Dnr: Ks 2013/419.722 Sida 1 (28)
KVALITETSPROGRAM FÖR Eskilstorp 2:26 m fl
Visualisering av del av torget med det gamla magasinet. A-design Arkitektkontor
Tillväxtavdelningen
Enheten för Plan och Exploatering
2019-09-24
Denna beskrivning är kommunens och markägarnas gemensamma ambitionsnivå för Vellinge, de gemensamma stadsrummen och bebyggelsemiljöerna inom Parkbyn/Eskilstorp 2:26 m.fl.
Under projektets projekterings- och utbyggnadsfas ska båda parter med alla krafter se till att kvalitetsnivåerna uppnås. Detta gäller även vid eventuell försäljning av den exploateringsfärdiga kvartersmarken till nya fastighetsägare som då blir de som ska genomföra detaljplanen i samarbete med kommunen.
Reviderat 2019-09-24
För Vellinge kommun För Rörsjöborg AB
Anna Möller Carl-Axel Geine
Johan Helgeson Henrik Geine
KVALITETSPROGRAM för ESKILSTORP 2:26 M FL
SYFTE, AVGRÄNSNING, STATUS
Vellinge kommun och markägaren Rörsjöborg AB har kommit överens om att planhandlingarna ska innehålla detta kvalitetsprogram. Kvalitetsprogrammet vidareutvecklar den ansats till att skapa en karaktärsfull småstadsmiljö som gjorts av Rörsjöborg AB och A-design Arkitektkontor AB i
broschyren Vellinge Parkby.
Kvalitetsprogrammet är ett särskilt dokument som kompletterar och åtföljer andra planhandlingar.
Riktlinjer i programmet motsvaras ibland av bestämmelser på plankartan. Hänvisningar till kvalitetsprogrammet kan också finnas i exploateringsavtal.
Kvalitetsprogrammet ger kommun och markägare en gemensam målbild för den framtida
bebyggelsemiljön beträffande karaktär, innehåll och kvalitetsnivå och avses säkra att de kvaliteter som läggs fast för områdets olika avsedda karaktärer: ”småstad”, ”trädgårdsstad”, ”bygata”,
”villagata”, ”torg”, ”park” kan behållas över en längre period av exploatering. I omfattning gäller kvalitetsprogrammet hela området och även kommande områden norr om Södra Åkarps Kyrkoväg.
Området underindelas sedan i mindre omfattande detaljplaner. Det är viktigt att kvalitets- programmet inte bara gäller under början av områdets uppbyggnad, utan att det också används efterhand som exploateringen fortgår under områdets fortsatta utveckling.
Kvalitetsprogrammet beskriver och konkretiserar principer för stadsrummens och bebyggelsens utformning och anger riktlinjer som är betydelsefulla för att ge området och bebyggelsen dess avsedda karaktär(er). Kvalitetsprogrammet behandlar också några miljö- och hållbarhetsaspekter på området, där dessa inverkar på utformningen av områdets offentliga miljö. Kvalitetsprogrammet ersätter inte andra styrdokument, som själva planen eller kommunala miljöprogram, utan
kompletterar dessa.
Kvalitetsprogrammet gäller framför allt det offentliga rummet, den gemensamma miljö som formas av kvarterets väggar, alltså dess avgränsningar genom huskroppar eller vegetation och av dess golv, de gemensamma gatornas/platsernas markytor. Kvalitetsprogrammet anvisar också till stor del hur byggnader ska placeras i förhållande till gator och platser och anger riktlinjer till hur byggnader ska utformas i gränssnittet mot de offentliga rummen. Kvalitetsprogrammet styr annars inte över användningen av den privata marken eller över utseende på de delar av byggnaderna som vänder sig bort från det gemensamma offentliga rummet.
PLANOMRÅDETS RELATION TILL VELLINGES BEFINTLIGA MILJÖER
Vellinge tätort har ursprungligen varit en handelsstad för jordbruksprodukter mitt i ett bördigt jordbrukslandskap. Några gatumiljöer har bevarat karaktär av bygator och det finns drag av 1800- talets och det tidiga 1900-talets svenska småstad och trädgårdsstad (se mer nedan) i orten, men det mesta av dagens Vellinge har vuxit upp under andra hälften av 1900-talet och då främst med villa- och radhusbebyggelse. Det finns dock också miljöer med tvåvåningars flerfamiljshus från 50- och 60-tal främst i västra Vellinge och även senare tillkomna förtätningar i centrum. I stadskärnan och runt Stortorget finns bebyggelse i fyra våningar (ofta som tre normala våningsplan och en fjärde våning något mindre och indragen från fasad). Vellinges kommersiella centrum, Centrumtorget, med en tidstypisk större lokal för livsmedelshandel tillkom på 1970-talet.
Kommunens ambitioner idag är att förtäta inom den befintliga bebyggelsen och att komplettera den så att bebyggelsen som helhet blir av mer blandad karaktär.
Det aktuella området i nordöstra Vellinge är en del av vad som är Vellinges största planerade expansionsområde på oexploaterad mark. Östra Vellinges befintliga bebyggelse söder om området är 1960- och 1970-talets typiska villa-, och radhusbebyggelse med strikt tillämpad trafikseparering.
Negativa drag i denna miljö är en för varje område ensartad bebyggelse och gatumiljöer som mest tjänar biltillgängligheten. Till det positiva med den separerade trafiken hör att skola, mindre butik och annan service är tryggt tillgängliga via separata gångbanor och cykelvägar (ofta kallade gc- vägar) i ett centralt grönstråk. Ett område väster om det aktuella är en utveckling av Eskilstorps by med småhus som visar en annan och estetiskt intressant princip för småhusbebyggelse med slingrande bygator kantade av bebyggelse. Det relativt nyplanerade Herrestorpsområdet söder om planområdet avses få en blandad bebyggelse med ett inslag av små flerfamiljshus i två våningar plus en mindre tredje vindsvåning. Hela östra Vellinge och särskilt dess norra del är i viss mån avskild från de västra och centrala delarna av tätorten av ett större område med småindustri .
Planområdet och andra närliggande kommande exploateringar ska utnyttjas till att delvis
komplettera denna östra del av Vellinge med bebyggelse och platser som saknas här idag. Det ska ge en blandning av bebyggelse i innehåll och ett varierat utbud av gemensamma gatu-, torg, och parkmiljöer. En form av stadsdelscentrum med en park ska skapas i anslutning till det befintliga äldre gårdskomplexet och den uppvuxna trådgård/park som finns i anslutning till det. Planområdet är tänkt bli effektivt utnyttjat. Det ska inte finnas ytor som upplevs vara ”överblivna” utan marken ska kunna definieras som bostadskvarter, gaturum, torg och platser och parker.
OMRÅDETS KARAKTÄR (ER)
Förebild för bebyggelsen är den svenska småstaden och trädgårdsstaden, och inspiration ska hämtas från såväl äldre som nyare exempel på dessa bebyggelsetyper.
Den traditionella svenska småstaden och trädgårdsstaden
Typiska drag i den traditionella svenska småstaden som ska inspirera stadsdelens utformning är:
• En måttlig skala i såväl höjd- som längdled. Hus är i huvudsak som mest två till tre våningar och sällan längre än en trapphusenhet, eller ca 25 meter. Enstaka hus med högre våningstal kan finnas.
• Hus med enkla, oftast släta fasader utan markanta utspringande partier mot gatan. Entréer mot gatan antingen direkt genom en ytterdörr eller genom en portik till en inre gårdsmiljö.
• Möjlighet till verksamheter i bottenvåningar längs gator med större intensitet i bebyggelse och användning och vid större torgrum.
• Tydliga gaturum, där husens fasad står i eller mycket nära kvartersgränsen. En klar gräns mellan det privata inre av kvarteret och den offentliga gatan.
• Gemensamma innergårdar i kvarteren där dessa bildas av hus med flera bostäder.
• Ett nät av offentliga platser från större centralt beläget bytorg till mindre platser i gaturummet.
• Ett öppet och förgrenat gatunät, där det är möjligt att välja flera vägar och där alla
trafikslag samsas i samma gaturum, antingen med trottoarer och cykelvägar längs körbanan eller så att alla använder samma gatumark, då på de gåendes och cyklandes villkor. Alla gator är tillgängliga för besökare och uppfattas som ”allmänna”. Gatumåtten är små och avsedda för låg fart.
