1 REMISSVAR
Stockholm den 30 september 2009 Utbildningsdepartementet 103 33 STOCKHOLM
Riksföreningen Autisms synpunkter på Den nya skollagen (Ds 2009:25)
Riksföreningen Autism (RFA) arbetar för att förbättra villkoren för barn, ungdomar och vuxna med autism, Aspergers syndrom och andra autismspektrumtillstånd. Föreningen har 10 000 medlemmar och bland dessa finns personer med egen funktionsnedsättning,
närstående och personer som är professionellt verksamma inom området.
Vår grundinställning är att all utbildning måste anpassas till barns och ungdomars
förutsättningar och behov så att utbildningen blir tillgänglig för alla elever. Ett av de allra största problemen vi ser är bristen på kunskap om autism, Aspergers syndrom och andra autismliknande tillstånd och de krav på pedagogik, miljö och bemötande som
funktionsnedsättningarna ställer.
En skolenkät som RFA genomförde 2007 (se bilaga) visade en mycket låg måluppfyllelse för elever med autism, Aspergers syndrom och andra autismliknande tillstånd, även lägre än elever med funktionsnedsättning mer generellt trots att detta som helhet är en grupp med låg måluppfyllelse. RFA:s undersökning visade att det finns ett samband mellan tillgång till personal som är utbildad inom autismområdet och föräldrars uppfattning om barnens trivsel i skolan.
Bland våra medlemmar finns tyvärr barn och ungdomar som inte klarar av att vara i skolan under både längre och kortare perioder. Skolenkäten visade att det är de normalbegåvade barnen som har det svårast i detta avseende. Även här finns ett samband mellan frånvaron och brist på personal med särskild kunskap om autismspektrumtillstånd.
RFA vill informera om att Skolverket under oktober månad kommer ut med en studie kring situationen för elever med Aspergers syndrom. Vi känner inte till resultatet i dagsläget, men förutsätter att Skollagsberedningen beaktar aktuellt kunskapsläge.
RFA är positiva till att förskolan blir en egen skolform samt instämmer i att alla skolformer bör ha en gemensam reglering. För oss innebär en gemensam reglering dock att regler om exempelvis särskilt stöd och rätten till åtgärdsprogram ska vara lika för alla skolformer. Det är en stor brist att inte rätten till åtgärdsprogram och därmed en möjlighet att få det särskilda stödet prövat införs även i förskola och förskoleklass. Med åtgärdsprogram i förskola och förskoleklass skulle förutsättningar till en positiv utveckling för barnet öka, samtidigt som riskerna för psykisk ohälsa skulle minska.
Vi ser även mycket positivt på förslagen om möjlighet att överklaga åtgärdsprogram med förvaltningsbesvär. Detta skulle innebära ett stärkande av elevens rätt att kunna tillgodogöra
2
sig utbildningen. RFA välkomnar även förslagen om vitesföreläggande av skolhuvudmän samt skolans skyldighet att skyndsamt utreda och kartlägga elevers behov av särskilt stöd.
Det är bekymmersamt att ekonomi och organisation får en sådan betydande roll vid tillämpningen av de regler som styr särskilt stöd. I likhet med andra områden (jfr LSS) bör resursbrist aldrig vara något som kan åberopas för att avslå en begäran om stöd. Enbart en elevs behov bör kunna styra bedömningen av rätten till särskilt stöd.
RFA vill ta tillfället i akt och framhålla det olyckliga i att det inte kunnat uppnås politisk enighet kring ett förslag till ny skollag. Det är förstås mycket angeläget att långsiktigt kunna säkra regleringen av t ex ansvaret för tillsyn och sanktioner. RFA vill förorda att reglerna om åtgärdsprogram och tillsynsmyndigheternas verktyg och sanktioner genomförs separat i en särskild reglering, detta för att säkra dessa viktiga förändringar.
RFA väljer att fokusera på följande delar av Skollagsberedningens förslag:
Avsnitt 2.7
Elevhälsan (s 305 ff)
Skollagskommitténs förslag om att införa en samlad elevhälsa är ett steg i rätt riktning. RFA delar skollagskommitténs uppfattning att elevhälsan ska ha tillgång till lärare, skolsköterska, psykolog och kurator. Skollagskommittén har dock glömt en viktig yrkeskategori, nämligen specialpedagogen. Det är av största betydelse att elevhälsan omfattar tillgång till
specialpedagog och inte bara till specialpedagogisk kompetens, så som kommittén föreslår.
