E C K L E S I A S T I K D E P A R T E M E N T E T
S K O L K O M M I S S I O N E N S B E T Ä N K A N D E V I
OM RÄTT FÖR ELEVER,
U T E X A M I N E R A D E F R Å N S T A T E N S H Ö G R E L Ä R A R I N N E S E M I N A R I U M , ATT V I N N A I N -
T R Ä D E V I D U N I V E R S I T E T O C H DÄR AVLÄGGA E X A M E N
S A M T
OM FOLKSKOLLÄRARES FORTBILD- NING I VETENSKAPLIGT
AVSEENDE
S T O C K H O L M
1 9 2 3
Statens offentliga utrednirigar 19 2 3
K r o n o l o g i s k f ö r t e c k n i n g
Betänkande med förslag a n g å e n d e magistraternas befri- ande i visat avseende frän a n s v a r för krononppbörden ni. m. N o r s t e d t . 57 B. F i .
Förslag till lag om lösdrivares behandling m . fl. författ- ningar. Dol 5 av fattigvurdslagstiftningskornmitténs hc- t ä n k a n d e n . P a l m q a l s t . x j , 438 s. S .
S p a n n m ä l s m a i k n a d s s a k k u n n i g a s b e t ä n k a n d e . Norstedt.
41 s. J o .
Betänkande med förslag till lag om församlingsstyrelso s a m t till bestämmelser ora folkskoleärendenas överflytt- ning frun den kyrkliga till den borgerliga kommunen m . m . Falmijuist. v j , 30-1 S. K.
Skolkorn missionens betiinkande 5. Organisatoriska och ekonomiska u t r e d n i n g a r . Norstedt. 236 s. K.
U t r e d n i n g angående vissa BpÖrsmal rörande städernas domstolsväsen. Av N . H e r l i t z . N o r s t e d t . 101 s. J u . Statens ställning till j ä r n v ä g a r n a i olika främmande länder. A v A . Lilienberg. Tullberg- 111 B. K.
Fplkomröstningskonimittens u t r e d n i n g a r angående refe- r e n d u m i f r ä m m a n d e l ä n d e r 4. Folkomröstningsinsti- t u t e t i N o r d a m e r i k a s förenta stater. Av H , Tingsten.
Tullberg, iv, 400 s. J u .
Förslag till stnifllug, a l l m ä n n a delen, samt förslag till lag a n e å e n d e villkorlig frigivning j ä m t e motiv. Marcus.
xiij, Ö34 s. J u .
F o l k o m r ö s t n i n g s k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r angående refe- r e n d u m i f r ä m m a n d e l ä n d e r 3. Fulkomröstningsinsti- t n t e t i den schweiziska d e m o k r a t i e n , dess förntsättningar, former o c h funktioner. A v A . Brusewitz. Tullberg.
381 s. J u .
U t r e d n i n g rörande o m b y g g n a d a v Strömsholms kanal s a m t u t s t r ä c k n i n g a v kanalen från Smedjebocken till L u d v i k a . Meddelande från K u n g l . Kanatkonimissioncn.
N r o. Ihc-ggström. 333 s. 2 k a r t . K.
Betänkande och förslag angående det ecklesiastika arren- deväsendet. Beckman, x i j , 239 s. K.
Yägkommissioncns b e t ä n k a n d e n . 4 . Förslag till lag om enskilda vägar m. n i . Marcus. 147 s. K .
B e t ä n k a n d e med förslag till a v t a l rörando Stockholms bangårdsfråga. B e c k m a n . 4<i s. 10 k a r t . K . -17. Försvarsrevisionens b e t ä n k a n d e 3 . Betänkande och
förslag r ö r a n d e revision a v Sveriges ftirsvarsväsendc.
Del i . I n l e d a n d e avdelning", lanfeförsvaret. v i j , 661 s.
Del 2. Sjöförsvaret] s a m m a n f a t t n i n g av revisionens för- slag. särskilda y t t r a n d e n , v i j , 743 s. Del 3 . Bilagor.
i j , 168 9. B e c k m a n . F ö .
KommnnaliÖrfattningssakkrtnnigas betänkande 4 med förslag till lag om l a n d s t i n g m. m . B e c k m a n . 285 S. S . Betänkande angående decisiv folkomröstning, avgivet av f o l k o m r ö s t n i n g s k o m m i t t é n . Tullberg. 40 s. J u . Folkomröstningskommittfms u t r e d n i n g a r angående refe- r e n d u m i f r ä m m a n d e l ä n d e r B. Folkomröstningsinsti- t u t e t u t a n f ö r Schweiz och Förenta staterna. Tullberg.
71 s. J u .
Betänkande angående o r d n a n d e t a v Stockholms förorts- banefraga. Blom. 127 s. K .
B e t ä n k a n d e och förslag i fråga om kvinnors tillträde t i l l s t a t s t j ä n s t e r 8. Kvinnas behörighet a t t innehava prästerlig och a n n a n kyrklig tjänst. Marcus. 61 B. J u . Betänkande med förslag till Lag om ä n d r i n g i vissa de- lar av lagen den 25 maj 1S94 angående jordfästning m. m.
Norstedt. 66 B. J u .
24. K u n g l . Elek tri fieri ngskom mittens meddelanden. 6. Ut- redning angående l ä m p l i g a distributionssystem I i bygdselektrifiering. B e c k m a n , viij, 193 a. J o . 25. I n v e n t e r i n g a v odlingsjord längs Inlandsbanan f n n
Beröms södra s o c k e n g r ä n s till S t o r u m a n . Tallberg. 10 s. 2 k a r t . J o .
26. 1921 å r s pensionskommitté, b e t ä n k a n d e . 2, Bejänkanåe a n g å e n d e a v v e c k l i n g a v den s t ä r b h a s efter präi försäkrade f ö r m å n e n a v tjänst- o c h n å d a r samt beic- d a n d e i s a m m a n h a n g d ä r m e d a v förbättrad pensioic- r i n g från p r ä s t e r s k a p e t s ä n k e - o c h pupillkassa. Ti h b e r g . 100 s. E.
27. U n d e r d å n i g t b e t ä n k a n d e m e d förslag till löneregleriig för b e f a t t n i n g s h a v a r e i d o m s a g o r n a m . m . Beckman.- 85 s. J u .
28. U n d e r d å n i g t b e t ä n k a n d e med förslag till förordning in- g å e n d e t i l l v e r k n i n g a v b r ä n n v i n m . m . Blom. 67 s.
F i .
29—30. Den i n d u s t r i e l l a d e m o k r a t i e n s problem. 1. Betän- k a n d e j ä m t e förslag till lag om driftsniimnder. '240 s.
2 . D e n i n d u s t r i e l l a d e m o k r a t i e n i utlandet. 267 s.
T u l l b e r g . S .
81. Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och betänkan*
d e n . 18. Don svenska m e k a n i s k a verkstadsindustriens u t v e c k l i n g i n t i l l k r i g s u t b r o t t e t . A v Erik Linder. Tull- borg. i v , 435 s. F i .
32. T u l l - och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och betänkan- k a n d e n . 19. Sveriges b r y g g e r i i n d n s t r i . A v A. Lilien- berg. T u l l b e r g , i v , 40 s. F i .
33. T u l l - öcb t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och betänkan- den. 20. O a r v c r i i n d n s t r i c n s produktionsförhållanden.
Av William S m i t h . Marcus, i v , 175 s. F i . 34. Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och betänkan-
den. 2 1 . Kvalitetsfrågan hos d e t svenska v o t e t Av I I . Nilsson-Flile. Marcus. 16 s. F L
35. S a m o r g a n i s a t i o n a v riksdagsbiblioteket ooh den centrets s t a t s f ö r v a l t n i n g e n i bok- och biblioteksavsccnde. i v V.
t E-Ödel. H a r e n s . r»4 s. F i .
: kikande med förslag rörando förvaring av förmin- s k a t tiilriikiu-lign förbrytare j ä m t e förslag til. interne- r i n g av farliga återfallsforbrytare. Lund. Berlii. • s. J u .
37. T u l l - och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och betänksn- d e n . 2J. 11 e r s i k t s t a b e l l e r angående den svenska n- d n s t r i e n s u t v e c k l i n g 1881—1920 j ä m t e anmärkningar.
M a r c u s , iv, 147 s. F L
:>s. Kfterskrift till P . M. om r ö s t s a m m a n r ä k n i n g vid kom- m u n a l a val enligt Lagarna den t) juni 1922. Av K. v.
l-leidenstam. B e c k m a n , (s, 58- Bl) 8 .
39. Om r ö s t s a m m a n r ä k n i n g vid kommunala val enligt la- g a r n a d e n - 9 j u n i 1922} Av E . v . Heidenstam. A n n a u p p l a g a n . Med eftcrskrift. B e c k m a n . (4), 61 s, S.