• En ”stadspark”, en allmänt tillgänglig anlagd park, ofta kantad av bebyggelse.
Den traditionella småstaden som den vuxit fram tjänade som förebild för trädgårdsstaden, ett ideal för nyskapade miljöer framför allt med radhus och små enfamiljshus och oftast strax utanför stads- kärnorna i Sverige i början av 1900-talet. Småstadens karaktär förändrades något till att ha glesare bebyggelse med mer grönska, mer träd i gatumiljön och mer grönytor för lek och rekreation i kvarteren. Några drag från trädgårdsstaden är:
• Gaturum med avgränsningar av häckar eller staket/plank i stället för av husfasader på ena eller bägge sidor, ofta så att husens entrésida får en förgård öppen mot gatan av halvprivat karaktär.
• Gaturum karakteriserade av trädalléer på ena sidan eller bägge sidor.
• Hus med en likartad utformning i respektive kvarter och placerade på ett enhetligt avstånd från gatan. Även om avgränsningen mot gatan är genom en häck så följer oftast husens långfasad gatan och betonar dess riktning.
Bägge stadstyperna är utgångspunkt för bebyggelsen i Eskilstorpsområdet. Området ska som helhet upplevas som en småstad, formad av olika sorters kvarter i ett finmaskigt rutnät av gaturum med avgränsningar i husfasader, staket/plank eller häckar och med bebyggelse i huvudsak i ett till två plan samt takvåningar. Trädgårdsstadens principer, med hus som har enhetligt avstånd till gatan och där gator avgränsas av häckar, ska hålla samman gaturum även där styckebyggda enskilt utformade hus utgör en mindre kontrollerad villastad. Samtidigt ger förutsättningarna med en befintlig central park/trädgård och en sluttande mark några lägen där något högre (fyra våningar) och mer solitära hustyper, ” hus vid/kring park” kan vara möjliga utan att helhetskaraktären
förändras. I området ska också kunna anvisas tomter till självbyggeri. Områdets olika delar får olika karaktärer i bebyggelse, gaturum och andra offentliga platser. Beroende på förhållandet mellan dessa element kan de olika delområdena karakteriseras med ord som ”småstad”, ”trädgårdsstad”,
”hus vid/i park” och ”villastad”. Karaktärerna finns tydligt i olika delar av området men överlappar och övergår i varandra. Mitt i området finns en park i kontinuerlig kontakt med andra grönstråk runt området som är nödvändiga för att ta hand om och fördröja dagvatten.
Planillustration
Beskrivning av olika delområden
”Centralt Bytorg”
I områdets mitt skapar bebyggelsen ett centralt torg och ytterligare mindre torgrum kring befintlig gammal gårdsbebyggelse med spannmålsmagasin.
Bebyggelsen ska vara kontinuerligt sammanhängande och tydligt avgränsa torget rumsligt (med släpp för angränsande gator). Husfasader ska ansluta direkt med entréer mot torgytan. Alla hus runt torget ska få möjlighet till att etablera verksamheter i
bottenvåningar genom att dessa ges tillräcklig höjd för detta. Husen ska vara i två till tre våningar och kan ha mindre uppstickande partier. Husen kan vara såväl mindre flerfamiljshus som radhus av typ stadsradhus.
Utformningen av bebyggelsens fasad mot torget ska göras enligt principer i detta program (se mer nedan).
Visualisering av torg från söder. A-design Arkitektkontor
”Småstad”
Väster om den centrala parken matas området genom en öst-västlig genomgående ”bygata”, som passerar genom och förbi Bytorget.
Gatunät och bebyggelse formar några kvarter som tydligt ska följa småstadens grammatik;
slutna kvarter men med blandad bebyggelse, hus med fasad mot gata, i en till två våningar men i minst två våningar längs de två större gatorna. Kvarter ska slutas av fasader, murar och staket/plank och med alltmer kontinuerlig bebyggelse ju närmre torget man kommer.
Närmast torget ska husen ha möjlighet till verksamheter i bottenvåningen på samma sätt
som husen vid torgen. Hus kan vara såväl mindre sammanbyggda flerfamiljshus som små fristående flerfamiljshus, radhus i upp till två våningar och även enfamiljshus på små tomter. Husen ska i huvudsak vara ”stenhus” med putsad fasad, enstaka trähus kan förekomma. Kvarteren ska rymma sitt parkeringsbehov i kvarteret. De ska samtidigt ha inre gårdar med gemensamma friytor för lek och rekreation.
Öster om parken har den här genomgående gatan samma karaktär av ”bygata”. Bebyggelsen är här mest kontinuerlig och samordnad i minst två våningar längs gatan där den har en nord-sydlig sträckning i avsnittet närmast parken och med ett mer upplöst gaturum med fler enskilda och lägre hus i delen av gatan som går i öst-västlig riktning. Kvarteren närmast parken har kontinuerliga och trånga gaturum med parken som fond . Kvarterens inre gårdar öppnar sig mot parken och med ett större hus direkt mot parken i kvarterets nordvästra hörn (se nedan hus vid park).
Visualisering av kvarter med småstadskaraktär. A-design Arkitektkontor
”Trädgårdsstad”
Småstaden övergår i den glesare och grönare trädgårdsstaden efterhand som man kommer längre bort från det centrala torget i gatunätet. Gaturummet ändrar karaktär. Dess allmänna del minskar och
kvarteren avgränsas av häckar i stället för av husfasader på den ena eller bägge sidor. Husen får med detta en förgård som kan vara halvprivat med insyn från gatan.
Kvarteren kan ha gemensamma inre gårdar eller vara utan dessa med tomter som möter varandra. Parkering ska rymmas inom kvarteret antingen på den egna tomten eller i gemensamma anläggningar. Bebyggelsens våningstal kan variera mellan en och två våningar med möjlighet till mindre uppstickande partier. Hus kan vara små fristående flerfamiljshus, radhus och enskilda hus.
De kan vara sten- eller trähus.
”Villastad”
I ett par kvarter av det som ovan betecknats som trädgårdsstad i både områdets östra del och dess västra del ska möjlighet finnas till fribyggartomter.
Kvalitetsprogrammets riktlinjer begränsas här till att kvarteren ska avgränsas av häck samt en regel för husens avstånd till tomtgräns (minst tre meter). Hus kan vara enskilda, i en eller två våningar. Mot Södra Åkarps Kyrkoväg och norra delen av Hököpingevägen finns inte heller denna placeringsregel. Hus ska kunna placeras så att en ljudskyddad gård vänds från de större vägarna.
”Hus vid park” och ”Hus kring park”
I områdets östra del vid den uppväxta parken med höga träd ska småstadskvarteren i det
nordvästra hörnet kunna avslutas av flerbostadshus på upp till fyra våningar. Husen ska upplevas lätta i sin utformning och gärna ha stora glaspartier mot parken. De ska bilda en tydlig kant mot parken och ge denna karaktär av stadspark. Kvarteren formar mindre triangulära rum mot parken och ska vara visuellt öppna mot denna, med en avgränsning i form av en låg häck.
Norr om Södra Åkarps Kyrkoväg och områdets nordöstra hörn finns en stor och visuellt märkbar transformatoranläggning som också tidvis kan ge ifrån sig lågfrekventa ljud. Bostadskvarteret närmast denna har därför en utformning som möjliggör att hus orienteras från vägen och transformatorn mot ett mindre torg. Det första kvarteret söder om detta, där marknivån
fortfarande är så högt belägen att det går att få betydande utsikt över slätten, mot Södra Åkarps
kyrka och mot väster och Öresund från och med en andra våning kan också vara lämpligt för några hus i en högre bebyggelse; upp till fyra våningar. De högre husen ska också de ansluta till
småstadens kvartersgrammatik genom att fasader ansluter till gator, och att kvarteret avgränsas med staket mot gata och med staket eller häckar mot dess inre gemensamma parkrum.
