Skulle jag inte vara bibliotekarie skulle jag vara spion eller detektiv

Institutionen för ABM

Biblioteks- & informationsvetenskap

Skulle jag inte vara

bibliotekarie skulle jag vara

spion eller detektiv

Maskulinitet och manligt gränsöverskridande i glesbygd

Martina Strolz

Magisteruppsats, 30 högskolepoäng, vt 2008 Institutionen för ABM

Uppsatser inom biblioteks- & informationsvetenskap, nr 445 ISSN 1650-4267

Författare Martina Strolz

Svensk titel

Skulle jag inte vara bibliotekarie skulle jag vara spion eller detektiv : Maskulinitet och manligt gränsöverskridande i glesbygd

English title

If I Weren’t a Librarian I Would Be a Spy or a Detective : Masculinity and the Transgression of Gender Norms in Sparsely Populated Areas

Handledare Åsa Warnqvist

Färdigställd Januari, 2009

Abstract

The aim of this master's thesis, based on interviews with five male public librarians, is to investigate male librarians' experiences of working in a predominantly female occupation.

Focusing on librarians working in sparsely populated areas, the study investigates the relationship between the masculinity of the male librarians, hegemonic masculinity, and the local traditional masculinity. My conclusion is that traditional masculinity and the alternative masculinity represented by men in traditionally female occupations are in a fluid relationship to one another.

Depending on the situation and the point of view, either can be perceived as dominating or subordinating whilst always being subordinated hegemonic masculinity.

Using R. M. Kanter's theory of tokenism and C. L. Williams' theory of hegemonic masculinity in female occupations, I have studied the men's experiences of working in traditionally female occupations. The results show that the men become more visible than female colleagues because of their token status. Also, they are given stereotype roles and are expected to have certain "masculine" characteristics and to follow masculine norms. In contrast to women in predominantly male occupations, male tokens gain by their situation, and tend to be placed in positions of high status. The results also reveal that the men use the following strategies for maintaining hegemonic masculinity in traditionally female occupations: Sex Segregation, Emphasizing the Masculine, and Disassociation. To these strategies, originally presented by Williams, I would like to add Reducing the Feminine.

Problems encountered by the men in token situations are mostly social, such as communication difficulties and alienation. The male librarians in this study generally prefer mixed work groups, and would like to see more men entering the field.

Ämnesord

Manlighet, bibliotekarier, glesbygd, kvinnoyrken, folkbibliotek.

Key words

Men’s role, Librarians, Rural areas, Public libraries.

Inledning ... 3

Syfte ...4

Frågeställningar...4

Disposition ...4

Tidigare forskning...5

Teori ... 8

R.M. Kanter: Token-teorin ...8

C.L. Williams: Hegemonic Masculinity in Female Occupations ...10

Hegemonisk och normativ maskulinitet ...11

Glesbygd och maskulinitet...14

Metod... 17

Avgränsning ...17

Materialinsamling ...18

Metoddiskussion ...19

Undersökning och analys... 21

Presentation av informanterna ...21

Undersökning och analys ...22

Yrkesval ... 22

Kvinnodominans... 24

Fördomar... 27

Token-positionens för- och nackdelar ... 29

Yrkets status... 34

Låntagarnas reaktioner... 35

Kontakt med låntagare ... 38

Uppgifter... 40

Kolleger ... 43

Maskulinitet ... 46

Maskulinitet i glesbygd... 49

Diskussion ... 53

R.M. Kanter – Token-teorin...53

C.L. Williams – Hegemonic Masculinity in Female Occupations ...54

Maskuliniteter ...56

Avslutning ... 58

Sammanfattning ... 60

Käll- och litteraturförteckning... 62

Otryckt material i författarens ägo...62

Tryckt material...62

Bilaga 1 ... 66

Intervjuguide ...66

Inledning

En bekant, sedan några år tillbaka verksam som bibliotekare, berättade om den studerande i biblioteks- och informationsvetenskap som hon pratat med under en fest. ”Jag tänker mig att det är lite som att vara hemmafru” beskrev den blivande bibliotekarien sitt framtida yrke, och fortsatte: ”Ganska lugnt, man kan gå runt, fixa och ordna i hyllorna och så.” Efter att vi suckat trött över bristade respekt för bibliotekarier såväl som för hemmafruar och föreställt oss den chock som skulle möta den unga kvinnan den dag hon lämnade utbildningen sa min bekant: ”Jag skulle nog snarare säga att det är som att vara småbarnsförälder. Tiden räcker aldrig till, man har inte tillräckligt med resurser och när man gjort något klart måste man börja om igen.” Oavsett liknelsernas verklighetsförankring kan en kommentar göras: Både hemmafrun och småbarnsföräldern kan beskrivas som traditionella kvinnoroller, ingen av dem förknippad med någon betydande makt eller status.

Även allmänhetens bild av bibliotekarien är starkt bekönad. Yrkets arbetsuppgifter har länge ansetts typiskt kvinnliga, och lön och status följer samma modesta mönster som inom andra så kallade kvinnoyrken. Den stereotypa bibliotekarien är i regel alltid en kvinna. Ändå finns männen på biblioteken, om än inte i samma mängd som kvinnor.

Liksom stereotyper av kvinnliga bibliotekarier är allmänhetens bild av manliga bibliotekarier, precis som av män inom andra kvinnodominerade yrken, inte odelat positiv. I skämtteckningar och skönlitteratur framställs den manlige bibliotekarien som en trist och färglös figur utan ambitioner, en man som accepterar låg lön och kanske också att ta order av en kvinna. Inte sällan beskrivs han som ensamstående och med feminina drag.¹ Nidbilder ur film, skönlitteratur och annan populärkultur cementerar fördomar om manliga bibliotekarier som avvikande från normen och därigenom bristande i manlighet.²

Hur är det då att som man utgöra undantaget på sin arbetsplats? Kan det innebära några fördelar eller nackdelar? Och hur inverkar rådande

1 Widenberg, Anette, 2000, Snipig tant eller lärdomsgigant? En genusteoretisk studie av kvinnliga och manliga bibliotekarier i skönlitteraturens värld, s. 28 ff. och Rydbeck, Kerstin, 2003, ”Från argsint tråkmåns till farlig sexbomb. Om bibliotekariestereotyper i modern fiktionsprosa och deras ursprung”, s. 124.

2 Williams, Christine L., 1995, Still a Man’s World. Men who do women’s work, s. 3.

maskulinitetsideal på hur manliga bibliotekarier uppfattas, både av andra och sig själva?

Syfte

Syftet med uppsatsen är att undersöka manliga folkbibliotekariers upplevelser av att vara i minoritet på en, numerärt sett, kvinnodominerad arbetsplats. Forskning i ämnet har gjorts tidigare, varför jag antagit ett perspektiv som efterfrågats men inte anlagts i dessa sammanhang, nämligen genom att rikta mig mot manliga bibliotekarier utanför städerna. Med fokus på glesbygdsbibliotekarier hoppas jag få större inblick i de reaktioner och fördomar dessa kan möta som män i traditionellt kvinnliga yrkesroller. Min förhoppning är att materialet i kombination med befintlig forskning ska kunna visa på eventuella skillnader mellan att vara manlig brytare³ i glesbygd och att vara det i en större stad.

Frågeställningar

För att få inblick i ämnet utgår jag från följande frågeställningar:

• Upplever manliga folkbibliotekarier i glesbygd att de behandlas annorlunda än sina kvinnliga kolleger av låntagare och medarbetare?

• Vilka fördomar möter manliga glesbygdsbibliotekarier från omgivningen?

• Finns det skillnader mellan glesbygd och stad i attityden mot manliga arbetstagare i traditionella kvinnoyrken?

• Hur förhåller sig manliga bibliotekarier till hegemonisk maskulinitet och till lokala maskulinitetsideal?⁴

Disposition

Efter denna inledning, där uppsatsens syfte och frågeställningar tagits upp, följer en forskningsöversikt där tidigare forskning kring manliga arbetstagare i kvinnoyrken presenteras. Därefter ges en genomgång av uppsatsens teoretiska

3 Begreppet brytare används bl.a. av Robertsson för att beskriva individer som bryter könsbarriärer och ”ger sig in på områden som domineras av motsatt kön.” Robertsson, Hans, 2003, Maskulinitetskonstruktion, yrkesidentitet, könssegregering och jämställdhet, s. 7.