40. J o r d k o m m i s s i o n e n s b e t ä n k a n d e . 6. Om sociala .UT u- d e h e s t ä m m e l s e r , avlösning av arrendejordbruk, förekom- m a n d e av v an h ä v d , u p p h ä v a n d e av fideikomiss i i'is t egendom, anskaffande a v t o m t m a r k till bostäder in. m.
Marcus. 004 s. J u .
-Jl. Skolkomrnissioncns betiinkande. 0>. Om r ä t t för elever, u t e x a m i n e r a d e från s t a t e n s högre lärarinneseminarium, a t t v i n n a i n t r ä d e vid u n i v e r s i t e t och där avlägga exa- men, samt om' folkskollärares fortbildning i vetenskip- ligt avseende. Norstedt. 63 s. K.
Anm. Om särskild t r y c k o r t ej angivos, är tryckorten S t o c k h o l m . B o k s t ä v e r n a med t e t s t i l u t g ö r a begynnclseboksl till d e t d e p a r t e m e n t , u n d e r vilket utredningen avgivits, t. ox. K. ~ e c k l e s i a s t i k d e p a r t e m e n t e t , J o . — jordbruksdepai-.em.-ut-t.
E n l i g t knngörelscn den 3 febr. 1922 a n g . statens offentliga u t r e d n i n g a r s y t t r e a n o r d n i n g ( n r 98) utgivas u t r e d n i n g a r n a i omslag mod enhetlig färg för varje d e p a r t e m e n t .
E C K L E S I A S T I K D E P A R T E M E N T E T
S K O L K O M M I S S I O N E N S B E T Ä N K A N D E VI
OM RÄTT FÖR ELEVER,
U T E X A M I N E R A D E F R Å N S T A T E N S H Ö G R E LÄRARINNESEMINARIUM, ATT VINNA IN-
T R Ä D E V I D U N I V E R S I T E T OCH DÄR AVLÄGGA EXAMEN
S A M T
OM FOLKSKOLLÄRARES FORTBILDNING I VETENSKAPLIGT AVSEENDE
STOCKHOLM 1923
KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER 231889
Genom nådigt beslut den 17 oktober 1919 anbefalldes skolkommissionen att avgiva underdåniga utlåtanden angående dels en petition från f. d. elever vid högre lärarinneseminariet om rätt för den, som avlagt godkänd avgångsexamen från dess
tredje årsavdelning, att vinna inträde vid universitet oeli där avlägga examen, dela ock framställning från centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening.
åsyftande åtgärder för folkskollärares fortbildning i vetenskapligt hänseende.
Sedan kommissionen den 5 februari 1923 avgivit underdånigt betänkande med organisatoriska och ekonomiska utredningar rörande den föreslagna skolorgani- sationen, har kommissionen upptagit nämnda ärenden till slutlig handläggning och får härmed i underdånighet överlämna berörda utlåtanden, vilka med hänsyn till ärendenas nära besläktade natur synts lämpligen kunna sammanföras. För över- läggningar rörande sagda ärenden har kommissionen varit, samlad den 5—7 februari samt sedan den 5 april 1923. Under mellanliggande tid har dels ett av fyra leda- möter bestående arbetsutskott, dels sekreteraren omhänderhaft utarbetandet av här förevarande utlåtanden.
Kommissionen har ytterligare att enligt Eders Kungl. Maj:ts uppdrag avgiva utlåtande rörande riksdagens skrivelse år 1918 angående undersökning om eftergi- vande i särskilda fall av kravet på. avlagd studentexamen såsom villkor för tillträde till vissa studier och levnadsbanor.
Inom kommissionen avgivna särskilda yttranden finnas här vidfogade.
Stockholm den 27 april 1923.
Underdånigst R U D O L F FÅH1-LEUS.
AXEL ASTRÖM. ANNA BRITA BERGSTRAND. WILHELM BJÖRCK.
J\TILS OSCAR EKSTRÖM. NILS HKLGEK. GERDA MARTIN.
JÖNS PÅLSSON. JOHAN SAMUICLSSOX. IVAR SWÅRTLING.
AUGUST SÄVSTRÖM. SEM SÖDEKLINDH.
Om r ä t t för elever, utexaminerade från statens högre lärarinneseminarium, att vinna inträde vid universi-
tet och där avlägga examen.
1. Föreliggande framställningar.
Vid handläggningen av nu förevarande ärende har kommissionen haft att utgå Lärarinnan ifrån en av lärarinnan Emilia Thorstensson m. fl. i juni 1905 gjord underdånig fram- ^ -"'om-
ställning, åsyftande, att godkänd avgångsexamen från högre lärarinneseminariets m fl tredje årsavdelning skall på samma sätt som studentexamen berättiga till inträde vid juni 1905.
universitet och avläggande av akademisk examen.
Till stöd för detta krav hava petitionärerna anfört i huvudsak följande.
För inträde vid högre lärarinneseminariet förutsattes i regeln genomgång av åttaklassig flickskola. Faktiskt berodde emellertid inträdet på utgången av en exa- men, för vars absolverande de inträdessökande vanligen utom nämnda skolkurs behövt särskild förberedelse. Minst 11 eller 12 års studier krävdes således före inträdet. Då kursen vid seminariet vore treårig, hade alltså en seminarieutbildad lärarinna bakom sig 14 eller 15 års studier. För avläggande av studentexamen, som utan vidare gave tillträde till universitet, beräknades en tolvårig bildningskurs, även om i en eller annan flickskola studentexamen dittills avlagts först efter en fjortonårig kurs. Av- gångsexamen från högre lärarinneseminariet måste därför med hänsyn till bildnings- resultat vara i det hela fullt jämngod med studentexamen, en uppfattning, som bekräftades, om man närmare jämförde fordringarna för de båda examina. I en del ämnen vore kurserna för lärarinneexamen visserligen större, i andra mindre, än vad som gäller för studentexamen, men även kunskaperna hos studenter från olika linjer och olika läroverk vore i detalj mycket olika. Läroverksstadgans bestämmelser om bortval medförde, att olikheterna i detaljer emellan studenter, som på skilda sätt efter anlag och intressen valt sina ämnen, ingalunda torde bli mindre än olikheterna mellan studenter å ena sidan och högre lärarinneseminariets elever å den andra. För övrigt hade i gällande författningar framhållits, att huvudsaken vore icke kunskaper i de särskilda ämnena utan examinandernas allmänna mogenhet.
Uppenbarligen kunde vägen genom seminarium sålunda icke anses såsom en genväg, den där krävde mindre tid eller mindre arbete. Det hade icke heller bestritts,
fl—231889
att avgångsexamen från seminariet, fullt ut skänkte nödiga förutsättningar att följa och utnyttja den akademiska undervisningen. Om ock seminaristens matematiska kunskaper icke räckte till för universitetsstudier i fysik eller bristande insikter i latin vore ett hinder för djupare historiska eller språkliga studier, så vore förhållandet enahanda beträffande realstudenter, som valt bort matematik i de tvä översta klas- serna. I ena fallet som i det andra måste man förutsätta, att den, som vid univer- sitetet ville ägna sig åt studier av visst slag, skulle äga både förmåga och vilja att förskaffa sig det underlag av kunskaper i olika ämnen, som för hans eller hennes huvudstudium behövdes. Redan nu fordrades för övrigt för vissa universitetsstudier komplettering av avlagd studentexamen i de fall, då denna ej ansåges garantera nödig underbyggnad, t. ex. just i fråga om latin och matematik.
Knappast torde någon betydelse böra tillmätas den invändningen, alt när- varon av censorer vid studentexamen lämnade säkrare garantier för att ett vissl fordrat bildningsresultat vore uppnått än den avgångsexamen, som avlades vid högre lärarinneseminariet. Den huvudsakliga garantien vore i bägge fallen att söka i de examinerande lärarnas plikttrohet och samvetsgrannhet. För övrigt stode så väl läro- verken som högre lärarinneseminariet under läroverksöverstyrelsens inspektion.
Sedan läroverksstadgan medgivit från lärarinneseminariet utexaminerade elever kompetens till lärarinnebefattningar vid statssamskola och därigenom ett erkännande lämnats de kunskaper och den pedagogiska utbildning, högre lärarinne- seminariet bjuder, fordrade konsekvensen med nödvändighet, att seminariets f. il.
elever finge rätt att inskrivas vid universitet. I motsatt fall, d. v. s. om dessa elever icke ansåges äga de nödvändiga förutsättningarna för universitetsstudier, under det deras manliga och kvinnliga kamrater avlagt akademisk examen, skulle utan tvivel de seminarieutbildade lärarinnorna komma i en ytterst pinsam ställning, söm skulle ha ett visst inflytande både på deras verksamhet i skolan och på den respekt de inom samhället borde åtnjuta.
