S T A T E N S O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 1 9 2 9 : 3 5
F I N A N S D E P A R T E M E N T E T
STATSKONTORETS UTLÅTANDE
I FRÅGA OM
GRUNDERNA FÖR DEN OLIKA YERK OCH MYNDIGHETER ÅLIGGANDE PLACERINGEN
AV STATSVERKETS JÄMTE DÄRTILL HÖRANDE FONDERS KAPITAL
AVGIVET DEN 20 SEPTEMBER 1939
S T O C K H O L M
1 9 2 9
Statens offentliga utredningar 1929
K r o n o l o g i s k f ö r t e c k
1. Betänkande och förslag till förenkling av organisation och förvaltning å flottans stationer och varv samt örlogs- depån i Göteborg. Vissa byggnadsarbeten m. m. vid flot- tans station i Stockholm. ^Supplement till del 3. Lokal- frågor.) Beckman. 30 s. Fö.
2. Betänkande och förslag angående vissa ekonomiska spörs- mål berörande enskilda järnvägar. Beckman. 64 s. K.
3. Betänkande och förslag angående tryggande av hos en- skild arbetsgivare anställd personals rätt till utfäst pen- sion. Norstedt. 92 s. J u .
4. Svenska aktiebolags balansräkningar åren 1911—1926.
Tiden. 529 s. F i .
5. Bedogörelse för de ecklesiastika boställena. G. Koppar- bergs län. Av Henrik Bovin. Beckman, lij, 718 s. E.
6. Utredning och förslag rörande stndieunderstöd åt lär- jungar vid statens läroverk och med dem jämförliga läroanstalter. Norstedt. 107 s. 14 pl. E .
7. Berättelse rörande studier i vissa sinnessjukvårdsfrågor
— särskilt arbetsterapi och hjälpverksamhet — i Dan- mark, Tyskland, Holland och Schweiz. Norstedt. 117 s. S.
8. 1928 års tjänstesakkunnigas utredning och förslag i fråga om underofficerarnas tjänsteställning. Fahlcrantz.
90 s. Fö.
9. Betänkande med förslag till lagstiftning om åtgärder mot lösdriveri samt åtgärder mot sedeslöst leverne av samhällsskadlig art. Norstedt. 208 s. S.
10. Utredning och förslag rörande praktisk lärarknrs för blivande lärare vid de allmänna läroverken m. fl. un- dervisningsanstalter. Norstedt. 116 s. E.
11.- Förslag till omorganisation av rättsobducentväsendet m. in. Norstedt. 66 s. 1 karta. S.
12. Lagberedningens förslag angående vissa internationella rättsförhållanden. 1. Förslag till konvention mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge innehållande in- ternationellt privaträttsliga bestämmelser om äktenskap, adoption och förmynderskap m. m. Norstedt. 130 s. J u . 13. Lagberedningens förslag angående vissa internationella rättsförhållanden. 2. Förslag till konvention mellan Sve- rige, Danmark, Finland och Norge angående indrivning av underhållsbidrag m. m. Norstedt. 69 s. J u . 14. Betänkande med förslag till steriliseringslag. Beckman.
I l l s. S.
15. Betänkande med utkast till lagstiftning om ekonomiska föreningars rätt att driva inlåningsrörelse. Marcus. 39 s.
Fi.
16. Betänkande med förslag till förordning om motorfordon m. m. jämte därmed sammanhängande författningar samt till stadga om trafiken å vägar och gator. Marcus. 305 s. K.
17. Betänkande angående rationell skatteuppbörd. Marcus.
334 s. 5 utkast till blanketter. Fi.
Förslag till lag angående bekämpande av smittsamma hus- djurssjukdomar (epizootilag) och förordning med närmare föreskrifter angående bekämpande av smittsamma hus- djurssjukdomar (epizootiförordning). Norstedt. 154 s. J o . Utredning beträffande centralanstaltens för försöksvä- sendet på jordbruksområdet och en blivande högre lant- brnksnndervisnings inbördes ställning. Norstedt. 174 s.
28 skissritningar. J o .
Utredning och förslag rörande lantmäteriundervisningens ordnande. Marcus. 120 s. J o .
Betänkande och förslag rörande understöd åt den civila luftfarten. Beckman. 198 s. K.
Lagberedningens förslag till revision av ärvdabalken. 3.
Förslag till lag om testamente m. m. Norstedt. 450 s. J u . Förslag till tillämpningsföreskrifter till tulltaxeför- ordningen med motivering jämte utkast till anvis- ningar till nämnda föreskrifter. Norstedt. 72 s. F i . Betänkande angående en reformerad sjukförsäkring m. m.
Beckman, vj, 99 s. S.
Yttranden av häradshövdingar och rådhusrätter över pro- cesskommissionens betänkande angående rättegångsväsen- dets ombildning. Norstedt, iv, 325 s. J u .
Falsk förklaring. Falsk angivelse m. m. Förberedande utkast till strafflag. Speciella delen. 8. Av J. C.W.Thyrén.
Lund, Berling. 217 s. J u .
Betänkande angående statens medverkan för vinnande av ökad skogsproduktion å vissa marker. Marcus. 120 s. J o .
Betänkande angående moderskapsskydd. Norstedt. 213 s. S.
Betänkande med förslag till lagstiftning om alkoholist- vård. Marcus. 126 s. S.
Yttranden i anledning av betänkande angående ordnande av vissa ekonomiska och organisatoriska förhållanden vid genomförande av den ifrågasatta rättegångsreformen.
1. (Hovrätter, nedre justitierevisionen, justitiekanslern, häradshövdingar.) Norstedt, vj, 304 (2) s. J u . Yttranden i anledning av betänkande angående ordnande av vissa ekonomiska och organisatoriska förhållanden vid genomförande av den ifrågasatta rättegångsreformen.
2. (Rådhusrätter, vissa centrala verk, länsstyrelser, vissa sammanslntningar.) Norstedt, vj, 431 s. J u .
Utredning av vissa frågor rörande tillämpning av 1927 års skolorganisation. Norstedt. 45 s. E.
Utredning rörande allmänna läroverk för flickor m. m.
Norstedt. 108 s. E .
Betänkande angående statslån till kommuner för inköp av skogsmark i vissa fall. Marcus. 95 s. J o . Statskontorets utlåtande i fråga om grunderna för den olika verk och myndigheter åliggande placeringen av statsverkets jämte därtill hörande fonders kapital. Nor- stedt. 98 s. F i .
Anm. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet, J o . = jordbruksdepartementet.
Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anordning (nr 98) utgivas utredningarna i om- slag med enhetlig färg för varje departement.
S T A T E N S OFFENTLIGA U T R E D N I N G A R 1 9 2 9 : 3 5
F I N A N S D E P A R T E M E N T E T
STATSKONTORETS UTLÅTANDE
I FRÅGA OM
GRUNDERNA FÖR DEN OLIKA VERK OCH MYNDIGHETER ÅLIGGANDE PLACERINGEN
AV STATSVERKETS JÄMTE DÄRTILL HÖRANDE FONDERS KAPITAL
AVGIVET DEN 20 SEPTEMBER 1929
STOCKHOLM 1929
KUNQL. BOKTRYCKERIET. F. A. NOESTEDT & SÖNER
293075
^ \
T i l l K O N U N G E N .
Genom beslut den 24 september 1928 liar Eders Kungl. Maj:t anbefallt stats- kontoret att, i enlighet med de riktlinjer, som angivas i statsrådsprotokollet för nämnda dag, verkställa utredning samt inkomma med förslag till åtgärder för ernående av större enhetlighet och mera tidsenliga föreskrifter beträf- fande grunderna för den olika verk och myndigheter åliggande placeringen av statsverkets med därtill hörande fonders kapital.
o Enligt statsrådsprotokollet bör den av riksdagen begärda utredningen avse sådana kapitaltillgångar, som vederbörande myndigheter hava att i förränt- ningssyfte på längre eller kortare tid placera.
Vad som, enligt statsrådsprotokollet, till en början kräves är en fullständig överblick av de kapitaltillgångar, som falla inom utredningens ram. En re- gistrering av dessa tillgångar bör sålunda komma till stånd.
Huvudfrågan i utredningen är emellertid åvägabringande av enhetliga och mera tidsenliga regler beträffande placeringen av de tillgångar, som avses.
För fullgörande av det statskontoret sålunda lämnade uppdraget har stats- kontoret genom cirkulärskrivelse av den 15 november 1928 hän vänt sig till de statsmyndigheter, som kunde anses berörda av utredningen, med anhållan att i avseende å den av dem handhavda eller under deras tillsyn stående fond- förvaltningen inkomma med upplysningar angående
1) den organisation, som utövar förvaltningen;
2) gällande föreskrifter om förvaltning och revision, särskilt bestämmelser i avseende å medlens placering;
3) de förvaltade tillgångarnas storlek m. m. vid utgången av senaste räken- skapsår (med användande av vid statskontorets skrivelse fogade blanketter);
samt
4) de grunder, efter vilka bokföringsvärdena upptagits (inköpsvärde, nom.
värde e t c ) .
