1
Med Tråsättra i centrum
Gropkeramiska studier utifrån en lokal i Åkersberga, Uppland
Thomas Sallery. Stockholms universitet. Institutionen för arkeologi och antikens kultur. Kandidatkurs i Arkeologi. HT 2020. Handledare: Anders Carlsson.
2 Innehållsförteckning
1. Inledning 1
1.1 Bakgrund, topografi och fornlämningsmiljö 1
1.2 Syfte 4
1.3 Frågeställning 4
1.4 Teori, metod och material 4
2. Tråsättra 6
2.1 Hyddor 6
2.2 Aktivitetsytor 13
2.3 Gravar 15
3. Fyndmaterial 17
3.1 Sten 17
3.2 Ben 20
3.3 Keramik 21
3.4 Figuriner 24
4. Slutsats 27
5. Sammanfattning 29
6. Referenser 30
Abstract:
This paper is focused on the stone age site of Tråsättra. Using the report of Arkeologerna, mainly by Niclas Björck, as a starting point I attempt to investigate how the site was used, what type of activities took place and what information we can extract from the material remains. All in the hope to find out if Tråsättra is a unique, one of a kind, site or part of a much broader picture.
Omslagsbild: Karta över regionen med andra neolitiska kustlokaler (Björck et al. 2019:fig. 2).
1 1. Inledning:
1.1 Bakgrund, topografi och fornlämningsmiljö
I denna uppsats utgår jag ifrån Arkeologernas rapport av Tråsättra, författad främst av Niclas Björck. Tråsättra är en stenålderslokal belägen i Åkersberga, cirka 2 mil nordost om
Stockholm, i Österåker socken i Uppland. Idag är själva fornlämningen lokaliserad i en skogsbacke. Under den tidsperiod av stenåldern som lokalen tros ha varit i bruk såg området ut på ett helt annat sätt, då platsen vid en tidpunkt låg direkt vid en sandig havsstrand. Under perioden då lokalen användes var den belägen i den allra yttersta delen av Mälardalens dåtida skärgård (Björck et al. 2019:7). Lokalen har getts namnet Österåker 553:1. Denna kustlokal från mellanneolitikum (MNB) kan tack vare dateringar av föremål och analyser av den dåvarande strandnivån placeras till mellan 2800 och 2300 f.Kr. Den ursprungliga
förundersökningen gjordes av Stiftelsen Kulturmiljövård (KM) 2016 och föranleddes av planerad bebyggelse. Lokalen hade tidigare påträffats 2012 och även förundersökts i
avgränsande syfte året därpå (Kihlstedt 2016:5). Under de undersökningar som utförts har en stor mängd fynd framkommit som har lett till specifika dateringar och med det tolkningar av vad denna lokal kan ha haft för syfte under dess användningsperiod. Vid den arkeologiska undersökningen påträffades hela 433 anläggningar, däribland minst 6 stycken hyddor och 17 andra konstruktioner och aktivitetsytor. Dessa har tolkats som spår av hantverk, boende, matberedning och matlagning i den centrala delen. Lite längre ifrån den centrala ytan, i lite mer höglänt terräng bakom den strandanknutna lokalen, finns även spår av vad som tolkats som begravningar och gravmaterial (Björck et al. 2019:7).
Den senaste och mest omfattande undersökningen utfördes av Arkeologerna, Statens
historiska museer, på uppdrag av länsstyrelsen (Björck et al. 2019:32). Vad vi kan utläsa från de DNA-analyser som utförts under de senare åren på material från perioden, menar Björck, är att de grupper av människor som primärt sysslat med jakt och fiske verkar ha haft ett annat ursprung än de som livnärt sig som bönder (Björck et al. 2019:10). Det kan då tolkas som att det rör sig om individuella grupper och populationer med egna sätt att livnära sig. De
neolitiska jägargrupperna, som levde i kustområden liknande de vi kan se i Tråsättra, har troligen levt i dessa omständigheter ända sedan mesolitikum och de är antingen ättlingar eller besläktade på annat sätt med den mesolitiska populationen i området. När vi tittar på de neolitiska jägar- och samlarsamhällena finns det tre mycket väl representerade grupper.
Trattbägarkulturen (TRB), den gropkeramiska kulturen (GRK) och stridsyxekulturen (SYK),
2
även kallad båtyxekulturen. Helena Andersson skriver att det finns nästintill oändligt med åsikter och perspektiv på relationen mellan trattbägarkulturen, den gropkeramiska kulturen och stridsyxekulturen. Andersson menar att ett synsätt är att trattbägarkulturen var den inledande och förändringar inom den ledde till den gropkeramiska kulturen och att det sedan var olika grupper som bröt sig ur den för att identifiera sig på nytt, alternativt finna ett nytt sätt att leva och därigenom bildades det som kallas stridsyxekulturen. Andersson följer upp med att det även finns forskare som argumenterat för att dessa tre kulturer inte ska ses som tre olika grupper utan ”olika aspekter eller handlingssfärer inom ett och samma samhälle”
(Andersson 2016:19). Den gropkeramiska kulturen, som vi känner till den idag, gick tidigare under benämningen ”östsvensk boplatskultur”. Detta kan vara en kvarvarande anledning till att så många neolitiska kustlokaler fortfarande tolkas som boplatser än idag och att Tråsättra, som är en gropkeramisk lokal, faller in i den kategorin. År 2016 undersöktes lokalen i
Tråsättra (Björck et al. 2019:7). Platsen upptäcktes först vid en arkeologisk utgrävning 2012 efter att man funnit keramikskärvor i en rotvälta (Kihlstedt 2016:6). Nio anläggningar hade påträffats efter de arkeologiska förundersökningarna men två av dessa bedömdes som osäkra.
Dessa anläggningar hittades efter en utgrävningsprocess då ingen av dem var synliga direkt vid avtorvningen enligt Kihlstedt i förundersökningsrapporten (Kihlstedt 2016:14). Platsen klassades tidigt som en stenåldersboplats (Kihlstedt 2016:5). I den arkeologiska
undersökningen undersöktes sedan ovanligt stora sammanhängande ytor vilket möjliggjorde för ett utförligt empiriskt material med tolkningar och förståelser baserade på dessa (Björck et al. 2019:201).
Österåkers kommun är en del av sydöstra Upplands kustnära sprickdalslandskap. I detta område finner vi småkuperad terräng, leriga dalgångar och skogsbetäckta höjdpartier. Dessa höjdpartier utgörs även av kalberg och morän, och dalgångarna är idag uppodlade men har tidigare utgjort sund, fjärdar och vikar i ett skärgårdslanskap (Björck et al. 2019:34). Tråsättra ligger på en skyddad avsats på den södra sidan av ett skogsparti som går upp mot dagens Norrtälje i nordost (Kihlstedt 2016:6). Trots årtusenden av landhöjning ligger lokalen i Tråsättra fortfarande nära kusten. Lokalens höjd på mellan 26 och 33 meter över nuvarande havsnivå visar att lokalen troligen var i användning, i ett direkt strandnära läge, under den senare delen av mellanneolitikum ca. 2800-2300 f.Kr. Vid tidpunkten för användningen av lokalen låg den på sydsidan av en mindre ö, med fastlandet ungefär 80 kilometer bort. Östra Svealand är ett område där det påträffats mängder av neolitiska kustplatser (Björck et al.
2019:38). Flertalet lokaler har hittats i området vid skärgården i Mälarhavet så Tråsättra är
3
definitivt inte unik med var platsen är belägen (se omslagsbild). Tråsättra ligger på en sydvänd avsats som ligger skyddad vid omgivande bergspartier åt riktningarna norr, väster och sydost. Den övre delen av avsatsen är relativt plan, sluttar lite åt sydväst, och är nu belägen 30-33 meter över havet. Denna del övergår sedan i en måttlig sluttning ner mot en lägre liggande avsats. Längre ner åt söder går även denna över till en brant och smal passage mellan bergklackarna mot lägre liggande mark (Kihlstedt 2016:8). Detta passar in i normen av hur gropkeramiska lokaler brukar vara placerade.
Figur 1: Karta, Tråsättra (markerat) med terränglutning. Från Fornsök, RAÄ.