4 Maskulinitet och manlighet används i uppsatsen parallellt, liksom femininitet och kvinnlighet. För en beskrivning av begreppet Hegemonisk maskulinitet hänvisas till Hegemonisk och normativ maskulinitet, s. 11 i uppsatsen.

utgångspunkter. I metodavsnittet redogörs för avgränsningar av ämnet och urval av informanter. Där ges också en beskrivning av hur insamlandet av materialet gått till, samt en argumentation för valet av metod. Uppsatsens undersökningsavsnitt inleds med en presentation av informanterna, varefter själva undersökningen tar vid. Undersökning och analys presenteras parallellt, och avsnittet är indelat efter de elva olika ämnen som avhandlats under intervjuerna.

Därpå följer en diskussion, där undersökningen närmare kopplas till det teoretiska ramverket, varefter läsaren ges några avslutande ord och en kortare sammanfattning.

Tidigare forskning

Mycket forskning har bedrivits med fokus på kvinnor inom mansdominerade arbetsområden. Manliga gränsöverstridare har däremot inte avhandlats lika ofta.

Emellertid finns några svenska uppsatser från senare år som belyser mäns arbetssituationer på bibliotek.

Genom intervjuer med fem manliga och fem kvinnliga barn- och ungdomsbibliotekarier undersöker Lindén i sin magisteruppsats Manlig minoritet.

Barn- och ungdomsbibliotekarier ur ett genusperspektiv vilka skillnader som kan uppstå i arbetssituatinen för män och kvinnor. Intervjuerna visar att de manliga bibliotekarierna, ofta omedvetet, både reproducerar och ifrågasätter manliga ideal.

Få av männen känner sig tvungna att ta på sig en maskulin roll i arbetet, dock händer det att de åläggs särskilda uppgifter just eftersom de är män. Lindén finner i sina intervjuer även att det i vissa fall ställs lägre krav på de manliga bibliotekarierna, både från kolleger och låntagare. Vid tillsättning av tjänster tjänar män på sin könstillhörighet. Fler män är önskvärda inom fältet, bland annat för att fungera som manliga förebilder för bibliotekets yngre besökare. Manliga bibliotekarier efterfrågar också fler män på sina arbetsplatser av sociala skäl: man kan som ensam man känna sig ensam och utanför gemenskapen med övrig personal.

Lindéns studie rymmer även en kvantitativ undersökning med 136 studerande i biblioteks- och informationsvetenskap. Denna visar att intresset för att bli barn- och ungdomsbibliotekarie är mycket lägre hos män än hos kvinnor.⁵

Bergström och Böngrens uppsats Manliga bibliotekariers upplevelser av att jobba inom ett kvinnodominerat yrke från 2005 bygger på intervjuer med åtta manliga folkbibliotekarier. Undersökningen syftar till att utröna eventuella skillnader mellan hur kvinnliga och manliga bibliotekarier möter användare, och hur de manliga bibliotekarierna relaterar till omgivningens fördomar om män

5 Lindén, Henrik, 2006, Manlig minoritet. Barn- och ungdomsbibliotekarier ur ett genusperspektiv, passim.

inom bibliotekarieyrket. Man vill också se hur bibliotekarierna upplever den skeva könsfördelningen på folkbiblioteken.

Intervjuresultaten visar att majoriteten av de intervjuade bibliotekarierna skulle uppskatta en jämnare könsfördelning på biblioteken, och att vägen dit tros vara högre lön och yrkesstatus. Det finns en tendens att förvänta sig andra färdigheter och egenskaper från manliga kolleger än från kvinnliga, vad gäller exempelvis tunga lyft och teknikkunskaper. I likhet med bibliotekarierna i Lindéns studie känner flera av Bergström & Böngrens informanter också ett ansvar som manliga förebilder. Männen har från låntagare främst mött positiva reaktioner på sitt val av yrke, och i flera fall tycks deras könstillhörighet ge dem fördelar. De känner att de tas på större allvar än sina kvinnliga kolleger och låntagare antar ibland att de är bibliotekschefer snarare än bibliotekarier. Trots detta anser männen inte att de särbehandlas på grund av kön, utan snarare på grund av utbildning, personlighet och intressen.⁶

Johan Wibjörns magisteruppsats Man, människa, bibliotekarie. Könsidentitet och yrkesidentitet hos fem manliga bibliotekarier – en kvalitativ intervjustudie från 2005 syftar till att med teoretiska verktyg från genusvetenskapen undersöka samspelet mellan könsidentitet och yrkesidentitet hos manliga bibliotekarier.

Wibjörn tycker sig hos sina informanter se ett ambivalent förhållande till de stereotyper och myter som så ofta beskriver bibliotekarien. Å ena sidan förkastas dessa som fördomar, å andra sidan beskriver männen andra bibliotekarier som introverta, petiga och bristande i civilkurage. Schablonbilderna både utmanas och reproduceras således av bibliotekariera själva. Flera av informanterna uppger att de känt sig besvärade på grund av sitt yrke, bland annat i kontakter med manliga byggarbetare och andra män med mer stereotypa mansyrken. Trots detta identifierar männen sig med sitt yrke. Männen tycks inte dela upp de olika bibliotekariesysslorna i manligt och kvinnligt. Däremot finns en syn på yrkets framtid som mer manligt orienterad, som en följd av ökad informations- och teknikinriktning. Denna förändring av yrkets struktur antas även leda till att synen på bibliotekarieyrket som ett ”kall” kommer att försvinna. Wibjörn kopplar samman breddandet av bibliotekarieyrket och de ökande olika och allt mer blandade arbetsuppgifterna med den splittrade yrkesidentitet han tycker sig skönja hos de intervjuade bibliotekarierna, men ser samtidigt den breda kunskap och allmänbildning som krävs av dagens bibliotekarier som något positivt.⁷

En studie med fokus på manliga brytare inom andra ämråden än bibliotek utgör etnologen och mansforskaren Marie Nordbergs avhandling Jämställdhetens spjutspets? Manliga arbetstagare i kvinnoyrken, jämställdhet, maskulinitet,

6 Bergström, Linda & Böngren, Marie, 2005, Manliga bibliotekariers upplevelser av att jobba inom ett kvinnodominerat yrke, passim.

7 Wibjörn, Johan, 2005, Man, människa, bibliotekarie. Könsidentitet och yrkesidentitet hos fem manliga bibliotekarier – en kvalitativ intervjustudie, passim.

femininitet och heteronormativitet. Den bygger på ett trettiotal intervjuer med manliga förskollärare, sjuksköterskor och frisörer. Nordbergs studie visar, liksom andra i sitt slag, på att männens närvaro i de kvinnodominerade sfärerna tenderar att accentuera en könssegregerad arbetsfördelning istället för att utmana den. Den manlige brytarens situation beskrivs som en gisslanposition, i vilken han från ett håll förväntas agera på traditionellt manliga vis, ta på sig uppgifter som förknippas med maskulinitet och bibringa arbetsplatsen ett slags ”manligt perspektiv” som anses fattas. Samtidigt förväntas han från ett annat håll utgöra en alternativ manlighet utan att reproducera traditionella maskulinitetsideal och patriarkala hierarkier. Motsägelsefulla diskurser gör att ett och samma agerande hos brytaren kan besvaras både med ogillande och uppskattning. Ur intervjuerna framträder två normativa maskuliniteter till vilka arbetstagarna förhåller sig: en stereotyp manlighet, vilken männen både identifierar sig med och tar avstånd ifrån, och en reflexiv manlighet. Nordbergs teori om normativa maskuliniteter är av särskild relevans för min undersökning, varför jag har valt att placera presentationen av denna i uppsatsens teoriavsnitt.⁸

8 Nordberg, Marie, 2005, Jämställdhetens spjutspets? Manliga arbetstagare i kvinnoyrken, jämställdhet, maskulinitet, femininitet och heteronormativitet, passim.

Teori

Som teoretisk bas för min undersöktning har jag valt att använda mig av Rosabeth Moss Kanters Token-teori, Robert Connells användning av begreppet hegemonisk maskulinitet, Marie Nordbergs teori om normativa maskuliniteter och Christine L.

Williams teori om hegemonisk maskulinitet inom traditionellt kvinnliga yrken.