”Parken”
Centralt i området finns ett grönområde som fortsätter grönstråket genom bebyggelsen söderifrån och där gång- och cykelvägar når såväl skolan i Herrestorpsområdet i söder som den nya förskola och skola som planeras i området mot Södra Åkarps Kyrkoväg. Grönområdet ska ha fortsättning i framtida bebyggelse norr om
Södra Åkarps Kyrkoväg. Centralt i grönområdet finns i en anlagd och uppvuxen park/trädgård av mer formell karaktär i anslutning till den befintliga äldre gården (med gården i parkens central- axel). Parken har med sina uppvuxna träd förutsättningar att vara en stadspark för detta område och för hela Vellinge med intressanta och vackra promenadslingor. Centralt genom parken har en vallgravsliknande rak damm/dike korsad av en bro grävts ut som fylls av dagvatten och håller vatten större del av året. Ett särskilt program ska upprättas för hur parken mer exakt ska utformas och sedan skötas med promenadslingor och eventuella kompletteringar i form av planteringar. Parken ansluter till det centrala Bytorget och här finns också en tydlig vacker gammal nordsydlig allé mot och
förbi gården från Södra Åkarps Kyrkoväg som också ska bevaras och ingår som ytterligare ett element i kulturmiljön. Parken kan utvecklas till en tillgång för hela Vellinge. Parken omges av bebyggelse så att bra bostadslägen utnyttjas. Bostadsgårdarna som öppnas mot parken ska upplevas höra till kvarteret och ska avgränsas mot parken med en tydlig kant av häckar och träd.
I norr placeras en skola och en förskola i anslutning till parken/grönstråket och genom det löper nord-sydliga gångstråk. En stor del av det uppvuxna parkområdet ingår planmässigt i det som är skolgård. Viktigt vid utformning är att parkanläggningen och träden inte får skadas av
skolverksamheten och att allmänhet ska ha tillgång till parken efter skoldagens slut. Skolområdet får alltså inte hägnas in på ett sätt som inte är i linje med parkens och gårdens karaktär. Parken kommer att utgöra en stor tillgång för både skolbarn och närboende.
Delar av grönområdet utnyttjas till dagvattenhantering med ytterligare ytor för fördröjning av dagvatten i tillägg till den som redan finns inne i parken. En större dagvattendamm anläggs genom utgrävning i grönområdets södra del. Den ska stå i kontakt med den damm som finns inne i parken och utformas till att vara vacker att se på och vistas vid oavsett hur mycket vatten som står här. En gångbro ska spänna mellan de vattensamlingar som skapas.
”Kantzonerna”
Områdets kantzoner mot befintlig bebyggelse i söder och mot Hököpingevägen i väster utformas också de för att rymma större och mindre fördröjningsmagasin för dagvatten. Mötet mellan ny och befintlig bebyggelse och mellan ny bebyggelse och Hököpinge-
vägen sker i form av ett antal mindre parkrum som vidgar sig åt ena hållet och där det ibland står vatten. Planteringar av träd, buskar och andra växter ska betona karaktären av en sekvens av parkrum där vattnets väg visas.
Trafiken och gatorna i stadsdelen
Trafikmiljön ska som princip innebära trafik på de oskyddade trafikanternas villkor. Gator ska utformas så att det blir naturligt att hålla låg hastighet. Alla gator i området är lokalgator i den meningen att de bara leder trafik inom området. Omgivande huvudgator förbinder området med andra delar av Vellinge. Två större ”fördelargator” i respektive del av planområdet ska ha karaktär av bygator och fördelar trafiken ut i kvarteren. De får en allé av träd på bägge sidor, med möjlighet att parkera bilar längs gatan i denna och att parkera cyklar mellan träden, separata gångbanor vid sidorna och en dubbelriktad separat cykelbana på ena sidan. Själva körbanan görs dock smal och vissa gatukorsningar utformas som smärre torg där hastigheten naturligt sänks. I den smalare gatusektionen delar bilar och cyklar köryta. Andra metoder för att sänka hastighet kan vara att markera korsande cykelväg med höjd yta och annan beläggning. Ytterligare en kategori av gata har blandad trafik för cyklar och bilar men separerade gångbanor på ömse sidor samt en trädrad på ena sidan.
De mindre gatorna blir alla utformade för att användas samtidigt av såväl bilar som gående och cyklande. Hela gatumarkens yta ligger i samma plan och gående och cyklande ska ha rätt att använda hela ytan. Ett smalare körfält för bilen kan ändå markeras, antingen att en sidoremsa får annat material, eller att en linje av gatsten i ytans plan skiljer av sidoremsan. Bilen ska då normalt endast använda en markerad asfaltzon, men en sopbil måste kunna köra på hela ytan.
Gång- och cykelvägar som är helt separerade från biltrafiken finns i park- och grönstråk och kopplas till motsvarande gång- och cykelvägar i bebyggelsen i söder. Gång- och cykelvägar skapas också längs områdets omgivande huvudgator. Nya förbindelser av gång- och cykelvägar skapas med områden i öster och väster och med kommande område i norr. Området får två ”diagonaler” där den ena är spåren av en historisk väg till Hököpinge, med helt eller delvis separata gång- och cykelvägar riktade mot parkens centrum i söder. I Vellinges översiktsplan finns en anvisning till ett rekreationsstråk längs Gessiebäcken mellan Vellinge och Västra Ingelstad som blir en kommande
målpunkt för gång- och cykelstråk. Mindre gångvägar genom kvarteren ska kopplas till gator och gång- och cykelstråk. De kan gärna utformas med portar på ett sätt så att de upplevs som
”halvprivata”. Alla har möjlighet att röra sig här men de ska upplevas ”tillhöra” de som bor i kvarteret.
Parkering kan ske längs de större ”fördelargatorna” och i anslutning till det centrala torget och parken, men annars på olika sätt på kvartersmark: vid enbostadshuset på den egna fastigheten, vid flerbostadshus och vissa radhusgrupper på små parkeringsgårdar i kvarterens inre, noggrant utformade så att de inte dominerar kvarteren vare sig när de fylls av bilar eller när de är tomma.
Det gäller också de större gatornas kantstensparkering. Verktyg till gestaltning av parkeringsytor är till exempel att det är små enheter nära bostaden, att de inramas av plank eller häck, att de avgränsas och skuggas av träd, att markbeläggningen är en annan än körbanans asfalt.
Parkeringsanläggningar bör i princip inte förekomma i kvarterens hörn eftersom de inte där kan skapa gaturum på samma sätt som en husfasad kan. Parkeringsanläggningar får inte fylla hela ett kvarters inre gemensamma gård utan det ska finnas en användbar friyta för lek och rekreation.
Utformningen av gaturum och torgrum i anslutning till dessa är viktig för stadsdelens helhets- utformning. Gatorna och torgen är de viktigaste offentliga miljöerna tillsammans med den centrala parken. Därför upptar mer detaljerade anvisningar till detta en stor del av kvalitetsprogrammet (mer nedan).
ASPEKTER PÅ HÅLLBARHET I OMRÅDET
Området ska byggas ut på ett sådant sätt att det rent generellt bidrar till de mål för ett hållbart samhällsbyggande som samhället i stort och Vellinge kommun ställer. Både möjligheten att påverka och den påverkan som området innebär är samtidigt begränsad. Här diskuteras några aspekter som kan vara betydelsefulla i området.
Den viktigaste faktorn bakom negativ klimatpåverkan är utsläppen av koldioxid och andra växthusgaser. Ungefär en tredjedel av de totala utsläppen orsakas av transporter med privatbilar och tunga fordon. Uppvärmning av bostäder genom fossilt baserad energi är en annan källa till utsläpp.
Trafik
Vellinge är generellt sett en kommun med utspridd bebyggelse och därmed också en bilberoende och biltät kommun. Det är angeläget att reducera biltrafiken och kommunen gör som helhet stora ansträngningar för att utveckla kollektivtrafiken och få allt fler att välja denna för arbetsresor och andra resor. Kommunen bygger också ut cykelvägar. En yngre generation har en allt större medvetenhet om samband mellan trafik och klimatpåverkan och en större ambition att reducera sina bilresor och kan komma att vilja bo med ett mindre bilberoende också i Vellinge. En förbättrad försörjning av kollektivtrafik till stadsdelen och östra Vellinge vore önskvärd men ligger utanför vad kvalitetsprogram och plan kan påverka. Den interna trafikförsörjningen inom stadsdelen ska utformas på ett sådant sätt att de boende lätt ska kunna välja att gå eller cykla inom området, till dess interna målpunkter och till målpunkter i närliggande områden. Det ska ske genom att cykel- och gångtrafik får god bekvämlighet, samtidigt som gator utformas för låg hastighet (30 km/tim och lägre) vid bilkörning. Parkeringsstandarden i de bostadskvarter som får förutsättningar till tätare bebyggelse närmast stadsdelens centrum, park och förskola, skola får bli lägre än de två bilar per bostad som är brukligt i det typiska villasamhället (1,2 bilplatser per bostadslägenhet). Här kan de som är beredda till ett lägre bilinnehav komma att bo.
