En gotländsk grupp av hängsmycken från vendeltid och vikingatid : dess uppkomst och utveckling
Nerman, Birger Fornvännen 49-53
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1964_049 Ingår i: samla.raa.se
ornament av vilka på den gotländska alla och på det polska exemplaret åt- minstone det mittersta efterliknar en snodd eller p ä r l r a n d . Även en sådan detalj som att den mittre p ä r l r a n d e n nedåt avslutas av några m a r k e r a d e , tvärgående streck återfinnes p å bägge n å l a r n a .
De kontakter, som den högst sannolika släktskapen mellan de bägge nå- larna antyder, torde ej i n s k r ä n k a sig till blott utbyte av dessa speciella före- målsformer. O m r å d e n a på bägge sidor Oder tycks även u n d e r detta skede ha spelat en stor roll för den gotländska kulturen på s a m m a sätt som konstaterats för ett senare avsnitt av den förromerska järnåldern.9 Även seden att begrava de döda o b r ä n d a k a n från dessa o m r å d e n genom bl. a. den s. k. Hallesche Kultur1 0 och k a n s k e främst de med denna besläktade k u l t u r e r n a längre mot 0 och SÖ11 ha påverkat gravskicket på den stora ö s t e r s j ö ö n . ö v e r e n s s t ä m - melser mellan dessa östliga skelettgravar och nyligen gjorda fynd från det rika gravfältet vid P r ä s t g å r d e n i Fole på Gotland, särskilt ifråga om metallföre- mål, u n d e r s t r y k e r ytterligare Oderområdets betydelse åtminstone som ett viktigt mellanled i kanske än sydligare förbindelser under övergångsskedet mellan brons- och järnålder.
Erik Nylén
9 Se Nylén, E., 1955. Die jiingcre vorrömischc Eisenzeit Gotlands. Uppsala 1955. S. 544 ff.
10 Halter, F., Die hallesche Kultur der friihen Eisenzeit. Jahresschrift fiir die Vorgeschichte der sächsisch-thuringischen Länder. Band XXL 1933.
11 Gedl, M., Zrözhicowanie Teryforialne Kultury Luzyckiej na Gornym Slasku. Silesia Antiqua T o m I. 1959. S. 11. ff.; Gedl, M., Cmentarzysko Kultury Luzyckiej W Starych Karmonkach., Pow. Olesno. och Dohrzanska, E., och Gedl, M.. Cmentarzysko Kultury Luzyckiej W Lasowicach Malych, Pow.
Olesno. De bägge senare uppsatserna i Silesia Antiqua T o m 4. 1962. S. 104 ff.
EN GOTLÄNDSK GRUPP AV HÄNGSMYCKEN FRÅN VENDELTID OCH VIKINGATID -
DESS UPPKOMST OCH UTVECKLING
Den som tvivlar på typologiens giltighet för forntidens formvärld — och tvivlet är ett tecken pä stor fåkunnighet i fråga om materialet — skulle ha gott av att fördjupa sig i Gotlands Vendeltidsmaterial. T y p e r n a utvecklas h ä r med en regelbundenhet, som aldrig sviktar, och k o m b i n a t i o n e r n a upp- repas med en näsfan matematisk precision; en viss typ av en föremålsgrupp förekommer alltid tillsammans med vissa av a n d r a , n ä r m a s t e typutvecklingar av den förra med n ä r m a s t e av de a n d r a osv. Till att börja med tycker m a n nästan, att det blir för mycket av lagbundenhet, men n ä r m a n trängt in i det enorma materialet, h a r man ingenting a n n a t att göra än att böja sig för den typologiska utvecklingen.
t°) 0
Fig. 1—3. Gotländska hängsmycken av brons. 1/1. 1—2. Grav 138 resp. 159 å gravfältct vid Ihre, Hellvi socken. 3. Grau 6 å graufältet vid Mangsarve, Ekeby socken. — Bronze p e n d a n t s from Gotland. 1—2. Grave 138 resp. 159 in the
burial g r o u n d at Ihre. 3. Grave 6 in the burial g r o u n d at Mangsarve.