För vår målgrupp är det av avgörande betydelse att det inom elevhälsan i varje kommun finns specialpedagog med särskild kompetens inom autismområdet. Specialpedagogen är den som har kunskap om hur olika funktionshinder påverkar inlärningen och vilka olika alternativa pedagogiska arbetssätt, hjälpmedel och anpassningar som finns. Den kompetensen är absolut nödvändig för att skolan ska kunna ge rätt stöd och anpassning till elever som behöver särskilt stöd på grund av autism, Aspergers syndrom eller något annat autismliknande tillstånd.
Specialpedagogen har den kunskap som krävs för att kunna göra pedagogiska utredningar och utifrån dem handleda övrig personal i skolan. RFA delar alltså inte skollagskommittén förslag om att tillgång till specialpedagogisk kompetens inte bara behöver syfta på personer med specialpedagogutbildning, utan även kan röra sig om t ex speciallärare eller skolledare. Dessa yrkeskategorier besitter inte de nödvändiga kunskaperna för vår målgrupp.
RFA förordar att elevhälsa införs i skollagen som ett eget verksamhetsområde, i enlighet med det förslag som lades av skollagskommittén 2002. Eleverna ska garanteras god tillgång till skolhälsovård, studie- och yrkesvägledning, skolpsykolog, kurator specialpedagog samt annan personal med sådan kompetens att elevernas behov kan tillgodoses. Elevhälsan har också en viktig roll när det gäller att tidigt upptäcka allvarliga utvecklingsavvikelser och initiera fördjupad bedömning på specialistnivå.
Avsnitt 3.2 Särskilt stöd
Förslaget till förtydligande av rektorns skyldighet att skyndsamt utreda elevens behov av särskilt stöd är positivt. För att sådan utredning ska vara meningsfull och de stödåtgärder som utredningen utmynnar i ska bli verkningsfulla är det dock av stor betydelse hur utredningen genomförs. Det är av stor betydelse att personer med adekvat kompetens genomför
utredningen och att denna sker i nära dialog med vårdnadshavare. För elever med autism, Aspergers syndrom eller autismliknande tillstånd krävs att ett tvärprofessionellt team. I teamet
3
ska minst ingå läkare, psykolog, kurator, sjuksköterska och specialpedagog, samtliga med särskild kompetens avseende autismspektrum. I skollagen bör det framgå att en utredning om särskilt stöd ska vara allsidig och omfatta en pedagogisk, social, psykologisk och medicinsk bedömning.
Dessa utredningar kan inte bara användas för att fastställa vilket behov av särskilt stöd eleven har, resultatet kan även användas som underlag för ett åtgärdsprogram. Innehållet i det
särskilda stödet behöver problematiseras i långt högre utsträckning än vad som generellt görs idag; stödet måste skräddarsys efter elevens individuella behov. Kvalitén på stödet är av avgörande betydelse. Idag saknas ofta kompetens kring annorlunda kommunikationssätt och social tolkning, vilket är nödvändigt för att kunna ge gott stöd till elever med diagnos inom autismspektrum.
Skollagsberedningen föreslår att särskilt stöd ska ges till elever som befaras inte nå de kunskapskrav som minst ska uppnås. Denna skrivning kan tolkas som att eleverna bara har rätt till särskilt stöd om de löper risk att inte uppnå den kunskapsnivå som gäller för godkänt betyg. Riksföreningen Autism förordar därför att ordet ”minst” utgår ur texten. Med ett skräddarsytt stöd kan elever med autism eller andra autismliknande tillstånd uppnå mycket goda studieresultat, men för detta är kvalitén på stödet av avgörande betydelse.
Elever som är döva har rätt att gå i en särskild skola eftersom de saknar hörsel. Det är
självklart att elever med synnedsättning har rätt till särskilda hjälpmedel och ingen skulle neka ett barn med rörelsehinder en rullstol. Elever med autism har en annorlunda tankestil,
kommunikation och sätt att hantera sinnesintryck och behöver därför ett sådant specialiserat stöd i utbildningen att det svarar mot de kognitiva svårigheterna eleven har. En autismvänlig miljö, det vill säga det vill säga en lärmiljö som är utformad utifrån särskild kunskap om autism med stora krav på visuellt tydliggörande, förutsägbarhet och frihet från störande intryck, är nödvändigt för att inlärning skall vara möjlig.
