-2- har använts och vidareutvecklats.
Sex arbetslivsmuseer belägna i fyra olika kommuner har deltagit. Feriearbetande ungdomar har funnits på samtliga ställen. De flesta ungdomarna har tillsatts via kommunernas arbetsmarknadsenheter men vid några ställen har också direkt anställda ungdomar funnits. Vid ett av museerna (Qvarnstensgruvan) har samtliga ungdomar varit anställda direkt av föreningen.
Vid två av museerna har unga ”actionledare” funnits under sommaren. Actionledarna har i samverkan med berörda föreningar genomfört utvecklingsinsatser och tillfört nya idéer som i båda fallen tagits emot mycket väl såväl av besökare som av de berörda föreningarna.
Under projektet har stöd och coachning getts till feriearbetare och actionledare vid flera tillfällen.
En dialog har också förts med föreningar, kommuner och turismorganisationer m fl, så att
erfarenheter, möjligheter och goda exempel kunnat vidareföras och bidra till förbättringar i arbetssätt och metoder.
I projektet har också ingått att följa och dokumentera den metodik som använts och de resultat som uppnås. Denna rapport med tillhörande bilagor utgör en samlad dokumentation av projektet, dess genomförande och resultat hittills.
Ett fortsatt arbete med kompetensväxling planeras och en inledning av detta kommer att ske vid detta projekts avslutande workshop i februari 2013…..
Lidköping 2013-01-31
Hållbart Avstamp Ekonomisk Förening Projektägare Kompetensväxling 2012
/ Ola Göransson
2. Projektorganisation
3. Projektägaren Hållbart Avstamp 4. Projektets genomförande
4.1 Förberedelser förankring och information 4.2 Feriearbetande ungdomar
4.3 Unga projektledare s.k. ”Actionledare”
4.4 Kommunernas roll
4.5 Arbetsförmedlingen och arbetskraft utanför ordinarie arbetsmarknad 4.6 Föreningarnas frågeställningar
5. Analys slutsatser och rekommendationer 6. Nästa steg – överlämning - avslutning Bilaga 1 Ekonomisk sammanställning Bilaga 2 Delrapport t.o.m. aug 2012 Bilaga 3 Deltagande arbetslivsmuseer 2012 Bilaga 4A Informationsbrev till kommuner Bilaga 4B Informationsbrev till föreningar Bilaga 5 Handledarguide
Bilaga 6A Feriemappen
Bilaga 6B Inbjudan introduktionsutbildning feriearbetare Bilaga 6C Utvärdering feriearbetarnas utbildningsdag Bilaga 7 Pressklipp Mariestad
Bilaga 8 Uppdraget till ”actionledare” – de unga projektledarna Bilaga 9A Qvarnstensgruvan – projektplan sommaren 2012
Bilaga 9B Utvärdering – Linn Heiel Ekeborg – actionledare Qvarnstensgruvan Bilaga 9C Pressklipp Qvarnstensgruvan
Bilaga 10A Råbäcks Mekaniska Stenhuggeri – projektplan sommaren 2012
Bilaga 10B Utvärdering – Maja Göransson – actionledare (och handledare) Råbäck Bilaga 10C Pressklipp Råbäck
Bilaga 11 Åsle Tå – projektplan sommaren 2012 Bilaga 12 Utvärdering medverkande föreningar Bilaga 13 Inbjudan och program slutkonferens Bilaga 14 Arbetsprocessen
-4-
unga människor feriearbete inom lokala kulturarvsverksamheter samtidigt som besöksmålspotentialen hos regionens arbetslivsmuseer tillvaratas och utvecklas. Långsiktigt förväntas ett intresse för
kulturarvet väckas hos unga människor vilket bidrar till framgångsrik kompetensöverföring och generationsväxling så att arbetslivsmuseernas framtid säkras.
Under 2012 har nedanstående sex arbetslivsmuseer belägna i fyra olika kommuner deltagit - Dalénmuseet i Stenstorp, Falköpings kommun
- Åsle Tå, Falköpings kommun
- Qvarnstensgruvan i Lugnås, Mariestad kommun - Industrimuseet i Mariestad
- Råbäcks Mekaniska Stenhuggeri, Götene kommun - Repslagarmuseet, Ale kommun
En lite närmare presentation av dessa finns i bilaga 3.
Denna rapport med tillhörande bilagor utgör en samlad dokumentation av projektet, dess
genomförande och resultat under 2012. Arbetet med kompetensväxling förväntas fortsätta under 2013 och inleds då med ett seminarium/workshop där utöver att resultaten hittills presenteras också en diskussion kring hur fortsättningen skall utformas förs.
(För program o inbjudan till avslutande work shop se bilaga 13)
2. Projektorganisation
För att i möjligaste mån säkerställa kontinuitet vid genomförandet av projekt kompetensväxling 2012 har i huvudsak personal och/underleverantörer som deltagit tidigare år valts för genomförande av projektet.
Projektansvarig och ägare av ”Kompetensväxling 2012 ” har varit Hållbart Avstamp Ekonomisk förening där Ola Göransson (t.f verksamhetsledare) har fungerat som projektansvarig.
Projektledning har till övervägande delen handlats upp av ED Sweden där Fanny Bergström Buller och Sanna Rådelius varit projektledare. I projektgruppen har också Märta Gustafsson (Kreativt Avstamp och medlem i Hållbart Avstamp) funnits.
Under vissa perioder har också andra personer varit knutna till projektet.
Projektet har också haft en referensgrupp som utöver projektgruppen ovan bestått av Eira Högforsen (Västra Götalandregionen) och Lisa Jonsson (Innovatum och NAV).
Kompetensväxling finns det inte alltid någon enskilt självklar sådan intressent.
En lämplig projektägare bör dock ha ett långsiktigt intresse av de resultat som förväntas komma ut av att projektet genomförs. Vidare bör resurser, kompetens och engagemang finnas för att kunna vidareföra resultaten utan att långsiktigt vara beroende av att stora summor nya projektmedel/bidrag tillförs. I annat fall är det svårt att se att projektet långsiktigt kan betraktas som hållbart.
Nedan ges en kort beskrivning av Hållbart Avstamp och en förklaring till den roll som projektägare som vi haft i projekt Kompetensväxling 2012.
Hållbart Avstamp är ett socialt företag med huvudsaklig verksamhet inom besöksnäringen. Ett socialt företag är fristående från offentligheten men verksamt i gränslandet mellan det ideella, offentliga och det privata. Kortfattat är affärsidén att utveckla och driva verksamheter där det kan vara svårt att finna lönsamhet på strikt affärsmässiga villkor genom att nyttja resurser i samhället som annars skulle förbli outnyttjade. Samtidigt ges då människor som av olika skäl hamnat utanför ordinarie arbetsmarknad en möjlighet att finna en utkomst.
I Hållbart Avstamp brukar vi ibland använda bilden av Rättvisans Gudinna (se nedan) där vår mission ligger i att förändra vågskålarnas innehåll.
Foto: Peter Silow
Människor som inte får jobb och som idag försörjs av bidrag Människor
som inte får jobb och som idag försörjs av bidrag
Varor o tjänster som inte är lönsamma nog för att bli gjorda Varor o tjänster som inte är lönsamma nog för att bli gjorda
Hållbart Avstamp bildades 2011 och etablerade snabbt ett samarbete med bl a Råbäcks Mekaniska Stenhuggeri, vars arbete med sommaröppet utgjort en inspirationskälla till att arbetet med
Kompetensväxling initialt startades upp.
Under Hållbart Avstamps första verksamhetsår togs en arbetsmetodik fram som kunde leda till att fler sociala företag/verksamheter etablerades. I liten skala användes detta i den egna verksamheten för att bygga upp föreningen men något senare, i slutet av 2011, beviljades EU stöd för att i större skala fortsätta utvecklingen och sprida arbetssättet vidare.
-6-
Entreprenörskap Personlig
utveckling
Fackkunskap
< 10 månader ><3-8mån>< ……….
Socialt företag
PROJEKTAVGRÄNSNING-ÖVERGÅNGTILLORDINARIEVERKSAMHET
I denna metod finns uppenbara synergier och möjlighet till samordning med vad som gjorts inom kompetensväxling tidigare år. Den ekonomiska status Hållbart Avstamp hade i och med det beviljade EU stödet utgjorde också en tillräcklig bas för att kunna se en långsiktig hållbarhet och en vision om hur resultaten skulle kunna förvaltas. Bl a sågs möjligheter att via t ex Kulturarvslyftet efter
genomgånga utbildningsinsatser skapa många nya arbetstillfällen.
