Befolkningsrörleser, försörjningsvillkor och bostadssegregation : en sociodynamisk analys av Malmö

Befolkningsrörelser,

försörjningsvillkor och

bostadssegregation

En sociodynamisk analys av Malmö

2 juni 2012

Författare

Tapio Salonen

Professor i socialt arbete, Malmö Högskola

Ett diskussionsunderlag till Malmökommissionen

Denna vetenskapliga underlagsrapport är ett diskussionsunderlag framtaget för Kommission för ett socialt hållbart Malmö. Syftet är att få till stånd en bred diskussion och medverkan kring kommissionens olika frågeställningar om hur skillnader i hälsa ska kunna minska i Malmö. Målet är att den slutrapport som ska lämnas till kommunstyrelsen i december 2012 är så väl förankrad och konkret som möjligt. Kommunstyrelsen i Malmö beslutade i november 2010 att tillsätta kommissionen, som är politiskt oberoende. Utgående från direktiven ska kommissionen ta fram ett vetenskapligt underlag som bas för politiska beslut om hur ojämlikhet i hälsa ska kunna minskas.

Fokus för slutrapporten är på så kallade sociala determinanter för hälsa och ohälsa. Vi vet att dessa deter-minanter ytterst förklarar en betydande del av de skillnader i hälsa som finns inom staden och att de går att påverka. Exempel på determinanter är de tidiga barnaåren, skolan, arbetslöshet, inkomst, delaktighet i samhället, boendemiljö, segregation och utanförskap.

Författarna till underlagen är ansvariga för innehållet. De slutsatser som redovisas i detta underlag kan inte ses som de som kommer att redovisas i slutrapporten. I slutrapporten kommer helhetsbilden, ba-serad på samtliga underlag och dialog med olika aktörer, att styra vad kommissionen till slut anser vara mest angeläget att åtgärda för att på sikt minska ojämlikheterna i hälsa i Malmö.

Synpunkter på detta underlag kan framföras till kommissionens huvudsekreterare Anna Balkfors (anna. balkfors@malmo.se) eller via hemsidan www.malmo.se/kommission där samtliga diskussionsunderlag kommer att finnas för nedladdning.

Sven-Olof Isacsson

Professor emeritus, Medicinska Fakulteten, Lunds Universitet, Skånes universitetssjukhus, Malmö.

1. Sammanfattning 6

2. Inledning 8

3. Staden som studieobjekt 11

Metoder och källor 12

4. Befolkningsdynamik i Malmö 13

Malmös demografiska utveckling 13

Ökad långväga inflyttning 16

Förändrad befolkningssammansättning 19

Danmark tur och retur? 22

Asylsökande i eget boende 23

Återutvandring 24

Malmö i världen - världen i Malmö 24

5. Inkomst och försörjning 26

Förvärvsgrad 26

Om inte i arbete? 27

Vuxna varken i arbete eller i studier 32

Inkomstfördelningen i Malmö 36

Inkomstojämlikhet inom och mellan grupper 41

Vilka inkomster påverkar ojämlikheten? 43

Inkomstfattigdom och kommunens försörjningsstöd 44

Sammanfattningsvis 49

6. Boendets fördelningsroll 50

Malmös stadsstruktur 50

Färganalys av Malmös bostadsområden 53

Köpkraftsutveckling i Malmös områden 59

Samband mellan allmän inkomstojämlikhet och 61

bostadssegragation

Författarens förord

Denna rapport har varit extremt utmanande att arbeta fram. Den bygger på en mängd olika data och källor. Utmaningen har varit att försöka hålla samman analysen utan att förlora sig i detaljerna. Syftet har varit att hålla fast fokus på hela Malmös utveckling i perspektiv av de tre länkarna i studien; befolkningsdynamik – inkomstvillkor – bostadssegregation i ett försök att se kopplingarna dem emellan. Fördjupade studier kan givetvis belysa dem var och en mer fördjupat medan denna studie har försökt bidra med en sammanhållen socioekologisk inramning av Malmös utveckling i dessa centrala dimensioner.

Många personer har aktivt och förtjänstfullt bidragit i arbetet. Främst bör nämnas doktorand Simone Scarpa, Linnéuniversitetet, som jag arbetat intensivt med kring dynamiska analyser av Malmös utveckling. Åsa Bråmå, Institutet för bostadsforskning vid Uppsala universitet, har bistått med primärdata till färganalyserna kring bostadssegregation och Ola Hall, vid Kulturgeografiska institu-tionen vid Lunds universitet, har levererat kartunderlag på ett förtjänstfullt vis.

En rad personer har därutöver läst och kommenterat olika versioner av manus. Jag vill särskilt nämna Hans Abrahamsson, Anna Angelin, Anna Balkfors, Rasmus Broms, Sven-Olof Isacsson, Philip Lalander, Erica Righard och Mikael Stigendal för deras kloka synpunkter. Som vanligt vilar ansvaret enkom på författaren för eventuella kvarvarande brister eller oklarheter.

Det har varit oerhört spännande att åter närma mig staden Malmö! Torna Hällestad den 2 juni 2012

1. Sammanfattning

Denna studie tar ett brett grepp på förståelsen av Malmös aktuella situation utifrån ett socialt hållbarhetsperspektiv. Istället för att, som brukligt, studera någon avgränsad aspekt av den sociala utvecklingen tecknas en mer sammanhållen analys av demografisk dynamik och försörjningsrelaterade villkor i landets tredje största stad. Den består av tre sammanlänkande delar som sammantaget illusterar en stad stadd i snabb förändring i termer av befolkningsrörelser, människors relationer till försörjningsarenor och grannskapet som fästpunkt för social sammanhållning. Tillsammans erbjuder de en analys bortom förenklade svartvita bilder av staden som annars dominerat bilden av Malmö på senare tid. Malmökommissionens uppdrag att utifrån en vetenskap-lig grund fokusera ojämlikhet i hälsa och levnadsvillkor och peka ut inslag i en strategi för en socialt samman-hållen och hållbar stad är utmanande och pockar på underlag som förmår tolka komplexa och motstridiga tendenser i stadens utveckling.

Hur ser befolkningsstrukturen ut numera i en av Europas snabbast växande städer? Sett över tid – 1990-2008 – har närmare en halv miljon människor passerat revy, vilket är nästan dubbelt så många som vid ett givet tillfälle. Det illusterar stadens demografiska dynamik där olika ström-mar och tendenser av flyttningar och etableringar läggs som lager på lager. Malmö fungerar som portal eller nod i globaliseringen för såväl nära som långväga flytt- strömmar. Staden blir ankomstort och tillfällig transit-plats för vissa medan den för andra innebär starten för en platsbundenhet för kommande generationer. Ungas dragning in till staden som etablerings- och utbildnings-ort, blandas med regionala och transnationella flytt-mönster. Gränspendlingen över sundet skapar nya slags vardagsvillkor för allt fler samtidigt som institutionella system har svårt att anpassa sig efter dessa gränsöver-skridande pendlingsmönster. Långväga migrantström-mar finner sin destination i Malmös flerbostadsområden där ofta redan nära och kära finns. Befolkningsprofiler har på ett 20-tal år gått från en företrädesvis åldrad till ung befolkning där andelen utrikesfödda eller med utländsk bakgrund (båda föräldrar utrikesfödda) passerat 40 procent.

En särskild problematik som studien avtäcker är det

handla om människor som lever illegalt, ofta kallade papperslösa personer, eller andra som helt enkelt inte finns registrerade på olika etablerade arenor som den officiella arbetsmarknaden, studiesystem eller åtgärder för arbetslösa och sjuka. Här finns uppenbara kunskaps-luckor såväl i myndigheters statistikföring och funktions-sätt som i forskningens obesvarade frågor kring en ökad andel människor som lever vid sidan av etablerade sys-tem.

Malmös låga förvärvsgrad, endast sex av tio i arbetsför ålder, kvarstår, trots hänsyn tagen till bakgrundsfaktorer som utbildning och ursprungsland. Närmare en tredje-del går numera varken till ett arbete eller är i studier. Av den arbetsföra befolkningen är vardera ca 8 procent öppet arbetslösa respektive personer med sjuk- och aktivitetsersättning. Vad resten gör förblir oklart och hänger troligtvis samman med såväl brister i statistik-föring som reella alternativa försörjningsarenor i form av den informella sektorn och svartarbete.