T l] !i ka har statskontoret i sin ovannämnda skrivelse anhållit, att berörda myndigheter ville — i den mån spörsmålet kunde äga betydelse för deras fond- förvaltning — avgiva yttrande
5) rörande lämpligheten av föreskrift om uppdelning av medlen på skilda placermgsobjekt;
6) angående lämpligheten av fastställande av viss belåningsgräns för lån mot inteckningar i fastighet och, vid förordande av sådan gräns, angående den- sammas bestämmande dels för jordbrukslägenhet och dels för annan fastighet;
7) huruvida och i vilken utsträckning fondmedel lämpligen kunna överläm- nas till riksgäldskontoret såsom lån;
4
8) i vad mån och på vilka villkor samma medel kunna placeras i räkning i riksbanken och i enskilda bankinrättningar;
9) huruvida vid förvaltning av ett flertal fonder dessa eller vissa av dem lämpligen kunna i avseende å förvaltningen sammanföras till en gemensam fond, såsom skett med vissa av statskontoret förvaltade fonder;
10) huruvida och på vilket sätt, därest särskild finansiell sakkunskap icke redan står vederbörande myndighet till buds, sådan anses böra beredas; samt 11) huruvida och på vilket sätt samarbete mellan olika myndigheter bör åvägabringas för undvikande av onödig konkurrens om tillgängliga place-
ringsobjekt. . Registreringen av fondtillgångarna har anknutits till tidpunkten tor det
vid skrivelsens avlåtande senast genomförda bokslut eller den 30 juni 1928.
Uppgifter beträffande fondtillgångarnas storlek, placering, avkastning m. m.
hava infordrats från samtliga statens centrala verk och lokala myndigheter, vilka i sina till riksräkenskapsverket för budgetåret 1927—1928 avgivna rä- kenskaper redovisat kapitaltillgångar av här åsyftad art. Då emellertid vissa myndigheter, exempelvis domkapitlen, till riksräkenskapsverket endast redo- visa en del av sina fonder, hava uppgifter införskaffats rörande samtliga un- der ifrågavarande myndigheters förvaltning^ stående fondtillgångar. Antalet i utredningen inbegripna myndigheter uppgår till 225.
I fråga om statskontorets fondförvaltning hava i utredningen icke inbegri- pits sådana fonder, vilkas tillgångar uteslutande tagas i anspråk för utlåning enligt av Kungl. Maj:t och riksdagen fastställda grunder, d. v. s. samtliga statens utlåningsfonder samt den med dessa i fråga om kapitalmedlens disposi- tion närställda manufakturförlagslånefonden. Däremot har det ansetts lämp- ligt att i utredningen medtaga samtliga tillgångar å rusdrycksmedelstonden
(bostadslånefonden) samt handels- och sjöfartsfonden ehuru Kungl Maj:t och riksdagen i viss utsträckning reglerat utlåningen a dessa fonder. JJa i de direktiv, som meddelats för utredningens genomförande, särskilt omnämnts fonden för statens aktier, hava jämväl å denna fondtitel redovisade tillgångar upptagits bland de för statskontoret registrerade tillgångarna.
Arméförvaltningen har utöver egentliga fondmedel jämväl meddelat upp- e f t e r rörande hos arméns truppförband redovisade enskilda; lagerkassor och kompanikassor. _ Samtliga ifrågavarande uppgifter hava influtit i den verk-
ställda registreringen. , ..ef -, t -,
De av de olika statsmyndigheterna lämnade uppgifterna toetraiiande iond- tillgångarnas storlek och placering m. m. hava sammanställts i bifogade tabell I Denna tabell upptager summan av de hos varje myndighet den 30 juni lyz»
redovisade fondmedel och angiver därjämte, huru dessa fondmedel vid samma tidpunkt varit placerade. Vidare har, för att lättare vinna en överblick over de placerade medlens fördelning, fondtillgångarnas olika placenng for varje myndighet i tabell I I angivits i procent (helt procenttal) av totala fondkapi-
t aS a s o m förenämnda sammanställning i tabell I utvisar, uppgingo de fondtill- crånffar som den 30 juni 1928 redovisades hos statens myndigheter till en sa fvsevärd summa som 1 383 534 046 kronor 85 öre. I denna summa mga, emel- lertid såsom tidigare angivits, vissa hos statskontoret redovisade tillgångar, vilka tagits i anspråk för av Kungl. Maj:t och riksdagen beslutad forstrack- ninff eller utlåning. Undantager man dessa tillgångar som i runt tal belöpa s S till 237 miljoner kronor, uppgå de fondmedel vi ka v a n t föremal for placering genom vederbörande myndigheters egna åtgärder, till c a 1 14b mil-
J 0Denki0?a0biån upptagna tillgångssumman å omkring 1383 miljoner kronor redovisades den 30 juni 1928 på följande satt:
5
Kr.
kontanta behållningar 862 585:16 innestående i Sveriges riksbank 4 806 280: 07
» privatbanker 32 730 456: 36
» hos riksgäldskontoret 94 401901:33
> å postgiroräkning 452 559: 34 fastigheter och lösören 18 487 716: 09 obligationer 446 637 886: 14
aktier 181986558:98 inteckningslån 143 749 208:73
lån till centralkassor för jordbrukskredit 4 914 040: — lån till landsting, kommuner eller mot kommunal garanti 374 958 918: 31 övriga lån och fordringar 79 545 936: 34 Summa kapitalmedel 1 383 534 046: 85
Såsom av tabell I framgår, har endast ett fåtal myndigheter (15) fondtill- Tillgångar gångar innestående å giroräkning i riksbanken. Summan av sålunda redo- • Sveriges visade medel uppgår till 4.8 miljoner. Då riksbanken häivid icke gottskriver n'{sban}c- någon ränta, torde ifrågavarande placeringar huvudsakligen avse sådana me-
del, som erfordras för bestridande av löpande utgifter.
Placeringarna i privatbanker belöpte sig den 30 juni 1928 till i runt tal 32.7 Placeringar miljoner. Dessa placeringar fördela sig å de olika privatbankerna på ungefär i privat- foljande sätt: två banker med vardera c:a 6.5 miljoner kronor, en bank med banker- omkring 4 miljoner kronor, en bank med c:a 2.5 miljoner kronor, sex banker
med en var 1—2 miljoner kronor, fem banker med en var 200—700 tusen kro- nor, nio banker en var med mindre belopp upptill 90 tusen kronor samt i övrigt med c:a 2.3 miljoner kronor å diverse sparbanker.
Självfallet växla de hos privatbankerna innestående summorna från tid till annan. Av ovannämnda hos diverse sparbanker innestående tillgångar å c:a 2.3 miljoner kronor belöpa sig endast 285 kronor å postsparbanken och övriga tillgångar å ett flertal lokala sparbanker.
I fråga om bankplaceringarnas fördelning å de olika myndigheterna belöpa sig de större summorna givetvis å de större förvaltningarna. Särskilt stora bankbehållningar redovisas av statskontoret (10 miljoner) samt av general- poststyrelsen för postsparbankens och postgirorörelsens räkning (respektive 2.8 miljoner och 9.5 miljoner). Detta är beroende av att för nämnda förvaltningar fondmedel i viss större utsträckning måste hållas likvida.
Oaktat ränteavkastningen å de i bank placerade medlen i allmänhet är ej oväsentligt lägre än vid fastare placering, förekomma, såsom framgår av ta- bell I I , bankplaceringar i stor utsträckning vid vissa förvaltningar. Så är särskilt förhållandet vid de mindre fondförvaltningarna, såsom vid ett flertal allmänna läroverk, en del hospital, domkapitel, folkskoleseminarier och tek- niska läroverk. Beträffande exempelvis läroverken hava av sjuttiosju läro- verk femton läroverk mera än 90 procent av tillgångarna placerade i bank samt ej mindre än trettiotre läroverk, d. v. s. inemot hälften av antalet, mera än 50 procent av tillgångarna i bank.
Vid en granskning av uppgifterna å den ränta, som varit tillförsäkrad olika statsmyndigheter å medel, innestående i privata banker, konstateras, att denna ränta varit i hög grad växlande. Detta förhållande gäller icke blott beträf- fande myndigheter å olika orter, utan även dels beträffande olika myndig- heter å samma ort, dels ock beträffande en och samma myndighet för olika slag av räkningar samt för olika banker.