Ett annat exempel där uppenbara synergier sågs var i handledarskapet vid de arbetslivsmuseer som deltagit i kompetensväxling tidigare år. Ett tydligt behov av ett aktivt handledarskap där vuxna personer finns tillgängliga tillsammans med ungdomar hade identifierats. I Hållbart Avstamps modell sågs en möjlighet att inte bara ungdomar utan även andra grupper i samhället som av olika skäl
hamnat utanför ordinarie arbetsmarknad kunde bidra till att utveckla kulturarvet. Det fanns också flera andra skäl till att det då projektet inleddes under våren var naturligt att Hållbart Avstamp axlade rollen som projektägare för ”Kompetensväxling 2012”.
Då arbetsförmedlingen efter några månader inte längre ville/kunde leva upp till sina åtaganden i det av EU finansierade projektet som Hållbart Avstamp inlett avbröts det projektet i maj 2012. Detta förändrade kraftigt Hållbart Avstamps möjligheter att utgöra den plattform för att vidareföra de resultat projekt ”Kompetensväxling 2012” förväntades leda fram till.
Trots att själva genomförandet av projekt ”Kompetensväxling 2012” naturligtvis också påverkades beslutades ändå att genomföra projektets sommaraktiviteter enligt plan men att höstens aktiviteter och projektets kvarvarande aktiviteter delvis skulle omarbetas. En delrapport avseende projektet fram tom augusti finns redovisad i bilaga 2.
Under hösten omarbetades planen och fokus lades på att utvärdera vad som kommit fram och slutföra diskussionerna med berörda kommuner, föreningar och turistorganisationer m fl. samt förbereda för ett bra överlämnande av projektets resultat.
En ännu inte till fullo besvarad fråga är vem/vilka dessa mottagare är och hur/på vilket sätt resultaten skall vidareföras. Detta hoppas vi kunna komma framåt med i den workshop som genomförs i februari.
4.1 Förberedelser förankring och information
Projektet inleddes under vår/försommar med ett omfattande förankrings och informationsarbete till föreningar, kommuner och turistorganisationer.
Skälen till detta fanns i de viktiga erfarenheter från tidigare år som hade visat på flera ”problem”.
Kommunernas hantering/ tilldelningen av feriearbetare hade upplevts som oflexibel. Ändringar i tilldelning av feriearbetare kunde ske väldigt sent. Föreningarna hade inte alltid fått samma information som ungdomarna . Dessa saker sammantaget hade skapat problem och därför prioriterades under våren arbetet att förankra och informera om projektet.
4.2 Feriearbetande ungdomar
Som inledning på sommarens feriearbete samlades ungdomar från de deltagande platserna till en gemensam utbildningsdag (kick-off) som ägde rum den 18 juni i Åsle Tå. (Se bilaga 6)
Anställningarna av ungdomar vid de arbetslivsmuseer som deltagit har under sommaren haft lite olika upplägg. Qvarnstensgruvan utmärker sig då alla ungdomar där anställs och avlönas direkt av
föreningen. Detta har möjliggjort att ungdomar från tidigare år kunnat fungera som handledare för de nya. Även i Råbäck har en liknande modell använts där de av kommunen tillsatta ungdomarna
kompletterats med en direktanställd ungdom som också funnits med under tidigare somrar och känner föreningen väl.
Under sommaren har projektet besökt alla platser och gett stöttning och coachat ungdomarna.
Besöken har överlag varit positiva och ungdomarna har gett bilden av att de finner sin feriepraktik intressant. Bedömningen är också att de tagit till sig utbildningsinformationen från den inledande utbildningsdagen på Åsle Tå och reflekterat dels över de frågeställningar som lyftes där men också över utvecklingsidéer kopplade till platserna där de arbetar.
En tydlig reflektion är att en öppenhet och bra attityd från föreningen samt en bra handledning är centralt för att åstadkomma goda resultat. Ungdomarnas introduktion och välkomnande till platsen är andra faktorer som är viktiga för att resultaten skall bli bra. Feriearbetarna har i vissa fall och i
varierande grad uttryckt att de saknat detta.
Ungdomarna har också i många fall upplevt att de kunnat göra mer under den tidsperiod som de haft sin feriepraktik. På flera platser vill man se en bättre mix av arbetsuppgifter där underhållsarbeten och guidningar kan komplettera varandra.
-8-
dessa skulle arbeta under en längre period än de feriearbetande ungdomarna så att det parallellt med sommarens ”ordinarie” uppgifter också kunde bedrivas ett aktivt utvecklingsarbete.
Som stöd fanns också tillgång till specialistkunskaper i kulturarvsfrågor och IT-teknik.
Då projektet kom igång sent och då det också funnits olika behov och syn på gränsdragningen mellan de unga ”actionledarnas” utvecklingsuppdrag och föreningarnas behov av handledning av ungdomar och/eller genomförande av ordinarie arbetsuppgifter har de tre actionledarnas uppdrag kommit att se väldigt olika ut. Tyvärr valde actionledaren i Åsle Tå halvägs in i perioden avbryta sitt projekt.
De andra två projekten (Råbäcks Hamn och Lugnås Qvarnstensgruva) blev dock båda mycket
lyckosamma och ledde i båda fallen till att väsentliga utvecklingsinsatser genomfördes som ledde till fler besökare redan under sommaren men också till att nya samarbeten inletts som fortsätter utveckla platserna framöver. (Actionledarnas uppdrag, projektbeskrivningar, pressklipp och utvärderingar finns redovisade i bilaga 8 – 11)
En intressant aspekt är de olikheter i hur de båda actionledarna som slutfört sina uppdrag jobbat.
I Qvarnstensgruvan ville man ha ett utifrånperspektiv och valde därför en ”actionledare” utan tidigare koppling eller erfarenhet av föreningens verksamhet. Utvecklingsprojektet drevs relativt fristående från övrig verksamhet och feriearbetarna involverades först då produkten, barnguidningen” var färdig.
Fördelen med detta var att projektet fick en tydlig målbild, kunde genomföras effektivt och lämnas över till föreningen som en färdig produkt.
I Råbäck valdes i stället en ”actionledare” som var väl förtrogen med föreningen och tidigare års sommarverksamhet. Actionsledaren, dock förstärkt med två personer ytterligare, var även ansvarig handledare för feriearbetarna. Feriearbetarna involverades direkt i de nyheter som togs fram och utvecklade också själva vissa av dessa. Ett mera långsiktigt utvecklingsarbete inleddes också och nya relationer till omgivande aktörer utvecklades.
Fördelen med detta inifrånperspektiv är att mera långsiktiga utvecklingsinsatser kan startas där actionledarens roll delvis integreras med föreningens egen roll. Föreningens behov av
handledarresurser till ungdomarna tillgodoses också men samtidigt blir gränsdragning mellan projekt och föreningsverksamhet mera otydlig och överlämnandet efter projektets avslut kan försvåras.
Vid några tillfällen under sommaren hölls också coachträffar då ”actionledarna” gavs stöd och fick möjlighet att diskutera sina projekt med såväl projektledning som med varandra.
Av de utvärderingar som gjorts av de båda ”actionsledare” som slutfört sina projekt framgår tydligt att de själva tagit stort ansvar för sina projekt och genomfört mycket utifrån sina egna värderingar. Trots att båda skriver i sina utvärderingar att de uppfattar projektorganisationen och genomförandet av hela projektet som rörigt och otydligt har de tyckt om sina sommarjobb och visat på unga människors förmåga att ta nödvändiga kontakter och driva utvecklingsfrågor framåt.
Den otydlighet som upplevts måste förstås mot bakgrunden av att flera olika aktörer varit involverade och att motstridiga uppfattningar ibland finns i komplexa projekt som detta.
Båda de berörda föreningarna, Qvarnstensgruvan respektive Råbäcks Mekaniska Stenhuggeri uttalar dock mycket tydligt att de haft/och fortsatt har stor nytta av de båda actionledarnas arbeten.
kommun.
Här nedan följer mycket kort några frågeställningar som diskuterats med de medverkande kommunerna: (se också bilaga 2)
Mariestad – Kombinationen av turism och museiverksamhet har varit bra, men kan utvecklas mer. Fler platser i kommunen finns som skulle kunna involveras? Det finns stor potential, men det är inte helt klart vad kommunen vill åstadkomma med feriearbetet?
Ale – Samtal förs kring eventuell samverkan mellan övriga kulturplatser som har feriearbetare i kommunen. Tittar på möjligheten att slå samman utbildningen för samtliga ferieperioder under en gemensam första vecka. Replagarmuseet kommer att ändra på tidsperioden och ha överlappning mellan ferieperioderna.
Kommunen har en mycket bra ansökningsprocess för ungdomar som söker feriearbete. Processen möjliggör rekrytering av personer som faktiskt har ett intresse av att vara på platsen.
