Stockholm BioRegion: Erfarenheter och lärdomar av att stärka och utveckla bioteknik-/läkemedelssektorn genom ett klusterinitiativ i en storstadsregion

(1)

Stockholm BioRegion

Erfarenheter och lärdomar av att stärka och utveckla bioteknik-/läkemedelssektorn

genom ett klusterinitiativ i en storstadsregion

Daniel Hallencreutz Per Lundequist

research paper 2006:1

(2)

(3)

INNEHÅLL

1. SYFTE, BAKGRUND OCH TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER ... 9

Syfte och disposition ... 11

Metod och material ... 12

Teoretiska utgångspunkter för denna studie – en kort överblick... 13

Ett institutionellt perspektiv på innovationssystems- och klusteransatsen ... 14

Innovationssystems- och klusteransatsens samspel med regionalt utvecklingsarbete... 20

2. BIOTEKNIK/LÄKEMEDEL I STOCKHOLM-MÄLARREGIONEN – DEN “ORGANISKA” MILJÖN ... 25

Vad kännetecknar bioteknik/läkemedelsindustri?... 25

Bioteknik/läkemedelsindustrins ekonomiska geografi... 28

3. STOCKHOLM BIOREGION ... 33

Den första VINNVÄXT-utlysningen var det konkreta startskottet för Stockholm BioRegion-initiativet… .... 33

Den andra VINNVÄXT-utlysningen bidrog till bildandet av Stockholm BioRegion Ideell Förening ... 36

Stockholm BioRegion Ideell Förening – genomförda aktiviteter det första verksamhetsåret (2004) ... 37

Stockholm BioRegion Ideell Förening – genomförda aktiviteter det andra verksamhetsåret (2005) ... 38

4. ANDRA NODER/INITIATIV I STOCKHOLM-MÄLARREGIONEN MED BÄRING PÅ BIOTEKNIK/LÄKEMEDEL/MEDICINSK TEKNIK ... 41

Stockholm BioScience och “Vetenskapsstaden” ... 41

Silvertest och Silverdal Science Park ... 44

Novum BioCity och Novum Forskningspark... 45

Biotechvalley.nu och Biotekniskt Centrum i Strängnäs... 46

Uppsala BIO och Uppsala Science Park ... 47

Sammanfattande jämförelse mellan SBR och övriga initiativ/noder... 50

5. AVSLUTANDE REFLEKTIONER ... 55

Följeforskning och följeforskarrollen... 55

Stockholm BioRegion och samspelet med nationella insatser som VINNVÄXT och Visanu... 56

Vilka mer generella slutsatser kan dras av denna studie när det gäller regionala klusterinitiativ?... 60

6. KÄLLFÖRTECKNING ... 65

(4)

(5)

Sammanfattning

Hösten 2004 fick CIND (Centre for Research on Innovation and Industrial Dynamics) vid Uppsala universitet i uppdrag av Visanu att följa arbetet med att utveckla det regionala klusterinitiativet Stockholm BioRegion (hädanefter förkortat SBR). Mycket kortfattat kan man säga att SBRs strategiska idé är att på sikt fungera som ett nav för övriga regionala noder/initiativ i Stockholm-Mälarregionen med bäring på bioteknik, läkemedel och medicinsk teknik. Geografiskt är studien avgränsad till den vidare funktionella (Mälar)regionen.

Tidsmässigt sträcker sig studien fram till och med sensommaren 2005.

Syftet med följeforskningsuppdraget är trefaldigt. Ett övergripande första syfte har varit att göra en fallbeskrivning av processen i och kring SBRs ambition att skapa en plattform för att stödja och utveckla det regionala innovationssystemet. Tyngdpunkten har i denna del av forskningsuppdraget legat på att fokusera på uppbyggnaden – organiserings- och

mobiliseringsprocessen – av en regional plattform (SBR). Av fallstudiebeskrivningen tydliggörs att VINNOVAs VINNVÄXT-program initialt var en avgörande förklaringsfaktor till den på relativt kort tid (och med knappa resurser) skapade mobiliseringen i det regionala innovationssystemet bland nyckelpersoner på olika nivåer i strategiskt viktiga organisationer.

En viktig slutsats i detta sammanhang är vidare att SBR inte kan studeras isolerat från övriga noder/initiativ i regionen om man ska beskriva med vilka förutsättningar och i vilken

utsträckning en sådan plattform har etablerats. En annan liknande slutsats är att klusterinitiativ inte kan studeras isolerat utifrån den sektor de finns inom i detta fall bioteknik och läkemedel.

För det andra är syftet är att reflektera över själva följeforskningsuppdraget och rollen som följeforskare. En lärdom är att följeforskaren måste vara förankrad och att det är viktigt att kommunicera följeforskningens roll och uppgift. Särskilt tydligt här är det att visa att det handlar om ett dubbelkretslärande i dialog med “studieobjektet”. En ytterligare viktig lärdom är att det inte bara går att följeforska om social organisering. För att förstå hinder och

drivkrafter till samverkan/mobilisering måste följeforskningen också inkludera aspekter som affärslogik och strukturförändringar i den studerade sektorn (se föregående stycke).

För det tredje är syftet att utifrån det första delsyftet att följa SBR-processen och dess

“inbäddning” i den regionala miljön dra några mer generella slutsatser om innovationssystem och klusterinitiativ i storstadsregioner. En allmän iakttagelse är att det finns många olika

(6)

aktörer som i sig är starka nog att driva egna agendor, men kanske ändå inte tillräckligt starka för att fylla eventuella flaskhalsar i innovationssystemet som faller utanför resursstarka aktörers intresseområde. Följaktligen ser samverkanshindren, och möjligheterna, annorlunda ut i en storstadsregion. Organisering för systemledning och kollektiv handling kräver andra typer av insatser och arenor i Stockholmsregionen. Fallstudiebeskrivningen av SBR-processen visar i detta sammanhang exempelvis betydelsen av att frigöra resurser till aktörer som kan gå mellan olika organisationer. Det som förefaller splittrat och ej sammanfogat i

Stockholmsregionen kanske inte nödvändigtvis handlar om en verklighet som endast kan beskrivas från ett håll och där ifrån definieras som en “storstadsproblematik”. Kanske är det helt enkelt så att SBR-processen exemplifierar problem och möjligheter som väldigt konkret inte handlar om någonting annat än “business as usual” i en ren och skär storstadsverklighet.

Möjligen är den unik för Sveriges del, men förmodligen inte unik i ett internationellt perspektiv. Att finna internationella benchmarks och lärpartners torde därför vara av allra största vikt för att skapa ändamålsenliga policyinstrument för kluster- och

innovationssystemutveckling i Stockholm-Mälarregionen.

Rapporten har författats av FD Daniel Hallencreutz och FD Per Lundequist, båda verksamma vid Intersecta AB och CIND (Centre for Research on Innovation and Industrial Dynamics) vid Uppsala universitet.

