absolut främjar det utvecklingen med musik...genom att barnens vokabulär utvecklas. Motoriken kan utvecklas via klapplekar osv och instrument osv… Och man kan öva på självkänslan genom att sjunga och våga (Förälder 6).

Förälder 4 anser att musiken i förskolan är viktig för barns utveckling genom att de får lov att ta en plats och skapa något tillsammans, självförtroendet utvecklas och det blir en gemenskap.

Musiken kan lära barnet och ta en plats, att vara med i ett sammanhang kanske, i en kör eller i en

föreställning eller bara man sjunger tillsammans i skolan. Att man gör någonting tillsammans och att man får en plats liksom. Att man kan visa någonting, att jag kan också (Förälder 4).

Detta är också förälder 8 inne på men menar också att musiken främst främjar barns motoriska och språkliga utveckling precis som förälder 7 som också pekar på att dansen är viktigt för barnens motoriska utveckling.

Det är viktigt både för språk, dans, rörelse, motorik och lek. Barnen lär genom sång och musik (Förälder 7).

Jag tror att musik har stor betydelse för barnens utveckling både språkligt och motoriskt [...] Motoriskt, röra på sig till musik och rytm. Språkligt, sång och musik med rim och melodi som underlättar språket (Förälder 8).

Utifrån föräldrarnas uppfattningar kan vi se tydliga mönster, att musik kan främja barns utveckling. Detta förstärks också i boken Barnet och musiken (2012) skriven av Elin Angelo och Morten Saether som menar att i förskolan lyfts musiken fram för att stärka utveckling, framförallt när det gäller samarbetsförmågan, motoriska och språkliga utvecklingen. Föräldrarna påpekar att musiken är viktig för undersökningens fenomen, barns musikaliska utveckling. Enligt föräldrarna utvecklar barn sitt språk, vokabulär, genom sång, de lär sig även andra språk som till exempel engelska. Musiken kan även kombineras med andra ämnen, därför menar föräldrarna att barn också kan ta med sig andra förmågor vilket utvecklar andra kunskapsområden. En del föräldrar menar också att barn lär sig ta plats och skapar en gemenskap i gruppen av musiken, detta för att musik är ett språk som alla förstår (Eriksson, 2013). Rörelse och motorik är också en förmåga som utvecklas genom musikens närvaro, konstaterar föräldrarna.

5.6 Kunskapsbrist hos pedagoger?

Det vi har fått erfara säger att avsaknaden av musik i förskolan är stor, det är många föräldrar som berättade att uppfattar att deras barn kan bli erbjudna mer musik i förskolans verksamhet kanske är det för att föräldragruppen har ett stort musikintresse och för att musiken är så pass användbar och skapar stor glädje. Det råder en del skilda uppfattningar kring fenomenet i förskolans verksamhet, näst intill alla föräldrarna är förhållandevis överens om att det saknas i förskolan och att det till stor del kan bero på att pedagoger antingen saknar utbildning eller inte känner sig helt bekväma i musikundervisningen.

Jag tycker ju själv att den har en viktig roll, att man bör använda den lite mer och som sagt man kan ha den i många olika syften men jag tycker att det ska ha en mer, asså… funktion i förskolan än vad den har idag. [...] En anledning till att det inte finns så mycket musik i förskolan kan vara att förskollärarna inte är tillräckligt bekväma i de situationerna (Förälder 1)

Musiken borde ha en större del i förskolan än vad den har (Förälder 2).

Pedagoger känner sig inte trygga i musikandet om dom inte har den utbildning, därför tror jag inte det finns så mycket musik i förskolan (Förälder 4).

De har musik med en som kommer dit med gitarr, varannan vecka eller så [...] men kanske borde det vara mer musik i förskolan (Förälder 5).

Musik finns inräknat i verksamheten men jag tycker att det skulle kunna vara ännu mer [...] ännu mer (Förälder 8).

Ytterligare reflektioner som sker när denna fråga kom på tal är att det är föräldrarna själva som tar upp pedagogens kunskapsbrist utan någon inverkan från oss. Framförallt är det en förälder som berättar att när pedagogen som var drivande kring musik försvann så försvann hela musikkulturen på förskolan också. Här är ett tydligt exempel på hur viktigt det är att pedagogerna trivs i att lära ut musik oavsett kunskapsnivån, det krävs ett stort engagemang och glädje för att inspirera barnen.

