UPPSALA UNIVERSITET Teologiska institutionen
Religionshistoria och beteendevetenskap C, 15 poäng VT, 2021
Handledare: Maria Klingenberg
Betygsbestämmande lärare: Maximilian Broberg
”Nu är det skol- och kyrkbråk-
igen!”
– en fallstudie av privatpersoners inlägg i debatten om skolavslutning i
kyrkan 2010–2012
Abstract
Sweden and its relationship with the former state church Church of Sweden and religion, is complicated. The country has been described as one of the most secular countries in the world, and yet one of the longer recurring public debates has been on the topic of whether schools’ end of year ceremonies should take place in local churches or not. The peak of this debate coincides with newly defined regulations from the Swedish National Agency for Education regarding what is considered appropriate and inappropriate religious features in school and its ceremonies. The aim of this study is to investigate how Swedish citizens contribute to this debate and to illuminate what different intents and purposes they associate with the end of year ceremony in church. The research questions asked were: What themes occur in the opinion pieces written by Swedish citizens in the years 2010–2012? What or which purposes do they ascribe to the end of year ceremony in church within these themes? In what ways can these intents and purposes be seen and understood through Grace Davie’s” Vicarious religion” and religion as a public utility? The study was conducted by performing a qualitative content analysis on 28 articles published in public debate or opinion pieces in Swedish regional press through the years 2010–2012. The result was then analyzed with Grace Davie’s theory” Vicarious religion” and the notion of religion as a public utility within that theory. The results and analysis showed that the citizens had different understandings of the political decisions that concerned the end of year ceremony, which in turn led to different opinions on the purpose of the ceremony taking place in church. The differences in opinion showed that the Swedish people considered religious features and locales as either going against the school’s non-confessional policies and the freedom of religion, or as a necessity to fulfill a culturally traditional or educational role. The citizens who want the end of year ceremonies to take place in church and potentially include religious aspects can be understood as participating in vicarious religion in the sense that they defend continued access to religious locales and features as part of education and tradition, and by consequence, religion as a useful public utility.
Innehållsförteckning Kapitel 1 Inledning ... 4 1. Inledning ... 4 1.1. Syfte och mål ... 4 1.2. Frågeställningar ... 5 1.3. Avgränsning ... 5 1.4. Forskningsgenomgång ... 6 1.5. Material ... 9 Kapitel 2 Teori ... 11 2.1. Presentation av teori... 11
2.2. Grace Davies ”Vicarious religion” ... 11
2.3. Arbetsmodell ... 12
Kapitel 3 Metod ... 14
3.1. Kvalitativ innehållsanalys ... 14
3.2. Validitet... 15
Kapitel 4 Resultat och Analys ... 17
4.1. Resultat ... 17
4.1.1. Politiska beslut har förändrat skolavslutning i kyrkan ... 17
4.1.2. Skolavslutning i kyrkan diskuteras som uttryck för kulturell identitet ... 19
4.1.3. Perspektiv på skolavslutning i kyrkans utformning och innehåll ... 21
4.2. Analys ... 23
4.2.1. Efterfrågar skribenterna att skolavslutningen hålls i kyrkobyggnader och hur motiverar de detta? ... 24
4.2.2. Efterfrågar skribenterna att präster och religiösa inslag ska förekomma vid skolavslutningen och hur motiverar de detta? ... 24
4.2.3. Ger artiklarna uttryck för att Svenska kyrkan ses som allmännytta för samhället, alltså att det finns en efterfrågan och förväntan på tillgång till Svenska kyrkan? I så fall, på vilket sätt? ... 25
Kapitel 1 Inledning
1. Inledning
Religion och religiositet är ett komplicerat ämne i Sverige, som framställs som ett av de mest sekulariserade länderna i världen av World Value Survey (2020). Religionshistoriker som David Thurfjell (2015) har kallat svenskarna för ”det Gudlösa folket” och påpekat att vid millennieskiftet tillhörde majoriteten av det svenska folket Svenska kyrkan, men såg på religion som något främmande (Thurfjell 2015:64–65). Kontakten med Svenska kyrkan och religion blir därför intressant. År 2008 svarade ungdomar på frågor om sin syn på religion och religiositet, där bland annat kontakt med religion undersöktes (Bromander 2012). I deras svar visade det sig att de vanligaste platserna för ungdomarna att möta religion på var på tv, i skolan eller arbetet, bland vänner, i tidningar, eller på internet. Det minst vanliga av alternativen var att möta religion i en kyrka eller annan religiös lokal (Bromander 2012:66–68). Därför blir det särskilt intressant att skolavslutning i kyrkan är ett fenomen som markerat slutet på skolåret för så många elever i Sverige. Sedan staten och Svenska kyrkan separerade vid år 2000 blev skolavslutningar i kyrkan ett mer och mer ifrågasatt och omdiskuterat fenomen. I skollagen (SFS 2010:800) förklaras att skolans verksamhet ska vara konfessionsfri, och detta såg ut att vara slutet för fenomenet. Så blev det inte. I stället intensifierades en redan pågående debatt (Aldrin 2018:92–93). Kan skolans avslutningar vara i en kyrka och fortfarande vara konfessionsfri? Vad får förekomma? För att bemöta allmänhetens frågor gav Skolverket ut särskilda direktiv och rådgivning för att förklara vad som är tillåtet under en skolavslutning (direktiven har sedan dess tagits bort från Skolverkets hemsida). I dessa direktiv beskrivs religiösa inslag som inte får förekomma som ”bön, välsignelse, trosbekännelse, predikan eller annan form av förkunnelse”, och att rektor har huvudansvaret att upprätthålla konfessionslösheten (Skolverket 2012). Debatten fortskred. År 2016 diskuterar religiösa aktörer som Antje Jackelén (2016:66–82) kyrkans roll i det offentliga och lyfter debatten om skolavslutningar i kyrkan. Jackelén menar att den riskerar att undergräva förtroendet för Svenska kyrkan (Jackelén 2016:74). Budskapet som den mediala debatten kommer med är att kyrkan är farlig eller problematisk och bör därför undvikas (Jackelén 2016:74). Men är det verkligen så debatten förs, och i så fall av vem? Skolverket och religiösa aktörer har diskuterat och debatterat, men vad säger “det Gudlösa folket”?
1.1. Syfte och mål
den. På så vis bidrar studien till att belysa debatten i Sverige och vad privatpersonernas artiklar kan synliggöra om skolavslutningens plats i det svenska samhället.
1.2. Frågeställningar
För att kunna uppfylla syfte och mål så formuleras följande tre frågeställningar: - Vilka teman diskuteras i privatpersonernas debattinlägg och insändare om skolavslutning i kyrkan under åren 2010–12?
- Vilket eller vilka syften uppfattar privatpersonerna att skolavslutning i kyrkan har i dessa teman?
- På vilka sätt kan dessa uppfattningar ses och förstås igenom Grace Davies ”Ställföreträdande religion” och synen på religion som allmännytta?
1.3. Avgränsning
Studien begränsas till de utvalda åren 2010–2012. Dessa år motsvarar tiden före och efter införandet av den nya läroplanen 2011 (och ändringar i skollagen) som gjorde att många ville delta i debatten, och en topp i frekvens av artiklar om ämnet 2012 (Aldrin 2018:92–93). Det hade varit intressant att studera debatten över fler år för att få ett mera långtgående perspektiv, men det är inte inom ramarna för den här undersökningens resurser. De debattartiklar om skolavslutning i kyrkan som publicerats 2010–12 har vidare avgränsats med följande urvalskriterier:
1. Skrivna av privatpersoner. Med privatpersoner inkluderas alla debattörer som är undertecknade som anonyma eller namngivna författare, eller författare som skriver under synonym. För att de ska sägas vara privatpersoner och utgå ifrån sina egna åsikter exkluderas alla som skriver för olika organisationer, politiska som religiösa, och som skulle kunna ge en tydlig vinkling på innehållet. Därför tas inte heller ledarskribenter eller krönikörer med, då de inte kan sägas skriva på lika villkor som privatpersonerna.
2. Debattartiklar och insändare publicerade i landsortspress. Med dessa artiklar tar jag med texter inskickade till tidningar som är bundna till region eller ort, samt publicerade under tidningens del för läsartexter, så som ”insändare”, ”åsikt” eller ”debatt”. Här exkluderas storstadspress, stadsdelspress, tidskrifter, och fackpress, men även religiösa tidningar. Detta urval är baserat på att rikstäckande kvällstidningar tidigare studerats, och att det ofta är offentliga personer eller personer som representerar en större grupp som deltar i debatten och vars bidrag lyfts (se Axner 2013 & Aldrin 2018).
privatpersoner uttrycker sig i debattartiklar och insändare kring skolavslutningar i kyrkan. Det är naturligtvis svårt att generalisera privatpersoner som en enhetlig grupp, och därför är det även viktigt att poängtera analysens resultat inte kommer att generaliseras som att gälla för alla privatpersoner i Sverige.
