Makt eller vanmakt?

MARGARETHA JÄRVINEN

Makt eller vanmakt?

Michel Foucault tillskrivs ofta hela äran av att ha avslöjat kroppen och könet

som k ulturella fenomen. Men feministiska teoretiker hade redan tidigare varit

inne på samma tankebanor. Deras upptäckter kan fungera som garan tier mot ett

okritiskt övertagande av Foucaults resonemang.

She loved him in theory. But how could she find a place for him in practice? 1

Många, om inte d e flesta, historiska och so-ciologiska u n d e r s ö k n i n g a r av sexualitet inne-håller idag hänvisningar till Foucault. Förfat-taren nöjer sig ofta m e d att konstatera att h o n / h a n gör e n diskursanalys, att h a n / h o n analyserar sexualiteten som en social kon-struktion, att h a n s / h e n n e s studie är Fou-cault-inspirerad, m e n gör aldrig klart för lä-saren exakt vad detta teoretiska perspektiv in-nebär. "Teorierna och b e g r e p p e n torkar i h o p till o r d som skramlar r u n t på kultursidorna och i trebetygsuppsatserna", skriver Donald Broady o m d e n svenska r e c e p t i o n e n av "en li-ten skara parisiska tankehjältars bedrifter".2 Beskrivningen passar väl in på en del av d e n Foucault-inspirerade könsforskningen i Nor-den.

I sin artikel "Nyttan och skadan av fransk diskursteori" listar Nancy Fraser fyra f e n o m e n - alla inbördes f ö r b u n d n a - som h o n m e n a r att diskursteori kan hjälpa oss att förstå. Fra-sers perspektiv är feministiskt och h e n n e s p u n k t e r h a n d l a r uttryckligen om diskursana-lysers tillämpbarhet i könsforskningen.3

För det första m e n a r h o n att diskursteori kan hjälpa oss att förstå htir människors socia-la identiteter formas och förändras med ti-d e n . För ti-det a n ti-d r a kan ti-d e n hjälpa oss att för-stå h u r sociala g r u p p e r i betydelsen kollektiva aktörer skapas och upplöses u n d e r ojämlika villkor. För det tredje kan en diskursteori be-lysa h u r d o m i n e r a n d e samhällsgruppers kul-turella h e g e m o n i upprätthålls och ifrågasätts. För det ijärde kan teorin sprida ljus över

ut-sikterna för frigörande social f ö r ä n d r i n g och politisk praktik.

Jag ska i det följande beskriva de tre första p u n k t e r n a och diskutera en del nyare köns-teoretisk Foucault-litteratur utifrån d e m . J a g koncentrerar min g e n o m g å n g till litteratur som u t k o m m i t efter D i a m o n d & Quinbys "klassiker" Feminism and Foucault: Reflections on

Resistance 4.

G r u n d t a n k e n b a k o m d e n första p u n k t e n ovan är att sociala identiteter utgörs av bety-delsekomplex, av nätverk av tolkningar. Social könsidentitet t ex produceras och reproduce-ras g e n o m historiskt specifika praktiker och kan inte analyseras som ett statiskt och essen-tialistiskt f e n o m e n . Den a n d r a p u n k t e n inne-bär att f o r m e r i n g e n av sociala g r u p p e r fram-skrider g e n o m strider o m samhällsdiskursen. Människor samlas och i n o r d n a r sig sont kol-lektiva sociala agenter och d e n n a i n o r d n i n g är mättad m e d diskursiva element. Den tredje p u n k t e n handlar o m att makten upprätthålls g e n o m samhällets "doxa" eller d e n a l l m ä n n a uppfattningen, dvs d e n f o n d av självklara be-skrivningar som fastlägger vad den sociala verkligheten är.

Konstruktivismen

ingen ny infallsvinkel

Foucaults analyser av sexualitet som en social konstruktion har varit en viktig inspirations-källa för könsforskningen. Att k ö n och sexua-litet - feminitet, maskulinitet, heterosexuali-tet, homosexualiheterosexuali-tet, prostitution - m e d fördel kan studeras som kulturellt f o r m a d e f e n o m e n har påvisats i m å n g a undersökningar.

N i n a S a n d s t r ö m , Makt, massivt g j u t j ä r n , 1995.

I sin artikel "Feminism, Foucault a n d the politics of the Body" k o n s t a t e r a r Susan B o r d o att Foucault ofta u t n ä m n t s till d e n självklare u p p h o v s m a n n e n b a k o m idén o m k r o p p e n o c h sexualiteten som socialt k o n s t r u e r a d e fe-n o m e fe-n ' . Mefe-n var h a fe-n verkligefe-n först? B o r d o analyserar b å d e äldre och nyare feministiska texter o c h påvisar att teorin o m k r o p p e n o c h k ö n e t som sociala k o n s t r u k t i o n e r h a r ett p a r h u n d r a år p å n a c k e n . Ett u t m ä r k t e x e m p e l är "The Docile Body" d ä r Mary Wollstonecraft r e d a n 1792 uttryckligen beskrev kvinnokrop-p e n s o m en kulturell kvinnokrop-p r o d u k t :

In our culture, not one part of a woman's body is left untouched, unaltered. No feature or extreniity is spared the art, or pain, of improvement . Ett nyare, m e n också klassiskt e x e m p e l p å te-o r i e r te-o m k ö n ste-om ste-ocial k te-o n s t r u k t i te-o n är Si-m o n e d e Beauvoirs Le DeuxieSi-me Sexe.' Ett av h u v u d b u d s k a p e n i Beauvoirs b o k var ju att

k v i n n o k ö n e t inte är n å g o t m a n föds till, u t a n "det kvinnliga" och "det f e m i n i n a " är sociala k o n s t r u k t i o n e r . Beauvoir tog kraftigt avstånd f r å n biologiska, "reduktionistiska" förståelse-modeller.

Dagens könsforskare är u p p e n b a r t b l i n d a f ö r dessa inslag i f e m i n i s m e n s historia d å d e beskriver d e n konstruktivistiska infallsvinkeln som ny. En avmystificering av k ö n e t s naturlig-het och politiska oskyldignaturlig-het h a r alltid stått högsl på d e n feministiska a g e n d a n och kan d ä r f ö r inte tillskrivas en e n d a m a n l i g "parisisk tankehjältes" bedrifter. Susan B o r d o g ö r p å d e n n a p u n k t en kritisk självanalys o c h konsta-terar att också h o n b e t r a k t a d e konstruktivis-m e n sokonstruktivis-m en definitiv nyskapelse i könsforsk-n i könsforsk-n g e könsforsk-n i b ö r j a könsforsk-n av 1980-talet då Foucaults

His-toire de la sexualité e r ö v r a d e d e n a k a d e m i s k a

världen.s Tesen o m d e n socialt k o n s t r u e r a d e sexualiteten m o t t o g s då m e d a c k l a m a t i o n trots att 1960- och 70-talens feministiska litte-r a t u litte-r innehållit s a m m a h u v u d b u d s k a p . I b o k

efter bok bacle feminister hävdat att männis-k o männis-k r o p p e n är männis-kulturellt och politismännis-kt definie-rad och att d e n h a r formats historiskt g e n o m disciplin och kontroll.9 Att det fanns ett släkt-skap mellan dessa feministiska texter och de insikter Foucault erbjöd u p p m ä r k s a m m a d e s emellertid inte. På sin höjd k u n d e de anglo-saxiska Foucault-kommentatorerna gå m e d på att H e r b e r t Marcuse i sin bok One

Dimen-sional Man o p e r e r a t m e d ett konstruktivistiskt

libido-begrepp,1 0 m e n att stort sett hela d e n feministiska litteraturen gjort detsamma var det ingen som n ä m n d e . "

Det fanns emellertid flera förklaringar till det entusiastiska Foucault-mottagandet bland feminister u n d e r 1980-talet. Foucaults texter kunde, i motsats till d e tidigare feministiska texterna, e r b j u d a en teoretisk referensram och en analytisk begreppsapparat. 1970-talets feministiska analyser av kön och sexualitet var - h u r konstruktivistiska m a n än idag kan häv-da att d e var - i allmänhet inte teoretiska. De var empiriska och deskriptiva, polemiska och politiska och h a d e som mål att avslöja och för-d ö m a ojämlikhet och förtryck. Som byggste-nar i en teoretisk feministisk tradition var d e dock otillräckliga.

En a n n a n förklaring till det konstruktivis-tiska perspektivets genomslagskraft var att det tycks ha sammanfallit m e d ett generations-skifte i könsforskningen. Dagens Foucault-in-spirerade feminister är ofta kritiskt inställda till d e n typ av forskning kring makt och sexu-alitet som gjordes u n d e r 1970-talet. Det var fe-ministiska u n d e r s ö k n i n g a r som - implicit el-ler explicit, hävdar kritikerna - byggde på en modell av patriarkatet som ett absolut och universellt f e n o m e n . Det var forskning där könsrelationerna teoretiserades som relatio-n e r mellarelatio-n förtryckare och förtryckta, mellarelatio-n våldsutövare och offer. Det var teoretiska mo-deller där m ä n , i kraft av sin könstillhörighet, alltid h a d e makt m e d a n kvinnor alltid var maktlösa. För forskare som letade efter mind-re essentialistiska f ö r s t å e l s e m o d e l l e r k o m Foucaults analyser av sexualitet och makt att e r b j u d a ett välkommet alternativ. Foucault bi-drog d ä r m e d till en splittring, eller åtminsto-n e eåtminsto-n kritisk självraåtminsto-nåtminsto-nsakaåtminsto-n, iåtminsto-nom köåtminsto-nsforsk- könsforsk-ningen.

Har genusbegreppet

någon framtid'?