Förutom CIND har studien finansierats av Visanu. Visanu är ett samarbete mellan ISA, Nutek och VINNOVA med syfte att utveckla innovationssystem och kluster som näringspolitiska verktyg. Programmet är baserat på tre huvudområden: processtöd, kunskapsutveckling samt internationell marknadsföring. Programmet har funnits 2003 – 2005.

(7)

Abstract

In recent years, the notion of the triple helix approach in regional policies has come to represent an important innovation in regional policy making. In the context of industrial policies in Sweden, there are two cases in point. Firstly, “National program for development of innovation systems and clusters in Sweden (Visanu)” and, secondly, the VINNVÄXT program launched by Swedish Agency for Innovation Systems. There is now a broad consensus amongst policy makers and practitioners that the triple helix approach is an

effective form of economic governance for promoting economic development. In tandem with this new policy orthodoxy, regional scientists and related disciplines have shown an increased interest in the connection between contemporary structures of economic governance and the ability to create and sustain industrial competitiveness over the past decade.

The overall objective of this study to examine the emergence and development of the Stockholm BioRegion-initiative, from being constituted as an informal network to a non- profit association of regional businesses, academic and public actors in the counties of Stockholm and Södermanland. More specifically, the study is focusing on the process of mobilization amongst different actors (business, academia and public sector) with a stake in the biotech and pharmaceutical sector. One important finding is that the triple helix approach in the VINNVÄXT-program has stimulated the formation of collaborative arrangements comprising key organisations in the biotech/pharmaceutical sector (e.g. AstraZeneca and Karloniska institutet) as well as public-private partnerships (e.g. Stockholm-Uppsala biotech partnership, STandUP). In the concluding part of the paper, implications for the triple helix approach in metropolitan regions are discussed. The empirical findings in the study draw on field research undertaken during autumn 2004 to midsummer 2005.

In autumn 2004 Visanu contracted CIND, the Centre for Research on Innovation and

Industrial Dynamics, at Uppsala University (www.cind.uu.se) to undertake a case study on the Stockholm BioRegion-initiative. Maria Lindqvist, Ewa Andersson and Pär Lindquist have given valuable comments on earlier versions of the study. Finally, we would like to express our special thanks to the interviewees for taking their time.

(8)

(9)

1. Syfte, bakgrund och teoretiska utgångspunkter

Betydelsen av effektiva innovationssystem och klusterbildningar för industriell

konkurrenskraft har uppmärksammats i drygt 150 år. Redan år 1841, i sin “Das Nationale System der Politischen Ökonomie“ lyfte exempelvis ekonomen Friedrich List fram vilka faktorer i en nation eller region som skapar förutsättningar för innovation och utveckling, det vill säga vad som kännetecknar infrastrukturen i ett konkurrenskraftigt nationellt

innovationssystem. Alfred Marshall (1890) kan också nämnas för att han i viss utsträckning kan sägas vara den första som på allvar började fundera kring varför vissa verksamheter tenderar att koncentrera sig till specifika platser och/eller regioner och varför det verkar finnas ett samband mellan en sådan koncentration och dessa verksamheters konkurrenskraft.

Sedan slutet av 1980-talet har intresset för samspelet mellan regionala miljöer,

innovationsförmåga och konkurrenskraft ökat inom den samhällsvetenskapliga forskningen och inom den policysfär som intresserar sig för innovationer, entreprenörskap, industriell konkurrenskraft och tillväxt. En välfungerande sådan miljö är nämligen ett slags ekosystem som “organiskt” koordinerar strategiska kompetenser och resurser och som dessutom lockar till sig extern kunskap och externt kapital. Huvudpoängen är att det krävs ett system och att det inte räcker med innovationshöjd för att förklara varför en produkt når en marknad. Gunnar Eliasson et al. (Eliasson et al. 2003) formulerar det, i en diskussion om betydelsen av

kompetensblock, enligt följande:

Poängen är återigen att det inte räcker med teknologi (en “input”) för att skapa tillväxt. Många teknologier eller innovationssystem fungerar som inputs och utvärderas i ett kompetensblock, som alltid är definierat mot slutkunden. Om kompetensblocket är komplett och bemannat med bred kompetens är det dynamiskt effektivt i den bemärkelsen att risken att tappa bort vinnare minimeras.

Kompetensblocket kommer då att utgöra en attraktiv lokalisering därför att många andra avancerade aktörer redan finns där och “spiller teknologi”.

I denna rapport presenteras en sådan miljö – Stockholm-Mälarregionen och

kompetensområdet bioteknik/läkemedel/medicinsk teknik. I fokus för studien är ett initiativ för att stödja och utveckla denna miljö betitlat Stockholm BioRegion. Ett initiativ som växte fram i samband med VINNOVAs VINNVÄXT-satsning men som dels har längre rötter tillbaka i tiden, dels på olika sätt är “inbäddat” i den vidare regionala miljön.

(10)

Ett begrepp som under senare år mer än andra kommit att uppmärksammas i detta sammanhang – när det gäller att beskriva sådana satsningar – är klusterbegreppet som introducerades i början av 1990-talet med Michael Porters (Porter 1990) arbeten som huvudkälla. Sedan publiceringen av Michael Porters bok ”The Competitive Advantage of Nations” (Porter 1990), har klusterbegreppet fått en enastående spridning, såväl i forsknings- som i policysammanhang. Ett ytterligare begrepp som kommit att användas för att visualisera och förklara drivkrafter i sådana initiativ är den så kallade trippelhelixmodellen, initialt introducerad av Etzkowic och Leyersdorff (1997). Modellen syftar till att förklara varför relationerna och rollfördelningen i en nation eller en större region – mellan forskningens aktörer, de små och stora företagen och den politiska sektorn – är viktiga att förstå när det gäller att förklara innovationsförmåga och utveckling. Utgångspunkten här är att dynamiken skapas av att olika aktörer samspelar (jmf. citatet från Eliasson et al. 2003). Så här uttrycker Etzkowic och Leyersdorff (2000: 112) det själva:

The sources of innovation in a Triple Helix configuration are no longer

synchronized a priori. They do not fit together in a pregiven order, but they generate puzzles for participants, analysts, and policymakers to solve. This network of relations generates a reflexive subdynamics of intentions, strategies, and projects that adds surplus value by reorganizing and harmonizing continuously the

underlying infrastructure in order to achieve at least an approximation of the goals.

Mycket förenklat skulle man kunna säga att klusterbegreppet är fokuserat på företag och underleverantörer och konkurrenskraft emedan innovationssystemsperspektivet fokuserat på relationen företag och forskning och hur mervärde skapas i denna relation. Avslutningsvis vill vi emellertid poängtera att det är inte så enkelt att skotten är vattentäta mellan de två

ansatserna. I ett dynamiskt regionalt kluster finns naturligtvis kopplingar till universitet och forskningsinstitutioner. Och självfallet är olika typer av relationer viktiga. Cooke, Uranga och Etxebarria (1997:165) uttrycker detta enligt följande:

An innovative regional cluster is likely to have firms with access to other firms in their sector as customers, suppliers or partners that operate in networks; knowledge centers (such as universities, research institutes, contract research organizations, and technology transfer agencies) of consequence to the sectors in question; and governance structures of private business associations, chambers of commerce, economic development organizations, training and promotion agencies, and government agencies.