Skollagsberedningen föreslår att utredning om behov av särskilt stöd ska ske i samråd med elevhälsan, om det inte är uppenbart obehövligt. RFA förespråkar att elevhälsan alltid ska kopplas in när en utredning om behov av särskilt stöd genomförs. Det bör vara upp till elevhälsan att själva ta ställning till om de behöver delta i utredningen. Elevhälsan kan bidra till tidig upptäckt och på så sätt förebygga och minska psykisk ohälsa.
I skollagen saknas Elevhälsa som eget verksamhetsområde, vilket enligt RFA är en stor brist.
Avsnitt 3.4.2 Betyg
RFA har inga invändningar emot att regler om betyg förs in i skollagen, i stället för att separeras i en förordning. Vi önskar dock att den s k pysparagrafen (Grundskoleförordningen 7 kap 8 § sista stycket) , som är av stor betydelse för en rättvis bedömning av eleverna i våra medlemsgrupper, får följa med in i skollagen. Vid betygssättning måste det vara möjligt att ta hänsyn till särskilda skäl på grund av funktionshinder. Det har föreslagits att Skolverket kan föreskriva om undantagsbestämmelser i anslutning till fastställandet av kunskapskraven, men detta ser vi som otillräckligt för att säkra rätten att kunna göra vissa undantag från enstaka krav eller mål vid betygssättning för den här gruppen. Sådana undantag är av yttersta betydelse för den enskilde eleven.
4 Avsnitt 4.1.4
Klagomålshantering
RFA är positiva till att det ska finnas en struktur för klagomålshantering och att information ska lämnas om denna. Vi anser också att det är viktigt att information ges om övriga och mer formella vägar för anmälan och klagomål, t ex till skolinspektionen, om den interna processen inte räcker till.
Avsnitt 9.7
Mottagande och placering vid skolenhet med offentlig huvudman
Skollagsberedningen föreslår att reglerna om mottagande av elever i grundskola med offentlig huvudman i princip ska kvarstå oförändrade. När en elev av personliga skäl vill bli mottagen i annan kommuns skola ska alltid yttrande inhämtas från hemkommunen.
Skollagsberedningen framhåller att det i vissa fall kan vara nödvändigt att flytta en elev som är i behov av särskilt stöd, om detta behövs för att erforderligt stöd ska kunna ges: ”Om en elev under sin skolgång får så stort stödbehov att det skulle medföra betydande ekonomiska och organisatoriska svårighet för en kommun att ge stödet i den skola som eleven går, får eleven flyttas till en skola där stödet lättare kan ges.” (s 448) RFA förutsätter att
Skollagsberedningen avser är att det är vårdnadshavarna som avgör om en sådan ”flytt” är aktuell och inte något kommunen kan besluta om. Närhetsprincipen måste naturligtvis vara det avgörande även för elever med omfattande behov av särskilt stöd, liksom
vårdnadshavarnas möjlighet att välja skola för sina barn.
Vi håller med om att den självklara utgångspunkten är att även barn i behov av särskilt stöd ska ha möjlighet att välja den närmaste skolan eller gå kvar i sin skola och få en fullgod utbildning, inklusive särskilt stöd, där. Även om utgångspunkten bör vara att alla barn har rätt att gå i en skola nära hemmet och få det stöd de behöver där, måste det finnas en möjlighet att välja en annan skola om det är förutsättningen för att få en fullgod utbildning. Barn med funktionsnedsättning har många gånger goda skäl att välja en annan skola än den de hänvisas till enligt närhetsprincipen. Barn med autism, Asperger Syndrom och andra autismliknande tillstånd har behov av särskild pedagogik och särskild pedagogisk kompetens som saknas på de flesta skolor. Det finns därför ofta välgrundade önskemål om att få välja en annan skola än den närmast belägna. Skollagen bör göra det möjligt att söka sig till den skola som bäst svarar mot elevernas behov av särskild pedagogisk kompetens. Enligt Skollagsberedningens förslag ska elever inte ges någon utökad möjlighet att välja skola inom den egna kommunen; om
”betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter uppstår för kommunen” ska vårdnadshavares önskemål om att deras barn ska tas emot vid en viss skola kunna frångås (s 447).