Frånsett ett antal mindre förvaltningar, företrädesvis läroverk, vilka genom avtal med vissa lokala banker, vanligen sparbanker, tillförsäkrats en ränta,
6
som i fråga om för längre tid placerade medel med x/2 procent eller i några un- dantagsfall 1—2 procent överstiger av bankerna eljest medgiven högsta depo- sitionsränta, torde de förmånligaste räntevillkoren hava utvunnits av dels vissa större förvaltningar, nämligen riksförsäkringsanstalten, pensionsstyrelsen, statskontoret, generalpoststyrelsen och järnvägsstyrelsen, samtliga i Stockholm,
dels vissa andra likaledes till Stockholm förlagda myndigheter och institutio- ner, såsom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, tekniska högskolan, institutet för blinda (å Tomteboda) och tekniska skolan, dels ock slutligen vissa utom Stockholm förlagda, såsom domkapitlet i Göteborg, samrealskolorna i Vimmer- by och Varberg, högre allmänna läroverken i Strängnäs, Nyköping, Ystad, Halmstad och Uddevalla samt av arméfördelningar och arméns truppförband Hallands regemente, Smålands artilleriregemente, Västra arméfördelningens stab, Dalregementet och Norrbottens regemente. Nu uppräknade myndigheter hava nämligen å medel, innestående å checkräkning hos affärsbankerna, till- försäkrats gällande depositionsränta, vilken den 30 juni 1928 utgjorde 4 pro- cent. Eljest har för ett flertal statsmyndigheter vid placeringar hos affärs- banker gällt den räntesats, som tillförsäkrats insättare i allmänhet och som exempelvis för medel å checkräkning vid nyssnämnda tidpunkt utgjort 1 pro- cent. Denna senare lägre ränta har sålunda åtnjutits av följande i Stockholm förlagda institutioner och myndigheter, nämligen medicinalstyrelsen, karolin- ska institutet, nationalmuseum, vitterhetsakademien, arméförvaltningen (ar- tilleridepartementet), kommerskollegium och de större läroverken ävensom av vissa å andra platser förlagda institutioner, såsom domkapitlen i Uppsala, Lin- köping, Strängnäs, Västerås, Karlstad och Härnösand, läroverken i Uppsala, Skara, Vänersborg, Eskilstuna, Västerås, Karlstad, Östersund och Sundsvall, vissa truppförband, exempelvis Norra skånska infanteriregementet, Vendes ar- tilleriregemente, Skånska trängkåren m. fl.
För dessa senare myndigheter, vilka, med hänsyn till den låga räntan å check- räkning sökt placera medel i större utsträckning å fastare räkningar med för- månligare räntevillkor, hava emellertid även dessa räntevillkor varit varierande.
Vid placeringar å sparkasseräkning i affärsbanker har räntan för myndigheter i Stockholm varit fixerad till 3 procent, medan samma ränta för myndigheter i övriga delar av landet utgått med 3.5 eller i några undantagsfall med 4 och 4.5 procent. Å sparkasseräkningar i sparbanker har räntan i allmänhet varit
1/2 procent högre än den av affärsbankerna å samma slags räkning tillförsäk- rade, men varierat i ännu högre grad å olika orter (från 3.5 ända upp till 6 procent).
Vilken betydelse härovan angivna variationer i räntevillkoren å olika bank- räkningar haft för de skilda myndigheterna framgår av den i tabell I I I åter- givna medelräntan för bankplaceringarna. Denna medelränta växlar nämligen mellan lägst 1 procent och högst c:a 5 procent.
Placering Följande myndigheter hava fondmedel deponerade hos riksgäldskontoret, hos riks- nämligen pensionsstyrelsen (5 miljoner), statens pensionsanstalt (73.7 miljo- lot-t n e r) ' generalpoststyrelsen (för pensionsfondens räkning 5.7 miljoner) och tele- grafstyrelsen (för pensionsfondens räkning 10 miljoner). Placeringarna, som uppgå till sammanlagt i runt tal 94.4 miljoner, grunda sig på av Kungl. Maj :t meddelade bestämmelser. Rätt till dylik placering är enligt gällande bestäm- melser förbehållen förutom nyssnämnda myndigheter jämväl riksförsäkrings- anstalten, järnvägsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen, i de båda senare fallen för respektive pensionsfonders räkning. Räntan å de deponerade medlen, vil- ken bestämmes av riksgäldskontoret med hänsyn tagen till den effektiva me- delräntefoten för under senaste fem åren upptagna fasta statslån, utgjorde den 30 juni 1928 för statens pensionsanstalts och generalpoststyrelsens depo-
7 sitioner 5.1 procent samt för pensionsstyrelsens och telegrafstyrelsens deposi- tioner, vilka verkställts först år 1927, 4.6 procent.
Postgiroräkning har utnyttjats av endast ett mindre antal myndigheter Tillgångar ( 9 ) . Samtliga tillgångar å dylik räkning belöpa till c:a 450 tusen. Å dessa ä postgiro-
medel gottskrevs den 30 juni 1928 en ränta å 1.8 procent. rakning.
Omkring 446 miljoner, i det närmaste motsvarande en tredjedel av hela fond- Obligations- kapitalet, äro placerade i obligationslån. Vid en å bifogade tabell IV genom- ^an- förd fördelning av ifrågavarande placeringar å svenska statens, hypoteksin-
rättningars, kommunala, industri- och utländska obligationer har befunnits, att c:a 201 miljoner äro placerade i svenska statens obligationslån, c:a 119 miljoner i hypoteksinrättningars obligationslån, c:a 85 miljoner i kommunala obligationslån, c:a 40 miljoner i industriella eller liknande företags obliga- tionslån samt slutligen en mindre del eller c:a 600 tusen i utländska staters obligationslån. Vad som härvid tilldrager sig uppmärksamhet, är den jäm- förelsevis stora omfattningen av placeringar i industri- eller därmed jämför- liga obligationer. Befogenhet att inköpa dylika obligationer är för närva- rande endast medgiven generalpoststyrelsen i fråga om medel, innestående i postsparbanken eller i postgirorörelsen. Av fondernas totala innehav av in- dustriobligationer å c:a 40 miljoner belöpa sig respektive c:a 22.4 miljoner och 5.2 miljoner å postsparbanksmedlen och postgiromedlen. Men ganska be- tydande poster industriobligationer redovisas även av en del andra myndighe- ter, såsom riksförsäkringsanstalten (2.7 miljoner), statskontoret (500 tusen), Uppsala domkapitel (400 tusen), vitterhetsakademien (380 tusen), Uppsala universitet (4.2 miljoner), karolinska institutet (200 tusen), tekniska högsko- lan (280 tusen), bergsskolan i Filipstad (251 tusen), statens pensionsanstalt
(540 tusen) samt järnvägsstyrelsen (för pensionsfondens räkning 1.5 miljoner).
För dessa fall gäller antingen att inköp av obligationerna skett, sedan Kungl.
Majrts medgivande därtill i varje särskilt fall inhämtats (riksförsäkringsan- stalten) eller att befogenhet till dylikt inköp varit medgiven i tidigare gällande bestämmelser (statens pensionsanstalt, järnvägsstyrelsen) eller att obligatio- nerna ställts till förfogande genom donationer (statskontoret, karolinska insti- tutet m. fl.) eller ock slutligen att beslut om obligationernas inköp fattats av myndighet, som i fråga om fondmedlens placering icke varit bunden av några reglementariska föreskrifter (Uppsala universitet, Uppsala domkapitel, vitter- hetsakademien, tekniska högskolan).
Placeringar i utländska obligationslån redovisas av statskontoret (danska statsobligationer å 495 tusen), som därtill ägt befogenhet enligt de för ämbets- verket i nådigt brev den 31 augusti 1877 meddelade bestämmelser, av vitter- hetsakademien (danska stats- och hypoteksbanksobligationer, tyska bank- och industriobligationer samt finska hypoteksbanks- och kommunala obligationer allt som allt å c:a 96 tusen), vars styrelse beslutat ifrågavarande placering, samt i några mindre poster dels av tre läroverk, vilka torde hava bekommit obligationerna i samband med donationer, dels ock av järnvägsstyrelsen, vilken för en donationsfonds räkning inköpt danska statsobligationer.
Fondernas innehav av obligationer åskådliggöres ytterligare i tabell V, däri de redovisade tillgångarna av olika slags obligationer angivits i procent av det totala obligationskapitalet.
Av tabell I V framgår vidare, att den totala medelräntan å det i obligations- lån placerade fondkapitalet i allmänhet belöper sig till c:a 5 procent. I de fall medelräntan mera väsentligt understiger detta tal, torde detta i allmän- het vara beroende på ett oförmånligare ränteläge å obligationsmarknaden vid tidpunkten för placeringens genomförande.