De förändrade försörjningsvillkoren märks också i en kraftigt ökad inkomstojämlikhet mellan hushållen i Malmö. Dessa ekonomiska skillnader har tilltagit under senare år och avviker från den nationella trenden. De fattigaste hushållen har blivit fattigare, i absolut men-ing, medan de mest ekonomiskt välsituerade hushållen fått det betydligt bättre sedan 1990-talets början. Den rikaste tiondelen har gått från att vara sex gånger rikare än den fattigaste tiondelen 1990 till att vara tolv gånger så rik 2008. Detta trots att alla dem med nollinkom-ster är borträknade. Inkomstojämlikheten förklaras till största del av hushållens relationer till arbetsmarknaden och inte utifrån etniska skiljelinjer. Inkomstfattigdomen, mätt efter EU-definition, har ökat och omfattar tre av tio Malmöbor numera. Det är detta som i sin tur förklarar den höga andelen hushåll som lever på det kommunala försörjningsstödet (socialbidrag), där allt fler erhåller stöd under längre perioder.

Rumsligt kan Malmö sägas vara en väl sammanhål-len stad med en hög befolkningstäthet. Studiens re-sultat visar dock att folk numera tenderar bo allt mer med hushåll som liknar en själv, såväl socioekonomiskt som varifrån man kommer. Andelen blandade områden

Malmö som unikt med få resursrika men däremot mån-ga resursfattimån-ga områden. Något som särskilt lyfts fram är att det framför allt är den allmänna inkomstojäm-likheten som är en centralt pådrivande faktor i stadens segregationsmönster.

Rapporten avslutas med att identifiera problem och generella inslag i förändringsstrategier som förmår bryta det ojämlikhetsmönster som tilltagit under 2000-talets första årtionde. Detta ställer stora krav på förmåga att tänka och handla i nya banor för att långsiktigt skapa en socialt hållbar utveckling för en dynamisk stad som Malmö.

Utan överdrift har Malmö stad varit i fokus det senaste året. Oräkneliga artiklar och mediabevakningar har följt i spåren av gatukravaller, bränder, gängkriminalitet, dödskjutningar och skandaler kring undermåliga hyres- undermåliga hyres-bostäder med mögel och kackerlackor. Flera större dags-tidningar har gjort ambitiösa artikelserier om situationen i staden på senare tid (se t.ex. Svenska Dagbladet 2012, Sydsvenska Dagbladet 2012). Offentliga debatter, utfråg-ningar och konfrontationer har under året avlöpt varandra tätt. Inte sällan har Malmö beskrivits i ödesmättade och provokativa termer. Bilden av staden har ofta framställts som tudelad och allt mer polariserad.

På framsidan återfinns det hippa nya Malmö som liknas vid Berlin, med tillskrivna innovativa och kulturella värden som drar till sig unga och kreativa människor. I framgångs-berättelsen återfinns regelmässigt Malmös vågade sats- ningar på Öresundsbron, Turning Torso och etable-ringen av en högskola mitt i staden. Malmö framstår i denna berättelse som mer kontinental och kosmopolitisk i jämförelse med bl.a. Stockholm.

På baksidan återfinns berättelser om fattigdom, utanförskap och växande spänningar mellan olika grupper, inte sällan med etniska förtecken. Som värst beskrivs gator och vissa bostads- områden som laglöst land där myndigheterna tappat kontrol-len till förmån för ungdomsgäng. Spektakulära dödsskjut-ningar på öppen gata och den s.k. serieskyttens kallblodiga mördande av utrikesfödda har spätt på bilden av Malmö som något farligt och avvikande – Sveriges svar på Chicago. Som Chukri (2012) så träffsäkert poängterat pågår det en hård kamp om vem som är stadens främsta uttolkare och betydelsen av vilka bilder eller berättelser som kom-mer att dominera. En rad skönlitterära författare (däri-bland Jaques Werup, Fredrik Ekelund, Torbjörn Flygt och Kristian Lundberg) har bidragit till nutida tolknin-gar av hur det är att leva i Malmö runt millennieskiftet. Ännu så länge saknas till stor del berättelser från det nya mångkulturella Malmö, se dock Zlatan Ibrahimovics självbiografiska uppväxt tecknat av David Lagercrantz och Bakhtiaris skildringar (2006, 2009). Ett antal ak-törer har intressen av att marknadsföra bilden av staden i önskad riktning under en orolig övergångsperiod, inte minst de ansvariga politiska aktörerna.

Mukhtar-Land-Denna rapport tar istället sin utgångspunkt i behovet av att tränga tillbaka förenklade bilder och föreställningar om hur saker och ting ”är” i en social smältdegel som Malmö på 2010-talet. I likhet med vad Avellan (2012) skriver behövs det en mer nyanserad och eftertänksam analys och berättelse av stadens utveckling; en berättelse om den socialt hållbara staden, ” …en med mindre bokstäver och fler sidor. Mera innehåll.” Avellan efterlyser en berätt-else om Malmö som i vardagens konkreta ambitioner, exempelvis i förskolan och skolan, löser upp spänningar och klyftor. En förnyad tilltro till ett fortsatt inkluderande samhällsbyggande för en stad som Malmö behöver en solid kunskapsgrund som förmår se bortom förenklade bilder av en polariserad stad, målad i svart eller vitt. Det är med en sådan ambition att bidra till en bredare och fördjupad förståelse av Malmös aktuella utveckling som denna rapport skall ses. Istället för att tolka staden i fören-klade termer är förhoppningen att fakta och analyser i denna studie skall bidra till en mer nyanserad och samman- satt kunskap om stadens problem och möjligheter i termer av långsiktig social hållbarhet och förbättrade levnads-villkor för stadens hela befolkning. Detta kan synas vara en lämplig utmaning för ”…staden som ständigt befunnit sig i dramatisk men osentimental förändring. Man har rivit, byggt nytt och rivit igen, eller åtminstone byggt om.” (Svensson 2011:104).

Kommissionen för ett socialt hållbart Malmö har antagit det ambitiösa och utmanande uppdraget att utifrån en vetenskaplig grund föreslå konkreta strategier för att minska skillnader i hälsa och förbättra levnadsvillkoren för befolkningen, särskilt för de mest utsatta. I en rad underlags-rapporter penetreras uppdragets komplexa och vidsträckta karaktär genom varierande slags fördjupade analyser och kunskapsbidrag (se vidare www.malmo.se/kommission). Denna rapport har som sin specifika uppgift att belysa ojämlikhet i hälsa ur ett lokalt Malmöperspektiv i relation till grundläggande frågor om befolkningens demografiska och försörjningsrelaterade villkor. För att kunna förstå systematiska skillnader i befolkningens hälsorelaterade förutsättningar och utfall krävs breda tolkningsramar som förmår beakta faktorer på olika nivåer (individ, grupp, organisation och samhällsstruktur) och över tid för att fånga komplexa samspel mellan orsak och verkan till

Denna rapport ansluter sig till teorier och modeller för att förstå hälsans sociala bestämningsfaktorer utifrån en bredare förståelse om de strukturella faktorernas centrala betydelse och att ojämlikhet i hälsa ytterst också måste relateras till normativa föreställningar om ökad social rättvisa och fördelningspolitiska strävanden och effekter (se t.ex. WHO 2008, Marmot Review 2010, Sundhets-styrelsen 2011, Rostila & Toivanen 2012). I den serie av rapporter som utarbetats inom Malmökommissionen har flera bidrag särskilt studerat olika aspekter av ohälsans karaktär och konsekvenser i en stad som Malmö (se t.ex. Elmeståhl & Ekström 2012, Kling 2012, Beckman 2012, Lindström et al. 2012).

Motivet för denna studie är istället att relatera ohälsans fördelning till en bredare empirisk analys av hur sådana frågor skall förstås i ett avgränsat rumsligt perspektiv som en stad och utifrån demografiska och ekonomiska vardags- villkor. Inledningsvis diskuteras vad det innebär att just välja en stad som analysenhet. Hur kan man förstå staden i relation till dess regionala, nationella och globala inramning? I ett sådant exogent perspektiv uppmärk- sammas Malmös specifika inplacering och roll årtiondet före och efter millennieskiftet. Vilka funktioner fyller Malmö i ett omvärldsperspektiv? För att förstå vad som händer i staden måste dess relationer och förbindelser till såväl den nära som den avlägsna omgivningen tas i beaktande.