RFA motsätter sig också förslaget att hemkommunen, innan mottagarkommunen beslutar om plats, ska lämna yttrande med enda syfte att slå an den ekonomiska
begränsningen. Att resursbrist alltid får gå före elevers behov bidrar enligt vår mening varken till trygghet, likvärdighet eller valfrihet. Dessa ledord kommer alltid att
underordnas bristen på resurser vilket i sin tur styrs av kommunens prioriteringar. Det är olyckligt att kommunens prioriteringar i praktiken kommer styra tillgången på särskilt stöd, när det rimliga är att våra barns behov i stället bör få kommunen att prioritera rätten till särskilt stöd.
5
Skolan är viktig för alla medborgare. En god utbildningsgrund bidrar till ökad välfärd för alla grupper i samhället. Vi är därför starkt kritiska till att resursprincipen i så stor utsträckning ges företräde framför behovsprincipen. Inte inom någon annan samhällssektor upplever vi samma obalans. Möjligheten att frångå elevers behov av stöd med hänvisning till ekonomiska och organisatoriska svårigheter bör inte vara möjligt. Att frångå elevers behov går emot de bärande principerna i handikappolitiken, FN:s konvention för mänskliga rättigheter, FN:s konvention för barnets rättigheter och FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.
När det gäller val av skola i annan kommun ligger beslutsrätten hos mottagarkommunen. Så kommer det också att förbli i den nya skollagen, enligt förslaget. Hemkommunen är skyldig att betala full ersättning för de elever som har särskilda skäl att gå i en skola utanför
kommunen. Bestämmandet av ersättningens storlek överlämnas åt de inblandade kommunerna. Om någon överenskommelse inte är möjlig, har mottagarkommunen en möjlighet att driva en tvist mot hemkommunen i allmän domstol. Som RFA ser det, finns inget incitament för mottagarkommunen att driva en sådan tvist, med trolig följd att platsen förfaller. De enda egentliga intressenterna, barnet och dess vårdnadshavare, har ingen talerätt i en tvist om interkommunal ersättning, vilket leder till stor rättsosäkerhet. Att hemkommunen nu ska få tillfälle att lämna yttrande menar vi kommer leda till att mottagarkommunen inte längre kommer beakta de särskilda skälen, och i större utsträckning än tidigare bedöma utsikterna att få betalt. RFA förstår inte motiven bakom en sådan bestämmelse.
RFA förordar en möjlighet att överpröva interkommunal ersättning för samtliga skolformer, på samma sätt som Skollagskommittén föreslår för kommunal vuxenutbildning (s 681-82).
Avsnitt 9.8 Skolskjuts
Skollagsberedningen föreslår att då en elev går i en fristående skola eller i en annan
kommunal skola än den han eller hon placerats i och kommunens skolskjuts är organiserad på så sätt att en elev utan organisatoriska eller ekonomiska konsekvenser för kommunen kan erbjudas skolskjuts ska erbjudas skolskjuts. RFA har dock erfarenhet av att kommunernas tolkning av vad som kan avses med ”organisatoriska och ekonomiska svårigheter” är allt för godtycklig för att en sådan bedömning ska kunna göras. Vi föreslår istället att barnets rätt till skolskjuts ska knytas till elevens behov och bör följa beslut om skolplacering; om barnet befinns ha särskilda skäl att gå i en annan skola än den närmast belägna ska detta också vara det avgörande för rätten till skolskjuts.
Det bör vara möjligt att utforma ett mellankommunalt ersättningssystem för att reglera kostnaderna för skolskjuts som sker över kommungränser.
Dagens regelverk medför att många barn med omfattande funktionsnedsättning inte kan gå i den skola där de får beslut om pga särskilda skäl. Detta är mycket olyckligt och medför onödigt lidande. Elever med diagnos inom autismspektrum är i behov av specifik kompetens som inte finns på så många skolor. Utan erforderlig kompetens kan skolgången bli mycket svår.
RFA välkomnar förslaget om att barn som bor växelvis hos båda sina föräldrar ska anses ha sitt hem på två ställen. Detta är en efterlängtad förändring. Det samma gäller för beredningens förslag om möjlighet att överklaga beslut om skolskjuts med förvaltningsbesvär.