Men samtidigt som föräldrarna delvis är missnöjda med musiken i förskolan lyfter i princip alla fram hur mycket glädje och positivitet om musikens inverkan på barnen. Musiken

kopplas hela tiden till något positivt och föräldrarna framhåller musiken som ett sätt att kunna trösta ledsna barn. Glädje är något många föräldrar trycker på.

Det ger mycket glädje och så, jag har inte den erfarenheten av barn men jag ser ju att man kan uttrycka sig som väldigt bra i, av musik och liksom kanske i dans och så (Förälder 3).

Musik gör barn glada och kan ändra till ett positivt fokus om barn är ledsna osv (Förälder 6).

Jag tänker att den skapar glädje och gemenskap i barngruppen. Väcka kreativitet och uttrycka känslor (Förälder 8).

5.7 Musik som medel eller mål?

Genom intervjusvaren lyser det genom att musiken borde vara ett naturligt inslag som

genomsyrar hela förskolans verksamhet. Hofvander Trulsson och Houmann (2015) menar att musiken kan delas in i två olika kategorier, musik som medel och som mål. Kunskapen om musik handlar om ett kunnande och ett brett intresse för musik som i sig ger mening, alltså musik som mål. Men kunskap med musik kan vara när musik används för att förtydliga eller illustrera ett annat kunskapsområde (a.a.). Det lyssnas på tysk musik när “man” läser om Tyskland, eller så kan det vara så att musiken används som stämningsskapare för att framhäva olika känslor (Hofvander Trulsson & Houmann (2015). Föräldrarna överlag har lite olika

uppfattningar och åsikter kring detta, bör musiken användas som medel eller mål? Eller ska de kombineras?

Jag tycker att man kan använda den som både och faktiskt. Det är ju så pass användbart. Så det blir svårt att välja på det (Förälder 1).

Både och, men även för att trösta då. Att dom får prova på lite mer med instrument och rytmik

överhuvudtaget för det är viktigt, Men även rörelse. Att man använder den till motoriken och utvecklar den (Förälder 2).

Inte bara musik och sen är det över. Kan man få in det liksom bra utöver utan man har det lite med hela tiden är väl det bästa sättet (Förälder 3).

Det ena behöver ju inte utesluta det andra kanske...tycker jag...utan det kan nog finnas sin plats, man kan säkert använda det i många olika sammanhang (Förälder 4).

Dessa föräldrarna var inne mycket på att det ena inte behöver utesluta det andra och anser också att musik bör vara någonting som genomsyrar hela verksamheten genom alla olika arbeten. Det går att lära sig mycket genom musiken precis som nämnts tidigare så är musiken väldigt flexibel och går definitivt att kombinera tillsammans med andra ämnen och projekt. Föräldrarna 4, 3 och 1 menar att det skulle kunna vara medel och mål som en kombination av varandra, att musiken ska genomflyta hela verksamheten och att det ena behöver inte utesluta det andra. Förälder 5 och 7 menar att musiken bör användas som ett medel för att utveckla andra färdigheter och kunskaper bland annat barns språk, motorik, personlighet och sociala förmåga. För att hjälpa barnen på vägen.

Ett medel tycker jag, tror att det kommer naturligt för de flesta i förskolans värld (Förälder 5).

Medel för att hjälpa barnen att hitta ett forum åt utveckla sina olika förmågor (Förälder 7).

Fortfarande som ett medel (Förälder 8).

Det finns en del delade meningar kring begreppen musik som mål eller medel i förskolan hos föräldrarna. En del anser att musiken borde vara ett eget mål, där barnen ska lära sig om musik, som puls, takt och rytm. Medan en del andra föräldrar säger att musiken borde

genomflyta hela verksamheten och vara en naturlig del av hela dagen och några föräldrar har uppfattningar om att musiken borde vara båda delar. Att musiken ska stå för sig själv där just musiken ska vara i fokus men också att det ska gå att använda musiken i kombination med andra kunskapsområden. Oavsett vilket arbetssätt förskolan väljer att arbeta utifrån kommer musiken alltid finnas där. Genom att arbeta med musik som medel kommer musiken in i fler

sammanhang, till exempel i samband med matematik och används musiken som mål kommer musikens grundelement vara i fokus endast vid musikstunder.