(11)

Såväl innovationssystems- och triplehelixperspektivet som – inte minst! – klusterperspektivet har alltså förändrats från teoretisk “modell” till konkret verktyg för regional utveckling utifrån ett tillväxtperspektiv (se Nutek, 2001, Malmberg, 2002, Sölvell et al. 2003). Föremålet för denna studie är, som tidigare nämnts, just ett sådant initiativ.

Syfte och disposition

I denna rapport studeras mobilisering kring och organiseringen av Stockholm BioRegion. För att förstå förutsättningarna för systemledning, governance och trippelhelix-samverkan i Stockholm-Mälarregionen inom ramen för ett enskilt initiativ menar vi att också den större bilden måste visualiseras – såväl den organiska (den faktiska biotekniksektorns struktur) som den organiserade (de olika initiativen i regionen). Därför har vi följaktligen inkluderat också sådana aspekter i vår rapport, inte endast som en slutsats.

Denna rapport är en avrapportering av ett uppdrag som CIND (Centre for Research on

Innovation and Industrial Dynamics vid Uppsala universitet) fick hösten 2004: att följa arbetet med att utveckla det regionala klusterinitiativet Stockholm BioRegion (hädanefter förkortat SBR). SBR deltog såväl i första som i andra omgången av VINNOVAs VINNVÄXT- program, men initiativet tillhörde inte ”vinnarna”. Denna studie fokuserar på

Stockholmsregionen och bioteknik, mer precist på det regionala klusterinitiativet Stockholm BioRegion. Om man ska förstå mobiliseringen i trippelhelix i regionen kring bioteknik inom ramen för SBR hävdar vi emellertid att det är nödvändigt att lyfta blicken och att vidga perspektivet. Kontexten för detta följeforskningsuppdrag har varit ett större Visanu-projekt där flera olika regionala initiativ från norr till söder i Sverige (inom olika branscher) har följts.

De olika följeforskningsuppdragen har dels resulterat i separata, fristående rapporter, dels ska de också utgöra underlag till en syntesrapport som är under sammanställning av Visanu.

Studien är tidsmässigt avgränsad till det som har hänt fram till sommaren 2005. Mer preciserat är följeforskningsuppdragets syfte:

• Att beskriva SBRs ambition att skapa en plattform för att stärka och utveckla bioteknik- och läkemedelssektorn i Stockholm/Mälarregionen. Tyngdpunkten ska fokusera på uppbyggnaden – organiserings- och mobiliseringsprocessen – av den regionala plattformen samt hur den är inbäddad i den vidare regionen.

(12)

• Att dra några mer generella slutsatser om innovationssystem och klusterinitiativ i storstadsregioner.

• Att reflektera över själva följeforskningsuppdraget och rollen som följeforskare.

Rapporten är indelad i fem kapitel och fortsätter enligt följande: I detta kapitel redogörs för studiens teoretiska utgångspunkter. I det andra kapitlet beskrivs översiktligt den organiska kluster- och innovationssystemsmiljön. I det tredje kapitlet beskrivs SBR-initiativet. I det fjärde kapitlet beskrivs ett antal övriga viktiga initiativ/noder i regionen och den regionala miljö initiativet är inbäddat i. I kapitel fem reflekterar vi över några lärdomar som kan dras av denna studie.

Metod och material

CIND har sedan hösten 2003 bedrivit följeforskning kring VINNVÄXT-initiativet Uppsala BIO. Erfarenheter från Uppsala BIO har varit viktiga för upplägg och genomförande av uppdraget. En viktig utgångspunkt för studiens upplägg är vidare att SBRs ambition att skapa en plattform för att stärka och utveckla bioteknik- och läkemedelssektorn i

Stockholm/Mälarregionen inte kan studeras isolerat. Utöver SBR-initaitivet ingår därför också de fem initiativ i regionen som finns längs axeln Uppsala (Uppsala BIO) – Sollentuna

(Silverdal) – Stockholm/Solna (Stockholm BioScience) – Huddinge (Novum BioCity) – Strängnäs (biotechvalley.nu). Den empiriska delen av undersökningen påbörjades under oktober 2004 och sträcker sig till sensommaren 2005.

Studien baseras på mötesintervjuer med nyckelpersoner i processledarteamen samt med andra trippelhelixaktörer i dessa noder/initiativ. Deltagande observation, informella samtal vid möten och analys av strategidokument, lägesrapporter etc. har också utgjort ett viktigt källmaterial. Intervjuerna har haft karaktären av strukturerade samtal där två teman med ett antal frågeområden (se faktarutan nedan) utgjort stommen i samtalen. Genom att kortfattat beröra dessa två teman som en ram för samtalet har de mer detaljerade frågorna täckts in på ett naturligt sätt. Intervjupersonerna har därutöver givits frihet att själva styra samtalen, vilket innebär att också andra frågor än dem som vi föreberett har diskuterats.

(13)

Teoretiska utgångspunkter för denna studie – en kort överblick Utgångspunkten för en betydande del av dagens kluster- och innovationssystemsforskning är att företags förmåga att skapa och upprätthålla konkurrenskraft är en funktion av ett företags fortlöpande lärande och innovationsförmåga. Ett annat framträdande drag i denna forskning är insikten om att ett enskilt företag har små utsikter att kontinuerligt skapa förutsättningar för lärande och innovation enbart med egna resurser eftersom innovationer och företag utvecklas i samspel (Edquist 1997, s. 1). En ytterligare viktig aspekt handlar om att detta samspel (när det gäller kluster- och innovationssystem) i grund och botten är ett samspel i trippelhelix. I det följande avsnittet ska vi kort gå igenom den teoretiska plattformen för innovationssystems- och klusteransatsen.

Faktaruta: Frågeområden

Frågeområden för tema 1: organisering rörande färdriktning och samverkan mot ett mål – starka noder vs ett svagt centrum

• Organisering rörande färdriktning och samverkan mot ett mål – starka noder vs ett svagt centrum?

• Går detta att genomföra i en med svenska mått så stor region (hinder, drivkrafter)? Finns det något att lära från andra svenska regioner eller är Stockholm speciellt? Finns det internationella benchmarks?

• Kommer de olika genomförarna att uppfatta vad andra gör, och kommer de att uppfatta att de är en del av ett arbete mot ett gemensamt mål – ökad tillväxt inom biotekniksektorn? Eller hade det varit bättre att bygga en stor stark SBR organisation som gör ’allt’?

• Innebär det sistnämnda (stor stark centralorganisation) att noderna måste försvagas eller kan olika system för att balansera skapas?

• Är SBR kanske egentligen två regioner (en nord och en syd)?

Frågeområden för tema 2: mötesformer och processledning – om betydelsen av att ha en ”libero” i systemet som kan gå mellan olika aktörer och kompetensfält

• Hur utformas möten/mötesplatser bäst? Är de meningsfulla för deltagarna? Uppfyller de andra syften, väl så meningsfulla, än de vi tänkt oss?