Rapporten uppmärksammar den demografiska och försörjningsmässiga utvecklingen bland malmöhus- hållen de två senaste årtiondena och dess grundläggande betydelse för befolkningens hälso- och välfärdsmässiga villkor. För att veta om skillnader i ojämlikhetsmönster över tid handlar om förändringar i befolkningen i sig eller om det är en ökad sårbarhet och exponering i olika avseenden som ligger bakom förändringar görs inledningsvis en genomgång av befolkningsdynamiken i Malmö.

I rapportens första empiriska del undersöks de

befolk-ningsmässiga förändringarna i Malmö under de två senaste årtiondena. Vems hälsa pratar vi om? Vilken befolkning är det man avser? Finns det människor som inte räknas med överhuvudtaget och omvänt, finns det personer som inte borde räknas med? I vilken grad påverkar flyttströmmar in

Analysen fortsätter i en andra del med en nödvändig

inramning för att tydligöra den ekonomisk-materiella dimensionens centrala betydelse för hälso- och välfärds-relaterade utfall för olika befolkningsgrupper. Ansatsen i redovisningen är uttalat fördelningspolitisk för att visa på utvecklingen av variation över tid i hushållens eko- nomiska villkor i en föränderlig stad som Malmö. Utöver samlade mått på spridning och skillnader under 1990- talet och 2000-talet första årtionde fokuseras särskilt omfattning och sammansättning på individer som står utan vare sig arbete eller utbildning i arbetsför ålder. Denna del koncentreras på strikt försörjningsrelaterade frågor. Samband mellan inkomst, utbildning och hälsa är väl belagt (se Rostila & Toivanen 2012 för en aktuell svensk översikt om socioekonomiska skillnader i hälsa). Hur ser den arbetsföra befolkningens anknytning till arbete och studier ut? Hur har Malmöhushållens inkomst-villkor förändrats under senare år? I vilken grad har hushållens inkomstförhållanden som kan ha relevans för ojämlikhet i hälsa förändrats? En rad analyser speglar hur Malmöhushållens relationer till arbete, studier och offentliga trygghetsordningar utvecklats sedan början av 1990-talet och i relevanta avseenden jämförs med andra storstäder, samt landet i stort.

I studiens tredje del kopplas inkomstojämlikheten till

stadens fysiska rum. Hur har olika bostadskvarter och -områden utvecklats socioekonomiskt? Den ekonom- iska ojämlikheten slår igenom på ett differentierat vis i en efterindustriell stad som Malmö, med vidgade skillnader mellan områden och stadsdelar. Folk tenderar allt mer att bo med människor som liknar dem själva socioekonom-iskt. Rapporten ger en ingående och detaljerad översikt av en sådan fysisk och social polariseringsprocess. Hur sönderfaller staden i dess olika geografiska delar? Frågor om bostadssegregation och ojämn fördelning av levnads-villkor för hushåll eller resursfördelning till stadsdelar tolkas ofta i snäva och specifika sammanhang. Inte säl-lan handlar det om att försöka åtgärda något som upp-fattas som förgivet tagna problem. Slentrianmässigt riktas uppmärksamheten till de mest utsatta bostadsområdena trots att bakomliggande orsaker och eventuella lösningar på segregationsproblematik återfinns i generella ojäm-likhetsmönster.

både ses som ett resultat av generella fördelningspolitiska förändringar samtidigt som det uppdelade boendet i sig påverkar och förstärker ojämlikhetens konsekvenser i människors vardagsliv. Hårda data på delområden inom Malmö stad illustrerar de socioekonomiska förändring-arna under de två senaste årtiondena.

Avslutningsvis diskuteras betydelsen av dessa resultat i relation till stadens förmåga att förhålla sig till växande åtskillnadsmönster. Hur kan vi förstå social hållbarhet i ljuset av människors varierande förankring inom olika samhällsarenor? Särskilt problematiseras det som förblir okänt – det dolda Malmö. Hur ser levnadsvillkoren ut för många av dem som inte blir synliggjorda eller erkända av de invanda och etablerade samhällsinstitutionerna? Ytterst handlar det om att förstå samtidens ojämlikhetsskapande strukturer för att kunna hantera utmaningarna om ett inkluderande samhälle. Frågor som, inte minst i en stad som Malmö en bit in på 2010-talet, pockar på svar. På ett mer konkret och direkt plan kan olika åtgärdsval på lokal nivå mildra eller kompensera konsekvenser av ökade klyftor i hushållens ekonomiska levnadsvillkor. Att däremot angripa bakomliggande orsaker ligger till stora delar utanför det kommunala handlingsutrymmet. Dock kan en social investeringspolitik på lokal nivå undvika att förstärka effekterna av ökade skillnader i ekonomiska villkor bland hushållen och genom offentliga insatser min-ska marginalisering och särbehandling, öka utsattas resur-ser och därmed möjliggöra deras möjligheter att själva kunna förbättra sina levnadsvillkor. Bidrag till en inklu- derande stadsutveckling måste med nödvändighet inbe-gripa hela staden i en långsiktig och bred hållbarhetsstrategi.

På senare år har olika inriktningar av urbansociologin kommit att intressera sig för sociala förändringsprocesser i urbana miljöer. Detta kan relateras till många städers förfall eller dramatiska omvandlingar och det förhöjda intresset bland olika samhällsaktörer att fokusera på socialt hållbar stadsutveckling relaterat till ekonomisk och miljömässig omvandling (Boverket 2010).

Forskningen brukar traditionellt se som sin uppgift att säga något säkert och trovärdigt om en avgränsad och undersökningsbar frågeställning. Forskningens sökande efter precisa definitioner och mätmetoder medför i regel inomdisciplinära formalia och anpassningar. Inom samhällsvetenskapen finns ett särskilt ansvar och roll att därutöver ställa frågor och göra analyser som avtäcker föränderliga fenomen och förhållanden. Denna explora-tiva roll kräver öppenhet och förmåga att kombinera val av olika metoder och perspektiv. I studier om efterindu-striella städers föränderlighet utmanas många etablerade teorier och vedertagna empiriska metoder (Kazepov 2005). Som Abrahamsson (2012) insiktfullt uttrycker det blir även en stad som Malmö en del av en pågående globaliserad utveckling där genomgripande processer som globalisering, migration och urbanisering gör tydliga avtryck på stadens utveckling. Det är sammanvävda och komplexa processer som inte kan studeras var för sig utan hänger intimt samman. Frågor om social hållbarhet och sammanhållning i en stad som Malmö måste förstås i bryt-punkter mellan olika perspektiv. Det är genom att belysa strukturella makrofrågor i relation till vardagslivets kon- kreta villkor och utfall som en mer sammansatt och trovär-dig analys av stadens utveckling växer fram. Traditionellt brukar nivåer och sektorer i analysen av staden hållas avskilda. Det är i många fall nödvändigt för att få precision och fokus i framställningen. Men för att kunna erbjuda en trovärdig ramberättelse av en stads utveckling, i synnerhet om de sociala dimensionerna står i fokus, måste såväl indi-viders, gruppers, grannskaps och omliggande strukturers dynamiska förlopp inbegripas. Denna rapport är inspi-rerad av den socialekologiska forskningstraditionen som kan härledas till mellankrigstidens Chicagoskola (se vidare Andersson 2003). Studier av olika marginalfenomen eller utsatta gruppers situation studeras utifrån en medvetenhet om växelverkan mellan strukturell inramning och organi-sationers och människors handlande, liksom en plurali- stisk hållning till frågor om orsak och verkan till olika

soci-perspektiv. Vissa grannskap och grupper tilldelas sär- skilda roller och funktioner för sin omgivning. Ojämlikhet i levnadsvillkor mellan olika hushåll och olika delar av en stad skall tolkas som en social dynamik med kausala processer på olika nivåer. Elias & Scotsons (1999/1965) numera klassiska sociologiska studie av vad som hände när en ny grupp skulle etablera sig i en brittisk industristad på 1950-talet avslöjade allmängiltiga relationsmönster mellan de etablerade och nykomlingarna. En av lärdomarna var betydelsen av hur de nya tillskrevs negativa gruppegen-skaper och ryktesspridningens roll i de etablerades makt-utövning. Elias poäng var att de etablerades uppfattningar om och bilder av en oetablerad outsidergrupp bidrar till att skapa avstånd och avogsamhet mellan grupper, ibland t.o.m. utanförskap och förtryck. I denna socialekologiska tradition har nyligen Sampson (2012) på ett övertygande vis demonstrerat vikten av att studera externa kontext-uella faktorers betydelse för en stads och dess grann-skaps utveckling utan att objektifiera och fjärma sig från människors vardagsvillkor.

