JESU ET NICODEMI,

1

DE

C

O LL

O

QUIO

JESU ET NICODEMI,

JOH. III. I_it.

VENIA AMPL ORD. PHIL. UPSAL.

DISSERÜNT

Mag. CAROLUS P. HAGBERG,

5. REG. MAJ, A SACRIS,

Ε Τ

ANDREAS GUSTAVUS

KLOSTERBERG,

AD COHORT, ALT. LEGION1S DALECARL. CONCIONAT, EXTRAORD.

IN AUDIT. GüST. MAJ. D. XVIII APR. MDCCCVII.

UPS ALI AS TYPIS JEDMANNIANIS

DE

COLLOQUIO a)

JESU

et

NICODEMI,

joh. ii ι. ι—αι.

J^rat ^dudnm apud liomines fui sevi pervulgatum Jefu

Naz,arai _nomen, eaque, ^ex praeceptis, quam aper- tius

jam exhibuerat,

Religionis novae,

facinorumque

in-

dies clariorum

adparatu, fama,

quse

animos pervaferat penitus, dispari ftudio vel fufpenfos admiratione vel fer-

vefcentes invidia.

Pharifoei praefertim infenium animum &, ubi för¬

tona fuit, infeftum disfimulabant segre: quippe quorum

inepte anxiam praepofteramque ritualium legum obferva-

tionem, nec minus, quam

venditabant, pandeélarum

Sa·

crorum

interpretationem ferviliter litteralem, plus fim- plice vice adortus fuerat. Mirum igitur, quod relatum

legimus,

hominem fr) nomine

non uno

Pharifacum,

ut-

A pote

ά) No&nrnum hoc colloquium nofturna quadam nebula quoque offuscatum videtur. Sermonem inftituit Jefus cum viro erudito, adhi- bet itaque ilgna faepenumero gfudaicct & Rabbinica, quse quidem ^{a re}

admodum eftcognofcere, ut genuinus eorumdem fenfus eliciatur. Eft praeterea haec, aeque ac alise plurimae a Johanne adornatae narratio-

nes, interrupta ftepius lacunis, quas ilne adfveta auétoris loquendi ufui

mente, aegre reftitues.

b)"Αν9·§ω7τοί (quidam) ix ^των φΜρκτχΐων* Sefta Pharifaeorum, 300 annis ante C. N. orta, nomen derivat a vocab. Hebr. VJ'TÖ feparaviU fejunxit. Peculiari, quam prae fe ferebant, vitae fan&imonia, caere- moniaJium legum obfervatione minutisfima, & omni habitu externo ftu- debant a vplgo difcerni. Vide fPetßenii Ν. T. T» I. _p, 262. fqq.

éfcuinque, fed etiam Magni Synedrii Aelfesfor

em

jain & pri¬

maten)

O Jefum convenisfe,

ut

tantse jam celebrifcatis

ora- cula follieitaret. Noftu autem,

idque coniilio admodum prudenti & laudabili, venit ad

^eum

Nicodemus d) hunc

in modum fermonem inftituens: Rabbi c)

misfum divini-

tus doétorem te

agnofcit-nus:

nec

iine Nutnine, quod-

cunque

facis, fieri, impervium hurnano captui, viribus

mortalium impar.

Pendeam tanti ab

ore

Magtftri,

Deique regnnm

edocear,

tuus ex

aniino difcipulus f).

Re¬

er) "Κ§χνν 'levfutuw. Amiferant dudum libertatem Judsei, Romano

obnoxii imperio. Retinuit tamen Magnum, quod Hierofolymis florebat, Synedrium, jura adhuc & poteilatem circa facra* Huic concilio ad- fcriptum fuisfe Nicodemum, elucetex boc loco coli. c.Cap. VII» v.50.

An idero fuerit, de quo injecit fermonem Talmud Judaeorum, non fatis liquet. Videfis Vitringa d. Syn. Vet, 1. 2.

d) "Ηλθ-ί wxJof. Noftu venit, five quod metueret, ne familiarius

cum Jefu confortium ab iniquis Collegis male acciperetur, ßve quod;

provideret ^ne, il forte incidisfet in impoftorexa, iimpliciores decipe-

rentur, ad exemplum viri inclyti facile componendi, five deniquequod, expeditior curis & remotior ab hotninum ftrepitu, per concubiae nofris tranquillitatem, cum Jefu mifceret colloquia. — Quse ratio cunque

jmpulerit, laudamus prudentiam viri. Et erant fane follennia apud fa·

pientes prifese setatis id genus conventicula.