4 1.2 Syfte
Mitt syfte är att öka förståelsen för lokalen i Tråsättras roll och funktion.
1.3 Frågeställningar
Vilka fyndmaterial har påträffats i Tråsättra? Vilka aktiviteter tros kan ha skett vid Tråsättra utifrån det existerande fyndmaterialet?
Vad säger fynden om relationen mellan Tråsättra och andra lokaler från perioden? Vad kan utläsas när vi identifierar denna relation?
1.4 Teori, metod och material
I denna uppsats lägger jag mitt fokus på de ekonomiska och praktiska aspekterna av fyndmaterialet. Den rituella aspekten har självklart en stor del i materialet men det är inte huvuddelen av denna uppsats. Genom att analysera platsen Tråsättra internt och jämföra fynden och tolkningarna med liknande fynd och tolkningar från andra lokaler kommer jag att försöka belysa Tråsättra och även andra mellanneolitiska lokaler. Jag kommer att hålla mig inom den mellanneolitiska perioden, främst MNB. Regionalt håller jag mig främst på den svenska östkusten. Med utgångspunkt i källmaterialet kommer jag att gå igenom empirin för att därefter kunna dra slutsatser baserat på den empiri och de tolkningar som existerar av Tråsättra samt andra gropkeramiska lokaler. För en eventuell fördjupning skulle det vara intressant att jämföra Tråsättra med de övriga lokalerna i det direkta närområdet, som exempelvis Lappdal, Högtorp och Gävsta (se omslagsbild).
5
Figur 2: Samtliga konstruktioner och aktivitetsytor, möjliga gravar, kulturlager och anläggningar som framkom vid undersökningen av Tråsättra (Björck et al. 2019:fig. 25).
6 2. Tråsättra:
2.1 Hyddor
När lokalen i Tråsättra undersöktes fanns spår av ett stort antal konstruktioner och
aktivitetsytor. Av dessa konstruktioner så var sex stycken relativt enhetliga och har tolkats som hyddor. Denna tolkning har framkommit genom vissa gemensamma punkter.
1. Konstruktionerna är runda till ovala i formen.
2. De är omkring 5 meter i diameter.
3. De består av en stenfri, ibland stenröjd, golvyta som oftast framträder som en avvikande färgning.
4. De omgärdas av en ränna och stenkrets i utkanten av golvytan och intill eller i rännan finns spår av överbyggnaden i form av stolphål.
5. Väggeffekter kan iakttagas i de flesta fyndmaterial och i lagrens utbredning vid respektive konstruktion.
6. Sett till helheten av platsen verkar placeringen av hyddorna ha påverkat hur andra aktiviteter lokaliserades. (Björck et al. 2019:59).
Dock skall det nämnas att det finns vissa variationer i dessa konstruktioner, exempelvis att rännorna och stenkretsarna kan se olika ut beroende på fyllning och djup. I vissa fall har rännorna misstagits för stenkretsar då de kan vara igenfyllda med grus eller sten (Björck et al.
2019:59). Vid hyddor har det funnits en koncentration av fyndmaterial intill samtliga av dessa konstruktioner (Björck et al. 2019:61). Placeringen av de sex hyddorna uppfattas som
systematisk i vissa avseenden. De är placerade cirkulärt med likartade inbördes avstånd om sju till åtta meter. När det kommer till tre av hyddorna som namngetts som hydda 3, 5 och 6 är även avståndet till berghällarna i öster och väster likartat. Detta avstånd är ungefär fyra meter.
Oavsett om detta avstånd tolkas som en medveten regel eller kulturell tradition om hur hyddorna placerats gentemot distinkta topografiska objekt på platsen eller andra
konstruktioner i lokalen, går det att utläsa att de är nästan optimalt placerade för att skapa ett öppet, centralt område i mitten mellan dem (Björck et al. 2019:59). Lokalen i Tråsättra har kategoriserats i tre delar, landzonen, strandzonen och den centrala ytan där den centrala ytan är den klart mest fyndrika jämfört med de övriga (Björck et al. 2019: 54). Alla sex hyddorna är placerade på den centrala ytan och om vi med detaljanalys tittar på hyddorna går det att se olikheter mellan dem.
7
Hydda 1 är en konstruktion med ett mått på 5,3 x 4,4 meter och en inre golvyta på 4,5 x 3,2 meter. Detta ger en yta på ca 12 kvadratmeter. Den inre ytan omgärdas av en ränna på 0,8 meters bredd som först troddes vara en vall eller stenkrets (Björck et al. 2019:61) Hyddan som är placerad vid den norra utkanten av den centrala ytan saknar nästan helt fyndmaterial inuti själva hyddan. Det påträffades dock stora mängder fyndmaterial på den södra delen utanför hyddan som, om vi tittar på figur 2, ser att det matchar med aktivitetsyta A8103 (se fig. 2). Fynd påträffades även strax norr, öster och väster om hydda 1, väldigt precist överrensstämmande med de fyra väderstrecken (Björck et al. 2019:fig. 27). Detta följer rutorna som grävdes så möjligheten att finna fler fynd som skulle följa ett annat mönster är sannolikt.
Hydda 2 är placerad i den norra delen av den centrala ytan, mitt i mellan två
kokgropsområden (se fig. 2). Det finns även en mindre kokgrop inuti själva hyddan som det inte skrivits något om, men den är med på en planritning av hyddan (Björck et al. 2019:fig 29). Storleken på hyddan är 5,1 x 5,0 meter dock med en bredare stenkrets, ca 1 meter bred, runt den inre golvytan jämfört med hydda 1 så den inre ytan är därmed ungefär densamma (Björck et al. 2019:63). Konstruktionen ytgrävdes liksom hydda 1 inte heller utan ett korsande rutnät grävdes istället för att ge en uppfattning om fyndintensiteten och fyndspridningen (Björck et al. 2019:65). Fyndmängden är större i denna hydda än hydda 1 men majoriteten av materialet hittas dock fortfarande utanför hyddan, med ett undatag av en grävd ruta i den östra delen av golvlagret där en uppskattad fyndmängd av mellan 500 och 1500 fynd hittades (Björck et al.2019:fig. 29). Endast 79 gram ben påträffades i hyddan, vilket kan anses lite för en hydda med kokgrop. Säl dominerade fyndmaterialet precis som övriga lokalen och
benmaterialet visar möjligen att det är matrester som bränts i hyddan. Ett fynd av ett tåben från en skogsmård påvisar en möjlighet att det har bedrivits pälshantverk i hydda 2 (Björck et al. 2019:65). En rödaktig färg förekom vid grävningen och tolkades till golvytan (Björck et al.
2019:fig. 30).
Hydda 3 har speciella attribut och tolkas av Björck till att ha haft ett rituellt syfte. Det är även den enda hyddan i Tråsättra som har en grav i direkt anslutning till sig, placerad utanför rännan på den sydöstra sidan (Björck et al. 2019:67). Hyddan är placerad i den östra delen av den centrala ytan, 5,7 x 3,8 meter stor och golvytan omgärdas av en ränna som är ungefär en halvmeter bred och 0,1 – 0,2 meter djup (Björck et al. 2019:65). Fyndkoncentrationen i hydda 3 skiljer sig mot de tidigare nämnda hyddorna. I denna hydda framkom det fynd inuti hela hyddan såväl som utanför men det kan även bero på att till skillnad från de tidigare två
8
hyddorna är hydda 3 rutgrävd över hela sin yta (Björck et al. 2019:fig. 31). Hydda 3 har flertalet stolphål i rännan och även inuti själva hyddan. Ett stort stolphål är placerat mitt för ingången på den västra delen av hyddan och detta stolphåls storlek och placering tillsammans med fragmenterade keramikkärl gör att Björck tolkar det till att det har stått en stor träpåle i stolphålet med ett troligen rituellt syfte (Björck et al. 2019:67). Det finns även spår efter gropar och nedgrävningar inuti hyddan med en stor nedgrävning i den sydöstra kanten av hyddan (Björck et al. 2019:fig. 31). Det påträffades nästan 250 gram ben i hyddan vilket gör den till den fyndrikaste av hyddorna i Tråsättra såväl som den artrikaste. Tassar av hare och iller kan tyda på att pälshantverk har pågått i hyddan. Några andra av arterna som framkom i benmaterialet var säl, gädda, abborre, svin, bäver och utter. Vissa av fyndkoncentrationerna inuti hyddan kan tolkas som spår av rituella depositioner. Käkdelar av gädda och utter har påträffats i fyndmaterialet. Då detta har förekommit i andra gropkeramiska lokaler, med fynd av underkäkar av olika djurarter och just underkäkarna av vissa djurarter misstänks ha haft en viss symbolisk betydelse. Därmed kan det tolkas som att det har förekommit rituella
depositioner i denna hydda (Björck et al. 2019:67). Då nedgrävningen inuti hyddan ligger placerad så nära till graven utanför stärker det tolkningen om att det har förekommit rituella depositioner här (se fig. 2). Det har även framkommit ett omfattande stenmaterial från fyndmaterialet i hydda 3. Slipsten, borr och andra redskap tillsammans med kärnor, avslag, avfall och splitter visar på att stenhantverk har förekommit i hyddan. Ca 200 stentartefakter påträffades i hyddan, bestående av 131 kvartsartefakter, 66 bergartsartefakter och 3
flintartefakter (Björck et al. 2019:67).
