Juridiska institutionen
Höstterminen 2020
Examensarbete i processrätt
30 högskolepoäng
Den svenska
grupprättegångslagstiftningen — Ett
tidigt och outvecklat exemplar?
Analys av den svenska lagstiftningen i ljuset av den europeiska
utvecklingen
The Swedish Class Action Regime — An
Early and Undeveloped Example?
Analysis of the Swedish Legislation in the Light of the European
Development
Justice is open to all; like the Ritz Hotel
Abstract
The Swedish procedural legislation on class actions before general courts, GrL, was when coming into force in January 2003 the first generally applicable class action regime of continental Europe. However, it seems, it was never used in any notable extent. In this thesis I have analysed GrL, it’s potential flaws, how it could be affected by the ongoing EU legislative procedure of establishing a directive regarding representative actions for the protection of the collective interests of consumers, and what the Swedish legislator could potentially learn from the Dutch model being primarily based on a regime of mass settlements.
Innehållsförteckning
Abstract ... 5 Förkortningslista ... 11 Förord ... 15 1 Inledning ... 17 1.1 Bakgrund ... 171.2 Syfte och frågeställning ... 20
1.3 Avgränsning ... 21
1.4 Metod, material och terminologi ... 23
1.4.1 Metod ... 23
1.4.2 Material och terminologi ... 24
1.5 Disposition ... 25
2 Syftet bakom GrL ... 26
3 Huvudpunkterna i grupptalan enligt GrL ... 28
3.1 Introduktion ... 28
3.2 Förhållandet mellan GrL och RB ... 28
3.3 Om gruppen och gruppmedlemmarna ... 29
3.3.1 Gruppen och dess bestämning ... 29
3.3.2 Särskilt om valet mellan opt in och opt out ... 30
3.3.3 Gruppmedlemmens ställning ... 31 3.4 De tre talerätterna ... 31 3.5 Rättegångskostnader ... 32 3.5.1 Parternas ansvar ... 32 3.5.2 Gruppmedlemmarnas rättegångskostnadssansvar ... 33 3.6 De särskilda processförutsättningarna ... 34 3.6.1 Inledning ... 34
3.6.2 Likheter och skiljaktigheter i gruppmedlemmarnas anspråk ... 35
3.6.3 Grupptalan som bästa processform ... 37
3.6.4 Lämpligheten i gruppens bestämning ... 39
3.6.5 Kärandens lämplighet ... 40
3.6.6 Tidig tingsrättspraxis ... 41
3.7 Möjligheten att använda riskavtal ... 44
3.7.1 Introduktion ... 44
3.7.2 Om tillåtligheten av riskavtal enligt GrL ... 44
3.8 Gruppförlikningar ... 46
3.9 GrL:s användning under de första 17 åren ... 47
3.10 Sammanfattande reflektioner ... 48
4 Den EU-rättsliga strävan efter en ny grupptalereglering ... 50
4.1 Kort om det EU-rättsliga rättsläget på grupptalans område ... 50
4.2 Förbudsföreläggandedirektivet (FFD) ... 51
4.3 Kommissionens rekommendation 2013 ... 52
4.4 Det kommande direktivet ... 54
4.4.1 Kort om den pågående lagstiftningsprocessen ... 54
4.4.2 Direktivets huvudpunkter ... 55
5 Den nederländska modellen ... 59
5.1 Kort om de nederländska rättsakterna på området ... 59
5.2 WCAM ... 59
5.2.1 Bakgrund ... 59
5.2.2 WCAM:s fyra faser ... 60
5.2.3 Grundkonstruktion, initieringsrätten m.m ... 60
5.2.4 Gruppförlikningen och villkoren för dess stadfästande ... 61
5.2.5 Opt out för att konstituera gruppen ... 62
5.2.6 Nyliga reformer av WCAM ... 63
5.2.7 Användningen av WCAM ... 63
5.3 WAMCA ... 64
5.3.1 Introduktion ... 64
5.3.2 WAMCA:s opt out-huvudregel försedd med opt in-undantag ... 65
5.3.3 Den nyligen införda möjligheten att yrka på skadestånd ... 65
5.3.4 Talerätten och registrering ... 66
5.3.5 Processförutsättningarna ... 66
5.3.6 Rättegångskostnader ... 67
6 Analys utifrån frågeställningarna ... 68
6.1 Inledning ... 68
6.2 Om potentiella skäl till att GrL sällan tillämpats ... 69
6.3 Om valet mellan opt in och opt out ... 70
6.3.1 Om GrL:s konformitet med direktivsutkastet ... 70
6.3.2 Valet av opt in — en konsekvens av ett ministerskifte? ... 70
6.3.3 Analys av de i Ds 2008:74 angivna för- och nackdelarna ... 71
6.3.4 De lege ferenda: Opt out-undantag från opt in-huvudregel ... 75
6.4 Om rättegångskostnader ... 77
6.4.1 Om GrL:s konformitet med direktivsutkastet ... 77
6.4.2 Om rättegångskostnadsbestämmelsernas roll och valet mellan The English Rule och The American Rule ... 77
6.4.3 Gruppmedlemmarnas rättegångskostnadsansvar ... 79
6.5 Om processförutsättningar ... 81
6.5.1 Om GrL:s konformitet med direktivsutkastet ... 81
6.5.2 De särskilda processförutsättningarna som bromskloss och flaskhals ... 82
6.6 Om potentiella lärdomar av den nederländska modellen ... 84
6.7 Slutsatser ... 86
Förkortningslista
Art. Artikel/Artiklarna
BW Burgerlijk wetboek
Ds Departementsserien
EKMR Europeiska konventionen om skydd för de
mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna
Europaparlamentets och rådets Interinstitutionellt ärende: 2018/0089(COD) överenskomna direktivsutkast Lägesrapport från rådets generalsekretariat till
delegationerna den 30 juni 2020: Bilaga
Europaparlamentets resolution Europaparlamentets lagstiftningsresolution av
2019 den 26 mars 2019 om förslaget till
Europaparlamentets och rådets direktiv om grupptalan för att skydda konsumenternas kollektiva intressen, och om upphävande av direktiv 2009/22/EG (COM(2018)0184 – C8-0149/2018 – 2018/0089(COD)) P8_TA- PROV(2019)0222
EU-stadgan Europeiska unionens stadga om de
grundläggande rättigheterna (2010/C 83/02)
EUT Europeiska unionens officiella tidning
FEUF Fördraget om Europeiska unionens
funktionssätt
FFD Europaparlamentets och rådets direktiv
2009/22/EG av den 23 april 2009 om förbudsföreläggande för att skydda konsumenternas intressen
GTU Grupptalanutredningen
HovR Hovrätt
HD Högsta domstolen
HR De Hoge Raad der Nederlanden
Kap. Kapitel
KO Konsumentombudsmannen
Kommissionens direktivsförslag Förslag till Europaparlamentet och rådets
2018 direktiv om grupptalan för att skydda
konsumenters kollektiva intressen, och om upphävande av direktiv 2009/22/EG COM(2018) 184 slutlig 2018/0089 (COD) Kommissionens meddelande Meddelande från Kommissionen till
2013 Europaparlamentet, rådet, Europeiska
ekonomiska och sociala kommittén samt regionkommittén. Mot en övergripande EU- ram för kollektiv prövning
COM(2013) 401 slutlig
Kommissionens kontrollrapport Kommissionens arbetsdokument. Rapport
2017 om kontroll av ändamålsenligheten av
Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om
om otillbörliga affärsmetoder); Rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal; Europaparlamentets och rådets direktiv 98/6/EG av den 16 februari 1998 om konsumentskydd i samband med prismärkning av varor som erbjuds
konsumenter; Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG av den 25 maj 1999 om vissa aspekter rörande försäljning av
konsumentvaror och härmed förknippade garantier; Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/22/EG av den 23 april 2009 om förbudsföreläggande för att skydda
konsumenternas intressen; Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/114/EG av den 12 december 2006 om vilseledande och jämförande reklam. SWD(2017) 208 slutlig Kommissionens rapport 2018 Rapport från Kommissionen till
Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om genomförande av kommissionens
rekommendation av den 11 juni 2013 om gemensamma principer för kollektiv prövning av ansökningar om förbudsföreläggande och av ersättningsanspråk vid åsidosättande av
rättigheter som garanteras enligt unionsrätten (2013/396/EU) COM(2018) 40 slutlig
Kommissionens Kommissionens rekommendation av den 11 rekommendation 2013 juni 2013 om gemensamma principer för
förbudsföreläggande och av ersättningsanspråk vid åsidosättande av rättigheter som garanteras enligt unionsrätten (2013/396/EU)
MB Miljöbalk (1998:808)
Parisavtalet Parisavtalet om Förenta Nationernas ramkonvention om klimatförändringar
Prop. Proposition
RB Rättegångsbalk (1942:740)
Rådets allmänna inställning Interinstitutionellt ärende: 2018/0089(COD). Lägesrapport från rådets generalsekretariat till delegationerna den 28 november 2019
SCOTUS The Supreme Court of the United States
SOU Statens offentliga utredningar
UNFCCC Förenta Nationernas ramkonvention om
klimatförändringar
WAMCA Wet afwikkeling massaschade in collectieve
actie
WBR Wetboek van burgerlijke rechtsvordering
Förord
Idén till denna uppsats kom till mig i januari 2020 under mina utbytesstudier i Utrecht, Nederländerna, under ett seminarium i kursen Tort Litigation and Damage. Seminariet rörde möjligheterna att väcka grupptalan i Nederländerna, Frankrike, Tyskland och Storbritannien, och jag frågade mig själv: ”Finns
grupptalan i Sverige?” Jag har under uppsatsarbetets gång själv många gånger fått
samma fråga, och processformen har såvitt jag kan erinra mig inte berörts under min tid på juristprogrammet.