Till sist hänvisade petitionärerna till ett uttalande inom filosofiska fakulteten i Uppsala, att det vore »för undervisningen vid högre flickskolor och samskolor lyck- ligt, om för en eller annan av dess lärarinnor bereddes tillfälle att genom akademiska studier vidga och fördjupa sin bildning, utan att de för vinnande av sådan möjlighet behövde underkasta sig en särskild examen (studentexamen), som i alla händelser skulle taga någon tid och kräva vissa uppoffringar, och som kan fordras endast pä formella grunder, men i fall sådana som det föreliggande ej kan i sak ha någon betydelse».
Ccntralsty- I samma ärende har sedermera centralstyrelsen för flick- och samskoleför-
* r T * *^ir eningen i underdånig framställning den 30 maj 1914 hänvänt sig till Kungl. Maj:t samskoleför- u nod e r
hemställan, att Kungl. Maj:t täcktes stadga, att godkänd avgångsexamen eningenden från högre lärarinneseminariet och med detta av Kungl. Maj:t likställda enskilda läro- 30 maj 1914. anstalter skall berättiga till inskrivning vid universitet på samma sätt som i vanlig
ordning avlagd studentexamen. Till stöd härför har centralstyrelsen, efter att hava erinrat om förutberörda petition, framhållit, att sedan densamma avgavs och universi- tetsmyndigheterna däröver avgåvo utlåtanden, hade hela frågan kommit i ett nytt läge, dels därigenom att högre lärarinneseminariets omorganisation numera trätt i verket, dels därigenom att 1905 års läroverksorganisation nu vore ett fullbordat- faktum även i fråga om dess slutpunkt, studentexamen. Ärendet vore därför på ett helt annat sätt moget till avgörande, än det kunde anses vara, innan å båda sidor på-
började nybildningar kommit till stånd. Redan denna väsentligt nya situation kunde. således innebära tillräcklig anledning att upptaga ämnet till förnyad be- handling.
Centralstyrelsen såge emellertid frågan delvis från en annan synpunkt än petitionärerna, då den särskilt ville betona de högre flickskolornas intresse av frågans lösning. Enligt centralstyrelsens mening hade de utexaminerade lärarinnonia fullt tillräckliga kunskaper för universitetsstudier. Redan den åttaklassiga flickskolan och det första seminarieåret garanterade tillsammans en god allmänbildning, och seminariets tvååriga högre kurs gåve i det mindre antal ämnen, eleverna där stude- rade, ett förträffligt underlag för fortsatta självstudier. Det kunde icke lida något tvivel, att denna elvaåriga kurs i fråga om bildning och kunskaper vore icke blott fullt likvärdig med utan i själva verket överlägsen den nioåriga kurs, som avslutas med studentexamen. Och det kunde därför icke heller råda något tvivel, att en full- ständigt genomgången utbildningskurs vid ett högre lärarinneseminarium, där såväl studiesätt som studieresultat kontrollerades av läroverksöverstyrelsen, garanterade förmåga att följa och tillgodogöra sig akademisk undervisning fullt ut lika väl som studentexamen. Den verkliga mognaden hos seminaristen måste till och med ligga icke så litet över vad nuvarande studentexamen förutsatte. Och när från de filoso- fiska fakulteternas sida påpekades, att nuvarande studentexamen i vissa avseenden ej räckte till som förberedelse för akademiska studier, borde framhållas, att fakul- teternas anmärkningar t. ex. i fråga om bristande språkkunskaper eller otillräckliga kunskaper i historia icke skulle träffa från högre seminarier utexaminerade lära- rinnor. I de fall. då universitetens studieplaner förutsatte vissa förkunskaper, t. ex.
i latin eller matematik, skulle detta naturligtvis gälla de från seminarierna utexami- nerade lika väl som de vanliga studenterna.
Från de högre seminarierna utginge varje år ett stort antal i sina ämnen myc- ket kunniga och för sitt uppfostrarkall varmt intresserade unga kvinnor, i vilka sko- lorna finge utmärkta lärarinnor. I de fortsatta studier, som deras lärarinneverk- samhet krävde, särskilt om de undervisade på överstadiet, kände de sig emellertid ofta hämmade av brist på nödig ledning, brist på litteratur och i vissa ämnen av brist på sådana hjälpmedel, som blott högskolornas laboratorier och samlingar hade att bjuda. Det skulle vara av oskattbart värde för skolan liksom för lärarinnans personliga utveckling, om i sådana fall universitetet stode för henne öppet. Det gällde härvid icke blott och icke i första hand föreläsningarna, som äro offentliga, utan framför allt laborationer och seminarieövningar, i allmänhet planmässiga studier, som visserligen ej nödvändigt behövde leda till en examen, men som alltid borde kunna leda till och vitsordas i akademisk examen.
Flickskolorna skulle få sitt behov av lärarinnor med högre akademisk bild- ning på ett synnerligen förträffligt sätt tillgodosett, om lärarinnor, som genom sin utbildning vid ett högre seminarium och eventuellt genom något eller några års skoltjänstgöring kommit i intim kontakt med uppfostrans och undervisningens upp- gifter, finge tillfälle att vidga och förstärka sin teoretiska utbildning genom univer- sitetsstudier.
Centralstyrelsen erinrar till sist, att, då de privata högre lärarinnesemina- rierna genom särskilda Kungl. Maj:ts beslut vore i övrigt likställda med statens högre seminarium, deras elever även i fråga om tillträde till universitetsstudier torde böra erhålla samma förmåner, som kunde beviljas de från högre lärarinneseminariet utexaminerade.
2. Myndigheternas utlåtanden.
Den av Emilia Thorstensson m. fl. ingivna petitionen har på grund av Kungl.
Maj:ts remiss varit föremål för yttranden dels av vederbörande akademiska myndig- heter, dels av dåvarande överstyrelsen för rikets allmänna läroverk. Med hänsyn till det väsentligt skiljaktiga bedömande, som därvid kommit det föreliggande ärendet till del, har kommissionen funnit sig böra sammanfattningsvis redogöra för de olika synpunkter, som under den föregående behandlingen framkommit.
Större aka- I avgivet utlåtande den 17 mars 1906 har Större akademiska konsistoriets i litfc> " \m}' U p p s a l a m a
io rit et — 17 röster — avstyrkt bifall till petitionen.1 Av det i ärendet Uppsala den f ö r c l a
Protokollet framgår emellertid, att fem ledamöter förordat framställningen.
17marsl906. a v dem dock två med den inskränkningen, att för avläggande av humanistisk filosofie kandidat- och licentiatexamen samt teologisk-filosofisk examen skulle fordras intyg om studentkunskaper i latin och för avläggande av matematisk-naturvetenskaphg filosofie kandidat- och licentiatexamen samt medicinsk-filosofisk examen skulle erfordras studentkunskaper i matematik, samt att, där för tillträde till viss under- visning eller avläggande av viss examen vore eller framdeles komme att bliva stadgat mogenhetsbetyg i visst ämne, avgångsbetyget från seminariet borde uppvisa god- kända kunskaper i samma ämne, eller att i annat fall komplettering, motsvarande fordringarna i mogenhetsexamen, skulle i samma ämne äga rum. F y r a ledamöter, som avstyrkt bifall till framställningen, förklarade, att, om densamma ansåges böra bifallas, detta icke borde ske i vidsträcktare mån, än att avgångsexamen från semi- nariet skulle medföra rätt att i mogenhetsexamen komplettera i latin eller matematik eller bådadera, samt att den sålunda kompletterade examen skulle medföra samma rätt som avlagd mogenhetsexamen. En ledamot avstyrkte ansökningen huvudsak- ligen av det skäl, att avgångsexamen från högre lärarinneseminariet icke vore under- kastad samma eller ens i någon mån liknande kontroll av censorer som studentexamen.
Teologiska Teologiska fakulteten vid Lunds universitet tillstyrker enhälligt bifall till fakulteten i framställningen.
Lund den 9 december
1905.
Juridiska _ Juridiska fakultetens i Lund majoritet tillstyrker ansökningen, för sa vitt Lund den.-U ^en Sa^e r r at t till inskrivning i juridiska fakulteten och till undergående av kansli- januaril906. examen, samt under förutsättning av komplettering till studentexamen under till-
fredsställande kontroll i vissa ämnen (jämlikt § 12 stadgan angående juridiska examina), som icke ingå i lärarinneseminariets undervisningsschema, till under- gående av juris kandidatexamen. Två ledamöter ansågo skäl icke föreligga för bifall, så länge icke visats, att kurserna vid avgångsprövning från lärarinnesemina- riet innefattade hela det i studentexamen ingående område och att båda dessa arter av avgångsprövningar vore med avseende på garantier för deras effektivitet lik- ställda.
1 Från Uppsala universitet innehåller remissakten endast Större akademiska konsistoriets utlåtande.
sättning att avgångsexamen vid lärarinneseminariet övervakades av censorer samt J ^teteni att de utexaminerade eleverna för inträde i medicinska fakulteten bleve skyldiga att januaril906.
styrka sig hava de särskilda insikter, som av övriga studerande härför fordras. — Två ledamöter ansågo, att ansökningen borde utan villkor förordas.