Vide Opus Bibi. Angl, ad h. 1.

e) Vocabulum 'Pußßi, quo eruditos compellare mos fuit apudJu- daeos, valet ferme noftrum Herrt, Lärare, a rad. multus, magnus fuit.

Cfr. Lightfoot hor. Hebr. & Talmud, ad Math. 23. 6, Biflkop Tingfladii Anmårkn. åfver Math. ρ. 2θ6

/) Concepturo hoc & difertum ut tribuamus Nicodemo defide-

riam, urget ipfe contextus; neque enim alia lege'liquet, quod Jefos refponfi loco adtulit. De promisfo patribus Mesfia movit forfan quae- ftionem Nicodemus, discupiens curatius edoceri de fundandi quantocius regni Mesfiani initiis & iucremeutis: hinc fponte fubnatae fermonum

ceter« vices»

3

Refpondet Jefus: fan&isfime

tibi

aifirmo, neminem

re- gnum Dei videre

posfe

g)->

nifi de

novo natum

K). Ob-

icurum hoc Nicodemo

quaeftioni

novae

praebuit anfam:

Qui fieri poteft,

ut

proveéia

aetate

homo nafcatur

iterum? rurfumne matris alvo

geftabitur demitten*

A 2 das

Förmodeligen tog ffiefu famtal med Nicodemus denna vändning:

Att Du år en af Gud fand Lårare, det finne vi af Dina verk ock gärningar, ^men år Du Mesfias? gfefus fvarade därpå for mode ligen f/a; men då Nicodemus fägnade Sig däråfver, att nu Hanvorekom·

men, fom (efter ffudifka folktron) /kulle grunda en univerfalmonarchi, af hvilken hvarje född ffude vore fjelffkrifven medborgare, fvarade cJefus: Nej jag bedyrar genom den naturlige födelfen blott år ingen berättigad att uptagas i Mesfice rike (ß»crt\tlx τ& 0«)ι ingen (icke

ens Jude) kan inträda i detta rike, utan att födas

g) Uttvt Se, & fignificatu Orientali: particeps fieri. BxtrtXee» tZ

Θί«, fpirituale imperium Mesiiae.

h) "K, fignificatu ancipiti apud Grsecos denotat nunc denuo,

nunc fuperne. Pofteriorem commendat Schleusner: Quum vero locu-

tus fit Jefus lingua non Graeca, fed Aramsea, ubi voxipfa dupplicemnon admittit fenfum, retinemus priorem cum Rofenmlill. cet. Utroque ta¬

rnen cafu non differt fenfus: Den, fom af Mesfice rike vill blifva en

värdig medlem, mäße till tänkefått och böjelfer

förändras.

J/Av»åtv ytvvftStjvxt frequens erat in Scholis Judaicii ter- minus, quem, colloquens cum Jndaeo, retinuit Salvstor, novo li¬

cet fignificatu. Ufurpabant Pharifaei vocem de initiatione ^recens con- verforum (Profelyt-Dopet). Amplexis Judaicatn Religionem eratquod-

dam follenne baptisma, itvXtyytvtalx, fupervacaneum omnino vifum

natis Judseis, quiquidem, ipfa nafcendi forte, videbantur fibi vindicare fpecialem Dei favorem & exclufiva mere Jura civitatis, quam fpe-

rabant, Mesfianae.

Vide Michaelis Anmerkungen ad h. 1.

Hunc contra errorem argumentatur Jefusi Fädfeln gifver ingen företrädesrätt — född Jude eller Hedning, ingen blifver i Mesfice famfund upptagen, fom ej fullkomligt afiägger fina fordna villor, och

tillfitt hjerta blifver om/kapad.

