DEN SVENSKA INTEGRATIONSPOLITIKEN : En kvalitativ studie om hur den svenska integrationspolitiken utvecklats från ett multikulturalistiskt till ett assimileringsperspektiv

Dilan Hassan 971112

DEN SVENSKA

INTEGRATIONSPOLITIKEN

En kvalitativ studie om hur den svenska integrationspolitiken utvecklats

från ett multikulturalistiskt till ett assimileringsperspektiv

Kurs: Statsvetenskap 61-90, SKA204 Högskolepoäng: 15 hp

Program: Statsvetarprogrammet

Handledare: Terence Fell Examinator: Joakim Johansson Datum: 2020-08-27

ABSTRACT

The Swedish integration policy has been formed after historical events such as labor immigration during the postwar era and during several immigrations immigration waves since the 1980s. Sweden has been characterized as a multicultural country and the same applies to integration policy. In recent years however, the Swedish integration policy has been questioned as to whether it really has succeeded or is durable. The purpose of this study is to investigate if the purpose of integration policy has been changed from multiculturalism to assimilation as a goal. The integration policy will therefore be studied to see how it has evolved with time. The study will be based on the labor market and education committee's reports which summarize the parliamentary parties' bills. The methods that are used are the qualitative text analysis which is combined with a qualitative and quantitative discourse analysis. The result and the conclusion of the study has demonstrated that multiculturalism still lives on in Sweden, however it’s not the same multiculturalism that existed before 2015. Swedish integration policy has changed from having multiculturalism as its goal to a

multiculturalism with weaker features of an assimilation policy. In today's Sweden, for example, language and social orientation are more important in the integration process and are emphasized more than what the parties have emphasized before.

SAMMANFATTNING

Den svenska integrationspolitiken har formats utifrån historiska händelser som

arbetskraftsinvandringen under efterkrigstiden samt flera invandringsvågor sedan 1980-talet. Sverige har karaktäriserats som ett multikulturalistiskt land och detsamma gäller för integrationspolitiken. På senaste år har den svenska integrationspolitiken dock ifrågasatts om den verkligen lyckats är hållbar eller lyckats. Syftet med undersökningen är att studera huruvida integrationspolitikens ändamål förändrats från multikulturalism till assimilering. Integrationspolitiken kommer därför studeras för att se hur den utvecklats med tid.

Undersökningen kommer att utgå från arbetsmarknads- och utbildningsutskottets

betänkanden som sammanfattar riksdagspartiers motioner. Metoderna som tillämpas i detta arbete är den kvalitativa textanalysen som kombineras med en kvalitativ och kvantitativ diskursanalys. Resultatet och slutsatsen av undersökningen har påvisat att en

multikulturalism fortfarande lever kvar i Sverige, dock är den ej densamma som multikulturalismen som fanns innan år 2015. Den svenska integrationspolitiken har

förändrats från att ha multikulturalism som mål till en multikulturalism med svagare drag av en assimileringspolitik. I dagens Sverige är exempelvis språket och samhällsorienteringen viktigare i integrationsprocessen och lyfts upp mer än vad partierna lyft upp tidigare.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1 INLEDNING ...9

1.1 Bakgrund...10

1.2 Problemformulering och frågeställning ...13

1.3 Syfte och mål ...14

1.4 Avgränsning ...14

2 TEORETISK REFERENSRAM ... 14

2.1 Första idealtypen: Spänningen mellan individen och kollektivitet ...15

2.2 Andra Idealtypen: Synen på den nationella identiteten – etnos kontra demos ..16

2.3 Kymlickas tre värden...18

3 METOD OCH MATERIAL ... 19

3.1 Textanalys ...20

3.2 Diskursanalys ...21

3.3 Datainsamling ...22

4 RESULTAT ... 23

4.1 Arbetsmarknadsutskottets betänkande 2010/11:AU1 Utgiftsområde 13 Integration och jämställdhet ...23

4.2 Arbetsmarknadsutskottets betänkande 2015/16:AU6 ‘’Integration’’ ...26

4.3 Arbetsmarknadsutskottets betänkande 2018/19:AU7 ‘’Integration’’ ...30

4.4 Utbildningsutskottets betänkande 2007/08:UbU11 ‘’Grundskolan’’ ...33

4.5 Utbildningsutskottets betänkande 2010/11:UbU7 ‘’Grundskolan’’ ...34

4.6 Utbildningsutskottets betänkande 2016/17:UbU15 ‘’Gymnasieskolan’’ ...35

4.7 Utbildningsutskottets betänkande 2017/18:UbU14 ‘’Gymnasieskolan’’ ...36

5 DISKUSSION... 39 5.1 Resultatdiskussion ...39 5.2 Metoddiskussion ...46 5.3 Fortsatt forskning ...46 6 SLUTSATSER ... 46 REFERENSER ...2

TABELL- OCH FIGURFÖRTECKNING Tabell 1 ''Sökord'' ... 37

FÖRKORTNINGAR

SD

1

INLEDNING

Strömmen av invandring till Sverige inleddes under efterkrigstiden då mot slutet av 1950-talet till 1970-1950-talets början karaktäriserades den av arbetskraftsinvandring. Dock skiftade invandring till flyktinginvandring och anhöriginvandring efter ett uppehåll av invandring år 1972 för arbetskraftsinvandring. Detta resulterade i att invandringen från icke-europeiska länder ökade från knappt 10% mellan 1945-1972 till omkring 40% under följande årtionden, utöver 90-talet då invandring från Balkan dominerade. Till följd av detta har invandringen i modern tid karaktäriserats av flykting- och anhöriginvandring och Sverige är nu i EU en av de fem staterna som proportionellt tar emot mest invandrare. Dock har invandringen

nyanserats då invandringen från östeuropa ökats till följd av att flera länder gick med i EU år 2004, samt att arbetskraftsinvandringen ökade för länder utanför EU år 2008. Detta har resulterat att i Sverige år 2012 finns det 1,4 miljoner utrikesfödda eller 15%, av invånarna, varav minst 400 tusen inrikesfödda har invandrarbakgrund. Den största gruppen av invandrarbakgrund är finländare och därefter är de största invandrargrupperna iranier, irakier och folk från dåvarande Jugoslavien (Borevi, 2014).

Sverige är bland länderna som internationellt tar emot mest flyktingar i relation till landets folkmängd och detta har även varit fallet under flyktingkrisen 2015 då Sverige tog emot uppemot 80 000 migranter under oktober och november månad, då siffran ökade till 170 000 mot årets slut (Krzyżanowski, 2018). Detta var rekordet för Sverige gällande

flyktingmottagandet då mottagandet och det tidigare rekordet inte varit så högt sedan asylsökande från Balkan anlände till Sverige på 90-talet. Under 2000-talet fortsatte

invandring bli ett politiskt ämne, bland annat arbetskraftsinvandringen, då invandring blev tydligare i media samt som ämne mellan partier. Socialdemokraterna gjorde det friare för arbetsmarknaden att anställa folk från EU-länder samtidigt som de begränsade

arbetskraftsinvandringen från länder från tredje världen innan regeringsskiftet år 2006. När Socialdemokraterna kom till makten igen år 2014 fortsatte de med denna politik under rådande flyktingkris. Fokuset hamnade på ämnen om provisoriska uppehållstillstånd samt ankomsten för asylsökande (Krzyżanowski, 2018).

Invandringspolitiska åtgärder infördes den 24:e november 2015 av den socialdemokratiska regeringen då utlänningslagen användes för att provisoriska uppehållstillstånd samt ankomsten för asylsökande skulle begränsas till en period på maximalt 3 år (Krzyżanowski, 2018). Denna politiska åtgärd förnyade äldre förslag av Socialdemokraterna som syftade till att skilja nyanlända individer som Socialdemokraterna menade behövde provisorisk asyl eller skydd från kvotflyktingar. Åtgärdernas avsikt var även att provisorisk status som flykting skulle kunna ändras till ett varaktigt status om flyktingarna fick ett arbete, vilket inte ansågs vara realistiskt då inte många fick arbete så snabbt. Utöver detta höjdes åldersstandarden till 21 års ålder för enande av familjer för par. Åtgärderna i Sverige medförde medicinska

åldersgranskningar för asylsökande som inte kunde bevisa sin ålder genom lämpliga handlingar, asylen tilldelades endast till barn som inte hunnit fylla 18 år vid en tilldelning samt att provisoriska inspektioner för identitetshandlingar lanserades i kollektivtrafiken (Krzyżanowski, 2018).

Detta problemområde är aktuellt eftersom integrationspolitiken är ett omtalat ämne, då Sverige fått uppleva flera invandringsvågor de senaste 40 åren som utmanat om vi i samhället anser att integrationen och multikulturalismen är hållbar eller inte.