Hur vävs en stads successiva omvandling samman mel-lan enskilda öden och strukturella förändringar, melmel-lan olika gruppers syn och beteenden gentemot sig själva och andra, samt mellan privata och kollektiva reaktioner och lösningar? Denna studie gör självklart inte några anspråk på att fånga sådana skeenden till fullo. Det är en ogörlig samhällsvetenskaplig uppgift. Samtidigt är det i denna anda som denna rapport tar sig an uppgiften att analysera Malmö stads utveckling utifrån några specifika, men interagerande, frågeställningar:

• Vilka personer är det som befolkar en stad som Malmö?

Genom att studera relevanta demografiska för- ändringar under de senaste två decennierna kan i denna första del en sammansatt analys av den sociala utvecklingen i staden grundas. I denna inklu- deras befolkningens relationer och rörelser över kommungränsen för att kunna fånga verksamma sociodynamiska exogena mönster.

• Hur ser försörjningsvillkoren ut för stadens befolkning?

I studiens andra del fördjupas Malmöbornas ekonom-iska ställning och relationer till olika försörjnings-relaterade arenor och system. Inkomstojämlikhet och ekonomisk-materiell utsatthet uppmärksammas

• Hur har stadens sociogeografi utvecklats under senare år?

Genom att studera skillnader och likheter mel-lan stadsdelars och grannskaps profiler när det gäller inkomster och hushållsprofiler avtecknas stadens endogena sociala mönster. Detta fokus på bostadssegregation och den byggda miljöns betydelse bidrar till en fördjupad förståelse av en stads utvecklingslinjer.

Studiens tre analytiska delar hänger intimt samman med varandra och hålls samman genom att det är staden som är själva studieobjektet, inte någon enstaka föränd-ringsaspekt eller gruppering. Genom att försöka tolka förändringsmönster i ett sammanhållet perspektiv på staden framträder sannolikt andra kunskaper och förändringsperspektiv än de gängse partikulära eller sektoriella synsätten.

METOD OCH KÄLLOR

Något kort om tillvägagångssätt och datakällor. Det har varit en komplex och mångfacetterad blandning av bear-betningar av offentlig statistik, mestadels genom SCB:s statistikdatabas SSD, och bearbetningar av individ- och hushållsbaserade uppgifter från SCB:s LISA-register (Longitudinell integrationsdatabas för sjukförsäkrings- och arbetsmarknadsstudier).

För det senare har jag samarbetat över tid med två partners. Delvis Institutet för bostadsforskning (IBF) vid Uppsala universitet där fil dr Åsa Bråmå har varit behjälplig med att ta fram data kring den färganalys som presenteras i avsnitt 6. Delvis har samarbete skett med forsknings- institutet REMESO, vid Linköpings universitet i forsk-ningsprojektet “Labour Market Restructuring, Migration and Social Inclusion”, i delprojekten “Social Capital, Networks and Socioeconomic Mobility Patterns Among Younger People of Immigrant Background in Swedish Cities” och “Migration, Labour Market Restructuring. Ethnic and Gender Segmen- tation. Bransch and Sector Studies.” Ansvarig för detta är fil dr

Susanne Urban och doktorand Simone Scarpa har på ett förtjänstfullt vis tagit fram själva grunddata för analyserna i avsnitt 4 och 5.

Kartillustrationer har fil dr Ola Hall vid Kultur- geografiska institutionen, Lunds universitet, bistått med på ett konstruktivt vis, i nära samarbete med bl.a. projek-tet ”Sociala risker, civilsamhällets omvandling och strategisk risk- hantering” vid Malmö högskola med professor Per-Olof

Hallin som projektledare.

Framställningen har haft som ambition att försöka balansera mellan, å ena sidan, vetenskaplig noggrannhet och detaljframställning och, å andra sidan, att presen- tationen kan läsas med relativ lätthet av en bredare läsekrets. Om detta lyckats avgör, som alltid, läsaren.

I detta avsnitt presenteras fakta och analyser för att tydliggöra de omfattande befolkningsförändringar som faktiskt skett i Malmö de senaste årtiondena. Inledningsvis ges en översikt av den officiella bilden av Malmös befolk-ningsmässiga utveckling sedan industristaden stod på sin kulmen i början av 1970-talet. Eftersom en betydande del av stadens befolkningsförändring hänger samman med in- och utflyttning från när och fjärran fördjupas särskilt dessa aspekter i relation till åldersprofiler och varifrån de nya Malmöborna kommer.

Ett sätt att illustrera betydelsen av befolkningsrörelser in och ut ur staden är att följa flyttmönster över en längre tidsperiod, i detta fall mellan 1990 och 2008 (källa SCB:s LISA-register). Under denna tidsperiod har nästan en halv miljon människor bott i staden under åtminstone

något enstaka år. Detta är ungefär dubbelt så många som i genomsnitt under ett enskilt år under den aktuella tid-perioden levde här (mellan 230 000 och 300 000 invånare). Av dessa totalt 494 000 personer har enbart 112 000 eller 23 procent bott i Malmö under hela perioden från 1990 till 2008. För vissa har tiden i Malmö blivit kort; 50 000 har bara bott i staden ett enstaka år medan drygt 100 000 ytterligare personer bott där i två till fyra år. Förutom naturliga demografiska förändringar med födslar och dödsfall visar den höga bruttobefolkningen mellan 1990-2008 Malmös attraktivitet för inflyttare såväl från när som fjärran, men också att många numera endast bor i staden en relativt begränsad tid. Befolkningsdynamiken är högst påtaglig och måste begrundas närmare för att förstå såväl stadens omvandling som hushållens föränderliga levnads-villkor.

För att illustrera fluiditeten i befolkningen kan vi ta Malmös befolkning 1990 som exempel. Hur många av dessa fanns kvar i kommunen 2008? Det visar sig att knappt hälften alltjämt levde i staden, 112 384 av 233 881 personer (48, 1 %). Närmare en tredjedel av 1990-års befolkning hade flyttat ut från kommunen och drygt 20 procent hade avlidit. Av alla barn födda i Malmö fanns endast 37 procent (1 876 av totalt 5036 barn födda 1990) kvar år 2008. En markant utflyttning av dessa barn skedde de första fyra åren, vilket bekräftar erfarenheten av att många barnfamiljer tenderar flytta ut till kranskommuner vid familjebildning och tillökning. Ett omvänt scenario för 2008 års Malmöbefolkning visar att 39 procent av

bott i Malmö högst fyra år och mer än en tredjedel, drygt 104 000 personer, har bott där högst 9 år. Dessa exempel illustrerar den omfattande befolkningsrörelsen i staden under senare år.

I vilken grad särskiljer sig Malmö från andra städer? Enligt aktuella uppgifter från EU:s statistikbyrå (www. appsso.eurostat.ec.europa.eu) är Malmö en av de allra snabbast växande städerna i de 22 studerade länderna. Av drygt 400 städer kommer Malmö på nionde plats med en årlig genomsnittlig folkökning på 1,15 procent åren 1994-2009. I Norden är det bara Uleåborg i Finland som har en högre befolkningstakt. I Sverige är det Umeå (1,1 %) och Stockholm (1,0 %) som kommer närmast i Sverige under den studerade perioden. Det tycks alltså finnas fog för att påstå att Malmös befolkningsökning har varit anmärkningsvärd under senare år, i synnerhet under 2000-talets första årtionde. De senaste sex åren 2007 – 2012) har befolkningsökningen i staden varit ännu högre, i genomsnitt 1,75 procent, vilket är exceptionellt högt bland städer inom EU. I det följande granskas denna snabba befolkningsökning närmare.

MALMÖS DEMOGRAFISKA UTVECKLING

Befolkningsförändringarna i Malmö under det gångna seklet illustrerar industrisamhällets upp- och nedgång i Sverige och i västvärlden. Från 1870-talet tog befolkning-sökningen fart med den frambrytande industrialiseringen och urbaniseringen. Befolkningen ökade från ca 25 000 invånare 1870 till drygt 60 000 invånare år vid förra sekel-skiftet. Under perioden fram till 1970 ökade sedan befolk-ningen stadigt, då industrieran kulminerade i Malmö med en befolkning på 265 000 invånare.