5.8 Sammanfattning av analysen

Överlag har dessa föräldrar en positiv inställning till musik för barns musikaliska utveckling. Föräldrarnas barndom har en speciell betydelse, då mycket av deras musikaliska grund ligger där. Det som de har haft med sig vill de väldigt gärna föra över till sina barn. Förälder 2 sticker ut mer än andra på grund av minst kunskap kring och om musik. Under uppväxten har denna förälder inte haft liknande musiktraditioner som övriga föräldrar haft, förälder 2 har inte heller kunnat förmedla vidare musiktraditioner till sina barn av samma anledning som ovan. Hen menar att den musik-kunskapen som barnen har kommer mestadels från förskolan och inte hemifrån, kommer kunskapen hemifrån är det från iPad/surfplatta.

Musikalitet är ett begrepp som föräldrarna var ganska oeniga om vad det egentligen innebar. Ena sida menade att musikalitet hade att göra med musikens alla olika byggstenar såsom tonhöjd, puls och taktkänsla, och andra sidan uppfattade att en var musikaliska så länge det fanns ett intresse för musik. En tydlig nyansskillnad som upptäcktes ganska snabbt var att de föräldrar som själva varit aktiva musikutövare uppfattade att musikalitet handlade om

musikens olika byggstenar.

Barns språkliga och motoriska utveckling kom på tal väldigt snabbt i intervjuerna med föräldrarna. De var rörande överens om att deras uppfattningar var att musiken enbart var en fördel för barnens musikaliska utveckling. Föräldrarna ger exempel på vart de kan se att deras barns utveckling kan främjas genom musik, framför allt språkligt där en förälder 1 berättar att hens barn lärde sig sjunga före tal. Den motoriska biten kommer in när de handlar om dans och rörelse till musik. Föräldrarna är också väldigt tydliga med deras uppfattning om att musik även skapar en sammanhållning och gemenskap i barngruppen.

Det visar sig att alla föräldrar är mycket glada för fenomenet musik och uppmuntrar förskolan och pedagoger att använda sig av mycket musik i alla olika sammanhang. Detta för att

motoriska och språkliga utvecklingen. Ur en fenomenografisk analys har vi fått fram likheter och skillnader genom att använda vår tabell och färgkodning. Det är i utfallsrummet vi har fått fram vårt resultat.

6. Diskussion

I detta kapitlet kommer resultatet diskuteras och problematiseras i förhållande till tidigare forskning. Metoden kommer att kritiskt granskas samt kommer förslag till fortsatt forskning.

6.1. Resultatdiskussion

Studiens syfte har varit att ta reda på föräldrars uppfattningar kring betydelsen av barns musikaliska utveckling. Utifrån vår första frågeställning Hur ser föräldrarna på begreppet

musikalitet? fick vi svaren att musikalitet kan innebära både kunskap och kompetens kring de

musikaliska termerna som till exempel tonhöjd, rytm, tempo, puls och instrumentspel, men även intresset för musik det vill säga att musiken finns med i vardagen.

Det finns en gammal uppfattning att den som sjunger rent är musikalisk och att den som sjunger falsk är omusikalisk, detta är fel, fel fel (Ellneby, 2011, s.78).

Musikalitet menas oftast att man har utvecklat sinne för bland annat toner, ljud och rytmer. Vad som skiljer oss från musikalisk till inte musikalisk beror till stor del på barndomen och uppväxtmiljön (Ellneby, 2011). Detta kan vi också se i vår analys då de föräldrar som resonerar kring att musikalitet handlar om kunskap och kompetens kring olika musikaliska termer också har en större och bredare erfarenhet av att aktivt utöva musik. Det är

minnesbilder från barndomen som framkallar känslor av lycka eller misslyckande kring musicerande som präglar inställningen (Still, 2011). Precis som Still får vi också en känsla när vi pratade med föräldrarna att det var viktigt för dem att föra över sina erfarenheter och kompetenser till sina barn så att de också får en positiv bild av musik och att den blir en naturlig del av deras uppväxt precis som i föräldrarnas. Det är också viktigt för föräldrarna att ta hjälp av musik vid språkutveckling vilket vi har sett exempel på i intervjuerna och även vid den motoriska utvecklingen, allt för att främja barns musikaliska utveckling.