Cfr. Gal. _{3; 4,} Rom. 4.

dus

iJ? Refpondet Jefus,

quse

dico

^non caρ

is* fan-

fåisfime tibi afiirmo, civitate

Dei fpirituali niil

ex aqua

genitum

& fpiritu donari neminem k), Etenim

ex carne

quod genitum

eft,

caro

eft, fpiritus quod

ex

fpiritu O»

Ne mireris

quod dixetim:

quamquam

Judaeos, renafci

tarnen vos quoque oportere

m). Nefcis quidem

quid va- leat

i) Erravit Nicodemus de genuino verboram Chrifti fenfu, corr-

ceptui litterali diétionis uvwStv γένιnjd-qvoit nimis inhserens.

k) fifudar, högmodens å/ver Ert ur/prung frän Abraham⁹

och anjen Eder, i födaf denna börd, fä/om fjelffkrefnci medlemmar

af

Mesfece väntade rike — Detyttre Dopet an/en jf, fom ett tillräckligt

vilkor för en övfkad förening med detta lyckliga (amfund; men jag bedyrar: den, Jom ej öpnar förfand ock hjerta för en högre omfha- pandekraft, han blifver evigt derifran utefluten*

I) "Ek v^xtos externa ipfius initiationis csereroonia. "Εκ nvzvuxlos ipfa

animi renovatio & mntatio in melius. Sanguis & caro in S:a S:a op-

ponitur ccelefti virtuti & fpiritui. σχξξ abftr. pro concr. En männi- Jka, ännu ickeaf Religionen förädlad, är flaf affina finliga begär,och förmår ej höja fig till en ädlare verkfamhet. "Ex Tcvtvfxxros, men afen

högre kraft förädlad, blifver hon en värdig medlem af det Andeliga Jamfund jag fiiftar.

Nova & infolens Nieodemo hsec doftrma vila eft, contraria pla¬

ne opinionibus, quibus erat imbutus, Judaicis. Indtgere quem quam, ex Abrahamigente, quadam mutatione, priusquam civitati Mesfise adfcribi daretur, hoc mirum ei & inexplicabile. Et hoc quidquid fit, fi daret quidem, de via tarnen ipfa & ratione, qua fieret, hseret adhue. Ur-

get itaque explicationem ukeriorem, clariorem: hane prsebet Jefus i®

reliquis.

m) Detförundrar dig, fortfar fifefus, att jag yrkar, att en

född fjfude behöfver förändras. Dit begriper icke mitt uttryck: Δ*Γ

vy.xs yzvwSyvxi ίίνω$εν; menförekomma icke åfuen i Naturen^<s rike Ja·

ker dem du ej kanförklara, men hvilkas verklighet du likväl icke kan neka? for ex. Finden, fom m. m. Påfamma fått förhåller det ßg med

den Andeliga omfkapningeu; den är éndafi fynbar i fina verkningar.

Circa fimilitudinem hane a ventis defumtam, obfervare conve-

nit» fcientiarum eulturam phyficarum apud Judseos ifta setate* non ad-

5

leafc, nafci

fpiritualiter; enimvero multa,

quorum

haud

perfpicis exiiftendt modum, exilftunt reapfe tarnen. Venti

quia vocem

audis, flatum

non negas; nec

fuftines ta¬

rnen mofcricem vim, nec ubi ultimum

exfpiret determina*

re. Ita etiam comparata

eft fpiritualis animum

emen-

dandi vis; animo

praefentein fenties, confiteberis; de

operandi via & ratione haerebis. Interpellavit Nicode-

mus iterum rogitaiis: qui

fieri poteft hoc? Refpondefc Jefus:

tune

in Ifraele dodior,

nec

irta capis? η) interea

perfvafisfimum habeas»

non

inanibus me figmentis verba

dare tibi, quin

procul omni potius aftu, quod fcimus ipfi

citra dubitationem

comprobatisfimum, hoc

^unum

propi-

namus, hoc

proferimus in medium o), dolemus quod in-

casfum & auribus furdis.

Arcesiito fenftbilium colore

rerunjj

fub imaginum involucris p) propofui Divina naor-

tali-

modum progresfam ex incunabutis.

Multa nobis plana

occurrunt, quse

obfcu-ra iftis: cavemus, ne aliena tempora referamus

ad noftra.

TTobsvy unde incipit ventus.

π*, ubl definit.

Phsrifaica vanitate elatus, autumavitNicodemus, quod

in Theologia

Judaica generadonis novae nomine

venit, converfos ad Judaismnm

ethnicos unice refpicere, minime vero

ipfum, Abrahami ingenuum

filium ex ipfo nativitatis jure.

η) Nicodemo Pharifaeo &

externis ritibus inhaerenti, captu qui-

dem erant difficiiia, qusecunque de interna

hominis permutatione, de

viribus, a£tibus fpirituaiibus & invifibiiibus

monuit Salvator. Quserit

ergo mirabundus: quomodo

hoc fieri poteft? Ubi Jefus refert leniter

increpans: Αϋ du en

rättßcaff'ens Ifraelitifk Lärare med forbindel/e,

att imdervifa andra^, ochforßär icke detta

?

o) CEωρΰχχμιν, bene a nobis

cognita.