Frågan är vad d e n n a feministiska självrannsa-kan egentligen har betytt för d e n konstrukti-vistiska forskningen om kön och sexualitet, och vilka konsekvenser d e n har h a f t för teo-retiseringen kring begreppsparet k ö n / g e n u s . På ett m e r a överordnat plan har d e nya ström-n i ström-n g a r ström-n a i ström-n o m köström-nsforskström-niström-ngeström-n iström-nström-neburit ett avståndstagande från tidigare "monokausala" teorier o m orsakerna till kvinnors u n d e r o r d -ning. Alla de centrala feministiska texterna har utsatts för en kritisk (och kanske inte all-tid rättvis) granskning. Shulamith Firestones postulat att d e biologiska könsskillnaderna är orsaken till all ojämlikhet mellan m ä n och kvinnor har klassificerats som essen tialistisk.1"

1970-talets antropologiska teorier o m att för-klaringen till kvinnors u n d e r o r d n i n g låg i den socialt k o n s t r u e r a d e skiljelinjen mellan privat och offentligt har ansetts vara förenklade och okänsliga för historiska och kulturella varia-tioner." 1980-talets teorier o m att kärnan i kvinnoförtrycket finns i p a r f ö r h å l l a n d e n / f a -miljeliv och i kvinnors reproduktiva ansvar har stämplats som reduktionistiska. Huvudin-nehållet i d e n konstruktivistiska kritiken av det feministiska tankegodset från 1970- och 80-talen har varit att dessa förklaringsmodel-ler bygger på generaliseringar och på proble-matiska b e g r e p p och dikotomier som "patri-arkat", "privat-offentligt", "manligt-kvinnligt".

En ny generation av könsforskare har i dia-log och ibland konflikt m e d d e n sk stand-point-feminismen försökt vidareutveckla Fou-caults begreppsapparat i konkreta, icke-essen-tialistiska analyser av kön och kropp. Detta har bl a inneburit att b e g r e p p e t genus (gen-der) har problematiserats". Att just genusbe-g r e p p e t har blivit ett stridsäpple kan omedel-bart verka överraskande. G e n u s b e g r e p p e t , om något, kan väl anses symbolisera insikten att k ö n är en social konstruktion? Genusbe-g r e p p e t k u n d e väl vara d e n minsta Genusbe- gemen-samma n ä m n a r e som f ö r b i n d e r standpoint-fe-minister och konstruktivister? Genusbegrep-pet kan väl användas som illustration på att te-sen o m kön och sexualitet som sociala kon-struktioner inte (bara) har Foucault som

upp-hovsman? Genus, socialt kön som en motpol till biologiskt kön, har väl varit ett av kvinno-forskningens mest oantastliga teoretiska kärn-begrepp?1'

Problemet m e d genusbegreppet är emel-lertid att det står i ett beroendeförhållande till begreppet "biologiskt kön". Begreppsparet kön-genus förefaller bygga på en dualistisk tankemodell där det biologiska, essentiella könet utgör en sorts absolut kärna, kring vil-ken allt det inlärda, sociala, kulturella (dvs ge-nus) lagras.11' Genus blir aldrig en social kon-struktion i sin egen rätt, det blir snarare en tunn yta, en fernissa som lagts över det som är "reellt", nämligen individens biologiska kön. Det sociala könet blir en maskering, m e n bak-om m a s k e r n a f i n n s individens j a g och h a n s / h e n n e s könsidentitet. Detta betyder också att det kan vara svårt att hålla fast vid att genus är en social relation, där det som kon-strueras som manligt står i ett dialektiskt för-hållande till det som konstrueras som kvinn-ligt. Den biologiska könsvariabeln uppfattas som dikotom vilket får konsekvenser för den sociala könsvariabeln. Eller som Jane Flax ut-trycker det: om män och kvinnor uppfattas som två fundamentalt distinkta biologiska ka-tegorier kan genus inte analyseras som ett re-lationellt fenomen.1' Essentialismen i det bio-logiska könsbegreppet smittar av sig på ge-nusbegreppet och gör att vi, i värsta fall, åter h a m n a r i en monokausal förklaringsmodell, där de biologiska könsskillnaderna ses som orsaken till de sociala.

Ett alternativ till detta är, enligt Flax, att de-konstruera hela kön/genus-dikotomin. Vad är det, på en given tidpunkt, i ett givet sam-hälle, som definieras som biologiskt givet och vad är det som uppfattas som kulturellt kon-struerat? Vi lever i en värld där genus är en konstituerande social relation - och en makt-relation - skriver J a n e Flax. Vad som uppfattas som anatomi, biologi, förkroppsligande, sexu-alitet och reproduktion måste därför också delvis g r u n d a sig på, reflektera, berättiga (el-ler ifrågasätta) de rådande genusrelationer-na. Med andra ord: det är inte bara så att ge-nussystemet påverkas av biologin - biologin påverkas också av genussystemet.1*

Karin Widerberg för en parallell diskussion

i boken Förståelser av kj0nn där hon tar u p p det faktum att könsforskning ofta bara hand-lar om kvinnor, dvs att forskningsobjektet i studierna definieras utifrån biologiskt kön.19 H o n tar u p p två vanliga modeller. Antingen utgår man från antagandet att könen bara är

socialt olika, dvs att allt det "kvinnospecifika"

man beskriver är socialt konstruerat (olikhe-ten är här både utgångspunkt och resultat ef-tersom det bara är kvinnor man studerar). El-ler så utgår man från biologisk olikhet och studerar reproduktion, mödra-barn-relatio-ner osv (och även här är det bara kvinnor man studerar) och underbygger d ä r m e d före-ställningen att det är kvinnan som är "könet". I båda fallen bidrar forskningen till att de kul-turellt konstruerade olikheterna mellan kö-nen reproduceras - den dikotoma, biologiska könsvariabeln var j u den självklara utgångs-punkten för analysen. Och i ingendera fallet utsätter man dessa könsvariationer för en or-dentlig teoretisk eller empirisk granskning. Olikhet är, som Karin Widerberg skriver, bara förståelig och intressant om den studeras re-lationellt och det kan m a n knappast göra så länge könsforskning bara är kvinnoforskning.

Kroppen en kulturell produkt ?

Att kön helst ska analyseras relationellt och att dikotomin biologiskt kön - socialt kön kan va-ra problematisk torde de flesta vava-ra eniga om. Att det som förefaller vara biologiskt givna könsskillnader ofta kan visa sig vara kulturellt konstruerade mönster accepteras också all-mänt. Oenigheten gäller snarast frågan hur långt vi kan k o m m a i en konstruktivistisk ana-lys av kropp och sexualitet. Finns det en gräns för det diskursiva, finns det ett prediskursivt biologiskt kön och en prediskursiv könsiden-titet? Här kan man i den feministiska forsk-ningen urskilja två teoretiska huvudspår.

A ena sidan publiceras idag många texter där kroppen, den feminina och den maskuli-na, uttryckligen analyseras som en kulturell produkt, och inte som ett stabilt f u n d a m e n t i kontrast till allt det kulturellt relativa och in-stitutionella "utomkroppsliga". Ett centralt ex-empel här är Judith Bilder som i sin bok

(gendered self) inte existerar, utan att detta jag bara är en serie iscensättningar. Det

But-ler vill k o m m a åt är bl a myten o m d e n redan k ö n a d e k r o p p e n och d ä r m e d också föreställ-ningen om "subjektet" eller "the d o e r b e h i n d the deed". H o n upplöser distinktionen mel-lan biologiskt kön och socialt kön, eftersom det inte finns någon ren biologi som utgångs-punkt för "det sociala." Det finns ingen essens bakom iscensättningarna.2 0 Butler frågar sig också om inte k ö n / g e n u s dikotomin är "mas-kulinistisk", o m inte det uppstått ett osynligt likhetstecken mellan kvinnlighet och det bio-logiskt ursprungliga, det mystiska, essentiella könet: "Is sex to g e n d e r as f e m i n i n e is to mas-culine?"21 Dikotomin faller, enligt h e n n e , till-baka på den klassiska distinktionen mellan m a n n e n som kultur och kvinnan som natur.22

Ett a n n a t exempel är Linda Nicholson, som pläderar för en radikal dekonstruktion av genusbegreppet.2 3 Problemet m e d b e g r e p p e t är att det för m å n g a feminister bara supplerar b e g r e p p e t kön, skriver Nicholson. Genusbe-g r e p p e t infördes för att u n d e r m i n e r a före-ställningen om kön som biologi, m e n k o m i verkligheten att förstärka d e n . Det biologiska könet accepterades som ett indisputabelt fak-tum, en o b e r o e n d e variabel i könsforskning-en. Nicholson efterlyser en förståelse för att d e sociala v a r i a t i o n e r n a i distinktionen m ä n / k v i n n o r är f u n d a m e n t a l a . Det är inte tillräckligt m e d en dekonstruktion av kultu-rella stereotypier om "manligt" och "kvinn-ligt", av b e t e e n d e f o r m e r som envar kan se är socialt konstruerade. Det som behövs är en dekonstruktion av d e n förståelsemodell som dikterar att det biologiskt sett finns två i alla avseenden distinkta k ö n /4