Filosofiska fakulteten vid samma universitet avstyrker med tio röster mot en Filosofiska ansökningen. Såsom skäl för fakultetens avstyrkande utlåtande anföres bland fakulteten^
annat, att ingen uppgift om omfånget och beskaffenheten av seminariets studie- januari 1906.
kurser förelåge, och att det därför vore omöjligt att med säkerhet bedöma elever- nas teoretiska utbildning. I två viktiga avseenden vore emellertid utbildningen be- stämt underlägsen mogenhetsexamen. Frånvaron av klassiska språk såsom under- visningsämne vid seminariet uteslöte varje jämförelse med läroverkens klassiska linjer. Vad åter beträffade reallinjen, så vore fordringarna i matematik och övriga realämnen betydligt lägre vid seminariet än vid de allmänna läroverken, vartill komme, att på grund av den vid seminariet rådande valfriheten många elever alls icke genomginge dessa kurser. Vidare erinrades, att avgångsexamen från semi- nariet icke vore underkastad offentlig kontroll av censorer. E t t beviljande av fram- ställningen skulle draga med sig liknande ansökningar från elever vid andra bild- ningsanstalter (folkskoleseminarier m. fl.), och härigenom skulle fara uppstå för att universitetens vetenskapliga nivå skulle sjunka. Seminariet arbetade för en speciellt pedagogisk utbildning, de allmänna läroverken hade att bibringa sina lärjungar en allmän mogenhet, och undervisningen vid seminariet hade sålunda att tillgodose ett helt annat syftemål än universitetsstudierna. E n ledamot gjorde gällande, att semi- nariets abiturienter hade fått en utbildning, som ställde dem i kunskaper och mognad fullt i jämnhöjd med studenter. I statssamskolorna komme seminariets elever att arbeta parallellt med adjunkter, och detta förhållande talade starkt för att åtmin- stone icke motarbeta samskollärarinnornas önskan att genom akademiska studier bliva sin läraruppgift mera vuxna.
Större akademiska konsistoriets i Lund majoritet (9 röster) avstyrker an- Större aka- sökningen, under det att densamma förordas av 7 ledamöter, bland dem av 3 med demtska kon- vissa. förbehåll. Därvid anfördes under den hållna överläggningen i huvudsak ena- j_lUn({ den 11 hända skäl, som inom filosofiska fakulteten framkommit, beträffande svårigheten april 1906.
att i detalj bedöma det inhämtade kunskapsmåttet, främst med hänsyn till den ut- sträckta valfriheten, seminarieutbildningens olikhet med gymnasieutbildningen, samt frånvaron av censorskontroll. Vidare framhölls, att den omständigheten, att semi- nariets elever tillerkänts behörighet till lärarbefattning vid samskolor ej kunde motivera, att de även i fråga om akademisk medborgarrätt likställdes med sina manliga kolleger. Denna kompetens hade givits dem för deras speciellt pedagogiska utbildning, och någon anledning för samskolans manliga adjunkter att känna sig generade av likställighet i kompetens med sina kvinnliga kamrater, vilka icke äga studenträttighet, förefunnes icke. Med samma skäl borde då petitionärerna hava anhållit att förklaras för filosofie kandidater, eftersom filosofie kandidatexamen fordrades för deras manliga kollegers kompetens. E t t bifall till framställningen skulle draga med sig betänkliga konsekvenser och universiteten komma att över- svämmas av ett för akademiska studier otillräckligt utbildat lärjungematerial.
12—231889
Det vore ock synnerligen olämpligt att företaga förändringar successivt i villkoren för inskrivning vid universitetet genom en lång rad av dispenser. Frågan härom borde avgöras i ett sammanhang, så att alla läroanstalter, vilka med samma rätt kunde göra anspråk på att dimittera lärjungar till universitetet, toges i be- traktande, att eventuell kontroll genomfördes enhetligt och att universitetets studie- plan inrättades i samklang med fordringarna för inskrivning.
A andra sidan angavs såsom huvudsakliga skäl för bifall till petitionärernas hemställan bland annat följande. Många av de seminarieutbildade lärarinnorna hade ett bestämt behov av sådan fortsatt utbildning, som endast vinnes vid universi- tetet. Det kunde tyckas, att avläggandet av studentexamen icke skulle erbjuda stora svårigheter för den seminarieutbildade lärarinnan. Men svårigheterna finge ej underskattas. För studentexamen fordrades disposition av en lång samlad tid för att aktualisera kunskaperna och tillfället återkomme endast två gånger varje år, vartill måste läggas de särskilda svårigheterna för privatister. En sådan fordran skulle omöjliggöra eller försvåra tillträdet till fortsatt utbildning och vore lämplig, endast om seminaristerna ej kunde anses kompetenta att tillgodogöra sig universitets- undervisningen, eller, därest en dylik kompetens ej fullt vore förvärvad, om de ej på enklare sätt kunde förvärva och styrka densamma. Jämväl gjordes gällande, att de, som genomgått seminariets tredje avdelning, ägde en sådan mogenhet. Den undervisning skulle vara särdeles dålig, som ej kunde till förmåga att tillgodo- göra sig universitetsutbildning utbilda det elevmaterial, som stode högre lärarinne- seminariet till buds. De allmänna läroverkens båda förefintliga linjer vore ej de enda tänkbara vägarna fram till mogenhet att följa universitetsundervisningen och ämnena latin och matematik icke en nödvändig förutsättning därför. Även semi- naristernas utbildningslinje förde fram till denna mogenhet. Sannolikt vore ju, att saknaden av insikter i latin kunde göra sig kännbar vid högre nyfilologiska och historiska studier, men detta vore dock knappast fallet i fråga om lägre examina och lägre studier i dessa ämnen, om praktiska synpunkter därvid tillämpades. Vore dylika kunskaper nödvändiga, kunde de förvärvas, när och till vilken grad de vore nödvändiga. En sådan utväg innebure intet nytt eller ovanligt, den användes ofta i ett flertal ämnen. Redan nu ägde realstudenter rätt att idka humanistiska studier.
Vore vitsordade kunskaper i latin nödvändiga, kunde dessa vinnas genom intyg av lektor i klassiska språk och den betungande omvägen genom studentexamen in- besparas. Samma uttalanden ägde även tillämpning på seminaristernas bristande utbildning i matematik. De seminarieutbildade lärarinnornas strävan efter fort- satt utbildning vore något berömvärt, som universitetsmyndighetérna hade all an- ledning ställa sig välvilliga emot. Eventuellt kunde stipuleras skyldighet för dem att vid inslående på vissa studieområden prestera intyg från vederbörande lektor vid högre allmänt läroverk rörande visst kunskapsmått i latin.
Likaledes hävdades, att seminariets abiturienter borde bedömas som huma- nister; som sådana saknade de latin men hade till ersättning en obestridlig över- lägsenhet i levande språk, något som vore en synnerlig hjälp vid universitets- studier. Det vore icke lämpligt att ställa seminariet under censorer, vilka måhända skulle fordra en viss likformighet mellan seminariet och elementarläroverken. I stället borde seminariet ställas under särskild med seminariets uppgifter och arbets- sätt förtrogen inspektion.
Obetingad tillstyrkan har petitionen rönt av Karolinska institutets lärar- Karolinska kollegium i utlåtande den 15 februari 1906. Det vore enligt kollegiets mening ett ^arkolle- betydelsefullt samhällsintresse, att lärarinnekåren bleve väl utbildad och övad för g[wm fien ^5 sin verksamhet och samtidigt så kunskapsrik som möjligt. Det vore ock otvivel- februari aktigt, att den seminarieutbildade lärarinnan fullt ut nått samma allmänna kunskaps- 1W)t>- nivå och intellektuella utbildning, som den, vilken vinnes genom studentexamen.
Undervisningen vid seminariet skedde till stor del genom föreläsningar, och semi- naristerna hade därför större förutsättningar än nyblivna studenter att följa den akademiska undervisningen. Med avseende på mogenhet och ålder stode de ej till- baka för studenterna. Olikformigheten mellan seminariekursen och skolkursen borde icke lägga principiella hinder i vägen för seminaristernas tillträde till universiteten.
Petitionärerna förutsatte själva komplettering i en del fall, men sådan borde icke krävas i den utsträckning, att den verkade avskräckande. Med avseende på de medi- cinska studierna åtminstone syntes svårigheter icke finnas att bifalla framställ- ningen. Lärarkollegiet utginge dock ifrån att medicinsk-filosofisk examen skulle av- läggas. Studentbetyg i latin borde fordras, så länge sådant betyg krävdes för medicinsk-filosofisk examen. I matematik ansåges seminariets kurser väl motsvara studentkursen i ämnet å latinlinjen B. Inträdesfordringarna i botanik, zoologi, fysik och kemi jämte den obligatoriska kursen i dessa ämnen i seminariet hade den omfattning, att seminaristerna därpå kunde grunda sina studier för medicinsk- filosofisk examen, och komplettering ansåges icke erforderlig, även om ämnena i fråga bortvalts i tredje avdelningen vid seminariet.