1.4. Forskningsgenomgång
Under detta avsnitt presenteras tidigare forskning som rör debatten kring skolavslutning i kyrkan. Det har inte gjorts många studier kring specifikt debattartiklar om skolavslutningar i kyrkan, men här presenterar jag de studier som är relevanta. Jag har även tagit med ett verk som kanske inte har debatten kring skolavslutning som huvudfokus, men som säger något om aktörerna i debatten eller om debatt kring religiösa frågor i svensk kontext. Dess relevans presenteras och förklaras samtidigt som verket självt.
Debatten kring skolavslutning i kyrkan är något som studerats specifikt av Viktor Aldrin (2017, 2018) och presenteras här i kronologisk ordning. I “Svenska folket om religion och tradition i skolan” (2017) presenterar Aldrin resultatet från tre opinionsundersökningar utförda 2011, 2012 och 2016 av SOM-institutet. I dessa finns frågan om att förbjuda skolavslutningar i kyrkan är ett bra förslag, och vid varje genomförande av undersökningen har majoriteten av svaren från det svenska folket varit starkt emot att införa ett förbud (Aldrin 2017:517–518). Vidare undersöktes politiska attityder och eventuella kopplingar till religiösa traditioner, varav det lyfts att de som placerar sig starkast åt vänster på en traditionell vänster till högerskala politiskt, var minst emot ett förbud. Dock var som tidigare nämnt majoriteten av de besvarande starkt emot förbud oavsett politisk placering (Aldrin 2017:521–23). Aldrin (2017:526) sammanfattar att när svenska folket tillfrågas, både i SOM-institutets undersökning och i en av Novus 2017, tycks skolavslutningar i kyrkan ha ett mycket starkt stöd, samtidigt som stödet för att undervisning och utbildning får vara religiös är mycket lågt. Att skolavslutning har så starkt stöd föreslås av Aldrin kunna förklaras om skolavslutning ses som tradition i stället för religion. Folket stöttar skolavslutningarna för att de helt enkelt inte ser dessa som religiösa. Samtidigt så skiljer det sig i stödet för skolavslutningar när offentliga personer uttrycker sig. Beslutsfattare, både politiker och vissa biskopar i Svenska Kyrkan, ställer sig mer kritiska till att låta skolavslutningarna fortsätta, och får mer utrymme i debatten jämfört med landets befolkning (Aldrin 2017:526). Denna intressekonflikt mellan folket och offentliga debattörer föreslås bero bland annat på att för det svenska folket är skolavslutning i kyrkan mera en tradition än det mycket mera problematiska och stundtals främmande; religion (Aldrin 2017: 526). Detta leder direkt in i min undersökning där privatpersoners röster ska undersökas.
Methods Research. Aldrin (2018:18) använder sig därför av både kvantitativa och kvalitativa metoder beroende på situation och material, då han inte tycker att en metod ensam kan studera ett så pass stort och outforskat område. Studiens fokus är på Skolverket, Skolinspektionen och Svenska kyrkan och materialet och empirin för undersökningen består av databaser, protokoll, riktlinjer, debattartiklar, motioner, lagar och läroplaner där dessa tre uttrycker sig om skolavslutningen i kyrkan (Aldrin 2018:13,18).
undersökt så diskuterar Skolverket, Skolinspektionen och Svenska kyrkan sju sakfrågor: Den konfessionsfria skolan i en konfessionell miljö, kyrkobyggnaden som lokal, prästens roll som ledare, elevens närvaro, religiösa symboler, religiösa handlingar, och psalmsång som diskriminering.
Per Pettersson i “Utmaningar för Svenska kyrkans identitet” (2016) diskuterar utmaningar för Svenska kyrkan och dess medlemmar, och lyfter skolavslutning i kyrkan som ett särskilt exempel. Pettersson (2016:36–37) pekar på att det från Svenska kyrkans håll är gudstjänsten som är central för såväl identitet som verksamhet, men att såväl deltagandet i dessa, och vikten av dessa, inte reflekteras i medlemmarnas åsikter. När Svenska kyrkans medlemsundersökning år 2010 genomfördes och telefonintervjuer gjordes år 2008 ser kyrkans medlemmar Svenska kyrkan mer som en resurs, där stöd och hjälp vid kris tillsammans med tillhandahållandet av livsriter som dop, vigsel och begravningar som centralt (Pettersson 2016:47–48). När det gäller hur kyrkans medlemmar ser på skolavslutning i kyrkan så hänvisar Pettersson till två kvantitativa undersökningar som genomfördes 2011 av Kyrkans tidning och Svenska kyrkans kyrkokansli. I undersökningen av Kyrkans tidning visar det sig att 90% av församlingarna har skolavslutning i kyrkan och 40% har avslutning där bön eller välsignelse ingår (Pettersson 2016:92). I undersökningen av Svenska kyrkans kyrkokansli undersöktes attityder kring skolavslutningen, där 15% av de svarande kunde beskrivas som negativa till att den hålls i kyrkan. Även om separationen mellan kyrka och stat markerat ett avståndstagande och förändrad roll för skolverksamhet och Svenska kyrkan hade skolavslutningarna i kyrkan år 2011 alltså både hög frekvens och stöd hos svenska folket (Petterson 2016:92–93). Detta ser Pettersson som ett exempel för hur skolan utgör en spänning mellan nationell policy och lokal praxis, där de nationella bestämmelserna från Skolverket inte verkar ha så stark förankring hos folket på lokal nivå (Petterson 2016:84–85). Pettersson (2016:107– 109) sammanfattar att svenska folket värderar sitt deltagande i kyrkan och de tjänster de förknippar med den högt, men att detta inte behöver betyda att de delar svenska kyrkans syn på medlemskap och religiösa uttryck, utan kan i stället ses som ett uttryck för en kollektiv identitet och tillgång till svenska traditioner. Än en gång är det intressant om detta är något som privatpersoner också uttrycker när de gör sina röster hörda i tidningar.
av Axner, att de med sitt deltagande argumenterar för sin plats och legitimitet i ett erkänt pluralistiskt samhälle (2013:176,182–183). När de gör detta så påverkas de av debattartiklarnas medielogik, då deras deltagande styrs, påverkas och förmedlas av vad redaktörer bedömer ha ett nyhetsvärde (Axner 2013:188–190). Detta blir relevant för min studie då det går att jämföra med hur privatpersonernas debattinlägg som jag undersöker uttrycker sig kring Svenska kyrkan och att de också kan påverkas av medielogik.
1.5. Material
Under detta avsnitt presenterar jag studiens material och vad som kan vara relevant att lyfta kring det.
För studiens primärmaterial så användes Media Retriever (Mediearkivet) för att söka efter debattartiklar inom svensk dagspress. Sökorden ”skolavslutning i kyrkan debatt” användes och elimineringen av material som inte ansågs lämpligt gjordes i enlighet med den avgränsning som beskrivits under avsnitt 1.3. Under år 2010 hittades 4 artiklar, under 2011 hittades 9 artiklar och under 2012 hittades 15. Det empiriska materialet för den här studien består därmed av 28 artiklar publicerade i regional dagspress (se Tabell 1).
Debattartiklarna varierar i textmängd, och olika tidningar har olika gränser för högst antal ord. Detta gör att vissa artiklar kommer att kunna behandla fler teman än andra då de helt enkelt har större utrymme att göra det. Debattartiklarna är publicerade i 18 olika tidningar med stor geografisk spridning. Detta ger ett väldigt varierat material, och även om jag lyfte i avsnitt 1.3 att det inte är min intention att generalisera min studies resultat till att gälla alla privatpersoner i Sverige så kan jag säga att det kommer gälla alla privatpersoners inlägg i debattsidor för åren 2010 till 2012.
