Tillkomme ditt rike i Rhodesia

(1)

Tillkomme ditt rike i Rhodesia

En intersektionell analys av Svenska kyrkans missionärers skildring av missionsarbetet i Rhodesia 1906 – 1942.

Teologiska institutionen Kyrko- och missionsstudier C Vårterminen 2021

Författare: Hanna Sjöstedt

Handledare och examinator: Anita Sunesson

(2)

(3)

Innehåll

1 Inledning ... 2

1.1 Syfte och frågeställning ... 3

1.2 Källmaterial ... 3

1.3 Teori och metod ... 4

1.4 Viktiga begrepp ... 6

1.5 Tidigare forskning ... 7

1.6 Disposition ... 9

2. Historisk bakgrund ... 10

3. Analys ... 12

3.1 Kön ... 12

3.2 Religiös tillhörighet ... 17

3.3 Etnicitet ... 22

3.3.1 Stamtillhörighet ... 26

3.4 Författare ... 29

3.5 Intersektionell analys ... 30

3.5.1 En hierarkisk maktordning ... 33

4. Slutsats ... 36

5. Källförteckning ... 38

5.1. Källor ... 38

5.2 Litteratur ... 39

5.3. Internetkällor ... 40

(4)

1 Inledning

Svenska kyrkan började bedriva mission i dagen Zimbabwe, dåvarande Rhodesia, för nästan 120 år sedan. Denna studie behandlar början av den missionsperioden och ämnar svara på vilka maktasymmetrier som synliggörs av Svenska kyrkans missionärers skildringar av sitt eget arbete i Rhodesia/ Zimbabwe. Skildringar är hämtade ur Tillkomme ditt rike, Svenska kyrkans missions julböcker från perioden 1906 – 1942. Under denna period var landet under brittiskt kolonialt styre och hette då Rhodesia. När landet 1980 blev självständigt tog de namnet Zimbabwe. Det finns inte särskilt mycket skrivet sedan tidigare om Svensk kyrkans mission i just Rhodesia/Zimbabwe. Både forskning och Svenska kyrkans missions årsböcker har lagt ett stort fokus vid missionen i Sydafrika men inte lika mycket vid en yngre missionen i Rhodesia/Zimbabwe. Jag ämnar genom denna uppsats att fylla en liten del av den forskningslucka som finns i ämne. Arbetet berör ämnen som är högst relevanta även idag så som könsfrågor och rasism. Jag har en förhoppning om att denna uppsats ska väcka intresse för missionsfrågan i relation till maktasymmetrier i stort men framför allt för Zimbabwe.

Mitt eget intresse för Zimbabwe går tillbaka till 1998 då Uppsala stift och Evangelical Lutheran Curch of Zimbabwe skrev under ett vänskapskontrakt.¹ Min hemförsamling fick då en vänförsamling i Zimbabwe, närmare bestämt Gweru. Jag var redan som barn involverad i arbetet, framför allt genom att vara med och ta emot de gäster som kom från Zimbabwe för att hälsa på.

Senare fick jag möjligheten att åka till Gweru, i och med det växte sig mitt intresse allt starkare. När jag under resan fick ta del av Svenska kyrkans kontakt med ELCZ växte frågan om hur kontakten sett ut historiskt. Till exempel fick jag under resan följa med på ett stormöte för församlingskvinnorna, vashandiri, i Shurugwi. Där visade några av kvinnorna mig ett monument efter några av Svenska kyrkans missionärer som dött på platsen. Kvinnorna berättade för mig om missionärerna, om deras liv och deras verksamhet, något som jag knappt kunde något om själv.

Genom dessa berättelser fick jag lära mig lite om hur ELCZ ser på de missionärer som var verksamma i Rhodesia/Zimbabwe under deras levnadstid och hur de minns de tidiga missionärerna i landet. Jag vill nu ta reda på hur missionärerna såg på sig själva och hur de såg på och framställde andra människor som de mötte genom sitt missionsarbete. Mina resultat kommer att visa de maktordningar som framkommer genom en intersektionel analys av materialet. I analysen vägs tre olika maktasymmetriska kategorier in: kön, religiös tillhörighet och etnicitet med underkategorin stamtillhörighet. För fördjupad förklaring och definition av uppsatsens viktiga begrepp se avsnitt 1.4 viktiga begrepp.

1 https://www.svenskakyrkan.se/uppsalastift/zimbabwe 01/04/2021.

(5)

1.1 Syfte och frågeställning

Syftet med denna studie är att undersöka hur Svenska kyrkans missionärer berättade om sitt arbete i Rhodesia från 1906 fram till 1942. Uppsatsen syftar också till att undersöka vilka som står för berättandet och hur olika personer skildras i missionsberättelserna. I detta ingår att undersöka vilka maktasymmetriska kategorier som påverkar denna skildring.

Min frågeställning är; hur framgår maktordningar genom en intersekionell analys av Svenska kyrkans missionärers skildring av sitt arbete i Rhodesia 1906 – 1942?

1.2 Källmaterial

Materialet som ligger till grund för denna studie utgörs till större delen av Svenska kyrkans missions julböcker. Tillkomme ditt rike som är Svenska kyrkans missions Julbok gavs ut mellan 1906 och 1942.

Tillkomme ditt rike innehåller artiklar från och angående de olika så kallade missionsfälten. Julboken är skriven för att ge Svenska kyrkans medlemmar en inblick i hur missionen är utformad och hur det ser ut där missionärerna är verksamma, genom detta vill Svenska kyrkans mission uppmana medlemmarna att skänka pengar till missionen. Till följd av detta kan bilden av missionen som läggs fram i julböckerna vara en tillrättalagd bild. Julböckerna blir tendensiösa åt två olika håll. De vill visa sin framgång på missionsfältet samtidigt som de vill visa hur svårt och utsatt området är så att pengar och böner går till missionärernas arbete. Att källmaterialet är tendensiöst är dock ett mindre problem i min studie. Detta då jag undersöker skildringen snarare än vad som egentligen hände på missionsfältet i Rhodesia. Att materialet är tendensiöst kan på så sätt bidra till min studie då det kan leda till att personers och gruppers drag förstärks i skildringarna.

Svenska kyrkans missions julbok är tjockare tidningar i A5-format. De julböcker som jag går igenom är inbundna tre eller fyra i en pärm. Julböckerna är mellan 130 och 230 sidor långa och majoriteten av artiklarna i julböckerna innehåller bilder. Artiklar har både kvinnliga och manliga författare, manliga författare är dock överrepresenterade. Det är inte alla julböcker som nämner Rhodesia och anledningarna till detta tycks variera, antingen finns ingen missionär på plats eller så upplever missionärerna att det inte finns något att rapportera. Inledningsvis var min plan att göra en övergripande studie för att se utveckling över tid från 1906 – 1980. I den studien skulle jag använt mig av Svenska kyrkans missionsstyrelses årsbok 1943 – 1968 samt Svenska kyrkans missions årsbok 1969 – 1980. När jag väl genomförde min undersökning av källmaterialet valde jag i stället att endast fokusera på Tillkomme ditt rike 1906 – 1942. Skälet till detta är att jag fann så pass mycket intressant material att jag behövde göra en avgränsning i tid för att göra materialet rättvisa.

(6)

1.3 Teori och metod

I denna uppsats kommer jag att göra en intersektionell kvalitativ textanalys där metoden är kvalitativ textanalys och intersektionalitet utgör teorin.