Denna uppsats har krävt att jag med ytterst ringa förkunskaper fått sätta mig in i svensk, nederländsk och EU-rättslig grupptalelagstiftning. Ett tidigt lyckokast i uppsatsarbetet blev att jag frågade just Eva Storskrubb – som, skulle det visa sig, var mer än insatt och till och med skrivit en del på grupptalans område – om att vara min handledare. Det har varit till stor hjälp för mig att ha tillgång till en handledare med de kunskaperna att diskutera min framställning och mina idéer med. Tack Eva för ditt stora engagemang, och för de många tips, råd och konstruktiva åsikter du bidragit med under arbetet.
Tack till min familj för att ni alltid har höga tankar om min förmåga. Tack även för så mycket annat, som inte angår uppsatsen.
Rådande Coronapandemi har lyckligtvis förskonat mig och mina nära och kära, och medan andra studenter fått utstå omställningar till distansstudier antar jag att uppsatsarbete i juridik till sin natur är en form av distansstudie. På märkligaste av vis sammanförde pandemin mig med Michaela, som betytt mycket för mig sedan dess. Tack även till dig, för att du finns och för att du alltid ser till det goda i mig.
Tack även till många andra, vare sig vi är vänner, släkt eller i övrigt står varandra nära.
1 Inledning
1.1 Bakgrund
Med grupptalan avses med svensk juridisk terminologi1 sådan civilprocessuell
talan där en kärande för talan med bindande rättskraft för och emot en passiv grupp. När grupptalan förs i rättegång kallas denna grupprättegång.2 Grupptalan
har ständigt — så var fallet även när den svenska lagstiftningen motiverades3 —
kunnat kopplas till termen access to justice, det vill säga var och ens reella tillgång till rättsväsendet och reella rättsliga skydd för sina anspråk.4 Om någon som
de jure innehar viss rätt i praktiken saknar möjlighet att göra denna rätt gällande i domstol, bör detta enligt Ekelöf motivera en reformering av civilrättsskipningen.5
Access to court — som i viss mån kan sägas motsvara och överlappa access to
justice — åtnjuter därtill visst skydd av EKMR, såsom Art. 6 om rätten till en rättvis rättegång och Art. 13 om rätten till ett effektivt rättsmedel.6 På motsvarande
vis måste access to justice och access to court sägas åtnjuta skydd även av Art. 47 EU-stadgan om rätten till ett effektivt rättsmedel och till en opartisk domstol.
Grupptalan som processform anses ha sitt ursprung i senmedeltidens eller det tidigmoderna England. Det löper ingen rak utvecklingslinje från grupptalans vagga till dagens moderna grupptalelagstiftningar, men de första processerna med några former av representativa inslag kan spåras tillbaka till England under 1300-talet. Processer någorlunda liknandes dagens grupprättegångar — med rättsverkan för och emot hela representerade grupper — började tillåtas under 1600-talet. Sådana
1 Med engelsk terminologi benämns grupptalan av olika slag i regel class action, collective redress
eller representative action.
2 Jfr 1 § GrL.
3 Prop. 2001/02:107, s 20. 4 Lindblom, s 32.
processer kom av olika anledningar att över tid bli allt ovanligare, och upphörde i England helt i mitten av 1800-talet.7
Istället var det i USA som moderna former av grupptalelagstiftningar kom att uppstå och bli vanliga. Med utgångspunkt i en tilltagande debatt i den amerikanska juridiska doktrinen inledd i mitten av 1800-talet kom grupptalan att successivt bli allt vanligare i landet. År 1966 genomgick den federala processrättsliga bestämmelsen Rule 238 en genomgripande reform, och element som automatisk
grupptillhörighet med möjlighet att lämna gruppen (så kallad opt out) infördes. Bestämmelsen, som får betecknas som central för amerikansk grupptale-lagstiftning, är sedan dess i stort sett oförändrad. Reformen kom att leda till att antalet grupprättegångar drastiskt ökade.9 Idag tycks grupptalan som processform
ofta uppfattas som ett relativt nytt påfund sprungen ur den amerikanska process-rätten, men så är alltså inte fallet.10
När lagen (2002:599) om grupprättegång (GrL) trädde ikraft 1 januari 2003 innebar det att Sverige som första landet i fastlandseuropa införde en generellt tillämpbar grupptalelagstiftning. I vissa länder – bland dem Frankrike, Nederländerna och Portugal – fanns redan vissa typer av lagstiftningar för gruppförfaranden, men dessa var begränsade exempelvis till så kallade organisationstalan eller offentliga grupptalan, eller avsåg specifika rättsområden.11
I januari 1991 tillsattes grupptalanutredningen12 (GTU) med Lindblom som
ensamutredare.13 Åtta år efter utredningens färdigställande underställde
rege-ringen riksdagen GrL:s proposition,14 som skilde sig betydligt från GTU:s SOU.
Utöver att propositionen var ungefär en sjundedel så omfattande som SOU:n och
7 Lindblom, s 50–52.
bestod av knappt det halva antalet paragrafer jämfört med GTU:s lagstiftnings-förslag, innehöll förslaget betydande förändringar i grundläggande frågor om taleformens konstruktion.15 Förslaget kom att förordas av en majoritet av
Justitie-utskottet, medan en kritisk minoritet reserverade sig. Denna anförde bland annat att införandet av grupptalan var obehövligt, skulle påverka investeringsviljan i svenska företag negativt och att ”det [är] märkligt att regeringen väljer att föreslå en reform av denna typ, […] samtidigt som samhället fylls av enskilda som drabbats av inbrott, misshandel och rån” ofta utan att få sina mål prövade i domstol.16
Sedan GrL:s införande har den europeiska utvecklingen gått snabbt framåt. Lagstiftningar om grupptalan är på stark frammarsch både bland de europeiska staterna och inom ramarna för EU-samarbetet. På medlemsstatsnivå har den nederländska gruppförlikningslagstiftningen wet collectieve afwikkeling van massaschades (WCAM) sedan den trädde i kraft år 2005 kommit att inta en ledande position.17 Inom ramarna för EU-samarbetet finns sedan år 2009 en
mekanism om förbudsförelägganden,18 sedan år 2013 en rekommendation från
Kommission om medlemstatsgemensamma principer för kollektiva prövnings-förfaranden,19 och sedan i april år 2018 pågår en lagstiftningsprocess om
införandet av ett direktiv om grupptalan för skyddande av konsumenters kollektiva intressen.20 I juni år 2020 offentliggjorde Europaparlamentet och rådet att de nått
en överenskommelse om detta direktivs utformning, även om lagstiftnings-processen inte formellt fullbordats och direktivet därför heller inte publicerats i sin slutliga version.21 Parterna har dock utkommit med en gemensamt
15 Lindblom, s 99.
16 Justitieutskottets betänkande 2001/02:JuU16, s 5–6. 17 Kramer, s 277.
18 Se FFD.
19 Se Kommissionens rekommendation 2013.
20 Se Kommissionens direktivsförslag 2018, Europaparlamentets resolution 2019 & Rådets allmänna
inställning.