Därefter inträffade en historisk vändpunkt. Samtidigt som utbyggnaden av flera nya storskaliga bostadsom-råden inom miljonprogrammet förverkligades i stadens östra och södra delar (Lindängen, Rosengård, Holma och Kroksbäck) i slutet av 1960-talet och början av 1970-ta-let vände flyttströmmarna från Malmö. Inflyttningen till kommunen avstannade och många, särskilt barnfamiljer, flyttade ut till kranskommunernas expanderande villabe-byggelser. Under perioden 1970 – 1984 tappade Malmö mer än 35 000 invånare, vilket motsvarade en minskning på över 13 procent av stadens befolkning.

Av diagram 2 framgår den kraftiga nedgången i befolkningen årsvis. Som mest tappade Malmö över 7 000 invånare 1973, vilket motsvarade 3 procent av befolkningen. Detta var mitt i den internationella olje- krisen och den globala lågkonjunktur som sedan följde.

I Malmö blev 1970-talet industrinedläggningarnas årtionde och en rad företag lades ner eller uppgick i större koncerner med huvudkontor utanför Malmö (t.ex. Eiserkoncernen inom tekoindustrin och förstatligandet av varvsnäringen).

Sedan 1985 har Malmö därefter haft en årlig ökning av sin folkmängd ända fram till 2012, d.v.s. under samman-lagt 27 år. År 2002 var staden tillbaks på det invånarantal som man hade haft som högst innan industrins nedgång, omkring 265 000 personer. Som diagram 1 visar kan man identifiera tre urskiljbara perioder i de tre senaste decen-niernas ökningstakt. Perioden 1985-1993 är ökningstakten försiktig med i genomsnitt plus 0,4 procent per år eller knappt 1 000 personer fler per år. Från 1994 inträder en mer distinkt befolkningsökning fram till 2005 med en årlig ökningstakt på drygt en procent per år eller i genomsnitt närmare 3 000 personer årligen. Detta har sedan avlöpts av en ännu mer accentuerad ökning under de senaste sex åren, 2006 – 2011. Under denna senaste period har befolkningen i Malmö årligen ökat med närmare 2 procent, vilket motsvarar drygt 5 000 personer per år. Toppnoteringen på 7 400 fler invånare från 2009 har sedan följts av en något lägre ökning de två senaste åren. Sammanfattningsvis visar detta på kraftiga svängningar i folkmängden i en stad som Malmö. Ökningen under 2000-talet hittills kan ses som en effekt av flera sam-varierande faktorer. För det första har tillkomsten av

högskolas tillkomst betytt en fördubbling av antalet hög-skolestuderande i staden, från ca 10 000 till drygt 20 000 per år. För det tredje är inflyttningen från utlandet fortsatt accentuerad vilket hänger samman med förväntade följd-verkningar av de senaste årtiondenas invandringsmönster. Det är ett välkänt mönster att etableringsmönster för immigranter i första boende sker på orter och områden där man har etablerade kontakter inom familj, släkt och sociala nätverk. Innan detta fördjupas ytterligare nedan kan denna historiska översikt av befolkningstalens utveck-ling i Malmö summeras med att staden genomgår drast- iska förändringar i olika skeden under de senaste årtion-dena med kraftiga svängningar till följd av samverkande strukturella och demografiska faktorer.

Bakom dessa nettoförändringar per år döljs rörelser och trender som har att göra med stadens roll och inpla-cering i såväl regionala, nationella som globala mönster. Fly-ttströmmar till och från staden sönderfaller i olikartade men i tid sammanfallande aspekter. Timingen mellan den snabba utbyggnaden av bostäder inom miljonprogram-met (1965-1974) och bortfallet av industriarbeten under 1970-talet var ett tydligt exempel på en ogynnsam

ÖKAD LÅNGVÄGA INFLYTTNING

De senaste årtiondenas folkökning har nästan uteslutande berott på en nettoinflyttning till kommunen. Malmö har nära nog haft balans mellan födda och döda sedan 1970-talets början. Först de allra senaste fem åren har födelseöverskottet överstigit 1 000 personer med en topp 2010 och 2011 på drygt 2 000 fler födda i Malmö än anta-let döda, vilket indikerar en gradvis föryngring av befolk-ningen.

Tveklöst har inflyttningen från utlandet haft en allt större betydelse för Malmös gynnsamma befolkningstillväxt under de senaste årtiondena. Sett till varifrån inflyttare till staden kommit har de allra flesta kommit från någon annan kommun i landet, då ofta från regionen. Antalet inrikes inflyttare har legat relativt konstant på 3-4 procent årligen, vilket inneburit ett årligt inflöde på ca 8 000 per-soner under 1970- och 1980-talen till 11-13 000 från bör-jan av 1990-talet och framåt.

Fram till slutet av 1990-talet utgjorde andel inflyttare till Malmö direkt från utlandet i regel kring knappt en procent av befolkningen, runt 2 000 personer per år. Detta har ökat konsekvent under 2000-talets första årtionde med närmare 3 procent per år av totalbefolkningen i staden. År 2000 flyttade 3 300 personer in till Malmö direkt från utlandet. Motsvarande antal var som mest ca 7 900 personer år 2009 för att därefter minska något till 6 300 personer år 2011.

Diagram 4. Flyttningsnetto inrikes och utrikes Malmö 1968-2011.

Slutsatsen som kan dras av det positiva flyttmönstret in och ut ur Malmö de senaste tiotal åren är att det häng-er samman med effekten av ökad inflyttning direkt från utlandet. Medan ungefär lika många flyttar in som ut ur Malmö i relation till andra regioner i Sverige, då i synner-het Skåne, är flyttnettot gentemot utlandet betydande un-der senare år. Unun-der åren 2000 till 2011 har Malmö haft ett positivt flyttnetto gentemot utlandet på totalt 32 000 personer vilket motsvarar tre fjärdedelar av Malmös

Flyttnettot gentemot utlandet kulminerade under åren 2006 – 2009 med ett nytillskott av 4 – 5 000 personer årli-gen. De två senaste åren har detta positiva flyttnetto min-skat till ca 2 000 personer. Detta kan till stor del förklaras av en successiv ökad utflyttning från Malmö till utlandet från millennieskiftet. Fram till dess var utflyttningen från staden direkt till utlandet årligen mellan 1 – 2 000 per-soner medan utflyttningen gradvis ökat fram till 2011, då närmare 4 800 personer emigrerade från Malmö. I vilken

Diagram 5 åskådliggör dessa omfattande flyttmönster gentemot utlandet. Såväl in- som utflyttning från andra länder har tilltagit under det senaste årtiondet och det är balansen mellan dessa flyttströmmar som till stor del förklarar den totala folkökningen i landets tredje största stad. Närmare analyser måste göras för att utkristallisera skilda karaktärsdrag på dessa långväga folkförflyttningar, t.ex. immigrationsströmmar från krigshärjade länder, anhöriginvandring, gäststudenter och regionaliser- regionaliser-ingsmönstret på ömse sidor om Öresund.

I relation till skillnader i levnadsvillkor och då särskilt ojämlikhet i hälsa måste dessa kraftiga flyttströmmar in och ut ur Malmö beaktas för att kunna fånga under-liggande ojämlikhetsmönster mellan olika människor

Diagram 5. Utrikes in- och utflyttning Malmö 1968- 2011. I antal personer.

i olika skeden i sina livsförlopp. Dessa demografiska resultat understryker betydelsen av mer ingående dy-namiska analyser som förmår att följa individer och hushåll över tid för att t.ex. skilja mellan övergående sårbarheter i etableringsskeden för t.ex. unga personer eller immigranter och mer bestående ojämlikhetsmön-ster i levnadsvillkor.

I det följande avsnittet analyseras några relevanta aspekter närmare i syfte att fördjupa den demografiska inramningen av Malmös utveckling under de senaste årtiondena. Självklart belyses förändringar utifrån para-metrar som ålder och födelseland men också särskilda fördjupningar om flyttmönstret över Öresund, asyl- sökandes boende och återutvandring.