Jag kommer att utgå från kvalitativ textanalys som Esaiasson med flera beskriver den i Metodpraktikan: konsten att studera samhälle, individ och marknad. De presenterar två sorters kvalitativa textanalys: systematiserande kvalitativ textanalys och kritiskt granskande kvalitativ textanalys.² Jag kommer att använda mig av kritiskt granskande kvalitativ textanalys, även denna har två kategorier, argumentationsanalys och kritisk analys. Jag kommer att använda mig av kritisk analys. Jag har valt att använda mig av kritiska analys då dess fokus ligger på att analysera maktstrukturer och inte argumentations uppbyggnad vilket är argumentationsanalysens huvudfokus. Den kritiska analysen menar att vissa delar av texten är av större vikt än andra. Samt att textens egentliga mening står skriven mellan raderna.³ Metoden går ut på att jag djupläser texterna och ställer frågor till texten.⁴ Detta för att få svar på vad som egentligen menas i texten. Jag kommer alltså att i varje stycke eller artikel som berör någon av mina valda analyskategorier under söka hur personer skildras utifrån dem och hur dessa maktasymmetrier samverkar med varandra.⁵

Intersektionalism syftar, enligt Nina Lykke, på "en analys som innebär samverkan mellan olika samhälleliga maktasymmetrier baserade på kategorier såsom genus, sexuell preferens, klass, profession, ålder, nationalitet etc.".⁶ Jag har i mitt val av analys inspirerats av Laura Palosuos kapitel

”Det är svårt att vara både kvinna och judinna” i boken En problematisk relation? – Flyktingpolitik och judiska flyktingar i Sverige 1920 – 1950.⁷ Jag har genom Palosuos kapitel bekantat mig med intersektionell analys av ett historiskt material i samma tidsperiod som min egen. Även Palosuo använder den intersektionella analysen i relation till en textanalys.⁸ I denna uppsats kommer jag att använda mig av fyra kategorier av maktasymmetri, kön, religiös tillhörighet, etnicitet och stamtillhörighet. Jag har valt dessa kategorier då de är de mest relevanta kategorierna i frågan om missionen i Rhodesia, de är också de mest förekommande kategorierna i materialet. Stamtillhörighet är inte en vanlig förekommande maktasymmetri i annan forskning men jag har valt att lägga till den som en underkategori i min studie. Jag har gjort detta val då jag i materialet sett att personer med olika stamtillhörighet skildras på olika sätt. Maktasymmetrierna står ständigt i relation till varandra. När en person påverkas av fler maktasymmetrier, till exempel en svart kvinna som utövar traditionell

2 Easiasson, mfl, 2017, s.213

3 Easiasson 2017, s.211

6 Lykke, 2003, s. 48.

7 Andersson, Kvist Geverts, 2008

8 Palosuo, 2008, s.252

(7)

afrikansk religion ger de följder för hur hon skildras av missionären. Det jag här undersöker är om skildringen av kvinnan hade sett annorlunda ut om kvinnan i stället varit svart och kristen.

I min studie kommer jag även granska vem som skrivit de olika texterna. Jag gör det för att ha material för att undersöka vilken inverkan det kan ha på skildringen av missionen. I frågan om författarskap är det också intressant att se över vem som får möjligheten att redogöra för missionens verksamhet. I detta kommer jag även undersöka om och i så fall hur artiklarnas ämnen påverkas av vem det är som skriver.

I frågan om kön kommer jag att redogöra för hur män och kvinnor skildras i de olika texterna. Jag använder mig alltså av könsbegreppet som binärt. Anledningen till detta är att när kön nämns i källmaterialet är det binärt. I kategorin religiös tillhörighet finns kristen, hednakristen, icke kristen och animist/tillhörande traditionell afrikansk religion. I kategorin kristen inräknas även andra missionsgrupper så som parisermissionen, berlinmissionen och baptistmissionen. De etniciteter jag som förekommer i uppsatsen är svenskar, rhodesier som i källmaterialet oftast benämns som

”infödda” eller ”svarta” och sydafrikaner som i källmaterialet oftast benämns som ”zulu”. I många fall är det svårt att avgöra om en person är rhodesier eller sydafrikan utifrån hur se skildras. Både sydafrikaner och rhodesier kan benämnas som svarta och som zulu. Det senare beror på att zulustammen är en stam som bor i Zululand, Sydafrika och Rhodesia. Kategorin stamtillhörighet blir en typ av underkategori till etnicitet. Underkategorin utgörs av de olika stammarna som finns i Zimbabwe och angränsande länder under denna period. Vakaranga/ karanga, zulufolket som ibland även kallas för ndebéle, viróastammen, vendafolket, bantufolket/basuter.

Tillvägagångssättet för min studie är alltså att när jag möter delar i mitt källmaterial som berör mina analyskategorier kön, religiositet eller etnicitet kommer jag att undersöka hur personer skildras utefter dessa maktasymmetrier samt hur maktasymmetrierna samverkar med varandra. I detta kommer jag även att få fram vilka maktordningar som finns mellan de olika grupperna i landet samt vilka maktasymmetrier som väger högst mellan olika grupper.

Jag har genom mitt tidiga intresse för Zimbabwe och kyrkan i Zimbabwe en förförståelse för ämnet. Min förförståelse är dock grundad i hur relationen mellan Svenska kyrkan och ELCZ ser ut i nutid. Genom denna förförståelse har jag ingen djupare kunskap kring hur relationen sett ut historiskt och det är just för att jag inte har den kunskapen som jag valt att skriva om det. Jag är i min uppsats öppen för att få förvånande resultat. Resultat som kan förvåna mig både positivt och negativt.

(8)

1.4 Viktiga begrepp

Jag vill i detta avsnitt redogöra för olika begrepp jag kommer att använda mig av i denna uppsats och redan här förklara vad begreppen innefattar. Viktiga begrepp är: mission, missionär, evangelist, etnicitet, rasbiologi, Rhodesia, maktasymmetri och traditionell afrikansk religion. Även kön, religiös tillhörighet och stamtillhörighet är viktiga begrepp men de begreppen har jag redan förklarat i avsnittet ovan.

Mission, när jag i denna uppsats skriver om mission syftar jag på Svenska kyrkans yttre mission.

Alltså missionen som Svenska kyrkans mission bedriver utanför Sveriges gränser. Jag nämner även andra missioner än Svenska kyrkans men i de fallen kommer jag att förtydliga vilken mission det rör sig om. Mission i stort är att i ord och handlingar presentera och representera Kristus för människor av ingen eller annan tro.

Missionär, när jag i denna uppsats skriver om missionärer syftar jag på Svenska kyrkans missionärer i Rhodesia om inget annat framgår. Missionärer den som är utsänd för att bedriva missionen.

Evangelist, i källmaterialet är evangelister de svarta kristna som har genom gått en evangelistutbildning hos Svenska kyrkans missionärer. Evangelisterna är uteslutande män och kommer i detta fall antingen från Sydafrika, Natal, Zululand eller Rhodesia. Evangelisterna jobbar inom missionen, underställda missionärerna. De predikar, leder gudstjänst, är lärare i skolorna och missionerar inom missionsfältet.

Etnicitet, i denna uppsats har jag valt att använda mig av ordet etnicitet i stället för ras när jag redogör för maktasymmetrier. Detta dels då det inte finns fler än en mänsklig ras, dels för att tydligare visa på skillnaden mellan maktasymmetri kategorin och rasbiologi.

Rasbiologi, med rasbiologi syftar jag på den då vetenskapsklassade rasbiologiska forskningen som bedrevs i västvärlden. I detta ingick att kategorisera människor utifrån genetik och utseende. Statens institut för rasbiologi bedrev också tvångssterilisering för att hålla folket ”rent”.⁹ Tankarna om folklig ”renhet” som ligget till grund för rasbiologi växte fram under 1700- och 1800-talen.¹⁰ Rasbiologin växte fram allt starkare och klassades i Sverige som vetenskap under den tid jag undersöker.¹¹

Rhodesia, när jag i denna uppsats skriver om landet kommer jag att referera till det som Rhodesia då det är vad landet hette under perioden jag undersöker. Rhodesia fick sitt namn när Cecil Rhodes tillsammans med den brittiska kolonialmakten i stort expanderade norrut från Sydafrika till Rhodesia. När Rhodesia 1980 blev självständigt tog de namnet Zimbabwe efter det stora stenmonumentet Stora Zimbabwe.¹²

9 https://www-ne-se.ezproxy.its.uu.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/statens-institut-f%C3%B6r- rasbiologi 2021-05-17

10 https://www.levandehistoria.se/fordjupning-rasbiologi/kapitel-1-rasbiologins-bakgrund 2021-05-17

11 https://www.levandehistoria.se/fordjupning-rasbiologi/kapitel-3-rasbiologin-i-sverige 2021-05-17

12 https://www-ne-se.ezproxy.its.uu.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/zimbabwe 2021-05-25

(9)

Maktasymmetri, i uppsatsen använder jag genomgående begreppet maktasymmetri. För att förtydliga maktasymmetri vill jag först ge en definition av makt. Nationalencyklopedin definierar makt på följande sätt. ”Makt utövas direkt när en aktör A får en aktör B att handla enligt A:s vilja, även om handlingen strider mot B:s vilja eller intressen, men kan också utövas på indirekt väg.”¹³ Makt och maktasymmetri är nära besläktade med varandra. Asymmetrisk innebär avsaknaden av symmetri.¹⁴ Min definition av maktasymmetri är när person A har asymmetrisk mycket makt över person B till följd av olika kategorier så som kön, religiös tillhörighet och etnicitet.