21 Se
utkast.22 Direktivet kommer att träda i kraft 20 dagar efter att det offentliggörs i
EUT, varefter medlemsstaterna ges 24 månader att implementera direktivet.23
1.2 Syfte och frågeställning
Syftet med denna uppsats är att analysera specifika frågeställningar i den svenska grupprättegångslagstiftningen, särskilt med utgångspunkt i jämförelser med EU-rättsliga initiativ på området och Nederländernas gruppförlikningsreglering WCAM. GrL får sägas användas i klart liten utsträckning, särskilt jämfört med de prognoser som gjordes under lagens beredning. Det bör enligt min uppfattning inte finnas något egenvärde för lagstiftaren i att lagstiftning används i förväntad utsträckning, utan det centrala bör istället vara i vilken utsträckning de syften som motiverat lagstiftningen uppfylls av den. Samtidigt kan en låg användning i kombination med ett tillsynes allmänt svalt mottagande utgöra ett indicium på att lagstiftningen är bristfällig, exempelvis att den utan att detta är syftet är konstruerad så att den brister i användarvänlighet. Min ambition är att kritiskt granska GrL utifrån de specifika frågeställningar jag valt att fokusera på.
Jag kommer även att gå igenom utvecklingen på EU-rättens område, för att se vilken betydelse denna rätt har eller kan komma att få på utformningen av GrL. Sverige måste som bekant enligt Art. 288 FEUF tillse att den nationella lagstiftningen överensstämmer med det kommande direktivets krav.
Skälet till att även den nederländska gruppförlikningslagstiftningen WCAM kommer att analyseras är att den anses utgöra den — eller en av de — mest utvecklade i Europa. Min ambition är att jämföra WCAM:s ansedda framgångs-faktorer med GrL:s utformning, i strävan efter förbättringspunkter i den svenska grupprättegångslagstiftningen.
https://www.consilium.europa.eu/en/press/press-releases/2020/06/30/eu-consumers-obtain-access-to-collective-redress/ Läst 2020-08-12.
22 Se Europaparlamentets och rådets överenskomna direktivsutkast.
Uppsatsen kommer huvudsakligen att fokusera på tre lagtekniska huvudfrågor: valet mellan opt in och opt out, parternas ansvar för rättegångskostnader och processförutsättningarna för att väcka grupptalan. Frågorna är centrala för GrL då de rör effektiviteten och genomslagskraften i en grupptalan, möjligheten att överhuvudtaget väcka grupptalan, möjligheten för rättighetsinnehavare att tillvarata sina rättsliga intressen, skyddandet av svarandens intressen i en process och för olika aktörers taktiska och ekonomiska incitament i en grupptalan.
Mina frågeställningar kan preciseras enligt följande:
1. Vilka är de största processuella svagheterna i GrL, vilka eventuellt orsakar att den används i sådan låg utsträckning?
2. Innebär det kommande direktivet att GrL måste anpassas för att överensstämma med direktivet?
3. Kan lärdomar till GrL dras från den nederländska modellen med WCAM och WAMCA?
1.3 Avgränsning
Denna uppsats är, vad avser grupptalan enligt svensk rätt, avgränsad till grupptalan som processform i grupprättegångar enligt GrL. Från uppsatsen avgränsas andra speciella former av grupptalan som finns inom exempelvis konsumenträtten.24
Värt att notera är däremot att 32 kap. 13–14 §§ MB tillåter att miljörättsliga talan om skadestånd väcks som grupptalan inför mark- och miljödomstol25 med
handläggande enligt GrL.
Ett centralt tema i uppsatsen är varför GrL inte används i någon egentlig utsträckning. I den mån saken beror på lagtekniska lösningar bör det enligt min bild av saken kunna räcka med en enstaka ”processuell flaskhals”, som ensam gör en i övrigt välfungerande lagstiftning svår att processa med. Temat kan i övrigt tänkas analyseras utifrån en mängd olika perspektiv som inte hör rättsdogmatiken till, såsom hur psykologiska och sociologiska faktorer påverkar individers
24Exempelvis kan KO enligt 9 § förordningen (2015:739) med instruktion för Allmänna
reklamations-nämnden och 5 § första punkten förordningen (2009:607) med instruktion för Konsumentverket väcka grupptalan inför Allmänna reklamationsnämnden.
benägenhet att väcka grupptalan eller delta i grupptalan som gruppmedlemmar. Sådana potentiella faktorer inom andra vetenskapsområden kan nämnas i denna uppsats, men utan anspråk på att ge svar på frågan hur sådana faktorer faktiskt inverkar på processbenägenheten.
Uppsatsen kommer istället att vara centrerad till juridisk rättsdogmatisk argumentation, som hur olika lagtekniska lösningar kan antas underlätta eller försvåra användandet av GrL, och därmed även bidra till att stimulera olika aktörer i processen. Uppsatsen är här avgränsad till frågorna om valet mellan opt in och opt out, parternas ansvar för rättegångskostnader och processförutsättningarna för att väcka grupptalan. Medan valet mellan opt in och opt out och ansvaret för rättegångskostnader rör enskilda och konkreta rättsliga frågor, bör om process-förutsättningar sägas att termen är tämligen vid och innefattar en mängd frågor. Ekelöf med flera har definierat processförutsättningar som ”omständigheter som utesluter att det föreligger ett processhinder”.26 Däri ingår alla omständigheter som
utesluter processhinder — vare sig det är frågor om rätt forum, talerätt, frånvaron av litis pendens, ekonomiska förutsättningar eller annat. Analyserna av process-förutsättningar i uppsatsen kommer främst att vara centrerade till de i förhållande
till uppsatsens syfte mest centrala processförutsättningarna. Medan exempelvis
forumfrågor är relevanta även i grupptalesammanhang, är de knappast särskilt centrala för GrL:s grundkonstruktion eller i vilken utsträckning lagen används.
En för uppsatsens centrala tema intressant fråga att analysera är frågan om kärandens reella möjligheter att finansiera grupptalan. Frågan har diskuterats flitigt i GrL:s förarbeten,27 i den utvärdering av GrL som publicerades år 2008,28 och i
doktrin har uttalats att frågan ”måste gås i genom grundligt”.29 Frågan är så stor att
den ensam kunnat tillägnas ett examensarbete, och kommer på grund av utrymmesbrist inte att beröras annat än inom ramarna för huvudfrågan om
26 Ekelöf, Edelstam & Pauli, s 12.
27 Prop. 2001/02:107, s 48, 114, 123, 197 & 212.
parternas rättegångskostnadsansvar och för frågan om kärandens möjlighet att använda riskavtal med sitt ombud.
1.4 Metod, material och terminologi
1.4.1 Metod
Uppsatsens metod är rättsdogmatisk. Metoden kan enkelt sammanfattas som att rekonstruera en dogm, och applicera denna på ett visst rättsligt problem. Till grund för denna metod ligger redan etablerade rättskällor, som genom tolkning (förhopp-ningsvis) förmedlar svaret på det rättsliga problemet.30 I min uppsats är varken
rättskällorna eller de rättsliga problemen en respektive ett, utan med ett större antal rättskällor till mitt förfogande kommer jag att analysera ett helt batteri av rättsliga frågor på grupptalans område.
Stundom har rättsdogmatiken kritiserats för att sakna en vetenskaplig metod. Jareborg har bemött denna kritik, och menat att forskning kan vara vetenskaplig på två sätt: Den kan bedrivas med vetenskapliga metoder — det vill säga med metoder som i sig är resultatet av tidigare vetenskaplig forskning — men också i
vetenskapligt syfte. Jareborgs beskrivning av detta syfte är att man som tolkare
med en vetenskaplig inställning frågar sig varför någonting är på ett visst sätt, och slutar först när ”man för tillfället är nöjd eller inte har tid att hålla på längre”.31
Uppsatsen innehåller även rättskomparativa inslag, i och med de redogörelser som görs av nederländsk — och som hastigast även norsk, dansk och amerikansk — rätt. Min metod bör dock enligt min uppfattning inte beskrivas som rätts-komparativ, då en egentlig rättskomparation förutsätter en lika god kännedom om alla jämförelseobjekt. Jag har, av naturliga skäl, inte lika starka kunskaper i neder-ländsk civilprocessrätt som jag har i svensk. Även om min redogörelse för det nederländska rättsläget saknar samma djup som redogörelserna för det svenska, anser jag att inkluderandet av nederländsk rätt tillför uppsatsens syfte ett viktigt element i förhållande till uppsatsens syfte.