Uppsatsens teoridel avslutas med en översikt av forskning kring glesbygd och maskulinitet, där de bärande bjälkarna utgörs av Lissa Nordins och Bo Nilssons maskulinitetsbegrepp.⁹

R.M. Kanter: Token-teorin

I en uppmärksammad studie i makt och kommunikation inom ett amerikanskt mansdominerat storföretag lyfter Rosabeth Moss Kanter fram numerär fördelning som en avgörande faktor för gruppmedlemmars relationer och förutsättningar.

Kanter menar att grupper kan delas upp i fyra typer beroende på fördelning:

• En uniform grupp består av individer som alla hör till samma sociala kategori. Detta kan till exempel innebära att vara av samma kön, att komma ur samma samhällsklass eller att ha samma etniska härkomst.

• I en skev grupp är fördelningen mellan personer ur två sociala kategorier 85:15. Undantagen, i Kanters studie fåtalet kvinnor bland män, betecknas tokens och hamnar lätt i synliga – och därigenom utsatta – roller i förhållande till gruppens majoritet, de dominanta.

• En lutande grupp beskrivs som en grupp där fördelningen är ungefär 65:35.

Den mindre dramatiska skillnaden i antal gör att de färre, minoriteten, kan alliera sig, stödja varandra och på så vis lättare påverka gruppen och dess kultur. Majoritetens makt blir mindre överlägsen än i en skev grupp.

9 Då en och samma kommun kan klassas som glesbygd enligt en definition och som landsbygd av en annan har jag valt att använda mig av litteratur som behandlar båda typer av kommuner. Glesbygdsbegreppet diskuteras vidare under Avgränsning i uppsatsens metodavsnitt.

• En balanserad grupp har fördelningen 50:50. Här blir, uppger Kanter, individuella drag viktigare, och agerande och åsikter appliceras på individen snarare än på den sociala kategori personen tillhör.¹⁰

Kvinnorna i Kanters studie är enligt denna modell tokens, vilket tydligt inverkar på deras sociala arbetsmiljö. Kanter poängterar att hennes informanters upplevelser inte är specifika för kvinnliga tokens, utan att samma principer kan gälla för vem som helst som hamnar i en tokenposition.¹¹

En token-person blir, i sin olikhet med övriga gruppmedlemmar, ytterst synlig. Detta kan vara till fördel, exempelvis då man vill bli ihågkommen eller göra ett starkt intryck. Främst innebär emellertid uppmärksamheten nackdelar.

Eventuella misslyckanden blir svåra att dölja, och medvetenheten om att ens handlingar alltid noteras av omgivningen hämmar naturligt beteende. Paradoxalt nog kan synligheten också osynliggöra prestationer och egenskaper, vilka blir mindre märkbara när de konkurrerar med token-individens yttre attribut. Det är enligt Kanter vanligt att som token känna ett behov av att jobba hårdare än andra för att, i bästa fall, vinna samma erkännande.¹² Samtidigt tenderar de att tona ner framgångar och prestationer för att inte framstå som skrytsamma och visa sig bättre än de dominanta.

Som ensam representant för, eller som en av få från, en särskild kategori löper en token-person stor risk att betraktas inte som individ utan som symbol för hela denna kategori. Personen skyms bakom ”kvinnan”, ”invandraren” eller ”den funktionshindrade”. Detta får till följd att personen ifråga åläggs stereotypa roller för att passa in i mallen. Hon eller han kan antas ha egenskaper eller åsikter som ingår i den generaliserade bilden av den egna sociala typen, eller förväntas utföra särskilda uppgifter som anses ”passande”. En tokens handlingar kan enligt Kanter även få en symbolisk laddning. Genom att uttrycka en åsikt eller agera på ett visst sätt riskerar man som token att detta ses som något kopplat till, och typiskt för, ens sociala kategori, snarare än till ens person. Detta kan både utnyttjas, till exempel för att ge omvärlden en mer fördelaktig bild av kategorin, och hämma.

De dominanta kan uppleva sin egen kultur som hotad i närvaron av en token.

För att förstärka kulturen överdriver man både den egna gruppens inbördes likheter och olikheter mellan de dominanta och token-individen. Denna kontrastering håller tokens utanför och stärker sammanhållningen mellan de dominanta gruppmedlemmarna.¹³

10 Kanter, Rosabeth Moss, 1993, Men and Women of the Corporation, s. 208 f.

11 Kanter, 1993, s. 221.

12 Kanter, 1993, s. 216.

13 Kanter, 1993, s. 210 f.

C.L. Williams: Hegemonic Masculinity in Female

Occupations

En replik på och i viss mån även kritik mot Kanters resultat presenterar Christine L. Williams i Still a Man’s World. Men Who Do ”Women’s Work”. Genom intervjuer med 76 män och 23 kvinnor verksamma inom fyra sektorer med tydlig kvinnodominans − lågstadielärare, sjuksköterskor, socialarbetare och bibliotekarier − närmar sig Williams manligt gränsöverskridande. I motsats till Kanter anser hon att det finns väsentliga skillnader mellan att som man vara i minoritet på en arbetsplats och att som kvinna befinna sig i motsvarande situation. Manliga token-personer, hävdar Wiliams, tjänar på att särbehandlas, medan kvinnor förlorar på det.¹⁴

Williams använder sig av Joan Ackers theory of gendered organizations, enligt vilken arbetsplatser och yrkesroller är bekönade.¹⁵ De bär på underliggande föreställningar om genus, vilka beror på synen på femininitet och maskulinitet i det övriga samhället. Implicita antaganden om yrkens och yrkesverksammas genus genomsyrar såväl arbetsbeskrivningar som kommunikation och hierarkier inom företag och organisationer. Bibliotekarieyrket har länge haft en stämpel som

”kvinnligt”, något som verksamma bibliotekarier förlorar på då manligt kodade sysslor och egenskaper enligt Williams skattas högre av samhället, vilket i sin tur leder till bristande status och låga löner.¹⁶ Bilden av yrket som typiskt kvinnligt har också gjort att män som söker sig till det ofta anses veka, omanliga och ibland homosexuella, något som de flesta av männen i Williams undersökning inte identifierar sig med, men likväl kämpar mot.¹⁷ Williams identifierar ett flertal strategier som män använder sig av för att avskärma sig från femininitet och upprätthålla den hegemoniska maskuliniteten även inom kvinnoyrken:¹⁸

Sex Segregation: Könssegregation genom att ta på sig traditionellt manliga uppgifter som att bära tunga saker eller koppla in elektronik, och att specialisera sig inom manliga områden.

Emphasizing the Masculine: Betoning på och överdrivande av ”maskulina”

aspekter av arbetet eller den egna inriktningen, betoning på tjänstens prestige och den egna auktoriteten.

Administration and Higher Educational Credentials: Att se tjänsten som ett led på vägen mot högre, mer ”manliga” positioner.

14 Williams, 1995, s. 5 ff.

15 Acker, Joan, 1990, ”Hierarchies, Jobs, Bodies:: A Theory of Gendered Organizations”, passim.

16 Williams, 1995, s. 8 ff.

17 Williams, 1995, s. 181.

18 Williams, 1995, s. 141. Begreppet Hegemonisk maskulinitet förklaras närmare nedan.

Disassociation: Avståndstagande från arbete och yrkesroll, exempelvis genom bristande engagemang och planering, eller genom att tala nedsättande om yrket och andra, främst män, inom det.¹⁹

Överlag uppfattade flertalet manliga informanter i Williams undersökning att de behandlades annorlunda av klienter, chefer och medarbetare än kvinnliga kolleger, vilket bland annat tog sig uttryck i att de gavs ledarroller eller antogs kunna utföra vissa manligt kodade sysslor.²⁰ Williams menar att mäns kompetens inte ifrågasätts i samma grad som kvinnors, och att det ställs lägre krav på män.²¹