Icke heller styrelsen för och lärarrådet vid Stockholms högskola hade något Lärarrådet att erinra mot ett bifall. Förutsättningarna för framgångsrika universitetsstudier „ j ^ S ^ vore mindre att söka i vissa bestämda kunskapsprov än i en allmän mogenhet^och Stockholms vana vid ett självständigt studiearbete. Anlades en sådan måttstock, borde ifråga- högskola be- varande seminariebildning enligt lärarrådets mening icke anses underlägsen den, som cember 190o.
representerades av mogenhetsexamen. I vissa ämnen, t. ex. matematik och fysik, förutsattes för universitetsstudier större kunskapsfordringar, än vad som inhäm- tades vid seminariet, men med jämförelsevis ringa svårighet kunde nog, vad som bruste, utfyllas. Det vore emellertid av vikt, att lärarinnor hade tillfälle till veten- skapliga studier och såmedelst kunde höja sin bildningsnivå, och det låge i sam- hällets intresse, att vägen till vetenskaplig bildning, såvitt möjligt, jämnades för lärarinnorna, åt vilka en viktig del av det kommande släktets uppfostran skulle an- förtros.
I det yttrande, som av lärarrådet vid Göteborgs högskola avgivits den 3 Lärarrådet februari 1906, framträda skilda uppfattningar i den föreliggande frågan._ Majori- vfel°™ 'ffi teten (6 ledamöter, däribland rektor) hävdade, att ansökningen kunde tillstyrkas Göteborgs beträffande från högre lärarinneseminariet utgångna elever, vilka förutom betyg om högskola godkända kunskaper i de för seminariet obligatoriska läroämnena även företedde februari och sådant betyg i tyska, vare sig från någon av seminariets årsavdelningar eller från aPnl m)h- förut genomgången högre flickskola. Av minoriteten (6 ledamöter) gjorde fyra
ledamöter gällande, att framställningen borde utan villkor förordas, medan två ledamöter funno densamma böra avstyrkas. Reservation finnes till protokollet an- förd av två ledamöter under hemställan om bifall till petitionen. Tillika uttalade
lärarrådet, att för vissa akademiska examina eventuellt erforderliga fyllnadspröv- ningar lämpligen kunde förläggas till högre allmänt läroverk eller gymnasium.
Jämväl inom högskolans styrelse hava skilda meningar kommit till uttryck så till vida, att fyra ledamöter förordat bifall till framställningen utan villkor, två ledamöter anslutit sig till den av lärarrådets majoritet hävdade ståndpunkten och två ledamöter velat avstyrka petitionärernas hemställan.
Universitets- I det av universitetskanslern den 21 maj 1906 avgivna yttrande framhålles.
kanslern^den a^ <Ja de n gjorda framställningen i främsta rummet avsåge studier inom filosofisk ' fakultet, syntes särskilt avseende böra fästas vid de yttranden, som avgivits av de
filosofiska fakulteterna. Väl måste medgivas, att den mogenhet, som vunnes medelst genomgående av lärarinneseminariet, kunde vara fullt jämngod med, om icke över- lägsen den, som mogenhetsexamen förlänade. Men lika visst torde vara, att på grund av de vid seminariet föreskrivna kursernas för ett visst levnadskall lämpade, täm- ligen ensidiga beskaffenhet och den i samband härmed stående, vid seminariet stad- gade rättigheten för eleverna att bortvälja vissa ämnen kunde för de därifrån ut- gångna lärarinnorna förefinnas vissa luckor i deras utbildning av beskaffenhet att för dem försvåra eller på åtskilliga områden rentav omöjliggöra ett fruktbringande akademiskt studiearbete. E j heller ansåges det kunna skäligen åläggas universitets- lärarna att vid examination av elever, utgångna från speciell läroanstalt, i varje särskilt fall pröva, huruvida examinanden besutte sådana grundläggande kunskaper i det förevarande ämnet, vilka inginge i fordringarna för mogenhetsexamen och så- lunda för andra examinander kunde förutsättas såsom redan inhämtade.
Om kanslern sålunda måste motsätta sig, att den föreliggande framställ- ningen bifölles utan inskränkning, syntes däremot hinder i och för sig icke böra möta att medgiva rätt för dem, som genomgått seminariets tredje avdelning, att efter nödig komplettering i kurserna till mogenhetsexamen på latinlinjen B eller på real- linjen inskrivas som studerande vid universitetet eller högskolan och där avlägga examina, Detta vore fastmer önskvärt ur den synpunkten, att det måste ligga i universitetens och högskolornas sanna intresse att låta så många som möjligt bliva delaktiga av den undervisning, som där lämnades. Kanslern ansåge vidare för sin del, att, därest ett dylikt tillstånd kunde lämnas, det vore att föredraga, om detta skedde genom allmänt stadgande och ej genom beviljande av dispensansökningar.
Gåves ett sådant allmänt stadgande, syntes dess tillämpning böra övervakas antingen genom samma censorer, som av Kungl. Maj:t förordnats att deltaga i ledningen av mogenhetsexamina, eller ock på något annat sätt, som kunde finnas lämpligare. T y kanslern kunde ej inse, varför seminariet i sådan händelse borde fritagas från en kontroll, som vore föreskriven för alla andra läroanstalter, vilka utbildade lärjungar för mogenhetsexamen. Men petitionen i dess nuvarande skick kunde efter kanslerns mening icke bifallas.
Överstyrel- I följd av remiss den 30 maj 1906 avgav dåvarande överstyrelsen för rikets sen för rikets allmänna läroverk utlåtande i ärendet den 14 juli 1908. I detta erinrar överstyrelsen roverkden 14^^ e n D o r
Ja i 1 o m dess den 15 maj 1908 överlämnade förslag till nytt reglemente för
juli 1908. seminariet, enligt vilket seminariet skulle omfatta två kurser i följd, en lägre, om- fattande två ettåriga avdelningar, en högre tvåårig. Seminariekursen skulle alltså om förslaget antoges, bliva fyraårig för samtliga elever, och i den högre kursen
skulle tillfälle beredas eleverna att i sina huvudämnen bedriva mer omfattande själv- ständiga studier, än i det treåriga varit möjligt. P å grund härav och med hänsyn jämväl till övriga bestämmelser i förslaget i fråga ansåg överstyrelsen erforderlig kompetens hos den. som genomgått det eventuellt omorganiserade seminariet, finnas för erhållande av den rätt, varom sökandena anhållit.
Vad åter anginge lärarinna, som redan avlagt avgångsexamen från semina- riets tredje avdelning enligt dittills gällande bestämmelser, funne överstyrelsen rätt till inskrivning som studerande vid universitetet böra tillkomma sådan lärarinna, endast för det fall hon fördjupat sina studier genom att komplettera sin examen på sätt i förslaget om efterprövning säges.
E n ä r Kungl. Maj:ts förslag om utsträckande av högre lärarinneseminariets Överstyrel- utbildningskurs till att omfatta fyra år icke vunnit riksdagens bifall, anbefalldes sen förrikets öArerstyrelsen den 9 augusti 1909 att avgiva förnyat utlåtande i nu förevarande lur^erk^den ärende. ^ 30 november
I detta sitt utlåtande, avgivet den 30 november 1911, erinrar överstyrelsen 1911.
om att genom nådiga brevet den 21 april 1911 fastställts, att seminariet skall om- fatta en ettårig lägre samt en tvåårig högre kurs. Vid förevarande frågas bedömande gälde det främst att tillse, huruvida lärarinneseminariets elever kunde anses besitta
»den grad av allmänbildning samt den förmåga av fruktbärande självstudier och mognad i omdömet, som måste anses som en nödvändig förutsättning för ett fram- gångsrikt universitetsstudium», varvid överstyrelsen begränsade sitt yttrande att gälla eventuell rätt att avlägga examina inom filosofisk fakultet.
För inträde vid seminariet föreskreves, dels att vederbörande fyllt eller under kalenderåret fyllde 18 år, dels vissa kunskapsprov, i huvudsak motsvarande ford- ringarna i olika ämnen för godkänt avgångsbetj-g från högsta klassen av statens nor- malskola, men beträffande ämnena matematik, biologi, fysik och kemi i stort sett fordringarna för realskolexamen. De, som vunne inträde, finge sedan i en ettårig obligatorisk kurs sin allmänbildning ytterligare befäst och utvidgad genom deltagan- de i undervisningen i minst nio läroämnen av vilka religionslära, svenska språket och litteraturen, psykologi och logik, fysiologi samt ett av de främmande språken vore för alla obligatoriska. I en högre tvåårig kurs finge eleverna tillfälle att genom mer omfattande och självständiga studier förvärva för deras lärarinneverksamhet erforderliga specialkunskaper i minst tre läroämnen utom pedagogik samt att vinna praktisk utbildning för ovannämnda verksamhet. Studiernas begränsning till ett fåtal ämnen, föreskriften om att undervisningen må i viss utsträckning meddelas ge- nom vetenskapligt lagda föreläsningar, bestämmelserna rörande lärarinneexamen och den av överstyrelsen fastställda studieplanen gjorde det tydligt, att elevernas special- studier komme att gå vida utöver fordringarna för studentexamen.