1.4.2 Material och terminologi
Det saknas i stort sett prejudikat för GrL:s tolkning och tillämpning. Därtill är doktrinen på området sparsam – den främsta källan än Lindbloms verk Grupptalan
i Sverige. Mina tolkningar av GrL:s bestämmelser utgår därför i hög utsträckning
– utöver från lagtexten i sig – från dess förarbeten, GTU:s utredning och en utvärdering av lagen publicerad år 2008.
anmäl-ningsförfarande där potentiella gruppmedlemmar aktivt ger uttryck för att de vill ingå i den representerade gruppen. Opt out avser motsatsvis en lagstiftning som bygger på huvudregeln att potentiella gruppmedlemmar för att inte ingå i den representerade gruppen aktivt behöver ge uttryckt för detta. Vare sig i GrL:s förarbeten eller i doktrin används någon lika distinkt svenskspråkig terminologi motsvarande opt in och opt out. I GrL:s förarbeten används istället olika skrivningar för hur gruppbestämning kan ske genom anmälningsförfarande respektive automatisk grupptillhörighet.32
1.5 Disposition
Den fortsatta framställningen kan sägas bestå av fyra huvudsakliga delar: Först beskrivs och analyseras i kapitel 2–3 rättsläget i Sverige. Framställningen inleds med en redogörelse för och analys av skälen bakom GrL, följt av redogörelser för de farhågor som föregick lagens införande. Jag kommer därefter att redogöra för huvudpunkterna i grupprättegångar enligt GrL. Denna framställning kommer bland annat att beröra frågor om gruppen som rättsligt subjekt och dess bestämning, de så kallade särskilda processförutsättningarna och möjligheten till riskavtal mellan käranden och dennes ombud. Jag kommer här också att redogöra för hur och i vilken utsträckning lagen kommit att användas. Därefter kommer jag i kapitel 4 att på motsvarande vis redogöra för och analysera rättsläget på EU-rättens område. Denna framställning kommer att beröra FFD, Kommissionens rekommendation och det kommande direktivet om grupptalan i konsument-förhållanden. Den tredje huvudsakliga framställningsdelen, kapitel 5, består av en redogörelse för Nederländernas gruppförlikningslagstiftning WCAM och grupprättegångslagstiftning wet afwikkeling massaschade in collectieve actie (WAMCA). I uppsatsens fjärde och avslutande huvudsakliga del, kapitel 6, kommer uppsatsens frågeställningar att analyseras.
2 Syftet bakom GrL
Det främsta syftet med införandet av en svensk grupprättegångslagstiftning angavs i förarbetena vara att förbättra genomslaget för gällande rätt.33 Enskildas
proces-suella rättsskydd bedömdes ha brister, vilket ansågs leda till rättsförluster av såväl stora som små belopp. Ett stärkande av den enskildes rättsskydd ansågs, utöver att gynna individens intressen, även främja allmänna intressen, såsom likabehandling av medborgarna, den fria konkurrensen och rättsutvecklingen. Centrala rätts-områden bedömdes lida av prejudikattorka, där ett stärkande av den enskildes rättsskydd bedömdes kunna stimulera en mer heltäckande prejudikatbildning.34
Frågor om enskildas rättskydd sker ofta i en kontext av i vilken utsträckning den enskilde har en reell tillgång till rättsväsendet. Med engelskspråkig terminologi brukar dessa frågeställningar benämnas access to justice och access to court.35
Utan att det i förarbetena explicit benämns som ett underliggande skäl till införandet av GrL, är just själva stärkandet av den enskildes reella tillgång till
rättsväsendet ett på många håll återkommande tema när lagstiftningen motiveras i
förarbetena och i GTU:s betänkande.36 Enligt min uppfattning bör därför
stärk-andet av den reella tillgången i sig anses vara ett av GrL:s syften.
Ett ökat genomslag av gällande rätt ansågs därutöver bestå i såväl en reparativ som en preventiv effekt. Genom att stärka den enskildes processuella ställning skulle fler berättigade anspråk kunna kompenseras och således färre rättsförluster uppstå, och sådana som vid otillbörligt agerande skulle kunna stämmas i en grupp-rättegång skulle avskräckas från att på det viset agera rättsstridigt. Enligt reger-ingens bedömning skulle även ett litet antal grupprättegångar kunna leda till stora processekonomiska och samhällsekonomiska besparingar.37
Inför GrL:s införande fanns enligt förarbetena en rad farhågor samt viss skepsis. Tunga remissinstanser som Stockholms, Uppsala och Malmö tingsrätter, Föreningen Svenskt Näringsliv och Finansbolagens Förening ansåg att det sakna-des behov av en grupprättegångslagstiftning. I Stockholms tingsrätts fall grundade sig bedömningen på att enskilda enligt tingsrättens erfarenhet verkade ha god förmåga att redan med dåvarande möjligheter beivra även mindre anspråk av olika slag.38
Från särskilt näringslivets företrädare lyftes i remissvaren farhågor om att en grupprättegångslagstiftning skulle kunna missbrukas och leda till oberättigade för-likningar (så kallad legal blackmailing) samt att utländska investerares invester-ingsvilja i svenska företag skulle påverkas negativt.39 Regeringen lämnade på intet
sätt farhågorna utan beaktande, men ansåg att GrL innehöll flera betryggande skyddsmekanismer mot missbruk av taleformen samt att farhågorna inte vägde upp mot behovet av en reform som förbättrade genomslaget av gällande rätt.40
3 Huvudpunkterna i grupptalan enligt GrL
3.1 Introduktion
Grupptalan skiljer sig från individuella talan i en rad frågor, och har vissa egenskaper som saknas helt i övrig svensk civilprocessrätt. I detta kapitel kommer jag att gå igenom förhållandet mellan GrL och RB, gruppen som juridiskt proces-suellt subjekt och andra frågor som rör gruppen och gruppmedlemmarna, däribland valet att gruppen bestäms med hjälp av en så kallad opt in-mekanik, de tre tale-rätterna enligt GrL, bestämmelserna om rättegångskostnader, de särskilda
processförutsättningarna för att väcka grupptalan, möjligheten för käranden att
ingå riskavtal med sitt ombud och möjligheterna till förlikningar för gruppens räkning. Kapitlet kommer att avslutas med ett avsnitt där jag redogör för mina sammanfattande reflektioner.
3.2 Förhållandet mellan GrL och RB
3.3 Om gruppen och gruppmedlemmarna
3.3.1 Gruppen och dess bestämning
Grupptalan definieras i 1 § GrL som sådana processer där en eller flera käranden driver talan som företrädare för flera andra personer, för vilka talan har rättsverkan trots att de inte är parter i målet. Gruppen utgörs här, vilket framgår av 1 § andra stycket GrL, av de personer som passivt företräds av käranden. Det finns ingen principiell gräns för hur liten en grupp kan vara, utan den kan i teorin bestå av så få som två–tre personer.41
Förfarandet för gruppen slutliga bestämning inleds efter att käranden ansökt om att inleda en grupprättegång och denna ansökan ej avvisats på någon grund. Gruppen bestäms då i en tvåstegsraket: Först ska enligt 13 § första stycket GrL samtliga gruppmedlemmar underrättas om rättegången. Enligt 13 § andra stycket första till femte punkterna ska underrättelsen utifrån vad rätten finner lämpligt innehålla bland annat (första punkten) en kortfattad redogörelse för ansökan, (andra punkten) upplysningar om grupprättegången som handläggnings-form, medlemmarnas möjligheter att själva delta i rättegången, rättsverkan av en dom i en grupprättegång och vad som gäller i fråga om rättegångskostnader och (femte punkten) uppgifter om andra förhållanden som har betydelse för grupp-medlemmarnas rätt. Enligt 50 § GrL sker underrättelserna på det sätt rätten finner lämpligt, med beaktande av vad 33 kap. 2 § första stycket RB föreskriver om delgivning. Gruppmedlemmarna ska i övrigt underrättas i de fall och i den utsträckning som anges i 49 § GrL.