1.1

Bakgrund

Historiskt sett så har Socialdemokraternas politik format den svenska invandringspolitiken. Invandringspolitiken motiverades av Socialdemokraterna som en del av det det svenska Folkhemmets väsentliga principer, där de ansåg sig vara representanter av det svenska samhällets intressen (Krzyżanowski, 2018). I början av efterkrigstiden karaktäriserades Socialdemokraternas invandringspolitik av ekonomiskt politiska motiveringar. Fastän Socialdemokraterna introducerade år 1954 en liberal utlänningslag, då Sverige hade brist på exterritorial arbetskraft och det var nödvändigt med flera arbetare, främjades ekonomin när Socialdemokraterna slutade ta in utländsk arbetskraft efter politiska åtgärder år 1972. Socialdemokraterna stöttade beslutet som fattades år 1979 där främst individer utan svenskt medborgarskap inte hade rätt till välfärdsprivilegier samt pension. Detta politiska beslut skiftade den klassiska socialdemokratiska opinionen från att ta emot minimal invandring samt att välfärdsprivilegier ska va tillgänglig för alla, till att vara för integration för migranter samt asylsökande som fanns i landet till att börja med (Hinnfors, Spehar, & Knapp, 2012). Incitamentet för invandringspolitiken i Sverige under 1980-talet var till följd av politiskt ekonomiska anledningar. Men under 1990-talet har Sveriges invandringspolitik varit ett resultat av, likt andra länder med ett socialdemokratiskt styre i Europa, politiska eftertankar då det bland annat var en lågkonjunktur i Sverige (Krzyzanowski & Wodak, 2009).

I början av 1990-talet växte högerpopulistiska partier som exempelvis partiet Ny Demokrati då invandring blev ett allt mer kontroversiellt ämne inom politiken. Dessa partier lyfte upp ämnen som asylfrågan samt invandring till allmänheten och den dagliga debatten. I och med detta var etablerade partier tvungna att yttra sig, ta ställningstagande gällande den nya samhällsdebatten kring invandring samt redogöra för nya och vanligtvis tuffare krav på invandringen. Till följd av detta infördes åtskilliga målsättningar för invandringen där det ansågs att invandringen sen 1980-talet i Sverige inte var hållbar, att det behövdes eventuella åtgärder samt att i framtiden ska invandringen förändras (Abiri, 2000).

Multikulturalismen har börjats ses ner på och blivit stigmatiserad. Dagens uppfattning av multikulturalism ses som en ideologi baserad på en förnekelse av liberalism där upplyftandet av gemensamma gruppers identiteter favoriseras över enskilda civila samhälleliga

rättigheter. Borevi (2013) instämmer med uppfattningen att en klassisk multikulturalism karaktäriseras av att gemensamma kulturer favoriseras över enskilda samhälleliga rättigheter, tydligt eller underförstått, vilket i allmänhet är den centrala principen. Dock hävdar Kymlicka att efter 1960-talet då länder i Västvärlden började tillämpa

multikulturalism i samhället, så anses multikulturalismen vara en våg i mängden av flera politiskt folkliga riktningar som kollektivt etablerade en omfattande utveckling för expansionen av samhälleliga liberala rättigheter (Borevi, 2013).

Att minska på klyftorna i samhället var syftet för den nya välfärdsstaten i Sverige och då skulle även skillnaderna mellan folk rensas bort. Ett sätt att göra detta var genom

assimilering, där vissa folkgruppers kultur ansågs vara opassande eller inte anpassad för det svenska samhället. Exempelvis så ansågs romernas kultur inte gå hand i hand med det svenska samhällets värderingar och för att åtgärda detta var målet att de skulle assimileras in i samhället för att till slut förlora sin kultur. Detta framgick i de ‘’politiska åtgärderna för romer mellan år 1954 till 1969. Assimileringen började dock kritiseras i det svenska samhället där opinionen började domineras under 1960-talet av att Sverige borde acceptera en

mångfald av kulturer och även bidra till bevarandet av folkgruppers kulturer. Folkgrupper i Sverige skulle inte behöva systematiskt förlora sin kultur i utbyte mot att de integreras in i det svenska samhället (Borevi, 2013).

Assimilation kan definieras på två olika sätt, genom att karaktärisera assimilation som abstrakt och övergripande eller som organisk och bestämd (Brubaker, 2001). Definitionerna är annorlunda i avseendet om deras känslomässiga innebörd, förståndsmässiga sedesamhet, etiska och politiska betydelsenyans, men trots det är syftet för termen densamma. För det abstrakta och övergripande typen så är syftet att egaliteten ska växa, således jämställdheten och inte identiteten. Att göras jämlika, att bli behandlade jämlikt (när begreppet ses som transitivt) eller att bli jämlika (när begreppet ses som intransitivt) är definitionen av att assimileras (Brubaker, 2001). Därmed är utvecklingen att göras till jämlika, behandlas som jämlika eller bli jämlika, vad assimilation betyder. För det andra och organiska och bestämda typen av assimilation så är syftet transitivt. Att någon ska assimileras är enligt Oxfords engelska ordbok ‘’att omvandla något till ett unikt innehåll, såsom organ ombildar mat till blod och som sedan omvandlas till djurvävnad som upptas till systemet för att integreras. Således syftar en assimilering till en total upptagning. Exempelvis så ser den abstrakta och övergripande typen uttal som en utveckling och har inget slutgiltigt steg, samtidigt som assimilering ses utifrån olika steg. Assimilering tillsätter en väg för ombildning och inte ett enskilt steg för egalitet. Det bestämda och organiska menar att uttal är på det slutgiltiga steget och assimilering handlar om ‘’antingen eller’’, och inte av steg (Brubaker, 2001). Rumbaut (2015) menar att assimilation kan beskrivas, utifrån ett sociologiskt perspektiv, som en flerdimensionell utveckling av sänkningen av skiljelinjer samt en mellanhand som häver och suddar ut en etnisk olikhet, de kulturella, sociala identiteter och distinktioner som förknippas i anslutning till den. Syftet med assimilation är därmed att särskilda

etnokulturella folkgrupper blir till en olikartad grupp. Som exempel på detta menar Rumbaut (2015) att på enhetsnivå assimileras flertalet mindre folkgrupper till en allmän grupp, eller att mindre folkgrupper assimileras eller associeras som en grupp som exempelvis hur andra generationens folkgrupper från Karibien börjar övergå till och associeras som

afroamerikaner. Däremot karaktäriseras assimilation på en enskild grad av en växande revidering som gör att personer från en folkgrupp integreras, identifierar sig och känner sig som en del av kulturen med andra individer av samhället (Rumbaut, 2015).

Dessutom menar Rumbaut (2015) även att assimilation är kontextuellt och hänvisar till amerikanska sociologer som Ernest Burgess och Robert Park (Rumbaut, 2015). Dessa sociologer etablerade en av de första förklaringarna där de beskriver assimilation som

‘’sammansmältningen och utvecklingen där individer och enheter etablerar andras tankesätt, inställningar och integreras med resterande samhället genom ett kollektivt kulturliv och att de delar samma historia och erfarenheter’’. Sociologerna beskrev planmässigt fyra olika typer av samverkan: konkurrens, dispyt, logi och assimilering som förknippas med respektive

ekonomiska, politiska, sociala och kulturella stiftelser. Assimileringen karaktäriseras av diskreta revideringar samt en utveckling som vanligtvis sker undermedvetet så att individen integreras till det vardagliga samhällslivet ovetandes att det skett. Därför är det mindre sannolikt att en assimilering sker bland invandrare i vuxen ålder. En assimilering är därmed vanligare bland anpassningsbara unga, andra och tredje generationen. Första generationens vuxna invandrare anpassar sig efter logi-typen (för en ny omständighet), som sker snabbt och individen eller enheten är synnerligen medveten om utvecklingen av att anpassa sig till dessa omständigheter (Rumbaut, 2015).

Multikulturalism beskrivs av Wickström (2015) som en politisk idé om huruvida en

etnokulturell mångfaldig liberaldemokratisk politik ska anpassa och ta itu med mångfald av. Två väsentliga principer för multikulturalism är bland annat en etnokulturell mångfald som generellt ska vara accepterad för det allmännyttiga av den hela politiska gemenskapen.

Vidare ska både inhemska och invandrar-minoritetsgrupper officiellt ses som minoriteter och bör beskyddas mot kraven eller pressen att assimileras i form av särbehandling av samhällets majoritetsbefolkning och få skydd mot olikbehandling eller orättvisa. Multikulturalismen stadgar även hur den politiska gemenskapen ska socialt och politiskt organiseras utifrån definitionen av att multikulturalismen är en politisk idé som framställer den politiska

gemenskapen normativt genom att begreppsliga den som organiserats till följd av varierande etnokulturella enheter (Wickström, 2015).

Efter multikulturalismens införande i Sverige ändrades styrandet av politik gällande etnokulturell mångfald och hanterandet av minoritetsgrupper då rättigheten för dessa grupper att hålla sin kultur vid liv och kunna utveckla den inrättades i Sveriges

konstitution. Mot mitten av 1970-talet blev inriktningen för multikulturalismen, invandrarpolitiken och rättigheterna för minoriteter att vidmakthålla och etablera en

optimistisk inställning mot ett nytt multikulturalistiskt samhälle genom politisk tillämpning av den svenska undervisning, media och kulturen (Wickström, 2015).