E n efter seminariets omorganisation genomgången seminariekurs syntes där- för också garantera ej blott erforderlig mognad och allmänbildning utan även och framför allt förmåga av fruktbärande självstudier, varför överstyrelsen ansåge sig böra tillstyrka, att seminarieelev, som avlagt lärarinneexamen, sedan seminariets om- organisation blivit fulländad, under vissa villkor måtte erhålla rätt att inskrivas vid universitet. Beträffande dessa villkor hade från en del håll framförts tanken, att den seminarieutbildade lärarinnan borde underkasta sig komplettering vid all- mänt läroverk efter fordringarna för studentexamen i sådana ämnen, som inginge i
f3—231889
denna examen men som ej ingått i vederbörandes lärarinneexamen. Med hänsyn till vad överstyrelsen anfört rörande seminarieelevernas allmänbildning, förmåga av självstudier o. s. v., och då möjlighet funnes att vid seminariet förvärva kunskaper i de olika ämnena till omfattning överstigande fordringarna för studentexamen, borde enligt överstyrelsens mening en annan utväg väljas. För den äskade förmånen borde fordras, att en seminarieutbildad lärarinna för undergående av akademisk examen inom filosofiska fakulteten i ämne, som motsvarade läroämne å lärarinneseminariet.
skulle i det motsvarande läroämnet förete godkänt avgångsbetyg från tredje avdel- ningen eller betyg över godkänd efterprövning enligt fordringarna för lärarinne- examen. Överstyrelsen framlade ock ett detaljerat förslag rörande de skilda studie- ämnenas motsvarighet i filosofiska fakultetens examensämnen. Vad särskilt de klas- siska språken beträffar, borde föreskrivas, att studerande skulle genom intyg av universitetslärare i vederbörligt språk styrka sig äga de för studentexamen eller fyll- nadsprövning till denna examen i ämnet erforderliga insikter.
Vad angår särskilda kunskaper för rätt att undergå examen i sådana ämnen, som av överstyrelsen icke blivit särskilt omnämnda, ävensom beträffande särskilda kunskapsfordringar för erhållande, av visst betyg i filosofisk examen borde gälla vad i tillämpliga delar funnes föreskrivet i § 4 i stadgan angående filosofiska examina rörande förkunskaper i visst fall.
Vidkommande därefter frågan, huruvida samma förmån borde tillerkännas även sådana lärarinnor, som utexaminerats från seminariet enligt nådiga reglementet den 6 augusti 1864 med däri efter hand gjorda förändringar, d. v. s. före seminariets omorganisation, vore att bemärka, att fordringarna för avgångsexamen successivt blivit skärpta. Sålunda hade eleverna under senare år i det hela fått en mera för- djupad fackutbildning och därmed också större förmåga av självstudium vid univer- sitetet, än tidigare varit förhållandet, men att uppdraga en bestämd gräns mellan olika årsavdelningar i detta avseende läte sig icke göra. I det hela kunde sägas, att den i och för sig goda fackutbildning, som före omorganisationen kommit eleverna till del inom seminariets obligatoriska avdelningar, icke kunnat få samma utsträck- ning som senare, men att allmänbildningen så till vida varit bättre tillgodosedd, som en mera utsträckt valfrihet först medgivits i tredje avdelningen. Överstyrelsen redo- gör därefter för obligatoriska och valfria ämnen i de olika avdelningarna såväl en- ligt äldre som enligt dåvarande bestämmelser och framhåller, att fordringarna för dittillsvarande avgångsexamen, jämförda med fordringarna för studentexamen i vissa ämnen, såsom modersmålet, filosofi och de främmande levande språken, varit högre än fordringarna för studentexamen i motsvarande ämnen och i de flesta övriga äm- nen med dessa fordringar fullt jämförliga. Endast i ämnena fysik och kemi hade kurserna icke fullt nått upp till de för studentexamen erforderliga, i matematik hade de närmast motsvarat kurserna i studentexamen å latinlinjen B.
E t t stort antal från seminariets tredje avdelning utexaminerade elever hade emellertid i ett eller flera ämnen genomgått den år 1891 upprättade fjärde årskursen.
där studiernas omfattning i de särskilda ämnena kunde jämställas med fordringarna för filosofie kandidatexamen.
Av den lämnade utredningen ansåg överstyrelsen framgå, att även beträffande nu ifrågavarande grupp från seminariet utexaminerade lärarinnor gällde, att ej blott nödig allmänbildning och mognad utan även förmåga av självständiga studier åt- minstone i de flesta fall torde förefinnas, varför jämväl dessa elever borde erhålla
den begärda förmånen. Med hänsyn till de relativt begränsade kurserna i fysik och kemi borde emellertid, utöver vad överstyrelsen föreslagit beträffande från det om- organiserade seminariet utexaminerade lärarinnor, för avläggande av universitets- examen i något av ämnena fysik och kemi krävas betyg över godkänd efterprövning enligt fordringarna för lärarinneexamen eller godkänt betyg från seminariets val- fria fjärde avdelning i respektive ämne.
Överstyrelsen framhåller slutligen, att frånvaron av censorskontroll ej torde behöva hindra petitionens beviljande. Det tillkomme överstyrelsens medlemmar att, så långt deras tid det medgåve, personligen följa avgångsexamen vid seminariet.
Då vidare lärarinneexamen numera anordnades så, att den för varje elev bestode av ett antal olika tentamina, fördelade på olika tider av läsåret, vore det omöjligt att anordna en censorskontroll, motsvarande den vid studentexamen.
Sedan från seminariets tredje avdelning utexaminerad lärarinna tillerkänts be- hörighet till lärarinnebefattning vid samskola och sådana lärarinnor alltså vore jäm- ställda med lärarinnor, som förvärvat denna behörighet genom akademisk examen och provar, syntes den i ansökningen ifrågasatta behörigheten vara av helt och hållet ideell natur. Petitionen finge tolkas såsom ett bevis på befintligheten av starka bild- ningsintressen hos en stor del av vår lärarinnekår, vilket ytterligare garanterade, att eventuella universitetsstudier för dem skulle bliva fruktbärande. Det vore därför ett viktigt samhällsintresse att bereda ökade möjligheter för lärarinnor att vid uni- versitetet nå en högre vetenskaplig utbildning. Härigenom befordrades i hög grad flickskolornas och samskolornas utveckling. Till sist erinrar överstyrelsen om att överstyrelsen redan i skrivelse den 10 februari 1911 hemställt om behörighet under vissa villkor för kvinna till adjunktstjänst vid allmänt läroverk och ordinarie ämnes- lärartjänst vid högre lärarinneseminariet. Under förutsättning att detta förslag bi- fölles, skulle medgivandet av nu förevarande förmån bliva av ännu större betydelse ej blott för dem, som utexaminerats från högre lärarinneseminariet, utan även från samhällets synpunkt.
I särskilt yttrande till överstyrelsens protokoll hava chefen och en ledamot ut- talat, att de icke delade överstyrelsens mening i fråga om de lärarinnor, som ut- examinerats i enlighet med den äldre organisationen av seminariet. Undervisningen vid seminariet hade visserligen under tidernas lopp successivt undergått partiella för- ändringar i syfte att införa ett mera koncentrerat fackstudium i de olika ämnena och sålunda i viss mån närmats till den nya organisationen. Det funnes därför många enligt den gamla organisationen utexaminerade lärarinnor, som i fråga om förutsätt- ningar för universitetsstudier vore fullt jämställda med dem, som utexaminerades ef- ter omorganisationen, men då det vore omöjligt att uppdraga en allmän gräns, inom vilken ett mera genomfört fackstudiesystem kunde sägas hava tillämpats beträffande utexaminerade elever, vore det lämpligast, om frågan om dessa äldre lärarinnors till- träde till universitetet löstes individuellt genom särskilda dispenser.
Den ovan berörda av flick- och samskoleföreningens centralstyrelse ingivna framställningen har icke varit föremål för remiss till vederbörande myndigheter.