Jag vill också tillägga att jag är medveten om debattartiklarnas ”medielogik” så som det diskuterats av Axner (2013:188–190) i hennes avhandling. Axner har inte skapat begreppet, men det samtal hon för om debattartiklarna är relevant. Debattartiklarna måste uppfylla vissa krav för att publiceras i tidningen, främst genom att redaktörer bedömer dem ha ett nyhetsvärde eller tillför ett nytt perspektiv på ett ämne, vilket mina artiklar kan sägas ha gjort då de alla har tagits med till tryck (Axner 2013:139). Denna diskussion är viktigare när det handlar om att kartlägga vem eller vilka som syns eller deltar mest i media, då organisationer eller erkända individer inom ett visst fält kanske bedöms ha ett högre nyhetsvärde än gemene man, och därför prioriteras oftare. Då min undersökning fokuserar på gruppen privatpersoners artiklars innehåll hellre än deltagande bedömer jag inte detta som ett problem eller påverkan av mitt material.
Tabell 1. Vald empiri
Beteckning Artikelnamn Tidning Publiceringsdatum
A1 Skandal att förbjuda skolavslutning i kyrkan
Mariestads-Tidningen
2010-01-08
A2 Årjäng kan lära sig av Sälen Nya
Wermlands-Tidningen
2010-05-31
A3 Vilka traditioner avses…? Nya
Wermlands-Tidningen
A4 Varför offras svenskarnas kultur? Finnveden Nu 2010-06-09
A5 Ge oss ett rakt och ärligt svar Finnveden Nu 2011-03-02
A6 Våra traditioner är nödvändiga Norra Västerbotten
”Norran” 2011-04-28
A7 Kyrkavslutning är en svensk
tradition
Kristianstadsbladet 2011-06-10 A8 Skolan ska inte påtvinga politiska
åsikter
Kristianstadsbladet 2011-06-14
A9 Hur prioriterar rektorn?
Mariestads-Tidningen
2011-06-16
A10 Slå vakt om skolavslutningen Avesta Tidning 2011-06-16
A11 Varför skrämmer kyrkan? Barometern 2011-06-21
A12 Dags att lämna kyrkan Barometern 2011-06-23
A13 Låt unga bestämma om sina
skolavslutningar
Sundsvalls Tidning 2011-08-03
A14 Virrigt virrvarr Kristianstadsbladet 2012-06-07
A15 Vet Hut! Blekinge Läns
Tidning
2012-06-09
A16 Svenskt lagom Blekinge Läns
Tidning
2012-06-09
A17 Tramsig debatt Blekinge Läns
Tidning
2012-06-09 A18 Klart vi ska kunna ha skolavslutning
i kyrkan
Blekinge Läns Tidning
2012-06-09
A19 Dubbelmoral i skolan Blekinge Läns
Tidning
2012-06-09 A20 Vi måste värna om våra svenska
traditioner
Trelleborgs Allehanda
2012-06-13 A21 Vårt kristna kulturarv behandlas
som pest
Östersunds-Posten 2012-11-30
A22 Varför pengar till en kristen högtid? VLT 2012-12-05
A23 Barn har rätt att slippa religiösa budskap
VLT 2012-12-05
A24 Nu är det skol-och kyrkbråk-igen! Dala-Demokraten 2012 -12-08
A25 Förbjud inte traditionerna Östran 2012-12-11
A26 Skolavslutningar i kyrkan är ingen gammal tradition
Smålandsposten 2012-12-14
A27 Felaktig debatt om skolavslutning Skånska Dagbladet 2012-12-18 A28 Riedl fel ute många har avslutning
utanför kyrkan
Kapitel 2 Teori
2.1. Presentation av teori
I detta avsnitt presenteras den teori som utgör den teoretiska grunden för arbetet, Grace Davies ”Vicarious religion”. Efter presentationen och genomgången av teorin kommer en arbetsmodell att presenteras för hur teorin kommer att användas i analysen av det empiriska materialet.
2.2. Grace Davies ”Vicarious religion”
Religionssociologen Grace Davie (2015) myntade teorin ”Vicarious religion”, hädanefter översatt till ställföreträdande religion. Ställföreträdande religion sammanfattas av Davie med det förklarande citatet:
The notion of religion performed by an active minority but on behalf of a much larger number, who implicitly at least not only understand, but quite clearly approve of what the minority is doing (Davie 2007:127)
enkelt leda till kontroverser (Davie 2015:82). Den fjärde punkten knyter an till den tidigare genom att resonera att kyrkan och religionen ger utrymme för att debattera komplexa samhällsfrågor som inte får plats någon annanstans (Davie 2015:83). Befolkningen söker sig helt enkelt till religionen och kyrkan som arena för att representera debatten i samhället som helhet. Dessa fyra olika uttryck för ställföreträdande religion är i grund och botten också uttryck för uppfattningen av religion, eller kyrkan i den här studien, som ”allmännytta”. Den fyller en funktion för människor och förväntas finnas tillgänglig när behov och efterfrågan uppstår (Davie 2015:82).
Davies förklaring av ställföreträdande religion och dess fyra uttrycksformer har kritiserats av Bruce och Voas (2010). Deras huvudsakliga kritik mot teorin är att det saknas empiriska data för att stärka att majoriteten av befolkningen kommer i kontakt med kyrkan och den organiserade religionen av de skälen som Davie framför (Bruce & Voas 2010). Davie (2010) bemöter detta genom att i ett svar påpeka att det inte är så ställföreträdande religion är tänkt att fungera. Konceptet syftar till att synliggöra religiösa uttryck och förhållandet mellan en svårdefinierad majoritet och en religiöst aktiv minoritet, och att detta inte görs utanför en särskild kontext. För att förklara exemplifierar Davie (2010) med att religion i Europa inte är synonymt med global religion utan med en särskild, europeisk modell med särskilda uttryck som behöver tas med i beräkningen. Ställföreträdande religion gör inte anspråk på att vara religiositet i Europa, utan på att vara ett verktyg genom vilket en specifik, tidsbegränsad kontext kan analyseras.
Att mäta och exemplifiera uttryck för ställföreträdande religion blir därför en metodologisk utmaning, som Davie (2007:127) illustrerar med ett isberg. En forskare kan tydligt se isberget, men kan inte ge en helhetsbild av isberget utan att se allt det som måste finnas under ytan. Exempel på när vi kan se spår av begreppet är under särskilda omständigheter när människors vardag och uppfattning av det normala rubbas, till exempel vid kriser (Davie 2007:127). Davie förklarar exempelvis utifrån prinsessan Dianas död 1997, att en större del av befolkningen än de ordinarie aktiva deltagarna sökte sig till kyrkan för stöd och vägledning i sin sorg. På så vis belyste reaktionen kyrkans existens och offentliga plats i samhället som efterfrågad, uppskattad och till och med nödvändig, även för den tystare majoriteten (Davie 2007:127). Det blir alltså tydligt att se ställföreträdande religion i problematiska situationer, där det underförstådda kommer upp till ytan. På så vis kan ställföreträdande religion potentiellt användas som analytiskt verktyg för att undersöka den outtalade rollen av religion, och analyseras i situationer av förändring eller kris. Till exempel den förändring som sker i samband med att nya skollagar eller läroplaner omförhandlar religioners utrymme i skolväsendet och ger upphov till offentlig debatt.
2.3. Arbetsmodell
materialet. De skapade kategorierna och teman i innehållsanalysen är alltså inte valda utifrån teorier, utan skapas från grunden av författaren för att det sedan ska kodas och analyseras med hjälp av teorin i formen av frågor baserade på teorins utformning. Då jag undersöker vilka teman som diskuteras av privatpersoner valde jag den abduktiva ansatsen för att inte färga min förståelse av empirin när innehållsanalysen påbörjats, och för att sedan kunna bygga vidare på empirin med teori på ett nyfiket och undersökande sätt baserat på vad empirin visar. I det här fallet kände jag igen uttryck i empirin som ställföreträdande religion kanske skulle kunna förklara, och valde att testa detta.
Innehållsanalysens kodning kommer att kunna presentera svar på den första och andra av frågeställningarna kring vilka teman och spänningsområden som synliggörs i debatten, men för att få svar på den tredje frågeställningen tillämpas analysfrågor baserade på ställföreträdande religion. De fyra uttrycken för ställföreträdande religion är som beskrivet i avsnitt 2.2 att kyrka och präster tillhandahåller riter till befolkningen, att en aktiv minoritet upprätthåller tro och tror åt en passivare majoritet med dess stöd, att präster och religiösa representanter förkroppsligar en viss etik och moral å hela befolkningens vägnar, och att kyrkan kan ge plats för debatt kring komplexa samhällsfrågor. I dessa uttryck finns det en efterfrågan och implicit förväntan på tjänster från och tillgång till kyrkan, och de fyra uttrycken är därför också ett uttryck för religion som allmännytta (Davie 2015:82). För att operationalisera teorin till att undersöka skolavslutningar behöver de fyra uttrycken och religion som allmännytta konkretiseras, och därför har jag anpassat uttrycken till följande analysfrågor:
1. Efterfrågar skribenterna att skolavslutningen hålls i kyrkobyggnader och hur motiverar de detta?
2. Efterfrågar skribenterna att präster och religiösa inslag ska förekomma vid skolavslutningen och hur motiverar de detta?