James Tully (1995) har etablerat multikulturalismens teoretiska grunder för diskurser där han bland annat belyser kulturell bekräftelse för ursprungsbefolkningar i Australien och Nordamerika. Värderingar som assimilation och underkastelse avfärdas och istället lyfts gemensam autonomi samt samarbete upp för minoriteters politiska rättigheter. Tully ifrågasätter den nutida konstitutionalismkriterium för kulturell bekräftelse. Den nutida konstitutionalism kan inte omfatta en betydande kulturell pluralism eftersom den är byggd på uppfattningen om en homogen statssjälvständighet, vilket är ett av Tullys huvudargument mot den nutida konstitutionalism. Den nutida konstitutionalismen står i kontrast mot den klassiska. Den klassiska konstitutionalismen utgår från en historisk utveckling där klassiska sedvänjor samt erfarenheter bygger upp de juridiska institutioner (Tully, 1995). Lagarna grundades därmed utifrån sedvänjor samt bevarade sambandet med dess traditionella formningar. Detta kan förstås som att landet är kulturellt likartad eller att kultur inte är betydelsefullt för ett lands politiska konstitution. Tully hävdar även att identiteter kopplade till nationalitet samt kultur har inte en fastställd betydelse och en bestämd definitionen eller användningsområde. De är istället så kallat ‘’aspectival’’, vilket betyder att kulturalitet och identiteter utvecklas likt miljön förändras inom olika områden (Tully, 1995).

Tully (1995) tillkännager att överensstämmelsen för den nutida konstitutionalismen är inte den enda typen, samtidigt som han har en negativ inställning mot den nutida

samtidigt som kulturell pluralism måste omfattas, så är det inte tillräckligt med att etablera en överenskommelse som endast består av generella och subtila grunder från andra klassen. Tully (1995) kommer istället med tre olika normer för en kollektiv konstitutionalism, istället för att följa dessa subtilt generella andra klassens grunder, och dessa är: beviljande,

kontinuitet samt kollektivt medgivande. Samtliga aktörer bör undvika grunder som anses vara totaliserande samt allmänna, för att vara objektiv samt mötas på halvväg mellan kulturellt olika aktörer, vilket olika aktörer försöker inrätta på andra (Tully, 1995). Dessa normer utgår från benägenheten för att lyssna samt ändra ens ståndpunkt och den första är normen om kollektivt medgivande. Individer medverkandes i ett samråd måste acceptera varandras perspektiv och sätt att uttala sig om världen. Individer ska se de gemensamma dragen för kulturer genom att acceptera deras kulturellt skilda idiom. Dock måste kollektivt medgivande vidmakthållas varje dag, då den inte är tillräcklig. Normen om kontinuitet utgår istället från respekt om traditioner samt seder för autonoma individer. Aktörer åstadkommer kontinuitet om de följer normen för beviljande. Beviljande uppfattas som en aktiv utveckling. Här är den en pragmatisk diskurs, som gör mångkulturell

uppfattning tänkbar mellan olika individer som medverkar i ett samråd (Tully, 1995). Tully (1995) beskriver moralen, eller etos, av politisk kulturell bekräftelse med hjälp ‘’The spirit of Haida Gwaii’’ som är Bill Reids staty, vilket är en del av mytologin från en

nordamerikansk indiansk kulturberättelse (Tully, 1995). Statyn beskriver en kanot med tretton skilda resande som paddlar åt samma håll samtidigt som de samexisterar utan att förolämpa varandras olikheter. Denna staty representerar en multilateral bekräftelse där individer från olika folkgrupper respekterar varandra och samexisterar. Moralen att lyssna, eller moralen av Haida Gwaii, är därmed ett borgerligt etos eftersom den ger oss förmågan att se den sociala verkligheten från flera perspektiv. Ett uppbyggande och kritiserande samtal är essentiellt för bekräftelse samt politisk integration av kulturell pluralism, utan moralen är inte detta plausibelt (Tully, 1995).

1.2

Problemformulering och frågeställning

Sverige är bland de länder i världen som tar emot flest flyktingar i relation till dess

folkmängd. Från 1950-talets arbetskraftsinvandring fram till flyktingkrisen 2015 och än idag är migrationspolitiken ett kontroversiellt politiskt ämne där landets olika partier har skilda åsikter och ageranden. Migration blev ett politiskt ämne alltmer när nya högerpopulistiska partier växte och frågan om invandring blev central i debatten, detta resulterade i att de etablerade partierna behövde yttra sig och ta ställning. Multikulturalism kan idag associeras negativt och har blivit stigmatiserat då det i princip handlar om att gemensamma kulturer favoriseras över enskilda samhälleliga rättigheter. Politiken i Sverige har länge fokuserat på att minska samhällsklyftorna och det innebär att skillnaderna mellan människor inte ska kvarstå, ett sätt att åstadkomma detta var assimilering där somliga folkgruppers kultur ansågs vara opassande för det svenska samhället.

Med bakgrund i ovanstående är integrationspolitiken ett kontroversiellt ämne då Sverige fått uppleva flera invandringsvågor de senaste 40 åren som utmanat samhällets perspektiv på invandring. Föreliggande studie avser därav att belysa följande forskningsfråga: hur ser politiken och samhällets syn på multikulturalism kontra assimilering ut och vart befinner sig

Sverige idag i multikulturalismen och assimileringen samt hur långt i assimileringen har vi kommit till i Sverige idag?

Frågeställningarna i denna undersökning blir således:

 Vad innebär det om integrationspolitiken i Sverige förändrats från ett multikulturalistiskt perspektiv till ett assimileringsperspektiv?

 Vart befinner sig Sverige i multikulturalismen och assimileringen?

1.3

Syfte och mål

Syftet med denna studie är att undersöka huruvida integrationspolitik har förändrats från ett multikulturalistiskt synsätt till assimilering som mål samt undersöka vart Sverige befinner sig i en skala för multikulturalism och assimilering för att avgöra hur långt i assimileringen Sverige kommit till. För att besvara frågeställningen ska integrationspolitiken undersökas avseende hur olika partier i riksdagens motioner sett ut för att se hur integrationspolitiken utvecklats med tid. Riksdagspartiers motioner kommer att undersökas genom och inhämtas från arbetsmarknads- och utbildningsutskottets betänkanden för att sedan analyseras med hjälp av valda sökord samt diskursanalysen.

Målsättningen för den empiriska analysen är att undersöka riksdagspartiers motioner i utbildningsutskottets och arbetsutskottets betänkanden för att analysera på vilket sätt integrationspolitiken i Sverige har förändrats.

1.4

Avgränsning

Avgränsning har grundat sig i att integrationspolitiken avgränsats till motioner i

betänkanden för att undersöka riksdagspartiernas ståndpunkter. Det är även väsentligt att undersöka partiernas ordval i relationen till diskursanalysen för att sedan analysera

materialet. Fler betänkanden av utbildningsutskottet kommer att undersökas eftersom dessa betänkanden innehåller mindre substans gällande integrationsåtgärder samt mer utav åtgärder och lagförslag som inte är relaterat till integrationsområdet.

2

TEORETISK REFERENSRAM

Detta avsnitt syftar till att redogöra för två olika teorier av Borevi och Kymlicka. Till att börja med kommer jag att analysera betänkandena med hjälp av Kymlickas åtta grundprinciper för att avgöra om målet i integrationspolitiken i Sverige förändrats, för att sedan avgöra utifrån Borevis idealtyper vad detta innebär.

Karin Borevis teori beskriver hur dessa idealtyper som hon formulerat kan tillämpas för att tolka och förstå integrationspolitikens utveckling i Sverige som fenomen i förhållande till de

valda teorierna. De tre teoretiska perspektiven som Borevi beskriver är spänningarna mellan individen och kollektivet, demos och ethnos samt det allmänna och det riktade. Av dessa idealtyper är det spänningarna mellan individen och kollektivet samt demos och ethnos som kommer ligga till grund i detta arbete. Den tredje idealtypen som handlar om det allmänna och det inriktade kommer inte att redogöras för eftersom idealtypen inte kan kopplas till undersökningen då den inte är relevant.

Kymlickas teori beskriver multikulturalism utifrån tre olika värden som existerar inom västvärlden och likt Borevis teorier kan även denna teori användas för att analysera integrationspolitiken. Det är den tredje och sista värdet som kommer vara den väsentliga teorin i denna undersökning och där beskrivs invandrargruppers multikulturella

medborgarskap som följer åtta stycken grundprinciper som kommer att beskrivas.