Energi- och annan resurssnålhet
Val av energikälla och energislag för uppvärmning kan bara i begränsad utsträckning göras på stadsdelens nivå. Däremot är det möjligt att påverka energiförbrukning. Husen ska generellt sett ha bra energieffektivitet genom god isolering i byggmaterial och genom energieffektivitet i den utrustning för hemmet som väljs. Passiva metoder för att spara uppvärmningsenergi
rekommenderas; förutom god isolering kan det innebära värmetröga material, att ta tillvara solljuset, tillvaratagande av spillvärme genom värmeväxlare m.m. I samarbete med bl.a.
elleverantörer kan det utvecklas styrsystem till ”smarta hus”, där energiförbrukning kan styras.
Möjligheten till lokal energiproduktion genom solenergi ska uppmuntras.
Olika åtgärder ska vidtas för att göra det enkelt för den enskilde husägaren eller lägenhets- innehavaren att hålla nere vattenförbrukning i stadsdelen. Förbrukning ska kontrolleras genom individuella mätare för energi och vatten.
Avfallshanteringen sker genom sortering i olika fraktioner vid källan, alltså i hushållet eller verksamheten. Varje kvarter ska ha en station för sortering och återvinning i kvarteret.
Social hållbarhet, samspelet mellan människor och stadsmiljön
Området innehåller en blandad bebyggelse vad gäller hus- och bostadstyper och upplåtelseformer, vilket kan bidra till en blandad befolkning både socialt och åldersmässigt. Ett område med en variation av bostadstyper gör det möjligt för de boende att byta bostadsstorlek eller bostadsform inom området efterhand som behov uppstår och befolkningen kan förnyas gradvis och efterhand.
Det kan bidra till att skapa ett relativt konstant underlag för olika servicefunktioner utan hastiga generationsvisa förändringar. Avsikten är att en blandning av hustyper skapas redan från
kvartersnivån, även om ett kvarter kan innehålla mer eller mindre av en hustyp. Helheten ska vara blandad.
Med en blandad befolkning och för att alla ska trivas i området är det viktigt att offentliga miljöer, torg, gaturum och parker är och känns tillgängliga och attraktiva för allas användning. I gatan ska gång- och cykeltrafikanter ges god status och bilarnas bekvämlighet prioriteras lägre. Gatumiljön ska vara säker och trygg för barn och äldre. Området ska visa en hög nivå av anpassning till de rörelsehindrades behov.
Motståndskraft vid klimatförsämringar
DagvattenhanteringOmrådet ska visa motståndskraft inför kommande klimatförändringar. Denna del av kommunen har inte de problem med att ligga lågt i förhållande till havsnivån som kännetecknar stora delar av Falsterbonäset, men det måste finnas en beredskap för kraftiga regn.
Marken området byggs på består av täta lerjordar med dålig förmåga till infiltration av neder- börden. Området kan inte bygga på principen att dagvattnet ska tas hand om helt lokalt utan det måste ledas från området till ledningar och vattendrag som i slutändan mynnar i havet. Vid utbyggnaden av området blir infiltrationskapaciteten sämre på grund av tak och andra hårdgjorda ytor. Det är då viktigt att vattnet kan samlas upp och fördröjas och avdunsta på vägen. Inom området sker detta i flera steg via mindre ytor med kapacitet att ta emot och hålla kvar vatten i smärre grönområden och i anslutning till gator och torg till större fördröjningsmagasin i det
centrala grönstråket och i de gröna korridorer som ansluter till befintlig bebyggelse i söder och till Hököpingevägen. Fördröjningen är betydelsefull också för rening av dagvattnet.
Avrinning genom området ska planeras noga så att regnet rinner från husgrunder och leds i gator och grönytor mot fördröjningsmagasinen. Vid normala regn rinner dagvattnet via brunnar i ledningar i gatorna till fördröjningsdammarna, där inte alla kommer att hålla vatten hela tiden.
Ambitionen för dagvattenhanteringen är att det inom området ska gå att leda ut, fördröja och magasinera ett ”hundraårsregn”, alltså ett regn i en omfattning som teoretiskt sett inträffar en gång per hundra år och utan att bebyggelsen över området påverkas negativt. När ett sådant regn inträffar kommer vattnet att rinna i gatorna och detaljprojekteringen av dessa måsta vara noggrann i höjdsättning, med placering av kantstenar som kan behövas för att leda vatten, m.m.
Fördröjningsmagasinen för dagvatten i grönytorna dimensioneras så att de kan hålla de regn- mängder det blir frågan om.
Olika mindre åtgärder som bidrar till fördröjning och rening av dagvatten kan göras i gator och på kvartersmark. Avvattning av gators ytvatten kan t.ex. ske via svackdiken (grunda, breda diken) i de gator som har trädplanteringar. Svackdiken kan anläggas i korta sektioner mellan infarter och anslutas till gatans dagvattenledningar via brunnar. Regnbäddar, d.v.s. en form av planteringar med en översvämningszon som vid regn fylls av dagvatten, som sedan infiltrerar genom bädden och ner i marken eller dräneras till dagvattennätet, är en annan möjlig åtgärd som också kan finnas i
gatornas zon för trädplantering.
Möjligheter till regnbäddar i mindre torg i gatunätet visas i illustrationer nedan. Regnbäddar kan också finnas inom kvarteren. På tomter med enfamiljshus kan takvatten fördröjas via ytlig
infiltration i gräsmatta eller via stenkista innan det dräneras till dagvattensystemet. Gröna tak med växtlighet är en annan möjlig mindre fördröjningsåtgärd.
De ”blå” miljöerna, dagvattenstråken och de större och mindre dagvattenmagasinen ska utformas så att de blir vackra och intressanta inslag i bebyggelsen och med avseende på hur de kan användas i barnens lek.
Planteringar
Den dåliga infiltrationsförmågan kompenseras så långt det går också genom att ett stort antal träd och annan vegetation planteras längs gator, på kvartersgårdar och på individuella tomter.
Användande av gröna tak uppmuntras och kan till exempel enkelt finnas på olika komplement- byggnader. De gröna miljöerna knyts ihop till att bilda ett nät av gröna miljöer, något som gynnar förekomsten av insekter och fåglar och spridning av växter.
I det centrala grönstråket och i kantzonernas grönstråk kan mark avsättas till stadsodling. Lämpliga områden kan skapas genom samordning med ytorna för större dagvattenmagasin.
RIKTLINJER BETRÄFFANDE BEBYGGELSE
Kvalitetsprogrammet styr bebyggelsedrag där bebyggelsen är en viktig del av det offentliga
rummets väggar samt där drag i bebyggelsen är viktiga för stadsdelens helhetskaraktär. De delar av bebyggelsen som vänder sig mot kvarterens inre eller där bebyggelsen har en begränsad roll med avseende på ett områdes avsedda karaktär ska kunna utformas med stor frihet.
Offentligt och privat
Kvarterets gränsDet är viktigt för områdets karaktär att skillnaden mellan offentligt och privat uppfattas tydligt, samtidigt ska det kunna förekomma entrézoner där en förmedling av mötet sker. Gränsen mellan offentligt och privat ska alltid utgöras av antingen en husfasad mot gaturummet kompletterad med mur eller plank/staket, där öppningar mellan hus och till parkering finns, eller av en häck.