Traditionell afrikansk religion, är de/den religionen som rhodesierna traditionellt tillhör och utövar.

Traditionell afrikansk religion lägger stor vikt vid förfäders andar och andra andeväsen.¹⁵ Animism är ett annat samlingsnamn för ande religion.¹⁶ Jag kommer främst att använda mig av begreppet traditionell afrikansk religion.

1.5 Tidigare forskning

Det finns en del tidigare forskning om kyrkohistoria i Rhodesia, nu Zimbabwe. Det finns även forskning på Svenska kyrkans mission i ett flertal geografiska områden. En av de studier som finns på Svenska kyrkans mission i Rhodesia/Zimbabwe är Mattias Evertssons C uppsats Svenska kyrkans mission till Rhodesia/Zimbabwe 1928-1984 - En postkolonial analys av fem intervjuer med tidigare missionärer om självbild och förhållande till missionskontexten. Trots att även Evertssons har studerat Svenska kyrkans mission i Rhodesia skiljer sig våra uppsatser åt. Evertsson har gjort en intervjustudie med fem olika intervjuer som källmaterial. Intervjuerna är alla gjorda mellan 1981 och 1987. Missionärerna som intervjuas har varit missionärer i Rhodesia/Zimbabwe mellan 1928 och 1984. Majoriteten av missionärerna har alltså intervjuats långt efter att de arbetade i Rhodesia/Zimbabwe och det kan påverka hur de ser på sitt arbete när det blickar tillbaka.¹⁷ Detta är en tydlig skillnad mellan mitt och Evertssons källmaterial. Mitt källmaterial är skrivet i samma tid som det missionärerna skildrar i artiklarna i Tillkomme ditt rike. Vi skiljer oss även år i teori, Evertsson gör sin studie med en postkolonial teori medan jag använder mig av intersektionalitet.

Den tidigare forskning som berör den lutherska och evangelisk-lutherska kyrkan i Rhodesia/Zimbabwe historieskrivning är Hugo Söderströms bok God Gave Growth – The History of the Lutheran Church in Zimbabwe 1903-1980 och Söderströms samt Sten Bergmans och Tore Bergmans bok The History of the Evangelical Lutheran Church in Zimbabwe 1903-2003. Dessa böcker ger

13 https://www-ne-se.ezproxy.its.uu.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/makt 2021-05-17

14 https://www-ne-se.ezproxy.its.uu.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/asymmetrisk 2021-05-26

15 https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/afrika/sydafrika/religion/ 2021-05-26

16 https://www-ne-se.ezproxy.its.uu.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/animism 2021-05-26

17 Evertsson, Svenska kyrkans mission till Rhodesia/Zimbabwe 1928-1984, 2018

(10)

en övergripande bild av evangelisk-lutherska kyrkan i Zimbabwes framväxt och utveckling samt dess relation till Svenska kyrkan. Intersektionalitet och maktordningar är inte ett fokus i dessa böcker.¹⁸

Den världsvida kyrkans utveckling och framväxt i Afrika i stort skildras i Bengt Sundklers och Christopher Steeds A history of the church in Africa. Sundklers och Steeds bok tar upp Rhodesia både före och efter frigörelsen. Boken fokuserar inte på en enskild kristen grupp utan på missionen och kyrkorna i Afrika i stort.¹⁹

Pamela Welchs Church and Settler in Colonial Zimbabwe – A Study in the History of the Anglican Diocese of Mashonaland/Southern Rhodesia, 1890-1925 berör den anglikanska missionen i Rhodesia. Boken behandlar delvis en tidigare historisk period än i mitt källmaterial och genom det kan den ge mig en historisk bakgrund.²⁰ Boken kan även bidra med en djupare förståelse för förutsättningarna för missionen i Rhodesia.

Karin Sarjas bok Ännu en syster till Afrika’ – Trettiosex kvinnliga missionärer i Natal och Zululand 1876- 1902 ger av bild av svenska kvinnors situation inom missionsarbetet.²¹ Trots att Sarjas bok skildrar en annan del av Svenska kyrkans missionsfält än denna uppsats är det en viktig bok som skildrar en viktig del av Svenska kyrkas missions historia. Det framkommer också i mitt källmaterial att missionen i Natal och Zululand ligger till grund för den mission som senare bedrevs i Rhodesia/Zimbabwe.

Robert Odéns avhandling Wåra swarta bröder – Representationer av religioner och människor i Evangeliska forsterlandsstiftelsens Missions-Tidning, 1877 – 1890 fokuserar i likhet med min studie på hur människor och religioner skildras i missionstidningar.²² Avhandlingen behandlar en annan mission, på ett annat fält och under en annan tidsperiod men då den har sitt fokus vid hur människor och religioner skildras i missionstidningar är den högst relevant som tidigare forskning för min studie.

Jag ämnar att med min uppsats fylla ett litet hål i forskningsfältet. Tidigare har det inte gjorts någon studie på hur missionärerna skildrar sig själva och andra människor i på missionsfältet i Rhodesia/Zimbabwe genom att undersöka de maktasymmetrier som framgår i missionärernas egna texter.

18 Söderström, God Gave Growth – The History of the Lutheran Church in Zimbabwe 1903-1980, 1984,

Söderström, Bergman, Bergman, The History of the Evangelical Lutheran Church in Zimbabwe 1903-2003, 2003

19 Sundkler, Steed, A history of the church in Africa, 2000

20 Welch, Church and Settler in Colonial Zimbabwe – A Study in the History of the Anglican Diocese of Mashonaland/Southern Rhodesia, 1890-1925, 2008

21 Sarja, Ännu en syster till Afrika, 2002

22 Odén, Wåra swarta bröder, 2012

(11)

1.6 Disposition

I detta inledande kapitel har jag presenterat min frågeställning och mitt syfte. Jag har även redogjort för mitt källmaterial samt den metod och teori jag kommer att använda mig av genom uppsatsen.

Där presenterade jag också tidigare forskning och redogjorde för hur denna uppsats skiljer sig från denna.

I det följande ger jag först en bakgrund till relationen mellan Svenska kyrkan och Rhodesia/Zimbabwe. Jag redogör även för arbetet missionärerna utförde i landet. I uppsatsens huvuddel analyserar jag det som skrivits av Svenska kyrkans missionärer i Zimbabwe/Rhodesia i Tillkomme ditt rike mellan 1906 och 1942. Denna analys är indelad i flera delar, enskilda maktasymmetrier, författare och den intersektionella analysen. Analysen inleds alltså med att jag presenterar vad jag funnit i källmaterialet som berör kön, därefter religiös tillhörighet och sist etnicitet med underrubriken stamtillhörighet. Efter detta presenterar jag de olika grupperna av författare till källmaterialet. Jag avslutar analysdelen med en intersektionell analys. I den intersektionella analysen lägger jag ihop de olika kategorierna i maktasymmetrin för att undersöka hur de samverkar med varandra. Under rubriken en hierarkisk maktordning som är en under rubrik till den intersektionella analysen sammanfattar jag min analys genom att presentera den maktordning som framkommer genom analysen. Uppsatsen avslutas med slutsatsen där jag sammanfattar mina resultat.