2.1

Första idealtypen: Spänningen mellan individen och

kollektivitet

Borevi (Borevi, 2002) hävdar att det sociala sammanhanget i ett särskilt samhälle kan förknippas med rättigheter inom politiska, civila och sociala områden. Det som tillhör de tre rättighetsområdena beror främst på vilka uppfattningar som är centrala i frågor om individer generellt har rätt att få skydd eller vilka principiella nyttigheter individer har rätt att erhålla. Däremot kan det konstateras att konsekvenserna av beroendets sammanhang avlägsnar bort de sociala privilegierna gentemot de båda övriga rättighetsskikten (Borevi, 2002).

Det invånarna är befogade till är besvärligare för sociala rättigheter att noggrant stadga (Borevi, 2002). Skillnaden mellan övriga rättigheter och sociala rättigheter är något som Marshall argumenterade om. Marshall hävdar att det noggrant går att bestämma varje persons rättighet att exempelvis studera i skolan i ett antal år, i klasser med en specifik mängd elever med mera. En skolutbildning av en bra standard är något som inte kunde garanteras av dylika bestämningar samtidigt som det är en av de mest väsentliga rättigheter som medborgare bör ha. Samtligas privilegium till övriga tillgångar som utgör en del av det sociala rättslagret samt till studier, formuleras på ett enklare sätt i politiska syften än rättsliga bestämmelser. Invånare som är besvikna på allokeringen av sociala medel borde ställa

ansvariga politiker till svars för att begära skyldighet, vilket är lämpligare än att vända sig till domstolar. Detta kommer bidra till att det väsentliga inom sociala rättighetsskiftet kommer bli av politisk betydelse istället för av rättslig betydelse (Borevi, 2002).

De sociala nyttigheterna formuleras i politiska syften istället för rättsliga paragrafer för flera anledningar än just att det är komplicerat att definiera de (Borevi, 2002). För välfärdsstatens del måste det inträffa en fördelning bland personliga samt gemensamma nödvändigheter och anspråk i större utsträckning menar Marshalls gällande de sociala nyttigheterna. Samhällets standard och kollektiva kvalite kan förknippas med människors rättigheter till en särskild social nivå. Inställning för individens allmänna nödvändigheter som är gemensamt för samtliga, krav på hem, livsmedel och kläder med, är inte det enda som formar innebörden av sociala rättigheter. Alla människor ska ha möjlighet att ta del av resurser som bidrar till att individer ser sig själva och kan anses vara fullvärdiga medborgare, vilket är en väsentlig integrativ del av de sociala rättigheterna som Marshall argumenterar för (Borevi, 2002). Det

sociala området för rättigheter definieras alltså av det som bedöms som väsentliga

nyttigheter i ett typ av samhälle, som exempelvis som Albert Weales i Borevi (2002) redogör för:

”The basic criterion of a social minimum [...] is that when it is satisfied persons should be able to meet the obligations that are conventionally expected of all persons in that society as producers, citizens, neighbours, friends and parents.” Kort sagt påstås samhälleliga samt enskilda överväganden vara allt mer associerade till de sociala rättigheterna än vad de är till de andra rättighetsområdena (Borevi, 2002). Att staten är tvungna att avgöra medborgares rätt till särskilda sociala nyttigheter i samband med omständigheterna som existerar för samhällsgemenskapen som helhet. Detta skapar ett dolt spänningsförhållande mellan den enskilde medborgaren och gemenskapen. Enskilda samt gemensamma anspråk och intressen måste landets regering i stort sett konstant balansera. Om något påstås vara ett väsentligt krav eller intresse för enskilda medborgare, måste det ej överensstämma med saker som uppfattas som väsentligt för gemenskapen i samhället och omvänt (Borevi, 2002).

2.2

Andra Idealtypen: Synen på den nationella identiteten – etnos

kontra demos

Kärnan av frågan om länders integration handlar om invandrares möjligt att få

medborgarskap (Borevi, 2002). Detta medborgarskap kommer att medföra rättigheter inom politiken. Lagar för medborgarskap kan delas in i två olika grundsatser i diverse länder, territorialprincipen (jus soli) och principen om härstamning (jus sanguinis). Bland annat nationalstaten Tyskland tillämpar principen om härstamning för dess lagar om

medborgarskap, där utgångspunkten är släktskap. I Sverige erhålls medborgarskap om föräldrarna har svenskt medborgarskap, oavsett om barnet är född utanför Sverige. Länder som tillämpar territorialprincipen är exempelvis Kanada, Australien och USA som är typiska länder för invandring. Oberoende av föräldrarnas medborgarskap så får barn i dessa länder medborgarskap vid födseln. Ett ytterligare exempel på ett land som tillämpar

territorialprincipen är Frankrike (Borevi, 2002).

Ett annat sätt att kontrollera medborgarskap för att se vilken nivå av medborgarskap som praktiseras är genom att kontrollera under vilken tid individer befunnit sig i ett land (jus domicili) (Borevi, 2002). I Sverige har denna grundsats tillämpats då icke-inhemska

medborgare kan få medborgarskap efter åtminstone fem års vistelse, medan medborgare från Norden kan få medborgarskap efter åtminstone två år. Den primära anledningen till att individer måste vistas i ett land för att få medborgarskap är p.g.a. att individen ska ha anpassat sig och ha kännedom om samhället. Dock infördes en lag om medborgarskap i Sverige år 2001 där barn som föds av individer utan svenskt medborgarskap nu får svenskt medborgarskap. Alltså tog Sverige ett steg mot territorialprincipen och dessutom så innebär den nya lagen att individer kan ha flera medborgarskap (Borevi, 2002).

Bildandet av en nationell identitet utgår ifrån lagar om medborgarskap (Borevi, 2002). En gemenskap bland medborgarna där det nationella medborgarskapet handlar om civil alternativt politisk förening lutar sig mer mot territorialprincipen, samtidigt som en förhållning där den nationella identiteten är synonymt med etniciteten kan kopplas till

principen om härstamning. Invandringspolitiken som staten tillämpar för den nationella identiteten får olika resultat. Två typiska inriktningar för invandringspolitik framhävs av Frankrike och Tyskland, dessa inriktningar formuleras utifrån de olika idéerna som länderna hävdar förenar medborgarna bäst. Ända till början av 1990-talet drevs denna politik som skapade skillnaden mellan länderna, men sedan har ländernas politik blivit mer lika. Dock finns det vissa grundläggande skillnaderna kvar efter 1990-talet och dessa är utgångspunkten som Borevi presenterar nedan (Borevi, 2002).

Tyskland har drivit en politik utifrån en sträng tolkning av härstamningsprincipen efter andra världskriget (Borevi, 2002). Detta har medfört att den stora arbetskraftsinvandringens följder resulterade att migranter uteslöts från gemenskapen som omfattades av tyskt

medborgarskap. Migranter, framförallt turkar, för arbete uteslöts då p.g.a sin avvikande etnicitet från landets integrationsprojekt då grunden för nationen var den etniska samhörigheten. Denna tid karaktäriseras av gästarbetarpolitik för Tyskland och då sågs arbetstagarnas uppehåll i landet som tillfällig. Tanken var att utländska arbetare sedermera skulle åka tillbaka till sina hemländer, då de betraktades mer som ‘’gäster’’. Ett liknande synsätt fanns likaså för arbetare i Tyskland som blev kvar permanent. Tyskfödda barn vars föräldrar inte hade tyskt medborgarskap uteslöts i praktik från ett statsjuridiskt

medborgarskap, då Tyskland utövade en grov tolkning av principen om härstamning (Borevi, 2002).

Att nationen ska fungera likt en politisk helhet grundar sig sedvanligen från en republikansk idé, som Frankrike tillämpat (Borevi, 2002). Tanken för medborgarskap grundar sig i att medborgarens religion eller etnicitet inte spelar någon roll. Det viktiga för samhörigheten bestäms istället av politiska begrepp. Därmed är egenskaper som släktskap och etnicitet inget betydligt för medborgarskap i Frankrike till skillnad från Tyskland. Ett medborgarskap i Frankrike är alltså mer inkluderande för invandrare än vad den är i Tyskland med hänsyn till lagarna. Oberoende på föräldrarnas medborgarskap får franskfödda direkt tillgång till

statsjuridiskt medborgarskap och det är även en förhållandevis lätt process att anhålla och få medborgarskap i Frankrike för invandrare som vistas i landet under en bestämd tid (Borevi, 2002).

Den franska och tyska politiken för medborgarskap beskriver hur olika synsätt för den inhemska identiteten bidrar till olika grunder åt åtkomsten till statsjuridiska

medborgarskapet (Borevi, 2002). Om någon stat relaterar etnicitet till medborgarskapet kan det finnas en benägenhet att utesluta invandrare och andra av annan etnicitet. En stat som dock följer en medborgerlig uppfattning för nationen mer, har en större chans att omfatta hela befolkningen för landets integrationsplan inklusive folk av annan etnisk tillhörighet. Länder kan bedömas utifrån Borevis figur 3 som är ett slags måttstock (Borevi, 2002). Etnicitet är inte bundet till medborgarens integration för en medborgarsamhörighet i den högra delen av skalan, där demos och etnos är separerade. I den västra delen är det dock annorlunda då samma etnicitet är bundet medborgarskapssamhörigheten. Den kollektiva etniciteten som kallas för etnos och medborgarskapssamhörigheten heter demos, blir ett här (Borevi, 2002).