Enligt nådigt cirkulär den 14 januari 1871 skola obligationer, vilka inkö- pas av allmänna verk och inrättningar, som disponera statens medel, bokföras
8
till inköpspris, med utsättande inom linjen av deras nominella värde. De av myndigheterna nu redovisade tillgångarna i obligationer äro i de flesta fall bokförda i enlighet med bestämmelserna i nämnda cirkulär. Hos vissa myn- digheter, såsom t. ex. fångvårdsstyrelsen, medicinalstyrelsen, vissa hospital, domkapitel, allmänna läroverk m. fl. bokföras emellertid ifrågavarande till- gångar till deras nominella värde eller värden, som i varje fall icke överens- stämma med inköpsvärdena.
Aktier. Innehav av aktier redovisas till ett sammanlagt bokfört värde av c:a 182 miljoner. Däri ingå i första hand hos statskontoret under titeln »Fonden för statens aktier» redovisade c:a 160.9 miljoner, utgörande för statsverkets räk- ning i enlighet med särskilda riksdagsbeslut tecknade aktier i Luossavaara- Kiirunavaara aktiebolag å nominellt 100 miljoner, aktiebolaget svenska to- baksmonopolet å nominellt 29 miljoner, svenska stenkolsaktiebolaget Spetsber- gen å nominellt 200 000, aktiebolaget Jordbrukarbanken å nominellt 15 mil- joner, ostkustbanans aktiebolag å nominellt 15 miljoner och Kalix träindu- striaktiebolag å nominellt 400 tusen. Pensionsstyrelsens och riksförsäkrings- anstaltens aktietillgångar å respektive 16 172 000 kronor och 988 595 kronor omfatta följande med Kungl. Maj:ts medgivande förvärvade aktier, nämligen dels, i vad det gäller pensionsstyrelsen, aktier i aktiebolaget svenska tobaks- monopolet, aktiebolaget vin- och spritcentralen samt aktiebolaget kurortsverk- samhet (ett företag, som är ägnat att i pensionsförsäkringens intresse bereda kurortsvård), dels ock, i vad det gäller riksförsäkringsanstalten, aktier i ak- tiebolaget vin- och spritcentralen.
övriga myndigheters aktieinnehav, vilka i allmänhet torde hava uppkommit genom donationer, representera ett sammanlagt värde av c:a 3.9 miljoner.
Av tabell V I framgår, huru de olika myndigheternas aktietillgrångar för- dela sig med hänsyn till aktiernas art (bankaktier, industriaktier samt trafik- och rederiaktier), ävensom förhållandet mellan nominella värdena och bokfö- ringsvärdena inom de olika grupperna. Därjämte har med ledning av läm- nade uppgifter i samma tabell angivits 1927 års utdelningar i procent av bok- förda värdena.
Omnämnas bör beträffande karolinska mediko-kirurgiska institutets aktie- tillgångar, vilka tillkommit genom donation, att desamma enligt uppgift lära efter hand bliva föremål för utbyte mot andra placeringsobjekt.
Inteck- M0t säkerhet av inteckning i fast egendom äro fondtillgångar om tillsam- mngslån. m a n s c : a 143.75 miljoner placerade. De till beloppen största placeringarna i
dylika lån redovisas av följande till Stockholm förlagda myndigheter, näm- ligen generalpoststyrelsen för postsparbanken 63.3 miljoner och för postgiro- rörelsen 4.84 miljoner, statskontoret 39.6 miljoner, pensionsstyrelsen 14.94 mil- joner, järnvägsstyrelsen för järnvägspensionsfonden 8.4 miljoner, riksförsäk- ringsanstalten 1.7 miljoner, karolinska mediko-kirurgiska institutet 1.6 miljo- ner samt av följande å andra orter förlagda, nämligen Uppsala universitet 2.8 miljoner, Lunds universitet 1.9 miljoner och länsstyrelsen i Västmanlands län 1.3 miljoner.
Till huvudsaklig del är lånesumman placerad i stadsfastigheter. I vad det gäller de större till Stockholm förlagda förvaltningarna hava lånen dessutom kommit att så gott som uteslutande gälla fastigheter i Stockholm eller Stock- holms omgivningar. Ett undantag i detta hänseende utgör emellertid oPen- sionsstyrelsen, som av ovannämnda 14.94 miljoner redovisa 8.7 miljoner_ såsom lån i Stockholmsfastigheter och 6.2 miljoner såsom lån i landsortsfastigheter (i allmänhet sjukvårdsanläggningar). Lånens fördelning hos olika myndig- heter å jordbruksfastigheter och andra fastigheter framgår för övrigt av bi- fogade sammanställning (tabell V I I ) .
Då i de av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser angående fondmedels pla-
!) cering i allmänhet fastställts den gräns i förhållande till fastighetens värde, inom vilken vederbörande myndighet äger utlämna inteckningslån, torde det vara av intresse att påvisa, inom vilka värden de av myndigheterna redovisade inteckningslånen äro belägna. I tabell V I I I hava därför inteckningslånen sam- manförts i följande huvudgrupper:
a) lån inom 50 procent av fastighetsvärdet b ) » » 5 5 > > »
c) > » 6 0 » » » d) > » två tredjedelar » >
e) » utöver två tredjedelar » »
Såsom fastighetsvärden hava i samtliga fall räknats med fastigheternas taxeringsvärden.
Av ifrågavarande sammanställning inhämtas, att vid de mindre förvaltnin- garna inteckningslån i allmänhet ligga inom 50 procent av fastigheternas taxe- ringsvärden. Detta gäller åtminstone i de fall myndigheterna själva vidta- git en placering i inteckningslån. De inteckningar, som ligga över denna gräns, hava nämligen merendels ställts till myndigheternas förfogande genom dona- tioner.
Beträffande en del större förvaltningar, såsom pensionsstyrelsen, general- poststyrelsen (postsparbanken) och särskilt statskontoret, konstateras, att de redovisade lånen i jämförelsevis stor utsträckning ligga upptill 60 procent å två tredjedelar av fastighetsvärdena.
Medelräntan å placeringarna i inteckningslån har angivits i samma tabell.
Densamma har såsom synes merendels belöpt sig till c:a 5 procent.
Lån till centralkassor för jordbrukskredit hava utlämnats av riksförsäk- Lån till ringsanstalten, pensionsstyrelsen och generalpoststyrelsen (postsparbanken), central- Dessa lån belöpte sig hos de tre myndigheterna den 30 juni 1928 till samman- k.assor Xö;
lagt respektive 200 000 kronor, 3 300 000 kronor och 1 414 000 kronor. 3°kredit I allmänhet synes en viss återhållsamhet hava iakttagits vid placeringar av
ifrågavarande slag. Sålunda redovisar riksförsäkringsanstalten endast två lån, utlämnade till en och samma centralkassa under åren 1919 och 1920, pen- sionsstyrelsen elva lån, fördelade å fem centralkassor och utlämnade under åren 1917, 1919—1922, 1925 (ett lån) och 1927, samt postsparbanken fyra lån, fördelade å tre centralkassor och utlämnade under åren 1923, 1924, 1927 och 1928. För riksförsäkringsanstaltens båda lån gäller en fast ränta av re- spektive 53/4 och 5 procent samt en ömsesidig uppsägningstid av respektive sex och tre månader. För de från pensionsstyrelsen utlämnade lånen hava i samtliga fall fastställts en ränta, växlande allt efter förändringar i riksban- kens diskonto. De fastställda räntesatserna äro sålunda: a) % procent under nämnda diskonto, dock lägst 4.3 procent, b) samma räntevillkor, men jämväl med räntesatsens begränsning uppåt till högst 6 procent och c) 1\i procent över riksbankens diskonto, dock lägst 4.3 procent. Beträffande samtliga lån är avtalat om en uppsägningstid av ett år, dock i en del fall med rätt för pen- sionsstyrelsen att uppsäga lånet för omedelbar inbetalning. Av postspar- bankens fyra lån löpa två lån med fast ränta å respektive ö1^ och 43/4 procent samt två lån med en ränta som med respektive 1 procent och 3/4 procent över- stiger postsparbankens inlåningsränta. Uppsägningstiden är här 3—6 må- nader.
Såsom säkerhet för härovan omförmälda lån förekomma endast i ett fall (hos postsparbanken) inteckningar i jordbruksfastigheter. Eljest har någon säkerhet utöver centralkassornas egna reverser icke presterats.
Medelräntan å ifrågavarande placeringar belöpte sig den 30 juni 1928 till följande procent:
Lån till landsting, kommuner eller mot kommunal garanti.
Övriga lån och ford-
ringar.
hos riksförsäkringsanstalten 5.38
» pensionsstyrelsen 4.3
» postsparbanken , 4.58 I reverslån till landsting, kommuner eller mot kommunal garanti redovisas tillhopa c:a 375 miljoner. Av denna summa äro inemot 70 miljoner av Kungl.