• Var kommer näringslivet in – finns det problem med den offentliga möteskulturen?

• Behövs det en eller flera fria aktörer som kan få fria resurser att röra sig i systemet för att koordinera och integrera?

(14)

Ett institutionellt perspektiv på innovationssystems- och klusteransatsen Bengt-Åke Lundvall var den första som använde uttrycket “nationella innovationssystem”.

Han använde det i ett delkapitel som ingick i en bok publicerad 1988 om teknikpolitiska strategier och industriell konkurrenskraft i Japan (Freeman 1995:5). År 1992 följdes detta upp med National Systems of Innovations. Towards a Theory of Innovation and Interactive

Learning (Lundvall 1992), en bok som ofta återfinns i referenslistan i forskning om innovationssystem och kluster. Ett återkommande begrepp hos Lundvall och en central aktivitet i ett innovationssystem är lärande. Lärande karaktäriseras, enligt Lundvall, av ett socialt växelspel som äger rum i interaktionen mellan enskilda individer. I alla delar av ekonomin sker en fortgående process av lärande som kan resultera i en innovation.

Innovationer kan bestå av framväxten av ny kunskap eller uppkomsten av unika

kombinationer av existerande kunskap. För det enskilda företaget avspeglas detta i bästa fall i nya, ekonomiskt betydelsefulla, produkter och produktionsprocesser.

En vanlig uppfattning är att FoU-investeringar och utveckling av spjutspetsteknologi ligger bakom innovationer i ett enskilt företag. Alla innovationer är dock inte av denna karaktär. I många fall är en innovation ett resultat av lärande i företagets vardagliga ekonomiska

aktiviteter och kan avse produktionens organisation, logistik, marknadsföring, försäljning och distribution såväl som arbetskraftsrelationer.

“learning takes place in connection with routine activities in production, distribution and consumption, and produces important inputs to process of innovation. Such activities involve learning-by-doing, increasing the efficiency of production operations (Arrow, 1962), learning-by-using, increasing the efficiency of the use of complex systems (Rosenberg, 1982), and learning-by-interacting, involving users and producers in an interaction resulting in product innovations (Lundvall, 1988)”

(Lundvall 1992: 9).

Det är således viktigt att analysera hur företag kan vara mer eller mindre innovativa i det sätt de hanterar sina vardagliga aktiviteter och inte endast fokusera på innovationer i

högteknologisk bemärkelse. I vissa delar av ekonomin är dessa lär- och innovationsprocesser långsamma och gradvisa, “but they will still be there if we take a closer look” (Lundvall 1992: 8). En slutsats måste därför vara att innovationer bara i viss utsträckning kan betraktas som avsiktliga, eftersom de är biprodukter av vardaglig ekonomisk aktivitet, och oavsiktliga i den meningen att det primära syftet inte är skapa en ny produkt eller förändra en

produktionsprocess. Kunskap som ackumuleras genom ett successivt lärande kan slutligen framkalla en synlig innovation.

(15)

En annan iakttagelse i detta sammanhang är att det kan vara svårt att dra en skarp gräns mellan lärande och innovation. I samma ögonblick som företaget lär omvandlas denna nya kunskap omgående till en mer eller mindre fulländad innovation. Efter Lundvalls bok om nationella innovationssystem har det under senare år kommit ut en rad artiklar och böcker under samma tema där samspelet mellan olika aktörer betonas som en viktig betingelse för spridning och tillämpning av ny och ekonomiskt viktig kunskap. Gemensamt för denna litteratur är att den betonar begreppen institutioner och institutionell struktur (”institutional set-up”) för att förstå och förklara graden av interaktion mellan olika aktörer eller, med andra ord, kunskaps- och erfarenhetsutbytet mellan aktörerna i ett innovationssystem baserat på trippelhelixrelationer (jmf. de initiativ som diskuteras i denna studie). Det är svårt att ge en kortfattat beskrivning eller definition av vad Lundvall och andra innovationsforskare avser med institutioner och institutionell struktur. Institutionsbegreppet kan dock förtjäna viss eftertanke eftersom “institutioner” är centrala i analysen av interaktionens mönster och innehåll mellan olika aktörer inom forskningen om innovationssystem. Institutionsbegreppet inkluderar lagar och regler samt mer abstrakta begrepp som rutiner, normer, sedvänjor liksom kulturella och sociala tabun. Edquist och Johnson (1997: 51) menar att dessa institutioner är oerhört betydelsefulla eftersom:

“the pattern and the content of communication and interaction in the economy is affected by its institutional set-up. Since we regard innovations as mainly resulting from interactive learning process, it follows that institutions affect innovations.”

Inom forskningen om innovationssystem, liksom i det vardagliga språket, används begreppen institutioner och organisationer vanligtvis som synonymer. Inom institutionell teori görs dock en klar åtskillnad mellan institutioner och organisationer (North 1990). Institutionerna är spelets regler och organisationerna är spelarna. Organisationer definieras som en grupp individer, såsom exempelvis företag, politiska partier eller intresseorganisationer, som strävar mot ett gemensamt mål. Organisationerna (spelarna) påverkas av hur institutionerna (spelets regler) är utformade och agerar utifrån dessa. Samtidigt påverkar och förändrar

organisationerna genom sina aktiviteter både medvetet och omedvetet de informella och formella institutionerna. Det betyder att när ett företag i en geografiskt avgränsad miljö strävar efter att uppnå ett mål kan detta förändra de informella och/eller formella

institutionerna. Detta kan i sin tur påverka agerandet hos andra företag som är lokaliserade i samma miljö.

(16)

Inom forskningen om innovationssystem framhålls ofta den osäkerhet som påverkar

interaktionens mönster och innehåll mellan organisationer som samverkar, exempelvis risken att en leverantör råkar läcka om en ny affärsidé som en av deras kunder utvecklat. Inom institutionell teori förklaras denna osäkerhet av att det råder brist på information och tillit.

Detta bidrar till s.k. transaktionskostnader. Sådana kostnader uppstår exempelvis när ett företag söker en ny leverantör och består bland annat av kostnader för att bedöma alternativ, kontrollera att ingångna avtal efterföljs m.m. För att begränsa transaktionskostnaderna kan företaget och dess leverantör välja att samverka och etablera långsiktiga och återkommande kontrakt.

Det finns naturligtvis incitament till att vara ärlig och inte svika sin samarbetspartner om parterna förväntar sig framtida överenskommelser. Upprepad interaktion kan leda till ett visst mönster i utbytet genom etablerandet av gemensamma förväntningar och ökad tillit. Detta kan i sin tur leda till muntliga överenskommelser istället för formella avtal. Upprepad interaktion mellan organisationer kan följaktligen leda till etablerandet av informella institutioner som underlättar samarbetet. Detta kan emellertid också resultera i formella institutioner, d.v.s.

uttalade regler för det gemensamma agerandet.