Flera av de intervjuade hade erfarenhet av att kunna dra fördel av sin roll som token vid tillsättning av nya eller högre positioner.²² Detta fenomen beskriver Williams som en glasrulltrappa som osynlig transporterar män uppåt i hierarkierna och som de måste kämpa sig nedför om de föredrar att befinna sig på lägre och mer feminint kodade plan.²³ Glasrulltrappan drivs av fördomar om vilka uppgifter och roller som passar män respektive kvinnor. Således styrs många män uppåt mot mer mansorienterade inriktningar, vars lönenivå och status är högre, ibland mot sin vilja men oftare som ett förväntat och planerat skede. Flera av männen i Williams studie sa sig ha blivit uppmuntrade av chefer och professorer, ofta själva män, att söka tjänster eller utbildningar.²⁴ Rekrytering av män används även som en strategi för att på sikt höja kvinnoyrkens status och lönenivå. Detta uppfattas av Williams som problematiskt då det bygger på föreställningar om manligt kodade egenskaper som en bristvara, nåbar endast genom rekrytering av män.²⁵ Till skillnad från kvinnliga gränsöverskridare skyddas ofta män från trakasserier och diskriminering av personer som önskar se en jämnare könsfördelning på arbetsplatsen, något som delvis kan bero på att de högt uppsatta tjänsterna ofta innehas av män.²⁶

Hegemonisk och normativ maskulinitet

Hegemonisk maskulinitet har inom de senare årens mansforskning spelat en central roll.²⁷ Hegemonibegreppet har sitt ursprung i det grekiska hegemonia [herravälde]

och har tidigare främst satts i samband med den marxistiske politikern och filosofen Antonio Gramsci och dennes sätt att beskriva klassförhållanden.²⁸ Tillämpandet av

19 Williams, 1995, s. 123 ff.

20 Williams, 1995, s. 98.

21 Williams, 1995, s. 105.

22 Williams, 1995, s. 83.

23 Williams, 1995, s. 12.

24 Williams, 1995, s. 60.

25 Williams, 1995, s. 24.

26 Williams, 1995, s. 72.

27 Folkesson, Per, 2000, ”Inledning”, s. 9 f.

28 Nationalencyklopedin, webbversionen, sökord: Hegemoni, [2008-01-15].

Gramscis hegemonibegrepp på maskulinitetsdebatten skedde under med det tidiga 1980-talets bögrörelse och har använts och utvecklats av bland andra sociologen Robert Connell.²⁹

Connell betonar vikten av att inte endast särskilja maskuliniteter av skiftande klass och etnicitet, utan även urskilja och erkänna olika maskuliniteter inom dessa. Maskuliniteterna har olika inbördes relationer, och högst upp i hierarkin står den hegemoniska maskulinitet mot vilken andra maskuliniteter ställs. Denna uppfattas som den för tillfället kulturellt rådande och normsättande. Den tas därför för ”naturlig” och ”normal”.³⁰ Den hegemoniska maskuliniteten manifesteras och reproduceras av högt uppsatta individer och manssymboler, som exempelvis artister, idrottare och fiktiva figurer ur populärkulturen.³¹

De maskuliniteter som på ett eller annat sätt misslyckas med att motsvara den hegemoniska maskuliniteten underordnas denna, liksom kvinnor.³² Den idag tydligaste, men långt ifrån enda, underordnade maskuliniteten är den homosexuella. Heterosexuella mäns dominans över homosexuella visar sig såväl i det civila livet genom skymfning och hatbrott, som i samhälleliga lagar och förordningar i form av diskriminering. Men hierarkin är inte statisk, utan skiftar över tid och rum. Den hegemoniska maskulinitetens position kan hotas och ifrågasättas av andra maskuliniteter, och en annan maskulinitet kan, vid en förändring av det kulturella klimatet, även uppta rollen som den hegemoniska maskuliniteten. Utmaningen av den hegemoniska maskuliniteten består i regel av egenskaper som sätts i samband med femininitet, som mjukhet, försiktighet och fysisk svaghet: bland de heterosexuella underordnade maskuliniteterna finns de män som ibland smädande kallas för fegisar, morsgrisar och velourmän. Connell poängterar även att kvinnor kan utmana alla grupper av män, och att hegemoni är att betrakta som historiskt föränderlig. Den hegemoniska maskuliniteten upprätthåller den ojämna maktfördelning som råder mellan olika grupper i samhället.³³ Men även män som inte själva helt lever upp till det hegemoniska maskulinitetsidealet − få eller inga gör det fullt ut − kan åtnjuta ”den patriarkaliska utdelningen”, det vill säga det som kan vinnas på kvinnors underordning.³⁴

Begreppet hegemonisk maskulinitet har kritiserats från olika håll, bland annat för att vara otydligt, svåridentifierat och kontradiktoriskt.³⁵ Till det som

29 Hearn, Jeff, 2000, ”The Hegemony of Men: On the Construcion of Counter-Hegemony in Critical Studies on Men.”, s. 24.

30 Hearn, 2000, s. 29.

31 Connell, R.W., 1999, Maskuliniteter, s. 100 f.

32 Noteras bör att åsikterna är delade ifråga om den hegemoniska maskulinitetens underordnande av kvinnor.

En forskare som inte förutsätter att kvinnor genomgående underordnas är Marie Nordberg. Nordberg poängterar också betydelsen av att erkänna möjligheten för flera hegemonier att existera samtidigt. Se Nordberg, 2005, s. 20 och s 35.

33 Connell, 1999, s. 100 ff.

34 Connell, 1999, s. 103.

35 Donaldson, Mike, 1993, ”What is hegemonic masculinity?”, s. 644 ff.

förknippas med hegemonisk maskulinitet hör att vara ”hård, stark och trygg”.³⁶ Men den Sylvester Stallone-like järnmannen kan på håll se ut som en nog så god representant för hegemonisk maskulinitet, för att vid närmare granskning uppvisa feminint kodade egenskaper som sårbarhet, fåfänga och bundenhet till familjen.

Vad händer med den hegemoniska maskuliniteten när dess bärare rör sig närmare gränsen till det som anses kvinnligt? En hyllad idrottsman tillkännager att han, av familjeskäl, lägger idrotten på hyllan; En annan exploaterar sin kropp inte bara på idrottsplanen utan också som fotomodell. Kan de fortfarande sägas leva upp till en hegemonisk maskulinitet?³⁷ Här hjälper det att dra sig till minnes begreppets relativt abstrakta karaktär: det syftar på ett teoretiskt ideal, snarare än på verkliga män. En annan aspekt är den hegemoniska maskulinitetens föränderlighet. Ett ideal som i en del kretsar utmanar den mer traditionelle järnmannens hegemoniska ställning är den så kallade metrosexuelle mannen: en modemedveten, urban man som bryr sig om sitt yttre.³⁸ Marie Nordberg betonar också vikten av att ”utröna och definiera innehållet i maskulinitetsnormen vid olika tider, platser, i olika grupper och situationer” för att undvika bilden av den hegemoniska maskuliniteten som en statisk samling maskulinitetsattribut.³⁹

I sin doktorsavhandling från 2005 presenterar Nordberg två normativa maskuliniteter till vilka manliga arbetstagare i kvinnoyrken förhåller sig. Den ena är den stereotypa manligheten, med särdrag som fysisk styrka, självdisciplin, faderskap, heterosexualitet, teknikkunskaper, grabbighet och avståndstagande från feminint ansedda egenskaper och aktiviteter. Relationerna till den stereotypa manligheten rymmer i Nordbergs studie både avståndstagande och identifikation.

Den reflexiva manligheten kännetecknas istället av bejakande av både kvinnligt och manligt kodade sidor, förmåga till kritiskt tänkande och distanserad reflektion, liksom ett mindre behov av att anpassa sig efter normerna. Bärare av denna manlighet uppfattar sig själva som mer autentiska och mångsidiga samt mindre bundna till traditionella manliga ideal än andra, mer stereotypa män, vilka inte sällan framställs som sexistiska, fördomsfulla, icke-autentiska och konservativa. Ofta beskrivs dessa ”andra” som landsbygdsboende män ur arbetarklass, alternativt som högt uppsatta män med hög lön och status. Genom att identifiera sig mot andra maskuliniteter normaliserar bärarna av den reflexiva manligheten rollen som fördomsfri, svensk, stadsboende, heterosexuell man ur medelklassen.⁴⁰ Trots männens bild av den egna maskuliniteten som öppen och fördomsfri visar den sig ”genom sina inkluderingar och exkluderingar” vara ”lika

36 Backman, Anneli, 2008, Kläderna gör mannen − En studie om mäns förhållande till begreppet Estetisk Kompetens, s. 23.

37 Donaldson, 1993, passim.

38 Caliskan, Nuran, och Nordén, Linda, 2004, Från traditionell till metrosexuell − mansbildens förändring i reklamen, s. 10.