Maj:t och riksdagen anvisade för bostadsproduktion från den av statskontoret förvaltade statens bostadslånefond. Statskontoret saknar eljest befogenhet att placera fondmedel genom utlämnande av lån av här angiven art. I de fall Kungl. Maj :t meddelat bestämmelser rörande placeringen av statliga fond- medel har sådan befogenhet medgivits riksförsäkringsanstalten, pensionssty- relsen, statens pensionsanstalt samt generalpoststyrelsen, i vad det gäller dess förvaltning av postsparbanks- och postgiromedel. Dessa myndigheter hava ock i betydande omfattning placerat fondmedel såsom lån till landsting och kommuner. Pensionsstyrelsen redovisar sålunda ända till 201.4 miljoner (51 procent av fondtillgångarna) i dylika lån, riksförsäkringsanstalten 11.2 miljo- ner, statens pensionsanstalt sammanlagt 51.1 miljoner och generalpoststyrelsen sammanlagt 39.8 miljoner. I övrigt hava i mindre omfattning kommunlån ut- lämnats av en del myndigheter, för vilka några närmare bestämmelser an- gående fondmedlens placering saknas, såsom av en del domkapitel, läroverk och länsstyrelser samt av universiteten.
Då det torde vara av intresse att erfara, huru de utlämnade lånen fördela sig på landsting, städer, borgerliga landskommuner och kyrkliga kommuner, har, såvitt det av föreliggande uppgifter varit möjligt, en dylik fördelning ge- nomförts för de olika myndigheterna å bifogade tabell I X , därvid bland lån till landsting jämväl inbegripits lån till väghållningsskyldiga och till tings- husbyggnadsskyldiga. Av tabellen inhämtas att av samtliga redovisade lån å c.-a 375 miljoner utgöra 52.2 miljoner lån till landsting, 224.3 miljoner lån till städer, 44.5 miljoner lån till borgerliga landskommuner samt 53.9 miljoner lån till kyrkliga kommuner. Här berörda låneverksamhet, som endast bedri- vits under senare tid, har såsom synes nått en betydande omfattning.
I sistberörda tabell är jämväl medelräntan å ifrågavarande lån angiven för varje myndighet, och framgår härav att denna medelränta i huvudsak väx- lar mellan 4.75 och 5 procent.
De under rubrik »övriga lån och fordringar» upptagna tillgångarna omfatta huvudsakligen reverslån. Arten och beskaffenheten av desamma framgår när- mare av anmärkningarna i tabell I .
Förvalt- ningsorga-
nisation.
Av de upplysningar, som vederbörande statsmyndigheter lämnat i avseende å den av dem handhavda eller under deras tillsyn stående fondförvaltningen, framgår följande.
Den organisation, som utövar förvaltningen, är i allmänhet myndigheten själv. Några av de större penningförvaltande myndigheterna hava emellertid utrustats med fullmäktige, som i viss grad deltaga i fondförvaltningen^
I behandlingen inom riksförsäkringsanstalten av frågor om placering _ av olycksfallsförsäkringsfondens medel samt om förändring av sådan placering skola, utom riksförsäkringsanstaltens chef och två byråchefer i anstalten, del- taga två av Konungen för tre år i sänder förordnade, på det finansiella om- rådet erfarna personer. Härjämte är bestämt, att i överläggningarna, men ^ej i besluten om nyssnämnda frågor skola deltaga två av Konungen för tre år i sänder förordnade personer, av vilka den ene utses bland de arbetsgivare, vil- kas arbetare äro försäkrade i riksförsäkringsanstalten, samt den andre bland nämnda arbetare.
Frågor om placering av pensionsförsäkringsfondens medel samt om föränd-
11 ring- av sådan placering handläggas av särskilda fullmäktige för fonden. Des- sa fullmäktige utgöras av pensionsstyrelsens chef och dennes ställföreträdare, fyra av Konungen för tre år i sänder förordnade personer, av vilka tre skola äga erfarenhet på det finansiella området samt den fjärde insikt och erfaren- het i sociala frågor i förening med praktisk kännedom om de mindre be- medlade ^ klassernas behov och levnadsförhållanden, samt vidare chefen för den byrå inom pensionsstyrelsen, som har att handlägga ärenden angående fonden.
Generalpoststyrelsen åligger att förvalta och fruktbargöra i postsparbanken innestående medel. Vid medelsplacering och behandling av andra frågor rö- rande postsparbanken _ deltaga tre postsparbanksfullmäktige, av vilka en till- lika är fullmäktig i riksbanken och en fullmäktig i riksgäldskontoret.
Förvaltningen av de hos de statliga myndigheterna förefintliga fondmedlen är i vissa fall ordnad i enlighet med meddelade donationsföreskrifter eller på grund av särskilt givna bestämmelser.
Sålunda har en hos fångvårdsstyrelsen förefintlig fond ställts under för- valtning av särskild styrelse. Fondens avkastning disponeras till viss del av fångvårdsstyrelsen. Beträffande vissa under medicinalstyrelsens förvaltning ställda fonder har bestämts, att denna styrelsens förvaltning skall ske i sam- råd med förtroendeombud för kår, vars intressen fonderna äro avsedda att främja.
Länsstyrelserna förvalta de till dem överlämnade fonderna, där ej, såsom i vissa fall skett, på grund av särskilda donationsbestämmelser förvaltningen anförtrotts åt vederbörande landshövding.
De hos domkapitlen befintliga fonderna förvaltas av domkapitlen själva. I något enstaka fall — exempelvis domkapitlet i Härnösand — har en särskild styrelse tillsatts för förvaltningen av viss fond.
Vid universiteten förvaltas kapitaltillgångarna av vederbörande drätselnämn- der, vid karolinska institutet och tekniska högskolan av vederbörande läroan- stalts förvaltningsnämnd.
oEnligt gällande läroverksstadga — av den 24 september 1928 (nr 412) — påvilar läroverkens ekonomiska förvaltningar respektive rektorsämbeten. I avseende å förvaltningen av de genom särskilda donationer till läroverken över- lämnade medel innehålla donationsurkunderna emellertid understundom före- skrifter i fråga om de donerade medlens förvaltning. I vissa fall är denna lagd i lärarkollegiets hand, i andra är bestämt, att det donerade kapitalet skall stå under förvaltning av förutom rektor en eller flera utom läroverket stående personer, t. ex. representanter för kommunen.
Vid ett läroverk — Kalmar högre allmänna läroverk — finnes, jämte den förvaltning, som jämlikt gällande läroverksstadga ombesörjes av rektor, i en- lighet med därom av Kungl. Maj :t meddelat beslut inrättad en donationsfonds- delegation, vilken övertagit skötseln av vissa fonder, som förut förvaltats av domkapitlet i Kalmar. Denna delegation består av rektor, fyra ordinarie äm- neslärare vid läroverket samt en av länsstyrelsen i Kalmar län utsedd, juridiskt bildad person.
Förvaltningen av de fonder och medel, som finnas hos folk- och småskolese- minarierna, utövas enligt i stadgan för statens folkskoleseminarier den 3 juli 1914 (nr 133) lämnad föreskrift av vederbörande rektorsämbete, där ej genom donationsbestämmelser är annorlunda stadgat.
De tekniska läroverkens kapitaltillgångar förvaltas av vederbörande läroan- stalts styrelse i enlighet med stadgan för tekniska fackskolor och tekniska gymnasier den 6 juni 1919 (nr 365).
De av de olika statsmyndigheterna förvaltade kapitaltillgångarna redovisas Revision.
i allmänhet i vederbörande myndighets till riksräkenskapsverket för gransk-
12
ning ingående räkenskaper, där ej i fråga om donationsmedel särskilda före- skrifter i fråga om revision finnas meddelade.
Vissa av domkapitlen förvaltade fonder och kassor hava icke upptagits av domkapitlen i deras till riksräkenskapsverket avlämnade räkenskaper, utan underkastats granskning av revisorer, utsedda av domkapitlen själva eller i vissa fall av stiftens prästerskap.
Detta förhållande har av statsrevisorerna uppmärksammats i deras år 1925 avgivna berättelse. Revisorerna ansågo sig då böra göra det uttalande, att det enligt deras mening måste anses principiellt oriktigt, att medel till så av- sevärda belopp som de, varom här vore fråga, av offentlig myndighet förvalta- des, utan att berörda förvaltning underkastades den granskning och kontroll, som eljest utövades med avseende å allmänna verks och myndigheters medels- förvaltning och räkenskapsväsende. Det syntes statsrevisorerna därför önsk- värt, att åtgärder vidtoges för att samtliga kassor och fonder måtte bliva, i likhet med andra av domkapitlen omhänderhavda medel, underkastade veder- börlig räkenskapsgranskning.