Ett ytterligare begrepp som är betydelsefullt i detta sammanhang är vägvalsberoende, spårbundenhet eller stigberoende (“path dependence”). När exempelvis tekniken inom ett område (sektoriellt eller geografiskt) utvecklats i en viss riktning väljs vanligtvis alternativa utvecklingsvägar bort. Inom institutionell teori kallas detta för en inlåsningseffekt (”lock-in”), som uppstår när utvecklingen leds in i en bestämd bana (“trajectory”). Denna bundenhet till tidigare beslut är viktig för att förstå och förklara begränsningar i företag och andra

organisationers handlingsutrymme. Det är således viktigt att ha insikt om att dagens

institutioner etableras i historien samtidigt som vi just i detta ögonblick lägger grunden till hur institutionerna kommer att se ut i framtiden.

Det centrala i ett innovationssystem är inte dess beståndsdelar i sig utan relationerna mellan beståndsdelarna. Eller som Edquist (1997: 21) uttrycker det:

“In the systems of innovation approach, innovations are not only determined by the elements of the system but also by the relations between these.”

(17)

Klusterbegreppet introducerades i början av 1990-talet av Michael Porter, även om

tankegångarna har en längre historia (från Alfred Marshall och framåt). Porters arbeten kan ses som ett inlägg i diskussionen om hur innovationssystem uppkommer och vilka processer som genererar fördelar för en viss sektor att finnas i en tät miljö tillsammans med andra aktörer inom samma sektor. Andra begrepp och de modeller som knyts till klusterbegreppet har utan tvekan lett till nya kunskaper om de processer som skapar dynamik i näringslivet och varför dessa processer ibland förefaller vara som mest kraftfulla när de verkar i geografiskt täta miljöer.

Klustermodellen tog sin utgångspunkt i Porters mer företagsorienterade arbeten under 1980- talet rörande betydelsen av konkurrensstrategi och värdekedjor för att förstå företags förmåga till långsiktig framgång (Porter, 1980, 1985). Det övergripande syftet med Porters modell är att försöka visa vilka dimensioner som är centrala för att förklara hur långsiktig industriell innovations- och konkurrenskraft skapas och vidmakthålls. En aspekt som är viktig i detta sammanhang rör hans syn på vad som skapar konkurrenskraft inom en industri i en nation eller en region – de fyra drivkrafter som Porter valt att betitla diamanten.

Porters utgångspunkt är att (traditionella) produktionsfaktorer som tillgång till mark och råvaror till stor del spelat ut sin konkurrenspåverkande roll. Detta eftersom dagens

produktionsfaktorfördelar i hög grad har att göra med innovationsförmåga och specialiserade kunskaper. Dessa faktorer är unika och svåra att kopiera på andra platser eftersom de ofta är skapade under en lång tid. Detta är en process i vilken många aktörer och institutioner har varit inblandade. För det andra är efterfrågeförhållandena viktiga. Den lokala marknadens storlek är betydelsefull men kanske framförallt den lokala efterfrågans kvalitet. Företag vars lokala kunder ställer höga och specifika krav har störst chans att nå internationell

konkurrenskraft. En tredje betydelsefull aspekt av diamanten har att göra med närvaron av relaterade eller understödjande företag. Det rör sig här inte i första hand om närhet till lokala leverantörer i största allmänhet, utan mer om existensen av konkurrenskraftiga, sofistikerade leverantörer som bidrar till innovationer och uppgradering av ny kompetens. En fjärde aspekt – slutligen – rör de förhållanden som styr hur företag skapas, organiseras och leds samt utseendet på den inhemska konkurrensen.

(18)

Figur 1: Porters diamantmodell och de fyra faktorer som är avgörande för dynamik och konkurrenskraft

Vi har i föregående stycken konstaterat att lärandedimensionen är mycket viktig för att förstå konkurrens- och innovationskraftsdimensionerna i dagens ekonomi. Långsiktig industriell konkurrenskraft har mer att göra med förmågan att uppfinna och lära sig än med

kostnadseffektivitet. Produkt- och processinnovationer uppstår i samspel i nätverksrelationer mellan varierande aktörer och är oftast inkrementella, det vill säga sker stegvis. Ett industriellt nätverk kännetecknas således av att en rad aktiviteter utförs, alla mer eller mindre beroende av varandra. Genom att länka aktiviteterna till varandra kan de aktörer som ingår i nätverket uppnå effektivitetsvinster. Genom att binda samman resurser på olika sätt kan både förändring och förädling uppnås. Aktörerna kontrollerar resurserna och utför aktiviteterna. För att kunna länka samman aktiviteterna eller binda samman resurserna måste det finnas en relation mellan aktörerna. Relationerna mellan aktörer, länkade aktiviteter och sammanbundna resurser är alla viktiga element i industriella nätverksstrukturer (Håkansson 1987). En ytterligare viktig aspekt av dessa relationer är att de i många fall kännetecknas av att de är lokala (absolut inte enbart lokala dock!) och att den kunskap som finns lagrad lokalt oftast värderas som viktigare än till exempel naturresurser och andra liknande faktorer (Malmberg 2002).

(19)

I detta sammanhang har också Porters kritiker framhållit att hans starka understrykande av

“competitive advantage” stöter på problem empiriskt eftersom många länders/regioners exporterande näringar fortfarande framförallt utnyttjar komparativa fördelar. Framstående brittiska regionalekonomer som exempelvis Philip Cooke och Kevin Morgan (1998) konstaterar också att Porter i alltför liten utsträckning tar hänsyn till de konkurrensfördelar som skapas genom exempelvis samarbete. Framgång kan således inte endast reduceras till ekonomiska faktorer, utan också till bland annat formella och informella institutionella faktorer och faktorer som rör organisationerna. Amin och Thrift (1994) talar i detta sammanhang om den “institutionella tätheten” (institutional thickness).

Den institutionella tätheten beror för det första på mängden av organisationer

av olika slag i en region – från företag, finansiella institutioner och handelskammare till lokala myndigheter, utvecklingskontor och statliga myndigheter. För det andra beror den på graden av samspel mellan dessa organisationer. För det tredje – och som ett resultat av detta samspel – utvecklas väldefinierade styrstrukturer och koalitionsmönster, som i sin tur ger upphov till att aktörerna kan “lyfta” sektoriella och individuella intressen och betrakta dessa som kollektiva.¹ Den viktigaste aspekten av “institutionell täthet” är inte organisationerna i sig utan själva processen att skapa denna täthet – inklusive den uppsättning av formella och informella institutioner som gör att miljö kan utvecklas och förflyttas.