Götene – Önskan finns om att se fler platser som samverkar och stärker infrastrukturen för
besöksnäringen. Diskussion har förts om att AME inför kommande säsong kan utforma annonser på nätet för att därmed stärka matchningen mellan ferieansökning och plats. Frågan om fler
feriearbetare till just området kulturturism har också lyfts.
Falköping –AME och arbetslivsmuseerna har en dialog igång kring hur matchning kan bli bättre.
Museerna vill se större flexibilitet så att man lägga schema över längre tid men jobba kortare dagar.
Intresse från kultur- och besöksnäringen för en större helhetsbild. Möjlighet till samverkan mellan fler museer? Det finns ett bra nätverk för arbetslivsmuseer och hembygdsföreningar i Falköping.
I samtliga kommuner finns ett intresse att få en tydligare bild kring hur kommunen jobbar/vill jobba med feriearbete och kultur. Flera olika enheter inom kommunernas egna organisationer berörs och behöver finna former för samverkan.
4.5 Arbetsförmedlingen och arbetskraft utanför ordinarie arbetsmarknad
Flera medverkande kommuner och föreningar har erfarenhet av att delta i olika
arbetsmarknadsprojekt. I de fall där föreningen har eller har haft personer som under sommaren befunnit sig utanför arbetsmarknaden som en resurs, är det tydligt att dessa personer i sin tur behöver en handledare, något som också kostar pengar och tar tid. Detta blir därmed en osäker resurs särskilt eftersom kontakt med arbetsförmedlingen upplevs som oflexibel och svår.
Projektet har märkt av detta då man vid upprepade tillfällen sökt kontakter inom Arbetsförmedlingen för att utröna vilka möjlighet som ges av stödprogram såsom Kulturarvslyftet och/eller andra
stödformer. Vid det avslutande seminariet/workshopen som kommer att genomföras (se bilaga 13) kommer därför särskilt denna frågeställning att tas upp.
-10-
handledning och det är här man främst önskar stöd från Västra Götalandsregionen.
En utvärdering av hur föreningarna har upplevt sin medverkan i årets projekt Kompetensväxling har gjorts. (se bilaga 12). Då det statistiska underlaget mycket litet måste dock denna hanteras med stor försiktighet.
I Åsle Tå har kontakter skapats som lett till ungdomar efter sommarperioden ordnat aktiviteter såsom spökvandring o tomteparad vilka lockat många hundra besökare och naturligtvis gynnat föreningens utveckling.
I sammanhanget bör dock särskilt nämnas de föreningar som haft ”actionledare” hos sig under
sommaren. Såväl Lugnås Qvarnstensgruva som Råbäcks Mekaniska Stenhuggeri uttalar att de haft stor nytta och glädje av de resursförstärkningar man haft. Ingen av föreningarna hade utan projektets medverkan haft möjlighet till detta.
Under Kulturarvsdagen i september genomförde Qvarnstensgruvan sin barnvandring igen och den kommer att fortleva framöver. I Råbäck genomfördes samma dag en mycket välbesökt vandring till Råbäcks kalkbruk. De samarbeten som inleddes under sommaren i kombination med det stora intresset för kalkbruket ledde under hösten fram till att ett nytt utvecklingsprojekt, finansierat av Leader, med utgångspunkt i Råbäcks kalkbruk har inletts.
5 Analys, slutsatser och rekommendationer
Projektet har gett en hel mängd erfarenheter och det behövs en genomlysning av dessa.
Vi kan konstatera att beroende på vem man är och vilken utgångspunkt man har finns vissa frågor som man ser olika på. Det finns skillnader beroende på om man jobbar ideellt i en förening eller
professionellt jobbar med arbetsmarknadsfrågor, kultur eller turism. Det kan också finnas andra olikheter som har betydelse.
Den planerade workshopen som genomförs i februari är ett viktigt led i en sådan genomlysning av olika intressenters roller och perspektiv.
Under höstens arbete har också behovet av en övergång från ett projektorienterat arbetssätt till en mera långsiktig processorientering diskuterats. Genom att se kompetensväxling som en process som pågår hela tiden, inte bara under ett par sommarmånader och inte bara när bidrag finns beviljat utan precis hela tiden kan processen brytas ned i sina beståndsdelar och varje del utvecklas och förbättras av den som äger och kan påverka just den lilla biten. Genom att samtidigt hålla samman och försöka visualisera hela processen kan varje aktör lättare förstå vilka konsekvenser ett visst agerande innebär för senare led i processen.
Utgångspunkten vid ett sådant arbetssätt är naturligtvis som alltid att output ur processen skall bli så bra som möjligt i förhållande till input. Dvs processen skall vara så värdehöjande som möjligt.
Viktigt är förstås också att alla berörda är någorlunda överens om vad man vill att processen skall leverera och hur detta skall värderas.
Ytterligare en viktig slutsats och rekommendation är att om det fortsatta arbetet med
Kompetensväxling skall bedrivas regionövergripande och dessutom kanske utvecklas till att omfatta fler målgrupper än ungdomar och arbetslivsmuseer så behöver ägandet av projekt/process placeras i resursstarka och ekonomiskt uthålliga organisationer, dock gärna med egenintressen i de resultat som kan komma att levereras.
6. Nästa steg – överlämning - avslutning
Projekt Kompetensväxling 2012 avslutas i och med att denna rapport sammanställts och den planerade workshopen genomförts . Vår förhoppning är att vi utöver att projektet visar många goda resultat hos de aktörer som medverkat under året också gett ett underlag till hur arbetet skall fortleva och utvecklas ytterligare.
LIDKÖPING 2013-01-31
Hållbart Avstamp Ekonomisk Förening Ola Göransson
Arbetsprocess kompetensväxling (I bilaga 14 finns denna i större format)
Projektets Ekonomi – uppföljning utfall jmf med budget
Budget
URSPRUNGLIG UTFALL
Jmf ursprunglig
budget
Budget Reviderad
Jmf reviderad
budget
Sökta medel från VGR 500 000 kr 500 000 kr 0 kr 500 000 kr 0 kr
TOTAL INTÄKT 500 000 kr 500 000 kr 0 kr 500 000 kr 0 kr
Lönekostnader -210 749 kr -50 997 kr -159 752 kr -69 593 kr -18 596 kr Köpta tjänster (tid) -212 800 kr -402 651 kr 189 851 kr -372 080 kr 30 571 kr Förbrukningsmtrl -30 000 kr -12 070 kr -17 930 kr -18 175 kr -6 105 kr Omkostnader o resor -46 451 kr -34 282 kr -12 169 kr -40 152 kr -5 870 kr
TOTAL KOSTNAD -500 000 kr -500 000 kr 0 kr -500 000 kr 0 kr
RESULTAT 0 kr 0 kr 0 kr 0 kr 0 kr
Kommentarer
I redovisat utfall ingår endast faktiska kostnader som belastat projektet och redovisats i projektägarens bokföring. Ideella insatser eller kostnader som betalats av annan än projektägaren ingår ej i ovanstående siffror.
Utfallet i posten köpta tjänster är väsentligt högre än budgeterat vilken till största delen beror på att egen personal som fanns tillgänglig vid projektstart under projektets löptid avvecklats. För att kompensera för uppgifter som var tänkta att egen personal skulle sköta har större externa köp varit nödvändiga.
Dessutom valde en av actionledarna från sommarens aktiviteter att fakturera från sitt företag i stället för att ta ut lön.