Slutligen ställer jag följande kompletterande fråga för att operationalisera religion som allmännytta:
Kapitel 3 Metod
3.1. Kvalitativ innehållsanalys
Metoden för undersökningen som jag har valt är en kvalitativ innehållsanalys. Enligt Watt Boolsen (2007:93) så lämpar sig den kvalitativa innehållsanalysen väl för att analysera stora mängder text eller dokument med syftet att kvantifiera eller innehållsbestämma det på ett systematiskt vis. Den kvalitativa innehållsanalysen är en av flera metoder för att genomföra textanalys, men det de kvalitativa textanalyserna har gemensamt är vikten av att koda materialet. Att koda textmaterialet är att dekonstruera materialet till mindre enheter, kategorier och teman för att sedan diskutera dem med teoretiska analysfrågor och bedömningar för att nå ett resultat (Watt Boolsen 2007:89). Induktiv, deduktiv eller abduktiv ansats blir viktigt, därför att de kan påverka hur data kodas. Med en induktiv ansats blir innehållsanalysen mer öppen och teorilös i kodningen, medan i den deduktiva analysen så kan materialet kodas efter förbestämda uttryck, egenskaper eller samband (Watt Boolsen 2007:89). Med en abduktiv ansats så växlar analysen mellan empiri och teori, för att få ny förståelse för den när teori och empiri möts (Alvehus 2019:113). Problemställningen blir central för den kvalitativa innehållsanalysen och dess ansats. Med en bred och öppen problemställning kan innehållsanalysen användas för att kartlägga åsikter, egenskaper, eller andra mjuka data.
Innehållsanalysen sker vanligen genom att texten läses, och övergripande eller gemensamma koder klassificeras fram genom textanalysens åtta grundläggande frågor: (1) Vem säger (2) vad (3) till vem, (4) var, (5) varför, (6) i vilket medium, (7) med vilken avsikt och (8) med vilken effekt (Watt Boolsen 2007:53). Andra frågor kan med fördel ställas till texten beroende på undersökningens upplägg. Målet är som tidigare nämnt att kontinuerligt dekonstruera texten i olika mindre koder tills ett fåtal koder står kvar, och fortsatt läsning resulterar i samma koder som redan etablerats. Koderna kan sedan placeras i gemensamma kategorier. Detta görs till exempel genom att jämföra, och placera koder med likartat innehåll tillsammans. När kategorier uppkommit kanske dessa behandlar ett gemensamt ämne eller område, som kan bli ett övergripande tema. När textenheterna i empirin kodats och placerats i kategorier och teman, kan dessa analyseras, eller så upprepas steget med kodning tills mättnad uppstår (Malterud 2014: 127–128, 131). Innehållsanalysen dekonstruerar alltså texterna till mindre enheter att analysera med frågor och teori för att bygga upp en ny förståelse för materialet.
baserades på frågeställningarna för arbetet och textanalysens grundfrågor. Med textanalysens grundfrågor (1) vem, (2) vad, och (3) till vem som utgångspunkt hoppas jag kunna synliggöra privatpersonernas bidrag till debatten genom att identifiera vad de tycker är problematiskt och vilka de tycker är inblandade i problematiken. Därför formulerade jag egna analysfrågor baserade på mina första två frågeställningar för att kunna synliggöra vad som sägs i debatten: • Vilket eller vilka problem presenterar skribenten kring skolavslutning i
kyrkan? (Vem, vad?)
• Vilka aktörer beskrivs som del av detta eller dessa problem enligt skribenten? (Vem, till vem?)
•
Med min abduktiva ansats har jag först ställt öppna frågor som kan synliggöra problem och aktörer i artiklarna. Studiens syfte och teorin ställföreträdande religion har inte förbestämt teman eller koder för innehållsanalysen, utan appliceras i efterhand för att ge ny förståelse och förklaring av empirin.
När jag ställde frågorna till texterna uppstod flera olika svar. Dessa svar är mina koder och de skrevs ned för hand på utskrivna papper vid de första läsningarna. När det inte kom fram nya koder vid läsningen och kodningen, sparade jag alla koder i ett externt dokument. Här började jag jämföra dem för att se om det fanns likheter och skillnader som kan vara grund till att kombinera dem och skapa nya koder. När nya koder uppstod, lästes materialet igen för att testa dem och se att de fortfarande besvarade mina frågor utan att förlora precision av originaltexten. När inga nya koder uppstod började jag jämföra koderna för att samla dem i kategorier. I kategoriseringen applicerade jag samma jämförande förhållningssätt som för koderna. Utifrån de här kategorierna kunde jag identifiera tre teman som representerar skribenternas övergripande innehåll i artiklarna och som presenteras i avsnitt 4.
3.2. Validitet
Studiens genomförande kräver att validitet diskuteras. Med intern validitet menas om sättet studien utförts på är relevant, och den externa validiteten bemöter studiens överförbarhet, alltså hur studiens resultat kan placeras i en större kontext (Malterud 2014:27–28). Hur jag har arbetat med den interna validiteten synliggör jag här i detta avsnitt. Malterud (2014:29) påpekar att i diskussionen av validitet så kan alla kriterier inte uppfyllas helt och hållet, då forskningsprocessen kan påverkas av många olika faktorer. Därför är det viktigt att synliggöra problemen och uppvisa hur dessa hanteras.
Kapitel 4 Resultat och Analys
4.1. Resultat
I detta avsnitt presenteras resultatet av att innehållsanalysen genomfördes och empirin kodades med frågorna ”Vilket eller vilka problem presenterar skribenten kring skolavslutning i kyrkan? (Vem, vad?)” samt ”Vilka aktörer beskrivs som del av detta eller dessa problem enligt skribenten? (Vem, till vem?)”. Med den första frågan identifierades problem och med den andra frågan identifierades vem eller vilka aktörer som skribenten upplevde påverka eller påverkas av de uppfattade problemen. Problemen kategoriserades och placerades i tre teman. Dessa teman och dess underkategorier kommer att presenteras och exemplifieras i detta avsnitt i följden: (1) ”Politiska beslut har förändrat skolavslutning i kyrkan”, där skribenterna ifrågasätter eller försvarar beslut tagna av politiker och skolledare som de bedömer påverkar skolavslutningen och lyfter potentiella politiska konsekvenser. (2) ”Skolavslutningar i kyrkan som uttryck för kulturell identitet”, där skolavslutning i kyrkan som svensk tradition och uppfattning som utmaning för det mångkulturella samhället diskuteras. (3) ”Perspektiv på skolavslutning i kyrkans utformning och innehåll” där olika uppfattningar om religionsfrihet, valfrihet och utbildning synliggörs av skribenterna. Resultatet kommer sedan att analyseras och tolkas utifrån mina teoretiska analysfrågor, innan avsnittet avslutas med slutsatser. Valda teman, kategorier, koder och exempeltexter återfinns i ordningsföljd under Bilaga 1.
4.1.1. Politiska beslut har förändrat skolavslutning i kyrkan
När skribenterna skriver sina artiklar så utgår de ifrån att skolavslutning i kyrkan har förändrats som direkt följd av beslut eller lagförändringar av politiker eller skolledare om vilka religiösa inslag en skolavslutning i kyrkan får eller inte får innehålla. I det här temat synliggjordes flera aktörer. Skribenterna utgår från sig själva eller i inkluderande termer som ”Vi”, ”Vi föräldrar” eller ”Vi i Värnamo”, för att tala för sin ort. Mot detta ställs antingen lokala beslutsfattare som ”skolledare” eller ”rektor” eller nationella som ”politiker” eller ”Skolverket”, som de som förändrat skolavslutningen. Skribenterna placerar därför debatten som förekommande på lokal och nationell nivå. I artiklarna riktade sig skribenterna direkt till politiker eller skolledare och ifrågasatte varför besluten tagits, eller så hänvisade de till besluten i sig. Detta placerar skribenterna i två olika grupper; de som tycker att besluten som förändrar skolavslutning i kyrkan är ett problem och de som inte gör det. Genom detta tema så placerar skribenterna alltså debatten som framstigen ur politiska beslut som de förstår olika och visar olika stöd för.
vilka konsekvenser de anser de politiska besluten får. Att förändringarna är ett problem tycker skribenten till A18. I citatet visar både skribenten exempel på att ny lagstiftning påverkar skolavslutningen i kyrkan, och sin egen förståelse för varför detta har skett; en anpassning efter en ”viss grupp” som inte är kristen:
Den nya lagen som går in och reglerar vad som får förekomma i ord och handling i samband med skolavslutningar har som jag ser det bara tillkommit för att tillmötesgå "vissa grupper" som inte är av kristen uppfattning. – A18
Skribenten till A28 lyfter i stället en förklaring från Skolverket att skolavslutning i kyrkan inte är förbjudet, men måste anpassas på juridiska grunder, utan att tillskriva en särskild grupp eller aktörs ansvar för det. Båda skribenterna diskuterar politiska beslut där skolavslutning i kyrkan är ett fenomen under förändring, men har olika uppfattning på om detta utgör ett problem eller inte.