μχξτυξνν,

teßor h. 1. do-

ceo, inßituo.

νμων, non eft quod cum

interpretibus quibusdam sevi veteris fta-

tuamus, Jefum per vocab. hoc ημών

pluralitatem in Divinitate perfo-

rtarum indicasfe. Strmonem agit in plur. de fe

ipfo Jeius, ufu apud

Orient, frequeisti.

p) AHegorjce loquentem

reperimus Jefum faepisfime. Fuit fane

necesfe, veritatem fenfualium ope

imaginum

proponere,

fi modo ac-

talibns, nec fecuta tarnen eft

perfvafio:

ecqua

fequeretur

iiabsqneullo temperamento aprica,

fine

ulla

prorfus ad-

commodatione fublimia, cseleftia

panderem oracula?

Ne-

que adfcendit

<7)

in coeium quisquam, occulta Dei fcru- taturus, niii in coelo qui

fuit, Filius hominis*

demisfus de coelo

r).

dineura veluti

ferpentem

evexit quondam in altuin Mofes in deferto sj; iic ab alta quoqiae cruce manife-

ftabi-

ceptam vellet hominibus incultis adhuc & rudioribus, _{quorumque men-} tes, purse ratiocinationis nec dum _capaces, parabolico hoc dicendi ge- nere esfent & commovendae melius & detinendae. Abftra&arum re- rum non facilis eft aditus in mentem humanam, praeftringuntur neco-

piua luce oculi, non nifi paullatim perque longa experientiae pericula lumini pleniori adfvefaciendi. Quod verum eft, quod bonum, non movet per fe obnoxiam fenfibus _mentem* non penetrat: exbibitum vehiculo pulchri iponte fe infinuat.

ofag kan icke ofvertyga Eder genom ett ßnligtforeßdllningsfått, fäger Jeius, huru mycket mindre om jag framfialte den Himmel/ka fanningen oholjd, utan detta hjelpemedcl for Ert forftånd!

q) xxrctßxivtw »no nvos, originetn ab aliquo repetere perf. pro

praef. Cfr. Deut. 30. 12.

Ingen annan utfor(kar Guds vådflag, an den, (om från himmeten fånd år. Månnifko^-Sonen år fand från himmelen att medfin låra bi¬

bringa Månnifkanfann upplysning, förädling och tråfi,

r) "Ύιοε rov «ν3·ρωπκ, filius hominis, derivatur forfan appellatio-

nås genus e Dan. 7. 13. Tingfi. 1. cit. p. 15.

Hoc cognomento Jefus infignit fe ipfum faepisfime: neque boc apud profanos auétores inufitatum; ^e. g. adpellat Homerus Graecos ins 'Αχχιων. Cfr. Schleusn. Lex ad h. ^v.

In fequentibus de Mesfiae officio & deftinatione edocet Jefus Ni·

codemum meliora. Nec obfcure feipfum declaratfperatum Ifraelis vin- dicem.

s) Narrationem hane, cui adluditur, perleges omnem in Num.

21. 6—9.

Som fordom en blick på Mofiis upphöjda Kopparorm, frålfle dem, fom af giftiga ormbett voro fkadade ^—få frålfar åfven trons blick på

en korsfåft Frålfare hvar och ^eu, fom af fyndens gift år angripen.

ftabitur hominis filius, ut non

pesfundefcur qui credit in ipfum, fed bene beateque vivat

aeternum

t). Is enitn

fuit amor fummi Dei _erga mundum u), ut

exhibuerit

filium unicum v) ne pereat, qui

credit in ipfum, fed be¬

ne beateque

vivat

seternum.

Neque mifit Filium in

mun- dum Deus, ut damnaret mundum, fed ut falvus esfet

mundns per

&

propter

Ipfum x). Qui credit in ipfum

non damnabitur:

qui refpuit ipfum, damnatus eft du- dum,

quoniam

contemfit falutem,

^per

dileftum Dei fi¬

lium oblatam. Adeft autem ifthaec _neque alia

condemna-

tio-

O &~<i^> omne genus felicitatis ex ufu loquendi

Hebraico. υφω-'

S-tjvxi, apud Syros & Chald. valet idem ac eruci adfigere,

Vix

ergo potuit ambigere de genuioo hujus verbi fenfu Nicoderaus.

u) xotr/Aos, per metonymiam continentis pro contento:

incoice

0rbis terrarum.

v) Mcvtytvijs, pr. unigenitus, primogenitus.