FÖRÄNDRAD

BEFOLKNINGS-SAMMANSÄTTNING

Tveklöst har de senaste årtiondenas tilltagande in- och utflyttning från Malmö inneburit en successiv förän-dring av sammansättningen av befolkningen i staden. Efter industrinedläggelser och en besvärande utflytt-ningsvåg från kommunen på 1970- och 1980-talen ändrades åldersprofilen på ett markant vis. Från att tidigare haft en lägre andel äldre än riket i stort kom staden under dessa utflyttningsår successivt få en allt äldre befolkning i takt med att yngre och barnfamiljer i högre utsträckning flyttade från kommunen. Andelen pensionärer ökade som en följd av detta från 13,5 till 21,5 procent mellan 1971 och 1991 (se tabell 6). I bör-jan av 1990-talet hade således Malmö en betydligt äldre befolkning än riket i stort och många av de kringligg-ande kommunerna i Skåneregionen. Andel barn sjönk under dessa år också och låg 1991 klart under riks-genomsnittet. Andel unga (18-29 år) sjönk också men låg fortfarande relativt sett högt.

I bjärt kontrast till den föregående 20-årsperioden har Malmö de senaste två årtiondena genomgått en remar-kabel föryngring av sin befolkning. Medelåldern i Malmö understiger numera (2010) riksgenomsnittet, 39,1 år jäm-fört med 41,1 år och ligger i paritet med såväl Stockholm (39,0 år) som Göteborg (39,0 år). Malmös befolknings-sammansättning 2011 speglar väl större utbildningsorter i landet med en högre andel unga personer. I Malmö är var femte person numera återigen i åldern 18-29 år medan andelen äldre minskat kraftigt från 21,5 till 15,7 procent den senaste 20-årsperioden och ligger 2011 mar-kant under riksgenomsnittet. Man kan dock inte gene-rellt hävda, som ofta görs, att Malmö numera har en sär-präglad ung befolkning utan det är snarare så att Malmö inte längre har en relativt åldrad befolkning.

Denna föryngring kan ses i ljuset av de senaste årtionde-nas omfattande befolkningsströmmar regionalt, nationellt och globalt. Malmö har genom sitt strategiska läge his-toriskt sett betraktats som en port ut mot kontinenten. Denna devis har de senaste årtiondena fått en ny innebörd med framförallt ökad invandring och förstärkt regionali-sering såväl gentemot Skåne i stort som i relation till en tilltagande mobilitet över Öresund. Tillsammans med de två andra storstäderna i Sverige drar Malmö till sig en ökad

befolkning i den tilltagande urbaniseringen som pågått sedan början av 1990-talet. De tre storstädernas andel av landets befolkning har gradvis ökat från 15,6 procent 1993 till 17,6 procent år 2010. Detta kan jämföras med perioden tidigare, 1970-1993, då storstäderna minskat från 18,3 till 15,6 procent. Flyttlassen har vänt i övergån-gen från industrieran till ett postindustriellt Sverige där storstäderna utgör växande nav i en alltmer globaliserad era med fokus på tjänsteproduktion, kunskapsföretag och högre utbildning.

fördubblats under denna period, från 60 000 till ca 124 000 personer. De utgör vid senaste årsskiftet nästan 41 pro-cent av kommunens invånare och representerar över 170 nationaliteter (Malmö stad 2012c). De största grupperna kommer från Irak (drygt 10 000), Danmark (drygt 9 000), f.d. Jugoslavien (drygt 8 000), Polen (7 000) och Bosnien-Hercegovina (6 000). Under de allra sista två åren har antalet personer födda i Danmark börjat minska. Nästan 18 000 eller var femte person född i utlandet kommer från något av länderna som tidigare utgjorde Jugoslavien. Det senaste årets (2011) ökning från utlandet har dominer-ats av Irak (drygt 400) medan personer från länder som Afghanistan, Turkiet, Pakistan, Libanon och Kosovo har ökat med mellan 100-200 personer. Åldersmässigt domin-erar personer i arbetsför ålder bland utrikesfödda (Malmö stad 2012c). I Malmö har denna process också inneburit en remarkabel

ökning av andel personer födda utanför Sverige. I arbet-skrafts-invandringens kölvatten på 1960- och 1970-talen ökade denna andel successivt i staden med 3-4 procent per årtionde. Mellan 1960 och 1980 steg andelen utland-sfödda från 5 till 12 procent. De två senaste årtiondena har andelen utrikes födda i Malmö ökat kraftigt från 16 procent år 1990 till 30,5 procent år 2012. Ökningen har från början av 1990-talet varit stabilt hög och innebär att Malmö numera har en av landets högsta nivåer. Enbart Botkyrka och Södertälje har högre andel i Sverige (undan-taget Haparanda).

Antalet utrikesfödda i Malmö har närmare fördubblats mellan 1995 och 2012 (se tabell 8). Räknar man in antal personer födda i Sverige med båda föräldrarna utrikes-födda har antalet personer med utländsk bakgrund mer än

Antal registrerade personer som bosatt sig i Malmö från Danmark ökade markant under 2000-talets första år, från ca 500 personer årligen till som mest kring 3 000 per-soner 2006 och 2007. Därefter har en tydlig avmattning skett. Under 2011 flyttade ca 1 600 personer från den danska sidan till Malmö. Invandringen från danska sidan till Malmö motsvarar en ökning årligen från 0,2 procent av stadens befolkning till som mest 1,1 procent 2006 för att därefter sjunka till 0,5 procent senaste året 2011. Sett till invandringen från utlandet totalt till Malmö dessa år förstärker inflyttningen från Danmark den kraftiga öknin-gen fram till åren 2006-2009. Andelen av samtliga nyin-flyttade från utlandet till staden från Danmark ökade från 15 till hela 40 procent från 1999 till 2005 för att därefter

DANMARK TUR OCH RETUR?

Diagram 9. Antal invandrade till Malmö från Danmark och andra länder 1999 -2011.

Studeras både in- och utvandring till Danmark under det senaste årtiondet avtäcks ett specifikt mönster. Medan invandringen kulminerade 2006/2007 har utflyttningen till Danmark gradvis ökat från några enstaka hundratals personer till ca 2 000 personer årligen de tre senaste åren 2009-2011 (Stadskontoret 2012). Detta har medfört att nettoflyttningen över sundet minskat från plus 2 000 år 2006 till ett minus på några hundratals personer de allra senaste åren. Det ser således ut som om flyttvågen vänt till förmån för Danmark. Anledningen till dessa kraftiga svängningar i flyttmönstret över sundet kan spåras i en rad olikartade faktorer. Tillkomsten av Öresundsbron och förbättrad kollektivtrafik är självfallet en viktig grund-förutsättning för att överhuvudtaget möjliggöra boende

eller i eget boende ute i kommunerna (EBO – eget boende). Möjligheten för asylsökande att under asylprocessen bo utanför anläggning infördes i mitten av 1990-talet som en följd av såväl det numerära tryck som då rådde, som av rapporter om att asylsökande, då framför allt deras barn, for illa av längre vistelser och isolering på anläggning (SOU 2003:75). Sedan dess har i landet drygt hälften av asylsökande årligen funnits i eget boende ute i kom-munerna. Spridningen ut i kommunerna följer förväntade sociala mönster med en högre bosättning i storstäder och kommuner där de asylsökande oftast har etablerade rela-tioner till personer från ursprungslandet, inte sällan nära släktingar, som tidigare kommit till Sverige. Totalt rör det sig om ca 20 000 personer, vid varje givet tillfälle, som återfinns i EBO i landet under senare år. I början av 2012 har dock antalet sjunkit till drygt 14 000 personer i EBO (Migrationsverket). Dessa personer räknas normalt inte in i den officiella befolkningsstatistiken då de ännu inte har formella uppehållstillstånd. Någon mer ingående kun-skap om genomströmningstider och systematiska process- analyser för hur det går för dessa personer jämfört med sökande som stannat kvar i anläggningsboende saknas till stor del och borde vara en vidare angelägen forsknings-uppgift.

De kommuner med högst andel personer i EBO är bl.a. Södertälje och Botkyrka motsvarande ca 1,5 procent av kommunens befolkning (Bevelander et al. 2008). Däreft-er följDäreft-er några andra kommunDäreft-er i Stockholmsregionen. Malmö hade ett relativt stabilt antal EBO-boende i kommunen fram till 2008 (mellan 1300 -1700 personer). Det motsvarade ca 0,5-0,6 procent av befolkningen. Un-der dessa år ökade uppmärksamheten kring olika problem med EBO-boendet, bl.a. ständiga flyttningar, trångbodd-het och en växande handel med adresser, bl.a. uthyrning utan godkännande av hyresvärd. Detta lyftes fram i en lokal uppföljning i Malmö (Bergström 2006). De flesta personer i EBO återfinns i stadsdelarna Rosengård och Fosie där billiga tillgängliga hyresbostäder finns, liksom ofta de sociala banden.