Hydda 4 ligger placerad i mitten, strax söder om mittpunkten av den centrala ytan (se fig. 3).
Även denna konstruktion har några speciella drag. Konstruktionen är oval i utformningen och omgärdad av en stenkrets/vall (Björck et al. 2019:67). Tio stolphål påträffades i vallen som omgärdade golvytan, dock i en udda komposition. Endast ett av dessa stolphål finns på den den södra sidan och nio stycken på den norra, varav åtta i ett kluster (Se fig. 3).
Fyndmaterialet är till större del lokaliserat utanför själva hyddan. Hyddan är lokaliserad mellan två kokgropsområden (se fig. 2) men är ett fyndfattigt område när det kommer till benmaterial, då endast 37 gram ben påträffades och till skillnad från de andra hyddorna är bara 22% av benen brända. Av benmaterialet som framkom finns det spår av säl, vikare, tumlare, ett par olika fiskarter och ett ben från en mindre fågel men inga ben från landlevande djur (Björck et al. 2019:68).
9 Olika typer av stenmaterial, 70 stycken
totalt, som kärnor, avslag och avfall har hittats i fyndmaterialet och detta kan påvisa att bearbetning av sten skett i hyddan. Även en kniv av kvarts påträffades, så andra typer av hantverk kan även ha pågått där (Björck et al.
2019:68-70).
Hydda 5 har flertalet likheter med de övriga hyddorna i Tråsättra, dock skiljer den sig i att det har påträffats 14 stolphål vardera i två ovala former (Björck et al. 2019:fig. 36). Detta leder
till att Björck tolkat konstruktionen och
användandet av den till två olika faser. Figur 3: Hydda 4 (Björck et al. 2019:fig. 33).
En tolkning som känns mycket rimlig. Utifrån stolphålens placering bedömer Björck att hyddan vid något tillfälle byggts om och att den flyttats ett par meter norrut. Annars följer hydda 5 samma konstruktionsmönster vi ser i de andra hyddorna. Den är omgärdad av en stenkrets/ränna med stolphål, vi finner lägre fyndmängd i golvytan än i kanterna (i rännan) och utanför hyddan, liksom keramik och brända ben i fyndmaterialet och det är en liknande relation i artförekomsten som domineras av säl. Dock skall det tilläggas att denna bild
kompliceras lite grann av att det är två separata, men delvis överlappande, konstruktionsfaser (Björck et al. 2019:70). Stenmaterialet i hydda 5 är det mest varierade av det stenmaterial som påträffats i Tråsättra och består av fynd som kan visa på tillslagning av stenartefakter för hantverk och jakt. En kärna, avfall och avslag samt splitter av kvarts, bergart och flinta har hittats. Olika redskap som såg, kniv, skrapa och ett hängbryne visar på att hantverk tagit plats i hyddan och det hittades även en pilspets av flinta. Den stora mängden fynd och den stora variationen skulle kunna förklaras med att de härrör från bägge faserna av hyddans
användning (Björck et al. 2019:73).
Hydda 6 har även den liknande attribut med de andra hyddorna. Oval konstruktion med mått på 6,5 x 4,7 meter, stenfri golvyta omgärdad av en stenkrets/ränna med stolphål, här 15 stycken, stort fyndmaterial där mängden påträffats i kanterna eller utanför golvytan med keramikmaterial såväl som benmaterial. 201 gram ben påträffades i hydda 6 och benmaterialet
10
domineras återigen av säl. Stenmaterial fanns även det med liknande materialtyp som i de övriga hyddorna. Kärnor, avslag, avfall och splitter av kvarts, flinta och bergart samt en skrapa och ett bryne visar på sten- och annat hantverk i hyddan. Över 200 stenartefakter påträffades totalt (Björck et al. 2019:73-75).
Tolkningarna:
Det har tolkats av både Kihlstedt och Björck att Tråsättra var en stenåldersboplats. Hyddornas placering och utseende gör att det är möjligt att dra paralleller med Fräkenrönningen (Björck 1998:fig. 10). Fräkenrönningen, som också tolkats som en gropkeramisk boplats av Björck, har spår av åtta stycken konstruktioner som tolkats som hyddor jämfört med de sex som hittats i Tråsättra (Björck 1998:23). De ovala stenkretsarna i Tråsättra såväl som den cirkulära, eller åtminstone ovala, placeringen på den centrala ytan gör att dessa stenkretsar bildar en yta mellan dem där olika aktiviteter tros ha pågått (Björck 2019:fig. 24, 25). Jämfört med exempelvis hyddorna i Fräkenrönningen, med sina stenkretsar som överlagrade ett antal nedgrävningar som har tolkats som stolphål och pinnhål, ger dessa enligt Björck ett intryck av att vara boplatshyddor (Björck 1998:23). Då det finns flertalet slående likheter mellan hyddorna i Fräkenrönningen och de i Tråsättra, inte minst i form, fyndkoncentration och placering, är det förståeligt att även hyddorna i Tråsättra tolkats som boplatshyddor och platsen i sig tolkats som en boplats (Björck 2019:56). Däremot kan vi se att det går emot de traditionella långhusen som vi kan se i tolkningar av exempelvis Åsa Larsson. I detta behöver jag tillägga att Larsson dock refererar till stridsyxekulturen (Larsson 2007:112). Om jag går tillbaka till Helena Anderssons syn på sambandet mellan grupperna så skriver Andersson att det finns nästintill oändligt med åsikter och perspektiv på relationen mellan trattbägarkulturen, den gropkeramiska kulturen och stridsyxekulturen och det kan vara problematiskt att identifiera ett säkert samband. Dock skriver Andersson sedan att det finns forskare som argumenterar för att dessa kulturer inte ska ses som olika grupper utan som olika aspekter eller handlingssfärer inom ett och samma samhälle (Andersson 2016:19). Med detta synsätt i ryggen är det möjligt att tolka det som att olika grupper byggde sina bostäder olika, långhus eller hyddor, vare sig de tillhörde olika kulturer eller inte. Det kan vara relaterat till hur invånarna i Tråsättra såg på sin verklighet och vad som var bäst för dem i ögonblicket eller bara vad de kände till i konstruktionsväg. Jag vill även slå ett slag för Anders Carlssons perspektiv att de områden där det finns mängder av krossad keramik är menade som grav- och samlingsplatser och för att finna gropkeramiska boplatser skall det sökas efter områden där det inte finns denna mängd av keramik (Carlsson 2011:8). Det skulle, enligt mig, vara rimligt
11
att se Tråsättra som ett grav- och verkstadsområde eller mötesplats/utbytesnätverk med boende på andra lokaler i närheten då spåren av keramik och sten- och benhantering är så omfattande. Björck menar dock att lokalen inleddes som en extraktionslokal för jakt och fiske för att sedan övergå till en basboplats och till sist återvända till en mer sporadisk användning (Björck et al. 2019:201). Detta synsätt, dock ej just om Tråsättra, argumenteras emot av Alexander Gill i sin bok Stenålder i Mälardalen. Gill, liksom Åsa Larsson, menar att boenden som tvåskeppiga långhus har hittats på ett par olika platser i Mellansverige (Gill 2003:109).