6 Avsnitt 9.9
Fristående skolor
RFA har svårt att se att Skollagsberedningens förslag avseende fristående skolor och elever i behov av särskilt stöd kommer få mer än marginella effekter. Beredningens förslag innebär att en fristående skola fortfarande kan neka en elev med omfattande behov av särskilt stöd plats vid skolan då elevens hemkommun inte vill betala för det särskilda stödet om detta är så omfattande att det skulle medföra ”betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter”
för kommunen.
RFA ifrågasätter om ekonomiska och organisatoriska svårigheter för kommunen kan få gå före barnets behov att välja den skola som har bäst kompetens utifrån deras
funktionsnedsättning. RFA framhåller bestämt att möjligheten att välja skola ska gälla alla barn, även barn med funktionsnedsättning. Detta blir inte resultatet av
Skollagsberedningens förslag. Barn med funktionsnedsättning får även fortsättningsvis en långt sämre möjlighet än andra elever att välja den lämpligaste skolan, trots att deras behov av valfrihet ofta är större än andra elevers.
Grundsärskolan Avsnitt 10.4 Personkretsen
RFA tycker Skollagsberedningens förslag avseende förtydligandet att särskolan ska vara öppen för elever med autism eller autismliknande tillstånd i kombination med
utvecklingsstörning är positivt. Vi vill ta tillfället i akt att påpeka att elever med autism i kombination med utvecklingsstörning är en grupp elever med mycket specifika behov, som i många viktiga avseenden skiljer sig från behoven hos elever med endast utvecklingsstörning.
Om en person har både autism och utvecklingsstörning är utvecklingsstörningen att betrakta som ett tilläggshandikapp till autism eller autismliknande tillstånd, inte tvärt om.
Avsnitt 10.5
Utredning inför mottagande i särskola
RFA är positiva till Skollagsberedningens förslag att mottagande i särskolan alltid ska föregås av en allsidig utredning för att fastställa om ett barn tillhör särskolans målgrupp. RFA vill understryka vikten av att det informationsutbyte med vårdnadshavare som beskrivs i detta sammanhang.
Avsnitt 10.6
Rätt för vårdnadshavare att välja skolform
Skollagsberedningen föreslår att försöksverksamheten med ökat föräldrainflytande över barn med utvecklingsstörnings skolgång permanentas.
RFA ställer sig kritiska till möjligheten att placera en elev i grundsärskolan utan vårdnadshavarens medgivande. Motsvarande möjlighet finns inte beträffande vare sig Specialskolan eller Sameskolan. Mot den bakgrunden känns det olämpligt att skilja ut en grupp av vårdnadshavare och deras förmåga. Det strider också mot tanken om en gemensam reglering för alla skolformer.
Att skolan ska fatta ett sådant beslut och bedöma om synnerliga skäl finns mot bakgrund av barnets bästa ställer stora krav på skolans kompetens kring de barn som kan komma i fråga.
Tidigare har vi påtalat den kunskapsbrist som finns inom autismområdet. Vi menar att detta undantag inte på något sätt kan garantera att barnets bästa tillgodoses vid placeringen.
7
Om skolan misstänker att vårdnadshavaren brister i förmågan att se till sitt barns bästa finns andra skyddsnät inom den sociala lagstiftningen som bör användas. Socialtjänsten har verktyg för att utreda vårdnadshavares bristande förmåga och en skyldighet att ta hjälp av specialister från exempelvis barnpsykiatri och habilitering när det gäller att bedöma behov hos barn med funktionshinder. De vinster som en undantagsprincip kan ha uppväger inte risken att
föräldrars välgrundade uppfattning om den bästa placeringen för sitt barn får stå tillbaka av kanske helt andra skäl än de som hänger ihop med den lämpligaste placeringen. Vi menar att det under täckmanteln ”synnerliga skäl” finns möjlighet att dölja skäl som snarare hör ihop med ekonomi och organisation, än med barnets bästa.
RFA vill understryka vikten av att vårdnadshavare förses med utförlig information om grundskolans möjligheter att tillgodose elevens behov av särskilt stöd. Det är även viktigt att kompetent skolpersonal har möjlighet att diskutera alla relaterade frågeställningar med vårdnadshavare, så att deras beslut om skolplacering blir så välgrundat som möjligt.