Delrapport tom aug 2012
Fanny Bergström Buller (ED Sweden) Sanna Rådelius (ED Sweden) Märta Gustafsson (Kreativt Avstamp) Ola Göransson (Cellma AB)
Innehållsförteckning
Innehållsförteckning... 2
1 Projekt Kompetensväxling 2012... 3
2 Processen... 4
3 Sommarens arbete ... 7
3.1 Feriearbetare... 7
3.2 Unga projektledare... 11
3.2.1 Projekten ... 11
3.2.2 Reflektioner gällande utveckling av kulturarvet ... 13
3.2.3 De unga projektledarnas utvärderingar av sommarens arbete ... 16
4 Faktorer som påverkar ... 18
4.1 Val av förening... 18
4.2 Samverkan... 19
4.3 Handledarrollen... 19
4.4 Val av person ... 19
4.5 Utifrånperspektiv... 19
4.6 Kommunikation ... 20
5 Tankar om utveckling av Kompetensväxling ... 20
6 Sammanfattning projektperiod april – augusti 2012 ... 23
1 Projekt Kompetensväxling 2012
Projekt Kompetensväxling initierades år 2011 som en satsning från Västra Götalandsregionens Kulturnämnd. Fokus var arbetslivsmuseum, en viktig del av Västra Götalandsregionens
kulturarv, där många av dessa organiserat sig i nätverket NAV. En viktig fråga för
arbetslivsmuseerna var då, liksom nu, resursbristen och svårigheten till ett ökat öppethållande, i första hand under sommarsäsongen men även under övriga året. Med inspiration från Råbäcks Mekaniska Stenhuggeri, där feriearbetare möjliggjort ett ökat öppethållande under sommaren under ett antal år, beslutade man att i projektet Kompetensväxling se hur väl
arbetslivsmuseernas behov kunde tillgodoses med hjälp av ett befintligt system, nämligen kommunala feriearbetare. Under sommaren 2011 medverkade sju arbetslivsmuseer i projektet och på varje plats förutom Qvarnstensgruvan (som helt på egen hand anställer sina unga guider) fanns ett antal kommunalt finansierade feriearbetare. För att skapa ett bra möte mellan
föreningar och feriearbetare anlitades företaget Kreativt Avstamp med Märta Gustafsson och Fanny Bergström Buller, vilka båda, sen tidigare, hade erfarenhet av att arbeta med ung kultur och frågor kring generationsväxling. Parallellt med detta följde följeforskare från Högskolan i Väst projektet och kunde efter sommaren visa på ett positivt projekt med utvecklingspotential, en bild som även Märta och Fanny delade. En sammanställning av projektperioden med förslag på utveckling lämnades även in av dem.
Under våren 2012 beslutades om genomförandet av en ny omgång av projekt
Kompetensväxling. Projektägare blev det sociala företaget Hållbart Avstamp, med huvudsaklig verksamhet inom besöknäring, men där också en arbetsmetodik utvecklats som under våren 2012 getts EU stöd för att spridas vidare och där uppenbara synergier till vad som gjorts inom kompetensväxling 2011 kunde ses. Även under 2012 är Västra Götalandsregionens
kulturnämnd finansiär.
Projekt Kompetensväxlings syfte år 2012 beskrevs i Hållbart Avstamps ansökan om projektmedel enligt nedan:
Projektet ”Kompetensväxling 2012” syftar till att ge unga människor feriearbete inom lokala kulturarvsverksamheter. Samtidigt tillvaratas besöksmålspotentialen hos regionens
arbetslivsmuseer bättre genom att personella resurser tillförs under sommarsäsongen.
Långsiktigt väcks ett intresse för kulturarvet hos unga människor och arbetslivsmuseernas framtid säkras genom en framgångsrik kompetensöverföring och generationsväxling.
I projektansökan 2012 fanns även ett antal delmål specificerade:
Synliggöra och föreslå hur arbetet kan drivas långsiktigt och fortlöpa efter avslutat projekt.
Tydliggöra strukturer och exemplifiera hur man kan jobba med feriearbetande unga på arbetslivsmuseerna likt sommaren 2011.
Nå ut med fortbildning kring turism och värdskap till både föreningarna och feriearbetarna till samtliga platser som deltar 2012
Testa minst en ny produkt med ett ”ungt tänk” riktat mot besöksnäringen
Ta fram en plan för hur arbetet långsiktigt ska kunna säkra resurser genom att jobba med såväl unga feriearbetare som vuxna personer som idag står utanför
arbetsmarknaden (Hållbart Avstamp struktur).
Förbereda och vidtala ytterligare platser för framtiden i projektet, bland annat platser i Dalsland.
Informera bredare målgrupper om arbetssätt och resultat.
Som underkonsulter till Hållbart Avstamp har ED Sweden, med Fanny Bergström Buller och Sanna Rådelius anlitas. Dessutom har Hållbart Avstamps medlemsföretag Kreativt Avstamp, med Märta Gustafsson, samt Cellma AB med Ola Göransson arbetat i projektet. ED Sweden har
fungerat som projektledare och ansvarat för att möjliggöra och koordinera sommarens projekt på deltagande platser. Märta Gustafsson har varit den som mött feriearbetarna ute på platserna, coachat dem i deras arbete och stöttat dem i utvecklingen av idéer. Ola Göransson har haft uppdraget att representera projektägaren Hållbart Avstamp och då agerat arbetsgivare och uppdragsgivare till deltagande parter samt administrerat projektets ekonomi.
Vidare har projekt Kompetensväxling 2012 haft en referensgrupp bestående av Ola Göransson (Hållbart Avstamp), Eira Högforsen (Västra Götalandsregionens Kultursekretariat), Lisa Jonsson (Innovatum Science Park) och Fanny Bergström Buller (ED Sweden) vilka träffats regelbundet under projekttiden för att diskutera projektets potential och möjligheter till fortsatt utveckling och etablering av metodik.
2 Processen
Projektmedel för Kompetensväxling 2012 beviljades strax före påskhelgen och arbetet med projektet satte igång snart därefter. Då våren redan var långt gången och flera kommuner närmat sig slutet på eller redan avslutat perioden för ansökan om feriearbete var det kort om tid för att engagera arbetslivsmuseum som önskade vara med i projektet. För att kunna fördjupa arbetet från sommaren 2011 beslutades att man i projektet 2012 skulle arbeta mot samma arbetslivsmuseum som då, så tillvida att dessa var intresserade av medverkan. Åmåls
hembygdsmuseum, som medverkat 2011, valdes bort då en särskilt satsning mot Dalsland fanns tilltänkt i en förlängning av projektet. Industrimuseet i Mariestad bjöds in att delta då de befann sig på en lämplig plats, rent geografiskt, samt var ett intressant fall då de tänkt kring ett
annorlunda upplägg för sina feriearbetare.
Deltagande arbetslivsmuseum i NAV Kompetensväxling 2012:
Repslagarmuseet, Ale kommun Dalénmuseet, Falköpings kommun Åsle Tå, Falköpings kommun
Råbäcks Mekaniska Stenhuggeri, Götene kommun Qvarnstensgruvan, Mariestads kommun
Industrimuseet, Mariestads kommun
En mer utförlig beskrivning av medverkande arbetslivsmuseer och deras organisation kring feriearbetare på platsen återfinns i separat bilaga .
Då många av de föreningar som medverkade under sommaren 2011 upplevt en otydlighet gällande projektets syfte och innehåll ansågs en tydlig kommunikation kring detta vara
essentiell för en utveckling av projektet. Samtliga föreningar kontaktades på telefon för att ta del av projektets ”erbjudande” och fick efter samtal ett informationsmejl skickat till sig där
projektets syfte, innehåll och aktörer lyftes fram. Det visade sig vara lättare än förväntat att få tag på respektive arbetslivsmuseums kontaktperson. Däremot tog det desto längre tid för föreningen att fatta ett beslut gällande medverkan. Detta berodde till största del på att
information om tilldelning av feriearbetare kommer mycket sent under våren och ingen förening kunde tacka ”ja” till att medverka innan dess.
Varje kommuns kontaktperson på Arbetsmarknadsenheten (AME) kontaktades i samband med att respektive arbetslivsmuseum tillfrågades om medverkan. I de flesta fall hade
arbetslivsmuseerna själva redan ansökt om feriearbetare, men på ett ställe hade
kommunikationen mellan arbetslivsmuseum och kontaktperson på AME inte gått fram och projektledarna fick agera mellanhand för att lösa detta. På nästintill samtliga AME var man tydlig med att inga feriearbetare kunde garanteras museerna och att det i hög utsträckning var upp till de unga som tilldelats arbetet att tacka ”ja” till platsen. På en plats hade antalet feriearbetare i kommunen skurits ned rejält av vilken anledning det uttrycktes en oro hos kultursamordnaren som såg att det fanns en risk att museiverksamheten inte fick några feriearbetare tilldelade.
I en inledande fas kontaktades även kommunernas kultursamordnare och turistchefer samt i vissa fall personer på fritidsförvaltningen och näringslivsenheten. Kontakten skedde via mejl för information om projektet. Responsen var låg på dessa mejl, men de svar som inkommit var enbart positiva. Att under våren etablera en närmre kontakt med kommunerna genom exempelvis besök har det inte funnits tidsmässiga resurser till inom ramen för projektet.
Prioriterat var istället besök på arbetslivsmuseerna för möten med föreningsrepresentanter. Vid dessa möten har projektets utvecklingsfokus poängterats där föreningarna uppmanats att komma med tankar och synpunkter kring arbetsprocessen m.m. Vid samtliga möten har
handledarrollen för feriearbetarna diskuterats där det varit tydligt att man på vissa platser inte tänkt till gällande handledarskapet. På flera platser såsom Qvarnstensgruvan, Råbäcks
Mekaniska Stenhuggeri och Industrimuseet anordnas dock särskilda egna utbildningar för feriearbetarna som en del av en introduktion.