Därför bör vi ifrågasätta om de cirkulära hyddliknande konstruktioner vi hittar i exempelvis Tråsättra verkligen är boplatshyddor. Jag har tidigare nämnt Fräkenrönningen som ett jämförande exempel och Gill menar att dessa antagligen lika gärna kan ses som ”någon slags gravöverbyggnad” (Gill 2003:112). En skillnad mellan Fräkenrönningen och Tråsättra är dock att Fräkenrönningens minsta stenkretsar bara gav en boyta på 2 respektive 3 kvadratmeter (Gill 2003:120). Hyddorna i Tråsättra har alla en boyta på ca 12 kvadratmeter eller större (Björck et al. 2019:59). Detta eliminerar tolkningen att hyddorna var för små för att kunna fungera som bostadshus, då det blir irrelevant i Tråsättra (Gill 2003:120). Gill skriver vidare om ”de gropkeramiska stränderna” att ”idén att stränderna skall ha fungerat som bosättningar utgör i dagsläget ett stort hinder för skapandet av nya sätt att se på dessa platser.” (Gill 2003:117) De gropkeramiska stränderna betraktades av den tidiga arkeologin som bosättningarna av en ursprunglig folkstam som först koloniserade landet efter istidens slut (Gill 2003:116). Detta synsätt verkar leva kvar och jag tänker på hur den tidigare klassades som ”Östsvensk boplatskultur” som jag nämnt tidigare. Tanken att människor har bosatt sig vid en plats där de spenderar mycket tid är inte främmande. Att hålla till på platsen där den vardagliga försörjningen som jakt och fiske sker blir således rimlig. Men delar av materialet som påträffats i Tråsättra matchar Gills tolkning som kom flera år innan Tråsättra upptäcktes.
Gill skriver att ”delar av materialet som hittats på stränderna, som disartikulerade människoben, skelettbegravningar, lerfigurer och rödockra är dock mycket svåra att begripa sig på som del i ett försörjningssystem.” och ”Med resonemanget att bosättningarna också har fungerat som begravningsplatser har det motsägelsefulla materialet förklarats bort.” (Gill 2003:117). Rödockra förekommer frekvent i Tråsättra vid anläggningarna som tolkats som gravar, och ett rödfärgat område hittades även vid utgrävningen av hydda 2 (se fig. 4). Det gavs dock ej mer uppmärksamhet än att beskrivas som en rödaktig golvyta (Björck et al.
2019:fig. 30).
12
Figur 4: Utgrävningen av hydda 2 (Björck et al. 2019:fig. 28).
Tanken att konstruktionerna i Tråsättra skulle vara något annat än boplatshyddor leder vidare till frågan om vad de skulle kunna vara istället? De har klara likheter i konstruktionen med dödshusen i Häggsta och Bollbacken (Gill 2003:fig. 34). Begravningritualer som har
involverat att föra de dödas kroppar till stränder finns det ännu fler exempel på bland annat i Jettböle och Alvastra samt dessa dödshus från Bollbacken och Häggsta, där kroppar tros ha förvarats inför flytten till stranden. Detta skulle kunna ge oss information om vad hyddorna i Tråsättra haft för roll för människorna som utnyttjade dem. Exakt hur dödshusen använts är fortfarande oklart, men analyser av kremerat benmaterial från Bollbacken motsäger
åtminstone inte tolkningen att de möjligen har använts som förvaringsplatser där de döda placerats i väntan på kremering (Gill 2003:138). Varken spridda människoben eller kremeringsgravar förekommer dock i Tråsättra (Björck et al. 2019:205). Detta försvårar tolkningen av att hyddorna var dödshus. Men likheterna finns där och det brända
benmaterialet i Tråsättras hyddor, liksom det övriga fyndmaterialet kan absolut ha haft en rituell funktion snarare än en ekonomisk sådan. Jag tänker att vi bör avhålla oss från att dra förhastade slutsatser om hyddorna och inte kasta oss över uttrycket ”boplats” vid varje gropkeramisk lokal som hittas.
13 2.2 Aktivitetsytor
Vid den östra hällen framkom även ett par speciella aktivitetsytor. Dessa typer av ytor är ofta lämningar av en karaktär som kan vara svårare än vanligt att upptäcka då de oftast inte avspeglas i fyndmaterialet och baseras på ett utnyttjande av naturligt förekommande resurser.
I Tråsättra kan vi se spår efter detta utnyttjande av naturbildningar och naturligt
förekommande resurser har identiferats vid den östra berghällen på boplatsen. Det rör sig om täkt av lera för keramiktillverkning, vatteninsamling som fångas upp i naturliga svackor i berghällen samt utnyttjande av horisontella och plana ytunderlag på berghällen för slipning och/eller malning. Dessa är aktiviteter som sällan har kunnat identifieras på lokaler från yngre stenålder i området (Björck et al. 2019:85).
Matlagning:
Det har dokumenterats 31 kokgropar och 10 härdar inom området vid Tråsättra. Dessa härdar och kokgropar är inte jämnt fördelade över området utan är placerade mer samlade i vissa specifika områden. Ytan kallad matlagningsyta A är placerad i den västra delen av den centrala ytan mellan hyddorna. Inom en yta av cirka 40 kvadratmeter i den västra delen av området framkom hela 13 kokgropar, 5 härdar och en rektangulär stenpackning. Den rektangulära stenpackningen, som fått beteckningen A643, var 4,5 x 1,4 meter i storlek och hade grävts ned ungefär 0,1 meter i fin sand. Den stora stenpackningen kan ses som ett centralt fokus inom matlagningsyta A då exempelvis alla härdar framkom i ett område på 1-2 meter omkring själva stenpackningen. Utanför denna yta låg ytterligare en zon där
kokgroparna framkom. De ytor som präglas av härdar och/eller kokgropar är ofta fulla av fynd och matlagningsyta A är inget undantag. Här finns keramik, ben, bearbetad sten och lerfiguriner. De olika fyndgrupperna förekommer alla relativt frekvent. (Björck et al.
2019:90). Benmaterialet domineras av säl vilket är en vanlig företeelse i östersjöområdet under den gropkeramiska perioden (jfr Storå 2001:46). Matlagningsyta B är ett ca 55 kvadratmeter stort område strax öster om hydda 2. Ytan ligger utanför det område som handgrävdes vilket innebär att det är svårt att tolka fynden till kontexten, enligt Björck. Dock framkom 9 kokgropar och en härd inom området. Några av dessa grävdes ut och med ytans placering och den fyndförekomst som kom från groparna menar Björck att ytan använts på liknande sätt som matlagningsyta A utan större variation. Möjligen från en äldre fas av lokalens användningsperiod (Björck et al. 2019:92). Den tredje stora matlagningsytan i Tråsättra, matlagningsyta C, är dock en betydligt mindre yta än de två tidigare nämnda.
14
Ungefär 15 kvadratmeter stor och helt utan osteologiskt material gör det att denna kan ses som lite annorlunda än de två andra matlagningsytorna. En av kokgroparna inom ytan ligger stratigrafiskt under hydda 4:s stenkrets (se fig. 5). Björck misstänker därför att den tillhörde en äldre fas av lokalens brukningsperiod (Björck et al. 2019:92).
Figur 5: Den centrala ytan i Tråsättra med kokgropar, härdar och matlagningsytorna (Björck et al.
2019: fig. 47). Härdar:
Inom området av matlagningsyta A framkom fem härdar, alla i storleken mellan 0,6-1 meter i diameter och 0,1 meter djupa. Härdarna låg placerade i en zon på 1-2 meter runt om den rektangulära stenpackningen och utanför denna zon låg ytterligare en zon, med en storlek av ungefär 2-5 meters bredd, där alla kokgroparna är placerade (Björck et al. 2019:90). A643 är en stor rektangulär stenpackning som klassats som upplag för koksten (Björck et al. 2019:92).