Enligt 13 § andra stycket fjärde punkten GrL ska underrättelsen även innehålla en sista anmälningsdag för att slutligt bli en del av den företrädda gruppen. Tvärtemot GTU:s förslag tillämpas nämligen enligt 14 § GrL en opt in-mekanik för att slutligt bestämma gruppens sammansättning.42 Enligt bestämmelsen ska de
41 A prop s 47. Notera dock att talan ska avvisas om inte gruppen med hänsyn till sin storlek,
avgränsning och i övrigt är lämpligt bestämd. Se 8 § fjärde punkten GrL.
gruppmedlemmar som inte skriftligen inom den bestämda tiden anmäler till domstolen att de vill omfattas av grupptalan anses ha trätt ur gruppen.
3.3.2 Särskilt om valet mellan opt in och opt out
Regeringen har både i förarbetena och i lagens utvärdering diskuterat valet mellan opt in och opt out. I utvärderingen punktas en rad skäl för en opt out-lösning upp: Till att börja med antas (I) automatiska medlemskap med opt out-möjlighet regelmässigt leda till större grupper. Därutöver anses (II) större grupper innebära
att grupptalan som processform leder till en effektivare förstärkning av den
enskildes rättsskydd och att domstolarna ges ett så brett och allomfattande beslutsunderlag som möjligt. Den konsekvensen anses i sin tur stärka processens preventiva och rättsbildande funktioner. Slutligen anges som skäl för opt out att (III) risken för upprepat processande med den lösningen minskar, och att även svarandens trygghet därigenom ökar.43
I utvärderingen lyfts därefter upp argumenten emot opt out: Till att börja med anses (I) en lösning som låter passivitet ligga till grund för medlemskapet medföra en risk för att talan kommer att omfatta personer som saknar vilja och intresse av att få sin sak prövad rättsligt. Det anses därutöver (II) finnas en risk för att det med opt out läggs ned kostnader på att processa om sådana anspråk som ändå sannolikt aldrig antas komma att realiseras. Skälet därtill antas vara att ett antal grupp-medlemmar om grupptalan är framgångsrik inte kommer att begära fullgörelse av svaranden. Som ytterligare argument anges att (III) Allmänna reklamations-nämndens erfarenheter tyder på att skillnaderna i gruppstorlekar mellan en opt out- och en opt in-lösning ändå inte kommer att bli särskilt stora. Avslutningsvis anses att (IV) grupptalan så långt som möjligt bör anslutas till gällande regelsystem och processuella grundprinciper.44
3.3.3 Gruppmedlemmens ställning
Som tidigare nämnts förväntas som huvudregel ingen aktivitet från gruppmed-lemmarna, bortsett från att genom anmälan ansluta sig till gruppen. Grupp-medlemmar likställs enligt 15 § GrL enbart med parter i RB:s utfyllande regler när det kommer till bland annat jävsförhållanden, pågående rättegång och i frågor som rör bevisningen. Det innebär bland annat att principen om litis pendens, som framgår av 13 kap. 6 § RB, kan förhindra någon från att vara gruppmedlem.
Gruppmedlemmarna täcks, vilket framgår av såväl 1 som 29 §§ GrL, av domens rättskraft. De står vidare enligt 33 § som huvudregel inte för några rätte-gångskostnader. Gruppmedlemmarnas omfattande av rättskraften och lilla rättegångskostnadsansvar framgår tydligt av GrL:s grundkonstruktion, men har i förarbetena ansetts utgöra så viktiga hörnstenar i grupptalan som processuell taleform att de också uttrycks i egna bestämmelser i 29 och 33 §§ GrL. De har vidare en självständig överklaganderätt. Enligt 47 § GrL får gruppmedlemmar för
gruppens räkning överklaga domar och slutliga beslut och beslut rörande
godkännande av riskavtal. Var gruppmedlem är också behörig att, för egen
räkning, överklaga domar och beslut rörande den egna rätten.45
3.4 De tre talerätterna
Enligt 4–6 §§ GrL finns tre former av talerätt: Enskild grupptalan, organisations-talan och offentlig grupporganisations-talan.46 Enligt 4 § GrL får enskild grupptalan väckas av
fysiska och juridiska personer som själva har ett anspråk som omfattas av talan. Liksom vid prövningen av talerätten vid individuella talan enligt RB bör det typiskt sett vara tillräckligt att käranden påstår sig ha ett anspråk gentemot svaranden för att grunda enskild talerätt.47
45 Prop. 2001/02:107, s 88 & 168.
46 Talerätterna som organisationstalan och offentlig grupptalan är enligt förarbetena sekundära till
talerätten som enskild grupptalan. Har en organisation eller en myndighet som förvisso har talerätt enligt 5–6 §§ GrL själv ett anspråk som omfattas av talan, ska den således föras som enskild grupptalan. Myndigheter kan vidare inte ha organisationstalerätt, utan anses kategoriskt falla utanför tillämpningsområdet för talerätten enligt 5 § GrL. Se prop. 2001/02:107, s 141.
Genom organisationstalan kan enligt 5 § GrL organisationer under vissa omständigheter väcka grupptalan.48 Sådan talerätt föreligger för sådana ideella
föreningar som enligt sina stadgar tillvaratar konsumenters eller löntagares intressen i tvister mellan konsumenter och näringsidkare om varor, tjänster eller andra nyttigheter som näringsidkaren erbjuder konsumenter.49
Vidare kan enligt 6 § GrL offentlig grupptalan väckas av de myndigheter som (1) med hänsyn till det tvisten rör är lämpade att företräda gruppmedlemmarna, och som (2) bemyndigats av regeringen att väcka grupptalan. I nuläget är Konsumentverket – genom KO50 – och Naturvårdsverket51 de enda myndigheterna
som regeringen bemyndigat att väcka offentliga grupptalan. Regeringen saknar rätt att avgöra i vilka typer av tvister som bemyndigade myndigheter ska anses lämp-ade att väcka grupptalan, men bemyndigandet kan däremot vara begränsande.52
Enligt förarbetena bör offentliga grupptalan främst aktualiseras då det finns ett särskilt allmänt intresse i att grupptalan väcks, till exempel om det inte kan antas att någon enskild grupptalan eller organisationstalan kommer att väckas.53
3.5 Rättegångskostnader
3.5.1 Parternas ansvar
I avsaknad av generella bestämmelser om fördelningen av rättegångskostnader bygger GrL huvudsakligen på bestämmelserna i 18 kap. RB. Såsom allmänt känt
48Talerätt förutsätter givetvis behörighet även enligt RB:s allmänna bestämmelser, bl.a. att
organisationen uppfyller kravet i 11 kap. 2 § RB på att kunna förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter.
49Exempel på tvister som kan falla under bestämmelsen är tvister enligt konsumentköplagen
(1990:932), konsumenttjänstlagen (1985:716), distans- och hemförsäljningslagen (2005:59) och konsumentkreditlagen (2010:1846). Se prop. 2001/02:107, s 141–142.
50 5 § andra punkten förordningen med instruktion för Konsumentverket. 51 6 § förordningen (2012:989) med instruktion för Naturvårdsverket.
52 Prop. 2001/02:107, s 142. KO:s befogenhet är enligt bemyndigandet begränsad till sådana tvister
mellan konsumenter och näringsidkare som rör varor, tjänster eller andra liknande nyttigheter som tillhandahålls huvudsakligen för enskilt bruk, och KO anser att det är motiverat från allmän synpunkt. Naturvårdsverket, å sin sida, får enbart väcka grupptalan om skadestånd enligt 32 kap. MB, och enbart då det är nödvändigt för att tillgodose angelägna allmänna miljöintressen.
är bygger dessa enligt 18 kap. 1 § RB på huvudregeln att den förlorande parten ska ersätta motpartens rättegångskostnader, en princip som ofta kallas The English
rule.54 Ersättningen ska enligt 18 kap. 8 § som huvudregel motsvara motpartens
fulla kostnader för att förbereda rättegången och utföra talan, innefattandes på-kallade arvoden till ombud eller biträde, ersättning för partens eget arbete och tid-spillan med anledning av rättegången och ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635).