Det har visat sig vara problematiskt att utifrån ett top-down perspektiv skapa detta slag av institutionell täthet i en region. Man kan dock försöka att göra detta genom att skapa nya forum där samspelet mellan organisationer ökas genom att nya modeller (och relationer) för samverkan tvingas fram. Det är dock komplicerat eftersom olika typer av organisationer arbetar utifrån olika tidhorisonter och är utsatta för olika typer av omvärldstryck. Oaktat detta så förefaller det som ett par strukturella faktorer är centrala för att skapa institutionell täthet och regional tillväxt genom trippelhelix-samverkan (se exempelvis Etzkowitz, 2005). En sådan faktor har redan nämnts, nämligen förmågan hos organisationerna att tydliggöra olika roller. Trippelhelix-samverkan innebär inte ett lojt konsensus utan ett hela tiden pågående omprövande: regionala utvecklingsprojekt handlar om att bygga upp ett strukturkapital för en sådan konflikthantering som innebär lärande och förändring istället för fastlåsta positioner (“learning by fighting”). En ytterligare viktig dimension i regionalt förändringsarbete för tillväxt är att det finns en kunskap och en förståelse inom olika delar av trippelhelix för

(20)

varandras styrkor, svagheter och faktiska förutsättningar. Det räcker förmodligen inte enbart med en teoretisk förståelse. Det behövs också en erfarenhetsbaserad kunskap som endast kan nås genom att individer i realiteten har kunskap och konkret upplevda erfarenheter från flera fält i trippelhelix.

Innovationssystems- och klusteransatsens samspel med regionalt utvecklingsarbete

Var finns då den eventuella kopplingen mellan ett organiskt kluster/innovationssystem och ett regionalt initiativ (av exempelvis typen SBR) utifrån de föregående styckenas diskussion?

Förutom förmågan att direkt påverka det organiska klustret skulle man kunna säga att styrkan – potentialen för att långsiktigt lyckas – bestäms av initiativets förmåga att så långt möjligt påverka faktorer som förändrar organisationerna i “rätt” riktning. Organisationerna förstås här såväl som företagen i klustret som exempelvis aktörer som ansvarar för fysiska resurser, till exempel den byggda miljön. Den bestäms också av initiativets förmåga att direkt och indirekt förändra institutionerna (formella och informella lagar och regler). Här handlar det såväl om kluster- och innovationssystemsinterna institutioner som mer generella, till exempel

skattelagstiftning.

I följande figur (inspirerad av Christensen et al. 2005) visualiseras detta samband. Denna bild kan också ses som en beskrivning av spelplanen – det ramverk som initiativet har att förhålla sig till för att på sikt nå framgång.

1 Amin & Thrift talar här om “clear structures of domination”).

(21)

Figur 2: Samspelet mellan initiativ, klusterdynamik och innovationssystemsutveckling – ett institutionellt perspektiv

I enlighet med figur 2 skulle man kunna säga att förutsättningarna för en innovationsdriven hållbar ekonomisk tillväxt i en region i stor utsträckning bestäms av hur väl systemets regionala diamant kan förvaltas och utvecklas – förflyttas mot att bli ett mer komplett

innovationssystem. Om vi ser klustret (eller liknande initiativ) som hjärtat, så handlar det om att hela tiden i den existerande miljön försöka att skapa bestående förändringar såväl när det gäller institutioner, till exempel en gemensam samsyn när det gäller att satsa på

entreprenörskap, som organisationer, till exempel att långsiktigt se till att det finns aktörer som arbetar för försörjningen av rätt infrastruktur. Klusterinitiativets roll och uppgift är att vara smörjmedel: en aktör som kan ta ett helikopterperspektiv och initiera satsningar som långsiktigt utvecklar institutioner och organisationer på ett sådant sett att detta stärker den regionala diamanten och förflyttar den in i ett mer komplett innovationssystem. Grunden här blir – liksom i de föregående avsnitten – att förmåga till utveckling handlar om att hela tiden

(1) Institutioner = Formella och informella regler (från lagar och förordningar till ”kultur”).

(2) Organisationer = aktörerna, ”spelarna” (företag, myndigheter m.fl.).

Initiativet

Institutioner (1)

Organisationer(2)

Initiativets påverkan

Initiativets påverkan Påverkan på det

organiska klustret/

innovationssystemet

Påverkan på det organiska klustret/

innovationssystemet

Innovationsdriven,hållbar ekonomisk tillväxt genom trilaterala samspel i mer kompletta

innovationssystem

”Trippelhelixregionen”

För ändr

ing

Initiativet

oc h f örf lyt tni ng Institutioner (1)

Organisationer(2)

Initiativets påverkan

Initiativets påverkan Påverkan på det

organiska klustret/

innovationssystemet

Påverkan på det organiska klustret/

innovationssystemet

Innovationsdriven,hållbar ekonomisk tillväxt genom trilaterala samspel i mer kompletta

innovationssystem

”Trippelhelixregionen”

För ändr

ing oc h f örf lyt tni ng

(22)

ta tillvara kunskap och lägga denna till grund för handling. Nonaka och Takeuchi (1995: 58) uttrycker detta enligt följande:

Thus information is a flow of messages, while knowledge is created by that very flow of information, anchored in the beliefs and commitment of its holder. This understanding emphasizes that knowledge is essentially related to human action.

Det handlar här såväl om vad Argyris och Schon (1978) definierar som ”single loop learning”

(på svenska enkelkretslärande). Det vill säga att med hjälp av indikatorer och verktyg identifiera fel och misstag och sedan ändra handlandet. Men, det handlar också om vad Argyris (1982) definierar som förmåga till ”double loop learning” (på svenska

dubbelkretslärande). Det vill säga en förmåga inte bara att ändra själva handlandet utan också en förmåga att ändra styrande värderingar: de premisser som ligger till grund för handlandet.

Argyris premierar dubbelkretslärandet, men det finns också forskare som ställt sig kritiska till detta. March (1988) kritik mot Argyris kan exempel ha bäring på diskussionen om lärande i klusterinitiativ. March menar att det finns två typer av lärande som är intressant. Dels menar March att det finns lärande som förbättrar individen, organisationens “utnyttjande”. Det vill säga organisationens (individens) förmåga att bättre utnyttja sina befintliga resurser. Dels menar March att det finns en annan typ av kunskap som han väljer att kalla “utforskning”.

Detta innebär ett lärande som syftar till att se världen på ett nytt sätt och finna på nya sätt att arbeta, organisera sig etc. Detta lärande är nödvändigt för att människor och organisationer ska förflyttas och förändras.

I denna studie kommer vi att se att regionala initiativ/noder i Stockholm-Mälarregionen kännetecknas av att de går igenom olika faser. Beroende på tillkomsthistoria så kan dessa faser se olika ut. Generellt förefaller det dock som ett initiativ har tre faser: Fas1

prospekterings-/sonderingsfas och startfas, Fas 2 genomförandefasen och Fas 3

mognadsfasen. Den första fasen kännetecknas av förankring, mobilisering etc. I den här fasen påbörjas ofta även arbetet med att skapa en gemensam vision. Den andra fasen,

genomförandefasen, handlar om handling och aktiviteter. I den här fasen kompletteras ofta initiativet med nya aktörer. I den tredje fasen, mognadsfasen, tar initiativet fastare form. I denna fas måste det också ske ett förnyelsearbete så att initiativet inte stagnerar (jmf.

diskussionen ovan om det “utforskande” lärandet). Slutligen är det viktigt att ha i åtanke att kluster- och innovationssystemsinitiativ inte handlar om en enskild individ och inte alldeles enkelt kan standardiseras eftersom: “det krävs ett antal olika kvaliteter i en processledning

(23)

och att det inte är möjligt, åtminstone inte rimligt, att tala om processledaren som en individ utan att vi istället bör se processledning som en funktion” (Christensen 2005: 76).