Skolverket säger tydligt att man kan fira skolavslutningar i kyrkan om det inte förekommer några religiösa inslag som bön, välsignelse eller trosbekännelse. Det grundar sig på skollagens krav på en icke-konfessionell skola. – A28
I ett fall, A11, tycker skribenten att politikernas beslut är ett exempel på pågående sekularisering av det svenska samhället. Här beskriver skribenten en efterfrågan av kyrkan som en kristen lokal för avslutningar, och sätter det i en större samhällelig kontext för hur kristendomen får synas i Sverige. För A11 är skolavslutningen i kyrkan bara ett exempel bland flera på att religionens plats i det offentliga samhället omförhandlas av politiker och beslutsfattare:
I Ängelholm får inte skyltar med vägkyrka förekomma då det är reklam enligt kommunpolitiker. Ministern gjorde ett axplock av alla exempel på den religiösa beröringsskräcken. Dessa exempel gäller även för vårt län. Bit för bit smygs ett avståndstagande av det kyrkliga eller kritik mot kyrkan in i beslut tagna av skolledare och politiker, tycker jag. – A11
Utöver att tolka besluten kring skolavslutning i kyrkan olika lyfter även skribenter potentiella politiska konsekvenser av att beslutshavare har ändrat vad som är tillåtet under en skolavslutning. ”Kristdemokraterna” och ”Socialdemokraterna” nämns som partier som deltar i diskussionen om skolavslutning i kyrkan i artiklarna, men skribenterna lyfter särskilt att de politiska besluten kommer att få människor att rösta på Sverigedemokraterna. Skribenterna till artikel A1, A4 och A18 kommenterar:
Det är beslut som dessa som får svensken att rösta på Sverigedemokraterna i nästa val så tänk er för mer än en gång – A1
Det är våra folkvalda politiker och beslutsfattare som ger Sverigedemokraterna öppet mål, och kom nu inte och gnäll för att svenska väljare röstar på dem. -A4
Vi ska väl inte behöva rösta på SD för att få ordning på det här? – A18
4.1.2. Skolavslutning i kyrkan diskuteras som uttryck för kulturell identitet
Inom temat ”skolavslutning i kyrkan som uttryck för kulturell identitet” diskuterar skribenter skolavslutning i kyrkan som svensk tradition, och i förlängningen en förståelse för traditionen som utmaning för det mångkulturella samhället. När skribenterna ifrågasätter politiska beslut så utvecklar de sina påståenden med att beskriva skolavslutningen i kyrkan som en del av svensk tradition och kultur, som nu hotas. Detta hot syns i att skribenterna ordagrant beskriver och försvarar skolavslutningen i kyrkan som en tradition, men också i att de förstår förändringarna som ett resultat av, och anpassning efter, närvaron av andra kulturer i samhället. Som i tidigare avsnitt finns både skribenter som talar för och emot temats kategorier och jag presenterar exempel från båda i respektive avsnitt nedan. Skolavslutning i kyrkan som svensk tradition
När skribenterna skriver om skolavslutning i kyrkan som tradition skriver de inkluderande om sig själva som ”vi svenskar” eller ”vi” och ”våra” traditioner som de som blir påverkade, och ”politiker” ”Skolverket” eller ”rektorer” som de som påverkar. ”Prästen” nämns i bestämd form vid beskrivningar av positiva egna upplevelser, eller som någon som också blir påverkad av att skolavslutningen ändras, men också som uttalat religiös aktör. Skribenterna lyfter oro, ilska eller besvikelse över förändringarna kring skolavslutning i kyrkan och lyfter att det är en uppskattad svensk tradition, del av svensk kultur, eller bara en fin stund tillsammans som alltid funnits där och bör fortsätta göra det. Att beslut och lagar nu införts som påverkar hur och vart skolor firar sina avslutningar väcker många känslor. De här skribenterna vill fortsätta fira sin skolavslutning i kyrkobyggnader för att de upplever att de alltid har gjort det. Skribenter från den här gruppen tycker att traditionen är viktig för ”barnen” och att barnen och ”eleverna” ska få fira att sommaren eller vintern har kommit på ett lämpligt sätt. Skribenterna i artikel A6 och A14 exemplifierar:
Vi behöver en unik svensk tradition. Många föräldrar och elever gläds åt att få vara i kyrkan på denna högtidsdag som skolavslutningar är. Låt oss inte ta den glädjen och den
betydelsen ifrån dem, eller ifrån oss alla. – A6
Det orimliga för mig är att politiker samt prästerskapet gått med på att ändra våra kulturellt viktiga hörnstenar. Därmed blir barnen utan "Den blomstertid" – A14
A14 lyfter dessutom ”Prästerskapet” som exempel på aktör som likställs med politiker som de som påverkat förändringarna kring skolavslutningar, men synliggör också ett exempel på en psalm som förknippas som en del av traditionen av skolavslutning i kyrkan. Detta är ett viktigt exempel därför att i traditionen ingår även en förväntan på ett visst utförande. När skribenterna beskriver skolavslutning i kyrkan som tradition eller uttryck för svensk kultur så ger de exempel på religiösa inslag som psalmer, välsignelser och förkunnelse som att de utgör en del av de här traditionerna och kulturella uttrycken. Skribenten i A20 lyfter särskilt att förändringarna kring skolavslutningen i kyrkan gör att viktiga inslag uteblir. Detta är ett exempel på tydlig efterfrågan av just religiösa inslag (och av vilka aktörer som tillskrivs förändringen), men som sedan sätts i ramen av tradition:
Då tycker jag att de barn och ungdomar som inte får ta emot denna Guds välsignelse i vår svenska kyrka får bli kvar i skolan med personal där eller gå hem eller bli hämtade av föräldrar. För vi måste få ha kvar en tradition som vi haft i Sverige i över hundra år. – A20
Det är inte alla skribenter som känner igen sig i bilden av skolavslutning i kyrkan som tradition, eller håller med om vikten av dess inslag. En del skribenter ger sin egen alternativa bild av skolavslutningarna och menar att de inte känner igen att skolavslutning måste ske i kyrkans lokaler. I stället har de precis som skribenten i artikel A27 firat i klassrum eller utomhus och håller inte med om att kyrkolokalen är det som det som avgör om en skolavslutning är traditionell eller inte.