39 Nordberg, Marie, 2000, ”Hegemonibegreppet och hegemonier inom mansforskningsfältet”, s. 48.

40 Nordberg, 2005, s. 329 ff.

könad, etnifierad, sexualiserad och socialt positionerad som den stereotypa maskuliniteten.”⁴¹

Glesbygd och maskulinitet

I ”Strategier för planering i dynamiska landsbygder” beskriver kulturgeografen Gunnel Forsberg den traditionella landsbygden som tydligt maskulint kodad.

Normerna för jordbruket och livet omkring det har formats efter manliga aktiviteter och verksamheter.⁴³ Glesbygden, och så även mannen bosatt i glesbygden, framställs också ofta som just traditionell och stagnerad.

Socialantropologen Lissa Nordin förklarar i sin avhandling Man ska ju vara två.

Män och kärlekslängtan i norrländsk glesbygd den kulturellt rotade bilden av norrlänningen som en ”levande anakronism, lika otidsenlig som den otidsenliga glesbygd han lever i.”⁴⁴ Beskrivningen av mannen i glesbygden som representant för en förlegad manlighet återkommer i film, litteratur och andra kulturella uttryck. Attribut med vilka han ofta sammankopplas är tystlåtenhet, introversion och oförmåga att smälta in i sociala sammanhang. Etnologen Bo Nilsson beskriver den maskulinitet som glesbygdsmannen representerar som en traditionell manlighet, eller en försörjarmaskulinitet. Bäraren av denna maskulinitet

”prioriterar kärnfamiljen, det heterosexuella parförhållandet och hårt (fysiskt) arbete.” Likaså mäter han ”sitt värde i sin produktivitet, i sin förmåga att sörja för familjens välmåga och materiella standard.”⁴⁵ Femininitet ses som en oförenlig motsats till maskulinitet, och att som man anses feminin är därför allt annat än eftersträvansvärt.⁴⁶

Även om många av de attribut som sätts samman med den stereotypa glesbygdsmannen kan tyckas negativa, är bilden av honom inte enbart ofördelaktig. Nordin beskriver bilden av ”Norrlänningen” som eftertänksamt tystlåten, stolt, genuin, godhjärtad och trygg i sig själv, en stereotyp i grunden omtyckt och uppskattad såväl i som utanför Norrland.⁴⁷ Närheten till och förmågan att klara sig i naturen uttrycks ofta vara av stor betydelse för den

41 Nordberg, 2005, s. 331.

42 Jag kommer i detta avsnitt att använda mig av litteratur rörande såväl män som beskrivs som glesbygdsbor som män som i litteraturen presenteras som norrlänningar, något som kan tyckas märkligt då min undersökning inte begränsar sig till enbart norrländsk glesbygd. Emellertid har bristande informationstillgång och det faktum att glesbygd och Norrland, liksom glesbygdskhet och norrländskhet, ofta (om än felaktigt) används synonymt, samverkat för mitt beslut att använda glesbygdsmän och norrlänningar parallellt.

43 Forsberg, Gunnel, 2000, ”Strategier för planering i dynamiska landsbygder”, s. 28.

44 Nordin, Lissa, 2007, Man ska ju vara två. Män och kärlekslängtan i norrländsk glesbygd, s. 47.

45 Nilsson, Bo, 2001, ”Män och (otidsenlig?) maskulinitet på norrländsk landsbygd”, s. 107.

46 Nilsson, 2001, s. 106 f.

47 Nordin, 2007, s. 40.

maskulina identiteten, och skog och natur beskrivs av männen i Nilssons studie i närmast romantiska ordalag.⁴⁸

Hur överensstämmer då denna bild med verklighetens glesbygdsmaskulinitet?

Nilsson konstaterar att den traditionella manligheten i mycket har präglat de norrländska män han intervjuar, men betonar också att hans informanter skiljer sig ifrån varandra och att de på olika sätt, i tal och agerande, bryter mot denna maskulinitetsnorm. Bilden av dem blir långt mer komplex än den abstrakta traditionella manligheten. Även om en traditionell arbetsfördelning med kvinnan arbetandes i och mannen utanför hemmet föredras av männen, uttrycks så ibland även beundran för män som städar, bakar och hänger upp tvätt.⁴⁹

Nilsson beskriver sina informanter som väl medvetna om att den maskulinitet de representerar är underordnad en annan, allmänt accepterad maskulinitet och uppfattas som förlegad, och försvaret av den traditionella maskuliniteten kan ta sig uttryck i betonande av de särdrag som anses typiska för en traditionell manlighet.⁵⁰

Den traditionella maskulinitet som Nilsson sätter i samband med glesbygdsmannen präglas av homofobi, något som är intressant i detta sammanhang då det kan säga något om relationen och attityden till representanter för den tydligast underordnade maskuliniteten.⁵¹ I Statens Folkhälsoinstituts rapport Föreställningar/Vanföreställningar; Allmänhetens attityder till homosexualitet noteras en mer negativ attityd till homosexuella hos glesbygdsbor än hos människor bosatta i större orter. Vidare konstateras att attityden till homosexuella är mer negativ hos äldre, att lågutbildade har en mer negativ inställning än högutbildade och att kvinnor tenderar att vara mer positiva än män.

Män som upplevde sig själva som mycket maskulina uppvisade i högre grad än andra en negativ attityd till homosexuella.⁵² De i glesbygd uppvuxna män som ingår i Nilssons intervjustudie tar också alla på något sätt avstånd från homosexualitet, vilket utgör ett bekräftande och manifesterande av den heterosexuella normen.⁵³

En likaledes underordnad maskulinitet som behandlats bland annat av Nilsson och Nordin är de ensamstående män som anses ha blivit för gamla för att kallas ungkarlar och som, i delar av norra Sverige, istället benämns med det mer negativt laddade ordet gammpojkar.⁵⁴ På grund av en utbredd heteronormativitet vari det heterosexuella parförhållandet värdesätts kan en man som av någon anledning står

48 Nilsson, 2001, s. 118.

49 Nilsson, 2001, s. 110 ff.

50 Nilsson, 2001, s. 113 ff.

51 Connell, 1999, s. 102.

52 Statens Folkhälsoinstitut, 2002, Föreställningar/Vanföreställningar; Allmänhetens attityder till homosexualitet, s. 21 ff.

53 Nilsson, 2001, s. 107 f.

54 Nordin, 2007, s. 27.

utanför detta betraktas som mindre manlig, vilket kan komma att kompenseras med andra, ibland överdrivet maskulina, beteenden.⁵⁵ Gammpojkarna beskrivs ofta som ”överdrivet manliga, socialt handikappade och hygieniskt ointresserade.”⁵⁶ Många av de egenskaper som sätts i samband med gammpojkar överensstämmer med attribut hörande till den ovan nämnda försörjarmaskuliniteten, och mycket riktigt får föreställningen om gammpojken ofta stå modell för medias bild av den norrländske/glesbygdsboende mannen.⁵⁷

En distinktion som Lissa Nordin noterar i sina intervjuer med norrländska män är den mellan inlandsbor/glesbygdsbor och stadsbor. Att ha sitt ursprung i glesbygden tycks av många av hennes informanter uppfattas som en garanti för duglighet, en slags medfödd essens, snudd på omöjlig att uppnå på annan väg.⁵⁸ Synen på ursprunget som kvalitetsstämpel visar sig också i upphöjandet av den norrländske mannen i förhållande till den som uppfattas som hans totala antites:

stockholmaren. Medan den norrländske mannen beskrivs som rejäl och maskulin framställs stockholmsmannen/stadsbon som ”degenererad och femininiserad”.⁵⁹

En typisk stadsmänniska kunde visserligen vara utbildad och ha ett fint jobb med hög lön men visste, i motsats till glesbygdsmänniskan, ändå inte ett skvatt om hur den praktiska verkligheten var beskaffad och var inte heller intresserad av att konfronteras med den. […]

Skillnaden mellan stads- och glesbygdsmänniskor framstod därför snarast som den mellan teori och praktik och som en grundläggande och oförenlig skillnad.⁶⁰

Behovet av att hävda den norrländska manligheten i förhållande till storstadsmaskuliniteten tyder på en medvetenhet om den egna maskuliniteten som marginaliserad, och kan ses som en försvarsmekanism liknande det betonande av stereotypa drag som Nilsson beskriver.⁶¹

55 Nilsson, Bo, 2000, ”Flexibilitet och kontinuitet − tre generationer män på norrländsk landsbygd”, s. 41 f.

56 Nilsson, 2000, s. 42.

57 Nilsson, 2000, s. 42.

58 Nordin, 2007, s. 110 f.

59 Nordin, 2007, s. 107.

60 Nordin, 2007, s. 110 f.

61 Nilsson, 2001, s. 113.

Metod

Avgränsning

I min undersökning har jag valt att fokusera på manliga folkbibliotekarier verksamma i glesbygd. Att andelen män är större på forskningsbibliotek än på folkbibliotek är något som betraktas som allmängods inom biblioteks- och informationsvetenskapen.