Det gotländska Vendeltidsmaterialet är också ur typologisk synpunkt ovan- ligt givande, då utvecklingen på ön under den ifrågavarande tiden ä r ovan- ligt lugn. Vid Vendeltidens början k o m m a till Gotland nya typer från skilda håll, det blir i stort en förnyelse av formvärlden, men därefter bli de utifrån k o m n a impulserna m i n d r e betydande, och linjerna gå sedan i stort sett obrutna genom Gotlands hela Vendeltid. Regelbundenheten är så stor, att m a n t. ex. på höjden av r y g g k n a p p s s p ä n n e n a s sidor eller på de s. k, fisk- huvudformade hängenas storlek k a n i stort bestämma tiden. Man k a n u n d r a över, att m a n inte samtidigt k a n göra dylika hängen av storlekarna fig. 112 och fig. 114 i min avhandling "Gravfynden på Gotland under tiden 550—800 e. Kr." ( = Antikvarisk Tidskrift för Sverige 2 2 : 4 , 1919; citeras i det föl- jande GG), men sådana förekomma aldrig i s a m m a k o m b i n a t i o n eller tillsammans med likadana föremål. Och m a n kan tycka, att del är m ä r k värdigt, att före omkring 600 alla k a m m a r med förstärkningsskivor ha sådana, som äro bredast upptill, plana eller på 500-talet vanligen bukliga. m e d a n efter n ä m n d a tidpunkt skivorna alltid ha segmentformig välvning och alllid i ge- n o m s k ä r n i n g äro bredast på mitten. Varför h a r m a n inte vid s a m m a tid k u n n a t göra sä enkla saker som k a m m a r av bägge dessa typer? Ja, så kan m a n fråga. Men faktum är, att m a n inte gör det.
När m a n ordnat u p p det jättelika materialet ifrån Gotlands Vendeltid, får m a n stundom som b i p r o d u k t e r typologiska utvecklingsserier, där m a n från början inte haft en tanke på att någon typologisk utvecklingslinje skulle före- ligga. Man h a r blott placerat in vissa föremål i sina skeden på grund av aft de förekomma i gravfynd tillsammans med a n d r a , som tillhöra väl be- tygade utvecklingsgrupper, eller h a drag gemensamma med sistnämnda före- mål. Och så finner m a n plötsligt, att sådana på dylika sätt på skilda perioder
Fig. 4—6. Gotländska hängsmgcken av brons. 1/1. 4. Grav 180 b, c d grav- fältet vid Ihre, Hellvi socken. 5. Med nielloinlagda silverplattor. Grav 23 (1918 års gräunlng) å gravfältet uid Trullhalsar, Angå socken. 6. Med nielloinlagda siluerplattor. — Bronze p e n d a n t s from Gotland. A. Grave 180 b a n d c in the burial g r o u n d at I h r e . 5. With niello-inlaid silver plates. Grave 23 (exeavation of 1916) in the burial g r o u n d at Trullhalsar. 6. With niello-inlaid silver plates.
inplacerade föremål bilda en typologisk kedja; typer som m a n aldrig miss- t ä n k t skulle ha ett s a m b a n d med v a r a n d r a utgöra l ä n k a r i en s å d a n ut- veckling.
I n n a n vi övergå till den grupp av hängsmycken, vilkens utveckling h ä r skall skildras, m å n ä m n a s , alt m e d a n jag i min o v a n n ä m n d a avhandling in- delade det gotländska Vendeltidsmaterialet i fyra skeden (ca 550—ca 600, ca 600—ca 675, ca 675—ca 725(7), ca 725(7)—ca 800), h a r jag sedermera k u n n a t uppdela det pä fem perioder: ca 550—ca 600, ca 600—ca 650, ca 650—ca 700, ca 700—ca 750 och ca 750—ca 800. E n första orientering i denna 5-periods- indelning h a r jag givit i uppsatsen "Die Vendelkultur im Lichte der gotländi- sclun F u n d e " , i P i r m ä Baltijas vésturnieku konference, Riga, 16.—20. VIII.