Riksdagen delade den av revisorerna uttalade uppfattningen. Enligt riks- dagens mening måste det därför anses påkallat, att en förändring i åe nuva- rande förhållandena beträffande domkapitlens medelsförvaltning vidtoges i avsikt att samma kontroll måtte erhållas över denna förvaltning som över an- nan förvaltning av allmän natur. Den kontroll, som sålunda borde anordnas, skulle, enligt riksdagens mening, icke omfatta av domkapitlen förvaltade fond- medel av enskild natur eller sådana donationsmedel, rörande vilka bestämmel- ser lämnats om särskild revision och kontroll å förvaltningen. Men riksdagen förmenade, att den omständigheten, att vissa medel blivit för särskilda ändamål donerade, icke borde utgöra något skäl för att desamma skulle undandragas berörda kontroll. Då riksdagen sålunda ansåg, att särskilda föreskrifter borde i nu ifrågavarande hänseende utfärdas av Kungl. Maj:t, anhöll riksdagen, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning rörande anordnandet av kontroll över domkapitlens medelsförvaltning samt utfärda de föreskrifter i berörda hänseende, som kunde anses erforderliga.
Nu berörda ärende lärer för närvarande vara beroende på Kungl. Maj:ts prövning i ecklesiastikdepartementet.
Beträffande rikets allmänna läroverk är i gällande stadga för läroverken bestämt, att räkenskaperna över de kassor, för vilka rektor ansvarar, ^skola, innan de underkastas granskning i riksräkenskapsverket, granskas av två utav kollegiet utsedda revisorer, varefter de föreläggas kollegiet och av d«ss leda- möter underskrivas. Göres icke anmärkning vid räkenskapernas beskaffenhet eller i avseende på någon för medlen ställd säkerhet och uppkommer i följd av grövre försummelse härutinnan för kassan förlust, skola kollegiets ledamöter, en för alla och alla för en, vara ansvariga för densamma.
Bestämmel- Av den förebragta utredningen framgår, att — med frånseende av de fall, ser i av- ^ pla c eringsföreskrifter lämnats i särskilda donationsurkunder — för fler- fondmedlens t a l e t a v
de penningförvaltande myndigheter, varom här är fråga, särskilt med- placering. delade bestämmelser saknas rörande placering av de utav dem förvaltade kapi-
taltillgångarna. Föreskrifter i detta avseende finnas endast meddelade för statskontoret, riksförsäkringsanstalten, pensionsstyrelsen, statens pensionsan- stalt, postsparbanken, postgirokontoret samt postverkets, telegrafverkets, sta- tens järnvägars och statens vattenfallsverks pensionsfonder.
Vad beträffar den av statskontoret handhavda kapitalplaceringen vill ämbets- verket framhålla följande.
Föreskrifterna rörande denna placering innehållas huvudsakligen i kungl.
brevet den 31 augusti 1877. Enligt berörda brev skola de av statskontoret
13 förvaltade fondmedlen göras fruktbärande i främsta rummet genom inköp av obligationer, utställda av riksgäldskontoret., av Allmänna hypoteksbanken, Svenska hypoteksföreningar, Bruksägarnas hypotekskassa eller av allmänna verk och inrättningar eller kommuner, som till sådana förbindelsers utgivande erhållit nådigt tillstånd och vilkas finansiella ställning fortfarande synes be- reda långivarna tillräcklig säkerhet, varjämte det för statskontoret är med- givet att inköpa norska, danska, tyska, franska eller engelska statspapper.
För den händelse värdepapper av nu anfört slag icke stå att erhålla till pris, som synes förenligt med tillbörligt avseende å medlens ränteavkastning, äger statskontoret utlämna lån med förbehåll av återbetalning inom viss tid efter uppsägning, ej överskjutande sex månader, eller lån på bestämd tid av högst ett år, emot säkerhet vare sig av sådana värdepapper, som få för fondernas räkning inköpas, eller av inteckning, fastställd i stenhus i Stockholm, beläget å fri och egen grund samt för all framtid brandförsäkrat i stadens brandför- säkringskontor, eller ock i jordegendom inom Stockholms stads område eller å landet. Det belopp, vartill sådan fastighet belånas, må i allmänhet icke över- stiga för stenhus i Stockholm tredjedelen av brandförsäkringsvärde och för jordegendom tredjedelen av medeltalet av de sist förflutna tio årens taxerings- värde, där ej statskontoret på grund av särskilda omständigheter skulle finna in- teckningar, överskjutande detta värde, i något fall innebära fullgod säkerhet. De medel, som icke genast kunna på förenämnda sätt göras fruktbärande, skola in-
sättas å räkning i Sveriges riksbank.
Sedermera har emellertid Kungl. Maj:t beträffande de fonder, som tillförts statskontoret för förvaltning, efter framställning av statskontoret, medgivit ämbetsverket rätt att, i avvaktan på annan placering, insätta kapitalmedel i bankinrättning med av Kungl. Maj:t fastställd bolagsordning.
Genom beslut den 3 maj 1918 fann Kungl. Maj:t gott förordna, att stats- kontoret skulle äga att, med iakttagande av de i nådiga brevet den 31 augusti 1877 i övrigt föreskrivna villkor och bestämmelser, efter prövning i varje sär- skilt fall utlämna lån mot inteckning, fastställd i stenhus i Stockholm, beläget å fri och egen grund samt för all framtid försäkrat i Stockholms stads brand- försäkringskontor eller annan försäkringsinrättning, som av statskontoret an- såges i förevarande avseende erbjuda betryggande säkerhet.
För riks för säkringsanstalten finnas placeringsföreskrifter intagna i regle- mentet den 29 juni 1917 (nr 473) angående förvaltningen av den i 19 § av lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete omförmälda fond.
Enligt berörda reglemente skall den del av fondens medel, som ej erfordras för bestridande av dess utgifter, redovisas i
1) obligationer eller andra skuldförbindelser, utfärdade eller garanterade av svenska staten;
2) Sveriges allmänna hypoteksbanks eller Konungariket Sveriges stadshy- potekskassas obligationer;
3) obligationer eller andra skuldförbindelser, utfärdade eller garanterade av svensk kommun, som till lånets upptagande eller garanterande erhållit Ko- nungens tillstånd;
4) skuldförbindelse, för vilka fonden äger säkerhet genom inteckning i fast egendom inom 50 procent av senast fastställt taxeringsvärde eller inom 60 procent av sådant värde, som efter särskild värdering fastställes av riks- försäkringsanstalten, dock att med Konungens medgivande såsom sådan sä- kerhet må godkännas dylik inteckning inom två tredjedelar av senast fastställ- da taxeringsvärde eller på sätt nyss nämnts särskilt fastställt värde;
5) skuldförbindelser utfärdade av centralkassa för jordbrukskredit, vilken i enlighet med bestämmelser, som Konungen meddelar, vunnit godkännande från det allmännas sida;
14
6) sådana andra värdehandlingar, vilka Konungen i särskilda fall efter framställning av riksförsäkringsanstalten prövar erbjuda fullgod säkerhet;
7) fordringar hos bank i enlighet med de närmare bestämmelser, som av Konungen meddelas; .
8) lån till företag, som äro ägnade att i olycksfallsförsäkringens intresse förebygga förlust eller nedsättning av arbetsförmågan eller att höja arbets- förmågan hos de försäkrade och som anses erbjuda nöjaktig säkerhet;
9) fastigheter, vilka med Konungens medgivande förvärvas för användning till förebyggande av förlust eller nedsättning av arbetsförmåga eller till höjan- de av arbetsförmågan hos de i riksförsäkringsanstalten försäkrade arbetare.
Beträffande av svenska staten utfärdade eller garanterade obligationer eller andra skuldförbindelser är föreskrivet, att minst en tiondel skall redovisas på dylikt sätt. Högst en fjärdedel må redovisas på sätt under 8) angives och högst en tjugondel såsom under 9) sägs.
Reglementet angående förvaltningen av pensions försäkrings fonden den 17 juni 1916 (nr 232) innehåller bestämmelser angående placeringen av denna fonds medel, i den mån dessa ej erfordras för fondens utgifter. I det stora hela överensstämma dessa stadganden med dem, som meddelats för riksförsäk- ringsanstaltens fondplacering. Den för denna myndighet i fråga om lån mot inteckning i fast egendom under viss förutsättning medgivna höjningen av be- låningsgränsen intill två tredjedelar av senast fastställda taxeringsvärde eller efter särskild värdering fastställda värde förefinnes dock icke i fråga om pen- sionsförsäkringsfondens placering i inteckningslån.
Särskilda objekt för pensionsförsäkringsfondens medelsplacering äro dels lån till företag, som äro ägnade att i pensionsförsäkringens intresse befordra folkhälsan •— såsom anordnande av sjukhus, sanatorier, ålderdomshem, bostä- der för mindre bemedlade m. fl. — och som enligt fullmäktiges prövning anses erbjuda nöjaktig säkerhet, dels fastigheter, vilka med Konungens medgivande förvärvas för användning till förebyggande eller hävande av arbetsoförmåga hos befolkningen. För berörda två ändamål må dock högst respektive en fjär- dedel och en trettiondel av fondens för placering disponibla medel användas.