Det första gäller längs de större gatorna och vid torget och ska uttrycka ”småstaden”. Entréer ska vätta mot gatan antingen de är dörrar in till trapphus och lägenheter och verksamheter eller de är ingång till en gemensam gård. Där husfasader ligger direkt mot gatan ska en mindre frizon som rymmer entrétrappa och ett skärmtak få inkräkta på gaturummet även om detta formellt i plan är allmän platsmark. De boende ska också på andra sätt kunna sätta sin prägel på detta lilla område närmast husfasaden. Bebyggelsen runt kvarteren ska vara mer eller mindre kontinuerlig. Små förskjutningar i husens läge för att anpassa hus till riktningsändringar i gator m.m. ska dock kunna förekomma. Bebyggelsen kan delvis komma att bestå av hus som inte är sammanbyggda. Då ska mellanrummen mellan gavlarna ha mur eller plank/staket av samordnad utformning så att de bidrar till en rumsligt distinkt gatubild. Öppningar i avgränsningar mot en innergård eller en
parkeringsgård ska som störst vara 3 meter så att slutenheten mot gatan inte förloras. I småstadens kvarter är det också viktigt att kvartershörnen består av hus som fyller ut hörnen. Eventuella luckor mellan husen får finnas på kvarterets sidor och mellan husgavlar. Det betyder att parkering inte ska ordnas i hörn.
I ”trädgårdsstaden” och ”villastaden” ska kvartersgränsen på ena och ibland bägge sidor av gatan kunna utgöras av en häck. Längs de flesta gator ska bebyggelsen styras till att ha sidor längs gatan och nära gatan så att förgårdar får en halvprivat/ halvoffentlig karaktär. I alla delar av området har husen alltid en sida på samma avstånd mot gatan. Gatan ska upplevas som ett rum även i kvarteren av fribyggda hus.
Området med ”hus mot park” vid stadsparken, hör på tre av kvarterets sidor till småstadens karaktär och ska följa dess regler. Det högre punkthuset och kvarterets tredje öppna sida ska avgränsas mot parken med en häck.
I alla delar gäller att en nära anpassning i höjd mellan hus och gata ska ske. Inga slänter, som lätt blir svårskötta överblivna ytor, ska förekomma, utan nivåskillnader ska tas upp i husens socklar eller med stödmurar.
Fasader och material
Vellinge har som alla andra mindre samhällen i sydvästra Skåne ett inslag av historisk bebyggelse gjord i tegel och ofta skyddad av puts. Många senare hus har också fasader i tegel eller är putsade och som helhet är detta det vanligaste sättet att utforma fasader på bostadshus i tätorten. Den mesta av bebyggelsen i ”småstaden” ska också ha denna utformning, d.v.s. fasader i puts på tegel eller på annat material som ger ”stenkänsla”. Oputsade tegelfasader ska också kunna förekomma.
Kring det centrala torget är det viktigt att anpassa bebyggelsens fasadutformning till den som finns i äldre gård, spannmålsmagasin och ladubyggnader. Dessa byggnader har alla vitkalkade murar och här är det extra viktigt med ljusa putsade ytor på kringliggande hus. Småstadens fasader mot gatan bör i huvudsak vara släta väggar i gaturummet. Burspråk och balkonger och skärmtak kan finnas på gatusidan men bör inte bli så många och inte sticka ut långt så att de dominerar över väggytor i gaturummet. Entrétrappor mot gatan kan vara indragna i husvolymen eller tillåtas sticka ut något i gatan. Mot kvarterets gård kan hus ha en friare utformning.
I ”trädgårdsstaden” ska husen också ha ett enkelt och enhetligt uttryck mot gatan. Så blir det också oftast där gatorna kantas av radhus, kedjehus eller tätt placerade friliggande hus. En större
arkitektonisk variation kan förekomma på gatufasader än i småstadskvarteren men gärna då så att variationen sker mellan gatorna och inte i bebyggelsen längs samma gata. Materialmässigt kan husen vara samma putsade hus som i småstadskvarteren, men också vara trähus.
I de renodlade ”villakvarteren” ska fasader kunna utformas mer individuellt. Här blir det samtidigt extra viktigt att hålla fast vid den enkla grundregeln med fasader i samma förgårdsliv och att gaturummen får väl utformade ”golv” och ”väggar” av lika häckar.
I kvarteren med hus vid och kring park gäller som ovan att fasader mot gaturummet ska utformas med tanke på att de är väggar i detta. I de hus som står mot stadsparken gäller detta också fasaden mot denna. Med en högre höjd i bebyggelsen kan samtidigt eventuellt utskjutande delar mot gatan i våningarna över bottenvåningen få ha större volym. Dessa större hus ska också kunna ha en fri utformning i övrigt så att de speciella lägena kan utnyttjas.
Tak
Taken på hus syns tydligt från den offentliga miljön när husen är relativt låga och är därmed betydelsefulla för att estetiskt hålla ihop bebyggelsen som helhet, särskilt när exploateringen sker över flera år. Taken ska i sig kunna bestå av olika material och utföranden men det är viktigt att de inte varierar i många former och färger och blir tillfälliga sammansättningar av olika mindre takytor i olika lutning och av ventilationshuvar, brandstegar, kantskydd och andra anordningar. Taken ska hållas i två kulörer: i nyanser av grått eller tegelrött. Tillbehör på taken ska målas i samma färg som taket. Sedumtak ska också vara möjligt som ett bidrag till att minska avrinningen av dagvatten från taken. Solpaneler på tak ska kunna finnas.
Hus ska uppmuntras att ha enkla sadeltak som kan rymma mindre vindsvåningar. Takfotens höjd ska kunna variera från hus till hus. En enhetlig taklinje längs en gata eftersträvas alltså inte. Husen ska också kunna ha mindre uppstickande våningsdelar över de två till tre normala våningarna.
Burspråk, frontespiser och liknande kan ha en varierad form och bli markeringar i stadsbilden.
Miljön kring torgen kan gärna ha sådana drag, särskilt om byggnader innehåller en verksamhet av större publikt intresse.
Kvarterslinjen
Längs de större gaturummen ska husen konsekvent ligga i kvarterslinjen. Mellan dem får finnas murar av samma material och färger som husfasader, bokhäckar eller staket/plank och
portar/grindar med stående spjälor i samma utförande som gäller i området Skanörs vångar. Portar till samlade parkeringsanläggningar ska utföras enligt fig. 1. Mindre grindar får ha valfri utformning enligt fig 2. På kortare sträckor får täta plank finnas enligt fig 3 som skydd för insyn. (Se bifogade figurer hämtade ur ”Gestaltningsprogram Skanörs vångar” Den färg på snickerier som anges bör dock tillåtas variera kvarter för kvarter). Längs de mindre gaturummen ska avgränsning i tomtgräns vara med en häck. Mellan grannar bör avgränsningar vara antingen häck eller plank/spjälstaket.
Figur: Utformning av plank och staket med portar och grindar (från gestaltningsprogram för området Skanörs Vångar)
Sammanfattning av anvisningar för utformning av bebyggelsen
Ett antal punkter sammanfattar det som sagts ovan om utformning av bebyggelsen med några tillägg:
• Kvartersgränsen ska i alla lägen och i alla bebyggelsekaraktärer vara visuellt tydlig.
Skillnaden mellan privat och offentligt ska synas.
• Husen förläggs i kvarterslinjen där karaktär ”småstad” gäller längs de större gatorna, med en liten frizon närmast huset som ingår i gatumarken och som kan rymma entrétrappa och skärmtak och som de boende får använda till exempel till att sätta ut en stol eller
blomkrukor på. Frizonen kan ibland behövas för att också skapa en ramp för bättre tillgänglighet. Husen ska i huvudsak ha långsida längs gatan. I bebyggelsen av karaktär
”trädgårdsstad” och ”villastad” har husen förgårdar inom kvartersmark på ena eller bägge sidor av gaturummet. Där denna förgårdsmark är 1,5-2 meter ska den inte avgränsas utan visuellt sett höra till gaturummet. Djupare förgårdsmark får, men måste inte, avgränsas av en häck. Hus vid park placeras som hus i småstadskvarteren.
• Öppningar mellan hus i kvarteren av småstadskaraktär och i kvarteren med hus vid park/kring park markeras med mur i samma material och färg som hus eller upp till 1,2 meter målat genomsiktligt spjälstaket samt upp till 1,8 meter högt plank i vissa lägen vid parkeringar, där bilarna inte ska synas eller insynsskydd är viktigt av andra skäl. I något läge kan också bullerskydd behövas. Kvarteren av trädgårdsstads- och villastadskaraktär ska avgränsas av klippt häck, förslagsvis av bok eller liguster, 1,2 - 1,6 meter hög.
• Passager in i kvarteren mellan byggnader eller plank får göras högst 3 m breda.