Anna Ehrlin (2012), menar att det finns två olika synsätt på musikalitet, det ena är de som anser att musikalitet är en medfödd förmåga och sen finns det de som anser att musikalitet är

barndomsminnen som lyckliga, positiva och glada stunder, tillsammans med familjen och vänner skapas en stor gemenskap och på så sätt tolkar vi det som att föräldrarna uppfattar att en stimulerande miljö kan utveckla musikaliteten, precis som Ehrlin också menar.

Studiens andra frågeställning är Vilken betydelsen har musik för barns utveckling, enligt

föräldrarnas uppfattningar? utifrån föräldrarnas uppfattningar har musiken en positiv effekt

och en betydande roll för barns musikaliska utveckling, vårt fenomen. Utvecklingen sker främst inom den språkliga- och motoriska utvecklingen. Föräldrarna menar att det inte bara är den språkliga- och motoriska utvecklingen som sker utan också att det skapas en gemenskap i gruppen. Även en ökad “självutveckling” där självkänsla och självförtroende också kan stärkas av musiken. Detta för att musik är ett språk som alla förstår (Eriksson, 2013). Precis som den tidigare forskningen med Bi (2011) visar, att föräldrar anser att musikutbildning är betydelsefull för att de främjar barns intelligens och utvecklar deras känslor. Där kan vi se en likhet med vår undersökning där resultatet av intervjuer med föräldrar blivit att

musikutbildning är positivt och främjar barns språkliga och motoriska utveckling.

När frågan om barns musikaliska utveckling kommer på tal lyfter föräldrarna tidigt tankar och uppfattningar om hur musiken behandlas i förskolan samt att de har en uppfattning om att pedagoger grundläggande kunskaper kring musik. När dessa föräldrar anser att musik har en stor och betydande roll för barns utveckling har de svårt att se varför det inte satsas mer på musik i förskolan och anser att detta påverkar barnen negativt. Medan Ellneby (2011) ställer sig frågan Är pedagoger tvungna att kunna sjunga och spela?. Vidare menar hon att svaret är nej, att vara tonsäker och så kallat musikalisk behöver inte en pedagog vara. Brista ut i sång det vill säga, våga ta ton är något Ellneby (2011) skriver att man bör göra som pedagog. Att det måste vara en “expert” som undervisar i musik på förskolor är en trend, detta har gjort att pedagoger har minskat på musikaktiviteter med barnen. Uddén (2001, se Riddersporre & Söderman, 2012) menar att det beror på kunskapsbrist hos pedagogerna. Enligt pedagoger skulle det varit mer musikaktiviteter i verksamheterna om de hade haft större förtroende för sin kompetens men även tillräckligt med utrustning, tid och utrymme (a.a.). Det är inte många pedagoger som utövar musik till vardags, hur ska de då kunna undervisa i musik och

instrument i förskolan? (a.a.).

Musik kan ses som ett kommunikativt uttryck som kan vara ett komplement till det talade språket men även ses som ett eget uttryck för att lära känna sig själv (Ehrlin, 2012). För att

uppfatta språkets uppbyggnad och melodi används olika musikaktiviteter som sånger, rim och ramsor. Det uppmärksammar olika språkljud och kan därmed främja barnets läsutveckling och stimulera den fonologiska medvetenheten, förmågan att uppfatta språkljud (Hofvander-Trulsson & Houmann, 2015). Enligt Uddén (2004) utvecklar barn och ungdomar också sina motoriska färdigheter och sin tanke- och språksnabbhet genom rytmisk musik och sång. Det sker stora steg i talspråksutvecklingen när barnen hittar pulsen i musiken och sången, samtidigt som det sker en positiv utveckling i rörelseförmågan vilket avspeglas i bildspråkligheten (Jederlund, 2011).

Tredje frågan Hur används musiken i förskolan, enligt föräldrarnas uppfattningar? fick vi svaren att musiken borde genomsyra hela verksamheten, en del föräldrar ansåg att musiken är antingen som ett mål eller ett medel medan andra föräldrar ansåg att det istället skulle vara en kombination av varandra. Vi har tolkat svaren utifrån att föräldrarna kan ha olika kunskap om vad medel eller mål innebär.