1937, Riga 1938, sid. 94 f.
Fr. o. m. milt tredje skede, alltså tiden ca 650—700, förekomma i kvinno- gravar vid sidan av små r u n d a , skopformiga eller dosformiga hängen ungefär rombiska sådana.
I fig. 1 ses ett dylikt, anträffat i en skelettgrav på det väldiga gravfältet vid I h r e i Hellvi socken, vilken 1933 undersöktes av E r i k F l o d e r u s (SHM inv.-nr 20550: grav 138). Det var en mycket rik grav med en hel rad föremål
typiska för mitt skede 3; det k a n h ä r räcka att n ä m n a ett djurhuvudformat spänne av h u v u d t y p GG fig. 20 a och ett r u n t spänne av huvudtyp GG fig. 51.
Hänget består av bronsbleck och h a r en långsträckt form med sidospetsarna ovanför mitten och är försett med nio i korsform ställda häl; öglan är m e r a massiv.
I en a n n a n samtidigt av Nils Gillgren på s a m m a gravfält undersökt skelett- grav iSHM inv.-nr 20550: grav 159) anträffades ett liknande bronshänge
med identisk ornering, fig. 2; h ä r h a r emellertid öglan blivit betydligt tjockare, något som överensstämmer med efterföljande typer. Även denna grav var mycket rik. Den innehöll bl. a. ett d j u r h u v u d f o r m a t s p ä n n e av huvudtyp GG fig. 14, etl ryggknappsspänne av typ GG fig. 29 och en hög sölja, som utgör den n ä r m a s t e prototypen till GG fig. 91 — den inre fyllningen
består av två o r n a m e n t a l t betecknade om v a r a n d r a böjda band, icke två vinklar. F ö r e m å l e n tillhöra mitt skede 3; som det d j u r h u v u d f o r m a d e spännet och den höga söljan visa, stå vi h ä r alldeles i slutet av detta skede.
Ytterligare några hängen som fig. 1 och 2 ä r o k ä n d a .
P å gravfältet vid Mangsarve i Ekeby socken undersökte Mårten Stenberger 1940 en brandgrav (SHM 22619: grav 6), som bl. a. innehöll hänget fig. 3.
Graven får sin datering genom bl. a. ett s. k. fiskhuvudformat b r o n s h ä n g e av h u v u d t y p och storlek GG fig. 115, vilket tillhör mitt skede 4, dvs. tiden ca 700—ca 750. Hänget är större än fig. 2 och gjutet. Det h a r en fältindelning genom lister och är försett med något oregelbundet a n b r a g t a hål. Också k a n t e r n a ha lister, och vid sidohörnen ha dessa en trefaldig krusning. Även sådan krusning är bekant från föremål från 700-talet, särskilt dettas förra hälft ö g l a n h a r blivit m e r a massiv än tidigare.
I en av Nils Gillgren 1933 u n d e r s ö k t b r a n d g r a v på gravfältet vid Ihre i Hellvi socken (SHM inv.-nr 20550: grav 180b, c) upptogs hänget fig. 4; de åtföljande föremålen k u n n a icke säkert dateras, ehuru de snarast tyda på slutet av Vendeltiden. Men hänget självt, vilket h a r två grupper av k r u s n i n g vid vardera sidan, k a n dateras genom sin ornering. Det är försett med 3 på v a r a n d r a följande tidiga karolingiska djur och visar sig därför tillhöra tiden framemot år 800, milt Vendelskede 5. Ett liknande hänge föreligger u t a n n ä r m a r e fynduppgifter ifrån Stenstugu i Stenkyrka socken (Gotlands fornsal inv.-nr C 8313).
Men med fig. 3 och 4 k ä n n a vi omedelbart a n k n y t n i n g till en b e k a n t föremålsgrupp, vikingatidens ungefär rombiska, med m a n s h u v u d försedda hängen.