Ett av undantagen från huvudregeln i 18 kap. 1 och 8 §§ RB är 18 kap. 8 a §. Enligt bestämmelsen står parterna i småmål enligt 1 kap. 3 d § första stycket RB i huvudsak sina egna ombudskostnader. Fördelningsprincipen att parter oavsett utgång i målet står sina egna rättegångskostnader benämns ofta The American rule, och utgör huvudregel i amerikansk rätt. 55 18 kap. 8 a § RB är ofta starkt
bidragande till att individuella anspråk understigandes ett halvt prisbasbelopp är individuellt oprocessbara. 56 Enligt 2 § andra stycket GrL är dock denna
bestämmelse inte tillämplig i grupprättegångar, varför The English rule används som utgångspunkt oberoende av tvisteföremålets värde.
Kärandens fulla kostnadsansvar vid förlust anses fungera som en skydds-mekanism för att förhindra missbruk av grupptalan som taleform.57
3.5.2 Gruppmedlemmarnas rättegångskostnadssansvar
Gruppmedlemmar svarar som huvudregel inte för några rättegångskostnader ens vid förlust, utan enligt 33 § GrL enbart i den mån det framgår av 34–35 §§. Enligt 34 § kan gruppmedlemmar i två situationer bli skyldiga att avstå delar av vad de vunnit i rättegången: Dels om svaranden ålagts att ersätta kärandens 58
rättegångskostnader men inte har möjlighet att göra så, dels om käranden ingått ett riskavtal innebärandes att ombudets arvode vid vinst blir särskilt högt, så att svaranden inte åläggs att ersätta samtliga kostnader. I båda dessa situationer svarar
54 Lindblom, s 38. 55 A a s 60. 56 A a s 370.
57 Prop. 2001/02:107 s 33.
58 Detsamma gäller statens kostnader i specialsituationen då staten anlitat en kärande att driva
varje gruppmedlem procentuellt för lika mycket av kostnaderna, och aldrig för mer än vad som kommit gruppmedlemmen till godo genom rättegången. 34 § GrL medger således enbart att processens ekonomiska utgång för gruppmedlemmarna blir positiv eller neutral, även då käranden inte vinner bifall med grupptalan.
Den enda situation då gruppmedlemmar kan få en ekonomiskt negativ utgång av grupptalan är inom ramen för 35 § GrL. Bestämmelsen stipulerar att en grupp-medlem ska ersätta sådana kostnader som den orsakat, på motsvarande sätt som om denne såsom part burit ansvar för rättegångskostnader i enlighet med 18 kap. 3 § första stycket eller 6 § RB. 18 kap. 3 § första stycket RB avser situa-tionen då vinnande part inlett en rättegång utan att motparten gett anledning därtill, eller i övrigt uppsåtligen eller oaktsamt inlett en onödig rättegång. 18 kap. 6 § RB avser i sin tur situationen då en part genom att utebli från rätten, inte iaktta före-läggande som rätten meddelar, genom påstående eller invändning som hen inser eller bör inse saknar fog eller på annat vis genom vårdslöshet eller försummelse föranleder uppskov i målet eller en kostnad för motparten. I dessa situationer är gruppmedlemmen skyldig att bära de kostnader som hänför sig till gärningen.
3.6 De särskilda processförutsättningarna
3.6.1 Inledning
En ansökan om grupptalan får enbart tas upp till prövning om de fem så kallade särskilda processförutsättningarna i 8 § GrL är uppfyllda. Bestämmelsen får sägas vara en nyckelparagraf i GrL, då gruppmedlemmarna om grupprättegången inte kan väckas utlämnas till att beivra sin rätt på egen hand och på egen kostnadsrisk exempelvis i individuella talan. För svaranden kan det därför finnas starka taktiska incitament att bestrida att de särskilda processförutsättningarna är uppfyllda, och därigenom undkomma grupptalan.59 Dessa incitament är särskilt starka i de fall de
59 Vid grupptalan gentemot det allmänna bör det kunna förväntas att det allmänna inte ägnar sig åt
individuella processerna skulle utgöra småmål med konsekvensen att parterna bär sina egna ombudskostnader, vilket skulle göra anspråken oskäligt dyra att beivra.60
Kravet på att de särskilda processförutsättningarna är uppfyllda, samt att rätten enligt 8 § GrL ex officio ska göra en sådan prövning, anses vara skyddsmekan-ismer för att förhindra missbruk av grupptalan som taleform.61 Märk väl att rätten
saknar möjlighet att avvisa en talan med argumentet att de särskilda process-förutsättningarna kunnat vara uppfyllda i högre grad, exempelvis att de grupp-medlemmar som inte ensamma kan beivra sin rätt kan väcka en egen grupptalan eller att gruppen i övrigt kunnat vara lämpligare bestämd. Prövningen ska enbart avse om de särskilda processförutsättningarna är uppfyllda eller inte, vilket får anses följa av den i svensk processrätt grundläggande principen att parterna i dispositiva tvistemål fritt bestämmer hur den egna talan ska utformas.62
3.6.2 Likheter och skiljaktigheter i gruppmedlemmarnas anspråk
Den första särskilda processförutsättningen är att talan grundas på omständigheter som är gemensamma eller likartade för gruppmedlemmarnas anspråk. Det kan här röra sig om att gruppmedlemmarna lidit skada av samma skadegörande handling, eller om väsentligen likartade avtalsförhållanden. Det ska inte anses tillräckligt att en viss rättsfråga eller bevisningen är likartad eller densamma för de olika grupp-medlemmarna.63
Den första särskilda processförutsättningen kan med fördel läsas gemensamt med den andra, att en grupprättegång enbart får tas upp om den inte framstår som olämplig på grund av att vissa gruppmedlemmars anspråk till sina grunder skiljer sig väsentligt från övriga anspråk. Medan första punkten fokuserar på likheterna i gruppmedlemmarnas anspråk, fokuserar andra punkten på olikheterna.64 Båda
punkterna finns till av hänsyn till svaranden och rätten, för att dessa inte på grund av stora skillnader i individuella omständigheter hos gruppmedlemmarna ska tvingas in i svårhanterliga, otympliga och långdragna processer. Rätten får i båda dessa bedömningar göra sammanvägningar av samtliga omständigheter, bland annat utifrån grupptalan som processforms syften.65
Ibland måste otymplighet tolereras: Om ett avvisande exempelvis förväntas leda till att en beaktansvärd andel av gruppmedlemmarna av processekonomiska skäl inte kan beivra sin rätt kan intresset av gruppmedlemmarnas access to justice innebära att processen behöver tolereras att bli otymplig. På liknande sätt bör gruppstorleken tillmätas betydelse: Består en grupp av tiotusentals grupp-medlemmar måste enligt min uppfattning en större otymplighet tillåtas än om gruppen består av trettio gruppmedlemmar. I motsatt riktning måste svarandens intressen beaktas. En otymplig process med stora skillnader i individuella omständigheter kan i sin tur innebära att svaranden inte rimligen kan hantera processen. På liknande vis som det ofta talas om gruppmedlemmarnas möjlighet att på annat vis beivra sin rätt, anser jag att det är rimligt att göra motsvarande prövning för svaranden och därefter göra en avvägning mellan gruppmedlem-marnas och svarandens möjligheter att beivra sin rätt; en resursstark svarande, exempelvis ett multinationellt börsnoterat företag, bör kunna förväntas tåla en otympligare process än en resurssvag.