Idag tycks gamla traditioner kunna uppstå hur snabbt som helst. Jag själv och hustrun, nu pensionärer, har aldrig haft skolavslutning i kyrkan, inget av våra 60-talsbarn har haft det och inget av våra 90-talsbarnbarn. –A27
För de här personerna blir inte de politiska förändringarna kring skolavslutning i kyrkan ett problem. De har egna erfarenheter av att det går lika bra att fira utanför kyrkan och känner inte igen hotbilden. De lyfter inte heller ett behov av religiösa inslag då de inte varit i kontakt med det på skolavslutningarna utanför kyrkan heller. Skribenterna som beskriver skolavslutningar på annan plats nämner inte förekomsten av präster eller välsignelse, men däremot av psalmsång, så en viss överlappning sker i utförande. Skribenten i A3 påpekar att:
I sagor från 1800-talet avslutades skolan i klassrummet, och på 1940-talet skedde avslutningen i min skola i gymnastiksalen där den avrundades med "Den blomstertid..." – A3
Slutligen är det heller inte alltid tydligt vad skribenterna förespråkar. I ett utmärkande fall, A10, lyfter skribenten att även om den själv inte firat skolavslutning i kyrkan så vill den gärna se den svenska traditionen fortsätta, men förklarar sen inte tydligt vad traditionen innebär. Den behöver till exempel inte vara i kyrkans lokal, men det viktigt att skolavslutningar fortsätter att firas som en särskild högtidsdag och inte ”skapar motsättning”:
Oavsett var skolavslutningen är på för plats behöver vi inte skapa motsättning. Vi kan väl fokusera på att bevara den svenska traditionen så att den lever vidare. Den är lika viktig för Sverige som land som andra länders tradition är för sina invånare. Det är inte fult och nedvärderande om vi här i Sverige är stolta över vår nationalitet och våra traditioner, antingen vi är i kyrkan eller inte. – A10
Skolavslutning i kyrkan som utmaning för det mångkulturella samhället I samband med att skolavslutningen i kyrkan diskuteras, antingen genom politiska beslut eller som tradition, så skriver skribenter att de tycker att skolavslutningen anpassas på grund av ökad närvaro av ”andra religioner”, ”andra kulturer” eller ”andra elevgrupper” än de svenska. Här finns tydligt gränsdragande ”vi och dem”-formuleringar med ”invandrare”, ”elever från andra kulturer” eller ”muslimer” och ”muslimska elever” som de som besluten tagits för. Även ”Prästen” får en mer religiös roll som ett exempel på ett religiöst inslag som ”de andra” inte accepterar. På det viset placerar de skolavslutning i kyrkan som en utmaning för det mångkulturella samhället, där flera kulturer ska inkluderas på lika villkor och egna kulturella identitetens uttryck kanske förändras.
förbjudas på grund av en upplevd annorlunda minoritet. Skolavslutning i kyrkan lyfts som en ”svensk” tradition, och skribenterna kopplar nationell tillhörighet till den. Detta är tätt kopplat till avslutning i kyrkan som tradition, men skribenterna lägger vikten på det viset att deltagandet i skolavslutningarna i kyrkan är uttryck för fostrandet av svenska kultur, och i förlängningen den svenska nationella identiteten. Detta blir tydligt när skribenterna diskuterar detta på ett inkluderande och exkluderande vis, där de ger exempel på grupper som de inte tycker verka tillhöra den svenska kulturen på samma sätt om de ifrågasätter eller väljer att inte delta i avslutningen. Här upplever skribenterna skolavslutning i kyrkan som något under förändring eller som hotas då de förstår de politiska besluten som följd av anpassningar efter dessa ”andra”. Skribenterna i artikel A5 och A7 beskriver sin syn på saken:
Mina barn är födda i Sverige och har rätt till en svensk skolavslutning, mina barn ska heller inte tvingas att anpassa sig till främmande kulturer och religioner i sitt eget land. I Sverige ska svenska traditioner vårdas och respekteras. – A5
Anledningen sägs vara att den svenska skolans verksamhet ska vara sekulär och att vissa invandrarelever, exempelvis muslimska, förväntas kunna ta anstöt om prästen händelsevis framför ett budskap som kan tolkas som religiös förkunnelse. – A7
En skribent nyanserar artiklarna och betonar att det finns fler än religiösa aktörer som är involverade i debatten, och att det inte är förändringar som har uppstått på grund av en särskild religion. Skribenten till artikel A8 lyfter aktören ”icketroende” som ytterligare en grupp att ha i åtanke och tillbakavisar att skolavslutningen skulle vara ett problem på grund av förekomsten av andra kulturer. Skribenten för A8 markerar även mot generaliserande påståenden kring nationalitet och religiös tillhörighet och lyfter den juridiska definitionen av medborgarskap:
Många icketroende blir mer upprörda av religiösa inslag än både mina kristna och mina muslimska vänner. Att skolavslutningar inte längre hålls i kyrkan är inte något som kan kopplas enbart till islam.
Vad säger att muslimska elever inte är svenskar? Ordet muslim är inte synonymt med invandrare, precis som invandrare inte är synonymt med att inte vara svensk. Invandrare som fått svenskt medborgarskap är svenska medborgare enligt lag. Det finns svenskfödda med utländsk bakgrund. Och det finns svenskar som har konverterat. -A8
4.1.3. Perspektiv på skolavslutning i kyrkans utformning och innehåll
skolavslutning i kyrkan som en fråga om valfrihet, och de som ser det som en fråga om utbildning och fostran.
Skolavslutning i kyrkan och religionsfrihet
Religionsfrihet är en tolkningsfråga för skribenterna där både uttryck för frihet till och från religion lyfts. Skribenter som försvarar de politiska besluten om förändringar för skolavslutningar i kyrkan, eller som vill ta avstånd från avslutningarna i kyrkan, ser skolavslutningen i kyrkan som ett hot mot religionsfriheten. Denna syn på avslutningen lyfter att Sverige är mångkulturellt, med invånare av flera olika religiösa eller icke-religiösa tillhörigheter. Om dessa invånare ska få tillgång till utbildning där deras rättigheter upprätthålls kan inte en religions lokal få särskilda undantagstillstånd. Utbildningen om religion kan placeras i ordinarie undervisning, eller så kan besöken till kyrkobyggnaden ske på lika villkor som besöken till andra religiösa lokaler. Oavsett om det kan tolkas som tradition eller kulturarv så är det oförenligt med individens religionsfrihet. Här visar skribenten i A12 att det enligt den är friheten från religion som ska styra skolavslutningens utformning och innehåll:
Är det inte dags att vi anammar trosfriheten och låter folk tro på vad de vill? Vill man följa Gud så är man medlem i kyrkan och lever som den lär. Är man inte troende så ska man inte utsättas för välsignelse, religion och bön i sin vardag. Därmed är det dags för skolavslutning utan kristna inslag i fortsättningen. – A12
En annan skribent använder religiösa friskolor som ett exempel på att religiösa inslag i samband med skola visst tillåts, och därför logiskt även borde gälla för ordinarie skolor och deras skolavslutningar. Om det får förekomma konfessionella skolor som motiveras med rättigheten till religion kan inte religionsfrihet vara ett hinder vid vissa tillfällen enligt A17, och särskilt inte om det efterfrågas:
Så länge vi tillåter föräldrar att tvinga sina barn att gå i religiösa friskolor måste vi, i logikens namn, tillåta traditionella skolavslutningar i kyrkan (även med bön och välsignelse) om en majoritet av föräldrarna önskar detta. – A17
Skolavslutning i kyrkan och valfrihet
Valfrihet lyfts många gånger som en lösning för att låta både skolavslutning i kyrkan fortsätta med religiösa inslag, och för att religiösa inslag ska kunna tas bort utan att skolavslutningen flyttas från kyrkolokalen. De som upplever det som oförenligt med skolavslutning med religiösa inslag kan i så fall välja att inte närvara eller aktivt delta, eller så kan de som efterfrågar religiösa inslag göra det på egen hand utanför skolan enligt skribenterna. Här visar skribenterna som förespråkar att skolavslutningen hålls i kyrkan också en vilja att förhandla om utformningen som inte återfinns i diskussionerna av religionsfrihet. Skribenten för A10 utrycker att:
Att vara i kyrkan betyder inte att vi måste blanda in religionen och vad kyrkan står för. – A10
genom att påminna om att människor i Sverige fortfarande kan välja att gå till kyrkans lokaler på egen hand, det har inte tagits ifrån dem:
Vill man låta sina barn ta del av kristendomen i kyrkan är det bara att på egen hand ta med sig dem dit, som en annan insändarskribent föreslog – A23
En av skribenterna synliggör både valfrihet och lyfter att ungdomarna själva sällan tillfrågas när den skriver i A13 att det borde vara de som måste gå på skolavslutningen som ska bestämma vart den ska genomföras:
Dit jag vill komma är att ni vuxna kan väl i alla fall låta ungdomarna ta den här debatten därför att det direkt drabbar dem och det är en sådan trivial sak som att gå till en byggnad eller inte. – A13
Skolavslutning i kyrkan som utbildningstillfälle
De som poängterar att skolavslutningen ger elever en chans att lära sig om kristendom eller ett kristet kulturarv, ser på skolavslutningen som något som inte borde förändras. I stället är det bättre om avslutningen fortsätter som den gjort, då kyrkan blir en plats där eleverna får möta organiserad religion. På det viset får eleverna lära sig om det kristna kulturarvet, oavsett egen religionstillhörighet eller avsaknad av sådan. Detta återfinns till exempel i artikel A21:
Det är ingen som tvingar någon att sjunga med i en psalm, läsa trosbekännelsen, eller be bönen ”Fadervår”, men även kunskapen om hur detta går till bör anses som självklar allmänbildning i Sverige. Dessutom kan det vara en pedagogiskt god plattform att själv få se och erfara hur detta sker i den relevanta miljö som ju kyrkorna utgör i detta sammanhang. – A21
För skribenterna i den här gruppen så blir syftet med skolavslutningen mer fokuserat på utbildning om religion än utövning den och därför tycker de att religiösa inslag och aktörer som präster får förekomma. Här syns en kompromiss i att låta skolavslutningar fortsätta ske i kyrkans lokaler för nyttan för eleverna att få se organiserad religion utövas och lära sig om det kristna kulturarv som återfinns i det svenska samhället. I A21 ovan finns också en medvetenhet och ett accepterande av skolans krav på konfessionsfri avslutning, men där de förhandlar för nyttan och värdet av tillgången till den religiöst kodade lokalen. Dessutom innebär att möta olika tankar och världsbilder en möjlighet till att utveckla kritiskt tänkande, vilket skribenten i A24 påminner om:
Det gemensamma målet för föräldrar och skola måste ju vara att barnen blir allmänbildade. Om då vissa föräldrar predikar (jodå, ordet är adekvat!) ateism hemma är det väl bra att barnet som motvikt får en liten in-blick i kyrkans värld. Därmed kan de så småningom fatta egna beslut i stället för att bara okritiskt ärva föräldrarnas åsikter. – A24
4.2. Analys
frågan 3, ”Ger artiklarna uttryck för att Svenska kyrkan ses som allmännytta för samhället, alltså att det finns en efterfrågan och förväntan på tillgång till Svenska kyrkan? I så fall, på vilket sätt?”