Figur 1 ''Föreställning om den nationella identiteten''

Att nationen som grundas på en gemensam etnicitet ska kunna kopplas till en liberal välfärdsstats grund om en jämställd respekt och hänsyn för samtliga medborgare, är

komplicerat (Borevi, 2002). Dessutom är demokratins grund om politisk likställdhet svårt att förena med den etniska kopplingen till nationen. Detta eftersom en gemensam kultur eller etnicitet för individer ska vara obetydlig i en demokrati för att kunna va en del av en politisk samhörighet, som inte är en etnokrati. Borevis hävdar att integrationsplanen av en liberal välfärdsstat syftar till att uppfattningen av nationen borde vara så långt till högra delen av figur 3 som den kan vara (Borevi, 2002).

2.3

Kymlickas tre värden

Will Kymlicka (2010) beskriver däremot multikulturalismen som ett inslag av mänskliga rättigheters revolution i ställning till ras och etnisk mångfald (Kymlicka, 2010). Dessutom menar Kymlicka att multikulturalism även handlar om att nyansera det demokratiska medborgarskapet utifrån mänskliga rättigheter, eftersom de ska förnya gamla icke-civila och icke-demokratiska exkluderande och hierarkiska samband. Kymlicka (2010) menar att multikulturalism kan ses utifrån tre olika värden som existerar inom västvärlden. Det första värdet utgår från att erkänna eller lyfta upp ursprungsbefolkningen som exempelvis samerna i Sverige, indianer i Nordamerika, aboriginer i Australien, maori i Nya Zeeland osv. Detta värde utgår från nio stycken grundprinciper som handlar om multikulturellt medborgarskap (Kymlicka, 2007). Det andra värdet handlar om självstyre eller autonomi och att dela makten för delstats nationalgrupper som exempelvis Skottland och Wales i Storbritannien, basker och katalaner i Spanien, Quebec i Kanada osv. Detta värde följer sex stycken grundprinciper som handlar om multikulturellt medborgarskap för minoriteter i nationen. Det sista och tredje värde är den centrala teorin för denna undersökning och handlar om

invandrargruppers multikulturella medborgarskap och följer åtta stycken grundprinciper:

 Lagstiftande, grundlagsenlig samt demokratisk godkännande av multikulturalism på en kommunal, decentraliserad och central grad.

 Införandet och etablerandet av multikulturalism i samhällsgrenar som skolans läroplan

 Känsligheten inom uppdraget av offentliga medias, samt etniska företrädandet, eller för medias bemyndigande.

 Avvikelsen av valet av kläder eller lagar gällande arbetstider på söndagar och liknande av förordningar eller av prejudikat.

 Accepterandet av flera medborgarskap

 Sponsrandet av etniska enheters föreningar som bidrar till kulturell verksamhet

 Kvoteringen för folkgrupper med dåliga förutsättningar (Kymlicka, 2010). Multikulturalism kan globaliseras på två olika sätt enligt Kymlicka (Kymlicka, 2007). Den första typen för en global multikulturalism är genom en spridning av den politiska diskussionen i form av mellanstatliga samarbeten som NGO:er, vetenskapsmän, beslutsfattare osv som etablerar konceptet om hur betydelsefullt godtagandet av mångfald är. Mellanstatliga verksamheter strävar efter att föreläsa eller förlägga rapporter om multikulturalismens grundtanke genom att utbyta sedvänjor i olika länder, upprätta internationella representant- och specialistsamarbete, utrymme för att kunna uttrycka sig fritt om politiskt känsliga frågor samt för att kunna utbilda provinsiella pedagoger, tjänstemän, NGO:er och media i frågor som att acceptera en heterogen typ av invånare. Det andra sättet att globalisera multikulturalism är genom fastställandet i mellanstatliga normer ur ett rättsligt perspektiv, där det inrättas i redovisningar för minoriteters rättigheter. De senaste 15 åren så har antalet rättigheter för minoriteter i den globala världen och lokalt ökat. En redovisning för individuella etniska, lingvistiska, religiösa, nationella, minoriteters rättigheter antogs år 1992 av Förenta nationerna (FN) och under år 2007 diskuterades det om en redovisning för ursprungsbefolkningars rättigheter skulle introduceras (Kymlicka, 2007).

3

METOD OCH MATERIAL

Följande undersökning kommer grunda sig i den kvalitativa forskningsmetoden. Val av forskningsmetod grundade sig i vad undersökningen syftade till att belysa samt vad jag ville ha för svar i min forskning. För att kunna få en målande bild på problematiken, anser jag att den kvalitativa textanalysen är av relevans för denna studie med fokus på diskursanalysen eftersom metoden hjälper mig belysa och analysera ord som kan anses höra till multikulturalism eller assimilering.

I denna undersökning kommer betänkanden från Utbildningsutskottet samt Arbetsmarknadsutskottet att användas från de senaste 15 åren. Denna tidsperiod kommer att undersökas för att se hur integrationspolitiken utvecklats över en längre period samt för att undersöka hur integrationspolitiken såg ut innan och efter flyktingvågen år 2015. Dessa två utskottsdokument har använts eftersom integrationen sker på en skol- och arbetsnivå. Antal betänkanden som kommer att undersökas är sju stycken och anledningen till att fler av utbildningsutskottets betänkanden undersöks är för att det finns mindre substans i utbildningsutskottets betänkanden gällande integration.

Studien kommer att utgå ifrån en kvalitativ diskursanalys i kombination med en kvantitativ diskursanalys. Diskursanalysen bygger på kvantitativa data då tabell 1 ‘’sökord’’ presenterar hur många träffar varje sökord har och då antalet träffar kan bidra till att analysera integrationspolitiken om ett sökord förekommer ofta. Den kvalitativa datan används då dessa sökord kan betyda olika beroende på sammanhang samt att de kan analyseras med hjälp av diskursanalysen för att undersöka om integrationspolitiken förändrats till ett assimileringsperspektiv, med hjälp av Kymlickas och Borevis teorier. Exempelvis kan

sökordet modersmål eller hemspråk tolkas på två olika med hjälp av en kvalitativ och kvantitativ diskursanalys. En minskning av begreppet kan betyda att vi går mot en assimilering eller att förslag för modersmål redan diskuterats sen innan och kan därför tolkas som att det inte är en assimilering då förslagen redan proponerats. Undersökningen kommer alltså analysera sökord utifrån en kvalitativ diskursanalys för att undersöka vad de betyder för integrationspolitiken samt analysera sökord med hjälp av kvantitativ diskursanalys för att se vad en ökning eller minskning av sökorden betyder.

Insamlingen av sökorden som kommer att användas i undersökningen inhämtas från utskottens betänkanden. Sökorden kommer att presenteras i tabell 1 där antalet träffar för sökorden framgår i respektive betänkande. Sedan kommer diskursanalysen användas för att analysera vad sökorden kan betyda och avgöra om sökorden indikerar multikulturalism eller assimilering. Dessa sökord som exempelvis hemspråk/modersmål och integration, kommer att användas som indikatorer för multikulturalism medans andra ord som exempelvis samhällsorientering och etablering kan användas som indikatorer för assimilering. Dock kan modersmål eller hemspråk tolkas utifrån ett assimileringsperspektiv samt samhällsorientering och etablering kan även tolkas utifrån ett multikulturalistiskt perspektiv beroende på kontext. Sådana ord indikerar en assimilering eller multikulturalism mer än vad andra ord gör då de bland annat förknippas med Kymlickas och Borevis idealtyper eller principer. Sökorden räknas för att exempelvis se om hemspråksundervisning blivit vanligare, om samhällsorientering poängteras mer av partierna samt för att generellt se trender i integrationspolitiken om exempelvis kultur, svensk historia osv blivit viktigare i den politiska debatten. En slutsats kommer sedan dras utifrån diskursanalysen i kombination av sökordens betydelser för att se om integrationspolitiken skiftat till ett assimileringsperspektiv.

3.1

Textanalys

Kvalitativ textanalys syftar till att ta fram det relevanta och betydande innehållet i en text genom en fördjupad läsning av dess olika delar, som helhet samt dess sammanhang. Genom metodens systematiska tillvägagångssätt och genom utförlig läsning av textens delar finnes det väsentliga i texten. Fokus ligger både på utförlig läsning av textens delar såväl som texten som helhet, dess struktur och sammanhang samt dess mening (Esaiasson et al., 2017).

Mening kan beskrivas som skrivet eller talat språk där frågor som vad och hur föreställningar och tankar ändras över tid. Det finns tre olika tillvägagångssätt inom kvalitativ textanalys som tillämpas för att besvara frågor. Dessa tre är följande:

 Systematiserande undersökningar: syftar till att både belysa textens viktiga innehåll och dess mening,

 Kritiskt granskande: syftar till att granska idéer kritiskt och

 Argumentationsanalyser: syftar till att kritiskt granska texten och samtidigt bedöma värdet av hur starkt innehållet och dess argument är (Esaiasson et al., 2017).