Några svenska fakta som styrker detta antagande har emellertid inte stått att finna.

Statistik från Kulturrådet visar att män utgjorde 16 procent av de anställda vid svenska folkbibliotek 2006, men någon statistik över könsfördelningen på svenska forskningsbibliotek existerar inte.⁶² Jag har därför valt att använda mig av samma statistik som Williams, trots att jag är väl medveten om de skillnader som kan råda mellan olika länder och världsdelar, samt om de förändringar som kan ske över tid.⁶³ Enligt denna statistik var vid mättillfället 13 procent av folkbibliotekarierna i USA män, att jämföra med 35 procent av landets forskningsbibliotekarier.⁶⁴ Även om siffrorna med största sannolikhet skiftat med åren, är mitt antagande att de manliga bibliotekarierna alltjämt är mer sällsynta på folkbibliotek än på forskningsbibliotek, och att detsamma gäller även i Sverige, varför jag valt att studera folkbibliotekarier.

Att undersöka förhållandena just på glesbygdsbibliotek blev aktuellt då forskning med fokus på manliga bibliotekarier tidigare främst gjorts på anställda vid bibliotek i stora eller medelstora kommuner.⁶⁵ I sin magisteruppsats från 2005 uppger Bergström och Böngren sig ha ”valt att endast intervjua manliga folkbibliotekarier på relativt små folkbibliotek. Detta för att vi upplever det som om att i en storstad med stort folkbibliotek reagerar folkbiblioteksanvändarna inte lika mycket om det jobbar manliga bibliotekarier där.”⁶⁶ Författarna ger ingen närmare förklaring av detta antagande eller tankarna bakom det. Vidare läsning visar även att samtliga intervjuade i undersökningen var verksamma vid bibliotek

62 Folkbiblioteken 2006. Kulturen i siffror 2007//5, 2007, s. 10.

63 Williams, 1995, s. 87.

64 Roderer, Nancy K., 1983, Library Human Resources: A Study of Supply and Demand, s. 41.

65 Bergström & Böngren, 2005, s. 23 f, Wibjörn, 2005, s. 20 ff, Lindén, 2006, passim.

66 Bergström & Böngren, 2005, s. 2.

i mellanstora städer, med undantag för en informant, vars bibliotek låg i vad som av Bergström och Böngren beskrivs som en relativt liten kommun.⁶⁷ Även Wibjörns och Lindéns informanter tycks, i den mån läsaren upplyses om orternas storlek, vara verksamma på större orter.⁶⁸

Bergström och Böngren föreslår som vidare forskning en jämförande studie av manliga bibliotekarier på landsorten och i en storstad.⁶⁹ Då ett sådant projekt inom ramen för en magisteruppsats vore mig övermäktigt har jag valt att fokusera på den av grupperna som är mest styvmoderligt behandlad i litteraturen och som Bergström och Böngren flyktigt problematiserar, nämligen bibliotekarier på mindre orter, och då närmare bestämt i svensk glesbygd. Ett bredare spektra av undersökningar från orter av olika storlek banar väg för jämförelser och möjliggör vidare forskning i ämnet.

Glesbygd är ett komplext begrepp som visat sig ytterst svårt att definiera.

Någon allmänt vedertagen definition existerar inte.⁷⁰ Bland flertalet definitioner har jag slutligen valt att använda mig av Sveriges Kommuner och Landstings definition av glesbygdskommun, vilken innefattar kommuner med färre än 20 000 invånare totalt och mindre än 7 invånare per kvadratkilometer.⁷¹ Av Sveriges 290 kommuner klassas, enligt denna definition, 39 som glesbygdskommuner. Statistik från Statistiska centralbyrån visar att det vid de senaste personalmätningarna, utförda 2006, vid drygt hälften av kommunbiblioteken i dessa kommuner fanns minst en manlig bibliotekarie.⁷²

Materialinsamling

Med hjälp av karta försökte jag göra ett så rikstäckande urval som möjligt. Fem informanter spridda över landet kontaktades per telefon, och tid för intervju gjordes upp. Av ekonomiska såväl som tidsmässiga skäl föll valet av metod på telefonintervju, då avståndet mellan den nordligaste och den sydligaste orten var över 100 mil. Intervjuerna gjordes under februari månad 2008 och tog mellan 25 och 45 minuter. Som stomme för samtalet användes en intervjuguide, men informanterna tilläts ändå sväva ut och själva associera utifrån frågorna.⁷³ Intervjuerna har transkriberats ordagrant. I de citat som används i uppsatsen har

67 Bergström & Böngren, 2005, s. 23 f. Några definitioner av ”mellanstor stad” respektive ”relativt liten kommun” ges inte.

68 Wibjörn, 2005, s. 20 ff, och Lindén, 2006, s. 9.

69 Bergström & Böngren, 2005, s. 49.

70 Glesbygdsverkets webbplats > Landsbygdsfakta > Definitioner [2008-01-14].

71Sveriges Kommuner och Landstings webbplats > Kommuner och landsting > Kommuner >

Kommungruppsindelning [2007-12-04].

72 Statistiska centralbyråns webbplats > Statistikdatabasen > Kultur och fritid > Personal i kommunala folkbibliotek efter kommun, kön och personalkategori. År 2000-2006 [2007-12-5].

73 Se Bilaga 1.

emellertid nödvändiga ändringar gjorts för att omvandla talspråket till mer lättflytande skriftspråk, utan att för den skull innehållet gått förlorat. Ord och stycken som särskilt betonades av informanterna har kursiverats.

Analysen av materialet har utförts med såväl de inspelade samtalen som de transkriberade versionerna av samtalen som hjälpmedel. Under talrika genomgångar av materialet har ett antal teman utkristalliserat sig. Dessa har kommit att utgöra strukturellt ramverk för undersökningen, varför också undersökningsavsnittet nedan är uppställt efter dessa elva teman. Informanternas uttalanden har placerats in under de olika rubrikerna för att underlätta jämförelse.

I vissa fall har det också funnits anledning att placera in samma uttalande under flera rubriker, då det berör flera ämnen. En fond mot vilken uttalanden och mönster ställts utgörs av de teorier som presenterats tidigare.

Metoddiskussion

Då mitt ämne rör människors upplevelser och erfarenheter av sin situation har jag valt kvalitativ intervjuteknik som tillvägagångssätt. Som nämnts ovan beslutade jag mig av olika skäl för att göra mina intervjuer per telefon. Telefonintervjun som metod kan kritiseras bland annat för att en dimension av relationen mellan intervjuare och informant går förlorad. I sin bok om kvalitativa intervjuer nämner Jan Trost telefonintervjuer endast i ett kort stycke, där de beskrivs som icke

”lämpade för mera in- eller djupgående frågor och svar”.⁷⁴ Då mycket av den information som utbyts mellan människor består av ickeverbal kommunikation, såsom blickar, grimaser och gester, kan en intervju där allt utom ord och ljud skalats bort tänkas brista i information. Emellertid finns det, anser jag, med en sådan avskalning också fördelar. Informanten, liksom intervjuaren, är väl medveten om kommunikationens begränsningar och anstränger sig således mer för att få budskapen att tydligt gå fram. Detta gör att yttranden, vars medföljande höjda ögonbryn eller kroppsspråk lätt skulle kunna missas eller glömmas bort av intervjuaren, avkläs sin ambiguitet, helt enkelt eftersom den intervjuade inte förväntar sig att intervjuaren ska uppfatta denna typ av extralingvistisk kommunikation.⁷⁵

En annan aspekt som talar för telefonintervjun som metod, är den komplikation i intervjusituationen som tas upp både i Linda Bergström och Marie Böngrens uppsats och i Marie Nordbergs avhandling, nämligen att intervjuaren som representant från en viss grupp, i detta fall kvinnor, riskerar att påverka den intervjuades sätt att uttrycka sig.⁷⁶ Det faktum att intervjuaren är av motsatt kön i

74 Trost, Jan, 1997, Kvalitativa intervjuer, s. 23.

75 Einarsson, Jan, 2004, Språksociologi, s. 287.

76 Bergström & Böngren, 2005, s. 21, Nordberg, 2005, s. 49 f.

förhållande till informanterna kan leda till att dessa, medvetet eller omedvetet, modifierar sina utsagor för att passa intervjuaren. Eventuella negativa åsikter om kvinnor kan tonas ner, för att inte förolämpa eller provocera intervjuaren, eller den bild man har av henne. Även om denna risk inte helt elimineras, kan den antas minska i en telefonintervjusituation, då den intervjuade ”skyddas” av det fysiska avståndet, och förblir förhållandevis anonym även inför intervjuaren. Eventuella reaktioner som kan vara svåra att dölja vid ett möte kan även de stanna på intervjuarens sida av luren och påverkar inte den intervjuades vidare berättande.