I Malmö har antalet EBO-boende bland asylsökande avtagit under de senaste åren. Från toppnoteringen 2004 med drygt 1 700 personer har sedan antalet personer i EBO-boende i Malmö successivt minskat till knappt 1 000 personer i januari 2012 (källa: Migrationsverket). Sett till marknaden flyttning till Sverige. På omvänt vis var

arbets-marknaden, i synnerhet inom service och handel, mer gynnsam i Danmark i början av 00-talet än vad det är i början av 10-talet. Det finns en mångfald av strukturella push- och pullfaktorer att beakta i detta sammanhang. Därtill spelar andra individuella, institutionella och policy- mässiga faktorer in i människors flyttbenägenhet över sundet. Långt ifrån alla dem som flyttar från Danmark till Malmö är danska medborgare liksom att utflyttning till Danmark sker av personer som tidigare emigrerat från Danmark. Ett tydligt exempel på betydelsen av regelän-dringar för dessa flyttströmmar är införandet 2002 av en striktare äktenskaps- och sambolag i Danmark. I korthet innebar detta att ett par med en dansk och en utländsk person måste ha fyllt 24 år för att juridiskt godkännas. I en aktuell studie har den s.k. ”svensklösningen” för att han-tera denna restriktion följts upp (Bevelander et. al. kom-mande). Med detta menas att par bosätter sig i Sverige i avvaktan på att uppfylla striktare åldersregler. För en del innebär det att de behåller arbete i Danmark och arbets-pendlar över sundet. Genom longitudinella danska reg-isterdata, som inkluderar individers migrationsmönster, bekräftas att en ökad emigration till Sverige för relevant målgrupp (åldern 15-30 år och relevanta medborgarskap) haft en signifikant effekt för utomeuropeiska personer. Både emigrationen från Danmark till Sverige i denna grupp ökade kraftigt åren efter förändringen av den dan-ska äktendan-skapslagen (från ca 400 före till som mest kring 1 400 efter år 2002) liksom återflyttning till Danmark (från ett hundratal före lagändringen till drygt tusen personer år 2009). Denna studie begränsar inte dessa flyttningar mellan Danmark och Sverige specifikt till Malmö men det finns starka skäl att förmoda att en betydande del av denna politiskt framkallade omflyttning berör staden. Flyttmönstret mellan Danmark och Malmö visar sammantaget att gränspendling, samt arbets- och bostads- mönster alltmer införlivas i ett gränsöverskridande regionalt mönster som inte enkelt kan följas upp eller förstås utifrån ett traditionellt statiskt och begränsat nationalstatligt perspektiv.

ASYLSÖKANDE I EGET BOENDE

artikulerad och profilerad trots att det skett en markant minskning i kommunen och att kommunen själv inte tycks ha någon fördjupad eller aktuell uppföljning av fenom- någon fördjupad eller aktuell uppföljning av fenom-fördjupad eller aktuell uppföljning av fenom-enet. Det saknas framförallt kunskap om hur genom-strömningen förändras och etableringsprocessen över tid utvecklas för olika slags hushåll. En rekommendation är att ett sådant fördjupat kunskapsunderlag utarbetas.

ÅTERUTVANDRING

En aspekt som behöver bli mer fördjupat belyst är mönster för återutvandring till ursprungsland eller tredje land efter att individer har varit bosatta i Sverige. I en stad som Malmö märks de kraftiga befolkningsströmmarna direkt till andra länder tydligt men kunskapen om vad som döljs bakom dessa årliga in- och utflyttningar förblir till stora delar fördolda. Detta kräver individ- och hushålls-baserade uppgifter som förmår att följa mönster över tid. SCB (2011) har i en analys studerat utrikesföddas utvan-dringsmönster och visar att det finns ett förväntat sam-band mellan återutvandring och tid i Sverige; ju längre tid man bott i Sverige desto mindre blir benägenheten till återutvandring. Personer som kommit ensamma i unga år (20-24 år) tenderar återutvandra i större utsträckning medan personer med förskolebarn har lägst benägenhet att flytta tillbaka. Men flyttmönstret skiftar också mellan födelseländer högst avsevärt. Personer från Norden har större benägenhet att återflytta de första åren i Sverige medan för personer födda i länder utanför EU är benä- för personer födda i länder utanför EU är benä- personer födda i länder utanför EU är benä-genheten att återutvandra densamma upp till tio år i Sverige. Detta hänger givetvis samman med både oförän-drade förhållanden i ursprungsländer, exempelvis krig, förföljelser och fattigdom, och gradvis etablering i Sver-ige. Därutöver sker flyttningar vidare till tredje land. Hur ser sådana dynamiska flyttmönster över landsgränser och över tid ut i ett Malmöperspektiv? Kunskapen om sådana flyttströmmar är påfallande låg samtidigt som det har ett stort intresse i förståelsen av såväl olika hushålls specifika levnadsförlopp som betydelsen för en stad som Malmö som fungerar som en portal för långväga inflyttningar till Sverige och Europa. Detta vore högst relevant att studera närmare.

MALMÖ I VÄRLDEN – VÄRLDEN I MALMÖ

Sammanfattningsvis kan sägas att mycket har hänt på kort tid vad gäller befolkningsutvecklingen i Malmö. På bara

världen som fungerar som ”arrival cities” i en allt mer

glo-baliserad och urbaniserad tid där migrationsströmmar koncentras till städer som erbjuder löften och möjligheter för många att etablera sig i sin nya tillvaro. I Saunders (2010) utmanande men framtidsoptimistiska exposé av sådana noder av växande städer i migrationens spår runt om i världen, från Maryland i USA till Shenzhen i Kina, från favelorna i Rio de Janeiro eller kåkstäderna i Mumbai eller Dhaka, skulle Malmö säkerligen kunna platsa som en länk i dessa migrationsströmmar till norra Europa. Nu-mera är Sverige ett immigrationsland med Malmö som dess främsta portal mot omvärlden. Det något slitna, men nog så självgoda, malmöitiska påståendet att ”Haur du sitt Malmö – haur du sitt varden” har onekligen fått nya

klang-bottnar och betydelser en bit in på 2000-talet.

Istället för att beskriva Malmö i förenklade och konfronta-tiva termer av ett ”vi” och ”dom” i ofta etniskt grundade föreställningar har denna framställning visat att en stad som Malmö tycks fylla olika slags roller och funktioner i ett öppet och alltmer globaliserat samhälle. I en stad som Malmö inryms en kaskad av människors levnadsförlopp och historier som vävs samman till den sociala smältdegel som erbjuder både gränsöverskridande möten och erfar-enheter men också avogsamhet och fientlighet mot det som uppfattas som annorlunda eller främmande. Meta-forer som ”smältdegel”, ”mosaik” eller ”lager på lager” uttrycker bättre den redovisade rörelse och förändring som stadens befolkning demografiskt ger intryck av. I denna dynamiska omstöpning är det därför centralt att ta reda på vilka är de människor vi faktiskt talar om och hur deras levnadsvillkor ter sig här och nu. I Malmökom-missionens uppdrag att analysera och lägga skarpa rekommendationer för att minska ojämlikhet i hälsa och basala levnadsvillkor är den demografiska inramningen därför av fundamental betydelse. Vems hälsa eller ohälsa är det vi adresserar? Vilkas levnadsvillkor blir synliggjorda och vilka andras blir åsidosatta eller försummade? När det gäller t.ex. samband mellan hälsa mellan inrikes- och utrikesfödda finns det svensk forskning som visar på olika invandrargruppers sämre hälsa och högre dödlighet (Folkhälsoinstitutet 2002, Fritzell och Lundberg 2007, Rostila 2010, Rostila och Hjern 2012). Denna stratifiering i hälsa varierar dock som förväntat kraftigt mellan olika

som sämre än god jämfört med personer födda i Sver-ige, justerat för ålder, kön och utbildning (Rostila 2010). När det gäller självrapporterade psykiska hälsoproblem är dessa också betydligt vanligare bland utrikesfödda än svenskfödda (Fritzell och Lundberg 2007). Några enkla svar till dessa skillnader ger inte forskningen. Som Hjern (2009) påpekar är det nödvändigt att söka faktorer som a) har att göra med förhållanden i ursprungslandet, b) kan kopplas till orsaker till utvandringen, c) har att göra med deras positioner i det nya landet och d) struktu- rella faktorer i det mottagande samhället. Med tanke på de skillnader som framkommer i nationella undersök- ningar när det gäller skillnader i hälsa och välbefinnande efter ursprungsland är det grundläggande i en stad som Malmö med närmare en tredjedel födda i ett land utanför Sverige att uppmärksamma och åtgärda sådana skillnader. Den demografiska analysen om vilka som numera befol-kar staden pebefol-kar entydigt mot att Malmö för närvarande genomgår ett snabbt och omvälvande skifte. Frågan är hur denna demografiska metamorfos relateras till strukturella, ekonomiska och sociala dimensioner? I nästa avsnitt skall vi därför granska närmare hur befolkningens försörj-ningsmässiga villkor utvecklats i staden under en period av markanta befolkningsmässiga förändringar.