Dess placering är så central, verkligen i mitten av den centrala ytan, att den väcker tankar om den har haft ett annat syfte vid något tillfälle (se fig. 5). Björck menar att stenar upphettats i härdzonen för att sedan användas som värmekälla för matlagning och möjligen för
uppvärmning av hyddorna (Björck et al. 2019:92).
15 2.3 Gravar
Det har hittats totalt åtta stycken anläggningar i Tråsättra som tolkats som gravar eller
eventuella gravar. Dessa har gemensamt att de är ovala nedgrävningar med stenpackning och lokaliserade till landzonen. Det har hittats två anläggningarna med liknande karaktär,
placerade vid hyddorna på den centrala ytan, som avviker i vissa avseenden men har likheter med de tidigare nämnda gravarna. (Björck et al. 2019:95). Begravningarna har huvudsakligen placerats i den norra delen av det som tolkats som boplatsytan i landzonen och har utformats som grunda flatmarksgravar med lite åtskild storlek och form. Det finns inga ben bevarade, dock har det påträffats rödockra, stenredskap och lerfiguriner i gravfyllningen, vilket leder till tolkningen att det har varit gravgåvor (Björck et
al. 2019:25). De anläggningar som påträffats i landzonen är av en relativt enhetlig karaktär, ovala nedgrävningar med stenpackning och storleken varierar mellan 1-1,6 meter breda och 1,4-3,8 meter långa (Björck et al. 2019:95).
Två av de potentiella gravarna är placerade på den centrala ytan och inte med de andra i den högre liggande landzonen. Anläggning A10089 är placerad i området av hydda 3 och är 2,25 x 1,2 meter stor och ungefär 0,7 meter djup. Det hittades större stenar som omgärdade
nedgrävningens kanter och ett stenlyft visade att det ursprungligen funnits ännu fler. Denna
anläggning hade spår av rödockrafärgning men Figur 6: A11001 med dess rödockrafärgning.
inga bevarade obrända ben. Dock påträffades (Björck et al. 2019:fig. 52).
figurinfynd med delar av två antropomorfa figuriner samt ett avslag av grönsten och fragment av djurben. Anläggningen tolkas som en grav trots avsaknaden av människoben, tack vare dess konstruktion och de fynd som påträffats. Placeringen intill hydda 3 bidrar även det till att anläggningen har tolkats till att ha haft ett rituellt användningsområde (Björck et al. 2019:98).
Anläggning A11001 är en mindre konstruktion med ett mått på 1,67 x 0,7 meter stor och 0,54 meter djup. I denna anläggning hittades rikligt med keramikfynd, brända djurben och en mycket stark rödockrafärgning (se fig. 6). Dock saknade även denna anläggning människoben och tolkningen att detta var en grav är baserad på de andra tecknen som anläggningen påvisar.
16
Något som kan noteras är att alla de potentiella gravanläggningarna i Tråsättra är placerade i sydväst-nordostlig riktning förutom A10089 som är placerad i riktningen sydöst-nordväst. I många fall fanns rödockrafärgning, figuriner i fyndmaterialet och stolphål runt omkring konstruktionerna (Björck et al. 2019:98-99).
Gravskicket är intressant då det funnits många spår som skulle kunna tolkas till ett gravskick, dock utan det viktigaste, mänskliga benrester (Björck et al. 2019:25). Helena Andersson skriver om gropkeramiska lokaler och deras gravar och diskuterar att det är vanligt att mellanneolitiskt gravmaterial från Gotland och de skelett som påträffas förhållandevis ofta saknar kroppsdelar och att det ibland förekommit enstaka skelettdelar nedgrävda, vilket sedan tolkats som gravar (Andersson 2016:14). Då det ledde till ett ifrågasättande av Andersson om fyndkontexter med enstaka ben kan ses som gravar, vad säger det om fyndkontexten i
Tråsättra? Trots detta är förekomsten av rödockra i de potentiella gravarna i Tråsättra ett övertygande tecken på ett gravskick, och då kalkhalten i jorden skiljer sig mellan östra Svealand och Gotland är det vanligt att benmaterial inte bevaras på samma nivå. Som Björck själv skriver: ”Obränt ben bryts obönhörligen ned i denna marktyp.” (Björck et al. 2019:205) Ytterligare ett tecken som signalerar att det har förekommit begravningar i de potentiella gravarna är de fosfatvärden som upptagits från botten av anläggningarna. I ett fall
analyserades ett fosfatprov för att undersöka om det fanns förhöjda värden i anläggningen där det möjligen kunde ha legat en kropp. Denna analys gav ett förhöjt värde så tolkningen blir att organiskt material förvisso har brutits ned i anläggningen där en kropp tros ha legat (Björck et al. 2019:49). Alla dessa tecken gör att det blir mycket rimligt att tolka dessa anläggningar som gravar.
17 3. Fyndmaterial
Vid utgrävningarna har det framkommit en mängd olika föremål som hjälpt till att definiera vad för typ av verksamhet som pågått vid tråsättralokalen. Fyndmaterialet kan läggas in i tre huvudsakliga grupper; keramik, sten och ben. 11,2 kg ben samlades in vid undersökningen, 133,8 kg bearbetad sten likaså och till sist sammanlagt 267,2 kg keramik (Björck et al.
2019:13). Keramik i olika former, pilspetsar, mejslar och sänken för fiskenät är objekt som påträffats utöver de figuriner som blivit ett ansikte för platsen, så att säga. Men det rikligast förekommande massmaterialet i Tråsättra är keramikskärvor. Tråsättra är en tämligen typisk neolitisk kustlokal med hundratals kilo keramik inom ett begränsat område (Björck et al.
2019:100-101). Ben av säl och andra marina djur dominerar benmaterialet, vilket även det tyder på att Tråsättra i många avseenden fungerat som andra neolitiska kustlokaler (Björck et al. 2019:170). En par spjutspetsar av skiffer sticker ut från mängden. Då den specifika typen av skiffer hittas bl.a. i norra Jämtland, tolkas det som att spetsarna inte tillverkats i Tråsättra utan förts dit i färdigt skick (Kihlstedt 2016:5). Även växtmaterial som vattenväxter,
hasselskal och sädeskorn samt malstenar har påträffats vilket visar på att insamling av växter varit en del av Tråsättras näringsekonomi (Björck et al. 2019:201). Ett alternativ till detta kan också vara byteshandel, då dessa sädeskorn bör ha kommit från odlingar utifrån.
3.1 Sten
Vid undersökningarna av Tråsättra har det påträffats ett varierat och omfattande stenmaterial, både i form av råmaterial och bearbetade föremål. Med tanke på att lokalen har utnyttjats under en lång tidsperiod, periodvis intensivt, så har en stor mängd material av bergarter och mineraler ackumulerats. Detta har komplicerat områdesanalyser, dock genom att undersöka vissa specifika variabler är det möjligt att urskilja ett par olika kontexter (Björck et al.
2019:149).
Kvarts:
En stor mängd kvarts, totalt 6764 kvartsartefakter med en sammanlagd vikt på strax över 53 kg, har påträffats i Tråsättra. Dessa kvartsartefakter fördelade sig på 16 olika föremålstyper där de dominerande var avslag, kärnor, råämnen och avfall (Björck et al. 2019:tabell 24).
Denna sortering in i olika kategorier och sammansättningen av olika föremålstyper i olika kontexter är en grundläggande handling för att kunna tolka hur de olika områdena har använts, exempelvis om en yta har används som slagplats, avfallsdump eller annan typ av
18
arbetsyta. Då detta kvartsmaterial är mycket stort och dessutom har ackumulerats under en lång tidsperiod kan mönster framförallt ses i de mer sällsynta föremålen och i Arkeologernas rapport fokuseras främst på dessa (Björck et al. 2019:149). I Arkeologernas rapport, i figur 113, kan vi se fyndkoncentrationen av kvartsföremål och hur oerhört fokuserad den är till den centrala ytan där hyddorna stått (Björck et al. 2019: fig. 113). Med en så noterbar
koncentration av kvartsföremål i den centrala ytan känns det som ett rimligt antagande att tolka hela den centrala ytan som verkstadsyta med den största koncentrationen i området nedanför hyddor 3 och 4 (se fig. 7).