4.2.1. Efterfrågar skribenterna att skolavslutningen hålls i kyrkobyggnader och hur motiverar de detta?
Ett av Davies uttryck för ställföreträdande religion hänvisar till att befolkningen efterfrågar tillhandahållandet av riter från kyrkan. En skolavslutning är inte detsamma som en gudstjänst eller ett bröllop eller en begravning, men i de tre teman som resultatet behandlar så går det att se en efterfrågan på kyrkobyggnaden som lokal i samband med skolavslutningen. Här placerar och motiverar skribenterna tillgången till kyrkolokalen genom att säga att kyrkolokalen är en plats för en viktig svensk tradition och kultur. Att samlas i kyrkan vid skolårets slut blir därför också som ett uttryck för en kollektiv gemenskap och identitet som kyrkolokalen hjälper till att tillhandahålla. Att det är en tradition eller typiskt för svensk kultur att ha skolavslutning i kyrkan håller inte alla skribenter med om, men det betyder inte att artiklarna inte visar på en efterfrågan av lokalen på fler sätt. Att skolan ska vara konfessionsfri för elevens religionsfrihets skull bemöts genom att vissa av skribenterna vill att skolavslutningen ska fortsätta vara i kyrkans lokaler så att eleverna kan få möta och få förståelse för organiserad religion i dess naturliga miljö. Här blir kyrkolokalen och skolavslutningen i den en del av elevernas utbildning och fostran. Svenska kyrkan förväntas vara ett levande exempel genom att vara tillgängligt för skolan. Den gemensamma nämnaren här är att oavsett skribenternas anledning så finns en reaktion och ett försvar av efterfrågan hos skribenterna för fortsatt tillgång till kyrkolokalen vid sina skolavslutningar. Detta skulle kunna ses som ett uttryck för ställföreträdande religion när skribenterna förväntar sig att den religiöst kodade lokalen ska vara tillgänglig för skolavslutningen, även om anledningarna är olika.
4.2.2. Efterfrågar skribenterna att präster och religiösa inslag ska förekomma vid skolavslutningen och hur motiverar de detta?
allmänbildning och inte religionsutövning så tycker de att det är acceptabelt. Detta skulle därför kunna ses som ställföreträdande religion då skribenterna verkar motivera att upprätthålla kontakten med Svenska kyrkan i skolans avslutningar, även om det innebär att religiösa inslag och aktörer förekommer.
4.2.3. Ger artiklarna uttryck för att Svenska kyrkan ses som allmännytta för samhället, alltså att det finns en efterfrågan och förväntan på tillgång till Svenska kyrkan? I så fall, på vilket sätt?
I Davies beskrivning av ställföreträdande religion finns förståelsen för religion som allmännytta, och detta är grunden till den sista analysfrågan. Exempel på allmännytta synliggörs i så fall i att det finns en efterfrågan och förväntan på tillgång till Svenska kyrkan. Även om artiklarna innehåller olika uppfattningar och tolkningar av debatten kring skolavslutning i kyrkan så finns det en efterfrågan och förväntan på tillgång till Svenska kyrkan på två sätt. Det första sättet synliggörs när skribenter aktivt argumenterar för att skolavslutningen i svenska kyrkans lokaler är en historisk och kulturellt viktig tradition som de vill ska fortsätta, gärna oförändrat. Även om skribenter inte alltid utrycker tydligt eller direkt att religiösa inslag ska förekomma så finns en indirekt förväntan på det när de likställer traditionens utformning med en bestämd händelse i en religiös lokal, närvaron av en präst, och där religiösa inslag som psalmer och eventuell välsignelse ses som normalt. Det andra sättet synliggörs när skribenter sätter skolavslutning i kyrkan inom ramarna för utbildning. Dessa skribenter ser en tydlig nytta med kontakten med svenska kyrkan och protestantisk kristendom. Där kan eleverna lära sig om det svenska kristna kulturarvet, och om organiserad religion på ett autentiskt vis. Skolavslutningen i kyrkan blir som en resurs för eleverna som är viktig och inte borde förändras. Det går att lyfta artikel A11 som ett särskilt fall. Det är den enda artikeln av empirin som sätter skolavslutningen i kyrkan i kontexten av att vara uttryck för religion, jämfört med tradition, kultur eller resurs. Här finns en indirekt efterfrågan då skribenten ifrågasätter ändringar av skolavslutningen i kyrkan som ett exempel på sekularisering och religionskritik, men skribenten beskriver inte vidare vad skolavslutningen i kyrkan innebär eller bidrar med. För att sammanfatta så finns det två dominerande förståelser för religion som allmännytta i skribenternas artiklar och skulle kunna vara uttryck för ställföreträdande religion. Skribenterna efterfrågar fortsatt kontakt med Svenska kyrkans lokaler och eventuella religiösa inslag som del av tradition och kultur eller som utbildningstillfälle och exempel för elevernas förståelse för religion.
4.3. Slutsatser
Undersökningen tar sin utgångspunkt i den första och andra frågeställningen om vilka teman som diskuteras i privatpersonernas debattinlägg och insändare om skolavslutning i kyrkan under åren 2010–12 och om vilka olika uppfattningar om skolavslutning i kyrkans syfte som synliggörs i dessa teman.
Privatpersonerna reagerar på besluten som politiker, Skolverket och skolledare tagit och som de antingen ser som ett problem att protestera mot, eller ett beslut att försvara och diskutera varför det inte är ett problem för skolavslutning i kyrkan. Här synliggörs hur skribenternas tolkning av besluten blir direkt avgörande för vilka konsekvenser och aktörer de lyfter i sina diskussioner, där besluten kan ses som anpassningar efter nya kulturer och religioner i samhället, ett uttryck för sekularisering, eller en juridisk justering för att säkerställa konfessionslösheten för skolan.
Det andra temat synliggörs av att skolavslutningen går att diskutera som ett uttryck för kulturell identitet. Skribenter som tycker att de politiska besluten om skolavslutning i kyrkan är ett problem sätter skolavslutningen i kontexten av att vara en kulturbärande tradition, där deltagande är något som de upplever att de alltid gjort i Sverige. Att vara i kyrkan, lyssna på präst och rektorstal och kanske sjunga psalmen ”Den blomstertid” lyfts som exempel på hur traditionen sker, och att detta hotas. Denna tradition delas inte av alla skribenter, och flera påtalar att skolavslutning i kyrkan inte behöver vara en tradition som måste utspela sig i kyrkan, det går att ha skolavslutning i andra lokaler. I detta tema tycker vissa skribenter att skolavslutningarna förändras av politiker och Skolverket som en anpassning gjord för andra kulturer eller religioner än den svenska. De uttrycker att skolavslutningen blivit ett problem därför att människor från andra kulturer och religioner på olika sätt gör att den måste förändras. Detta möter motstånd av skribenter som i stället försvarar eller nyanserar anpassningarna som nödvändiga för skolans inkluderande roll. På det viset diskuteras skolavslutningen i kyrkan som ett uttryck för kulturell identitet genom att skribenterna argumenterar om dess roll och betydelse som kulturbärande tradition.