Vid projektledningens möten med arbetslivsmuseerna lyftes även kommunens roll i processen.
Här uttrycktes på några platser en frustration över hur kommunen hanterar tilldelningen av feriearbetare. Dels för att den till stor del sker genom lottning (där ungdomarna ibland inte ens får önska vad de vill göra) och dels för att det saknas flexibilitet inom ramen för feriepraktiken.
Några arbetslivsmuseer uttrycker en vilja att själva få bestämma antal veckor samt hur många timmar om dagen feriearbetaren skall arbeta. I någon kommun finns dock ett upplägg som anpassas ihop med platsen vilket kan ses som ett gott exempel för andra att ta efter.
Från tidigare år hade ett uppmärksammat ”problem” i projektet varit att deltagande föreningar inte fått samma information och utbildning som deltagande feriearbetare. Av denna anledning fanns en utbildningsdag för deltagande arbetslivsmuseer med på listan över saker att genomföra före sommaren. Vid rundringning till föreningarna visade sig snart att tiden för att delta på dylika utbildningar var knapp och av den anledningen valde projektledningen att lägga en kortare utbildningstid i samband med en utbildningsdag som redan var planerad, till vilken arbetslivsmuseerna i nätverket NAV skulle bjudas in till.
Det visade sig dock betydligt svårare än förväntat att få deltagande arbetslivsmuseer att medverka vid denna träff trots att information gått ut tidigt gällande datum. Detta berodde i första hand på resursbrist då det inte fanns någon person att skicka till utbildningen.
Den handledningsmanual som tagits fram för att gås igenom vid detta utbildningstillfälle fick därför i första hand distribueras via mejl tillsammans med en telefonkontakt för genomgång.
Handledningsmanualens existens möttes med positiva ordalag, men det är troligt att få personer tagit sig tid att läsa manualen noggrant.
Parallellt med att kontakter tagits med arbetslivsmuseerna började arbetet med att titta på den nya tjänsten ”unga projektledare” som pengar beviljats till. Under sammanfattningen av
projektet 2011 kom idén om ”unga projektledare” som en tanke om utveckling av projektet där syftet var att den unga projektledaren skulle engageras tidigt under våren för att ge lite större kontinuitet i arbetet och dessutom driva ett särskilt utvecklingsprojekt med fokus på att locka besökare till platsen. Detta projekt skulle även feriearbetarna involveras i och den unga projektledaren skulle på så vis bli en person för feriearbetarna att inspireras av.
Eftersom projektet kom igång relativt sent på våren blev det viktigt att snabbt identifiera unga projektledare varvid dessa i alla tre fall blev kontakter som fanns inom respektive förenings befintliga nätverk av unga vuxna. För att de unga projektledarnas respektive kompetens, idéer och drivkrafter skulle tas tillvara utformades ett uppdrag utan egentlig styrning mot vilken typ av slutprodukt som skulle levereras. Istället angavs i uppdragsbeskrivningen att projektet skulle utformas utifrån respektive förenings uttalade behov (inte alla behov var tvungna att
tillgodoses) samt att fokus skulle ligga på att locka besökare till platsen. För hela uppdragsbeskrivningen, se separat bilaga.
De unga projektledarna samlades till en gemensam utbildningsdag i början av maj där de fick mötas, ta del av information om projektet och uppdraget samt få utbildning i hur man kan arbeta med virtuella museer. Processen med att utforma de unga projektledarnas roller har pågått kontinuerligt under våren och sommaren och projektledningen har ofta påpekat vikten av att de unga projektledarna själva har åsikter kring arbetet. Att utveckling har skett under tiden har dock i vissa fall påverkat tydligheten i kommunikationen gentemot de engagerade unga projektledarna och beslut har i många fall fått fattas efterhand som frågor uppstått.
Måndagen efter att samtliga skolor slutat för terminen anordnades en utbildningsdag på Åsle Tå för samtliga feriearbetare där Märta, Fanny, Sanna och även de unga projektledarna stod för programmet. Utbildningsdagen syftade till att ge alla feriearbetare en ”kick off” inför sommaren och peppa dem inför kommande arbetsuppgifter. Dagen hade också som syfte att ge alla
feriearbetare en gemensam kunskapsplattform att stå på, då utbildningen hos respektive
förening varierar mycket. Som alltid vid genomförande av dylika aktiviteter finns
utvecklingsmöjligheter gällande innehåll, men dagen i stort uppfattades som positiv. För deltagarnas utvärdering, se separat bilaga .
Om liknande utbildningsdagar ska arrangeras i framtida projekt är det viktigt att mycket tidigt under våren gå ut med information om datum och tid samt att se till att denna information faktiskt når feriearbetarna. Det är också lämpligt att feriearbetarna får en introduktion lokalt innan det gemensamma utbildningstillfället för att på så vis ha en förkunskap om ”sin” plats innan man lär sig om mer generella saker såsom turism och värdskap.
Då fokus under våren har legat på att ”få ihop” projektet inför sommaren, ha kontakt med föreningar och kommuner samt att planera utbildningsdagar m.m. har inga större
informationsinsatser om projektet genomförts. En presentation gjordes dock vid NAV: s årsmöte i början av maj. Efter presentationen visade ett antal föreningar intresse av att delta i liknande projekt, vilka bör kontaktas till hösten för uppföljning.
3 Sommarens arbete
I inledningen av sommaren genomfördes en gemensam utbildningsdag för samtliga
feriearbetare och i och med detta var feriearbetarna redo att dra igång sitt arbete på museerna och de unga projektledarna redo att börja utforma sina projekt. Både feriearbetare och de unga projektledarna coachades under sommarens arbete där Märta ansvarade för att möta
feriearbetare, föreningar och kommuner medan Fanny och Sanna fokuserade på de unga projektledarna. Elin Ivarsson fanns också tillgänglig och bidrog med stöd och råd i
kulturarvsfrågor, IT-teknik mm. Som ansvarig arbetsgivare höll även Ola kontakt med de unga projektledarna.
3.1 Feriearbetare
Likt projektets första år, sommaren 2011, besöktes samtliga feriearbetare ute på platserna för coachning, samtal, avstämning av arbetssituationen samt för att lyssna in eventuella idéer för framtiden. Till skillnad från föregående år, då ingen inledande utbildningsdag anordnades, genomfördes dessa besök endast en gång per ferieperiod och plats under sommaren 2012.
Besöken har överlag varit positiva och ungdomarna har gett bilden av att de finner sin
feriepraktik intressant. Bedömningen är också att de tagit till sig utbildningsinformationen från den inledande utbildningsdagen på Åsle Tå och reflekterat över de frågeställningar som lyftes där, samt utvecklingsidéer kopplade till platserna där de arbetar.
Någon form av kännedom om platsen har funnits hos näst intill alla feriearbetare innan
arbetsperioden påbörjats. Feriepraktiken har stärkt intresset för platsen och dess historia sedan de fått kunskap och känt delaktighet. Vid samtliga besök har det framkommit att
feriepraktikanterna anser att det finns för dålig kännedom om platsen och arbetslivsmuseet lokalt, exempelvis att lokalbefolkning inte tror att det är öppet m.m. Det har då använts som utgångspunkt för diskussion - vad man kan göra åt detta? Feriearbetarna har också i många fall upplevt att de kunnat göra mer under den tidsperiod som de haft sin feriepraktik.
På samtliga platser har feriearbetare varit intresserade av att agera för att locka fler besökare till platsen redan under sommaren. Generellt sett har dock marknadsföring bara utgjort en
begränsad del av feriearbetarnas arbetsuppgifter.
Det finns därmed en potential för föreningar att i högre grad nyttja ett sådant engagemang och låta feriearbetarna hjälpa till med utveckling av marknadsföring, både som idéer för
föreningarna att driva vidare efter sommarperioden men också som faktiska aktiviteter för feriearbetarna att genomföra under sommaren.
Vid Industrimuseet i Mariestad, vilka uppfattats som tillåtande och öppna för utveckling då tillit och fria händer har getts, kan man tydligt se att idéer har kunnat realiseras under en kort period (se bilaga för pressklipp). På de platser där handledningen varit mer bristfällig och där
handledare och personal har haft fullt upp, utan möjlighet att coacha nya idéer eller tid för att svara på frågor och lyssna, har ferieperioden däremot känts mer stillastående. Det är mycket viktigt att varje plats har en väl fungerande inledning av perioden, för att det ska bli effektivt och välfungerande under de följande veckorna.
Sommarens möten med feriearbetare har lett till följande reflektion: Kunskaps- och generationsväxling kommer först där verkliga möten sker och där handledare har både
kompetens och tid för mötet med de unga. Där de unga får känna delaktighet och får förtroende händer det grejer.