I av svenska staten utfärdade eller garanterade obligationer eller andra skuld- förbindelser skall minst en sjättedel av fonden redovisas.
I instruktionen för statens pensionsanstalt den 28 oktober 1927 (nr 396) har, med hänvisning till vad som föreskrives i kap. 1 § 4 av reglementet för anstal- ten den 31 december 1919 (nr 878), bestämts, att i den mån till anstalten in- flytande medel icke åtgå till bestridande av dess utgifter, styrelsen för anstal- ten äger att årligen intill det maximibelopp, som av Konungen fastställes, läm- na lån till skoldistrikt eller skolområde för uppförande av skolhus, men att vad som icke placeras på detta sätt skall överlämnas till riksgäldskontoret som lån mot ränta, som bestämmes av riksgäldsfullmäktige med hänsyn tagen till den effektiva medelräntefoten för under senaste fem åren upptagna fasta statslån.
I postsparbanken innestående medel äger generalpoststyrelsen att, i den mån de icke behöva hållas omedelbart tillgängliga för utbetalningar, placera i en- lighet med de bestämmelser härför, som meddelats i reglementet angående för- valtningen av de i postsparbanken innestående medel den 27 oktober 1922 (nr 522).^
Ifrågavarande medelsplacering sker
a) genom inköp av räntebärande obligationer 1) utfärdade eller garanterade av svenska staten,
2) utfärdade av Sveriges allmänna hypoteksbank eller Konungariket Sveri- ges stadshypotekskassa,
3) utfärdade eller garanterade av landsting, kommun eller municipalsam-
15 hälle inom riket för lån, till vars upptagande Kungl. Maj:ts tillstånd blivit meddelat, eller ock
4) utfärdade av sådant verk, bolag eller inrättning, som har av Kungl.
Maj:t fastställt reglemente, eller vilket blivit i enlighet med gällande lag om aktiebolag registrerat;
b) genom utlämnande av lån
1) till landsting, kommun, municipalsamhälle, väghållningsskyldiga eller tingshusbyggnadsskyldiga inom riket, därest tillåtelse till lånets upptagande blivit av Kungl. Maj:t meddelad, eller till centralkassa för jordbrukskredit, som i enlighet med bestämmelser, vilka Kungl. Maj:t meddelar, vunnit godkännan- de från det allmännas sida;
2) mot hypotek av sådana obligationer, som här ovan under a) omförmäles, 3) mot säkerhet av inteckning i sådan fast egendom inom riket, som med hänsyn till läge, ytinnehåll, brandförsäkring och avkastning prövas innebära fullgod säkerhet, dock icke till högre belopp, än att inteckningen ligger inom två tredjedelar av taxeringsvärdet,
_ 4) mot annan fullgod säkerhet än under b) 2)—3) här ovan sägs; dock att till en och samma låntagare icke må på sådant sätt utlånas mer än högst tio- tusen kronor och att sammanlagda beloppet av sådana lån icke må överstiga en femtiondel av insättarnas behållning enligt senaste bokslut;
c) genom insättning
på depositions- eller därmed jämförlig räkning i bankinrättning, vars bo- lagsordning blivit av Kungl. Maj:t fastställd samt vars grund- och reservfon- der uppgå till ett sammanlagt belopp av minst fem miljoner kronor.
Av i postsparbanken innestående medel skall ett belopp, motsvarande minst en tiondel av insättarnas behållning enligt senaste bokslut, redovisas i obliga- tioner, utfärdade eller garanterade av svenska staten eller utfärdade av Sveri- ges allmänna hypoteksbank eller av Konungariket Sveriges stadshypotekskassa eller i andra värdehandlingar, som utan svårighet kunna realiseras eller belånas.
Postverkets, telegrafverkets, statens järnvägars och statens vattenfallsverks pensionsfonders tillgångar ingå, jämlikt kungörelsen den 10 oktober 1924 (nr 447), i den mån de äro eller bliva disponibla, såsom förlagsmedel för vederbö- rande verk. Därest disponibla medel icke anses för nämnda ändamål erfor- derliga, kunna de överlämnas till riksgäldskontoret såsom deposition mot ränta, bestämd såsom i fråga om statens pensionsanstalts till riksgäldskontoret över- lämnade medel är stadgat. Det åligger dock vederbörande verk att i varje fall svara för att fonden kommer i åtnjutande av minst den ränteinkomst, som skulle hava tillkommit fonden, därest densamma ingått såsom förlagsmedel för verket, eller en ränta av 4 procent för år räknat.
Någon skyldighet för riksgäldskontoret att vid varje tillfälle mottaga medel, som från ifrågavarande pensionsfonder hembjudas detsamma, föreligger emel- lertid icke. Det kan i detta sammanhang erinras om att, när statens järnvä- gars pensionsfond under år 1928 hemställde till riksgäldskontoret att få över- lämna 8 miljoner kronor såsom deposition, riksgäldsfullmäktige meddelade, att de för det dåvarande icke funne skäl mottaga den ifrågasatta depositionetn.
Detta föranledde järnvägsstyrelsen att hos Kungl. Maj :t utverka bemyndigande att placera medlen på annat lämpligt sätt.
Efter det statskontoret avgivit infordrat utlåtande i ärendet och därvid ifrå- gasatt, huruvida icke de bestämmelser, som genom 2 § i nådiga kungörelsen den 27 oktober 1922 (nr 522) meddelats angående förvaltningen av de i post- sparbanken innestående medel, kunde, förslagsvis med uteslutande av de i 1 mom. a) 4) och b) 4) angivna placeringsobjekt, lända till efterrättelse vid för- valtningen av statens järnvägars pensionsfond, förordnade Kungl. Maj:t jäm-
IG
likt nådigt brev till järnvägsstyrelsen den 6 oktober 1928 för tillämpning tills- vidare oöh intill dess annorlunda kunde varda föreskrivet:
»Disponibla medel av statens järnvägars pensionsfond, vilka icke anses er- forderliga såsom förlagsmedel för verket och ej heller efter hembjudande till riksgäldskontoret av detta mottagas såsom deposition, må av järnvägsstyrelsen på följande sätt göras fruktbärande:
a) genom inköp av räntebärande obligationer 1) utfärdade eller garanterade av svenska staten;
2) utfärdade av Sveriges allmänna hypoteksbank eller Konungariket Sveri- ges stadshypotekskassa, eller ock
3) utfärdade eller garanterade av landsting, kommun eller municipalsam- hälle inom riket för lån, till vars upptagande Kungl. Maj :ts tillstånd blivit med- delat ;
b) genom utlämnande av lån
1) till landsting, kommun, municipalsamhälle, väghållningsskyldiga eller tingshusbyggnadsskyldiga inom riket, därest tillåtelse till lånets upptagande blivit av Kungl. Maj:t meddelad, eller till centralkassa för jordbrukskredit, som i enlighet med bestämmelser, vilka Kungl. Maj :t meddelar, vunnit godkän- nande från det allmännas sida; och
2) mot hypotek av sådana obligationer, som här ovan under a) omförmälas;
samt
c) genom insättning
på depositions- eller därmed jämförlig räkning i bankinrättning, vars bolags- ordning blivit av Kungl. Maj:t fastställd samt vars grund- och reservfonder uppgå till ett sammanlagt belopp av minst fem miljoner kronor.
Järnvägsstyrelsen har att svara för att fonden även å sålunda placerade fond- medel kommer i åtnjutande av ränta efter lägst 4 procent f ö r å r räknat.
Lån, som Kungl. Maj :t meddelat landsting, kommun, municipalsamhälle eller annan menighet tillstånd att upptaga, må utlämnas utan annan säkerhet än lån- tagarens skuldförbindelse. Dylikt lån skall återbetalas med årlig amortering under loppet av den tid, som av Kungl. Maj :t bestämts vid meddelandet av till- stånd till lånets upptagande.
Annat lån må utlämnas endast på högst sex månaders uppsägning.»