A a n d r a sidan är det m å n g a feministiska skribenter som finner det meningslöst att ana-lysera k r o p p e n som ett diskursivt f e n o m e n . Seyla Benhabib konstaterar t ex att Butlers (jfr ovan) version av Foucaults subjektlöshet förefaller extrem.2 5 Att urskiljningslöst skrota b å d e subjekt och könsidentitet leder ingen-stans teoretiskt sett. O m det inte finns något jag, någon aktör, bakom iscensättningen, h u r kan vi då överhuvudtaget tala o m iscensätt-ning? O m vi inte är a n n a t än s u m m a n av våra handlingar och uttryck, om det inte existerar

någon prediskursivitet, h u r kan "vi" då över-huvudtaget utpeka något som diskursivt? Med tanke på h u r fragila och osäkra kvinnors au-tonomiprojekt m å n g a gånger h a r varit, skri-ver Benhabib, så förefaller d e n n a reduktion av subjektet till bara iscensättningar att vara det samma som att göra en dygd av nödvän-digheten. Istället för att okritiskt ta över en ex-trem lockeansk tabula-rasa modell i foucaul-tisk klädedräkt b o r d e könsforskningen, enligt Benhabib, ta utgångspunkt i frågan "hur kan vi bäst analysera j a g e t som diskursivt konstitu-erat m e n inte diskursivt determinkonstitu-erat?" Kul-turen "konstruerar" inte allting, k r o p p e n är ett aktivt m e d i u m med sina egna dispositio-ner, som tar emot, kanaliserar eller avvisar d e n påverkan som k o m m e r utifrån.2 6

"Kön är både

relation och essens "

Kate Soper är inne på samma tankegång då h o n skriver att det är en sak är att hävda att k r o p p e n och våra fysiska upplevelser är kultu-rellt f o r m a d e och medierade, m e n något helt annat att uteslutande analysera k r o p p e n som ett diskursivt fenomen.2 7 Empiriska analyser som ignorerar k r o p p e n s pre-diskursivitet ris-kerar att fastna i meningslös retorik och en anti-naturalism som knappast f ö r d j u p a r vår teoretiska förståelse av kön och sexualitet. O m vi uteslutande analyserar k r o p p e n och identiteten som text faller också själva g r u n d -valen för b e g r e p p e t genus. "Det sociala" i ge-nusbegreppet mister sin fysiska referenspunkt och blir d ä r m e d meningslöst.

Ett liknande avståndstagande till en extrem diskursivism finner m a n hos d e norska for-skarna Harriet Bjerrum Nielsen och Monika R u d b e r g som i sin artikel om pedagogisk könsforskning försvarar b e g r e p p e t (köns)-identitet.'s Bjerrum Nielsen och Rudberg me-nar att teorierna om identitet oberättigat ut-satts för anklagelser för essentialism. Tenden-sen att betrakta könet som en relation - och ingenting annat - har enligt d e m lett till att al-la könsforskare som överhuvudtaget o p e r e r a r m e d ett individ-/identitetsbegrepp attacke-ras. Kön är både relation och essens, skriver Bjerrum Nielsen och Rudberg. Att studera

kvinnors och mäns identitetsprojekt behöver inte innebära att man är ute efter Kvinnlighet och Manlighet utan att man försöker identi-fiera en könsspecifik individuell realitet. Det betyder inte att m a n tillskriver de personer man studerar en endimensionell eller motsä-gelsefri könsidentitet eller att man använder sig av ett totaliserande perspektiv. Jakten efter olikhet behöver inte betyda att vi fångas i en feminitets-maskulinitetsdikotomi. Kön kan dekonstrueras - och distinktionen k ö n / g e n u s kan problematiseras - utan att vi behöver slo-pa begreppet könsidentitet, m e n a r alltså des-sa forskare.

Kan Foucaults maktbegrepp

användas i könsforskningen ?

En viktig del av den diskursiva forskningen om kön och sexualitet är Foucault-inspirerade analyser av makt. Det leder till frågan om Fou-caults maktbegrepp är användbart i köns-forskningen. Nancy Hartsock är en av dem som skarpast kritiserat Foucaults maktanaly-ser. En aspekt som överbevisat h e n n e om att "Foucaults värld inte är h e n n e s värld" är "flyk-tigheten" i det foucaultska maktbegreppet.2 9 Makt är, enligt Foucault, en mångfald av rela-tioner, makten är repetitiv och självförstär-kande. Makten är inte ett "föremål" som exis-terar separat från relationer, utan något som ligger i m m a n e n t i dem. Det finns inga hög-kvarter som makten utgår från, utan makten finns överallt. Och vidare, makten är alltid re-lationell. Där det finns makt finns det också motmakt.

Med detta alltomfattande och utflytande maktbegrepp blir det, enligt Hartsock, omöj-ligt att få syn på samhällets egentliga domi-nansstrukturer. O m makten uppfattas som "ett nätverk av makt och njutning sammanflä-tat i multipla knutpunkter", som Foucault be-skriver den i Histoire de la Sexualité, kan det va-ra svårt att samtidigt hävda att vissa g r u p p e r i samhället är mera förtryckta än andra. Det blir också omöjligt att se varifrån makten egentligen k o m m e r och vilka personer, vilka kategorier som utövar makt över andra. Och om m a n kan lokalisera de förtryckta grupper-na i samhället kan man inte konkludera angrupper-nat

än att dessa g r u p p e r är huvudagenter i sitt eget förtryck, hävdar Hartsock. Ty makten k o m m e r underifrån, enligt Foucault, det exis-terar ingen binär opposition mellan förtryck-are och förtryckta, det finns de fakto inga för-tryckare utan i stället makt och kunskapsdis-knrser. Makten finns överallt och därför finns den ingenstans, konkluderar Hartsock och menar att Foucault-inspirerade maktanalyser riskerar att h a m n a i ett regelrätt "blame-the-victim" resonemang. Foucaults teorier tar inte hänsyn till att män historiskt har haft och fort-satt har mera makt än kvinnor. Kön var aldrig en relevant dimension i hans samhällsförstå-else och cletta gör det oerhört svårt att tilläm-pa hans teorier i könsforskningen.

En av de feminister som är oeniga m e d Hartsock i detta avseende är Susan Bordo. H o n hävdar att Foucaults opersonliga makt-begrepp inte gör makten olokaliserbar.30 Det var visserligen ointressant för Foucault vilka personer som innehade makten, m e n hans teori indikerar klart att olika g r u p p e r i sam-hället är olika positionerade i maktens nät-verk. Maktens nätverk är inte slumpmässigt sammansatt utan historiskt format i konstella-tioner och knutpunkter där vissa gruppering-ar, professioner, sektorer och institutioner spelar en mer central roll än andra. Foucaults maktteori och hans genealogiska analysmetod kan därför, enligt Bordo, mycket väl användas för att analysera könsspecifika dominansför-hållanden. Att detta låter sig göra, och att Foucaults m a k t b e g r e p p kan vara mycket fruktbart i analysen av den själv-normalisering och själv-estetisering som bidrar till att repro-ducera feminitet och maskulinitet i samhället, visar inte minst Bordos egna analyser av t ex bantning och anorexia nervösa.31

Oenigheten kring Foucaults användbarhet i undersökningar av kön och makt följer del-vis samma mönster som oenigheten kring de-konstruktionen av kön och sexualitet (jfr ovan). Foucaults maktbegrepp har först och främst intresserat forskare som letat efter ett alternativ till 1970-talets analyser av maskulin makt och feminin vanmakt. Teresa de Laure-tis konstaterar att det u n d e r 1980-talet inom könsforskningen uppstod ett behov att analy-sera könsmakt i andra termer än som en

"en-kelriktad relation" med m ä n som förtryckare och kvinnor som förtryckta.'" Könsmässig olikhet uppfattades inte längre som ett dualis-tiskt motsatsförhållande mellan manligt och kvinnligt. Den feministiska forskningen kring makt, våld och sexualitet hade, enligt dagens kritiker, h a m n a t i en återvändsgränd. De teo-retiska maktmodeller som 1970-talets feminis-ter å b e r o p a d e var b å d e essentialistiska och re-duktionistiska. Foucaults multipla maktbe-g r e p p representerade d ä r f ö r ett attraktivt teo-retiskt alternativ för d e n nya könsforskning-en. Det var ett b e g r e p p som k u n d e användas till att bryta u p p d e statiska och politiserade feministiska förståelsemodellerna från 1970-talet. De konstruktivistiska analyserna utgick alla från att makten är relationell och att d e n är relativ - också innanför kategorierna m ä n och kvinnor - m e n för övrigt uppvisade de stora variationer. En fråga som infinner sig då m a n ser på dessa analyser är om m a n över hu-vud taget kan tillskriva Foucault-traditionen

ett maktbegrepp.

Foucaults maktbegrepp

inte ett - utan flera ?

I en intressant artikel skiljer M o n i q u e Deve-aux mellan tre olika vågor av Foucault-inspi-rerade feministiska maktanalyser.'" H e n n e s g e n o m g å n g visar att Foucaults m a k t b e g r e p p har varit skiftande, att h a n i olika faser av sin karriär analyserade makt och disciplin på mycket olika sätt och att detta har haft konse-kvenser också för könsforskningen.

D e n första vågen av konstruktionistisk könsforskning inspirerades av Foucaults tex-ter o m " h o m o docilis" och "biomakt".34 Det m a k t b e g r e p p m a n här tog över var snarast ett disciplineringsbegrepp (som j u senare skulle k o m m a att modifieras av Foucault själv). Pa-nopticon användes i könsforskningen som en symbol på det patriarkala samhällets discipli-nering och övervakning av kvinnor. Den lydi-ga, feminiserade kvinnokroppen, konstrue-rad g e n o m stränga krav om u n g d o m och slankhet, betraktades som ett utmärkt exem-pel på vad disciplinering och konstant moni-torering kan leda till. Begreppet "biomakt" användes för att analysera d e n statliga,

medi-cinska och sociala, interventionen i d e n re-produktiva sfären, bl a i analyser av hälsokon-troller av gravida kvinnor.''