(12)

2. Historisk bakgrund

Svenska kyrkans mission bildades 1847 och var den delen i Svenska kyrkans med ansvar för missionsarbete. Under de första åren fokuserade Svenska kyrkans mission sitt arbete i Sydafrika där de hade flera missionsfält, delvis Natal och Zululand. Efter några år inledde det också arbete i Rhodesia, nuvarande Zimbabwe.²³ Svenska kyrkans mission hade även missionsfält i Indien, Kina, Malaysia, Tanzania, Eritrea och Etiopien. Svenska kyrkans mission missionerade även inom Sveriges gränser och bedrev då mission riktad till samerna.

Den största anledningen till att Svenska kyrkans missions arbete utökades från Natal och Zululand till Rhodesia var att de svenska missionärerna i Sydafrika fått information av en brittisk missionär att Rhodesia var missionslöst samt att de talade zulu, samma språk som i Sydafrika. Det visade sig dock att zuludialekten ndebéle inte var det enda språket i landet vilket försvårade arbetet.²⁴ 1903 lades grunden till det som nu är Evangelisk-lutherska kyrkan i Zimbabwe, ELCZ, av Svenska kyrkans mission.

De första svenska missionärerna Axel Liljestrand och A. Halldén med familjer kom till 1903 men drabbades alla hårt av malaria och lämnade Rhodesia redan nästkommande år.²⁵ Först 1908 kom det åter svenska missionärer till Rhodesia. Prästen Axel Liljestrand som var en av missionärerna på den första resan återvände då tillsammans med prästen Axel Hammar och diakonen Vilhelm Sköld.

Varken Hammar eller Sköld var gifta när de begav sig till Rhodesia.²⁶ Liljestrand som var gift hade denna gång lämnat sin hustru och sina barn hemma för att de inte ännu en gång skulle insjukna i malaria.²⁷

Missionsfältet i Rhodesia beskrivs av missionärer genom tiderna som de till klimatet svåraste missionsfältet att arbeta på, vilket ständigt var ett problem för missionärerna. Ett av de största problemen är malarian, som även källas för ”klimatsjuka” av missionärerna.²⁸ Svenska kyrkans missions arbete i Rhodesia var mångfasetterat. Missionärerna jobbade främst med så kallad hednapredikan, skolundervisning och sjukvård. De behövde bygga upp allt från grunden, både verksamheterna och de lokalerna som de använde sig av.²⁹

23 https://www.svenskakyrkan.se/act/var-historia 08/04/2021

24 Söderström med flera 2003, s.11

28 Tillkomme ditt rike, årgång 9, en missionär i Afrika, 1914, s.32, Söderström med flera 2003, s.13

29 Tillkomme ditt rike, årgång 10, Sandström, 1915, s.99. Tillkomme ditt rike, årgång 22, Norenius, 1927, s.60f. s.67

(13)

De första åren var det Svenska kyrkans mission som administrerade det kyrkliga arbetet. Med tiden anförtroddes rhodesierna mer och mer ansvar. Mellan 1934 och 1964 skedde stor utveckling.

Övergången från missionsfält till egen kyrka påbörjades. Under denna period skedde också stor medlemsökning.³⁰ 1934 påbörjades uppbyggnaden av en synod av och för de rhodesier som var anställda och frivilligarbetare i församlingarna i Rhodesia. Synoden är ett beslutande organ över församlingsnivå. Synoden hade sitt första möte 1935 och 1941 var deras stadgar färdiga och godkända av Svenska kyrkans mission.³¹ 1962 blev ELCZ en självständig kyrka, då under ledning av den svenska biskopen Sundgren.³² År 1975 valdes den första rhodesiska biskopen, biskop J. C.

Shiri som tillträdde när biskop Sundgren gick i pension.³³År 1980 blev Rhodesia självständigt från den brittiska kolonialmakten och bytte då namn till Zimbabwe.

30 Söderström, med flera 2003, s. 26

31 Söderström, med flera 2003, s. 27

32http://www.elcz.co.zw/church-history.html . 08/04/2021

33 Svenska kyrkans missions årsbok, 1975, s.93

(14)

3. Analys

I denna del av uppsatsen redogör jag inledningsvis för var och en av de maktasymmetrier som framkommit i min analys av texter om Svenska kyrkans mission i Rhodesia i Tillkomme ditt rike. Jag har valt att inledningsvis presentera de olika maktasymmetrierna var och en för sig för att bygga upp en mer lättläst struktur. I denna indelning kommer det ingå flera svåra avvägningar om i vilken kategori en viss fråga hör hemma. Många av missionärernas skildringar passar in i flera olika kategorier av maktasymmetrier. När detta förekommer gör jag en särskild granskning och placerar sedan analysen av avsnittet i den kategori som gör citatet bäst rättvisa. Även om ett visst exempel passar in i flera maktasymmetrier kommer jag endast att redogöra för exemplet under en av rubrikerna för att senare förtydliga och göra en vidare analys under rubriken intersektionell analys.

Ett exempel på detta skulle vara att jag under religiös tillhörighet refererat till en text där det berättas om en svart man som tillhör den traditionella afrikanske religionen. I skildringen av mannen lyfts även etnicitet som bidragande till hans ställning i maktordningen. Det är något jag då lyfter i den intersektionella analysen.

Efter den inledande delen, som är strukturerad efter kategorier i maktasymmetri, kommer jag redogöra för min undersökning av artikelförfattarna. Jag kommer då att redogöra för vilka är det som har gett dessa skildringar samt hur det kan ha påverkat materialet.

Analysdelen avslutas med den sammanhållna intersektionella analysen. I den kommer jag att undersöka vilka olika maktasymmetriska kategorier som samverkar och i sin tur bidrar till hur en person eller en grupp skildras. Som underrubrik till den intersektionella analysen presenterar jag den hierarkiska maktordning som framgår genom analysen.

3.1 Kön

Inledningsvis tycks könsfrågan inte vara någon större fråga i materialet. Man blir lätt lurad av avsaknaden av kvinnor. Det förekommer inga uttalat negativa utsagor om kvinnor men kvinnorna är osynliggjorda, eller rättare sagt nämns de inte som aktörer i missionen. De vita kvinnorna nämns endast som ”fruar” eller ”hustrur” och de tycks vid det här laget inte spela någon annan roll än som missionärens fru i missionsarbetet.³⁴ Detta är dock inte ett ovanligt fenomen utan det är vanligt förekommande i Svenska kyrkans missions tidiga arbete. Även Karin Sarja lyfter de faktum att missionsfruar inte sågs som missionärer trots att de var drivande i missionsarbetet.³⁵ Missionärerna uppmanar i sina artiklar från 1914 att människorna hemma i Sverige ska engagera sig i

34 Tillkomme ditt rike, årgång 1, Halldén, 1906, s.46. Tillkomme ditt rike, årgång 11, Othenius, s.54.

35 Sarja 2002 s.58

(15)

Rhodesiamissionen och efterfrågar starka unga män som är beredda att ta sig an arbetet.³⁶ Missionärerna understryker också med tydlighet att kvinnliga missionärer inte behövs på fältet i nuläget men att kvinnliga missionärer som är sjuksköterskor skulle kunna vara ett bra tillskott. Det som efterfrågas är snarare deras vård än deras mission. Vården och sjukhusen är en självklar del av missionsverksamheten men sjuksköterskorna efterfrågades snarare för deras vårdkunskaper än för att bedriva aktiv mission på sjukhusen. Skribenten menar att kvinnliga missionärer inte kommer att behövas på fältet förrän det finns kristna hem.³⁷ Detta i sin tur ger en tydligt blid av att missionärerna endast tror att kvinnor kan bidra när det kommer till hushållsfrågor. Det visar även på att de manliga missionärerna trodde att det är genom männen som kristnandet sker. Att de manliga missionärerna når de rhodesiska männen och då mannen är familjens överhuvud sker kristnandet genom honom.

Kvinnans roll i missionen såg olika ut för gifta och för ogifta kvinnor. Karin Sarja beskriver det på följande sätt, angående missionen i Sydafrika ”Kvinnans funktion inom missionen var antingen att vara missionärsfru eller att vara ’tredje klassens’ missionärsassistent.”³⁸ När missionen så småningom tog form i Rhodesia räknades inte missionärsfruar in i missionärsstatistiken och fick ingen egen lön utan sågs endast som medföljande sin make. Den kvinnliga ogifta missionären kallades missionär och fick en egen lön men hade den lägsta rollen bland missionärerna på missionsfältet.³⁹ Kvinnliga missionärer arbetade i första hand med barnhem, skola och sjukvård.