• Samlade parkeringar får inte ligga i kvartershörn. Undantag från detta kan finnas där inte en typisk rektangulär kvartersform gäller, eller där en mindre gästparkering finns som del av en rumsbildning i gatukorsningar.
• Nivåskillnader i kvartersgräns tas upp med murar eller socklar och inte med slänter.
• Kvarterens insidor får utformas fritt beträffande mark, material, planteringar etc. Det ska finnas möjligheter till komplementbyggnader.
• Varje huskropp ska vara en egen individ även där bebyggelsen är kontinuerlig längs en gata.
Varje enhet ska vara högst 30 meter, vilket normalt motsvarar drygt en trapphusenhet. En anpassning av kontinuerlig bebyggelse till kvarterens yttermått kan med fördel ske genom att enfamiljshus skjuts in mellan flerfamiljshus.
• Husen utformas i huvudsak som putsade stenhus och med enkla och släta fasader mot gatan. Träfasader är möjliga alternativ i delar av området med trädgårdsstads- och villastadskaraktär samt som inslag i fasader i områdena med hus vid/kring park.
• Husfasader och husdetaljer ska företrädesvis vara i ljusa kulörer. Detta ska följas strikt mot de större och mest småstadsaktiga gaturummen. I villakvarteren, där inslagen av enskilda hus är större kan en större färgvariation finnas.
• Fasader mot det offentliga rummet ska ha en slät karaktär. Utskjutande byggnadsdelar som burspråk, verandor, balkongplattor, skärmtak bör inte bli så många och djupa att de
dominerar över väggytor i det gemensamma gaturummet. Entrétrappor får anpassas till behov. Husen får utformas fritt mot kvarterens gårdssida.
• Taken på hus ska ha företrädesvis sadeltak. Burspråk, frontespiser, och liknande kan ha fri form.
• Takmaterial ska vara tegelrött eller i gråskala med skorstenar, stegar, luckor etc. i samma färg. Tak kan också vara klätt av sedum. Uppstickande volymer ska ha en lätt och glasad karaktär och ska inte ändra upplevelsen av husets huvudsakliga våningshöjd.
• Solpaneler får förekomma på tak.
• Vid bytorget med dess äldre vitkalkade och annorlunda byggnadsvolymer kan med fördel finnas en eller ett par publika byggnader med en karaktär som samspelar med den äldre befintliga bebyggelsen.
• Kvarteren ska rymma skyddade lekmiljöer och skyddade platser för utevistelse.
RIKTLINJER FÖR UTFORMNING AV GATOR, TORG OCH PARKER
Gatorna, torgen och parkerna är de viktiga offentliga miljöerna. Hur de utformas präglar bilden av stadsdelen för de som bor där och för dem som besöker den. Väl utformade offentliga miljöer som fungerar för olika kategorier av användare kan bidra till att människor möts och att ett lokalt socialt liv utvecklas. Mötet mellan privat och offentligt sker på gatan och på de offentliga platserna och ut- formningen av dessa avgör om mötet fungerar bra eller inte. Trafikbeteendet kan och ska till exempel styras genom utformningen och inte endast av en formell reglering av farten. Området har en unik resurs i kulturmiljön av befintligt gårdskomplex och uppvuxen park som gör det möjligt att skapa ett intressant offentligt torg och en rekreationspark med betydelse för hela Vellinge.
Gator
Generellt gäller för gatorna att ytor för körtrafik ska ha så små dimensioner som möjligt för att bidra till att skapa ett beteende med körning i låg hastighet.
De större vägarna runt området kan alla ses som huvudgator, där det kan finnas flera anslutningar till områdets gatunät, men där det inte ska tillkomma några utfarter från tomter utöver de som redan existerar. Huvudgatorna ska längs områdets sidor kompletteras med alléplantering och gång- och cykelvägar innanför denna inom planområdets mark.
Inom området kommer det att finnas två huvudkategorier av gator med avseende på betydelse och utformning. Den ena kategorin av gator är de som har anslutning till huvudgatorna, är längst och mest genomgående i området. Gatorna ska utformas med ett körfält avsett för bilar i dubbelriktad trafik och tydligt markerad trottoar för gående på ömse sidor av körfältet. Denna kategori av gator finns i två gatubredder alltefter betydelse. Den bredare gatan är längst genomgående och
betecknas ”fördelargata” eftersom den fördelar mest trafik. Gatan kantas av en trädallé på bägge sidor och har också dubbelriktad separat körfält för cyklar innanför trädraden på ena sidan. Bilar ska kunna parkera i trädalléns zon på ena sidan av körfältet. Detta ska då markeras med avvikande markbeläggning. Cyklar kan också parkeras mellan träden. Den smalare gatan, ”cykelfartsgata”, har endast trädrad på ena sidan och här delar bilar och cyklar körbanan. Om det visar sig att
dagvattenhanteringen behöver svackdiken i gatunätet, så kan zonen av parkering och trädplantering också fungera för detta genom att markytan anpassas till det.
I den andra kategorin av gator, ”gångfartsgata”, ska hela gatusektionen vara till för alla användare, gående, bilister och cyklister. Gatans yta ska dock även här vara indelad i ett markerat körfält och en bredare eller två smalare markerade remsor vid sidan av detta. Körfältet ska vara smalt men med möjlighet att passera en stillastående personbil i låg fart.
Gatorna ska ha enkla, hållbara beläggningsmaterial med tydliga gränser mellan materialen. På det sättet anvisas ytor för de olika användarna, samtidigt som det ska vara tillåtet att överskrida gränserna mellan materialen om det behövs i vissa fall. Indelningen med gränser mellan material måste fungera för de som är synsvaga eller har rörelsehinder. Materialen ska ligga nära varandra i yta utan markerade höga kanter. Asfalt, betongplattor och grus är enkla, hållbara och relativt billiga material. De kan förädlas med inslag av natursten som kantsten eller som gatsten i olika storlekar för att markera ytor. Följande ska gälla för material:
• Körytor för bil och cykel: asfalt.
• Parkeringsfält i gatan: grå betongplattor eller gatsten.
• Kantsten: kantsten av natur- eller betongsten som kan läggas med högre eller lägre kant mot körytan beroende på hur lätt det ska vara att köra upp på den. Kantstenar ska alltid avgränsa körfältet från gräs-, och gångytor. Stenar som ligger i ytan med ingen eller låg kant kan gärna vara bredare s.k. borgmästarstenar.
• Gångytor och sidoremsor: grå betongplattor eller gatsten och grus på de mindre gatorna.
Gångbanor och cykelvägar
Separata gångbanor och cykelvägar som finns längs områdets kringliggande vägar, i grönområdet och i ett stråk diagonalt genom områdets östra del kan ha en yta av asfalt eller grus. Gång och cykel ska i dessa separerade vägar separeras så att inte oklarhet mellan de båda trafikslagen uppstår.
Gående och cyklister är trafikslag med olika behov och hastigheter och ska behandlas därefter i den fysiska utformningen. Längs vägen kan det finnas ett svackdike där dagvattnet leds. Mindre
gångvägar genom kvarteren ska få en utformning i samklang med husen, vilket kan innebära asfalt, grus eller betongplattor.
Samlade parkeringsytor
Samlade parkeringsytor ska alltid vara avgränsade av mur, plank eller häck. Oftast ska de också ha träd i kanter eller indelas av träd så att de upplevs som ytor att vistas på då de inte är upptagna av bilar. Parkeringens platsmarkeringar ska gärna vara i annat material än marken. Marken ska göras genomsläpplig och kan vara i grus med kompletteringar i gatsten.
Torg och platser
Torg och platser ska använda samma uppsättning material som gatorna och dessutom grus så att ytor blir genomsläppliga för dagvatten. För varje torg eller plats tillkommer dessutom planteringar, möblering och annat som beskrivs plats för plats. Kvalitetsprogrammets skisser och förslag till utformning ska betraktas som idéer. Varje torg och plats behöver projekteras vid exploatering.
Parker
Den större centrala parken och de parkrum som skapas i områdets gränszon mot omgivningen med dagvattenmagasin i beskrivs endast principiellt i detta program. Det som föreslås är idéer till utformning. Parkrummen bör utformas i särskilda projekt.