Då det centrala i en textanalys är att få fram det viktiga i en text tillämpas denna metod i detta arbete då utförlig genomläsning av diverse valda artiklar, lagar och betänkanden gjorts i syfte att få fram betydande och relevant information för arbetet som i sin tur resulterar i att arbetets syfte och frågeställningar kan besvaras. Textanalys valdes även för att kunna

analysera och förstå de olika texterna som valts ut till detta arbete då fokus även ligger i meningen och genom detta besvaras även syftet och frågeställningarna då de syftar till att undersöka vad det innebär om integrationspolitiken i Sverige förändrats från ett

multikulturalistiskt perspektiv till ett assimileringsperspektiv vilket även undersöker hur politiken förändrats över tid. Då frågeställningarna lägger fokus på vad och hur anses textanalys vara det adekvata valet av analysmetod. I detta arbete har metoden

systematiserande undersökning tillämpats för att få fram det väsentliga ur texterna samtidigt som mening är av stor vikt för att förstå (jfr. Esaiasson et al., 2017).

3.2

Diskursanalys

Diskursanalys kan beskrivas genom att först definiera vad som menas med termen diskurs. Diskurstermen kan tolkas utifrån en bred eller snäv precisering och detta leder till att en utvärdering delas in i tre olika generationer. Perspektivet för den första generationen är att diskurs ses utifrån en snäv aspekt. Här kopplas den första generation till språkliga modeller för analys och diskurs tolkas som skriven eller talad skrift. Diskursanalysen för den andra generationen förknippas med det kritiska perspektivet där individer som Teun van Dijk och Norman Fairclough representerar perspektivet. Här undersöks dimensioner avgränsat, fastän den här generationen beaktar mer dimensioner än textuella. Den tredje och sista generationen innefattar diskurser samtliga sociala händelser eller ‘’förhållandeprogram’’. All åsiktsbildning förekommer diskursivt och begreppet diskurs räknar med icke-lingvistiska sociala perspektiv (Boréus & Bergström, 2018).

Språket för en diskursanalys tolkas ej som ett oberoende verktyg för kommunikation eftersom den består av ett perspektiv på språktillämpning samt språk. Språket företräder alltså inte en självklar sanning. Tonvikten läggs på språkets anpassning eller organiserande aspekt där språket erbjuder ett synsätt på världen. Dock avfärdar inte diskursanalysen icke-språkliga områdenas befintlighet eller ‘’existerande sanning‘’. Mouffe och Laclau illustrerar detta genom bilden av en stens existens på ett fält. Bilden av att ett objekt är diskursivt måste inte medföra ett idealistiskt perspektiv så att stenen bara existerar för åskådaren. Dock avfärdas stenens betydelse egentligen, men den kan få en betydelse utifrån det sociala

sammanhanget. En student kan se det som ett arkeologiskt upptäckt, en uråldrig krigare kan använda den som kastvapen och för en nybyggare kan den ses som byggmaterial. Stenen kan ha olika betydelser beroende på språkets användning och detta är väsentlig del av vår

kännedom och maktfrågan innebär att en särskild kännedom ska ses som den korrekta. Den sociala existensen är ej orubblig, den är medräknad i en konstant fortlöpande

framställningsbehandling (Boréus & Bergström, 2018).

Frågor om maktförhållanden samt makt omfattar den andra diskursanalysen. Makten kan ses utifrån betoningen om ‘’power behind discourses’’, där det väsentliga handlar om

generella diskurser som är en extrem del av den sociala realiteten eller delen av den ‘’gömda makten’’. En typ kan vara resultaten av nutida maktförhållanden, bland annat politiken för universiteten i Europas resultat till följd av marknadifiering, som dock inte måste vara konkreta eller uppenbara för högskolans elever. Denna typ av diskursiv makt kan kopplas till maktens tredje ansikte eller dimension på grund av de gemensamma dragen (Boréus & Bergström, 2018). Diskursanalys belyser även vilka grupper det är som försummas och befrämjas av diskurser. Diskursers bilder samt premisser som de grundar sig i får eventuella

konsekvenser. I ett reformsyrkande kan individer ställas orsak till samhällsproblem utifrån hur problemen formuleras fastän de själva kan drabbas av problemet. Individer måste ta tag i sina levnadssättsproblem som exempelvis fetma då individen anses vara orsaken till detta genom sina gärningar (Boréus & Bergström, 2018).

Till sist är uppkomsten samt utvecklingen av sociala identiteter relevant för den tredje diskursanalysen. Detta eftersom de bedöms som labila samt varierande, då de sociala identiteterna analyseras och det är väsentligt att se hur de framställs i en bestämd diskurs. Personligheterna är ej fysiskt grundade och därmed blir beskrivningar som man, kvinna, anställd ej givna. Identitetsstrukturer sker ej enbart individuellt utan de bildas utav självuppfattningen och den kollektiva uppfattningen i princip. Den bestämda identiteten måste alltså stå i kontrast till något och detta är bakgrunden till varför det är betydligt för diskursanalyser att analysera hur en ‘’vi-bildning’’ förekommer i förhållande till en ‘’de-bildning (Boréus & Bergström, 2018).

Materialet i denna undersökning kommer till stor del att utgå ifrån regeringens motioner till riksdagen och från statens offentliga utredningar samt andra vetenskapliga artiklar som fokuserar på svensk integrationspolitik.

3.3

Datainsamling

För att genomföra undersökningen har jag valt att utgå ifrån samtliga riksdagspartiers motioner som sammanfattas i utbildningsutskottets samt arbetsmarknadsutskottets betänkanden som hämtats från riksdagens hemsida. Betänkandena har hämtats från riksdagens hemsida då avgränsades sökalternativen genom att tillämpa nyckelord som integration. Även en avgränsning gällande årtal gjordes från år 2008 till 2019. Därefter valdes betänkanden ut från respektive utskott som fokuserar på relevanta områden som exempelvis grundskolan och gymnasieskolan för utbildningsutskottet och ‘’integration’’ samt ‘’utgiftsområden integration och jämställdhet’’ för arbetsmarknadsutskottet. Andra områden som ‘’utbildning och universitetsforskning’’ för utbildningsutskottet och ‘’Insatser för vissa nyanlända invandrares etablering’’ för arbetsmarknadsutskottet uteslöts i och med att sådana betänkanden inte var tillräckligt relevanta för undersökningen då de inte behandlade

integration eller behandlade irrelevant integration för studien. Betänkandena som kommer att undersökas är Arbetsmarknadsutskottets betänkande 2010/11:AU1, 2015/16:AU6, 2018/19:AU7 samt Utbildningsutskottets betänkande 2007/08:UbU11, 2010/11:UbU7, 2016/17:UbU15 och 2017/18:UbU14. Arbetsmarknads- och utbildningsutskottets betänkanden valdes till följd av att betänkandena är lämpliga då de sammanfattar vad riksdagspartierna föreslår. Betänkandena anser jag var mer lämpade än andra alternativ, då alternativen som exempelvis att undersöka partiprogram genom åren för samtliga

riksdagspartier hade varit för stort för undersökningen då syftet är att undersöka den

generella integrationspolitiken i Sverige och ej ett fåtal partiers åsikter. Insamlingen av övrigt material som kommit till bruk i exempelvis bakgrund skedde genom sökande av artiklar och vetenskapliga artiklar genom Google Scholar samt Mälardalens högskolas egna databas PRIMO.

Urvalet av material kunde inkludera betänkanden från bostadsutskottet, kulturutskottet med mera då dessa utskott redogör för bland annat partiernas synpunkter kring segregeringen i bostadsmarknaden som är relevanta för integrationsområdet. Dessa utskott användes inte då jag anser att utbildnings- och arbetsmarknadsutskottet kunde kopplas mer till Kymlickas grundprinciper som exempelvis den andra och den sjunde principerna som kunde kopplas till utbildningsutskottet. Utbildnings- och arbetsmarknadsutskottet ansågs även vara lämpligare än andra utskott då partierna redogör för sina förslag som hur nyanlända ska effektivt integreras på arbetsmarknaden och hur multikulturalism ska etableras i skolans läroplan. Dessa åtgärder och utskottsområden menar jag är viktigare för integrationen i Sverige än andra områden.