Missionärsfruar var även de inblandade och drivande i dessa verksamheter men sågs inte som missionärer enligt Svenska kyrkans Mission.⁴⁰ Att missionärsfruarna var drivande i verksamheten fram går även Tillkomme ditt rike, det framgår dock inte hur Svenska Kyrkans Missions ställning i frågan har förändrats mellan perioderna. Sarja understryker vikten av kvinnorna inom missionen,

”Kvinnorna behövdes inom missionen för att nå andra kvinnor och flickor som förebild, fostrare och moder åt många.”⁴¹

När kvinnliga missionärer så småningom kommer till missionsfältet i Rhodesia skildras de ofta på ett annat sätt än de manliga missionärerna. Männen beskrivs i översvallande ordalag, och man frågar sig hur de kan klara av att både sköta sitt yrke och de extra arbetsuppgifter som förkommer på fältet så som jordbruk och husbyggnationer.⁴² Kvinnornas arbete beskrivs också som viktigt och gott men beskrivs snarare som kärlekshandlingar än som handfast arbete.⁴³ En annan stor skillnad

36 Tillkomme ditt rike, årgång 9, en missionär i Afrika, 1914, s.32

37 Tillkomme ditt rike, årgång 9, Sandström, 1914, s.106 f

38 Sarja 2002, s.53

39 Sarja 2002, s.53

40 Sarja 2002, s.54

41 Sarja 2002, s.55

42 Tillkomme ditt rike, årgång 22, Norenius, 1927 s.61

43 Tillkomme ditt rike, årgång 26, E. Tilander, 1931, s.61

(16)

mellan de manliga missionärerna och de kvinnliga missionärerna är hur missionen utförs. Manliga missionärer, oavsett om de är prästvigda eller ej, predikar för afrikanerna medan de kvinnliga missionärerna samtalar med dem.⁴⁴ Att kvinnorna i missionen inte fick predika är återkommande i forskning kring en tidiga missionen som bedrevs av Svenska Kyrkans mission. Line Nyhagen Predelli redogör i sitt kapitel i Gender, Race and Religion: Nordic Missions 1860-1940 för hur kvinnor kunde leda samtal, undervisa och leda böner medan männen vad de enda som fick predika.⁴⁵ Nyhagen Predelli skriver om Norges mission i Mocambique i början av 1900-talet. Även Sajra lyfter i sin bok att vissa såg det som ohälsosamt och stridande mot bibelns ord att låta kvinnor förkunna offentligt på missionsfältet i Sydafrika.⁴⁶

En av de stora kulturella chockerna för missionärerna är att månggifte är en vanligt förekommande sed i Rhodesia under denna period. Missionärerna såg detta som problematiskt av flera anledningar.

En av missionärerna menade att männen till stor del använde sina fruar som arbetskraft. Enligt de svenska missionärerna gick mannen mest runt och pratade och snusade medan hans fruar slet med barn, boskap och jordbruk. Månggifte var också en typ av statussymbol då endast rika män hade råd att skaffa sig flera fruar.⁴⁷ I frågan om månggifte var missionärernas regler annorlunda för männen och för kvinnorna. En kvinna fick bli kristen fastän hon var gift med en man som hade andra fruar medan en man inte fick bli kristen när han är gift med flera kvinnor.⁴⁸ Även Sarja tar upp frågan om polygama relationer och hur missionärerna såg på det.⁴⁹ Sarja lyfter även att missionärerna i Zululand reagerat mot att betalningen i pengar och boskap som skulle ges till brudens fader vid äktenskap, så kallad brudpris.⁵⁰ Missionärerna på båda fälten ser det som att afrikanerna har förtryckt kvinnan till en handelsvara genom denna sed.⁵¹ Att det ska ske en betalning till brudens far gör också att fadern får ett stort inflytande i äktenskapen. En kvinna hade inte rätt att gifta sig utan sin faders medgivande. Detta försvårar i sin tur missionärernas strävan att skapa kristna familjer. Var brudens far icke kristen och stod emot att hans dotter skulle gifta sig med en kristen man kunde de alltså inte gifta sig.⁵²

44 Tillkomme ditt rike, årgång 22, Ehn, 1927, s.72, Tillkomme ditt rike, årgång 25, Bernander, s.32

45Nyhagen Predelli, “Contesting the Mission's Patriarchal Gender Regime: Single Norwegian Missionary Women in 19th Century Madagascar”, Gender, Race and Religion: Nordic Missions 1860-1940, Uppsala 2003, s.54

46 Sarja 2002, s.53

47 Tillkomme ditt rike, årgång 1, Halldén, 1906, s.43

48 Tillkomme ditt rike, årgång 11, Othenius, 1916, s.58, Tillkomme ditt rike årgång 36, Eriksson, 1941, s.65

49 Sarja 2002, s.43

50 Sarja 2002, s.160

51 Tillkomme ditt rike, årgång 25, Bernander, 1930, s.36

52 Tillkomme ditt rike, årgång 32, Hage, 1937, s.219

(17)

Den ”hedniska” kulturen beskrivs genomgående som djurisk och smutsig. En kultur där människorna lätt ger vika för de köttsliga lockelserna.⁵³ Troligen är det detta som ligger till grund för att missionsarbetet var könssegregerat både i skolverksamhet och i sjukvården. Flickorna hade egen skola och pojkarna hade egen skola. På flickskolan arbetade kvinnliga missionärer och på pojkskolan arbetade manliga missionärer.⁵⁴ Undervisningen hade också olika fokus beroende på kön. I flickornas undervisning ingick till exempel att de fick lära sig att sy, ta hand om ett hushåll och sköta jordbruk. Pojkskolan la mer fokus på typiska skolämnen och senare även jordbruk. Att denna uppdelning i ämnen gjordes kan motiveras med hur arbetsfördelningen vanligtvis såg ut i hemmen. Arbetsuppdelningen i de rhodesiska hemmen var dock en arbetsuppdelning som missionärerna själva kritiserat. Att missionärerna valde att undervisa kvinnor i jordbruk kan ha varit ett sätt att få även icke-kristna familjer att låta sina döttrar gå i skolan. När flickorna väl var i skolan var det lättare för missionärerna att nå dem med det kristna budskapet.

Att eleverna i skolorna är klädda på rätt sätt, ett västerländskt sätt, framställs som viktigt oberoende av kön. Det som ligger till grund för detta torde dock vara att det ”hedniska” sättet att klä sig, i skinn som endast täcker könet, bär en sexuell laddning i missionärernas ögon. Rhodesiernas sätt att klä sig har inga större skillnader stammarna emellan man kan dock skilja stammarna genom utsmyckningar samt håruppsättningar.⁵⁵ Genom civilisation kommer de att lära sig hur de ska och bör klä sig.⁵⁶ Paramod Nayar understryker i sin bok Postcolonialism: a Guide for the Perpelxed att under kolonisationen användes skolorna i stor utsträckning till att civilisera människorna i koloniserade länder. Genom undervisning byggs narrativet att landets urbefolkning behöver missionärerna och kolonialisterna för att nå framgång.⁵⁷ Detta syns även i mitt material. I en artikel från 1927 beskrivs det hur en ny flicka börjar i skolan och att hon då inte är klädd på rätt sätt. I skolan får hon lära sig hur hon ska sy en klänning för att framöver kunna vara klädd på rätt sätt. Avslutningsvis skriver författaren " Det blir en stor dag, då hon första gången har en klädning på sig. Ej minst i hennes egna ögon s t i g e r så hennes m ä n n i s k o v ä r d e."⁵⁸ Jotam Hove som är den enda rhodesiern som skriver om Rhodesia i Tillkomme ditt rike. Han redogör också för skolans klädkod. Han beskriver hur han skämdes när han första dagen kom till skolan i klädd endast ett skinn och hur han hoppades att han skulle bli belönad med ett par byxor när han lärt sig läsa.⁵⁹ Det finns inget i materialet som tyder på att kläder var en del i ett belöningssystem. Kläderna och vikten av att klä sig på rätt sätt kom snarare genom att rhodesierna i missionärernas skolor fick lära sig att skämmas över sin tidigare klädsel och då anpassade sig till det ”civiliserade” sättet att vara klädd.