Även rättens förmåga att hantera processen måste beaktas. Av förarbetena framgår att det ligger i sakens natur att grupprättegångar är mer tids- och arbets-krävande än individuella processer, samtidigt som det blir mer tids- och resurs-krävande att handlägga varje gruppmedlems anspråk som individuell talan. Någon närmre beskrivning av när processen ska anses för svårhanterlig ges inte. Det omskrivs enbart situationer där grunder och invändningar hänförliga till enskilda gruppmedlemmar ”avsevärt kommer att försvåra genomförandet av en
sentativ process”. Som exempel nämns att en ersättningstalan exempelvis kräver utredningar som förutsätter den enskilda gruppmedlemmens deltagande.66 I 2008
års utvärdering av GrL anförs att blotta de faktum att arbets- och tidsinsatsen är stor och om domstolen i allmänhet har resursbrister aldrig utgör skäl för avvisning. Detta får anses givet, eftersom bördan kan bero på sådant som att saken är kompli-cerad eller att gruppen är mycket stor. Därefter exemplifieras att rättegångs-missbruk och angränsande situationer kan utgöra skäl till avvisning. Rätten kan därutöver ta ett ansvar för de passiva gruppmedlemmarnas antagna förväntningar på rättegången, och med deras bästa i åtanke handlägga talan enbart om processen kan upprätthålla vissa kvalitativa miniminivåer.67
Vad angår de första två punkterna kan slutligen lyftas att 20 § GrL tillåter att gruppen — i sådana frågor eller delar av saken som enbart berör vissa grupp-medlemmars rätt — delas in i undergrupper. I dessa situationer får rätten, om det främjar en ändamålsenlig hantering, förordna någon att vid sidan av eller istället för käranden föra talan i denna del. I förarbetena förväntas lösningen med under-grupper kunna gynna en snabb, enkel och billig processhantering. Som exempel på situationer då bestämmelsen ska användas nämns frågor om rättsfakta vars prövning kräver att enstaka gruppmedlemmar medverkar aktivt i rättegången, och då käranden i en viss fråga inte bedöms kunna ta tillvara de berörda grupp-medlemmarnas intressen i tillräcklig utsträckning.68
3.6.3 Grupptalan som bästa processform
Liknande hur de två första särskilda processförutsättningarna kan läsas tillsammans, anknyter den tredje särskilda processförutsättningen till de övriga särskilda procesförutsättningarna. Denna tredje processförutsättningen är att grupptalan endast får tas upp till prövning om majoriteten av anspråken som ingår i talan inte lika gärna kan göras gällande genom talan av gruppmedlemmarna
själva. Här ska således rätten överväga om det finns andra processformer som i samma mån tillgodoser gruppmedlemmarnas rätt.
I förarbetena anges som jämförelseobjekt framförallt kumulation enligt 14 kap. RB samt så kallade pilotmål, men det finns inga principiella hinder mot att även beakta individuella talan utan kumulation. Pilotmål innebär att en enskild kärande driver individuell talan i en principiellt viktig fråga. Domen vinner enbart rättskraft parterna emellan, men en bifallen talan skulle med svarandens välvilja kunna läggas till grund för frivilliga ersättningar även till de som skulle kunna ingå i gruppen vid en grupptalan.69 Gruppmedlemmarnas möjligheter att beivra sin rätt
inför exempelvis Allmänna reklamationsnämnden eller genom skiljeförfarande kan inte beaktas, då skrivningen ”talan” enligt förarbetena enbart innefattar inomprocessuella förfaranden.70
Jämförelsen sker genom en helhetsbedömning. Viktiga omständigheter är tids-åtgången och processekonomin i de olika taleformerna. En absolut förutsättning bör vara att andra taleformer är realistiska för gruppmedlemmarna.71 Det bör
därför förutsättas att varje gruppmedlem individuellt har ett anspråk av sådan storlek att det kan anses rimligt att driva talan även med risken att behöva bära rättegångskostnader vid förlust. En i praktiken skarp gräns får anses vara att de individuella anspråken uppgår till åtminstone ett halvt prisbasbelopp, det vill säga den gräns under vilken parterna som huvudregel enligt 18 kap. 8 a § RB bär sina egna ombudskostnader.72 Även gruppens storlek beaktas här: Av förarbetena
framgår att talan får antas avvisas i högre utsträckning när gruppen är liten, mot bakgrund av att det då oftare finns lämpligare processformer.73
Värt att betona är att den avgörande omständigheten är om merparten av anspråken inte lika väl kan göras gällande genom talan av gruppmedlemmarna
själva. Det går således att tänka sig situationer då vissa gruppmedlemmar lika gärna kan vända sig till domstol på egen hand utan att grupptalan avvisas, samt situationer då vissa gruppmedlemmar inte lika gärna kan göra det men att grupp-talan avvisas då merparten av gruppmedlemmarna kan det. Då käranden själv, inom ramarna för 8 § GrL, bestämmer vilka som ska ingå i gruppen torde det vara möjligt för denne att anpassa gruppen så att talan inte avvisas på denna grund.
3.6.4 Lämpligheten i gruppens bestämning
Den fjärde särskilda processförutsättningen är att gruppen till sin storlek, avgränsning och i övrigt är lämpligt bestämd. Det centrala är här om gruppen sett till sin avgränsning och i övrigt är lämpligt bestämd, medan storleken mest tycks ha införts som rekvisit av rent pedagogiska skäl utan att vara relevant för prövningar av den fjärde särskilda processförutsättningen.74 Vad angår
lämplig-heten i gruppens bestämning sett till dess avgränsning och i övrigt ska enligt 9 § andra stycket GrL, som är tätt knuten till 8 § fjärde punkten GrL, gruppmed-lemmarna som huvudregel anges med namn och adress i ansökan. Undantaget är då det inte är behövligt för målets handläggning. Det centrala är enligt förarbetena huruvida rätten på det inlämnade underlaget kan urskilja en bestämd grupp, och utifrån den ha möjlighet att avgöra vilka åtgärder som rätten behöver vidta för att processen ska kunna fortgå. De personer som kan tänkas ha intresse i saken måste med utgångspunkt från beskrivningen av gruppen kunna avgöra om de omfattas av gruppen eller inte.75
Lämpligheten kan därutöver vara beroende av huruvida det inom gruppen finns intressemotsättningar. Det kan exempelvis vara så att vissa gruppmedlemmar
74 I GTU:s betänkande, som föregick förarbetena, fanns gruppens storlek inte med under denna
särskilda processförutsättning. Istället ansågs storleken främst vara relevant för de övriga särskilda processförutsättningarna, såsom den tredje huruvida grupptalan utgör bästa processform (Se SOU 1994:151 Del B, s 50). På samma sätt resonerar regeringen i förarbetena (Se prop. 2001/02:107, s 47). Gruppens storlek får således betraktas som irrelevant för prövningar av den fjärde särskilda processförutsättningen.
föredrar en rättsföljd, medan andra föredrar en annan. I dessa fall kan gruppens bestämning anses brista i lämplighet, då käranden svårligen kan företräda de olika fraktionernas intressen på ett lämpligt vis.76 Den fjärde särskilda
processför-utsättningen är här tätt knuten till den femte, vilken behandlas i följande avsnitt. Även i de första tre särskilda processförutsättningarna får gruppens konstruktion anses ha beaktats.
3.6.5 Kärandens lämplighet
Den femte och sista särskilda processförutsättningen är att käranden är lämpad att företräda gruppmedlemmarna i målet. Här beaktas enligt bestämmelsen kärandens intresse i saken, ekonomiska förutsättningar att driva grupptalan samt ”förhåll-andena i övrigt”. Kärandens eventuella olämplighet mot bakgrund av de egna intressena i saken kan egentligen enbart, vilket jag nämnde redan under den före-gående rubriken, bestå i att hen och vissa av gruppmedlemmarna har intresse-konflikter i de aktuella rättsliga förhållandena. Käranden ansvarar som bekant — vilket också explicit framgår av 17 § första stycket GrL — för att företräda grupp-medlemmarnas intressen, och bör i dessa fall anses olämplig att företräda frak-tioner av gruppen med andra intressen.77
Prövningen av kärandens ekonomiska lämplighet kretsar enligt förarbetena kring förmågorna att löpande svara för kostnader i processen och att ersätta motpartens rättegångskostnader om denna vinner. Emot flera remissinstansers uppfattning att käranden bör kunna ställa säkerhet för motpartens eventuella kostnadsanspråk, ansåg regeringen att utgångspunkten bör vara att var och en som har en ordnad ekonomi ska kunna väcka och driva grupptalan. Det ansågs att rätts-hjälp och rättsskyddsförsäkringar i många fall bör kunna underlätta finansieringen, och möjligheterna att tillämpa riskavtal göra att kostnadsriskerna sänks.78
76 Lindblom, s 425. 77 A st.
3.6.6 Tidig tingsrättspraxis
Vid tidpunkten för GrL:s utvärdering hade enbart ett mål avgjorts genom dom — en stadfäst förlikning — medan rätten vid tre tillfällen i mål drivna som enskilda talan avvisat kärandens talan på grund av att de särskilda processförutsättningarna inte var uppfyllda.79 Som avslutning på detta delkapitel kommer jag nu att
redo-göra för dessa tre tidiga tingsrättsfall.