Dessa undersökningar innehöll samtidigt, som Deveaux påpekar, en kritik av Foucault. Han anklagades för att ha använt ett maktbe-g r e p p som imaktbe-gnorerar könsskillnader, nåmaktbe-got som m a n , enligt feministiska kritiker, inte kan göra o m m a n väljer att placera sexualiteten i disciplineringens c e n t r u m . Det är nästan iro-niskt att Foucault ägnade sådan energi åt att analysera småpojkars onani, skriver Rosi Brai-dotti, samtidigt som h a n närmast ignorerade de e n o r m a kontroll- och discplineringspro-cesser som riktats mot kvinnors sexualitet.31' H ä r i g e n o m lyckades han r e d u c e r a hela frå-gan o m samhällets könsstruktur till några kortfattade, nästan ytliga resonemang. Fou-cault kritiserades också för att hans h o m o do-cilis-begrepp reducerar t ä n k a n d e och hand-lande subjekt till hjälplösa offer. Trots att h a n f ö r e s p r å k a d e ett relationelit m a k t b e g r e p p f r a m s t o d h a n s k o n k r e t a beskrivningar av makt och disciplinering ofta som offerbe-skrivningar. Både de psykiatriska patienter han beskriver i Histoire de la folie och d e fång-ar h a n beskriver i Surveiller et punir ger in-trycket av att vara nog så maktlösa objekt i de expertstyrda disciplineringssystemen. Redan i d e n första vågen av feministiska Foucault-ana-lyser försökte m a n , enligt Deveaux, nyansera detta synsätt. I analyser av k r o p p och sexuali-tet f a n n m a n det mera meningsfullt att analy-sera "objekten" för biomakten som aktörer och d ä r m e d som m e d a g e r a n d e i, eller kanske motståndare till, de disciplineringsprojekt de utsätts för.

Den andra vågen av feministisk Foucault-inspirerad forskning tog, enligt Deveaux, ut-gångspunkt i hans begreppspar makt-mot-makt. D ä r m e d övergav m a n definitivt d e n tra-ditionella feministiska u p p f a t t n i n g e n av makt som en dualistisk över-/underordningsrela-tion och b ö r j a d e explicit analysera makten som en komplex och produktiv process. Detta perspektiv stod i direkt motsättning till offer-perspektivet - både det m a n tyckte sig se i Foucaults beskrivningar av mental- och krimi-nalvårdens klienter och det som löpt som en röd tråd g e n o m 1970-talets feministiska

forsk-ning. Synen på m a k t som en p r o d u k t i v pro-cess blev speciellt tydlig h o s d e forskare som övertog Foucaults r e s o n e m a n g o m m a k t e n som en relation m e l l a n två "fria subjekt". O m frihetskriteriet inte gäller är det inte fråga o m en maktrelation, enligt d e t t a synsätt, u t a n o m d o m i n a n s , våld eller tvång. Slaveri k u n d e inte betraktas som e n maktrelation, enligt Fou-cault. För att k u n n a tala o m en maktrelation måste "subjektet" vara fritt, i betydelsen kapa-belt att h a n d l a , att utöva m o t s t å n d .

I n t e heller i n o m d e n n a forskningsvåg var d e t f r å g a n o m ett okritisk feministiskt överta-g a n d e av Foucaults r e s o n e m a n överta-g . Som exem-pel på feministiskt kritik av makt-motmakt-be-g r e p p e t kan m a n n ä m n a Deveauxs e makt-motmakt-be-g n a in-v ä n d n i n g a r . H o n h a r kraftigt ifrågasatt d e t m e n i n g s f u l l a i att kategoriskt skilja mellan m a k t och d o m i n a n s . Varför skulle könsforsk-n i könsforsk-n g e könsforsk-n s e p a r e r a m a k t f r å könsforsk-n ö v e r o r d könsforsk-n i könsforsk-n g , våld o c h tvång, f r å g a r h o n . Vad betyder d e t t a per-spektiv t ex för förståelsen av ett f e n o m e n som våldtäkt och a n d r a f o r m e r av sexualiserat våld? D e t som är k ä n n e t e c k n a n d e f ö r exem-pelvis våldtäkt är j u k o p p l i n g e n till könsstruk-t u r e n i samhällekönsstruk-t. D e n sociala k o n s könsstruk-t r u k könsstruk-t i o n e n av m a n l i g sexualitet h a r traditionellt innehål-lit starka associationer till b å d e makt och do-m i n a n s . Mäns sexuella f r i h e t h a r ofta h a f t ett direkt s a m b a n d m e d kvinnors o f r i h e t , makt-löshet och objektstatus, vilket inte minst h a r synts i prostitution och p o r n o g r a f i .

Makt och könsidentitet

Den t r e d j e vågen av feministisk f o r s k n i n g be-skriver Deveaux som c e n t r e r a d kring makt och könsidentitet. U t m ä r k a n d e för dessa ana-lyser är inte b a r a d e k o n s t r u k t i o n av själva könsdistinktionen kvinnligt-manligt (jfr ovan), u t a n också analysen av d e själviscensättelser, d e n självmonitorering som b i d r a r till att upp-rätthålla k ö n s d i s t i n k t i o n e n . " D e t som stude-ras är alltså individens eget d e l t a g a n d e i d e n kulturella f o r m n i n g e n av k r o p p och sexuali-tet. Inspirationskällan till dessa analyser f i n n s först o c h f r ä m s t i Foucaults studier av sexuali-tet i a n t i k e n s G r e k l a n d och R o m , m e n d e fe-ministiska s t u d i e r n a h a r också h ä r innehållit e n hel del Foucault-kritik.3 8

Man h a r bl a p å p e k a t att d e självkultive-r i n g s p självkultive-r o j e k t Foucault besksjälvkultive-rivesjälvkultive-r h a självkultive-r självkultive-r e n t tnas-kttlina f ö r t e c k e n . D e n estetiska m o r a l - "livet som konstverk" - som h a n b e t r a k t a r som det e n d a e x i s t e r a n d e alternativet till en rigid och universell m o r a l k o d , är ett konstverk som utesluter k v i n n o r som subjekt. De självkultiv e r a n d e indisjälvkultivider h a n beskrisjälvkultiver självkultivar alla h e m -m a h ö r a n d e i e n elit av fria, självständiga m ä n . D e t t a kan givetvis betraktas som en fullt legitim empirisk avgränsning, p r o b l e m e t ät-bara, som bl a Jean G r i m s h a w påpekat,3 9 att a v g r ä n s n i n g e n h a r teoretiska konsekvenser. Vad h ä n d e r o m m a n f ö r s ö k e r tillämpa Fou-caults r e s o n e m a n g o m självkultivering p å an-d r a g r u p p e r än en elit i samhället: på för-tryckta, m a r g i n a l i s e r a d e g r u p p e r ? De själv-m o n i t o r e r i n g s t e k n i k e r s o själv-m f ö r F o u c a u l t s självständiga m ä n kanske var ett led i ett este-liskt f r i h e t s p r o j e k t kan för a n d r a g r u p p e r - t ex k v i n n o r - bli ett disciplineringsprojekt. D e n sociala k o n s t r u k t i o n e n av f e m i n i t e t h a r traditionellt krävt en hel del självmonitore-r i n g o c h k självmonitore-r o p p s k u l t i v e självmonitore-r i n g av k v i n n o självmonitore-r u t a n att d e t t a kan sägas h a bidragit till kvinnors fri-görelse. Grimshaw m e n a r att Foucaults hela beskrivning av "livet som konstverk" i n n e h å l -ler ett c i r k e l r e s o n e m a n g :

... his conception of a class of free beings who make works of art of their own lives is always already pre-mised on a distinction between those who do and those who do not have such freedoms.'"

I s a m m a ögonblick som n å g o n f o r m av regu-lativt ideal o m j ä m l i k h e t och ö m s e s i d i g h e t i sexualiteten i n t r o d u c e r a s , blir Foucaults upp-fattning o m livet som ett individuellt konst-verk svår att u p p r ä t t h å l l a , hävdar Grimshaw. S o m f r a m g å t t av d e n n a g e n o m g å n g h a r Foucaults m a k t b e g r e p p använts på m å n g a oli-ka sätt i k ö n s f o r s k n i n g e n . H a n s r e s o n e m a n g o m m a k t har, p å ett helt a n n a t sätt än h a n s analyser av sexualiteten som en social kon-struktion, varit utsatt f ö r feministisk kritik. H a n s m a k t b e g r e p p h a r förvisso stimulerat k ö n s f o r s k n i n g e n , m e n d e t h a r också upplevts som e n k o n s t a n t och f r u s t r e r a n d e p å m i n n e l -se o m att Foucault kan vara e n besvärlig part-n e r för femipart-nister.

Vem är Foucaults "den andre"?

Ett tredje tema i d e n Foucault-inspirerade forskningen är kön, sexualitet och hegemoni. En viktig aspekt i Foucaults förståelse av fe-n o m e fe-n e t h e g e m o fe-n i är h a fe-n s b e g r e p p s p a r m a k t / k u n s k a p . Där det finns makt, där finns det också kunskap, eftersom "sanningen" de-finieras av d e m som har makt. O c h omvänt: där det finns kunskap, där finns det också makt, eftersom kunskapen aldrig är ren och objektiv. All vår strävan efter kunskap är i rea-liteten också en strävan efter makt.

Foucaults h e g e m o n i r e s o n e m a n g bygger på föreställningen om "den andre". Den a n d r e är hos Foucault d e n som utestängts från d e n hegemoniska diskursen, den som inte har till-träde till m a k t e n / k u n s k a p e n , den som inte har rätt att uttala sig. Men d e n a n d r e är ofta också diskursens objekt, d e n som beskrivs av e x p e r t e r n a , d e n vars identitet (ofta en identi-tet som awikare) konstitueras i experternas kunskapsregimer.