Ännu ett möjligt problem relaterat till intervjuarens genus har tagits upp av sociologen Michael Kimmel, som anser att kvinnor inte kan analysera maskulinitet, eftersom de saknar adekvat bakgrundsförståelse.⁷⁷ Detta skulle dock, såvitt jag kan se, även innebära att det vore omöjligt att på ett rättvisande sätt studera och analysera andra grupper än dem man själv tillhör vare sig det gäller kön, klass, etnicitet, ålder eller sexualitet. Denna inställning skulle, om den efterföljdes, resultera i ett stort antal universitetsstudier baserade på undersökningar där informanterna är svenskfödda medelklasstudenter under trettio års ålder.⁷⁸ Således förhåller jag mig mycket skeptisk till Kimmels påstående.

77 Kimmel, Michael, 1997, Manhood in America. A Cultural History, s. 6.

78 Läsåret 2006−2007 var mer två tredjedelar av studerande vid svenska universitet och högskolor trettio år eller yngre. En majoritet av de studerande under samma läsår var av medelklassbakgrund (s. 20), ett förhållande som inte motsvarar klassfördelningen i samhället i stort. 15,5 % av de studerande under läsåret 2005-2006 hade utländsk bakgrund. Forneng, Stig & Amnéus, Ingeborg (red.), 2007, Universitet &

högskolor. Högskoleverkets årsrapport 2007.

Undersökning och analys

Presentation av informanterna

Ulf⁷⁹ är i femtioårsåldern och har arbetat som bibliotekarie på sin nuvarande arbetsplats alltsedan han avslutade sina studier vid högskolan i Borås för omkring tjugo år sedan. Tjänsten delas mellan kommunbiblioteket och den närliggande folkhögskolans bibliotek, och Ulf är ensam man på sina båda arbetsplatser.

Yrkesvalet kändes för honom som en naturlig väg att gå, då båda föräldrarna arbetade som bibliotekarier.

Kjell är i fyrtioårsåldern och tog sin examen i biblioteks- och informationsvetenskap vid högskolan i Borås i början av 2000-talet, varefter han fick arbete som bibliotekarie på det bibliotek där han nu, sedan ett par år tillbaka, innehar en chefsposition. Kjell är ensam man på sitt bibliotek. Vägen in på sin yrkesbana beskriver han som lyckad men relativt slumpmässig, ett sätt att få användning för en bred, humanistisk utbildning kombinerad med ett grundmurat litteraturintresse. Han trivs bra med sitt arbete, och uppskattar särskilt kontakten med låntagarna: ”Man får vara nästan lärare emellanåt, och det är rätt trevligt, faktiskt!”

Lukas, som är en man i femtioårsåldern, avslutade sin utbildning i biblioteks- och informationsvetenskap i Borås under tidigt 1980-tal. Efter några vikariat hamnade han på det bibliotek där han nu är verksam som förste bibliotekarie.

Bland tiotalet anställda vid biblioteket är, förutom Lukas, endast bibliotekets bokbusschaufför man. Utöver biblioteks- och informationsvetenskap har Lukas läst pedagogik och språk. Han studerar även nu vid sidan av arbetet, för nöjes skull. Det var den då goda arbetstillgången och längtan efter ett yrke som avgjorde valet att bli bibliotekarie.

Max är även han i femtioårsåldern. Till skillnad från övriga informanter utbildade han sig inte i Borås utan i Umeå, där han var bland de första att genomgå utbildningen i slutet av 1980-talet. Max fick arbetet som bibliotekarie på sin nuvarande arbetsplats kort efter examen, och mindre än ett år senare kom han att överta tjänsten som bibliotekschef på samma bibliotek. För Max, som i

79 Namnen på samtliga informanter har fingerats.

grunden är utbildad socionom, sammanföll etablerandet av den Umeå-baserade utbildningen i biblioteks- och informationsvetenskap med att han börjat tröttna på sitt dåvarande arbete. Intresset för läsning och kultur bidrog till beslutet. Med undantag för någon enstaka vikarie har Max alltid varit ensam man på sin arbetsplats. Han känner inte igen sig i bilden av den petiga, klassificerande och tekniskt drivne bibliotekarien ”som älskar att sitta och göra register”, utan intresserar sig mer för arrangemang, samarbete inom samhället och biblioteksutveckling i ett större perspektiv.

Jörgen är i trettiofemårsåldern och därmed den yngste av informanterna i undersökningen. Han har haft sin nuvarande bibliotekarietjänst sedan han utexaminerades från högskolan i Borås i början av 2000-talet, och också han är ende mannen på sin arbetsplats. Det var vid en utbildningsmässa som Jörgen först kom att överväga bibliotekarieyrket. Han hade då läst språk på ett flertal olika orter och ville använda sina universitetspoäng till att skaffa sig en ordentlig utbildning. Jörgen är inte speciellt intresserad av den kulturella aspekten av arbetet, utan föredrar att betona de organiserande sidorna av uppdraget.

Undersökning och analys

Ur materialet framträder elva teman efter vilka undersökningen strukturerats.

Dessa har även fått utgöra rubrikerna i detta kapitel: Yrkesval, Kvinnodominans, Fördomar, Token-positionens för- och nackdelar, Yrkets status, Låntagarnas reaktioner, Kontakt med låntagare, Uppgifter, Kolleger, Maskulinitet och Maskulinitet i glesbygd. Analys och viss diskussion sker parallellt med presentationen av informanternas uttalanden.

Yrkesval

Som redan berörts i presentationen tycks bibliotekarieyrket för majoriteten av de intervjuade ha varit något som dök upp på rätt plats vid rätt tillfälle, snarare än ett tidigt satt mål. Att yrkesvalet var något som ”hände” männen, snarare än något de länge siktat in sig på, stämmer väl överens med flertalet av de män som intervjuas av Williams och Wibjörn.⁸⁰

Undantaget i min undersökning, Ulf, beskiver sitt yrkesval som något som föll sig ”relativt naturligt”. Båda föräldrarna var bibliotekarier, och Ulf hade redan innan utbildningen i Borås arbetat en del på bibliotek i och nära hemstaden. Han mötte inga särskilda reaktioner på sitt val av yrke, utan framhåller att det nog för de flesta i hans omgivning tedde sig ganska naturligt att han gick i sina föräldrars fotspår. Just det faktum att Ulfs pappa var bibliotekarie kan tänkas ha påverkat

80 Williams, 1995, s. 50 ff., och Wibjörn, 2005, s. 25.

sonens inställning till arbetet som ett okomplicerat alternativ även för män. Också Williams nämner betydelsen av manliga kontakter inom yrkena för att legitimera inträdet i den traditionellt kvinnliga sfären.⁸¹

För Kjell blev magisterprogrammet i biblioteks- och informationsvetenskap ett sätt att samla ihop och få användning för sina högskolepoäng från olika humanistiska kurser. Att han var intresserad av litteratur och kultur bidrog till känslan av att bibliotekarieyrket kunde passa honom. Valet av utbildning möttes av viss förvåning från Kjells vänner och familj: ”Jag tror det är så här att många har fortfarande för sig den där bilden av en sträng tant med knut i håret och sådär, så att det var verkligen inget typiskt yrke för killar […].”