Tillsyn
Avsnitt 24.3.2
Ansvaret för tillsyn ska regleras i skollagen
RFA ställer sig positiva till en tydligare reglering av tillsynsansvaret och till de tillsynsverktyg som föreslås. RFA välkomnar särskilt förslaget om att Skolinspektionen ska ha ett
tillsynsansvar över hur kommunerna fullgör sitt ansvar att se till att skolpliktiga barn får den utbildning de har rätt till och av kommunernas handläggning av frågor som rör skolplikten i övrigt. Även den föreslagna tillsynen över kommunernas kunskap om icke skolpliktiga ungdomars sysselsättning är ett viktigt uppdrag.
Att utöva tillsyn över kommunernas arbete med att stödja elever som har hög s k ogiltig frånvaro är ett komplext uppdrag. Elever som har hög frånvaro har ofta inte fått tillräckligt stöd i skolan. Ovan refererades till en enkätundersökning RFA genomförde 2007 om skolsituationen för våra medlemmar. Studien visade bland annat att många elever med diagnoser inom autismspektrum varit hemma från skolan kortare eller längre perioder p g a situationen där. Andelen elever som varit hemma var så hög som 30 procent, vilket visar på en alarmerande skolsituation för många av våra medlemmar. Det är av stor betydelse att utbildningsinspektörerna besitter goda kunskaper om olika funktionsnedsättningar och vad som är att betrakta som en god lärandemiljö för olika grupper. Utan sådana kunskaper är det svårt att fullfölja tillsynsuppdraget med avseende på elever med funktionsnedsättningar, och då även med hänsyn till elever med funktionsnedsättningar som inte är så väl synliga.
Skollagsberedningens förslag om att ett föreläggande som utfärdas av Skolinspektionen, Skolverket eller av en kommun får förenas med vite är positivt. På detta sätt blir statens ansvar för skolans kvalitet och likvärdighet tydligare.
Även den föreslagna tillsynen över kommunernas kunskap om icke skolpliktiga ungdomars sysselsättning är ett viktigt uppdrag.
Avsnitt 24.5
Statlig kvalitetsgranskning
Skollagskommittén föreslår att kvalitetsredovisningen, krav på skolplan och lokal arbetsplan i nuvarande form ska bort. Istället föreslås ett systematiskt kvalitetsarbete där man som
huvudman ska planera, följa upp och utveckla verksamheten. Skolinspektionen utövar tillsyn
8
och har rätt att kräva in nödvändiga uppgifter för detta. RFA undrar dock hur samlad bild det är möjligt att få över landets skolor. Det systematiska kvalitetsarbetet kommer förmodligen att variera rätt mycket både i form och kvalitet. RFA:s bedömning är att det kommer att krävas någon form av nationella riktlinjer för hur det systematiska kvalitetsarbetet ska bedrivas. Vi befarar att Skolinspektionen inte kommer ha tillräckliga resurser eller kompetens för att upprätthålla en bra nivå i hela landet.
RFA vill se uppfyllelse av kunskapsmålen även för elever med diagnos inom autismspektrum.
I dag är måluppfyllelsen mycket dålig; enligt den ovan refererade enkätundersökningen var det 57 procent av de normalbegåvade eleverna med diagnos inom autismspektrum som inte hade godkänt i kärnämnena. Ett seriöst kvalitetsarbete för våra målgrupper skulle innebära att krav kan ställas på hur kommunen formulerar sociala och demokratiska mål, inte bara kunskapsmål. Skolans demokratimål och sociala mål är lika viktiga som skolans
kunskapsmål. För elever med autism är socialt lärande och livskunskap av mycket stor betydelse och måste ingå i skolans uppdrag.
Avsnitt 24.6 Sanktioner m.m.