Nancy Hartsock b e h a n d l a r i sin kritiska ar-tikel ! "Foucault o n Power - A T h e o r y for Wo-men?" Foucaults analyser av "den andre".4 1 I text efter text har Foucault visat h u r sociala identiteter - "den kriminelle", "den mental-sjuke", "den homosexuelle" - har skapats gen o m historiskt specifika m a k t / k u gen s k a p s p r o -cesser. Dessa sociala identiteter har alla kon-struerats som någonting som är a n n o r l u n d a eller patologiskt, något som har normaliteten som sin absoluta motpol. Detta, att d e n a n d r e står i ett direkt b e r o e n d e f ö r h å l l a n d e till nor-maliteten — och vice versa: att vår uppfattning om vad som är normalt bygger på en före-ställning om det o n o r m a l a är ett mycket cen-tralt tema hos Foucault. Men enligt Hartsock stannar han halvvägs i sin beskrivning av den andre. Trots Foucaults uttalade sympati för det m o d e r n a samhällets awikare k o m m e r dessa aldrig att spela en självständig roll i hans analyser. De uteslutna diskurserna förblir fragmentariska och oklara, samhällets awika-re k o m m e r aldrig riktigt till tals, de förblir ob-jekt, placerade i samhällsmarginalen.

Hartsock drar en parallell till en a n n a n text som beskriver "den andre", nämligen Al-bert Memntis The Colonizer and the Colonized

och hävdar att d e n n a text tecknar ett m e r a fullödigt porträtt av normalitetens motpol än Foucaults texter gör. K ä n n e t e c k n a n d e för "de kolonialiserade" är att dessa i alla avseenden anses vara diametralt motsatta makthavarna. Kolonialismens "den andre" beskrivs alltid i t e r m e r av det d e n inte är, av det den inte har. Den a n d r e är en brist, en negation, ett pro-blem, den a n d r e är underutvecklad, primitiv, farlig. Därtill k o m m e r att kolonialismens "den andre" uppfattas som opak, som en del av det mystiska, oorganiserade, det som står u t a n f ö r rationaliteten. Den a n d r e står d ä r f ö r u t a n f ö r d e t g e n u i n t mänskliga, u t a n f ö r historien. Också i detta avseende är h a n makthavarnas motpol, han är inte ett historiskt subjekt utan ett objekt. Resonemanget om kolonialismens "den andre" kan direkt överföras till d e n sex-istiska konstruktionen av kvinnor som "den andre". Kvinnor har, liksom "primitiva" folk-slag, uppfattats som underutvecklade, emotio-nella och irratioemotio-nella m e n också som mystis-ka, oberäkneliga och farliga.42

Här kan det vara motiverat att påpeka att uppfattningen om "den andre" i könsforsk-ningen varken har Foucault eller M e m m i som upphovsman. Insikten att kvinnor är mänsk-lighetens "den andre" har länge f u n n i t s m e d i det feministiska tankegodset, och Simone d e Beavoir är väl d e n som tydligare än någon an-n a an-n systematiserat och utvecklat d e an-n an-n a ian-nsikt. Det är knappast en tillfällighet att Beauvoirs verk u n d e r 1990-talet, efter att i tio, f e m t o n år ha betraktats som passé, har upplevt en renäs-sans i den feministiska diskussionen. Förkla-ringen torde ligga i att h o n i sina böcker, och speciellt i Le Deuxiéme Sexe arbetar m e d en nog så radikal konstruktivistisk u p p f a t t n i n g av kvinnan som "den andre", en u p p f a t t n i n g som i dagens feministiska forskningsklimat f ö r m å t t lyfta u p p h e n n e från kategorin "Sar-tre-discipel och existentialistisk revisionist".43

Le Deuxiéme Sexe inleds m e d frågan "vad är en

kvinna?" och svaret är att kvinnan som "den andre" endast kan definieras i relation till, och sekundärt till m a n n e n . "[Kvinnan] defi-nieras och differentieras m e d referens till m a n n e n , m e n m a n n e n definieras inte m e d referens till kvinnan", skriver Beauvoir, och vi-dare:

Hon är det icke-absoluta, det icke-essentiella... Han är Subjektet, han är det Absoluta, hon är den and-ra.44

Beauvoirs analys av genussystemet vilar på te-sen att alla våra föreställningar o m kvinno-k r o p p e n , feminitet, kvinno-kvinnors n a t u r osv inte b a r a är sociala k o n s t r u k t i o n e r , u t a n uttryckli-g e n m a s k u l i n a sociala k o n s t r u k t i o n e r . G e n o m att b e t o n a att "den a n d r e " är en kulturell kon-struktion slår h o n sig loss f r å n alla f o r m e r av essentialism o c h biologisk r e d u k t i o n i s m , skri-ver Sonia Kruks i en mycket beauvoirvänlig artikel.4 5 I m o t s ä t t n i n g till Foucault lyckas Be-auvoir också undvika "hyperkonstruktivism". H o n b e t o n a r n ä m l i g e n att subjektiviteten f i n n s i k r o p p e n - subjektet kan enligt h e n n e s m e n i n g bäst analyseras som ett kroppssubjekt

(bodysubject). Biologin är ontologiskt g r u n d -läggande: k v i n n a n är sin k r o p p , samtidigt som "den a n d r e " i n g e n a n n a n m e n i n g h a r än d e n vi tillskriver d e n n a kategori4 0. Kontrasten till F o u c a u l t är tydlig här. Enligt h o n o m f i n n s d e t inget i m ä n n i s k a n , inte ens h e n n e s k r o p p , som är tillräckligt stabilt för att k u n n a f u n g e -ra s o m bas för d e t s j ä l v i g e n k ä n n a n d e subjek-tet. Beauvoirs d e k o n s t r u k t i o n av kvinnan som d e n a n d r a beskrivs av Kruks som b å d e m e r a k o n k r e t och m e r a radikal än Foucaults reso-n e m a reso-n g 0111 margireso-nella existereso-nser som icke-i d e n t icke-i t e t e r o c h icke-icke-subjekt. "De a n d r a " icke-i Fou-caults analyser får aldrig ett ansikte eller e n röst, d e förblir k n u t p u n k t e r k o n s t i t u e r a d e i och g e n o m m a k t e n s nätverk. Beauvoirs "de a n d r a " är också diskursivt k o n s t r u e r a d e m e n n å g o n s t a n s b o r t o m diskursen finns männis-kor av kött och b l o d (ibid). Varför skulle d å k ö n s f o r s k n i n g e n b e h ö v a Foucaults "den an-dre", tycks b å d e Hartsock och Kruks m e n a , n ä r det finns en feministisk tradition att byg-ga vidare på? Beauvoir g e r oss d e r e d s k a p vi b e h ö v e r för att d e k o n s t r u e r a sexismens sub-jekt-objekt t ä n k a n d e - och f ö r att i g r u n d e n

förstå d e t könsspecifika i m o d e r n i s m e n s kon-struktion av d e n a n d r e .

Ar alternativa diskurser möjliga ?

Det sista j a g ska ta u p p i min artikel är f r å g a n vilka, o m några, alternativ det f i n n s till d e

he-g e m o n i s k a m a k t / k u n s k a p s r e he-g i m e r som Fou-cault beskriver. O m FouFou-caults "den a n d r e " för-blir a n o n y m och ansiktslös så kan det kanske också vara svårt att i h a n s f o r s k n i n g lokalisera ett m o t s t å n d mot, ett alternativ till, d e domi-n e r a domi-n d e m a k t / k u domi-n s k a p s i domi-n t r e s s e domi-n a . Foucault b e t o n a d e visserligen g å n g på g å n g att d e t i al-la system finns m ö j l i g h e t e r till m o t s t å n d , olyd-n a d och oppositioolyd-nsbildolyd-niolyd-ng och h a olyd-n såg det som sin u p p g i f t att bryta d e diskursiva hierar-k i e r n a och låta motdishierar-kurser hierar-k o m m a till or-da.4' Samtidigt framstår d e m a k t / k u n s k a p s r e -gimer h a n beskriver som n o g så svåra att g ö r a m o t s t å n d mot, som svårgenomträngliga och byråkratiska expertsystem som individen b a r små c h a n s e r att hävda sig mot.

Ingenstans syns väl hänsynslösheten i d e d o m i n e r a n d e d i s k u r s e r n a så tydligt som i Foucaults återgivning av och k o m m e n t a r e r till e n h e r m a f r o d i t s d a g b o k , Herculine Barbin

dite Alexina B.Alexina Barbin, en fransk

her-m a f r o d i t p å 1800-talet h a d e levt sin b a r n d o her-m o c h u n g d o m som flicka m e n blev av d e n me-dicinska och juridiska expertisen klassificerad som m a n . H o n begick självmord n å g r a år ef-ter detta. H e n n e s d a g b o k analyseras av Fou-cault som e n f ö r t r ä n g d , marginell diskurs, ett litet, ovetenskapligt och högst subjektivt skrik. Alexina h a d e klassificerats av ett juridiskt och medicinsk system som h a d e föga intresse f ö r u n d e r t r y c k t k u n s k a p o c h märkliga existenser i s a m h ä l l s m a r g i n a l e n . I sin d a g b o k skrev h o n bl a följande, ofta citerade, ord:

Vilket kön har en ängel?... Jag har del i änglarnas natur - för, som ni har sagt, min plats är inte i er snäva sfär. Ni har jorden, jag har den oändliga rym-den.