Likt sommaren 2011 har det även under denna sommar funnits feriearbetare som suttit av delar av sin tid. Av den anledningen är det återigen viktigt att poängtera att föreningarna har en tanke med ferieperioden och att tiden är planerad och genomtänkt innan sommaren. Exempelvis har flera unga föreslagit att de gärna sköter en del underhåll och inte ”bara guidar” där så är fallet. I Mariestad har feriearbetarna varit en resurs både för Industrimuseet och turismorganisationen vilket ger en större bredd i arbetet. Detta kan vara en intressant modell att titta närmre på, likaså att samla feriearbetarna kring utvecklingsprojekt tillsammans med flera föreningar.
Genom att vara flera aktörer skapas en resursstärkning av handledarskapet.
Här nedan följer några korta reflektioner kring vad som hände i mötet mellan arbetslivsmuseer, föreningar och feriearbetare under sommaren 2012:
(Not, Reflektionerna är baserade på intervjuer/samtal med kommunalt tillsatta feriearbetare vid de arbetslivsmuseer som deltagit. Ungdomar som anställts på annat sätt t ex i Qvarnstensgruvan som anställer alla ungdomar, eller i Råbäck där en ung direktanställd funnits har inte ingått.)
Industrimuseet – I Mariestad delades feriearbetarnas tid mellan Industrimuseet och
turismorganisationen. Detta skapade en mer ”heltäckande” handledning och en ökad förståelse för besöksnäringen hos feriearbetarna, vilket var bra. Två arbetsgivare gav också feriearbetarna mer arbetsuppgifter att ”hugga tag i”.
Tredje dagen in i ferieperioden var Märta på besök och konstaterade ihop med feriearbetarna att platsen behövde visas upp lokalt då lokalbefolkningen har svag kännedom om den och dess öppethållande. Feriearbetarna hade själva idéer om hur de skulle göra för att locka besökare och ville genomföra ett event som skapade uppmärksamhet. Tanken var picknick, sälja fiskekort och metspön och arrangera tipspromenad utanför museet, vid residenset. Resultatet blev en dag fylld med tipspromenad, bollkastning, visning av små djur, ponnyridning och picknick. Valet av aktiviteter styrdes av feriearbetarnas egna kontakter. Och resultatet var enastående. Vanligen besöks ett av museerna på plats av 30 personer under en dag, men den aktuella dagen uppgick detta till 138 besökare! Det blev en mycket trevlig dag som uppmärksammades av lokalpressen och därmed gav Industrimuseet god publicitet.
En viktig faktor för utvecklingen i Mariestad var handledarskapet som var generöst och tillåtande. Dock skedde ovan nämnda aktivitet efter att den ordinarie handledaren gått på semester och de unga fick verkligen med handledarens godkännande ta ansvar själva.
Grundläggande för att detta ska fungera är dock att det finns en öppenhet och ett tillit, samt att feriearbetarna får förtroendet att genomföra det man planerat (handledaren lämnade sitt ”okej”
innan hon gick på semester).
En av feriearbetarna som gjorde sin feriepraktik i Mariestad kommer mycket troligt att söka stöd från KulturUngdom för att, med sin teatergrupp, göra ett skådespel vid museet.
Repslagarmuseet – På Repslagarmuseet hade man, med erfarenhet från medverkan i NAV Kompetensväxling 2011, beslutat att feriearbetarna under 2012 skulle få arbeta med guidning och inte endast underhåll som tidigare år. Då Märta besökte feriearbetarna, mitt i den första ferieperioden, stod det dock klart att feriearbetarna ännu inte fått prova på att guida själva. Att bara ”läsa på” upplevde de blev långtråkigt och skapade mycket dötid. De reflekterade bland annat kring att de kunnat komplettera guidningsarbetet med underhåll och liknande
sysselsättning, då exempelvis utomhusmiljön inte uppfattades som välkomnande av de unga, utan snarare mörkt och avskräckande. De menade också att lokalbefolkningen hade dålig kännedom om platsen.
Märta genomförde tillsammans med dem en första stapplande guidning och gemensamt kände de att de hade tillräckligt med kunskap för att ta emot besökare om de bara fick öva lite till.
Tillsammans beslutade man att veckan därpå öva sina guidningar genom att bjuda in vänner och familj. Detta gick efter rapport galant och museet fick den dagen en rejäl ökning av besök.
Killarna gjorde även fler guidningar under sin sista vecka.
Eftersom det fanns vissa brister i planeringen för hur man skulle lägga upp feriearbetarnas arbete, så upprepades dessvärre scenariot kring bristfällig guidning även i grupp två. Efter
samtal beslutades dock att även de på ett helt ”eget sätt” skulle guida för publik under sista veckan och i guidningen välja ut enbart de delar i historien om platsen som känns bra för dem.
Handledningen på Repslagarmuseet kring guidning har tyvärr haft vissa brister och de unga behöver få bättre handledning kring detta i samband med starten av ferieperioden. Nya tankar har växt fram om en gemensam utbildningsvecka för alla sommarens feriearbetare i inledningen av sommaren och sedan ha 3 ferieperioder á 2 veckor. På Repslagarmuseet finns viljan för utveckling.
Råbäcks Mekaniska Stenhuggeri – Feriearbetarna i Råbäcks hamn har varit positiva till sitt arbete och kommit med många idéer kring saker som kan förbättras. Eftersom besökarantalet kan variera har feriearbetarna, liksom tidigare år, uttryckt en önskan om att även få ägna sig åt exempelvis underhållsarbete för att fylla ut tiden. De uppskattade exempelvis när de i början fick vara med och göra skyltar, göra i ordning platsen m.m
Det har under sommaren kommit upp två idéer, vilka kan vara embryon till vidare arbete efter sommarperioden; storytelling med utgångspunkt i en intervju med Tage Claesson (då en renodlad guidning upplevs som för faktabaserad) samt kurser i konstnärlig stenhuggning.
Man kan dock önska mer handling på plats när det finns så mycket idéer. Kan detta möjliggöras genom öppnare handledarskap med mandat för feriearbetarna att göra nya saker under
sommarperioden?
Åsle Tå - Här besöktes de unga inför sista veckan och de hade haft fullt upp med arbete både i caféet och på ”tån”. Det fanns inte mycket egna tankar gällande utveckling av platsen. Båda feriearbetarna hade dock genom lokal anknytning god kännedom om Åsle Tå. Feriearbetarna hade endast deltagit i Elins ”utvecklingsprojekt” genom att fysiskt städa och flytta möbler. Vid besöket ombads feriearbetarna att framföra sina idéer om hur tån kunde bli mer barnvänlig i samband med Elins projekt innan de slutade. Även på Åsle Tå kan bristen på utveckling kopplas till ett begränsat handledarskap där tid inte funnits för att ta del av feriearbetarnas reflektioner, tankar och idéer.
Dalénmuseet – Dalénmuseet hade endast en feriearbetare under sommarperioden. Då denna inte haft möjlighet att delta på den utbildningsdag som anordnades i Åsle Tå den 18 juni, gick en stor del av coachningstillfället åt till att tillsammans prata igenom materialet för att skapa en bra grund inför sommaren.
Allmänna reflektioner som gjorts vid besöken är:
Kan man planera in utvecklingstid för feriearbetarna under perioden? Alltså inte ”bara”
guidning, platsbevakning eller underhåll. Kan man skapa speciella utvecklingsplatser? Samköra med turismorganisationer i kommunen? Kan man jobba med mer flexibla arbetsperioder, där man har en gemensam utbildning i början av sommaren för alla feriearbetare likt
Qvarnstensgruvan och Råbäck? Det skulle bidra till en bättre start ur handledarperspektiv, en roll som för övrigt är viktig att utveckla och förbättra.
3.2 Unga projektledare
Då årets projekt startades var halva våren gången och det var viktigt att snabbt tillsätta de unga projektledarna. Vid utvärderingen av projektet 2011 hade en tanke varit att utannonsera dylika tjänster för att hitta unga vuxna med idéer att driva på de respektive platserna, men detta blev i årets projekt inte möjligt då tiden var alltför knapp. De unga projektledarna tillsattes därför via föreningarnas kontakter.