53 Tillkomme ditt rike, årgång 32, Hage, 1937, s.218

54 Tillkomme ditt rike, årgång 22, Norenius, 1927, s.57 ff

56 Tillkomme ditt rike, årgång 32, Hage, 1937, s. 217

57 Nayar, Postcolonialism, London 2010, s.37

58 Tillkomme ditt rike, årgång 22, Norenius, 1927 s.67

59 Tillkomme ditt rike, årgång 30, Hove, 1935 s.132

(18)

Precis som inom skolväsendet är även könsuppdelningen tydlig inom sjukvården. Detta genom att patienterna inte ligger på olika avdelningar beroende på sjukdomar utan det är i stället en manlig och en kvinnlig avdelning på sjukhusen.⁶⁰

Missionärerna beskriver i sina texter att det är lättare att nå ut till männen med både kristendom och ”civilisation” än att nå ut till kvinnorna. Detta visar tydligt på att missionärerna såg det som viktigast att nå ut till männen och kristendomen sen skulle spridas i familjen av mannen. Det kan även beror på att det inledningsvis inte fanns kvinnliga missionär på fältet och då arbetet delats in efter kön är det vara en bidragande faktor. En annan bidragande faktor som missionärerna själva lyfter är att kvinnorna håller sig i hemmet på ett annat sätt än vad männen gör. Det beskrivs till exempel hur det är lättare för männen att lära sig om hygien än vad det är för kvinnorna. Detta då männen börjar söka sig till städerna för att få jobb och då kommer i kontakt med vita medan kvinnorna stannar hemma med barnen.⁶¹ När missionärerna väl börjar nå ut till hemmen möts de av "[…]ganska obeskrivliga förhållanden av kroppslig och andlig smuts."⁶² Att beskriva icke-kristna människor som smutsiga är en vanligt förekommande trop. Även Robert Odén som i sin avhandling studerade Evangeliska fosterlandsstiftelsens mission i Östafrika och Indien på slutet av 1800-talet lyfter denna trop och menar att missionärernas målar upp denna bild av människor för att visa på deras behov av hjälp.⁶³ Männen beskrivs generellt som mer drivna till att lära sig och till att berätta om kristendomen än vad kvinnorna är.⁶⁴ En anledning till att kvinnorna inte berättar lika mycket om kristendomen för kvinnor som tillhör traditionell afrikansk religion kan vara att kvinnorna inte rör sig utanför hemmet i samma utsträckning. När en del karangakvinnor blivit kristna startades grupper, ledda av missionärsfruar, gruppernas syfte var att nå ut till fler karangakvinnor. Gruppens fick namnet "den kristna kvinnan för karangakvinnan".⁶⁵

I skildringarna i Tillkomme ditt rike framgår alltså en tydlig uppdelning grundad i kön. Männen skildras mer positivt än kvinnor. Männen ses även som mer drivande både i missionen och i att bli kristna. Kvinnorna rör sig mer i den privata sfären medan männen rör sig i offentligheten och det är en bidragande faktor till denna skildring.

60 Tillkomme ditt rike, årgång 33, Nordesjö, 1938 s.102

61 Tillkomme ditt rike, årgång 36, von Sicard, 1941 s.56

62 Tillkomme ditt rike, årgång 33, Dahlquist, 1938, s.42

63 Odén 2012, s.98

64 Tillkomme ditt rike, årgång 22, Ehn, 1927, s.70

65 Tillkomme ditt rike, årgång 22, Ehn, 1927, s.70

(19)

3.2 Religiös tillhörighet

Inledningsvis är de flesta som skildras som kristna de svenska missionärerna själva. Det förekommer också zuluevangelister från Sydafrika som hjälper till på missionsstationerna, till exempel Jeremia Makubu.⁶⁶ Missionärerna menar att folket i Rhodesia är fast i ett ”hednamörker”

men att de genom att ta emot evangeliet kan lära sig sådana saker som att klä sig bättre och bygga bättre byggnader.⁶⁷ Att beskriva den icke-kristna världen som ett mörker är en trop inom missionstexter från denna period. Missionärerna ser kristendomen som ljuset och de icke-kristna är fast i ”[…] det ’wärsta mörkret’[…]”.⁶⁸

Det är framför allt två texter som redogör för vakarangas traditionella afrikanska religion. Dels Mwari av den svenska missionären Harald von Sicard, dels Liten blir stor av den rhodesiska läraren Jotam Hove. De två texterna skiljes sig mycket ifrån varandra i sättet som religionen skildras. Hove som själv tidigare tillhörde vakarangareligionen innan han blev kristen redogör för trosinnehållet utan att döma ut det. Han berättar också om hur hans bröder började gå i missionärernas skola och sen hånade honom och sa ”Du är en hedning” och ”du vandrar tillsammans med demoner.”.⁶⁹ von Sicard dömer dock ut vakarangernas gud som en icke gud, en hednings gud.⁷⁰ De teologiska tankar som von Sicard bedömer som bra förklarar han med att vakarangerna måste ha hört om det från de vita.⁷¹

Det finns en stor skillnad i hur vita kristna och afrikanskt kristna skildras i Tillkomme ditt rike. Det framgår inte minst i Gustav Bernanders artikel Våra hednakristna från 1930.⁷² Sättet som de afrikanskt kristna skildras på skiljer sig inte särskilt mycket ifrån hur animisterna skildras. Bernander skriver att de ”hednakristna” inte kommit ifrån sina hedniska förfäder. Ölbegäret är fortfarande stort, relationen till det motsatta könet är ännu näst intill djuriskt och vidskepligheten har följt med dem in i kristendomen.⁷³ Att beskriva koloniserade folk som djuriska är inte en ovanlighet. Robert Odén lyfter i sin bok ett exempel av denna typ av beskrivning. ”de lever ’såsom boskap och söka blott det som behagar dem[…]”⁷⁴ Denna typ av beskrivning av andra människor används för att rättfärdiga kolonialmakter och förtryck. Inom missionen blir det även ett sätt att visa på vikten av missionen. Det är alltså genom missionen som ”de djuriska folken” kommer att civiliseras.

67 Tillkomme ditt rike, årgång 1, Danell, 1906, s.14

68 Odén 2012, s.94

69 Tillkomme ditt rike, årgång 30, Hove, 1935, s.131

70 Tillkomme ditt rike, årgång 24, von Sicard, 1934, s.47

72 Tillkomme ditt rike, årgång 25, Bernander, 1935 s.31

74 Odén 2012, s.96

(20)

I artikeln Våra hednakristna skildras även de som tillhör traditionell afrikansk religion,

”hedningarna”, och deras väg till kristendomen genom missionen. Bernander menar att

”hedningarna” inte har möjlighet att känna skuldkänslor då de inte har en högre moralisk måttstock motsvarande den som finns i kristendomen.⁷⁵ Vidare förklarar Bernander att det finns en del av de som tillhör traditionell afrikansk religion som övergår till kristendomen för att vinna en högre social ställning.⁷⁶ Vid den här tiden är det inte norm bland rhodesierna att vara kristna. Denna tanker utgår dock från att det är för missionärerna och i viss mån kolonialmakten som rhodesiernas sociala ställning skulle höjas.

I samma artikel framgår det att Tillkomme ditt rikes läsare hemma i Sverige har en idealbild av hur de afrikanska kristna bör vara. Enligt denna bild bör de ”hednakristna” vara en spegling av de första kristna församlingarna som de skildras i Apostlagärningarna i Nya testamentet. Bernander svarar även på idealbilden i sin artikel och menar att de afrikanska kristna i Rhodesia står mycket långt ifrån idealet. Han menar fortsatt att idealbilden till viss del kan beror på att Svenska Kyrkans missionärer bara skildrar de ljusa sidorna av missionen och inte redogör för när de möter motstånd mm.⁷⁷ Det är dock lätt att konstatera att missionärerna inte bara redogjort för de ljusa sidorna när det kommer till hur de skildrar rhodesierna.