Vi håller helt med om att de sanktionsmöjligheter som står till buds idag är otillräckliga. Vi är därför mycket positiva till förslaget om en sanktionstrappa som gäller för både offentliga och privata huvudmän. Det är mycket angeläget att detta förslag blir verklighet så snart som möjligt och att politisk oenighet kring skollagsförslaget i sin helhet inte sättar käppar i hjulet för detta. I vår vardag möter vi allt för många förtvivlade föräldrar, barn och ungdomar som drabbats av det dödläge som uppstår när det inte finns möjlighet för tillsynsmyndigheten att använda sig av påtryckningsmedel för att rätta till konstaterade brister och uteblivet stöd. Att kunna agera snabbt och kraftfullt är oerhört viktigt när det gäller unga människor, där
uteblivet stöd och andra brister mycket snart äventyrar barnets utveckling och ökar risken för allvarlig psykisk ohälsa. RFA vädjar därför om att låta förslaget om sanktioner bli verklighet så snart som möjligt, och då i en separat proposition, om politisk enighet inte kan nås
beträffande övriga delar i förslaget.
Skollagsberedningens förslag om att ett föreläggande som utfärdas av Skolinspektionen, Skolverket eller av en kommun får förenas med vite är positivt. På detta sätt blir statens ansvar för skolans kvalitet och likvärdighet tydligare.
Överklagande Avsnitt 26.2.2
Beslut av en kommun, ett landsting eller en enskild huvudman
Självklart gläds vi åt förslaget att beslut om skolskjuts ska kunna angripas genom
förvaltningsbesvär. Vi förutsätter att det är både förekomsten av särskilda skäl samt betydande ekonomiska och organisatoriska svårigheter som kommer att omfattas av prövningen.
Avsnitt 26.3.3 Beslut av rektor
RFA har länge förordat att rätten till särskilt stöd ska kunna prövas och är därför positiva till Skollagsberedningens förslag om att rektors beslut om åtgärdsprogram, särskild
undervisningsgrupp eller anpassad studiegång ska kunna överklagas hos Skolväsendets överklagandenämnd. Enligt RFA:s skolenkät är det endast 47% av de normalbegåvade barnen med en autismdiagnos som har ett åtgärdsprogram. Enligt RFA:s erfarenhet är dessutom
9
kvalitén på åtgärdsprogrammen och utredningarna som ligger till grund för dessa allt för skiftande.
Skollagen saknar tydlig reglering vad gäller elevens rätt till det särskilda stöd de behöver för att nå skolans mål. Att en rättslig prövning kan göras av rektors beslut är därför nödvändigt.
En viktig del i denna prövning är kvalitén på utredningar som ligger till grund för det särskilda stödet. Som vi konstaterar ovan kan sådana utredningar inte bara användas för att fastställa vilket behov av särskilt stöd eleven har, resultatet kan även användas som underlag för ett åtgärdsprogram. Skollagsberedningens förslag (s 688) om att överklagandenämnden ska kunna upphäva åtgärdsprogram som grundar sig på en bristfällig utredning ska kunna upphävas och återförvisas till rektor är mycket positivt. Samma förfarande föreslår
beredningen om överklagandenämnden finner att en elev borde fått stöd i större omfattning eller stöd i annan form. Även detta ser RFA som mycket positivt.
Vi har ovan påtalat behovet av åtgärdsprogram och en mer formaliserad rätt till särskilt stöd även i förskola och förskoleklass. I konsekvens av detta och med tanke på den gemensamma reglering som eftersträvas, bör det finnas en möjlighet att överklaga ett åtgärdsprogram även i de skolformerna.
Avsnitt 26.3
Överklagande hos Skolväsendets överklagandenämnd
RFA tillstyrker den harmonisering av överklagningsmöjligheter som nu görs beträffande val av skola och frågor gällande uppskjutande av skolplikten. Det är också bra att det införs en möjlighet att överklaga placering i en annan skolenhet än den närmast belägna.
En brist i förslaget när det gäller rätt att slutföra högsta årskurs efter att skolplikten upphört, är att det inte går att få fastställt vid vilken skolenhet detta ska ske. Det är bra att förlängningen kan kombineras med ett beslut om särskilt stöd, men ett beslut om specifik skolenhet bör också kunna kopplas till förlängningen. Beslutet om var skolgången ska ske bör därför också kunna överklagas. Detta är motiverat av att det ibland är nödvändigt att få gå på en skola med särskild kompetens kring autism om förlängningen överhuvudtaget ska bli meningsfull.
Datum som ovan
Eva Nordin-Olson
Ordförande Riksföreningen Autism
genom Anna Calissendorff
Förbundssekreterare Riksföreningen Autism