Figur 7: Spridningsbild över kvartsmaterialet som påträffats i Tråsättra (Björck et al. 2019:fig. 113).
Nio olika redskapstyper har hittats i kvartsmaterialet och slitspårsanalys har visat att både hårda material som trä, ben och horn samt mjuka material som skinn och kött har bearbetats med hjälp av kvartsredskap (Björck et al. 2019:152). En översiktlig karta över var föremålen hittades och i vilken koncentration finns i figur 7 (Björck et al.2019: fig. 113). Vad som tolkats av fyndkoncentrationen vid hyddorna, samt de olika kategorier av fynd som påträffats, är att varje hydda haft sin egen verkstadsyta för kvartsredskapstillverkning med individuella
”verktygslådor” för olika hantverkssysslor (Björck et al. 2019:152).
19 Skiffer:
Skifferspetsarna som tros ha tillverkats på en annan lokal, kan även vara ett tecken på att Tråsättra var en möteslokal. Skiffer finner vi även i Ångermanland och Finland samt på Åland och då vi kan dra paralleller med Åland och Jettböle igen vid en närmare titt på figurinerna blir detta relevant (se kap. 3.4). Björck skriver i Den neolitiska säljakten – blomstring och kris att havet skall ses mer som en möjlighet för en kontaktväg än en kulturgräns (Burenhult 1999:346). Visar dessa föremål på en kontakt mellan de olika kulturerna? Vi skall även ha i åtanke att en av de källor till inspiration som gropkeramikerna hade är just den norrländska jägarkulturen med sina skifferföremål (Carlsson 2015:58). Dessa skifferspetsar är dock bara ett exempel av en färdig produkt som kan tolkas av moderna forskare. Delar av stenmaterialet som har härletts geologiskt pekar mot kontakter ända från Skåne i söder, Åland och Finland i öster och även Ångermanland i norr. (Björck et al. 2019:207).
Figur 8: Några av skifferföremålen som hittats i Tråsättra.
Foto: Karl-Fredrik Lindberg, Arkeologerna/SHM.
20 3.2 Ben
Benmaterialet från Tråsättra består utav nästan 40 000 fragment med en vikt på 11,2 kg (Björck et al. 2019:167). Av de djurarter som identifierats i benmaterialet kan vi se att säl är den art som dominerar med hela 44,5% av de sammanlagda identifierade benfragmenten, med gädda (16,6%) och aborre (13,1%) på klar andra
och tredje plats (Björck et al. 2019:tabell 34).
Detta är kanske inte någonting oväntat, men det stärker definitivt teorin om att människorna i Tråsättra livnärde sig till stor del på jakt och fiske.
Benmaterialet är övervägande bränt, 67%, och merparten av benfragmenten påträffades i kulturlagret, insamlade från de grävenheter som handgrävdes och vattensållades. Bara ungefär 8%
av benmaterialet påträffades i anläggningar och av dem kom den största delen från kokgropar och anläggningar vid hyddorna (Björck et al.
2019:169). Fördelningen av arter i det påträffade benmaterialet har många likheter med andra kustlokaler från yngre stenålder. Även om det jagats på land under vissa delar av året går det att utläsa en stor dominans av marina resurser, där säl och fisk tillsammans utgör 90% av materialet (Björck et al. 2019:170). Både grönlandssäl och vikare har påträffats i benmaterialet från Tråsättra där vikare utgör två tredjedelar och grönlandssäl den sista tredjedelen. Att bägge dessa arter
påträffats i benmaterialet tyder på att Tråsättra haft en utmärkt strategiskt läge för att möjliggöra fångst av de båda arterna med grönlandssäl i det
öppna havet och vikare från de inre delarna av Figur 9: Tabell över benmaterialet (Björck skärgården (Björck et al. 2019:170-171). et al. 2019:tabell 34).
21 3.3 Keramik
Keramikfynden i Tråsättra är stort i kvantitet med en sammanlagd fyndmängd på över 267 kg (Björck et al. 2019:101). Detta är självklart ingenting ovanligt då den gropkeramiska kulturen fått sitt namn efter keramiken som så frekvent framkommer på mellanneolitiska lokaler från östra Sverige och Åland (Larsson 2011:70). Tråsättra är i detta avseende en typisk lokal, med flera hundra kilo keramik inom en relativt begränsad yta (Björck et al. 2019:100). Det mest förekommande keramikmaterialet är keramikskärvor (Björck et al. 2019:101). När vi tittar på den heltäckande bilden av keramikfynden i Tråsättra ser vi koncentrationer av
keramikmaterial vid hyddor och andra konstruktioner (se fig. 10). Hur vi kan utläsa mönster i materialets koncentration samt i kontrast med de mer fyndfattiga ytorna och hur dessa
relaterar till konstruktionerna leder fram till tolkningar av vad som skedde och på vilka platser inom lokalen (Björck et al. 2019:100). En intressant aspekt av keramikfynden är fördelningen av spetsrundade respektive flata bottnar. Normen brukar vara att spetsiga och rundade bottnar överväger stort i neolitiska kustlokaler (Björck 2019:103). Detta presenteras även av Fredrik Hallgren som beskriver likheter mellan gropkeramiken och stenålderskeramik från öster om Östersjön som bland annat ”gemensamma nämnare är spetsiga eller spetsrundade bottnar.”
(Hallgren 2011:33). Så de flata bottnarna bör logiskt sett vara mindre representerade i fyndmaterialet. Men i Tråsättra är fördelningen mellan flata och spetsrundade bottnar nästan helt jämn med till och med en liten övervikt på flata bottnar, 50,4% flata och 49,6% rundade bottnar i fyndmaterialet (Björck et al. 2019:104). Dock förekommer fler förändringar med tiden och i och med att kustlokalerna
börjar användas under hela eller längre delar av året förändras
keramiktillverkningen med ny teknologi och formgivning från den tidigare keramiken (Hallgren 2011:39-40).
Under senare gropkeramiska lokaler blir flata bottnar allt vanligare och om vi ser på kontinuiteten i användningen av Tråsättra följer detta normen trots allt (Björck et al. 2019:104).
Figur 10: Keramikspridning (Björck et al. 2019:fig. 59b).
22
Några av de orneringsverktygen som påträffats i keramikfynden från Tråsättra är kam, pinne, tand, nagel, stämpel, snöre och rörben i ordning av fyndmängd från flest till minst (Björck et al. 2019:tabell 9). Det har även påträffats odefinerad ornamentik där verktygen inte har kunnat bestämmas med säkerhet. Kamornamentiken dominerar till antalet där nästan 80% av
fyndmaterialet är kamornerad keramik (Björck et al. 2019:106). I det keramiska
fyndmaterialet ifrån Tråsättra har dekorkomposition registrerats på ungefär 22 000 skärvor.
Det kan röra sig om enkla, enstaka intryck eller rader av olika intryck (Björck et al.
2019:107). Mer komplexa kompositioner av intryck har även de framkommit med band eller fält som är sneda, raka, vågräta eller lodräta (Björck et al. 2019:107-108). Dessa olika kompositioner kan bestå av intryck med tresidiga, fyrsidiga, bågformade, halvmåneformade samt våg- eller lodräta vinklar. Kombinationer av dessa har också framkommit i
fyndmaterialet. Keramikfynden har klassificerats i flertalet olika grupper, bland dem tre som jag inkluderat i figur 11 nedanför. Dessa är Fagervik III, Fagervik IV och en
stridsyxeinfluerad grupp som kallas ”tredjegruppen” (Björck et al. 2019: fig. 59a). Den så kallade tredjegruppen är en blandformskeramik som blandar drag från gropkeramisk och stridsyxestil. Detta är ingenting ovanligt utan något som påträffats i flera fall i lokaler från slutet av mellanneolitikum (Maddison 2017:9).
Figur 11: Ett urval av Tråsättras keramikfynd. Överst: Fagervik III. Mitten: Fagervik IV. Nederst:
Tredjegruppen (Björck et al. 2019:fig. 59a).