(24)

(25)

2. Bioteknik/Läkemedel i Stockholm-Mälarregionen – den

“organiska” miljön

Vad kännetecknar bioteknik/läkemedelsindustri?

Svensk bioteknik och läkemedel – och även medicinsk teknik – har en historia som går långt tillbaka i tiden och i många fall bygger på ett samspel med andra branscher (livsmedel, kemiska produkter, verkstadsindustri med flera). Bioteknik är samlingsnamnet för de teknologier som utnyttjar levande organismer/delar av levande organismer för att utveckla nya produkter och/eller nya industriella processer. I denna definition inkluderas därmed företag som använder celler samt biologiska molekyler för tillämpning inom medicin, jordbruk och miljömanagement. Bioteknik kan således ses inte bara som ett eget kompetensområde utan som en teknik som är en input till andra branscher (förutom läkemedelsindustrin). I figur 3 exemplifieras detta.

Figur 3: Bioteknik som strategisk input till andra branscher (några exempel)

I den vidare definitionen “Life Science” inkluderas också sjuk- och hälsovård och hälsoteknik,. Oavsett om man använder en snäv eller en vid definition så är sektorn ett innovationssystem där utvecklingen sker i en komplex värdekedja (se figur 3 och 5).

Bioteknik som strategisk input

Biotekniska Livsmedel

Livsmedels- industri

Agrobioteknik

Jordbruks- industri

Miljöbioteknik

Skadeutredare, skydds- , miljötekniker &

byggkonsulter Sanering &

rengöring Kosmetika framställning

A n v ä n d n i n g T e k n i k

Hälsokost

Industrisektor Byggnads- industrin Avfalls hantering

Genmodifierade grödor Bekämpnings- medel; gödning Skogs-

industri

Pappers- industri

Miljövänlig pappers fram- ställning

(26)

Utveckling av exempelvis läkemedel sker i en komplex värdekedja med fyra övergripande delar: Den första fasen är preklinisk forskning. Denna del går från den initiala upptäckten till dess att man kommer fram till en så kallad drogkandidat. En drogkandidat är den substans som har störst potential att bli ett godkänt kommersiellt läkemedel. Den andra fasen är den prekliniska utvecklingsfasen. I denna fas testas substansen för att se hur den fungerar i ett biologiskt system och om substansen är giftig. Den tredje kliniska fasen består av tre delar.

Först genomförs här försök på friska människor. Sedan görs försök på patienter som lider av den sjukdom det är tänkt att det framtida läkemedlet ska bota. En lyckad test i del II kallas ofta “proof of concept”. Slutligen testas preparatet på större patientgrupper för att säkerställa resultaten. I den sista fasen (IV) registreras läkemedlet samt görs tillgängligt på marknaden.

Figur 4: Det är höga kostnader och stor risk att utveckla en läkemedelskandidat

Källa: SVD Näringsliv

(27)

Figur 5: Bioteknik/läkemedelsindustri/medicinsk teknik som mångsektoriellt innovationssystem

Källa: Intersecta AB

Det är här viktigt att komma i håg att den ovan beskrivna värdekedjan inte beskriver hela bilden. Alla företag som arbetar med biotekniska verktyg har exempelvis inte

läkemedelsindustrin som “slutkund”, vilket vi nämnde tidigare. Snarare kanske man ska se dessa som insatsproducenter till andra sektorers värdekedjor (till exempel livsmedelsindustrin vilket vi visualiserade i figur 3.

I dynamiska industriella system – kalla dem kluster eller innovationssystem – ingår också olika relaterade och stödjande verksamheter. I systemet finns aktörer som:

a) är aktiva med hela sin verksamhet (kärnverksamheterna i systemet/systemen);

b) är aktiva med delar av sin verksamhet (till exempel DHL som har en avdelning som specifikt jobbar med logistik riktad mot Life Science);

c) ibland arbetar i eller tillsammans med aktörer i systemet (till exempel en reklam- eller kommunikationsbyrå som formger ett bioteknikföretags årsredovisning).

Upptäckt •Forskning &

utveckling

•In vitro

•Invivo

•Process, fortsatt utveckling / optimering och produktion (GMP från PI)

Toxikologi Klinisk

fas I Klinisk fas II

Regular production full GMP

Klinisk

fas III Marknad

Stabilitetsstudier Upptäckt •Forskning &

utveckling

•In vitro

•Invivo

Klinisk

Stabilitetsstudier Kärnverksamhet

•Läkemedelsutveckling

•Läkemedels-formulering

•Läkemedelsproduktion

•Bioproduktion

Stödjande organisationer och institutioner

Näringpolitiska institutioner

Branschorganisationer

Försäljningsföretag

•Medicinsk teknik

•Bioteknisk medicinskteknik

•Biotekniska verktyg

Apotek

&

Sjukvårdsektor Produktionsteknik

•Bioteknisk medicinsk teknik

•Medicinsk teknik

Försäljnings - företag

•Läkemedelsprodukter

Leverantörer av strategiska tjänster

•Juridiska tjänster

•Riskkapital

•Patentverksamhet

•Affärsrådgivning

•Revision Forskning

&

Utbildnings- institutioner

Konsu - menter

CRO-företag &

Diagnostika Forskningsbolag

Relaterade branscher/industrier

Medicinsk teknik /Hälsoteknik

Dentalprodukter (kirurginstrument, implantat etc.)

Handikappsutrustning (rullstolar, proteser, hjälpmedel etc.)

Sjukvårdsutrustning (instrument, analysmaskiner, verktyg etc.)

Produktexempel:

•Klusterinitiativ

- Livsmedels- industri Jordbruks- industri

Skadeutredare, skydds-, miljötekniker &

A n v ä n d n i n g Hälsokost

Genmodifierade grödor Bekämpnings medel; gödning Skogs- industri Pappers- industri

Biotekniska livsmedel Agrobioteknik Miljöbioteknik

Diagnostika (försäljning) Upptäckt •Forskning &

utveckling

•In vitro

•Invivo

Klinisk

utveckling

•In vitro

•Invivo

Klinisk

utveckling

•In vitro

•Invivo

Klinisk

utveckling

•In vitro

•Invivo

Klinisk

Stabilitetsstudier Kärnverksamhet

•Läkemedelsutveckling

•Läkemedels-formulering

•Läkemedelsproduktion

•Bioproduktion

Stödjande organisationer och institutioner

Näringspolitiska institutioner

Branschorganisationer

Försäljningsföretag

•Medicinsk teknik

Apotek

&

Sjukvårdsektor Produktionsteknik

•Medicinsk teknik

Försäljnings - företag

•Läkemedelsprodukter

•Riskkapital

•Patentverksamhet

•Revision

•Riskkapital

•Patentverksamhet

•Revision Forskning

&

Forskning

&

Konsu - menter Konsu - menter

CRO-företag &

Diagnostika Forskningsbolag

Relaterade branscher/industrier

Medicinsk teknik /Hälsoteknik

Dentalprodukter (kirurginstrument, implantat etc.)