Alexinas d a g b o k visar vilka konsekvenser ex-pertsystemens m a k t / k u n s k a p s u t ö v n i n g kan få

i e n värld som inte a c c e p t e r a r tvetydighet. En person kan inte, enligt d e n n a s a n n i n g s r e g i m , h a två kön och o m h a n / h o n inte frivilligt fo-gar sig e f t e r d e n n a regel tvinfo-gar d e t juridiska och m e d i c i n s k a klassificeringssystemet ho-n o m / h e ho-n ho-n e till det.

Alexina Barbins d a g b o k framstår som ett mycket f a s c i n e r a n d e historiskt d o k u m e n t m e n m a n kan som M a u r e e n Cain fråga sig p å vilket

sätt d e n n a f ö r t r ä n g d a , marginella diskurs skul-le k u n n a utgöra ett "alternativ" till d e n domi-n e r a domi-n d e sciedomi-ntia sexualis.49 D a g b o k e n vittnar först o c h främst o m individens maktlöshet in-för samhällets expertsystem och visar att mar-ginella f e n o m e n som h e r m a f r o d i t i s m inte h a r n å g o t eget språk, inte h a r n å g o n e g e n diskurs. Skrivstilen i Barbins d a g b o k är, enligt Cain, andlös och flickaktig, texten är sorgligt e n s a m och u t a n m a k t o c h auktoritet — på vilket sätt skulle ett sådant d o k u m e n t k u n n a "bryta n e r d e diskursiva hierarkierna"?5 0 Också h ä r är det först o c h f r ä m s t ett "offer" vi ser och inte mot-m a k t eller en oppositionell diskurs - Alexina lyckades inte överbevisa n å g o n o m att könsdi-k o t o m i n är ett könsdi-kulturellt p å f u n d o c h ett snill-rikt disciplineringsinstrument. Vad h j ä l p e r det då att h o n stolt hävdar att h o n tillhör änglar-nas könlösa skara, o c h att vi, m e d Foucault, in-d i g n e r a s över ett expertsystem som a n v ä n in-d e r sig av vetenskapliga förståelsemodeller som in-te tolererar n å g r a u n d a n t a g ?

R e s o n e m a n g e t o m f ö r t r ä n g d a diskurser in-n e h å l l e r så vitt j a g kain-n se två oklara p u in-n k t e r som h a r varit centrala i F o u c a u l t - r e c e p t i o n e n , två p u n k t e r som också är a v g ö r a n d e för h u r optimistiskt/pessimistiskt h a n ska tolkas.

För d e t första kan m a n (optimistiskt) välja att ta u t g å n g s p u n k t i h a n s tes att d e t "norma-la" alltid står i ett direkt beroendeförhållande till d e t "onormala". Det är inte b a r a så att d e an-dras, d e marginellas rättigheter och välbefin-n a välbefin-n d e , avgörs av d e m som b e f i välbefin-n välbefin-n e r sig i cevälbefin-n- cen-t r u m — hela d e n sociala k o n s cen-t r u k cen-t i o n e n av c e n t r u m kräver att d e t finns e n periferi. För att n å g r a sexuella identiteter, aktiviteter och p r e f e r e n s e r ska k u n n a definieras som n o r m a -la måste d e k u n n a speg-las i n å g o t annat, n å g o t avvikande eller marginellt. En del Foucault-in-spirerade könsforskare h a r använt d e n n a tes o m ömsesidigt b e r o e n d e o c h b e t o n a t d e n för-ändringspotential, d e alternativ till r å d a n d e m a k t / k u n s k a p s r e g i m e r som m a n kan finna i marginella g r u p p e r . J o n a t h a n Dollimore t ex skriver i sin analys av homosexualitet:

We know that the centre remains vulnerable to marginality because its identity is partly created and partly defined in opposition (and therefore al-so at) the margins.51

O m v ä n t betyder detta att d e m a r g i n a l i s e r a d e och avvikande inte b e f i n n e r sig p å u t s i d a n av n o r m a l i t e t e n u t a n att d e är i n k o r p o r e r a d e i d e n - d e är "always already inside" som Dolli-m o r e uttrycker det. De Dolli-m a r g i n a l i s e r a d e s sår-b a r h e t vänds alltså h ä r till d e r a s styrka. De h a r f ö r d e l e n att vara b å d e i n n a n f ö r o c h u t a n f ö r , d e är e n spegel sont är absolut n ö d v ä n d i g för d e m som b a r a b e f i n n e r sig på insidan. De är en diskursiv m o t p o l som c e n t r u m inte u n d e r n å g r a o m s t ä n d i g h e t e r kan u n d v a r a .

A n d r a könsforskare h a r varit m e r a kritiska. D e n n a dialektiska t a n k e m o d e l l o m marginaliserade g r u p p e r s f ö r h å l l a n d e till d e n d o m i n e -r a n d e disku-rsen ä-r fö-rfö-risk, sk-rive-r Kate So-per, m e n k n a p p a s t tillräcklig.'1" Förtryckta g r u p p e r s ö d e avgörs inte b a r a g e n o m k a m p på d e t diskursiva p l a n e t u t a n g e n o m ett kom-plicerat samspel m e l l a n makt-kunskap o c h ex-tradiskursiva processer. Det räcker inte att hävda att m a r g i n a l i s e r a d e g r u p p e r ( o m d e t så är kvinnor, h o m o s e x u e l l a eller etniska m i n o -riteter) kan e r b j u d a ett a n n o r l u n d a perspek-tiv, att d e kan ha "fräscha åsikter", vi måste också intressera oss för d e sociala, ekonomis-ka o c h kulturella processer som reglerar de-ras liv. Alexina Barbin skrev visserligen en dagbok, som optimistiska läsare kan d e f i n i e r a som e n alternativ diskurs, m e n samtidigt tvingades h o n flytta till en a n n a n o r t o c h u p p -ge sitt arbete, sin familj, sin identitet som kvin-na, vilket i sista h a n d l e d d e till att h o n valde att b e g å självmord.

För d e t a n d r a kan vi välja att betrakta syn-l i g g ö r a n d e t av marginesyn-lsyn-la diskurser som ett värde i sig - o b e r o e n d e av o m dessa diskurser u t g ö r en " m o t p o l som c e n t r u m inte kan u n d -vara". Ett d o k u m e n t som Alexinas d a g b o k skulle d å vara värdefullt för att d e t riktar u p p -m ä r k s a -m h e t e n -m o t a n n a r s osynliga klassifice-ringsprocesser o c h m o t d e n g r u n d v a l dessa vi-lar på: en dualistisk k ö n s m o d e l l . Foucaults f ö r h o p p n i n g tycks h ä r vara d e n att ett effektivt synliggörande på sikt l e d e r till e n n e d m o n t e r i n g av d e n dualistiska k ö n s k o n s t r u k -t i o n e n . "Maybe -the -targe-t nowadays is n o -t -to discover what we are, b u t to r e f u s e w h a t we are", skriver h a n i sin analys av sexualitet. En u p p g i f t för k ö n s f o r s k n i n g e n skulle d å vara att först, i kraft av sin existens, synliggöra

sam-hållets könsstruktur och därpå upplösa den grundval den själv står på, nämligen den so-ciala konstruktionen "kön".53

Att d e n n a dubbelroll kan vara problema-tisk har framförts av många Foucault-kritiker. H u r kan könsforskningen samtidigt hävda att kön är relevant och att det är irrelevant? H u r kan feminismen göra anspråk på att den talar kvinnors sak om "kvinnor" är en meningslös kategori och om det inte finns någon köns-identitet bortom det diskursiva? H u r kan mot-stånd och motmakt uppstå i ett identitetmäs-sigt vakuum? H u r kan man påstå att margina-liserade g r u p p e r (kvinnor, etniska minorite-ter, sexuella minoriteter) skulle kunna stå för alternativa diskurser och samtidigt hävda att de inte utgör någon "grupp", att de saknar en könsmässig, etnisk eller sexuell identitet?

Dessa oklarheter i Foucaults teorier om m a k t / k u n s k a p och marginella identiteter har gett upphov till en mycket omfattande diskus-sion i könsforskningen. Jag ska avslutningsvis citera ett inlägg i d e n n a diskussion, nämligen J a n e Martins "Methodological Essentialism,

False Difference, and O t h e r Dangerous Traps".'4 Som titeln antyder är Martin kritisk mot den nya h o n n ö r s o r d e t i könsforskning-en: "difference" och menar att det är häm-m a n d e för den fehäm-ministiska teoriutveckling-en. Enligt h e n n e letar könsforskare idag bara efter skillnader, variationer, pluralism inom ka-tegorierna kvinnor och män, samtidigt som de är så rädda för att bli anklagade för essen-tialism att de skriver "kvinnor" och "män" m e d citationstecken. Termen essentialism an-vänds alltför lättvindigt och utan n ä r m a r e de-finitioner och har därför snarast blivit ett all-mänt skällsord. Könsforskningens allergi mot sina egna kärnbegrepp kvinnor, män, kön -är problematisk, skriver Martin. Att hävda att dessa begrepp inte kan användas för att de döljer olikheter - och för att de lett till att könsforskningen ignorerat svarta kvinnor, ar-betarklasskvinnor, lesbiska kvinnor osv - är naivt. Alla generella termer, om det så är kvin-na eller man, bord eller stol, h u n d eller katt, täcker i viss mån över skillnader mellan olika underkategorier. O m vi följer logiken i den nya "anti-essentialistiska" könsforskningen får vi ge avkall på all kategorisering, all

gruppe-ring, det enda vi då kan beskriva är enskilda individer. Vad Martins resonemang visar är att Foucaults u p p m a n i n g till feminismen om att utveckla sig själv genom att upplösa sig själv inte är helt lätt att efterleva i praktiken. Det är problematiskt att hävda både identitet och icke-identitet, att samtidigt ta utgångspunkt i och avstånd från könsstrukturen. O m köns-forskare ska k u n n a erbjuda alternativa diskur-ser, så måste de bevisa sitt eget existensberät-tigande, bl a g e n o m att (igen) våga använda begrepp som kvinnor, män, genus och köns-forskning - utan citationstecken.