Även andra missionsorganisationer med verksamhet i landet nämns i Tillkomme ditt rikes berättelser om arbetet i Rhodesia. De olika missionerna skildras på olika sätt, de äldre och väl etablerademissionerna som hör till evangeliska, protestantiska och romersk-katolska kyrkan tycks uppskattas i högre grad än de missioner som leds av frikyrkor. Baptistmissionen är en av de frikyrkliga missionerna med verksamhet i Rhodesia. De svenska missionärerna ifrågasätter huruvida rhodesierna genom baptisternas mission kommer att kunna nå Gud. Detta speglar Svenska Kyrkans syn på frikyrkliga samfund i stort under perioden. En anledning till denna negativa skildring kan dock vara att baptisterna hade tagit över svenskarnas missionsstation medan den var obemannad.⁷⁸

Missioner från evangeliska kyrkor så som Parisiska Evangeliska Missionssällskapet skildras i mjukare och mer uppskattade ordalag. Ett exempel är hur de svenska missionärerna fick användning av parisermissionens läroböcker och psalmböcker i sitt arbete bland basuterna.

Parisermissionen bedrev mission riktad till batufolket under en längre tid och tog fram dessa böcker för att batuerna skulle få fira gudstjänst på sitt eget språk.⁷⁹

77 Tillkomme ditt rike, årgång 25, Bernander, 1935 s.32

78 Tillkomme ditt rike, årgång 9, Sandström, 1914 s. 102

79 Tillkomme ditt rike, årgång 24, Rickland, 1929 s.28

(21)

De olika missionsorganisationerna som missionerade i Rhodesia hade gemensamma sammanträden i landets huvudstad, Salisbury, nuvarande Harare. Ett av dessa sammanträden skildras i Tillkomme ditt rike från 1938.⁸⁰ I artikeln fram går samarbetet mellan missionerna framför allt i frågor som rör relationen mellan missionen och kolonialmakten, där en av de största frågorna är frågan om hur skolorna ska arbeta.⁸¹ Några representanter från de olika missionerna presenteras i artikeln, det finns bland annat en representant från Svenska kyrkan, en från presbyterianska boerkyrkan, representanter från anglikanska kyrkan och till och med en representant från romersk-katolska kyrkan.⁸² Det framgår också att Frälsningsarmén tidigare inte blivit kallade till sammanträdet men ringdes in då några anglikanska representanter fått förhinder.⁸³

När allt större andel av befolkningen i Rhodesia kristnas menar missionärerna att det är mycket viktigt att ständigt påminna de ny kristna som det lutherska arvet. Genom dessa påminnelser visar de på skillnaderna mellan den lutherska kyrkan och andra samfund. Påminnelserna är särskilt viktiga då de säger sig vara omgivna av otaliga sekter och reformerta missioner.⁸⁴ Vilka dessa så kallade sekter är klargörs inte i texten men i senare årsberättelser från Rhodesia är det afrikanska grenar av väckelsekyrkor som skildras som sekter.⁸⁵ I samma artikel får läsaren även veta att de reformerta kristna uppfattas som ett problem av den svenska missionären. Han menar att rhodesierna har lättare för att förstå den reformerta formen av kristendom och de reformerta tycks inte lägga lika stor vikt vid att helt lämna de hedniska bruken bakom sig. Det evangeliska budskapet är svårt för rhodesierna att förstå inledningsvis men när de väl förstått det blir det verkligt befriande för dem enligt artikelförfattaren.⁸⁶ De reformerta framställs alltså som intellektuellt och religiöst närmare rhodesierna för att påvisa att reformert kristendom är en lägre kristendom än den lutherska.

Kolonialmaktens relation till kyrkan i stort skildras som god. Cecil Rhodes, som Rhodesia fick sitt namn efter, hade en god relation till kristen missionen. Han och statsmakten var noga med att alla de olika missionerna som rörde sig i landet skulle ha egna områden. Den brittiska kolonialmakten gav årligt statsstöd till missionernas skol- och sjukvårdsverksamheter.⁸⁷ Kolonialtjänstemännens egna trosuppfattningar skildras inte i någon vidare utsträckning. Det beskrivs dock att det fanns

”vita hedningar” i Rhodesia. De sades ha mycket gott som de kunde njuta av men de hade inte

80 Tillkomme ditt rike, årgång 33, Rickland, 1938, s.90 ff

81 Tillkomme ditt rike, årgång 33, Rickland, 1938, s.94

85 Svenska kyrkans missionsstyrelses årsbok, Sundgren, 1949 s.57

87 Tillkomme ditt rike, årgång 34, Linge, 1939, s.118

(22)

Guds ord.⁸⁸ De vita icke-kristna i landet har mycket gott genom att de är ett civiliserat folk, de enda de saknar för att vara skildras på samma nivå som de andra vita är kristendomen.

Evangelisterna var på många sätt missionärernas närmaste kollegor men de skildras ofta som att de huvudsakligen skapade problem och extra arbete för missionärerna. En av de stora bristerna hos evangelisterna uppges vara deras sätt att predika. Det beskriv som att deras predikningar utgjordes av bibelförklaringar där de återgav texten och förklarade vers för vers. Enligt missionärerna hade evangelisterna också lätt för att fastna i detaljer ”av mindre värde”. Inte ens med missionärernas stödanteckningar klarade evangelisterna av att predika enligt artikelförfattaren.⁸⁹ Ett annat problem med evangelisternas predikningar var att de ofta tog avstamp i sina gamla seder och trosåskådningar från den traditionella afrikanska religionen, ”hedendomen”. När evangelisterna talade om ondska, talade de om andemakterna som lurar överallt ut i naturen och i människors inre.⁹⁰ Evangelisterna är formade av både de bra och dåliga karaktärsdragen från deras stammar och det innebar att missionärerna måste slipa och fostra evangelisterna till deras uppgift. Artikelförfattaren klargör dock att evangelisterna trots det är ovärderliga tillgångar för missionsarbetet.⁹¹

Det är inte bara i evangelisternas predikningar som de deras tidigare trosåskådningar lyser igenom.

Missionärerna berättar om en evangelist som är anställd av missionen som trots sin kristna tro valde att vända sig till en medicinman i stället för en läkare vid sjukdom.⁹² Han valde att göra detta för att vakarangerna enligt missionärerna har en inbyggd tro på att trolldom och andemakter är det som orsakar sjukdom.⁹³

Missionärerna beskriver ofta sig själva med viss ödmjukhet men när de skildrar varandra är de vanligen uteslutande positiva. En del av de missionärsskildringar som finns i Tillkomme ditt rike är skrivna om missionärer efter deras död för att berätta om hur viktiga de varit på missionsfältet. I början av 1930-talet finns två sådana missionärsskildringar, en om Ingegerd Ehn och en om Gösta Sillén.

Ingegerd Ehn arbetade i Rhodesia mellan 1916 och 1930 då hon dog och begravdes i Mnene.⁹⁴ Ehn arbete på Rhodesiafältet var omfattande. Dels arbetade hon med flickskolan och skolhem för flickor, dels arbetade hon med sjukvården och på sjukhuset i Mnene.⁹⁵ Hon beskrivs som mycket

88 Tillkomme ditt rike, årgång 21, Köhlquist, 1926 s.64 f

89 Tillkomme ditt rike, årgång 16, Eriksson, 1921, s.49

95 Tillkomme ditt rike, årgång 16, E. Tilander, 1931, s.65 f

(23)

kärleksfull. Hon citeras vid ett flertal tillfällen i texten. Ett sådant citat är "Man lär sig älska de svarta, som en mor älskar sina barn, outgrundligt mycket."⁹⁶ Det framgår också i texten att det var ett mycket svårt arbete hon tagit på sig men att det var med Guds hjälp som hon klarade det.⁹⁷ Beskrivningen av Ehn visar tydligt på synen på den kvinnliga missionärens arbete som en kärlekshandling och en moder för många.