Utskottsbetänkanden användes över andra källor eftersom betänkandena kollektivt

sammanfattar riksdagspartiernas synpunkter i ett och samma dokument vilket underlättar undersökningens skrivprocess. Betänkanden var nyttiga för studien då den syftar att undersöka flera betänkanden från utskotten och därför är det viktiga att gå efter det

väsentliga i dokumenten, vilket tillgodoses då informationen är sammanfattad. Ett problem eller en nackdel med denna typ av datainsamling är att eftersom dokumenten innehåller synpunkter av riksdagspartier som sammanfattats av utskotten, så finns det en risk att annan information förloras eller inte tas i åtanke. Informationen måste filtreras till det viktiga vilket medför att annan information då förloras eftersom det viktiga av förslagen behöver lyftas upp i betänkanden. Denna information som inte tas upp och filtreras bort kunde användas för att exempelvis med hjälp av diskursanalys analysera partiernas synpunkter och förslag

ytterligare då det diskuteras mer om integrationsförslag i och med att mer skrivs i andra dokument. Då innehållet kortas ner kommer antalet ord även kortas ner, vilket betyder att ord kunde tolkas och analyseras, med hjälp av diskursanalys, annorlunda eller potentiellt på ett mer genomgripande sätt då andra källor innehåller mer text vilket medför att det finns mer ord att gå efter.

4

RESULTAT

4.1

Arbetsmarknadsutskottets betänkande 2010/11:AU1

Utgiftsområde 13 Integration och jämställdhet

År 2009 under mars fattade riksdagen avgörande om propositionen Sfi-bonus,

testverksamhet för att vitalisera nyanlända immigranter att lära sig svenska på ett effektivare sätt (prop. 2008/09:156, bet. 2008/09:AU8, rskr. 2008/09:255). Vid en snabbt fulländad sfi kan nyanlända skyddsbehövande erhålla en förmån på max 12 000 kronor under denna testverksamheten som håller på från 2009 till 2010. Avsikten är att nyanlända ska lära sig svenska snabbare så att de effektiviserar sina chanser att få arbete (Arbetsmarknadsutskottet, 2011).

(Motion A374) De rödgröna lyfter upp att språket är grundläggande för att nyanlända immigranter enklare ska erhålla arbeten. Dock går de rödgröna emot Alliansens investering gällande sfi-bonusen och vill snarare investera i sfi-undervisningen för att öka standarden. (Motion A292) Sverigedemokraterna betonar att en mer vederhäftig invandringspolitik behöver markant reducera invandringen. SD räknar med att invandrare som kommer till Sverige ska anpassa sig efter Sveriges samhälle och till följd av detta anser SD att sfi-bonusar samt dylika integrationsinsatser är onödiga. SD vill etablera en stark kollektiv identitet och av den orsaken ska verksamheter vars ändamål är att cementera invandrares ursprungskultur ej tilldelas bidrag. Dessutom lyfter SD upp att deras invandringspolitik betydligt mindre utgifter för att sköta invandringen (Arbetsmarknadsutskottet, 2011).

Sverigedemokraterna framhåller att en mer ansvarsfull invandringspolitik kräver att invandringen kraftigt begränsas. Man anser att de invandrare som väljer att flytta till Sverige ska förväntas vilja anpassa sig till det svenska samhället, och därför blir sfi-bonus och andra liknande integrationsåtgärder överflödiga. Som ett led i Sverigedemokraternas strävan efter en stärkt gemensam identitet ska organisationer som syftar till att förstärka invandrares

ursprungskulturer nekas fortsatta bidrag (Arbetsmarknadsutskottet, 2011, s.9)

År 2010 lanserades en reform, ‘’Nyanlända invandrares arbetsmarknadsetablering’’, som innebar att det allmänna åliggandet gällande etableringsinsatser omplacerades till Arbetsförmedlingen som nu kan bestämma om etableringsersättningen till personer.

Kommunen kommer vidare ha väsentliga uppdrag i flyktingmottagandet samt för nyanländas integration som exempelvis boende, skola, samhällsorientering samt utbildning på svenska för en kompensation som stater kommer stå för. (Motion A292) SD erfordrar en mer

vederhäftig invandringspolitik så att invandringen markant reduceras och då invandrare ska anpassa sig till Sveriges samhälle ska utgifter för att sköta invandringen minskas betydligt, bland annat kommunernas ersättning vid flyktingmottagande (Arbetsmarknadsutskottet, 2011).

Reformen som introducerades år 2010 medför att Arbetsförmedlingen kan utföra etableringsdiskussioner med den nyanlända så att en etableringsplan sätts upp efter att individen uppehållstillstånd tilldelas. (Motion A374) De rödgröna hävdar att nyanlända immigranter är en grupp som ska ges förtur, ska ingå i Arbetsförmedlings breda

etableringsåtgärder samt lyfter upp att samtliga nyanländas rättigheter för en personlig etableringsplan. SD poängterar ännu en gång att dessa typer av åtgärder är onödiga och vill istället reducera invandringen markant (Arbetsmarknadsutskottet, 2011).

Arbetsförmedlingen kommer att ha ett påtagligare åliggande gällande nyanlända

immigranters arbetsmarknadsintegration, vilket är reformens syfte. Etableringslotsen, som är en självständig deltagare som jobbar utifrån uppgifter av Arbetsförmedlingen, kommer vara en ny medverkande till följd av reformen som ska gynna den nyanlände under

etableringsperioden. (Motion A374) Utöver att de rödgröna lyfter upp att nyanlända ska va en grupp som ska ges förtur, så förkastar de Alliansens lotsar för nyanlända och vill snarare förse Arbetsförmedlingen med 250 miljoner kronor extra för att Arbetsförmedlingen ska uppfylla sina uppgifter för en gynnsammare integration för nyanlända (utgiftsområde 14). Denna investering ska alltså öka standarden för sfi. SD understryker ytterligare en gång att deras insatser medför mindre utgifter, vill begränsa invandringen betydligt och därför är etableringslotsar irrelevanta (Arbetsmarknadsutskottet, 2011).

Syftet med hemutrustningslån är att ersätta utgifterna för ränta gällande pengarupplåningen för lån till hemutrustning. Mängden nyanlända som tagits emot samt i vilken grad

individerna bestämmer sig att ta lån avgör storleken för låneverksamheten. SD menar att hemutrustningslån och dylika åtgärder är ej väsentliga då partiet vill reducera invandringen betydligt (Arbetsmarknadsutskottet, 2011).

(I motion Sf379 yrkande 1) S:s Marie Granlund anser att samtliga kommuner ska mottaga flyktingar så att inte endast ett fåtal kommuner tar emot majoriteten av flyktingarna som kommer till Sverige. (I motion A419 yrkande 2) S:s Shadiye Heydari framhäver att nyanlända immigranter måste få bättre upplysning om chanser samt faror med beslut av bosättningsort. Chanserna för en lyckad integration minskar eftersom ett stort antal nyanlända bosätter sig i nuläget i orter där de har sina kompisar samt anhöriga. (I motion A245) L:s Roger Haddad lyfter också upp bosättningen av nyanlända och menar att lagarna gällande detta bör

omprövas. En ny lag borde introduceras som hänvisar nyanlända under första åren i Sverige av Migrationsverket till områden där det finns gynnsammare villkor än övriga områden att medföra en kvalitativ integration. Detta kan omfatta åtkomst till jobb, praktik, bostäder, samt heldagsverksamhet hos sfi (Arbetsmarknadsutskottet, 2011).

(I motion A353) S:s Hillevi Larsson kräver en kungörelse om insatser till hjälp för bostadslösa samt traumatiserade flyktingbarn (Arbetsmarknadsutskottet, 2011). Dessa flyktingar som är tortyrskadade samt krigsskadad har specifika behov för att kunna integreras i samhället. Rätt insatser ska introduceras för att garantera de traumatiserade flyktingbarn lämpliga bemötande samt diagnos och reda ut det ödesdigra bostadstillståndet som synnerligen berör flyktingbarn. Flyktingbarn borde likt sina föräldrar hanteras som ett segment av svenskundervisningen samt introduktionen. (I motion A388) S:s Jonas

Gunnarsson menar att nyanländas introduktionsprogrammet måste förnyas. Gunnarson hävdar att genderperspektivet måste lyftas upp för att nyanlända ska få en bra

samhällsintroduktion. Introduktionsprogrammet borde således i synnerhet upplysa om de mänskliga rättigheterna samt om det generella jämställdhetspolitiska syftena att män och kvinnor ska erhålla lika makt att anpassa samhället samt sina individuella liv. (I motion A271) M:s Amir Adan kräver en kungörelse om bevarat utbyte till nyanlända immigranter som utbildar sig. Fler nyanlända immigranter ska på ett effektivt sätt börja etablera sig på arbetsmarknaden samt för att få sin utbildning bekräftad borde de få chansen att inom loppet av en avgränsad tid studera en masterutbildning på ett universitet med bevarat bidrag från kommunen alternativt Arbetsförmedlingen snarare än att få ut finansiering av Centrala studiestödsnämnden, CSN. (I motion A302) M:s Eliza Roszkowska Öberg menar att det måste finnas ett mer förenat förhållningssätt i integrationspolitiken. Integrationspolitiken ska konstrueras i förhållande till sakförhållandet samt enligt konsekvensanalysen av läget. En granskning borde utföras från hur integrationspolitiken kan ha ett mer förenat

förhållningssätt som utgångspunkt där en sortering i enheter av bostadsområden samt individer kringgås (Arbetsmarknadsutskottet, 2011).