Max upptäckte i slutet av 1980-talet att en utbildning i biblioteks- och informationsvetenskap skulle startas i hans dåvarande hemstad. Eftersom han tröttnat på sitt arbete inom den sociala sektorn, och eftersom han var kultur- och litteraturintresserad, beslutade han sig för att söka. Det var också den sociala bakgrunden som gjorde att han kom in. Reaktionen från familj och vänner var inte odelat positiv:

Alltså, när jag valde trodde jag att de skulle bli glada, men jag tror att de uppfattade det som att de tyckte att jag var lite hoppig, för att då hade jag ju en utbildning som socionom och hade ett fast jobb […]. Och plötsligt så hoppade jag av det där och började på bibliotekarielinjen med studiemedel och med i princip första barnet fött och så.

I Max fall möttes alltså yrkesvalet med en viss förvåning, men inte för att han gav sig in i ett traditionellt kvinnligt yrke, utan för att han förväntats hålla sig kvar vid den yrkesbana han redan valt. Att det rörde sig om ett traditionellt kvinnoyrke tycks inte ha haft någon betydelse, vare sig för honom eller för hans omgivning.

Detta stämmer in även på Lukas, som efter att ha flyttat runt både inom och utanför Sverige kände att han ville ha ett yrke. Bibliotekarieyrket hade då funnits i tankarna en längre tid. I början av 1980-talet såg också arbetsmarknaden lovande ut för blivande bibliotekarier, vilket påverkade utbildningsvalet. De reaktioner han mötte var enbart positiva, och efter över tjugo år som bibliotekarie kan Lukas konstatera att arbetet passar honom alldeles utmärkt.

Jörgen hade nyligen insett att det yrke han utbildade sig till inte var någonting för honom, då han på en mässa blev informerad om utbildningen i biblioteks- och informationsvetenskap och blev intresserad. Han sökte in och blev antagen.

Reaktionen från föräldrarna var, framför allt till en början, positiv:

Mina föräldrar blev glada över att jag gick någonting som de trodde var en yrkesutbildning, […] så de blev lite besvikna när de upptäckte att man blev magister, fick en magisterexamen istället för ett diplom där det stod att man hade ett yrke, typ som läkare […].

81 Williams, 1995, s. 60 ff.

Reaktionen från Jörgens föräldrar knyter an till den diskussion som förts kring bibliotekarieyrkets ställning som profession kontra semiprofession, men föräldrarnas inställning tar en annan riktning. Som ett viktigt led i upphöjandet av bibliotekarieyrkets status har nämnts en förstärkt akademisering av ämnet.⁸² Då debatten rörande professioner och semiprofessioner ligger utanför mitt ämne berörs den inte närmare här. Värt att uppmärksamma är emellertid det faktum att det var just en central strategi för att höja yrkets status som, i Jörgens föräldrars ögon, gav yrket ett något lägre status.

Några andra särskilda reaktioner kan Jörgen inte dra sig till minnes: ”Jag stämmer väl ihop med en del av klichén av hur en bibliotekarie ska bete sig, så det var väl ingen som var särskilt förvånad.”

Med undantag för Ulf, som med yrkesvalet följde i sina föräldrars fotspår, tycks så bibliotekarierna inte tidigt ha riktat in sig mot sitt nuvarande yrke, utan snarare råkat finna det. Omgivningens reaktioner på männens beslut att utbilda sig till bibliotekarier var blandade. Emellertid tycks reaktionerna, då de alls uppstod, inte i särskilt hög grad grunda sig i bilden av yrket som ett kvinnoyrke.

Kvinnodominans

Att yrket oftare kopplas samman med kvinnor än med män, och att det främst är kvinnor som arbetar på bibliotek, tycks inte ha påverkat männen nämnvärt i deras val av utbildning och yrke. Ulf berättar att han visserligen kände till att så var fallet, men att det inte utgjorde någon avgörande faktor. Förklaringen till yrkets kvinnodominans finner han i historien. Männen, i sina positioner som familjeförsörjare, hade inte samma möjlighet att ägna sig åt läsning som kvinnorna. ”Kvinnorna hade ju att göra på sitt håll naturligtvis, men kanske […]

var [det] lättare [för dem] att läsa en och annan bok kanske.”

Inte heller för Kjell var kvinnodominansen något som påverkade valet.

Däremot har han funderat på det senare, i lönesammanhang. ”Varför är det så här?

Skulle det ha sett ut så här om det varit mindre kvinnodominerat?” Kjell söker orsaken till kvinnodominansen i utbildningstraditionen. Många lärare, ofta kvinnor, kom att gå från sin lärartjänst till att bli bibliotekarier, och detta har sedan överförts till folkbiblioteken. Någon annan anledning kan han inte komma på.

82 Exempelvis hänvisar Olaisen (1988) till instiftandet av ”en to-årig nordisk master grad og en doktorsgrad innen biblioteksfag", som ett steg på vägen mot professionalisering, en utbildning som nu är ett faktum: 1991 etablerades ämnet, under beteckningen biblioteks- och informationsvetenskap. Olaisen, Johan, ”Bibliotekarer

− Profesjon eller semiprofesjon?”, s. 66, och Olausson, Carin, 2004, Utvärdering av ämnena arkivvetenskap, biblioteks- och informationsvetenskap, bok- och bibliotekshistoria, informations- och medievetenskap, kulturvård och museologi vid svenska universitet och högskolor, s. 120.

[D]et är ju inget […] traditionellt fysiskt lätt yrke heller, jag menar det är ganska mycket lyft och grejer. Och det är […] på många områden sådant som inte har varit typiskt kvinnliga sysselsättningar.

Som tidigare nämnts möttes Kjells beslut att bli bibliotekarie med viss förvåning:

Jag tror det är så här att många har fortfarande för sig den där bilden av en sträng tant med knut i håret och sådär, så att det var verkligen inget typiskt yrke för killar […]. Fortfarande inte, vilket är lite konstigt, för annars när det handlar om sånt som har med informationshantering att göra då, datavärlden är ju väldigt mansdominerad så... På något sätt så har det inte hängt med här […].

Sedan långt tillbaka har män mycket riktigt identifierats med teknologi, och biblioteks- och informationsvetenskapliga utbildningar där teknologi tydligt står i fokus vinner också fler manliga sökande än andra.⁸³ Att betona de informationsteknologiska aspekterna av arbetet har setts som en strategi för att attrahera fler män och uppdatera bilden av yrket.⁸⁴ Ändå tycks de traditionella stereotyperna hos många hålla sig fast, vilket märks på den reaktion som Kjell mötte från sin omgivning.

Kjell ser en stor skillnad mellan bibliotekarier i allmänhet och de som sitter på bibliotekens chefspositioner, där det ”nästan alltid varit män […]. Som överallt annars har det varit så, faktiskt!” Påståendet stöds av Williams: “Men still are overrepresented in the most prestigious and best-paying specialities in these [traditionally female] occupations.”⁸⁵

Lukas hade innan han sökte sig till utbildningen arbetat inom flera traditionella kvinnoyrken, och var därför inte främmande inför att arbeta inom ännu ett. Kvinnodominansen var emellertid något som han reflekterade över, även om den inte påverkade hans beslut. Det är tydligt att det för Lukas i första hand är en social fråga, snarare än ekonomisk eller statusrelaterad: ”Det har sina sidor,”

säger han, ”men det är ju bara att gå undan, det är inte mer med det. Det är ju inte helt lätt alla gånger, det måste jag ju erkänna, men...man lär sig.”

Längre fram under intervjun berättar Lukas om hur han och några andra manliga bibliotekarier i regionen ibland skämtar om att anlägga ett genusperspektiv på sin verksamhet. Även om det är mest på skoj finns det, säger han, en liten udd i det.

[D]et blir nästan ett omvänt perspektiv, att man som man […] får anpassa sig på nåt sätt efter nånting som inte känns riktigt ibland, va. Och det här att vara, man ska ju vara hänsynsfull, man ska lyssna, man ska... Man måste vara väldigt diplomatisk, upplever jag det som.

83 Hildenbrand, Suzanne, 1999, ”The information age versus gender equity? Technology and values in education for library and information science”, s. passim.

84 Williams, 1995, s. 39.

85 Williams, 1995, s. 12.