23
På mycket av det keramiska fyndmaterialet från Tråsättra finner vi gropdekor, det
dekorelement som givit upphov till benämningen gropkeramik (Björck et al. 2019:110). Vid jämförelse med keramikfynden från Lappdal, en närliggande lokal, kan vi titta på likheter och skillnader i fyndmaterialet. Då Tråsättra lite ovanligt för en gropkeramisk lokal har en nästan 50/50 fördelning av flatbottnade och spetsbottnade kärl, med en marginell övervikt på de flata bottnarna, så kan vi se att Lappdal följer mallen för gropkeramiska lokaler med en klar
övervikt på spetsbottnade kärl (Jonsson 1957:30). Det har inte påträffats ett enda helt kärl i fyndmaterialet från Tråsättra, utan den största skärvan är en kamornerad skärva med en vikt på 177 gram (Björck et al. 2019:101). Detta för tankarna till den symboliskt laddade och rituellt krossade keramiken som hittas i lokaler som symboliserar förändring, oftast vid strandkanten (Carlsson 2015:49). Relationen mellan flata och spetsbottnade kärl är intressant, det är dock svårt att dra slutsatser om vikten av denna relation då bottnar bara utgör 0,3% av fyndmaterialet varav ingen utav dem var ornerade (Björck et al. 2019:tabell 10). Vart kan bottnarna tagit vägen? Bägge typer av bottnar har hittats över hela den centrala ytan (Björck et al. 2019:fig. 63).
Figur 12: En rundad botten (t.v.) och en flat botten (t.h.) från fyndmaterialet i Tråsättra (Björck et al. 2019:fig. 56b).
Det är lätt för oss att titta på keramik från neolitiska lokaler och se på den, bedöma och kategorisera den med moderna glasögon, men den var självfallet mycket viktig för de människor som skapade den. ”Keramik intar en central plats i definitionen av de neolitiska kulturerna och verkar också ha spelat en stor roll när forntidens människor skapade kategorier både inom och mellan sina samhällen.” (Carlsson 2015: fig. 8)
24
Figur 13: Några av figurinerna från Tråsättra som de såg ut när de precis grävts fram (Björck et l.
2019:fig. 66).
3.4 Figurinerna
Några av de mest uppseendeväckande fynden i Tråsättra är de figuriner i bränd lera som framkom i hela undersökningsytan (Björck et al. 2019:120). Lerfiguriner av andra slag är i sig ingenting ovanligt för neolitiska kustlokaler i östra Sverige och mälarregionen, de kanske mest kompatibla fynden kan vara de som grävdes ut i Jettböle på Åland (Cederhvarf 1911:fig.
1a). Figurinfynden i Tråsättra väckte stor uppmärksamhet, i form av både förvåning och glädje, när de grävdes fram. Dels var mängden av dessa figuriner någonting speciellt, då sammanlagt 329 stycken fragment av olika storlekar med en sammanlagd vikt av 1,76 kg har hittats, och dels det förvånansvärt konstnärliga utförandet som går att se i den infogade bilden ovan. Enligt den arkeologiska rapporten har uppemot 85% av figurinfynden kunnat tolkas (Björck et al. 2019:120). Motiven på figurinfynden från Tråsättra är varierat och det har hittats både människor och djur och i vissa fall även föremål. Antropomorfa figurer är de vanligaste motiven på figurinerna och de antropomorfa figurinerna bedöms ta upp ungefär 75% av materialmängden. Att människor förekommer i figurinfynd på neolitiska lokaler är inte helt ovanligt, dock är det inte lika vanligt att se dem dominera materialet på detta sätt (Björck et al. 2019:121). De vanligaste motiven på figurinfynd påträffade i liknande lokaler är oftast avbildningar av olika djurarter, som exempelvis älg, björn, säl och svin. Dessa motiv finns även i fynden i Tråsättra, dock utgör de endast mellan 2 och 10% vardera (Björck et al.
25 2019:122). Utöver de nämnda
arterna har det även kunnat identifierats fågel och orm i figurinfynden. Det har även framkommit lite mer abstrakta och svårtolkade motiv på figurinerna och i vissa fall motiv som skulle kunna tolkas både som människa, djur och kombinationer av bägge.
Detta tyder inte på en konstnärlig eller
hantverksmässig oförmåga utan mer på en avancerad bildvärld och ett annorlunda sätt att förhålla sig till konsten där samma figurin kan visa oss olika motiv baserad på vilken vinkel den betraktas
från (Björck et al. 2019:121). Figur 14: Karta över figurinfynden (Björck et al. 2019:fig. 110).
En intressant aspekt av figurinernas motiv är hur vissa djurarter är mer vanligt förekommande i bildvärlden än de är i benmaterialet. Älg och björn passar in i denna kategori, medans exempelvis fisk visar på motsatsen. Fisk som har en mycket stor roll i försörjning och föda förekommer inte i det gropkeramiska bildmaterialet. Detta leder till att motiven inte så enkelt kan förklaras med jaktmagi utan troligtvis har sina rötter i mer immateriella aspekter som kosmologi, mytologi, ideologi och/eller religion. Med en ovanligt stor variation i
fyndmaterialet och vissa mer svårtolkade motiv går det ändå att se hur motiven på figurinerna i Tråsättra i huvudsak avspeglar en bildvärld som tidigare noterats på denna typ av lokaler (Björck et al. 2019:122). Dock med undantag av de antropomorfa figurinerna som endast förekommer vid Jettböle.
26
Då dessa fynd, liksom Tråsättra i helhet, är nya i tiden finns det ej så många tolkningar av vad alla detaljer innebär. Punktorneringen är ett exempel och går att finna på mängder av figuriner (se fig. 13). Dessa har det spekulerats lite lätt i vad de kan representera. Punkter och linjer i figurinerna kan ses som kroppsbehåring, klädornering samt markering för var kroppsdelarna skulle befinna sig (Björck et al. 2019:124-125). Ett undantag är fnr 21 som tolkas ett
människohuvud med punktornering av hår, alternativt en igelkott (Björck et al. 2019:fig. 72).
Väldigt skilda tolkningar i min mening och jag låter läsaren bestämma vad de känner är rimligast (se fig. 15). Kroppsbehåring är ett rimligt antagande, dock ser vi denna
punktornering även på figuriner, exempelvis fnr. 62, med klart kvinnliga drag med
utmärkande bröst så tanken om att det är för att markera klädesdräkter känns bättre i mina ögon (se fig. 16). Det finns även tolkningar som att den linjära ornering vi kan se i exempelvis fnr. 95, som visas i figur 18, kan vara antingen ansiktsbehåring eller alternativt en huva med pälskrage (Ericson 2019:30). Då ett överväldigande stort antal av figurinerna visar på
antropomorfa motiv och skapandet av figuriner normalt sett kopplas till den rituella sfären och exempelvis jaktmagi, som jag nämnt ovan, försvinner den typen av tolkningar helt och hållet när det kommer till de antropomorfa figurinerna i Tråsättra. Var figurinerna tänkta som avbildningar av deras förfäder? Sig själva? Sina gudar? Oavsett hur vi väljer att se på dessa figuriner är de fascinerande i sitt utförande, sin detaljrikedom och sin ålder.
Figur 15 och 16: Fnr. 21 och fnr. 62 (Björck et al. 2019:fig. 72 och fig. 79).
27 4. Slutsats
Tråsättra är i många fall en typisk gropkeramisk lokal med mängder av likheter till andra lokaler från perioden, men den är även unik på flera sätt. Keramikmängden, stenverktygen och hyddorna, oavsett tolkning av dessa, går att jämföra med andra lokaler från perioden, liksom topografin och lokalens placering med andra lokaler i Mälarregionen och även i det direkta närområdet. Vi kan däremot se att figurinerna och vissa aspekter av keramiken är ovanliga, rent ut sagt unika, för platsen. De hyddor som tolkats som boplatshyddor av de forskare som studerat platsen har fått ta stor plats i denna uppsats. Redan i
förundersökningsrapporten beskrevs lokalen som en boplats, men den går att jämföra med liknande lokaler där andra forskare har bidragit med helt andra tolkningar av sådana hyddor.