Sammanfattning

Målet med d e n n a artikel har varit att gå ige-nom vissa centrala frågor i den Foucault-in-spirerade forskningen kring kön, makt och sexualitet. En utgångspunkt var att det ofta finns stora problem i kopplingen mellan em-piri och teori i dessa undersökningar. Hänvis-ningarna till Foucault i de empiriska studier-na är ibland inte anstudier-nat än just hänvisningar och forskaren gör inte alltid klart för läsaren vilka teoretiska implikationer det anlagda Foucault-perspektivet egentligen har. De okla-ra teoretiska p u n k t e r n a samlar sig ofta kring följande problemkomplex: kön och sexualitet som sociala konstruktioner, diskursanalyser av makt, samt sexualitet och hegemoni. Dessa problemkomplex har i artikeln behandlats som sex konkreta frågeställningar som alla är centrala i den internationella teoretiska dis-kussionen, men som typiskt nog inte beaktas i den empiriska "Foucault-inspirerade" forsk-ningen.

(1) En sådan diskussionspunkt är förhållan-det mellan Foucault och könsforskningens egen konstruktivistiska historia. Insikten att kön och sexualitet är sociala konstruktioner är inte ny, den har hela tiden varit en del av den feministiska forskningens "doxa". Det som dagens diskursiva könsforskning har att bygga vidare på är alltså inte bara Foucault och några andra "manliga parisiska tankehjäl-tars" bedrifter, utan en rik tradition av femi-nistisk litteratur om kön, makt och könsmakt som sociala konstruktioner. D e n n a

feministis-ka forskningstradition feministis-kan feministis-kanske fungera som en viktig barlast, som en garanti mot ett alltför okritiskt övertagande av Foucaults könsblinda teoretiska resonemang.

(2) En fråga som man knappast kan undfly om man bedriver Foucault-inspirerad köns-forskning är frågan om genusbegreppets an-vändbarhet. En del forskare k o m m e r då till slutsatsen att de vill hålla fast vid en predis-kursivitet bortom det socialt konstruerade. Andra konkluderar att "kroppen" och "biolo-gin" är sociala konstruktioner och att vi där-för bara kan acceptera genusbegreppet om det uppfattas som ett alternativ till biologiskt kön - det f i n n s inget subjekt, ingen

(köns)identitet, bara iscensättningar. Obe-roende av vilket, om något, av dessa alternativ man väljer, så har det vittgående konsekven-ser för den empiriska könsforskningen. (B) En tredje fråga som "Foucault-inspirera-de" könsforskare knappast kan undgå att ta ställning till är vilka konsekvenser ett relatio-nellt och multipelt maktbegrepp som Fou-caults egentligen har för förståelsen av köns-inakt. Det har hävdats att ett sådant maktbe-grepp gör det omöjligt att lokalisera och iden-tifiera makt. I det nätverk av makt och njut-ningar som Foucault beskriver kan "objekten" för maktutövningen lätt bli de enda "subjekt" man får syn på - de kan d ä r m e d framstå som "skyldiga" till sitt eget förtryck. Andra forska-re har hävdat att detta är en nidbild av Fou-caults maktresonemang, och att könsrelaterat maktbruk och -missbruk mycket väl kan in-fångas m e d hjälp av Foucaults begreppsappa-rat.

(4) En h ä r m e d s a m m a n h ä n g a n d e oklarhet i många studier är vilket (eller vilka aspekter) av Foucaults maktbegrepp man egentligen ut-går från. Ar det ett begrepp som jämställer makt m e d disciplinering och som tar utgångs-punkt i föreställningen om h o m o docilis? Ar det Foucaults begreppspar makt-motmakt där makten analyseras som en relation mellan två fria individer och som distinkt åtskild från do-minans, överordning och våld? Eller är det ett maktbegrepp som först och främst betonar

produktiv makt samt självkultivering och -mo-nitoreri? Att blott, som vissa forskare gör, hävda att m a n gör en Foucault-inspirerad maktanalys (och eventuellt n ä m n a panopticis-men) väcker flera frågor än det besvarar. Det finns helt enkelt inte hos Foucault ett enty-digt, en gång för alla givet, maktbegrepp som könsforskningen utan vidare skulle k u n n a ta över.

(5) Foucaults intresse för awikare, för margi-naliserade grupper, för "de andra" i samhället har ofta betraktats som en självklar inspira-tionskälla för könsforskningen. Också på den-na punkt har kritiker emellertid hävdat att hans resonemang kan vara problematiskt. Foucaults "den andre" förblir en anonym ges-talt i samhällsmarginalen, en gesges-talt utan röst eller ansikte. Den andre i hans analyser är in-te ett subjekt, den har ingen identiin-tet och ing-et kön. Foucaults "de andre" är åtminstone in-te kvinnor. Hans panoptikon-disciplinerade fångar, sjukhuspatienter och skolelever är sna-rast män, maskerade som könlösa varelser. Att utan vidare överföra hans resonemang på kvinnor eller feminismens (bl a Beauvoirs) "den andre" låter sig därför inte göras. H u r könsforskningen skulle k u n n a blåsa liv i Fou-caults identitetslösa "de andra" är svårt att se, likaså h u r dessa väsen, dessa knutpunkter i maktens nätverk, skulle k u n n a "bryta ner de diskursiva hierarkierna".

(6) När det gäller könsforskningens möjlig-heter att skapa alternativa diskurser slutligen har optimistiska foucaultdiscipler pekat på två möjligheter. En möjlighet ligger i det faktum att det normala står i ett beroendeförhållande till det onormala. "De andra" kan vända sin vanmakt till makt i det ögonblick de inser att centrum är lika b e r o e n d e av periferin, som periferin är b e r o e n d e av c e n t r u m . Nor-m a l t / o n o r Nor-m a l t , Nor-m a k t / Nor-m o t Nor-m a k t är helt enkelt två sidor av samma sak, det ena kan inte exis-tera utan det andra. En a n n a n möjlighet är att hävda att ett synliggörande i sig innehåller potentialen till förändring. Blott det faktum att könsforskning existerar innebär ett ifråga-sättande av kön som social konstruktion. Könsforskningens främsta och helt självklara

u p p g i f t är d ä r f ö r att u n d e r m i n e r a sig själv. Frågan o m dessa två vägar över h u v u d taget är f a r b a r a diskuteras intensivt idag. Det är en dis-kussion s o m vi s o m F o u c a u l t - i n s p i r e r a d e k ö n s f o r s k a r e k n a p p a s t kan u n d s l i p p a .

NOTER

I Diskoteksaffisch med rubriken "Foucault-a-go-go" från universitetet i Utrecht som finns beskriven i Maureen McNeil, "Dancing with Foucault: feminism and power-knowledge" i Ramazanoglu, C (red), Up against

Fou-cault. Explorations of some tensions between Foucault and fe-minism, Routledge, London 1993, s 147-178.

" Donald Broady, Sociologi och epistemologi. Om Pierre

Bour-dieus författarskap och den historiska epistemologin, HLS

förlag, Stockholm 1991, s 134.

3 Nancy Fraser, "Nyttan och skadan av fransk diskursteo-ri" i Häften for Kritiska Studier, 1992, s 49-64.

4 Irene Diamond & Lee Quinby (red), Feminism and

Fou-cault: Reflections on Resistance, Northeastern University

Press, Boston 1988.

5 Bordo, 1993.

6 För en närmare diskussion kring detta, se Bordo 1993,

184 ff.

' Simone de Beauvoir, The Second Sex, Penguin Books, Harmondsworth 1972 (1949).

8 Michel Foucault, Histoire de la sexualité 1: La Volonté de

savoir, Gallimard, Paris 1976.

9 Till exempel i Susan Brownmiller, Against Our Will,

Bantam, New York 1975 och i Susan Griffin, Woman

and Nature: The Roaring Inside Hei; Harper Colophon,

New York 1978.

10 Herbert Marcuse, One Dimensional Man, Routledge & Kegan Paul, London, 1964.

II Bordo, 1993.

12 Shulamith Firestone, The Dialectic of Sex, Bantam, New York 1970.

15 Till exempel i Michelle Zimbalist Rosaldo & Louise Lamphere (red), Women, Culture and Society, Stanford University Press, Stanford 1974.

14 I Norden t ex Anna G Jonasdottir, Love Power and

Poli-tical Interests, Örebro Studies, Kumla 1991.

15 För en utförligare diskussion, se Nancy Fraser & Linda J Nic.holson, "Social Criticism without Philosophy: An Encounter between Feminism and Postmodernism", i Nicholson, L J (red): Feminism/Postmodernism, Routled-ge, New York 1990.

16 Till exempel Judith Butler, Gender Trouble: Feminism

and the Subversion of Identity, Routledge, London 1990

och Donna Haraway, "A Manifesto for Cyborgs: Scien-ce, Technology, and Socialist Feminism in the 1980s" i Nicholson, L J ( r e d ) , Feminism/Postmodernism, Routled-ge, New York 1990, s 190-233.

17 )ane Flax, "Postmodernism and Gender Relations in Feminist Theory" i Nicholson, LJ, (red),

Feminism/Post-modernism, Routledge, New York 1990, s 39-62.