Quum

vero

unica

foboles eademque quoque fit parertibus carisfima,

in Epitheton atnabi-

litatis abiit, ita ut ad imitationem hebr, Τ\ΓΡ

fignificet maxims

Ca¬

rum.

*) Χξίνΐϋ. Mesfiam terrenum fore Regero,

qui Romanorum fran-

geret exofam dominationem, &, amisfse

libertatis vindex, fuum decus

Davidis folio, fua jura populo Ifraelis viftricibus armis

reftitueret, fuit

apud Judseos communiter recepta opinio.

Multos

per annos,

ipforum

augurio, exerceret imperium in terris pacatum

& verendum, dein poft

fupremum coeli terraeque laborem nuncupaturus

juaicium follenne &in-

violaturo de omnibus & iingulis. Tum quidem Judsei adunum omnes, in coeleftem ejus civitatem adfcifcerentur; gentes

reliquse ad

unum

omnes damnarentur. Hac opinione imbuti praejudicata

& falfa Mes.

fiam exfpeftabant ^— hane contra adornavit

fermonem Jefus:

Tank dig icke cn Mesfias i gfudi/k

mening

—

han /kall Icke blif-

tra en jordi/k Regent, han/kall icke komma,

väpnad for att hämnas,

han år den Eviga kårlekens bud/kap till en

villad och brottßig verld,

och kvar och en, utan undantag, £fude eller

hedning, fom^ af honom

låter ftg handledas och bildas,

äger med fållhettns hopp å/ven fällhe-

Uns rdtt.

tionis

hujus ratio y°), quod veritatis quantumvis luce

illuftraretur

mundus, fenebras

quam

lucem

maluerint

homines zj,

quippe

quorum prava

fuere facinora. Pra-

ve <3λ) eniinvero, qui agit, oderit necesfe

eft

lucera,

fugit fpeftaculum

lucis, ne arguantur

bb)

prave

fa&a.

Non ^odit ille lucem, non

Fugit

qui virtutem colit

&

ve¬

rum cc),

prodit

in

eamdem, prodit

animo

ere&o,

ut

conipicua fiant

opera, ope

enim Dei funt perfe<5ta

dd).

y) xgΙαις, causfa condemnationis.

Dock bli/va icke alla genom Honom Saliga; men fök icke ordfa- ken dertill uti någon afgjordföreträdesrättighet, tillhörig Abrahams

afkomlingar.

z) (pws> veritas coeleßis.

^ Exoros, pr. privatio lucis naturalis, transfertur ad animum ita, ut

fignificet ignorantiam & er rores.

i: Vide Schleusner Lex. ad b. v.

Orfaken till den dom, [om

öfver

dem hvilar, ^ar ingen annan

an den, att de trotßgt tillfluta ögatför

/Inningens

uppgående ljus;

Jkymningen är dem kärare; den beflöjar deras brottfliga gärningar.

aa) φαυλον, pr. quidquid in fuo genere efl vilt, inde: malus, pravus, vitiofus^, o φαύλα. ngätr/Tuv, qui mala patrat.

Det är en vanlig erfarenhet, fortfar Jefus, att laftens barn äro ljufets hätfkafte fiender; ty det blottar deras brottßighet, den åter,

fom utöfvar

det

goda

och fanna, hatar

aldrig upplysningen; trygg kan han underkaßa fina gärningar den granfkande råttvifan.

bb) &ey%co reprehenda, vitupero^, etiam manifeßo, confpicuum

reddo. Ne confpicua fiant ejus opera.

cc) ä\v5iix pr. veritas, inde: integritas mentis 6f vitce, ad imi-

tat. bebr. (Pf. LI. ^8.)

o ποιων την χλη^ΐΐχν, qui re&e agit, qui integre vivit.

dd) Aft humanae mentis quam penetravit abdita,quamperfpexitJefus

omnes latebras! Quotus eft quisque, quin docendi rationem Do&oris fummi exofculetur mirabundus? Neque Nicodemum dubitamus, qusecun- que audierat, repofuisfe mente alta & grata, fi modo (quod fas eil eredere) vel paulullum esfet mens veri bonique ftudiofa, Cfr. Job. 7.

50. 19. 37.