De förvalta- Beträffande de förvaltade fondtillgångarnas storlek, den placering, för vil- de tillgång- k e n d e gjo r t g ti n föremål, och den ränteavkastning, som därigenom utvunnits,
armam vid m. m. får ämbetsverket hänvisa till ovan omnämnda, utlåtandet åtföljande bi-
utgången av lågor I — I X . o
räkenskaps- Av de inkomna upplysningarna framgår att — med fa undantag — såsom
åretiQ2R?~ grund för placeringsobjektens bokföringsvärden lagts respektive inköpsvär- den, ett förfaringssätt, som också överensstämmer med den föreskrift i före- Bokförings- r a n d e a v s ee n d e , som meddelats genom Kungl. Maj:ts cirkulär den 14 januari
värdena. ^ ^ ^
Den redogörelse, som ovan lämnats, giver vid handen, dels att beträffande flertalet av de kapitalförvaltande statsmyndigheterna placeringsföreskrifter saknas, dels att, där för en del verk sådana finnas meddelade, olikheten dem emellan i vissa avseenden är ganska stor. Fullgörandet av det statskontoret läm-
nade uppdraget att avgiva förslag till åvägabringande av enhetliga och mera tidsenliga regler beträffande placeringen av de tillgångar, soin avses, måste alltså förutsätta en undersökning, huruvida de placeringsföreskrifter, som for vissa förvaltningar redan finnas meddelade, lämpligen kunna bliva normerande även för de statsmyndigheter, för vilka föreskrifter i förevarande avseende ej utfärdats, eller om meddelande av särskilda bestämmelser härvidlag aro av
17 nöden, ävensom huruvida redan lämnade placeringsföreskrifter kunna och böra bringas till större överensstämmelse med varandra.
Av statsrådsprotokollet framgår, vilka spörsmål, som vid denna undersök- ning närmast kräva uppmärksamhet. Statskontoret, som i sin ovannämnda cir- kulärskrivelse underställt dessa frågor de olika statsmyndigheterna, vill nu un- der de rubriker, som i nämnda skrivelse angivits, lämna en kortfattad redogö- relse för de yttranden, som inkommit.
a) Rörande lämpligheten av föreskrift om uppdelning av medlen på skilda placeringsobjekt.
Enligt ovan omförmälda, för riksförsäkringsanstalten den 29 juni 1917 (nr 473) utfärdade reglemente är föreskrivet, att minst en tiondel av olycksfalls- försäkringsfondens disponibla tillgångar skall redovisas i obligationer eller andra skuldförbindelser, utfärdade eller garanterade av svenska staten. Detta stadgande anser anstalten lämpligen böra bibehållas. Någon annan föreskrift om medlens uppdelning på skilda placeringsobjekt är, enligt riksförsäkringsan- staltens mening, ej erforderlig eller önskvärd.
I samma reglemente är bestämt, att fondens disponibla tillgångar skola, för- utom i andra placeringsobjekt, redovisas dels i lån till företag, som äro ägnade att i olycksfallsförsäkringens intresse förebygga förlust eller nedsättning av arbetsförmågan eller att höja arbetsförmågan hos de försäkrade och som anses erbjuda nöjaktig säkerhet, dels i fastigheter, vilka med Konungens medgivande förvärvas för användning till förebyggande av förlust eller nedsättning av arbetsförmåga eller till höjande av arbetsförmåga hos de i riksförsäkringsan- stalten försäkrade arbetare; och är härvidlag stadgat, att högst en fjärdedel må redovisas i berörda lån och högst en tjugondel i nämnda fastigheter.
Riksförsäkringsanstalten ifrågasätter nu den ändring av sistberörda bestäm- melse, att sammanlagt en tjugondel av fondmedlen må redovisas i senast om- nämnda två slag av placeringsobjekt.
För pensionsförsäkringsfondens vidkommande är i dess förvaltningsregle- mente bestämt, att minst en sjättedel av fondens disponibla tillgångar skall redovisas i obligationer eller andra skuldförbindelser, utfärdade eller garan- terade av svenska staten. Någon ändring i dessa föreskrifter anser sig pen- sionsstyrelsen i det avgivna yttrandet icke hava anledning föreslå.
Styrelsen erinrar i detta sammanhang om den i reglementet givna bestäm- melsen, att högst en fjärdedel av fondens medel kan redovisas i lån till före- tag, ägnade att i pensionsförsäkringens intresse befordra folkhälsan, och som enligt pensionsfullmäktiges prövning anses erbjuda nöjaktig säkerhet. Styrel- sen framhåller, att, ehuru denna del av fondens utlåning måste anses vara av stor betydelse med hänsyn till pensionsförsäkringens syfte, den dock bör hållas och också hållits inom mycket snäva gränser, såsom också framgår därav, att det sammanlagda belopp, som vid utgången av sista budgetåret fanns »pla- cerat mot nöjaktig säkerhet», utgjorde allenast 0.23 procent av fondens total- belopp.
Enligt reglementet för pensionsförsäkringsfonden kan högst en trettiondel av fondens medel redovisas i fastigheter, vilka med Konungens medgivande för- värvas för användning till förebyggande eller hävande av arbetsoförmåga hos befolkningen.
Av postsparbankens innestående medel skall, enligt det för banken gällande reglemente, ett belopp, motsvarande minst en tiondel av insättarnas behållning, enligt senaste bokslut, redovisas i obligationer, utfärdade eller garanterade av svenska staten, eller utfärdade av Sveriges allmänna hypoteksbank eller av Konungariket Sveriges stadshypotekskassa eller i andra värdehandlingar, som utan svårighet kunna realiseras eller belånas.
2—293075
18
Generalpoststyrelsen anför i sitt yttrande, att någon begränsning i styrel- sens val av värdeobjekt, utöver vad sålunda redan finnes föreskrivet, icke synes styrelsen vara lämplig. Insättarna i postsparbanken och postgirot hava, fram- håller styrelsen, givetvis berättigade anspråk på fördelaktigast möjliga place- ring av insättarbehållningen. En ytterligare inskränkning i generalpoststyrel- sens val av placeringsobjekt skulle lätteligen medföra, att styrelsen icke kunde på det i varje fall ekonomiskt fördelaktigaste sättet utnyttja marknadsläge och rådande konjunkturer, vilket skulle i längden ofördelaktigt inverka på nu ifrågavarande rörelses räntabilitet.
De övriga verk och myndigheter, som yttrat sig i frågan, och för vilka några bestämmelser i förevarande avseende ej finnas meddelade, synas anse en före- skrift om en dylik uppdelning av de förvaltade medlen på skilda placerings - objekt tämligen onödig och ej heller önskvärd.
Från en del håll har även framförts den meningen, att gällande donations- bestämmelser för medelsförvaltningen i vissa fall måste anses lägga hinder i vägen för någon viss uppdelning av placeringsobjekt.
En myndighet — domkapitlet i Karlstad — har emellertid förklarat sig finna saken värd beaktande och själv vidtagit en uppdelning av objekten på så sätt, att ungefär hälften av fondernas tillgångar placerats i obligationer, före-
trädesvis statsobligationer, varjämte en del placerats i kommunlån.
b) Angående lämpligheten av fastställande av viss belåningsgräns för lån mot inteckningar i fastighet och, vid förordande av såddn gräns, angående densammas bestämmande dels för jordbruksfastighet och dels för annan fastig- het.
Placering av fondmedel mot hypotek av fastighetsinteckningar förekomma i regel icke hos de verk och myndigheter, vilkas fondförvaltning endast är av mindre omfattning. Några av dessa myndigheter hava emellertid gjort uttalan-
den i denna fråga. Så anser rektorn för högre allmänna läroverket i Lidkö- ping, att belåningsgränsen ej bör sättas högre än till 50 procent av taxerings- värdet i fråga om jordbruksfastighet. »Då andra fastigheter mer eller mindre äro spekulationsobjekt, synes här en nedskärning av förhållandet mellan lån och taxerings-, respektive brandförsäkringssumma av 10 procent vara motiverad.»
Rektorsämbetet vid högre allmänna läroverket i Örebro förmenar, att, om placering mot inteckning skall ifrågakomma, inteckningen bör ligga inom halva taxeringsvärdet.
Samma uppfattning delas av rektorsämbetena vid högre allmanna Läroverken i Södertälje och Halmstad.
Rektorn vid samrealnkolan i Askersund anser belåningsgränsen bcJra sättas till 60 procent av taxeringsvärdet av såväl jordbruks- som annan fastighet.
Rektorsämbetet vid folkskoleseminariet i Växjö finner det lämpligt, att en be- lå.ningsgräns fastställes, utgörande 50 procent av taxeringsvärdet av jordbruks- fastighet samt 662/3 procent av taxeringsvärdet av annan fastighet.
Rektorsämbetet vid folkskoleseminariet i Karlstad anser i fråga om faststäl- lande av viss belåningsgräns, att under inga förhållanden lån mot inteckning i jordbruksfastighet bör få utlämnas till högre belopp än 50 procent av taxe- ringsvärdet och i annan fastighet till högre belopp än 50—60 procent av så- dant värde.
Vad beträffar länsstyrelserna och domkapitlen synas objekten för de av dessa myndigheter verkställda placeringarna i allmänhet icke utgöras av inteckning i fastighet.
Emellertid hava domkapitlen i Västerås och Karlstad såsom sin mening ut- talat, att belåningsgränsen beträffande såväl jordbruks- som tnnan fastighet borde sättas till halva taxeringsvärdet av fastigheten, samt don.kapitlet i Här- nösand, att gränsen i regel borde bestämmas till två tredjedelar av sådant värde.