Det tredje temat innefattar tolkningar av skolavslutning i kyrkans utformning och innehåll. Privatpersonerna förstår och tolkar vad som får förekomma i en skolavslutning utifrån mänskliga rättigheter som religionsfrihet och trosfrihet, men också att avslutning i kyrkan motiveras genom att vara ett givande utbildningstillfälle. Om skolavslutningen i kyrkan tolkas som något oförenligt med religionsfrihet så kan det inte kombineras med skolan och utgöra en roll för utbildningen. Detta ställs i kontrast mot de som tycker att religiösa inslag på skolavslutningen är acceptabelt då det blir ett genuint tillfälle för eleverna att få förståelse för organiserad religion och ett kristet kulturarv. Vissa skribenter går runt det här problemet genom att åberopa valfrihet, och påpekar att skolavslutning i kyrkan utan religiösa inslag inte behöver vara ett problem, då eleverna och privatpersoner kan besöka religiösa lokaler på egen hand och egen tid. De kan fortfarande se Svenska kyrkan och dess lokaler som en resurs för skolan eller individen, men utförandet och tidpunkten i formen av en skolavslutning är problemet.
synliggörs att skolavslutningen i kyrkan antingen har en traditionsbärande och kulturell roll för skribenterna, eller utgör en viktig roll i skolans fostrande och utbildande uppdrag. Mot dessa skribenter ställs de som inte anser att skolavslutningar måste utföras i kyrkans lokaler eller kan ha religiösa inslag, och de som anser att skolan kan ge plats för Svenska kyrkan inom ramen av den ordinarie undervisningen. Dessa skribenter poängterar att skolan ska vara konfessionsfri, och då finns ingen anledning för den att välja kyrkor som lokaler för sina skolavslutningar.
Kapitel 5 Diskussion
5.1. Teoretisk reflektion
Grace Davies ”Ställföreträdande religion” bidrog till studien genom att ge ett perspektiv på religion och religiositet som skulle kunna diskutera det paradoxala i att vad som ofta kallas ett av världens mest sekulariserade länder håller hårt i kontakten med den svenska kyrkan i sitt skolväsen. Som Pettersson (2016) lyfter så är inte Svenska kyrkan en religion som lockar många till gudstjänsterna på söndagarna, men skolavslutning i kyrkans lokaler har ett stort stöd hos folket. Aldrins (2018) studie använder statsindividualism för att förklara hur religionens betydelse debatteras mellan staten och svenska kyrkan, men där lyfts inte privatpersonernas åsikt eller deras förståelse av vad skolavslutningen betyder för dem. På det viset fungerade ställföreträdande religion som analysverktyg då det gav utrymme för att undersöka efterfrågan i vad de som påverkas av besluten tycker. Kritiken från Bruce & Voas (2010) att det saknas empiriskt underlag till att veta vad som är privatpersonernas exakta anledningar till att söka sig till kyrkan har varit aktuell i denna studie. Det går inte att säga att privatpersonernas artiklar är uttryck för att de vill försvara uppfattad kristen praxis och tro, men det behöver dem inte heller. Privatpersonernas texter innehåller ett försvar av religionens lokaler och religiösa inslag ändå, så som presenterat av resultat och analys. Detta talar för teorins styrka och användningsområde för att synliggöra ”det som finns under ytan”. Sedan måste det resultat som teorin bidrar med testas vidare, men det ger en förklaring och utgångspunkt värd att utveckla på ett sätt som skulle kunna nyansera eller komplettera till exempel Aldrins mer övergripande teoretiska perspektiv.
5.2. Metodisk reflektion
Det är också viktigt att lyfta materialets natur här. Debattartiklar och insändare är möjligheter för ”läsare”, och ”vanliga” personer att göra sina röster hörda, men det betyder inte att de har fri tillgång till tidningarna, eller deltar på lika villkor. Artiklarnas medielogik så som Axners (2013) studie diskuterar är viktig att ha i åtanke. Min innehållsanalys är på privatpersoners artiklar mellan åren 2010 och 2012, men vi måste ha i åtanke att det är ett aktivt val av en redaktör vilka artiklar och därför vems röst som blir publicerade. Artiklarna förväntas ha ett nyhetsvärde eller bidra med nya perspektiv, vilket den utvalda empirin uppfyller, så på det viset är min analys utförd på utvalda privatpersoners artiklar. Det betyder att väldigt många människor inte hörs, och som inte behöver dela deras åsikter eller stötta dem bara för att de är med i tidningen. Dessutom, artiklar som väcker mycket känslor eller reaktioner kan tänkas ha ett högre nyhetsvärde för tidningarna, så kanske väljs artiklar ut som är uttalat kritiska eller ”högröstade”. I studiens avgränsning tas ännu flera röster bort, men det var ett medvetet val för att rama in ”privatpersoner”. Här hade än en gång mer kvantitativa metoder kunnat bidra för att jämföra frekvensen av uppfattningar och hur ofta en viss sorts åsikt förekommer.
5.3. Empirisk reflektion
Undersökningar om skolavslutning i kyrkan är sällsynta, och denna studie har fokuserat på privatpersonernas bidrag till debatten. Aldrins (2017) första studie och Petterson (2016) lyfter att när de tillfrågas, så visar både Svenska kyrkans medlemmar och urval från svenska folket att skolavslutningar i kyrkans lokaler är populära och har stort stöd, även över tid. Båda författarna föreslår att stödet inte behöver handla om en uppfattning av skolavslutningen i kyrkan som en religiös aktivitet, utan som en tradition, eller uttryck för kollektiv identitet. Detta återfinns i denna studies resultat, men problematiken kring tolkningen om vad som är religion och vad som är tradition fortsätter. Det finns efterfrågan på religiösa inslag och aktörer inom ramarna för tradition och utbildning här som stöttar Aldrins och Petterssons slutsatser, men också exempel på hur det stödet kan se ut.
religiösa inslag. Det är inte något som återfinns i skribenternas artiklar, varken för de som stöttar kyrkan som lokal eller de som inte gör det. Detta är en stor del av kyrkans utformning, men skribenterna verkar inte se det som ett problem att lyfta. Axner (2013) lyfter att hur Svenska kyrkan framställs i debatten skulle kunna ge en bild av kyrkan som problematisk till folket, men i denna studie återfinns väldigt mycket stöd för dess fortsatta verksamhet och kontakt via skolan. Det finns de skribenter som argumenterar för att Svenska kyrkans närvaro inte går att förena med skolans konfessionsfria verksamhet, men även förslag och motiveringar på hur det kan fortsätta. Här skulle det vara intressant att se hur debatten kring skolavslutning i kyrkan har fortsatt, och i vilken utformning, efter 2012 och 2016, där Aldrins studie slutar. En av Aldrins slutsatser är ju trots allt att förekomsten av skolavslutningar i kyrkan har minskat kraftigt (åtminstone i grundskolan). Frågan är om debatten och stödet för dem har det.
5.4. Bidrag
Den här studien har bidragit med att erbjuda en bild och en förklaring av privatpersoners förståelse och inställning till skolavslutning i kyrkan. Den har också satt privatpersonernas artiklar inom ramarna för Grace Davies ”Ställföreträdande religion” och visat exempel på hur allmänhetens stöd för religiös praxis inte behöver vara direkt och uttalad. Det är även min förhoppning att studien visar andra att skolavslutningar i kyrkan är ett fenomen som går att analysera vidare och undersöka på flera sätt, för att få breddad förståelse för religion och dess olika uttryck och skepnader i vad som populärt brukar kallas världens mest sekulariserade land.
5.5. Avslutande reflektion
Sammanfattning
Den här studiens syfte har varit att undersöka privatpersonernas inlägg i debattartiklar och insändare angående skolavslutning i kyrkan mellan åren 2010 och 2012 i svensk landsortspress. Detta för att synliggöra en outforskad röst i debatten och synliggöra hur privatpersonerna ser på skolavslutning i kyrkan och dess syfte i det svenska samhället. För att göra detta ställdes följande frågeställningar: Vilka teman diskuteras i privatpersonernas debattinlägg och insändare om skolavslutning i kyrkan under åren 2010–12? Vilket eller vilka syften uppfattar privatpersonerna att skolavslutning i kyrkan har i dessa teman? På vilka sätt kan dessa uppfattningar ses och förstås igenom Grace Davies ”Ställföreträdande religion” och synen på religion som allmännytta?