Gatubelysning
Det är viktigt att den allmänna belysningen får en karaktär som är adekvat för dels småstadens gaturum och dels för parkmiljöerna. Som princip gäller att belysningen ska vara låg och intim.
Gatlampor ska hellre vara många och låga än få och höga. I de trädplanterade gatorna bör gatu- belysningen samordnas med träden. Armaturer bör sitta högst 5 meter över körbanan. I parkerna och på torgen ska belysningen bestå av fristående armaturer på låga stolpar och med nedåtriktat ljus. Ljuset ska vara varmt och naturligt dagsljusliknande i färgtonen. Offentliga gatlampor och belysning i kvarteren som ordnas genom exploatörs försorg ska samordnas. Det får gärna finnas vägghängd belysning som belyser entréer och gaturummet. En belysningsplan med armaturer och placeringar bör upprättas och stämmas av med kommunen inför exploatering.
DE OLIKA STADSRUMMEN
Gata H. Områdets del av omgivande huvudgata
På planområdets sida av Hököpingevägen och Södra Åkarps Kyrkoväg ska dessa huvudgator få en trädrad närmast och längs gatan och innanför denna en dubbelriktad gång- och cykelväg (separerad gående och cyklande) på ca 3 meters bredd, varav 2 för cykel. Olsgårdsgatan har samma trädrad angiven i en annan plan som reglerar denna gatas utbyggnad. Olsgårdsgatan har dubbelriktad gång- och cykelväg på sin östra sida.
Gata G1. ”Fördelargata”
Gatorna G1 och G2 är de längre och mer genomgående gatorna i området och de som har anknytning till huvudgatorna som omger det. De är stommen i gatunätet och de andra kortare gatorna i nätet ansluter till dem. De når områdets viktiga inre målpunkter; bytorg med
kommersiella aktiviteter och park, skola, förskola. Gator G1 och G2 blir i och med detta på ett naturligt sätt de mest trafikerade gatorna, vare sig trafiken består av bilar, cyklar eller gående.
Gatorna ska utformas så att de fungerar väl för alla sätt att röra sig och särskilt så att det blir behagligt både praktiskt och visuellt att promenera där. Det gör det särskilt viktigt att de upplevs just som gaturum i en småstad eller en trädgårdsstad, att gatan verkligen har väggar av hus som är intressanta att se på och där de boende också har utblick över det gatuliv som kan uppkomma.
Detta är ett skäl till att gatorna inte ska ha alltför många individuella bilinfarter, sådana bryter kontinuiteten både i fasad och i gångyta. Besöksparkering finns i gaturummet medan de boendes parkering ordnas i kvarterens inre.
Gatusektion G1 har gatumarken strikt avgränsad av hus eller mur/plank . Bostadsentréer vetter direkt mot gatan eller ordnas via portlid mot den. Närmast husen finns en ”frizon” där skärmtak och entrétrappor får inkräkta på gaturummet och som i viss mån kan utformas av de boende. Här ska det få finnas plantering av t.ex. rosor, stockrosor, lavendel. Det ska vara tillåtet att ställa ut en stol, krukor och liknande. Längs gatan finns en dubbelsidig trädallé.
Gatusektionen ger utrymme för såväl bilar som gående och cyklar på markerade ytor i olika
material. Kantsten ska tydligt skilja körfält från trädrad och sidofält för gående och cyklar. Gatan har trädrad på bägge sidor. Utrymmet för trädraden kan utnyttjas för längsgående parkering med annat material på parkeringsfältet eller att en gatsten tecknar en avskiljande linje. Stenen som skiljer trädallé från körfält kan med fördel vara en bred lågt liggande sten som är möjlig att köra på om två lastbilar behöver mötas. På vissa ställen kan avsmalningar i gatans körfält åstadkommas genom att den del av gaturummet som hör till gående utvidgas. Cykelparkeringar ordnas i trädraden.
Sektion gaturum G1
Gata G2. ”Cykelfartsgata”
Gatusektion G2 är
trafikmässigt lika G1, men här tillåts fler individuella parkeringsinfarter att bryta genom gångytor.
Gaturummet avgränsas längs de flesta gator på samma sätt som i G1 med husfasader och plank samt längs någon sträcka också av häck på ena sidan och då med huset bakom indraget.
Sektionen är dock något smalare än i G1 som ett resultat dels av att cykel delar köryta med bil och dels av att gatan bara har
trädrad på ena sidan. Sektion gaturum G2
Gata G3. ”Gångfartsgata”
Gata G3 är den vanligast förekommande kortare gatan i gatunätet. Här ska alla trafikanter samsas i gaturummet på de gåendens villkor även om körfält och sidoremsa kan få olika material.
Körfältet har ett mått så att en personbil kan stanna och en annan köra förbi, men endast med stor försiktighet. För att svänga in och ut ur parkeringar behöver hela gatusektionen utnyttjas. Sopbil och andra lastbilar behöver utnyttja hela gatusektionen.
G3 har två varianter med avseende på
hur gränsen mellan privat mark och Sektion gaturum G3.
gatumark utformas. I en variant ansluter
byggnad på väst och sydsida av gata mot denna med en liten förgård på 1,5 meter som visuellt sett hör till gatumarken och inte ska avgränsas mot denna men som till skillnad från i G1 och G2 här är privat mark. På norr och östsida av gatan är förgårdsmarken större, ca 3 meter och får avgränsas mot gata med en bokhäck.
Några gaturum avsedda för styckebyggda hus har en variant med den djupare förgårdsmarken på bägge sidor. Ytterligare specialfall finns. Körfält och sidoremsa kan vara i asfalt respektive
betongplattor eller bägge vara i asfalt men skilda åt av en bred plan gatsten så att denna löper som en vacker linje i gatan runt kvarteret. Ett tredje utformningsalternativ är att ha smala sidoremsor i gatsten på bägge sidor om körfältet.
Plats T1 – ”Bytorget”
Programskiss på Bytorget
Bytorget ska utformas som traditionellt småstadstorg med en större torgyta utformad så att gående kan röra sig fritt och där det finns plats för marknadsstånd ibland. Fördelargatan med trädallé och den separata cykelbanan dras runt torget på dess västsida. Längs gatan ska angränsande byggnader ha hög grad av kontinuitet och kunna innehålla lokaler för affärer och andra verksamheter. Torget avgränsas av en trädrad på själva torgytan med träden stående i grus eller kullersten. Längs torgsidan finns kantparkering.
Åt öster skapar befintliga gårdsbyggnader och det gamla spannmålsmagasinet flera torgrum. De befintliga byggnaderna antas kunna innehålla restaurang, café, samlings- och utställningslokaler, hantverkslokaler, ateljéer och liknande. Den norra delen av befintliga lador kan rivas så att man kan komma in till torget också härifrån och så att torget kan avgränsas mot norr av en ny byggnad.
Torget föreslås få en yta av smågatsten med kant av storgatsten och inslag av slätare platta breda stenar som markerar de riktningar där man troligen sneddar över torget och för att markera riktningen på den historiska Hököpingevägen. Närmast de husfasader som troligast innehåller affärer kan det också finnas slätare betongplattor. En inre torggård som skapas av magasinet och den större ladugårdsbyggnaden föreslås få grusad yta som kan användas t.ex. till boulespel. Här
föreslås också en större del skugga skapad av träd. Gårdsplanen inne i den u-formade ursprungliga gården ges en utformning typisk för en skånsk gård.
Bilparkering ordnas i mindre parkeringar runt torget samt i fördelargatans parkeringsfält, som längs torget blir ett eget fält genom att trädraden flyttas in på torget. Cykelparkeringar samordnas med bilparkeringar och ordnas i trädraden på fördelargatans västra sida .
Befintlig stenmur i vinkel mot magasinet behålls liksom det stora befintliga trädet, som om det behövs får inkräkta på gatumarken. Torget möbleras med bänkar och breda betongkärl för planteringar.
Visualisering av torg sett från söder. A-design Arkitektkontor
Visualisering av torg sett från väster. A-design Arkitektkontor
Visualisering av torg sett från norr. A-design Arkitektkontor
Plats T2
En entréplats in till området i fördelargatan från Hököpingevägen. Platsen ska ge en signal om att
hastigheten i gatunätet ska vara låg och beläggs därför med gatsten över hela sin yta. Mittpartiet har en mindre
cirkulationsplats där gatstenen är något högre men möjlig att köra över samt en yta med träd och plantering som kan ta emot dagvatten och fungera som ”regnbädd/regnrabatt”.