Vid Råbäcks Mekaniska Stenhuggeri tillsattes Maja Göransson som är den person som en gång drog igång sommarverksamheten i Råbäcks Hamn. Även i Åsle Tå fanns en självklar person med stor förankring i platsen, Elin Andersson, som tillsammans med sin mamma driver restaurangen vid Åsle Tå. Föreningarna vid båda dessa arbetslivsmuseer såg det som positivt att anställa någon med stor kunskap om arbetslivsmuseet och en god förankring i platsen/föreningen. I Qvarnstensgruvan, som under lång tid arbetat med utveckling av platsen genom arbete med feriearbetare, kände man att det som behövdes var att få någon som kunde se på platsen med
”nya” ögon och utveckla ett projekt utifrån det perspektivet. Tjänsten gick därför till Linn Heijel Ekeborg, en nyutexaminerad journalist och svärdotter till en av styrelsemedlemmarna i
föreningen, Pia Åkesson. Skillnaden i urval av projektledare och deras olika koppling till arbetslivsmuseerna visade sig vara en intressant faktor.
Tyvärr fick vi under första hälften av sommaren ett bortfall, då Elin från Åsle Tå hoppade av projektet. Bortfallet hade två anledningar; dels fick restaurangen en väldigt bra sommar och högt tryck, varför Elin var tvungen att förlägga det mesta av sin tid i denna och dels skedde vissa missförstånd gällande omfattningen och utformningen av tjänsten. Elins bortfall innebar att det sista coachtillfället förlades till Råbäck istället för Åsle Tå så som först planerat.
Datum och plats för sommarens coachträffar var som följer:
Onsdag 11 juli (Råbäck - Sanna)
Torsdag 26 juli på eftermiddagen (Qvarnstensgruvan - Fanny)
Lördag 4 augusti (Råbäck – Sanna och Fanny)
Fanny och Sanna har även funnits tillgängliga på telefon och e-mail för coachning mellan träffarna, men detta har inte utnyttjats av de unga projektledarna.
Vid träffarna har vi pratat om deras respektive projekt och hur arbetet fortskridit, liksom diskuterat svårigheter och lösningar. Samtalen har varit bra och de unga projektledarna har även kunnat stötta varandra med kunskap och kontakter.
3.2.1 Projekten
Projektidéerna utvecklade de unga projektledarna utifrån samtal med föreningarna. I uppdraget ingick att lyssna in föreningens behov och att utifrån dessa, liksom utifrån eget intresse och kompetens, forma en projektidé, med syfte att locka fler besökare till platsen under sommaren.
Qvarnstensgruvan – Linn Heijel Ekeborg
Linn valde att i sitt projekt arbeta med målgruppen ”barn” (7-11 år) och deras familjer. Syftet var att fler barn skulle få glädje av Qvarnstensgruvan och väcka ett intresse för kultur och historia.
Linns projektidé i korthet:
Jag ska skriva ett manus till guidningar för barn med lite roliga teaterinslag utifrån en specifik person som fanns på den tiden. Två helger i slutet av juli och början av augusti ska minst fyra guidningar äga rum på speciella tider. Efter guidningen får man chans att göra sin egen kvarnsten av lufttorkande granitlera.
Under sommarens arbete skedde vissa ändringar i projektet och istället för två helger med barnguidningar under sommaren beslutade Linn att arrangera en ”Barndag” söndagen den 5 augusti. Vid denna såldes även en skattkarta vilken Linn tagit fram under sommaren.
Skattkartan fungerade som en guide över området där barnen fick pyssla och klura sig fram till skatten som bestod av trumlade svenska stenar, varav barnen fick välja en att ta med sig hem.
Linn tittade under sommaren även närmre på möjligheten att bredda fikautbudet och inför Barndagen påbörjades ett samarbete med en ekologisk gårdsbutik vid namn EkoGrönt som tog fram en picknick-påse att sälja. I övrigt har hon jobbat med marknadsföring av barndagen.
Barndagen lockade hela 117 personer, varav 61 barn, att gå guidningen. 40-50 personer köpte och testade skattkartan. Många kom tack vare den artikel Linn lyckats få in i Nya Lidköpings- Tidningen (NLT), av vilken anledning många av besökarna kom från Lidköpingshållet.
Föreningen kommer, under den guideutbildning som genomförs för feriearbetarna till nästa sommarsäsong, att introducera den barnguidning som Linn har tagit fram, för att fortsätta hålla barnguidningar under kommande år. Även skattkartan kommer fortsätta att säljas i caféet vid gruvan.
Råbäcks Mekaniska Stenhuggeri – Maja Göransson
Maja valde att fokusera på målgruppen ”spontanbesökare”, dvs. de som åker ner till Råbäcks hamn för att bada, köpa glass eller övernatta i husbilen. Syftet med hennes projekt var att:
/…/under sommaren skapa och testa ett koncept på hur sådant som finns på platsen kan presenteras och göras mer lättillgängligt för allmänheten.
Hennes projektidé innehöll många aktiviteter som öppnar för nya samarbeten och utveckling av platsen i stort. En av aktiviteterna var att ta fram en ”geologistig” från kalkbruket uppe på kullen ner till Råbäcks hamn. Varje skylt ger information dels vad man konkret ser på platsen men också om det som inte direkt syns. Varje skylt innehåller också en QR-kod som besökare kan scanna med en smartphone för att få mer information om platsen via en webbsida som Maja
tillsammans med Elin Ivarsson, som bistått som resurs med kunskap inom it-utveckling, tagit fram under projektperioden. Smygpremiär för geologistigen var den 11 augusti på
kvällsaktiviteten ”Chill & Grill” som Maja arrangerade och till vilket ca 100 besökare kom. Vid Chill & Grill fanns även möjlighet att se maskinerna köras i stenhuggeriet, se en konstnär hugga i sten, grilla och lyssna till livemusik mm.
Maja har under sommaren även haft uppdraget som handledare för feriearbetarna i Råbäck liksom tagit ett stort ansvar för utvecklande/iordningsställande av platsen (skyltar,
konstutställning, nya produkter att sälja, uppdaterat hemsida och facebook etc.) Tillsammans med Elin Ivarsson har hon också digitaliserat en bok om Stenhuggeriet som föreningen önskat uppdatera.
Allt detta har gjort att arbetet med geologistigen påbörjats relativt sent och att hon haft svårt att urskilja det delprojektet från övriga uppdrag och arbetsuppgifter.
Maja uttrycker detta i sin utvärdering på följande sätt
”Det svåra med att ha två roller var inte att det var för mycket rent praktiskt utan snarare att det blev rörigt i teorin.”
Se särskilda bilagor för mer detaljer såsom projektplaner, utvärderingar och pressklipp mm.
3.2.2 Reflektioner gällande utveckling av kulturarvet
Vid varje coachträff har en tematisk fråga diskuterats, vilka referensgruppen ansett att det varit intressant att få de unga projektledarnas reflektioner kring. Frågorna berör arbetslivsmuseum och kulturarv i stort och är intressanta i förhållande till projekt Kompetensväxling. Här nedan följer de reflektioner som gjorts vid diskussionerna.
Heterogena målgrupper - Hur lockar vi olika typer av målgrupper till platserna?
Människor med annan etnisk bakgrund, barnfamiljer, ungdomar, pensionärer, utländska besökare?
I dagsläget besöks de båda arbetslivsmuseerna av ganska homogena målgrupper, många
barnfamiljer och par som vanligen kommer från Sverige eller Tyskland. Till Råbäck kommer fler herrar än damer och de saknar yngre personer. Qvarnstensgruvan lockar många vandrare från den intilliggande vandringsleden liksom busslaster med pensionärer.
För att locka mer heterogena målgrupper tror både Linn och Maja att arbetslivsmuseerna måste arbeta mer målgruppsanpassat. Det räcker inte med att bara målgruppsanpassa lite information, utan hela anförandet bör anpassas och vara mer kreativt och nytänkande. Det är också viktigt att fånga upp och släppa in intresserade personer i verksamheten. Om en ung person (eller nån annan) faktiskt vill lära sig hyvla sten, behöver man kunna ta tillvara på det och lära upp.
Kanske kan föreningarna till exempel samarbeta med gymnasieutbildningar som är förenliga med arbetslivsmuseet och låta de som är intresserade lära sig mer.
Linn ser det som ett problem att arbetslivsmuseer drivs av så många eldsjälar, eftersom de ofta utgår från sig själva och sitt brinnande intresse. Då är det lätt att allt anpassas utifrån dem själva och deras eget intresse, istället för att fokusera på vad målgruppen faktiskt vill höra. Det finns en rädsla för att låta andra människor utveckla museet, då man är rädd för att det gamla ska
försvinna. Det finns en svårighet att förena det gamla med det moderna.
Det finns också en problematik i att inte så många vet vad ett arbetslivsmuseum är, anser både Maja och Linn. Ett arbetslivsmuseum borde rent krasst locka fler besökare eftersom det är ”på riktigt”, men ett vanligt museum har vanligen lättare att forma sina utställningar och anpassa verksamheten efter målgruppen och därför lockar de fler.