Ett tidigt sådant av brons med några u p p h ö j d a parlier belagda med silver, som är försett med nielloinläggningar, avbildas i fig. 5. H ä n g p r y d n a d e n är starkt skadad, men människobilden är tydlig, bl. a. urskiljes håret, som är mittbenat och faller ned i en flik vid vartdera örat. J a g upptog hänget 1916 i en skelettgrav på det stora gravfältet vid Trullhalsar i Angå socken (SHM inv.-nr 15796: grav 23), som icke genom a n d r a föremål direkt k a n dateras.
Del torde dock genom sin utformning k u n n a hänföras till tiden o m k r i n g år 800 eller början av 800-talet, för vilket också gravens läge på gravfältet talar.
Jag h a r i uppsatsen " E n kristen mission på Gotland vid tiden omkring år 800 e. K r ? " i F o r n v ä n n e n 1941 sid 31 ff. i denna h ä n g p r y d n a d velat se en ytterst stiliserad b a r b a r i s k kopia av en Kristusbild.
Att fig. 5 återger en mansfigur framgår också klart vid jämförelse med senare liknande hängen. I fig. 6 återges ett sådant, av b r o n s med nielloinlagda silverplattor. H ä n g p r y d n a d e n , vilken jag icke k u n n a t återfinna, men som tillhör Statens Historiska Museum, k a n genom sin o r n a m e n t i k dateras till 900-talet.
Utvecklingslinjen av dessa hängen ligger alltså klar. Men om m a n utan k u n s k a p om mellanformerna lägger fig. 1 och fig. 6, skilda frän v a r a n d r a som de ä r o av ca 300 år, bredvid v a r a n d r a , skulle det onekligen anses alltför djärvt att antaga ett s a m b a n d .
Birger Nerman
GENERALPLAN FÖR STRÄNGNÄS
Sedan någon tid föreligger en generalplan för Strängnäs, utarbetad av arkitekten Frej Klemming, tidigare u n d e r åtskilliga år stadsarkitekt i Sträng- näs. Det k a n vara skäl att i d e n n a tidskrift rikta u p p m ä r k s a m h e t e n på denna plan och detta av tvä skäl: dels berör den j u en av våra ur kulturhistorisk synpunkt värdefullaste städer, dels h a r planförfattaren så vitt k a n bedömas löst sin uppgift under vederbörligt h ä n s y n s t a g a n d e till de v ä r d e n av denna art som Strängnäs i så rikt mått är i besittning av.
Planförfattaren säger i eft förord, att h a n s arbete "dikterats av en stark känsla för de små städernas värde och försteg framför de stora och medel- stora städerna samt av en under m å n g a år förvärvad kärlek till just den stad det h ä r h a n d l a r om". P l a n e n bär klart vittnesbörd om sanningen i dessa ord.
Av staden ger planförfattaren bl. a. följande k a r a k t e r i s t i k : " E n vacker, triv- sam smått idyllisk stad. Lagom stor. — F å r den inle växa och bli större? Jo den både får och skall växa, m e n den bör hälla skalan. Dess gatu- nät, dess bebyggelse, storleksordningen på dess institutioner, dess offentliga an- läggningar böra alla utformas efter mänskliga mått och efter den måttstock som finns i själva n a t u r e n , landskapet och slätten, dalar, skogklädda åsar, speglande vatten och lummiga stränder. Och som också återfinnes i vad som bevarats av äldre bebyggelse. Vilket allt från begynnelsen i sig bar fröet till vad som med tiden växte till en stad. Till just den h ä r lilla staden med sin vackra natur, sin d o m k y r k a , sin Roggeborg och biskopshus och lektorsgår- dar, lummiga träd och blomsterfyllda t r ä d g å r d a r " . Detta citat ger en god föreställning inte blott om författarens originellt personliga stil u t a n vittnar också om hans förståelse för småstadens art och betydelse samt vikten av att dessa v ä r d e n bevaras. Planen visar, att denna h a n s kärlek lill småstaden Strängnäs lett till s å d a n a förslag och överväganden att det i varje fall i vad