18 Jämför även Jane Flax, ThinkingFragments.

Psychoanaly-sis, Feminism &f Postmodernism in the Contemporary West,

University of California Press, Berkeley 1991. 19 Karin Widerberg, 'Teoretisk verkt0ykasse -

angrepsmå-ter og metoder," i Taksdal, A & K Widerberg (red),

For-ståelser av kj0nn, Gyldendal, Oslo, 1992, s 285-299.

20 Butler, 1990.

Jl Judith Butler, Bodies that Mattet: On the Discursive Limits

of "Sex", Routledge, London 1993.

22 Ibid, s 4-5.

23 Linda Nicholson, "Intel preting Gender", Signs 1994

(20), s 79-105. 24 Ibid.

25 Seyla Benhabib, Situating the self: Gender, Community

and Postmodernism in Contemporary Fthics, Polity Press,

Cambridge 1992. 26 Ibid, s 236.

27 Kate Soper, "Productive contradictions", i Ramazano-glu, C (red), Up against Foucault: F^xplmations of some

ten-sions between Foucault and feminism, Routledge, London

1993, s 29-50.

28 Harriet Bjerrum Nielsen & Monica Rudberg,"Når kjonnet kommer i skole - pedagogisk kvinneforsk-ning", i Taksdal, A & Widerberg K (red), Förståelser av

kpnn, Gyldendal, Oslo 1992.

29 Nancy Hartsock, "Foucault on Power: A Theory for

Women?" i Nicholson, L J (red),

Feminsim./Postmoder-nism, Routledge, New York 1990, s 157-175.

30 Susan Bordo, "Feminism, Foucault and the politics of the body", i Ramazanoglu, C (red), Up against Foucault:

Explorations of some tensions between Foucault and femi-nism, Routledge, London 1993, s 179-202.

Susan Bordo, "Reading the slender body" i Jacobus, M et al (red), Body/Politics: Women and the Discourses of

Science, Routledge, New York 1990.

Teresa de Lauretis, "Eccentric Subjects: Feminist The-ory and I Iistorical Consciousness", Feminist Studies 1990 (16), s 115-150.

i ! Monique Deveaux, "Feminism and Empowerment: A

Critical Reading of Foucault", Feminist Studies 1994 (20), s 223-248.

34 B 1 a Michel Foucault, Histoire de la folie ä Tage classique, Gallimard, Paris, 1964 och Surveiller et punir: naissance

de la prison, Gallimard, Paris, 1975 samt Histoire de la sexualité 1: La Volon té de savoir.

35 Sandra Bartky, "Foucault, Femininity, and the Moder-nization of Patriarchal Power", i Diamond, I & Quinby L (red). Feminism and Foucault: Reflections on Resistance, Northeastern University Press, Boston 1988, s 63-79. Rosi Braidotti, Patterns of Dissonance, Polity Press, Cam-bridge 1991.

37 Butlers Gender Trouble är ett centralt exempel. 38 Histoire de la sexualité 2: I/Usage des plaisirs, Gallimard,

Paris 1984 och Histoire de la sexualité 3: Le Souci de soi, Gallimard, Paris 1984.

39 Jean Grimshaw, "Practices of Freedom" i Ramazano-glu, C (red) Up against Foucault: Explorations of some

ten-sions between Foucault and feminism, Routledge, London

40 Ibid, s 69 41 Hartsock, 1990. 42 Ibid.

43 J ä m f ö r Mary G Dietz, "Introduction: Debating Simone

de Beauvoir", Signs 1992 (18), s 74-88.

44 de Beauvoir 1972 (1949), s 16.

45 Sonia Kruks, "Gender a n d Subjectivity: Simone de

Be-auvoir a n d C o n t e m p o r a r y Feminism" i Signs 1992 (18), s 89-110.

46 Ibid.

47 J ä m f ö r Dag H e e d e , Det tomme menneske: Introduktion til Michel Foucault, Museum Tusculanuins forlag,

K.0ben-havns Universitet, 1992.

48 Michel Foucault, Herculine Berbin dite Alexina B,

Galli-m a r d . Paris 1978.

Maureen Cain, "Foucault, feminism a n d feeling: what Foucault can and c a n n o t contribute to feminist episte-mology" i Ramazanoglu, C (red), Up against Foucault:

Explorations of some tensions between Foucault and femi-nism, Routledge, L o n d o n 1993, s 73-98.

50 Ibid.

51 J o n a t h a n Dollimore, Sexual Dissidence, Augustine lo Wit-de, Freud to Foucault, Clarendon Press, O x f o r d 1991. 52 Soper, 1993.

53 J ä m f ö r Braidotti, 1991.

'' J a n e Roland Martin, "Methodological Essentialism, False Difference, a n d O t h e r Dangerous Traps" i Signs 1994 (19), s 630-657.

LITTERATUR

Bartky, Sandra, "Foucault, Femininity, a n d the Moderni-zation of Patriarchal Power", i Diamond, I & Quinby L (red), Feminism and Foucault: Reflections on Resistance, Northeastern University Press, Boston 1988, s 63-79. Beauvoir, Simone de, The Second Sex, Penguin Books.

Har-mondsworth 1972 (1949).

Benhabib, Seyla, Situating the self: Gender, Community and

Postmodernism in Contemporary Ethics, Polity Press,

Gam-bridge, 1992.

Bjerrum Nielsen, H a r r i e t & Rudberg, Monica, "Når kjon-n e t k o m m e r i skole — pedagogisk kvikjon-nkjon-neforskkjon-nikjon-ng" i Taksdal, A & W i d e r b e r g K (red) Förståelser av kj0nn, Gyldendal, Oslo 1992.

Bordo, Susan, "Reading the slender body", i Jacobus, M. et al (red), Body/Politics: Women and the Discourses of

Sci-ence, Routledge, New York 1990.

Bordo, Susan, "Den slanka kroppens budskap" i

Kvinno-vetenskaplig tidskrift, n r 2, 1993.

Bordo, Susan, "Feminism, Foucault and the politics of the body", i Ramazanoglu, C (red), Up against Foucault:

Ex-plorations of some tensions between Foucaidt and feminism,

Routledge, L o n d o n , 1993.

Braidotti, Rosi. Patterns of Dissonance, Polity Press, Cam-bridge, 1991.

Broady, Donald, Sociologi och epistemologi. Om Pierre

Bour-dieus författarskap och den historiska epistemologin, HLS

förlag, Stockholm 1991.

Brownmiller, Susan, Against Our Will, Bantam, New York 1975.

Butler, Judith, Gender Trouble: Feminism and the Subversion

of Identity, Routledge, L o n d o n 1990.

Butler. J u d i t h , Bodies that Matter. On the Discursive Limits of

"Sex", Routledge, L o n d o n 1993.

Cain, Maureen, "Foucault, feminism and feeling: what Foucault can a n d cannot contribute to feminist episte-mology", i Ramazanoglu, C (red), Up against Foucaidt:

Explorations of some tensions between Foucault and femi-nism, Routledge, L o n d o n 1993.

Deveaux, Monique, Feminism a n d E m p o w e r m e n t : A Cri-tical Reading of Foucault", Feminist Studies 1994 (20). Diamond, Irene & Quinby, Lee (red), Feminism and

Fou-caidt: Reflections on Resistance, Northeastern University

Press, Boston 1988.

Dietz, Mary G, "Introduction: Debating Simone de Beau-voir", Signs 1992 (18).

Dollimore, J o n a t h a n , SexualDissidence, Augustine to Wilde,

Freud to Foucault, Clarendon Press, O x f o r d 1991.

Firestone, Shulamith, The Dialectic of Sex, Bantam, New York 1970.

Flax, J a n e , "Postmodernism a n d G e n d e r Relations in Fe-minist T h e o r y " i Nicholson, LJ, (red),

Feminism/Post-modernism, Routledge, New York 1990.

Flax, J a n e , ThinkingFragments. Psychoanalysis, Feminism &

Postmodernism in the Contemporary West, University of

Ca-lifornia Press, Berkeley 1991.

Foucault, Michel, Histoire de la folie a Tage classique, Galli-mard, Paris 1964.

Foucault, Michel, Surveiller et punir: naissance de la prison, Gallimard, Paris 1975.

Foucault, Michel, Histoire de la sexualité 1: La Volonté de

sa-voir, Gallimard, Paris 1976.

Foucault, Michel, Herculine Berbin dite Alexina B, Galli-mard, Paris 1978.

Foucault, Michel, Histoire de la sexualité 2: l/Usage des

plai-sirs, Gallimard, Paris 1984.

Foucault, Michel, Histoire de la sexualité 3: Le Souci de soi, Gallimard, Paris 1984.

Fraser, Nancy, "Nyttan och skadan av fransk diskursteori"

Häften för Kritiska Studier, 1992.

Fraser, Nancy & Linda J Nicholson, "Social Criticism wit-h o u t Pwit-hilosopwit-hy: An E n c o u n t e r Between Feminism a n d P o s t m o d e r n i s m " i Nicholson, LJ (red):

Femi-nism/Postmodernism, Routledge, New York 1990.

Griffin, Susan, Woman and Nature: The Roaring Inside Hn; H a r p e r C o l o p h o n , New York 1978.

Grimshaw, J e a n , "Practices of Freedom", i Ramazanoglu, C (red): Up against Foucault: Explorations of some tensions

between Foucault and feminism, Routledge, L o n d o n 1993.

Haraway, Donna, "A Manifesto for Cyborgs: Science, Technology, a n d Socialist Feminism in the 1980s", i Ni-cholson, LJ (red), Feminism/Postmodernism, Routledge, New York 1990.

Hartsock, Nancy, "Foucault on Power: A T h e o r y for Wo-men?" i Nicholson, LJ (red), Feminsim/Postmodernism, Routledge, New York 1990.