3. Kommissionen.
Allmänna j )e föreliggande framställningarna avse formellt en allmän rätt för de från synpun er. jjögre lärarinneseminarium utexaminerade lärarinnorna att vid universitetet bedriva studier och där avlägga examen. Emellertid giver den för detta yrkande anförda motiveringen vid handen, att såväl de ursprungliga petitionärerna som flick- och samskoleföreningens centralstyrelse alldeles bestämt haft för ögonen den föreslagna åtgärdens betydelse ur synpunkten av de ifrågavarande lärarinnornas fortbildning i vetenskapligt avseende för framtida verksamhet i skolans eller överhuvud i under- visningens tjänst. Vid sådant förhållande och med hänsyn till kommissionens upp- gift i det hela har det synts naturligt, att den föreliggande frågan begränsas på ett sätt, som kan finnas ur olika synpunkter mest ändamålsenligt. För kommissionen står det därvid klart, att det icke kan utgöra något samhällsintresse, att eventuellt fortsatta studier inriktas på en annan levnadsbana än den, vilken här ifrågavarande lärarinnor beträtt och för vilken de genom statens åtgöranden och kostnader erhållit utbildning. Efter kommissionens uppfattning kunna sålunda vid här förevarande spörsmåls bedömande lämnas å sido eventuella önskemål hos enskilda individer att vinna utbildning inom de juridiska och medicinska fakulteterna. Vad åter angår fortsatta teologiska studier, lär det få anses rimligt, att de för kristendomslärarens kall utbildade lärarinnorna icke berövas de möjligheter att vinna fortsatt utbildning.
som kunna komma att stå lärarinnor inom skolans övriga, filosofiska fakulteten till- hörande, ämnesområden till buds.
Vid intagandet av denna allmänna ståndpunkt har kommissionen ytterligare beaktat, att det grundläggande spörsmålet, huruvida och i vad mån eleverna vid av- gången från högre lärarinneseminariet besitta kunskaper och mogenhet, som kunna anses i det hela likvärdiga med de från de allmänna läroverken utexaminerade stu- denternas, låter sig väsentligen lättare överblickas och säkrare bedömas, därest frå- gan begränsas i överensstämmelse med här antydda tankegång. Den föregående ut- bildningen är nämligen omedelbart inriktad på att utgöra en förberedelse för en bli- vande lärarverksamhet, och torde det under dessa omständigheter få anses ligga i sakens natur, att prövningen av det vunna utbildningsresultatets värde med hänsyn till fortsatta studier kan erhålla fastare hållpunkter, om det förutsattes, att dessa studier bedrivas med tanke på ett vidare fullföljande av den föresätta uppgiften, än om det skulle gälla en väsentligen annan levnadsbana med helt andra krav.
Vidare får icke heller förbises, att en dylik begränsning jämväl ur den syn- punkten måste vara av betydelse, att ett tillmötesgående i en eller annan form av framställningen icke kan sägas erhålla den prejudicerande innebörd,' som onekligen skulle bliva fallet, därest frågan komme att gälla ett generellt eftergivande av de villkor, som hittills reglerat tillträdet till universitetet.
Då kommissionen går till realprövningen av det föreliggande ärendet, sker det således under den förutsättningen, att en eventuell rätt att efter genomgång av sta- tens högre lärarinneseminarium bedriva studier och avlägga examen vid universitet avser studier och examen inom teologisk eller filosofisk fakultet,
Innan kommissionen emellertid ingår på ett övervägande av huvudspörsmålet, har det befunnits ändamålsenligt att först närmare undersöka, huruvida den ifråga-
satta rätten må kunna tillkomma samtliga från statens högre lärarinneseminarium under olika organisationsförhållanden utexaminerade lärarinnor eller om, på sätt i särskilt uttalande till läroverksöverstyrelsens utlåtande föreslagits, ett eventuellt medgivande bör omfatta allenast den grupp av eleverna i fråga, som avlagt avgångs- examen efter seminariets senaste omorganisation.
I detta avseende vill kommissionen erinra därom!, att den jämförelse, som måste bilda grundvalen för ett ställningstagande till huvudspörsmålet, väsentligen försvå- ras. därest man städse måste hava för ögonen de skiljaktiga förhållanden, under vilka avgångsexamen under olika tidsperioder avlagts. Den vid ärendets föregående be- handling åvägabragta utredningen har lämnat stöd för den uppfattningen, att, om än ett stort antal av de tidigare utexaminerade lärarinnorna vid avgången från se-
minariet besuttit icke blott grundliga och omfattande kunskaper i ett icke obetyd- ligt antal ämnen utan jämväl en solid allmänbildning och en obestridlig mogen- het. förhållandena dock varit icke blott så avvikande från de nu rådande utan ock i de skilda fallen så väsentligt växlande, att det erbjuder stora svårigheter att åväga- bringa en lösning, som medgiver samtidig tillämpning på såväl de tidigare gällande förhållandena som de nuvarande. Då därtill kommer, att ett generellt medgivande i en eller annan form för jämväl de före den genom nådiga brevet den 19 augusti 1910 föreskrivna omorganisationen från seminariet avgångna eleverna, i betraktande av den tid, som numera förflutit från nämnda omorganisations ikraftträdande, icke torde vara av någon mera avsevärd praktisk betydelse, synes det kommissionen icke ägnat att medföra alltför stora olägenheter, om den ifrågasatta rätten att vid uni- versitetet avlägga examen för dessa elevers vidkommande blir beroende av individuell prövning i varje särskilt fall, under beaktande självfallet av de synpunkter, kom- missionen i det följande går att framlägga. Med hänsyn till det här anförda anser kommissionen ändamålsenligt, att det färdiggande spörsmålet begränsas att gälla frågan, huruvida och i vad mån elever, utexaminerade från statens högre lärarinne- seminarium efter läroanstaltens senaste omorganisation, må erhålla allmän rätt att inom teologisk eller filosofisk fakultet bedriva fortsatta studier och där avlägga examen.
> •
Av grundläggande betydelse vid ståndpunktstagandet till det sålunda fixerade Utbildnings- spörsmålet måste givetvis för kommissionen, liksom tidigare för de i ärendet hörda ^ ^ j , ^ , ^ myndigheterna, vara att närmare klargöra det vid högre lärarinneseminariet upp- dess förhål- nådda utbildningsresultatets förhållande till den genom studentexamen vitsordade lande till utbildningen. I detta avseende har den tidigare utredningen varit nog så omfat- studentexa- tande, om ock meningarna därunder ofta starkt brutit sig mot varandra. Vad som
t berörda angelägenhet från universitetsmyndigheternas sida anförts, har emellertid uteslutande hänfört sig till de förhållanden, vilka voro rådande före seminariets se- naste omorganisation, och äger av denna anledning icke längre tillämplighet. Där- emot har läroverksöverstyrelsen i sitt förnyade utlåtande den 30 november 1911 åvägabragt en detaljerad utredning rörande såväl de nuvarande seminariekursernas omfattning och läggning som ock dessa kursers förhållande till de vid läroverken genomgångna,
Kommissionen har för egen del varit angelägen att med ledning av översty- relsens berörda utredning och i övrigt tillgängliga handlingar ingå i en allsidig un-
f4— 231889
dersökning av seminariets nuvarande organisation och den utbildning, som dess elever förvärvat vid avgången från läroanstaltens treåriga kurs.
I detta avseende vill kommissionen erinra, att, jämlikt kungl. breven den 19 augusti 1910 och den 21 april 1911. undervisningen vid seminariet från och med läsåret 1910—1911 skulle anordnas dels i en ettårig lägre kurs med huvudsaklig uppgift att befästa och utvidga elevernas allmänbildning, dels i en tvåårig högre kurs med särskild uppgift att utöver omfånget för denna bildning bereda eleverna tillfälle att genom mer omfattande och självständiga studier förvärva för deras bli- vande lärarinneverksamhet erforderliga specialkunskaper i vissa ämnen, ävensom att praktiskt utbilda dem för denna verksamhet. Denna omorganisation har sedermera successivt genomförts under läsåren 1910—-1913.
För inträde i seminariets lägre kurs erfordras särskild skriftlig och muntlig prövning, och skall därvid den sökande i de olika ämnena ådagalägga kunskaper, i huvudsak motsvarande fordringarna för godkänt avgångsbetyg från normalskolans högsta (åttonde) klass. Beträffande omfattningen av berörda fordringar torde gälla, att de i de humanistiska ämnena går utöver de för realskolexamen föreskrivna kur- serna, i vissa ämnen ganska väsentligt, medan i fråga om de naturvetenskapliga äm- nena och matematik fordringarna för realskolexamen icke till fullo uppnås.
I seminariets lägre kurs förekomma läroämnena religionslära. svenska språ- ket och litteraturen, tyska, engelska, franska, psykologi och logik, historia med sam- hällslära, geografi, biologi, fysiologi, fysik med astronomi, kemi med geologi samt matematik och därjämte övningsämnena teckning, sång och gymnastik. Av nämnda 13 läroämnen må elev kunna utesluta högst 4, med den begränsningen likväl, att samtliga elever skola deltaga i undervisningen i religionslära, svenska språket och litteraturen, psykologi och logik, fysiologi samt ett av de främmande språken. Samt- liga elever åtnjuta alltså under det första seminarieåret utvidgad undervisning i minst 9 läroämnen, vilka alla med ett undantag hava sin motsvarighet i de å gym- nasiets timplan upptagna.