Ett mål, mellan kärandena Skeppland och Broberg och svaranden Aftonbladet,80 rörde skadeståndsskyldighet motsvarande anmälningsavgiften till
ett onlinespel och ideell skada för förlorad fritid sedan svaranden stängt ner spelet, totalt 190 kronor per person. Gruppen bestod av sex gruppmedlemmar utöver kärandena. Rätten ansåg att den tredje särskilda processförutsättningen — om grupprättegång som bästa processform — inte var uppfylld, och hänvisade till en skrivning i förarbetena om att det är viktigt att grupprättegångar förbehålls situa-tioner där det finns ett verkligt behov av en ny taleform.81 Kärandena ansåg att
talan enligt GrL skulle bli billigare än individuella talan handlagda enligt bestäm-melserna om småmål, vilka kärandena ansåg var mindre förmånliga sett till fördel-ningen av rättegångskostnaderna. Rätten ansåg inte att denna grund ensamt utgjorde skäl för att tredje processförutsättningen skulle vara uppfylld, och ansåg att gruppen var så liten att var individs individuella talan okomplicerat kunde kumuleras och handläggas gemensamt.82 Lindblom poängterar här att rätten hade
kunnat ge kärandena möjlighet att justera gruppens sammansättning så att den
exempelvis innefattat alla som deltagit i spelet,83 en form av materiell
process-ledning som uppmuntras i förarbetena.84
79 Ds 2008:74, s 57–58.
80 Se Stockholms tingsrätts slutliga beslut den 5 januari 2005 i mål nr 17333-04. 81 Prop. 2001/02:107, s 41 & 44–45.
82 Stockholms tingsrätts slutliga beslut den 5 januari 2005 i mål nr 17333-04. 83 Lindblom, s 221.
Vidare ansåg rätten att den femte särskilda processförutsättningen, kärandens lämplighet, inte var uppfylld. Rätten betvivlade kärandenas ekonomiska möjlig-heter att finansiera talan, och angav därutöver att rättegångskostnaderna tämligen omgående skulle komma att överstiga det yrkade beloppet.85 Lindblom poängterar
att GTU i sitt betänkande diskuterat frågan om huruvida omständigheten att ett yrkat belopp var mycket litet totalt eller individuellt skulle kunna beaktas vid tillämpningen av 8 § GrL.86 Utredningen kom fram till att så inte bör vara fallet,
och i GrL saknas också sådan möjlighet.87
Det andra målet, mellan käranden Lindberg och sju kommuner som svaranden, rörde tvångsomhändertaganden och barnhemsplaceringar under de 41 gruppmed-lemmarnas barndomar. Tingsrätten88 ansåg att likheterna i omständigheterna som
gruppmedlemmarnas anspråk grundades på var för få, att det skulle krävas att gruppmedlemmarnas anspråk utreddes individuellt och att olikheterna i gruppmed-lemmarnas anspråk således gjorde en grupprättegång olämplig. Tingsrätten av-visade därför grupptalan med hänvisning till 8 § första till tredje89 punkterna GrL.
Lindblom har menat att tingsrätten i målet begick ett rättegångsfel genom att bortse från att kärandens ombud inte var advokat, något som 11 § GrL normalt sett fordrar, och att detta sannolikt inverkat på målets utgång.90 Käranden överklagade
avvisningsbeslutet till hovrätten,91 och sedan denna rätt avvisat överklagan även
till HD92 som även den avvisade överklagan.
85 Stockholms tingsrätts slutliga beslut den 5 januari 2005 i mål nr 17333-04. 86 Lindblom, s 222.
87 SOU 1994:151 Del B, s 65–66.
88 Se Stockholms tingsrätts slutliga beslut den 26 januari 2006 i mål nr T 9593-06. 89 Notera dock att tredje punkten inte diskuteras i beslutet.
90Lindblom menar att en advokat kunnat utgöra ett skickligare ombud, och kunnat se till att talan
utformats på ett sätt så att stämningsansökan uppfyllt samtliga processförutsättningar. Han menar att tingsrätten istället för att avvisa talan borde ha krävt att ombudet byttes ut, och gett käranden en chans att med hjälp av det nya ombudet komplettera stämningsansökan och exempelvis avgränsa gruppen annorlunda. Se Lindblom, s 229–230.
I det tredje målet93 hade svaranden TeliaSonera Sverige AB debiterat kunder
högre belopp för deras telefonabonnemang än vad som följde av avtalen mellan parterna. Käranden Devitor AB lämnade för denna grupps räkning in en stämningsansökan om skyldighet för svaranden att återbetala eller kreditera dessa mellanskillnader, med yrkande om handläggande enligt GrL.94 Käranden
formu-lerade gruppen som ”samtliga innehavare av den typ av abonnemang Devitor AB haft under perioden”. Käranden angav tilläggsvis att det inte var möjligt för denne att känna till samtliga abonnenters identitet, men att dessa uppgifter fanns i svar-andens system och yrkade därmed på att TeliaSonera genom edition skulle föreläggas att lämna ut dessa uppgifter.95 Rätten förelade istället käranden att
komplettera stämningsansökan med bland annat en precisare uppgift om gruppens bestämning. Sedan förlikningsförhandlingar pågick mellan parterna kom käranden aldrig att komplettera stämningsansökan, och tingsrätten avvisade denna på grunden att den fjärde särskilda processförutsättningen — att gruppen är lämpligt bestämd — inte var uppfylld.96 Lindblom ifrågasätter om inte tingsrätten här
till-ämpar processförutsättningen striktare än vad som följer av förarbetena.97 Av
dessa framgår att gruppen ”[m]ed utgångspunkt från omständigheterna i det enskilda målet” kan beskrivas kollektivt, exempelvis som alla som under en viss period haft lönekontokredit hos samma bank eller som alla som stadigvarande bor inom viss radie från en särskild störningskälla. Det avgörande i bedömningen är att rätten, om inte gruppmedlemmarna anges med identitet, måste ha möjlighet att någorlunda säkert uppskatta det antal personer som ingår i gruppen.98
93 Se Stockholms tingsrätts slutliga beslut den 4 augusti 2006 i mål nr T 5254-06. 94 Stockholms tingsrätts slutliga beslut den 4 augusti 2006 i mål nr T 5254-06. 95 Lindblom, s 225–227.
96 Stockholms tingsrätts slutliga beslut den 4 augusti 2006 i mål nr T 5254-06. 97 Lindblom, s 227.
3.7 Möjligheten att använda riskavtal
3.7.1 Introduktion
En utstickande möjlighet i grupprättegångar jämförda med svensk civilprocessrätt i övrigt är att riskavtal — det vill säga avtal om att storleken på ombudets arvode är delvis beroende av resultatet i grupptalan — mellan kärande och advokatombud under vissa omständigheter är kategoriskt tillåtna. Då käranden som utgångspunkt ensam bär rättegångskostnadsansvaret vid förlust, har riskavtal ansetts vara ett sätt att minska kärandens kostnadsrisker och underlätta finansieringen av grupptalan.99
Ingåendet av riskavtal anses utgöra en skyddsmekanism för att förhindra miss-bruk av grupptalan som taleform, eftersom de kan stimulera att advokater för att anta uppdraget ställer högre krav på att talan är någorlunda välgrundad. Riskavtal förväntas därutöver innebära att käranden i högre utsträckning kan anlita de största och mest välrenommerade byråerna, vilket regeringen ansett positivt för att säker-ställa att gruppmedlemmarnas rätt tillgodoses på ett rättssäkert sätt.100
3.7.2 Om tillåtligheten av riskavtal enligt GrL
Mellan kärande och ombud utgör riskavtal ett vanligt civilrättsligt avtal. Enligt 38 § GrL får dock avtalet enbart åberopas gentemot gruppmedlemmarna om det — på yrkande av käranden; se 40 § GrL — godkänts av domstol. Bestämmelsen bör förstås i ljuset av att gruppmedlemmar enligt 34 § GrL vid framgångsrik talan kan bli tvungna att avstå delar av de inprocessade anspråken för att finansiera risk-kvoten av arvodet.101 Av 41 § GrL läst i ljuset av 18 kap. 8 § RB framgår nämligen
att svaranden i de fall kärandens talan bifalls inte kan åläggas att stå för dessa delar. Riskavtalet ska enligt 39 § GrL vara upprättat skriftligen, och det ska av avtalet framgå hur arvodet avviker från ombudets normalarvode om talan bifalls helt respektive ogillas helt. I den mån talan bifalls delvis bör enligt förarbetena
99 A prop s 115. 100 A st.