För att få nya målgrupper att komma måste man möta dem på deras planhalva och utforma besöket efter deras förutsättningar. Museet behöver inte ändras, men inramningen behöver modifieras utifrån målgruppen. Men för att målgruppsanpassa arbetslivsmuseer så krävs mer resurser i form av projektledare etc. vilket i många fall skapar ett moment 22 eftersom resurserna saknas.
Den osynliga historien - Hur kan vi åskådliggöra det som inte syns, relationen mellan det materiella och det immateriella? Vid detta tillfälle medverkade även Lisa Jonsson.
Många museer (inte bara arbetslivsmuseer) låter föremål endast vara föremål, men man berättar inte historierna om föremålens sammanhang, berättar Lisa. De unga projektledarna menar att för att fånga någons intresse är berättelserna viktiga. Arbetslivsmuseerna har en styrka i att det ofta finns något fysiskt att ta på, att man befinner sig på ”den verkliga” platsen.
Det är dock bra om man kan involvera besökarna, att guida samtidigt som man visar saker som deltagarna får känna på. Likaså behöver historierna som berättas relateras till målgruppens verklighet, så att de går att ta till sig.
Dåtid, nutid, framtid - Vad är relationen mellan historia och framtid? Hur ser framtiden ut för de medverkande platserna? Är det viktigt? Vid detta tillfälle medverkade även Ola
Göransson.
De unga projektledarna uttycker båda en problematik gällande att många inte har koll på vad ett arbetslivsmuseum är för något. Innan sommarens projekt hade Linn själv inte så stor koll och de arbetslivsmuseer hon har varit på har hon betraktat som ”vanliga” museum. Om man ska välja mellan begreppen arbetslivsmuseum och museum anser de att det sistnämnda är en bättre benämning, eftersom folk då vet vad det är. Men allra bäst är att marknadsföra museet för vad det faktiskt är: ”Ett gammalt stenhuggeri från 1800-talet” eller ”En gruva”.
Gällande framtiden för arbetslivsmuseerna går meningarna något isär. Maja tror att de kommer finnas kvar i någon form, fast kanske inte för alltid. Om ingen är intresserad av dem så är de väl inte så viktiga, anser hon. Det är dock viktigt att koppla samman historien med nutiden. Så länge man kan relatera historien till nutiden är det större chans att intresse finns. Linn tror att det tyvärr finns en del arbetslivsmuseum som kommer läggas ner eftersom de som driver dem idag är så gamla och att man inte lyckas attrahera yngre personer. Det är också svårt att sia om framtiden eftersom vi inte vet vad människor kommer tycka är viktigt då. Hur förklarar man om 200 år vad en kvarnsten är? Kanske är det då så långt bort från människors verklighet att det är svårt att relatera till?
Historien för arbetslivsmuseer tar dock inte slut, hur det drivs idag är också en del av dess historia. Man får inte vara rädd för att utveckla platsen. Det går ju att arbeta med utveckling utan att förstöra det som ska bevaras (t.ex. belysningen i Qvarnstensgruvan). Att utveckla för att göra historien mer lättillgänglig kan vara viktigt.
En tanke som Linn lyfter är att det inte alltid är helt oproblematiskt att ”öppna” upp gamla arbetsplatser som museer, eftersom de kan vara förknippade med många hemska historier. Det är viktigt att ta hänsyn till.
Att fundera kring framtidens arbetslivsmuseum är spännande och de kommer nog kunna se ut på olika sätt. På Tjörn har man öppnat upp en liten butik från 1800-talet som en liten lanthandel med den gamla inredningen kvar, som ett levande arbetslivsmuseum. Det är kanske inte en helt knäpp tanke att ett välbevarat Coop i framtiden blir ett arbetslivsmuseum? Maja berättar att hon sett att en skateramp skulle bli museum. En viktig poäng är dock att ju längre tiden går, desto mer och mer historia får vi. Hur mycket historia kan vi hantera?
En annan faktor som lyfts för arbetslivsmuseernas framtida existens är var folk bosätter sig.
Linn tror att eftersom de som vanligen engagerar sig i ett arbetslivsmuseum oftast bor i trakten, så kommer antalet invånare på en plats styra vilka museum som kommer finnas kvar. Och indirekt kommunikationer, jobb, utbildning och samhällets satsningar. Ola menar dock att problemet inte ligger i att det inte finns besökare, utan snarare att det inte finns någon som kan visa upp museet och platsen. Maja menar att huvudsaken inte heller behöver vara att få fler besökare, utan snarare att bevara historien så att man i framtiden har möjlighet att spåra tillbaka. Detta är en viktig fråga för museerna att diskutera, sin egen framtid, liksom att få in fler unga. Och även om man vill bevara så får man inte vara rädd för förändring.
Föreningsaktivitet minskar i alla former och ungdomar engagerar sig idag på andra sätt, ofta med mer punktvisa insatser. Vid en tidigare träff diskuterades det att man behöver skapa relation till ungdomar för att de senare i livet ska vilja engagera sig. Linn poängterar dock att unga som inte vill engagera sig idag knappast kommer göra det senare i livet. ”Om man tror att de ska komma tillbaka senare då de har blivit äldre, så gräver man nog sin egen grav”.
Och det är viktigt att få in unga som är engagerade idag. Om man bara fokuserar på att de ska komma tillbaka när de är 80 år så kommer alla museer utformas ur det perspektivet.
Arbetslivsmuseer ska inte bara vara för äldre människor.
För att locka nya personer till föreningarna är det viktigt med det första bemötandet och att fånga upp det engagemang som många nya kommer med. Kanske kan man utveckla föreningar så att de kan bli något att umgås kring istället för att bara ses vid styrelsemöten. I andra typer av föreningar kan det vara vanligt att socialisera kring något som inte alls har med
föreningsuppdraget att göra. Kanske ha en Chill & Grill i Råbäck varje vecka nästa sommar?
3.2.3 De unga projektledarnas utvärderingar av sommarens arbete
Eftersom delprojektet ”unga projektledare” varit under utveckling under sommaren, har vi sedan starten varit tydliga med vikten av de unga projektledarnas åsikter och idéer om utveckling. Här nedan har vi samlat deras tankar.
Utifrån samtal med de unga projektledarna kan vi i efterhand se att de två första
coachningstillfällena bör ligga närmre varandra i tiden, då detta är en mer kritisk fas i projekten och stöd extra viktigt under denna period, något som lyfts av de unga projektledarna. Det sista tillfället bör ligga senare under projekttiden. Båda har dock uppskattat den sk. loggboken där de loggat sin arbetstid och vad de gjort under denna. På så vis har de kunnat få en bild av tiden de kunnat disponera samt upplevt att de ”faktiskt gjort något”, något de ibland känt en frustration kring under dagar av mycket tankearbete.
Linn har jobbat nära föreningen och då framförallt med Pia Åkesson och Ingemar Beiron, som hon hållit kontinuerlig kontakt med genom hela perioden. Hon upplever kontakten med föreningen som god och hon har blivit positivt bemött. Eftersom Qvarnstensgruvan håller sin feriearbetarutbildning tidigt under våren och Linn därmed inte hade möjlighet att medverka vid denna upplevde hon att kontakten med feriearbetarna blivit bristfällig och inte känts helt relevant då hon inte kunnat engagera dem i projektet. Att som ung projektledare medverka redan under feriearbetarnas utbildning är ett önskemål från hennes sida och något hon tror skulle skapa bättre möjligheter till samarbete med dem.
Maja har upplevt att det varit svårt att planera sommarens arbete då hon upplevt en otydlighet i sitt uppdrag beroende på att direktiven kommit från olika håll. En reflektion från Majas sida är att hon skulle kunna ha satt lägre mål i projektet för att på så vis enklare uppnå dem, något som kan förstås utifrån att Maja i sitt arbete haft en hög ambitionsnivå och tagit sig an många arbetsuppgifter för att utveckla platsen. Hon säger också att då hon haft flera roller och gjort mycket saker som kanske inte alltid ”passat in” i rollen som actionledare. Hon upplever sig ibland ha lagt alltför mycket tid på att fylla i projektmallar och följa en uppgjord mall utan att alltid förstå värdet av detta. Hon säger också i sin utvärdering, med en tydlig hänvisning till projektledningen, ”att vissa delar av mitt arbete inte fått den uppmärksamhet de förtjänar” och att allt för stor fokus lagts på qr vandringen och ”chill och grill kvällen”.
Både Linn och Maja tycker att rollen som ung projektledare är viktig för att det ska börja hända nya grejer på platserna. Det är viktigt att få in ett ”ungt perspektiv” då medelåldern i
föreningarna är hög. Maja anser dock att rollen kan behöva vara mer formbar och se olika ut på de olika platserna.