Cykelbana samt gångbana på fördelargatan leds via
mittpartiets refug rakt över gatan på södra sidan av platsen.
Cykel- och gångbana bryter ytan av gatsten med sina slätare plattor och asfalt.
Plats T3
En plats som skapas av en utvidgning av cykelfartsgatan.
Platsen rymmer några gästparkeringar och en
cykelparkering avgränsad av häck, en yta med plantering som kan fungera som en regnbädd, samt träd som avgränsar och skuggar parkeringsplatser. Markytan kan vara grusad och genomsläpplig för vatten med inslag av gatsten.
Plats T4
En triangulär plats formad genom utvidgning av gaturummet.
Platsen har ett par extra träd samt en plantering som fungerar som regnbädd för dagvatten. Cykelparkering finns mellan träden. Markytan är grusad med inslag av gatsten.
Plats T5
Entréplats mot Södra Åkarps Kyrkoväg som gör att det blir ett offentligt rum mot denna väg, där en bottenvåning på
bostadshus kan innehålla någon kommersiell aktivitet. Platsen skapas genom att det första huset längs fördelargatan dras bakåt från denna. Marken är belagd med gatsten som sträcker sig över gatan för att markera låg hastighet i gatunätet. Närmast husfasaden ligger slätare betongplattor. Ytan är körbar och några parkeringsplatser avgränsas av träd mot Södra Åkarps Kyrkoväg och väl synliga från denna. Parkeringen kan behöva plank för att skydda platsen mot buller. En extra trädrad ställs i grus på platsen. Mellan träden finns cykelparkeringar och sittbänkar.
Plats T6
En plats där fördelargatan växlar riktning. I
fördelargatan ordnas här parkering i trädraden. Cykel- och gångväg delar platsen diagonalt i en båge. I den inre delen finns en triangulär öppen gräs- eller grusyta omgiven också av bänkar samt cykelparkering avgränsad av häck. Den yttre triangeln mot
fördelargatan har planteringar avskilda av kantsten och grus. Öppningar i kantstenen gör att dagvatten från fördelargatan kan ledas hit.
Plats T7
En triangulär plats formad genom utvidgning av gaturummet lika T4. Längs gatan ordnas parkering i trädraden. Platsen har ett par extra träd samt en plantering som fungerar som regnbädd för dagvatten samt cykelparkering avgränsad av häck. Markytan föreslås vara grusad med inslag av gatsten. Ett par sittbänkar vänder sig mot söder.
Plats T8
Husgruppen i det nordvästra hörnet vänder sig från Södra Åkarps Kyrkoväg och transformatorstationen norr om denna mot en plats som blir en entréplats till området från
Olsgårdsgatan. Byggnaden(-erna) som avgränsar platsen i väster kan rymma en kommersiell aktivitet. Platsen får några offentliga parkeringsplatser och cykelparkering. Den avgränsas mot gata och bebyggelse i norr av träd i plantering och delas av träd och plantering som kan fungera som regnbädd i en öppen och en av träden något skuggad yta med sittbänkar.
Markytan föreslås i huvudsak vara grusad med plattor närmast huset i väster.
Park P1 - Den centrala uppvuxna parken – park både för skolelever och boende
Det centrala grönstråket i området består av två delar. Den ena delen är den befintliga och uppvuxna parken. Den andra delen är det område som skapas av och kring de dagvattendammar som anläggs för att kunna magasinera stora regnmängder (hundraårsregn).Den befintliga parken har i sin tur två delar. Framför den befintliga gårdens mangårdsbyggnad i väster finns en trädgård med öppen yta som avgränsas av den egentliga parken av ett rakt grävt dike med en bro över. Via bron kommer man in i en stor uppväxt park med höga befintliga träd och som har en tydligt fyrkantig form avgränsad av grunda diken.
Trädgårdsdelen av parken närmast mangårdsbyggnaden kan ha en större gräsyta med grusgångar och kompletteras i sina kanter med fruktträd och odlingar inramade av låga buxbomshäckar med ett historiskt typiskt innehåll. Exakt vad trädgården ska innehålla och hur den ska skötas kommer att bero av vilket innehåll huset får.
Den skogsliknande naturparken ska behållas i princip som den är och utvecklas genom gallring och nyplantering. Den ska fungera både som stimulerande skolgård för skoleleverna och som en park
för promenader och rekreation. De insatser som redan gjorts att skapa slingrande gångar runt i parken genom gräsklippning ska utvecklas vidare.
Parken kommer formellt att tillhöra både skolgården och allmänheten, och det är viktigt att det inte sätts upp avgränsande inhägnader och görs markbehandling som skadar parkens naturlika
utseende och funktion. Det ska upplevas som en sammanhängande park som man kan röra sig igenom obehindrat.
Flygfoto över gårdscentrum med den vackra parken.
P
ark P2 – Park med dagvattenmagasin
Programskiss för den nyanlagda parkdelen söder om den centrala och uppvuxna parken.
Söder om den uppvuxna och tydligt avgränsade parken finns ett parkområde med en mer flytande och organisk yttre form som avgränsas av kringliggande äldre och tillkommande bebyggelse.
Parken karakteriseras av att den ska rymma stora dagvattendammar. De ska utformas så att de nästan, men inte helt, torkas ut vissa tider och så att de bildar breda vattenytor andra tider. För det behöver de grävas ut till ungefär en och en halv meters djup från dagens marknivå. Jorden som grävs ut ska användas till att runt dammarna skapa ett lågt mjukt böljande landskap, med
trädplanteringar som understryker konturer och skapar sydvästvända rum som fångar solen. Två organiskt formade dammar ska ha förbindelse med varandra och med en bro över den smala del där de möts. De ska också ha förbindelse med det dike som grävts ut i den centrala parken.
Dammarna ska göras med flacka slänter och utan avgränsande stängsel. Den del av dammarna som görs djupast och mest vattenhållande ska kantas av ett brett trädäck men då med botten i dammen förhöjd framför detta för barnens säkerhet. Dammarna ska annars innehålla stenrösen, och buskar och växter lämpliga för den fuktiga marken och till nytta för groddjur.
En större lekplats ska finnas i parken med lekmöjlighet både för yngre och äldre barn. En basketbollplan eller liten fotbollsplan (lekmått) ryms. Lekparken ska avgränsas av häck och kan samordnas med ytor med planteringar där man kan gå mellan planteringsbäddar. En av de skapade kullarna kan få högre höjd för att bli en liten kälkbacke. Genom parken löper gångstigar, en del utan nivåskillnader, medan andra går över de kullar som skapas. De mer eller mindre utgrävda
svackdiken som leder vatten mot dammarna rinner mellan de uppbyggda kullarna och längs vissa av gångstigarna.
Park P3 – Kantzonerna
Områdets kantzoner mot befintlig bebyggelse i söder och mot Hököpingevägen i väster består av större och mindre smala triangulära parkrum. De ska också rymma dagvattenmagasin i en stigande skala där det största magasinet finns i det sydvästra hörnet. Landskapet och dagvattenmagasinen formas på liknande sätt som i parken ovan. Magasinen får olika djup beroende på hur mycket vatten de ska kunna hålla. Magasinen ska förbindas genom tydliga svackdiken så att man kan se vattnets väg vid kraftiga regn. I söder följer mjuka gångstigar dikena. Längs Hököpingevägen ska det dras en rak asfalterad dubbelriktad gång- och cykelväg som en förlängning av den som kommer söderifrån. Den ska avskiljas från Hököpingevägen av en trädrad. Trädraden ska dock anläggas längs vägen utanför planområdet.
Park P4 – hemlig park mitt i kvarteret
En ellipsformad park i anslutning till den allmänna gång- och cykelväg som går diagonalt genom östra delen av planområdet.Gångbanan och cykelvägen dras runt parken på västsidan och kantas av träd. I mitten finns en ellipsformad lätt nedsänkt gräsmatta som ska kunna ta emot dagvatten. Svackdiket längs cykelvägen löper rakt igenom. På sin östra sida avgränsas gräsmattan av buskar och perenna planteringar. Under träden finns plats för enstaka mindre lekredskap, samt för sittbänkar.