Jag tänker att det kan vara sunt att inte kasta oss över tolkningen av att lokaler där det finns spår av kontinuerlig användning behöver vara boplatser. Med en så pass varierad
fyndkoncentration av stenhantverk, gravar och gravmaterial, den enorma mängden krossad keramik, vilket jag tolkar som rituellt krossad då inte ett enda oförstört kärl påträffats, samt importerade föremål i form av skiffer, sädeskorn och ben från nötkreatur tyder på att Tråsättra fungerat som en multifunktionell lokal. Verkstad, mötesplats, begravningsplats, jaktplats och matlagningsområde bland annat. Jag förstår idén att då det skedde så varierad mängd
aktiviteter i lokalen och människor uppenbarligen spenderade mycket tid där, borde de likväl kunnat ha bott på platsen. Men utöver tanken att det skulle vara smidigare för de som
utnyttjade lokalen, vad har vi egentligen för bevis för detta? När så många andra aktiviteter pågick där, varför inte se platsen som just en samlingsplats när det finns lokaler med långhus i mälarregionen som tros ha fungerat som boplatser?
Den överväldigande mängden keramikfynd är typisk för gropkeramiska lokaler och tyder på att det har tillverkats och använts stora mängder keramik på platsen. Det finns ett intressant förhållande i keramikfynden, relationen mellan flata och spetsrundade bottnar. Spetsrundade bottnar är ett kännetecken för gropornerad keramik medan keramiken i Tråsättra är nästintill helt jämnt fördelad mellan de två kategorierna. Detta får mig att tro att Tråsättra använts till stor del för keramikproduktion, med en egen stil av keramik. Lokalen kan med detta ha fungerat som en sorts smältpunkt där folk från flertalet olika lokaler möttes och utbytte idéer, varor och tekniker för skapande bland mycket annat.
Figurinerna som påträffats i Tråsättra är fantastiska fynd. ”Sveriges äldsta ansikten” som Arkeologerna beskrev det på sin hemsida. Mängden, motiven, detaljrikedomen är alla
28
aspekter av figurinfynden som skiljer sig från normen. De närmaste parallellerna som kan dras när det kommer till dessa figuriner är de som påträffats i Jettböle på Åland. Något som är helt unikt för figurinerna i Tråsättra är den överväldigande betoningen på antropomorfa figurer i motiven, ca 75%. Oavsett vilka anledningar människorna i Tråsättra hade för att skapa dessa figuriner är de beundransvärda i sin detaljrikedom och utförande.
Lokalen är en av många på den svenska östkusten, och även om den är unik på många sätt är den inget säreget i sin topografi eller placering. Den är placerad i en sydlig sluttning, mellan berghällar, vid en sandstrand mellan 26 och 33 meter över nuvarande havsnivå. Detta är något vi kan se i flertalet andra gropkeramiska lokaler från perioden och här blir det klart och tydligt att Tråsättra inte sticker ut från normen i just detta fall.
I sin helhet framstår Tråsättra som en typisk gropkeramisk lokal i några avseenden, med flertalet unika och mycket intressanta aspekter i andra.
Figur 18: Fnr. 95, ansiktet av en antropomorf figur (Björck et al. 2019:fig. 87).
29 5. Sammanfattning
Med en utgångspunkt i Arkeologernas rapport av Tråsättra, ledd av Niclas Björck, har jag undersökt hur en gropkeramisk lokal från Sveriges östkust kan ha sett ut. Fyndmaterialet är stort tack vare en utförlig undersökning av ovanligt stora sammanhängande ytor. Det
fyndmaterial som påträffats ger en bild av en lokal som både har likheter och skillnader med andra gropkeramiska lokaler. Tolkningen av att Tråsättra använts som boplats är enhällig hos dem som undersökt platsen, dock finns det forskare med andra tolkningar för liknande kustlokaler. Björck menar att lokalen först använts som extraktionslokal, sedan utvecklats till en basboplats och till sist återgått till en mer sporadisk användning. Hyddorna som påträffats har paralleller med Fräkenrönningen som även den tolkats av Björck som en neolitisk boplats.
Vi ser dock flertalet andra tolkningar som motsätter sig boplatsteorin, bland dem Åsa Larsson och Alexander Gill. Dödshusen i Häggsta och Bollbacken har likheter med hyddorna i
Tråsättra så en annan tolkning är absolut möjlig här. De redskap av sten och ben såväl som bränt benmaterial som framkommit visar att jakt och fiske, av framförallt säl, har varit den dominerande kraften i Tråsättras näringsekonomi. Dock har det funnits olika växtmaterial såsom hasselskal och sädeskorn så även insamling av växter har haft en betydelse. Då det dock inte hittats belägg för att odling skett lokalt i Tråsättra kan detta vara ytterligare ett tecken på att Tråsättra använts som en plats för möten och utbyten av olika slag. Dessa fyndtyper samt keramiken som funnits i Tråsättra är liknande sådant som påträffats i andra undersökningar av gropkeramiska lokaler. Men det finns även olikheter i keramiken, främst i förhållandet av runda/spetsiga bottnar till flata bottnar som är nästan 50/50. Runda/spetsiga bottnar är normalt sett ett kännetecken för gropkeramiska lokaler. Med detta i åtanke är fördelningen i Tråsättras fyndmaterial unik med till och med en liten övervikt på flata bottnar.
Figurinerna som påträffats och har blivit det stora kännetecknet för Tråsättra är även de unika med deras spektakulära detaljrikedom och motiv. Lerfiguriner har påträffats i gropkeramiska lokaler, men inte i denna mängd då sammanlagt hela 329 stycken fragment har grävts fram.
Även motiven är unika då ungefär 75% av figurinerna är antropomorfa, vilket är mycket ovanligt. Topografiskt sett är Tråsättra mer som en vanlig neolitisk kustlokal med en
placering i en sydvänd sluttning. Detta kan vi även finna i andra lokaler. I sin helhet framstår Tråsättra som en typisk gropkeramisk lokal i vissa avseenden, med några helt unika och mycket intressanta aspekter i andra.
30 Referenser:
Andersson, H. 2016. Gotländska stenåldersstudier – Människor och djur, platser och lanskap.
Stockholm.
Björck, N, M.Artursson och K-F.Lindberg. 2019. Tråsättra – Aspekter på säljägarnas vardag och symbolik. Stockholm.
Björck, N. 1998. Fräkenrönningen – En by för 5000 år sedan. Gävle.
Björck, N. 1999. Den neolitiska säljakten – blomstrong och kris. I: Burenhult, G. (red.).
Arkeologi i Norden I. Stockholm.
Carlsson, A. 2011. Gropkeramikerna – några inledande ord. Gropkeramikerna – Seminarierapport 2011, nr 6. Stockholm.
Carlsson, A. 2015. Tolkande arkeologi och svensk forntidshistoria, från stenålder till vikingatid. Stockholm.
Cederhvarf, B. 1911. Neolitiska lerfigurer från Åland. Finska Fornminnesföreningens Tidsskrift XXVI N:o 21.
Ericson, C. 2019. Information från Insidan – En datormorfisk undersökning av gropkeramiska lerfiguriner från Tråsättra. Campus Gotland.
Gill, A. 2003. Stenålder i Mälardalen. Stockholm.
Hallgren, F. 2011. Om gropkeramik och dess relation till äldre keramik – hantverkstraditioner kring Östersjön. Gropkeramikerna – Seminarierapport 2011, nr 6. Stockholm.
Jonsson, A-B. 1957. En stenålderboplats i Roslagen. Tidskriften Tor. Uppsala.
Kihlstedt, B. 2016. Tråsättra – en gropkeramisk boplats. Västerås.
Larsson, Å. 2007. Taking out the Trash. On Excavating Settlements in General, and Houses of the Battle Axe Culture in Particular. Current Swedish Archaeology vol.15-16 2007/2008.
Stockholm.
Larsson, Å. 2011. Gropkeramisk kultur under ytan – Inblick i identitet och mentalitet genom keramikhantverket. Gropkeramikerna – Seminarierapport 2011, nr 6. Stockholm.
Maddison, O. 2017. Lipider i Lera – En organisk analys av keramiken från Tråsättra.
Stockholm.
Storå, J. 2001. Reading Bones - Stone Age Hunters and Seals in the Baltic. Stockholm.