Still (2011) menar att de flesta pedagoger påtalar att huvudsyftet med musikundervisningen handlar om att stärka barnens självförtroende och självkänsla. För att skapa gemenskap sjungs och spelas det i förskolan som också är tillfällen där barn tillägnar sig olika kompetenser och kunskaper som även går att nyttja i andra sammanhang (Hofvander-Trulsson och Houmann, 2015). Bi (2011) kom fram till något annat med sin undersökning där han menar att vissa föräldrar ansåg att musiken var helt värdelös för spädbarn och småbarn.

Hofvander-Trulsson och Houmann (2015) framhåller också att musik borde få mer utrymme i förskolan på ett tydligare sätt med en mer uttalad målsättning. Vidare säger de att musiken hamnar i skymundan av andra ämnen och blir enbart som ett redskap för utveckling av andra förmågor. Det försvagar musikens position inom förskolans verksamhet men också barnens utvecklande av djupare kunskaper inom musikskapandet (a.a.). Föräldrarna håller med Hofvander-Trulsson och Houmann om att musiken i förskolan borde ta mer plats och inte hamna i skymundan av andra ämnen. För att musik återigen har en stor och betydande roll för barns musikaliska utveckling både språkligt och motoriskt.

musiken är betydelsefull. Ur intervjusvaren har vi kunnat utläsa att de som föräldrar som var villiga att medverka troligtvis har en positiv inställning till musik, detta är ingenting som vi uppmuntrat eller påverkat. Det kan vara så att människor med musikintresse känner sig mer bekväma att medverka i denna intervju än föräldrar som inte har något intresse.

6.2. Metoddiskussion

Intervju som metod var ett bra tillvägagångssätt för vår undersökning då vi har undersökt uppfattningar kring ett fenomen. Detta var ett sätt som vi fann intressant och roligt men samtidigt svårt, dels på grund av korta svar samt vår erfarenhet för intervjuer. Att använda sig av intervjuer är svårbedömt eftersom att det inte går att förutspå resultatet av

intervjupersonernas svar. Samtliga frågor (Bilaga 1) ställdes under intervjutillfällena, empirin har begränsats enbart till det vi fann relevant för våra forskningsfrågor.

Föräldrarnas syn gav oss en tydlig uppfattning om deras syn på musiken i förskolan,

föräldrarna var nyfikna på ämnet men trots detta blev det en del korta intervjusvar, men även

en del längre och informativa svar. När frågorna gjordes var vi noga med att tänka på att det

skulle vara en öppen dialog och därför lämnas det utrymme för ändring av frågor men även för frågor som uppkom i stunden. Studiens syfte och frågeställningar stämde bra överens med intervjusvaren som upptäcktes vid sammanställningen av resultatet, därför visade det sig att metodvalet fungerade bra.

Intervjufrågorna gavs inte ut i förväg just eftersom vi ville ha föräldrarnas spontana

uppfattning kring fenomenet, men frågar oss nu i efterhand om resultatet hade förändrats om det skett. Vi är väl medvetna om att vår metod möjligen inte gett oss djupa svar, men vi menar att syftet med en semistrukturerad intervju förlorar sin poäng om vi som intervjuare blir passiva och föräldrarna ger svar utan reflektion. Intervjuerna spelades in för att underlätta för oss i transkribering eftersom vi kunde lyssna flera gånger om. Detta har också gjort att risken för personliga tolkningar i föräldrarnas svar har reducerats.

fenomen. Genom intervjuer med öppna frågor för att få igång en fri, naturlig och öppen dialog som skapar utrymme för individuella uppfattningar kring olika fenomen. Det problematiska med en fenomenografisk ansats är att resultatet baseras på en subjektiva åsikter och därför kan trovärdigheten kritiseras och ger inga raka svar snarare objektiva och andra perspektiv på olika fenomen.

Vi är medvetna om att vi har använt oss av ett strikt frågeformulär med många frågor på grund av stor osäkerhet hos oss. Trots detta har vi använt oss av de fyra stegen inom den fenomenografiska ansatsen och den bidrog med en större säkerhet i analysdelen samt gav oss vårt resultat. Osäkerheten beror på brist på erfarenhet då ingen av oss tidigare gjort kvalitativa intervjuer. Anledningen till att vi gjorde som vi gjorde var för att försäkra oss om att vi skulle få ut mesta möjliga av intervjuerna. Trots detta känner vi ändå att vi har fått ut det vi kunnat och lyckats undersöka deras uppfattningar om musik i förskolan.