Inom seminariets högre kurs förekomma följande ämnen: pedagogik, reli- gionsvetenskap, svenska, tyska, engelska, franska, litteratur- och konsthistoria, hi- storia med statskunskap, geografi, hälsolära med skolhygien, zoologi, botanik, kemi med mineralogi och geologi, fysik med astronomi samt matematik. Dessutom före- komma samma övningsämnen som i den lägre kursen. Av de nämnda läroämnena skola i varje elevs särskilda studiekurs ingå, förutom pedagogik och hälsolära med skolhygien samt ett fritt valt ämne, minst två andra ämnen, valda enligt närmare givna föreskrifter. Undervisningen i den högre kursen omfattar alltså minst tre läroämnen förutom pedagogik och hälsolära med skolhygien, varjämte varje elev un- der första året i den högre kursen skall deltaga i en övningskurs i svenska språket, omfattande skriftlig och muntlig framställning.
Genom de undersökningar, som av kommissionen gjorts beträffande undervis- ningen i de olika ämnena vid seminariet, bland annat genom inhämtande av upplys- ningar från seminariets lärare, kan det till en början anses fastslaget, att de utexa- minerade elverna i de i den högre kursen ingående ämnena besitta kunskaper, som i fråga om samtliga ämnen mer eller mindre överstiga de genom studentexamen vits- ordade, i vissa ämnen till och med äro jämförliga med de för filosofisk ambetsexamen krävda, om det ock givetvis gäller, att kurserna för ett högre betyg i avgångsexamen vid lärarinneseminariet motsvara kurserna för ett lägre betyg i ambetsexamen. Enär
emellertid de i varje elevs examen ingående ämnena i regeln företräda ett relativt begränsat område, måste jämväl tagas i betraktande de i-den lägre kursen inhämtade kunskaperna. Beträffande de i densamma förekommande humanistiska sakämnena, religionslära, svenska språket och litteraturen, psykologi och historia, torde anled- ning förefinnas att göra. gällande, att kunskaperna i svenska och psykologi nå utöver fordringarna för studentexamen samt i religionslära och historia i det hela kunna an- ses vara likvärdiga med i denna examen fordrade kunskapsmått, även om kurserna delvis hava. en annan läggning. Det senare omdömet torde även gälla beträffande ämnet geografi. Såsom nyss framhållits, studeras i den lägre kursen obligatoriskt ett av språken tyska, engelska och franska, De resultat, som därvid vinnas, kunna beträffande de båda förstnämnda språken fullt jämföras med de i studentexamen uppnådda. Och för franskans del lärer det få anses obestridligt, att fordringarna, nå ell gott stycke därutöver.
I detta sammanhang bör erinras, att, enligt vad erfarenheten giver vid handen, årligen ett antal av seminariets elever i den lägre kursen medtager samtliga tre främ- mande språk. -Och av dem, som i sagda kurs endast studera två språk, hava flera för sitt studium valt även det språk, vilket i flickskolan inträtt som det tredje. An- talet av dem, vilkas studier i sistnämnda språk äro inskränkta till skolkursen, är så- lunda tämligen begränsat. Till belysning av dessa förhållanden vill kommissionen meddela följande sammanställning, avseende femårsperioden 1918—1923.
Läsår
1 9 1 8 - 1 9 1 9 1 9 - 2 0 1920—SI 1 9 2 1 - 2 2 1 9 2 2 - 2 3
Antal elever i lägre kursen med
tre språk
.
5 4 5 2
med två språk
16 14 10 13 19
med två språk, av vilka det ena
är det tredje skolspråket
3 7 2 6 7
Samtliga
23 22 19 26 24
Svagare är onekligen de matematisk-naturvetenskapliga ämnenas ställning.
Sålunda torde i fråga om biologi kunskapsmåttet närmast vara jämförligt med andra gymnasieringens, i fysik med första latinringens, och i kemi synes kursen icke fullt nä upp till den för realskolexamen stadgade. Beträffande slutligen matematik när- mar sig kursen i det hela den i latingymnasiets första och andra ringar meddelade.
Om hänsyn icke tages allenast till kunskapsområdets utsträckande över ett flertal ämnen utan jämväl till en fördjupad allmänbildning, torde eleverna i det hela vid av- gången från högre lärarinneseminariet i detta avseende besitta ett bestämt företräde framför i vart fall genomsnittsstudenten. Och vad angår förutsättningar för och förmåga av självständiga studier, lärer det få anses genom den föreliggande utred- ningen till fullo vitsordat, att eleverna i fråga genom arbetets hela läggning och in- riktning äro avsevärt överlägsna studenterna,
Mot den värdesättning, som här förekommit, torde emellertid kunna invändas, dels att seminarieeleverna genom frånvaron av kunskaper i latin och i vissa fall
jämförelsevis svaga kunskaper i ett av de tre kulturspråken äro studenterna under- lägsna, dels också att examen från högre lärarinneseminariet icke såsom student- examen är ställd under kontroll av särskilda censorer.
I berörda avseenden kan emellertid framhållas, att kunskaper i latin icke för studenterna utgöra ett oeftergivligt villkor för tillträde till universitetet, Och vad språkkunskaperna i övrigt beträffar, håller kommissionen före, att eleverna från högre lärarinneseminariet i det hela icke kunna anses underlägsna studenter. Jäm- väl för många av de senare kan det på grund av gällande bortvalsrätt understundom inträffa, att kunskaperna i det tredje språket äro mycket ofullständiga. För övrigt torde det gälla, att, i den mån kunskaper i tre främmande språk äro nödvändiga förut- sättningar för fortsatta studier inom vissa ämnesomåden, eventuella brister i detta avseende lära utgöra ett bestämt hinder för bedrivande av sådana studier, vadan un- der alla omständigheter någon fara för den vetenskapliga nivåns sjunkande icke kan uppstå därigenom, att här förevarande framställningar vinna beaktande.
Det bör emellertid här särskilt betonas, att den värdesättning kommissionen ovan lämnat rörande de från högre seminariet utexaminerade lärarinnornas allmän- bildningskvalifikationer har avseende på en med goda vitsord genomgången semina- riekurs. Efter vad som inhämtats, gäller denna värdesättning det övervägande fler- talet elever, vilket i och för sig icke är ägnat att överraska, då man besinnar att kon- kurrensen vid inträdesexamen i regeln varit stark och urvalet alltså strängt. Emel- lertid har det enstaka år inträffat — och det låter sig givetvis icke uteslutas, att enahanda förhållande jämväl i framtiden kan komma att göra sig gällande — att på grund av olika omständigheter antalet inträdessökande varit så ringa, att det icke varit möjligt att med nödig skärpa tillämpa de grunder vid urvalet, som eljest varit bestämmande, vilket i sin mån återverkat på elevmaterialets beskaffenhet. Med hän- syn härtill synes det, till förekommande av att svaga elever undantagsvis skulle kun- na erhålla tillträde till universitetet, böra stadgas, att vederbörande elev skall med goda vitsord hava genomgått den högre kursen. Lämpligen torde i detta avseende böra gälla, att elev skall i denna kurs genomsnittligt hava uppnått minst betyget med beröm godkänd i de däri ingående läroämnena, ett krav som hittills endast un- dantagsvis icke fyllts. Genom ett dylikt villkor böra efter kommissionens uppfatt- ning alla betänkligheter beträffande den avlagda examens värde såsom kvalifikation för tillträde till universitetet bliva undanröjda,
Vidkommande därefter frånvaron av särskild censorskontroll vid högre lära- rinneseminariets avgångsexamen torde det till en början förtjäna erinras därom.
att den uppgift, som censorsinstitutionen vid de allmänna läroverken närmast har att tillgodose, nämligen att åvägabringa ett enhetligt bedömande vid olika läroanstalter.
här icke föreligger. Och i den mån kontroll rörande utbildningsresultatet och betygs- sättning må anses erforderlig, torde en sådan uppnås genom det övervakande, som i berörda hänseende särskilt åligger skolöverstyrelsen. Det må till slut icke lämnas oanmärkt, att, då det allmänna funnit sig kunna tillägga de av seminariet utfärdade avgångsbetygen kompetensvärde för maktpåliggande ordinarie befattningar i statens tjänst utan att för sådant ändamål påkalla någon ytterligare kontroll, så lär det knappast kunna med fog göras gällande, att en utsträckt kontroll skulle vara av be- hovet påkallad för att avgångsbetygen i fråga må kunna skänka behörighet för fort- satta studier vid universitetet.
Med det nu sagda har kommissionen velat angiva, att kommissionen icke ur