(I motion A335) S:s Shadiye Heydari samt Roza Güclü Hedin kräver en kungörelse beträffande att bygga upp företagandet för individer med utländsk bakgrund

(Arbetsmarknadsutskottet, 2011). Villkoren för individer som har utländsk bakgrund att inleda samt idka verksamhet måste byggas upp. Kommuner ska ha möjlighet att ge

lämpligare bruksanvisning samt att kommunen borde jobba mer verksamt med dylika frågor. (I motion A419 yrkande 1) S:s Shadiye Heydari menar att coaching för nyanlända borde förbättras så att coacher handleder nyanlända, tillåter kulturväxling samt tar fram lämpligare förbindelselänkar. (I motion A309 yrkande 1) KD:s Désirée Pethrus Engström hävdar att nyanlända immigranter borde under introduktionstiden upplysas om företagande. Det är

väsentligt att lyfta upp etablerandet av självständiga företag som valmöjlighet som andra val i nyanländas introduktion. För individer som immigrerar till Sverige av varierande skäl är det betydelsefullt att bli upplysta om hur företagande funkar i Sverige samt hur de kan få

specifikt inställt stöd för detta (Arbetsmarknadsutskottet, 2011).

4.2

Arbetsmarknadsutskottets betänkande 2015/16:AU6

‘’Integration’’

Flyktinginvandringen som har tilltagit har inneburit markanta prövningar för det svenska mottagandet samt etablerandet. Flyktingvågen 2015 ledde till en kris som satte krav på Sveriges kompetens att hantera mottagandet samt ledde till en pluralitet av motioner för reformer. Dessa motioner kom inte bara från partier samt av andra aktörer vars enda intresse var att stänga gränsen eller att integrationspolitiken i sig skulle upphöra

(Arbetsmarknadsutskottet, 2016).

Flera motioner tar upp ämnen om kommuners skyldighet samt vilken betydelse övriga aktörer borde ha angående hur nyanlända ska tas emot (Arbetsmarknadsutskottet, 2016). (I partimotion 2015/16:3241) M:s Anna Kinberg Batra hävdar att ett större antal kommuner bör ta ett större ansvar. Kommunerna borde därmed vara mer knutna än idag till avtalen som handlar om erhållandet som bundits med Migrationsverket (yrkande 21). M lyfter även upp att under dåvarande läge bör ett gemensamt arbete gällande erhållandet stärkas mellan staten, provinser samt kommuner (yrkande 24). Istället för Arbetsförmedlingen borde länsstyrelserna ta hand om samt bestämma mer i frågan om etableringen av nyanlända (yrkande 26). (I motion 2015/16:3245) C:s Johanna Jönsson lyfter upp och månar om tillgängligheten gentemot omvärlden samt att samtliga som kommer till Sverige ska på ett funktionellt sätt bli en faktor i samhället (yrkande 1). För att integrationen ska uppnås måste kommunerna vara en centralfigur. C menar dock att problemet är att kommunerna inte har tillräckligt med betydelse samt rätt redskap i betydelsefulla aspekter. C vill att kommunerna ska stå till svars för erhållandet snarare än Migrationsverket. Till slut vill C skapa ett praktisk boendeläge genom att investera i kommunal trafik, vilket utvecklar chanserna för

glesbygdens anvisningshemvister (yrkande 11) (Arbetsmarknadsutskottet, 2016). (I partimotion 2015/16:2782) L:s Jan Björklund hävdar att flyktingmottagandet är en

nationell förpliktelse och därmed bör den tas hand om ömsesidigt (Arbetsmarknadsutskottet, 2016). Staten ska alltså kunna ge kommuner i uppdrag att mottaga mer nyanlända (yrkande 4). L:s Fredrik Malm belyser även detta i motion 2015/16:3313 - yrkande 2. L

uppmärksammar till slut att flyktingmottagandet måste ske kollektivt och att samarbetet bör effektiviseras bland medverkande parter som kommuner samt landsting så att de deltar i en större omfattning än den nuvarande (yrkande 1). (I motion 2015/16:659) Roger Haddad instämmer med sina kollegor i L och föreslår att alla kommuner ska vara ålagda att mottaga flyktingar vars syfte är att solidariskt stå bakom den svenska regeringens samt riksdagens resolutioner (yrkande 1). (I motion 2015/16:601) S:s Mikael Dahlqvist lyfter upp att samtliga kommuner ska hjälpas åt med flyktingmottagandet samt sköta det lokala jobbet bra, såsom Sverige sköter frågan om ett kollektivt åliggande gällande flyktingpolitiken inom EU (yrkande 1). (Motion 2015/16:1457) M:s Erik Bengtzboe vill ompröva alternativet att kollektivt mellan stat och kommun förstatliga det planerade flyktingmottagandet, där betoningen ligger på slagkraftiga åtgärder för integration (yrkande 4). I en del yrkanden diskuteras kommuners

ersättning för flyktingmottagandet. (I motion 2015/16:3313) L:s Fredrik Malm framför förslaget att på nytt introducera samt förbättra den resultatinriktade hjälpen som kommuner får efter hur många nyanlända som mottas baserat på befolkningsmängden. (I motion 2015/16:1802) SD:s Fredrik Eriksson utgår från premissen om att nyanlända vanligen

slutfört bitar av sin skolgång vilket gör att de etablerar sig snabbare i yrkeslivet än barn födda i Sverige. Att kommunerna får statlig belöning för flyktingmottagandet menar Eriksson är otänkbart och borde slopas eftersom kommunerna redan bestämmer över sina skattemedel (Arbetsmarknadsutskottet, 2016).

Lösningar för att uträtta ett funktionellt boendeläge för nyanlända nämns i flera motioner (Arbetsmarknadsutskottet, 2016). (I motion 2015/16:3245) C:s Johanna Jönsson proponerar exempelvis investeringar i kommunaltrafiken, vilket utvecklar chanserna för glesbygdens anvisningshemvister (yrkande 11). (I motion 2015/16:3313) L:s Fredrik Malm menar att en lång etableringsprocess är dåligt för samhället samt människor. L ställer krav på att

boendekedjan för nyanlända samt asylsökande ska effektiviseras (yrkande 4) och då måste individer som nyligen fått uppehållstillstånd få företräde i fördelningen av bostäder, speciellt barnfamiljer (yrkande 8). Bostadsmarknaden måste allmänt nyanseras för att förhindra bostadsbristen som komplicerar nyanländas etablering (yrkande 5), exempelvis genom att effektivisera planutvecklingen samt kostnadsfri hyressättning för hyresrätter som nyligen byggts (I motion 2015/16:1433) S:s Monica Green poängterar att samtliga individer som kommit till Sverige ska mottas på ett rätt samt empatiskt sätt. Kvinnor ska inte glömmas och måste få chansen till yrke, praktik samt utbildning. Om Sveriges flyktingmottagande ska kunna hålla i längd och ha ett högt tryck menar C:s Staffan Danielsson (i motion

2015/16:739) att villkoren för en hög migrationspolitik behöver undersökas (Arbetsmarknadsutskottet, 2016).

(I partimotion 2015/16:3241) För att bättre standard samt tillväxt inom etableringsuppdraget ska uppnås proponerar M:s Anna Kinberg Batra att en fullständig etableringsersättning tilldelas i utbyte mot att individen med ett etableringsschema stannar i kommunen som den hänvisats till alternativt bestämt sig för på egen hand (yrkande 23)

(Arbetsmarknadsutskottet, 2016). Inom etableringsschemat finns samhällsinformation som M menar ska riktas till samtliga samt hålla en hög standard (yrkande 28). Dessutom menar M att etableringsuppdraget generellt är för liten samt rekommenderar därmed att

skyldigheten som staten bär ska förlängas så att uppdraget utökas till tre år (yrkande 25). I motion 2015/16:3214 föreslår Elisabeth Svantesson som representerar M ett dylikt yrkande (yrkande 2). (I partimotion 2015/16:2978) KD:s Andreas Carlson poängterar att en mänsklig migrationspolitik behöver anknytas till en verksam samt bra verkande integrationspolitik som förser individer med villkor för eget arbete samt försörjning (yrkande 2). (I motion 2015/16:2274) M:s Elisabeth Svantesson framhäver att flertal kvinnor födda utomlands inte haft kommunikation med Arbetsförmedlingen samtidigt som de under en period inte varit etablerad arbetskraft. Då uppsökande företag manifesterat bra utfall vill M att

Arbetsförmedlingen ska jobba tillsammans med kommunerna för att mer utrikesfödda kvinnor ska nås ut till. (I motion 2015/16:3245) C:s Johanna Jönsson lyfter upp betydelsen av att regelverket ska konstrueras så att det lönar sig att jobba. C betonar att det ska finnas uttryckligare villkor på aktiviteter som resulterar till arbete samt gynnsammare integration som ska krävas för att nyanlända ska erhålla hela etableringsersättningen (yrkande 6) (Arbetsmarknadsutskottet, 2016).