Gösta Sillén arbetade både i Sydafrika och i Rhodesia under sin tid som missionär och dog slutligen i Rhodesia 1931.⁹⁸ Silléns intresse för missionen tycks ha väckts tidigt i livet och redan innan han skickats ut hörde han sig för om både Sydafrika och Rhodesia. Han frågade då inte uteslutande om missionsarbetet utan också om de politiska förhållandena, folken, språken och landen i stort.⁹⁹ Sillén hade tydligen planer på att utveckla Svenska kyrkans mission i Rhodesia.¹⁰⁰ Vad dessa idéer bestod i framgår dock inte. Ett utmärkande drag hos Sillén var att hur har bemötte rhodesierna.

[…] han som få kunde stå på förtrolig fot även med infödda, utan ett själv dragas ned eller låta förleda sig till att favorisera någon eller duperas av den lismande inställsamhet, som är ett långt ifrån sällsynt karaktärsdrag hos de infödda.¹⁰¹

Sillén såg människor som människor och dömde dem inte utefter några andra mallar. Det ledde till att han fick både svarta och vita vänner. Detta beskrivs som något mycket ovanligt bland missionärerna.¹⁰² I detta finns en anmärkningsvärd dubbelhet hos författaren. Författaren lyfter Silléns sätt att se på människor som likvärda som något positivt samtidigt som författaren själv beskriver rhodesierna i negativa ordalag.

Missionärerna skildrar alltså missionsorganisationer och Rhodesias innevånare olika beroende av religiös tillhörighet och samfundstillhörighet. Högst i hierarkin stod Svenska kyrkans missionärer tillsammans med de andra vita evangeliska-lutherska missionsföreträdarna. Därefter följer företrädarna för vita väletablerade evangeliska missioner och romersk-katolska missionen.

Frikyrkosamfundens företrädare och företrädarna för den reformerta missionen stod tydligt under de andra missionerna. De svarta kristna stod lägst i den kristna hierarkin. De svarta som inte var kristna stod allra lägst enligt missionärernas skildringar.

97 Tillkomme ditt rike, årgång 26, E. Tilander, 1931, s.70 f

98 Tillkomme ditt rike, årgång 28, Othenius, 1933, s. 84

99 Tillkomme ditt rike, årgång 28, Othenius, 1933, s.76

101 Tillkomme ditt rike, årgång 28, Othenirs, 1933, s.80

(24)

3.3 Etnicitet

I de tidiga berättelserna skildrar inte missionärerna sig själva eller varandra särskilt tydligt utan fokuserar snarare på att berätta om missionsfältet och vilka som lever inom området.

Artikeln Stammar och tungomål på vårt Rhodesia-fält från 1935 ägnas helt åt att berätta om de olika stammarna och kategoriserar dem framför allt utifrån utseende.¹⁰³ Detta tyder på att rasbiologi påverkade hur missionärerna såg på människor. 1909 skapades i Sverige det Rasbiologiska sällskapet, 1922 grundades det Rasbiologiska institutet i Uppsala och 1934 kom de första svenska steriliseringslagarna.¹⁰⁴ Min studie av missionen i Rhodesia sker alltså under samma tidsperiod som rasbiologin växer fram i Sverige och det påverkar missionärernas sättet att se på andra människor och deras vilja att kategorisera människor.

I de tidigare årgångarna av Tillkomme ditt rike förekommer till en tydlig rassegregation, till exempel i artikeln En oxvagnsfärd i Rhodesia från 1916. I artikeln beskrivs det att de har olika lägereldar för de vita(missionärerna) och de svarta tjänarna de har med sig på resan. Det framgår att det inte kan bero på att de är för många, då de är endast tre vid vardera elden. Det har också två separata aftonböner om kvällen, en för de vita om en för de svarta.¹⁰⁵

En maktasymmetri som tydligt har med etnicitet att göra är att de svenska missionärerna kallas just för missionärer medan de sydafrikaner och senare även rhodesierna som jobbar med dem på fältet och till stor del utför samma arbetsuppgifter kallas för evangelister. Evangelisterna relation till missionärerna skildras som sjuksköterskans relation till läkaren.¹⁰⁶ Arbetsuppgifterna är i stort de samma men missionären liksom läkaren har det övergripande ansvaret.

I artikeln Vad jag hörde och såg i Rhodesia september 1926 redogör Gurly Norenius för sin vistelse i Rhodesia. Den vita svenska prästen och den vita svenska läkaren skildras som hjältar. De klarar inte bara av sina mycket krävande yrken utan de har också kroppsligt ansträngande arbetsuppgifter som tillkommit på fältet. De måste till exempel bygga sina egna lokaler själva. En stor arbetsuppgift för dem båda är också det faktum att de har svarta medhjälpare som sägs behöva ständig uppsikt för att allt arbete inte ska vara förgäves.¹⁰⁷ Nayar skriver att det är vanligt inom den ”civiliserande missionen” att göra den vite till arbetsledare och den svarte ”infödingen” som elev, barn eller tjänare i behov av hjälp.¹⁰⁸ På en mer konkretnivå innebär detta att om man hävdar att människor

103 Tillkomme ditt rike, årgång 30, Rickland, 1936 s.99 ff

104 https://www.levandehistoria.se/fordjupning-rasbiologi/kapitel-3-rasbiologin-i-sverige 2021-05-11

107 Tillkomme ditt rike, årgång 22, Norenius, 1927, s.60, s.63

108 Nayar 2010, s.38

(25)

i koloniserade länder och på missionsfälten är i behov av hjälp kan man på så sätt rättfärdiga den västerländska närvaron och makten. Som en del i detta problem förklaras i källmaterialet att prästens svarta medhjälpare, evangelisterna, har en bristfällig utbildning.¹⁰⁹ Det framgår inte vilken del av medarbetarnas utbildning som brister. Om det är bristande utbildning på småskolenivå som är problemet är det en sak men om det är bristfällig utbildning i kristendom och predikan som är problemet torde inte missionärerna ha några andra att skylla än sig själva. Detta då det är de svenska missionärerna som utbildar sina egna evangelister.

Att de svenska missionärerna ser sig själva som särskilt utvalda till missionen och missionsfältet i Rhodesia framgår tydligt i Tungomål och stammar på vårt Rhodesia-fält i Tillkomme ditt rike årgång 30, år 1935.

Det måste ses såsom en Guds ledning, att detta missionsfält givits just åt oss svenskar. Genom vår ställning i världen äro vi mera benägna och kanske även mera skickade än stormaktsfolken att uppskatta andra nationers språk och seder. Vi ha kanske lättare att taga hänsyn till de säregna Guds gåvor, som andra folk och stammar fått sig tilldelade, för att så, med tillvaratagande av dessa, föra dem till delaktighet av den >>outsägligt rika gåvan>>, frälsningen i Jesus Kristus.¹¹⁰

I citatet framgår inte bara de svenska missionärernas syn på sig själva som utvalda och ledda av Gud utan skribenten menar även på att andra folk har fått gåvor från Gud. Den gudlöshet som annars ofta framkommer i missionärernas omnämningar av afrikanerna är nu utbytt till att även afrikanerna har gudagåvor. Det är alltså genom Gud som denna svåra mission kan lyckas. Det tydliggörs dock att det också är svenskarnas ställning och benägenhet att förstå sig på andra som Guds mission kan genomföras. Dessa gåvor kan ses i ett rasbiologiskt ljus. Varje stam och folk har fått sina egna gåvor, gåvorna ska inte tappas bort i att de beblandas med varandra.

Det framgår med tydlighet i ett fler tal av texterna att missionärerna ser på människor på olika sätt beroende på hudfärg. Detta är dock inget ovanligt under denna tidsperiod. Som tidigare nämnt var rasbiologin stark förankrad i Sverige i början av 1900-talet. I föregående stycke finns ett exempel på hur de svenska missionärerna ser på sig själva. Missionärernas skildringar ger även uttryck för hur de ser på andra människor. Ett exempel på detta är Hjalmar Danells Ett fragment ur mina anteckningar om min resa i Rhodesia år 1904 där han redogör för när han och hans missionärskollega mötte en huvudman för en gård de besökte.

Hufvudmannen tiggde envist penningar af oss. Vi aktade oss dock visligen för att gifva honom något. Det skulle visserligen i detta sammanhang ha betydt, att vi hyllat honom såsom en stor man,

109 Tillkomme ditt rike, årgång 22, Norenius, 1927, s.64