Handikappsutrustning (rullstolar, proteser, hjälpmedel etc.)

Sjukvårdsutrustning (instrument, analysmaskiner, verktyg etc.)

Produktexempel:

•Klusterinitiativ

- Livsmedels- industri Jordbruks- industri

Skadeutredare, skydds-, miljötekniker &

A n v ä n d n i n g Hälsokost

Genmodifierade grödor Bekämpnings medel; gödning Skogs- industri Pappers- industri

Biotekniska livsmedel Agrobioteknik Miljöbioteknik

Diagnostika (försäljning)

(28)

De stora läkemedelsbolagen (som täcker in hela den läkemedelsindustriella värdekedjan) har som strategi att i stor utsträckning låta andra aktörer stå för risktagande och

utvecklingskostnader i tidiga skeden. En tydlig trend är att kraven på de olika underleverantörerna har stärkts.

Utvecklingsprocessen är förknippad med hög risk och följaktligen mycket resurskrävande vilket figur 4 visade. Detta innebär att det egentligen endast är de stora läkemedelsföretagen (Big Pharma) som har resurser att driva utvecklingsprojekt hela vägen från

upptäckt/innovation till marknad.

Samtidigt finns det idag helt nya strukturer och nätverk vid farmaceutiskt utvecklingsarbete, där små såväl som stora bolag är involverade i olika faser och där specialisering och

samverkan blir nyckelorden. Dessa förändringar, sammantaget, är en av drivkrafterna bakom flera av de klusterinitiativ som beskrivs i denna rapport.

Bioteknik/läkemedelsindustrins ekonomiska geografi²

Bioteknik/läkemedelssektorn är starkt koncentrerad till Mälarregionen (se exempelvis VINNOVA 2005, Waxell 2005). Lokaliserat till Mälarregionen ligger landets största

läkemedelsföretag, AstraZeneca. Drygt 600 aktiebolag finns i Stockholm-Mälarregionen och omsätter över 100 miljarder kronor. Cirka 60 procent av det totala antalet sysselsatta i riket inom bioteknik/läkemedelsindustrin finns i regionen.

Det förekommer viss differentiering, såväl vad gäller företag som vad gäller verksamheter. I Uppsala är bioteknikföretag något mer framträdande. I de norra Stockholmskommunerna finns relativt sett mycket av försäljningsbolag. Kring Karolinska institutet i Solna och Huddinge, men självfallet också i Uppsala finns många forskningsbaserade företag. I Södertälje och Strängnäs finns mer produktion. En intressant dimension är att medicinsk teknik – förstådd i bred bemärkelse – utgör en relativt stor andel av regionens företag. Det är också viktigt att notera att företag verksamma inom läkemedelsutveckling (inklusive

försäljning) står för en stor del av omsättningen och sysselsättningen. Sysselsatta inom

2 Bioteknik- och läkemedelssektorn är svår att identifiera i branschstatistiken (se Waxell 2005). Tabellerna med uppgifter som sysselsättning och arbetsinkomster i följande avsnitt bygger på följande branschkoder (SNI-2002):

24410 Tillverkning av farmaceutiska basprodukter, 24420 Tillverkning av läkemedel, 33101 Tillverkning av medicinsk utrustning och instrument, 33102 Tillverkning av tandproteser, 51460 Partihandel med medicinsk utrustning och apoteksvaror och 73103 Medicinsk FoU.

(29)

bioteknik/läkemedel i regionen har också haft en mer positiv utveckling av lönesumman jämfört med sysselsatta inom bioteknik/läkemedel i andra regioner (se figur 6).

Figur 6: Sysselsättning 2003 och medelinkomst 1997 och 2003 inom bioteknik, läkemedel och medicinsk industri – Mälarregionen, Skåne, Västra Götaland och övriga Sverige (Källa: SCB)

Om vi använder medelinkomst som ett mått på produktivitet så kan konstateras att bioteknik, läkemedel och medicinsk teknik klarar sig utmärkt jämfört med andra sektorer. Även om andra branscher haft en kraftigare ökning över den studerade tidsperioden (till exempel Företagstjänster) så är bioteknik den sektor som sammantaget haft den starkaste såväl sysselsättnings- som medelinkomstökningen (se figur 7 nedan).

S ys s e ls ä ttn in g 2 0 0 3 (% )

Mä la rre g io n e n 5 8 % Vä s tra G ö ta la n d

1 5 % S kå n e

1 8 %

Ö vrig a S ve rig e 9 %

0 100 000 200 000 300 000 400 000

Mälarregionen Västra Götaland Skåne Övriga Medelinkomst 1997 Medelinkomst 2003

(30)

Figur 7: Sysselsättnings- och medelinkomstutveckling inom nio branschområden Mälarregionen, 1997-2003 (%) (Källa: SCB)

Faktum är att bioteknik, läkemedel och medicinsk teknik haft såväl positiv sysselsättnings- som en positiv medelinkomstförändring under perioden om man jämför med utvecklingen i riket totalt och i Mälardalen totalt (se figur 8 och 9).

Figur 8: Medelinkomstutveckling inom Mälarregionens bioteknik- och

läkemedelssektorn jämfört med samtliga i Mälarregionens och riket, 1997-2003 (%) (Källa: SCB).

-10 0 10 20 30 40 50

IT/Telekom Finans och försäkring Bioteknik och läkemedel Verkstadsindustri Fordonsindustri Livsmedel Logistik Företagstjänster Upplevelsenäring

Medelinkomst 1997-03 (%) Sysselsättning 1997-03 (%)

0 100 000 200 000 300 000 400 000

Medelinkomst 1997 Medelinkomst 2003

(31)

När det gäller bioteknik gäller detta för övrigt inte endast för Mälardalen utan också de andra svenska storstadsregionerna. I synnerhet Västra Götalandsregionen har haft en mycket positiv utveckling, bland annat beroende på AstraZenecas lokalisering till Mölndal.

Figur 9: Sysselsättnings- och medelinkomstutveckling inom nio branschområden i Mälarregionen jämfört med riksgenomsnittet, 1997-2003 (%) (Källa: SCB).

I Mälarregionens finns ungefär 1,4 miljoner sysselsatta. Bioteknik är i denna kontext en liten sektor; den står för ungefär 2 procent av den samlade arbetskraften. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att denna sysselsättningsmässigt relativt lilla industri är betydelsefull för

Sveriges BNP som exportnäring. AstraZeneca står för en betydande andel av denna export.

Jämfört med ett antal stora, traditionella svenska exportsektorer så står sig läkemedel mycket bra, cirka sektorn står för ca 6 procent av bruttoexporten. Exporten har också ökat med cirka 125 procent under den studerade perioden (se tabell 1).

- +

+ Finans och försäkring Bioteknik och läkemedel Verkstadsindustri IT/Telekom

Medelinkomst

Logistik Upplevelsenäring - Livsmedel Fordonsindustri

Företagstjänster Sysselsättning

Riksgenomsnitt (sysselsättnings- och inkomstutveckling)