Detta avsnitt, vilket behandlar hushållens ekonom-iska villkor i Malmö, är rapportens mest ingående och detaljerade. Detta motiveras av att den ekonomiska dimen-sionen sätter en tydlig grund, i möjligheter eller begräns-ningar, för människors basala levnadsvillkor som hälsa, välmående och social delaktighet. Analyserna begränsas till förhållanden i arbetsför ålder. Inledningsvis refererar studien till sedvanliga jämförelser av förvärvsgrad för att därefter problematisera och krypa bakom dessa välkända fakta. Vad gör alla de Malmöbor som varken har arbete eller är i studier? En rad faktorer som påverkar och för-svårar entydiga svar på frågan diskuteras för att bidra till en mer fördjupad förståelse av den låga sysselsättnings-graden. Sedan beskrivs närmare de som sägs stå utanför de vanliga försörjningsarenorna. Hur ser konturerna ut i det dolda Malmö? Vidare analyseras inkomstojämlikhetens utveckling sedan början av 1990-talet. Har Malmö blivit en ojämlikare stad? Hur skall detta förstås i jämförelse med t.ex. den nationella utvecklingen? Avslutningsvis dis-kuteras villkoren för hushållen i den fördelningspolitiska trappstegens nedersta steg. Hur har inkomstfattigdomen utvecklats? Detta skall tolkas och relateras till entydiga forskningsresultat som belägger ett starkt samband mel-lan ekonomisk fattigdom och ohälsa och andra ofärds- problem. Hushållens ekonomiska villkor är otvivelaktigt en grundbult i förståelsen och formandet av strategier för en mer jämlik samhällsutveckling.

FÖRVÄRVSGRAD

Traditionellt anses ens position på arbetsmarknaden vara central för människors hälsa och välfärd (Gustafsson och Lundberg 2004,Toivanen och Vinberg 2012). Hur ser då förvärvsgraden ut i Malmö under senare år? Som en effekt av industrisamhällets dramatiska kollaps i Malmö har stadens sysselsättningsgrad sjunkit sedan början av 1990- talet och har sedan avvikit bjärt från den nationella nivån. Diagram 10 visar andel förvärvsarbetande i Malmö och riket årligen sedan millennieskiftet. Malmös sysselsättnings-nivå ligger konstant 11-14 procentenheter lägre än riket i stort men följer den nationella trenden över tid. Längre fram kommer vi att återkomma till gränspendlingens betydelse för sysselsättningen i en gränsstad som Malmö med en snabbt integrerad infrastruktur över Öresund. Poängteras bör redan nu att en del av den lägre förvärvsgraden hänger samman med att arbetspendlingen över sundet inte räknas med i den nationella sysselsättningsstatistiken. Malmös förvärvsgrad är stadigt bland landets lägsta och differensen till rikssnitt motsvarar ca 20 – 25 000 färre personer i arbets-för ålder som arbets-förvärvsarbetar.

5. Inkomst och försörjning

Andel i sysselsättning skiljer sig givetvis åt i befolk- ningen i Malmö efter ålder, kön och bakgrund. En uppen-bar skillnad är mellan svensk- och utrikesfödda personer i arbetsför ålder. Skillnaden är tämligen konstant de senaste tiotal åren. Medan svenskfödda har en förvärvsgrad kring 72-75 procent är den mellan 40-43 procentenheter bland utrikesfödda. Skillnaden på 30-33 procent är remarka-bel. Förvärvsgraden bland svenskfödda ligger i paritet med riksgenomsnittet. Det som är mest iögonfallande är att dessa skillnader tenderar bestå över tid. Det finns inga indikationer i denna översiktliga statistik på att förvärvs-graden ökar bland utrikesfödda som helhet. Det finns dock givetvis variationer i sysselsättningsmönster mellan olika ursprungsländer beroende på utbildningsnivåer, tidigare arbetslivserfarenheter etc.

OM INTE I ARBETE?

Ett problem med den offentliga sysselsättningsstatis-tiken är att den inte förmår fånga variationer och vari-erande grader av arbetsmarknadsförankring. I en stad som Malmö med dess snabbt föränderliga befolkning blir detta ett påfallande och besvärande faktum. Om nu fyra av tio vuxna i arbetsför ålder inte arbetar - vad gör de då? Ett allt mer vedertaget sätt är att försöka beskriva arbets-marknadsanknytning är en modell som särskiljer mellan kärnarbetskraft, instabil arbetskraft, studerande och olika positioner av alternativa försörjningar eller inaktivitet (se t.ex. Socialstyrelsen 2010: 66 ff.).

I det följande kommer inte personer som kan anses ha instabila sysselsättningsförhållanden att särskilt upp-märksammas, vilket givetvis vore relevant. Det bör dock noteras att andelen med tidsbegränsade anställningar i Malmö också tycks ligga något högre än andra stor-städer och i riket som helhet. Senast aktuella uppgifter från AKU (2011) visar att 16,9 procent av de sysselsatta i Malmö hade tidsbegränsade anställningar jämfört med 14,5 procent i riket, Stockholm 14.1 procent och Göte-borg 17,0 procent. I Malmö har denna andel minskat något sedan 2005, då andelen var 18, 6 procent. I Malmö som Sverige i stort är andelen med otrygga och tillfälliga anställningar generellt sett något högre bland kvinnor än män.

Vad gör då de som inte arbetar?

Genom att addera samman andel sysselsatta och regi-strerat arbetslösa i Malmö återfinns fortfarande närmare en tredjedel av den vuxna befolkningen i en annan posi-tion, med SCB:s officiella vokabulär befinner de sig ”ej i arbetskraften”. Enligt AKU-data ligger denna andel relativt

stabilt i Malmö under senare år (tabell 11). Samband mel-lan arbetslöshet och hälsa är tämligen tydlig, möjligtvis att orsaksriktningens styrka kan variera efter faktorer som arbetslöshetens längd och individens utbildningsbak- grund och arbetslivserfarenhet (se vidare Janlert 2012 för en aktuell översikt).

Tabell 11. Arbetskraftsdeltagande i Malmö 2005 – 2011 (kv4). Andel av befolkningen 15-74 år.

För denna studie är det angeläget att försöka trän-ga bakom dessa officiella tal för att försöka förstå kommuninvånarnas positioner till olika försörjnings- relaterade arenor och därmed deras ekonomiska situa-tion.

I det följande belyses därför ett antal fördjupade ned-slag kring Malmöhushållens positioner till försörjnings-relaterade arenor. Innan vi släpper sysselsättningsfrågan måste några ytterligare aspekter beaktas för att förstå de specifika villkoren i Malmö.

Fem faktorer försvårar sammantaget förståelsen av Malmös låga sysselsättningstal:

a. Utrikesföddas etableringsmönster b. Den regionala pendlingens betydelse c. Gränspendlingen över Öresund d. Ungas studie- och levnadsmönster e. Statistiska felkällor

I det följande visas att dessa faktorer i varierande grad påverkar Malmös låga förvärvsgrad. Tillgången till data tillåter inte strikta jämförelser för att i en samlad mod-ell värdera de enskilda faktorernas inverkan i detalj och i relation till varandra utan får mer ses som ett översiktligt försök att ringa in problematiken.

Diagram 12. Förvärvsgrad 20-64 år i Malmö efter födda I Sverige och utrikes födda 2000 – 2010. I procent.

A. Utrikesföddas sysselsättningsmönster i

Malmö

Med hänsyn tagen till både ålder och kön består skill-änsyn tagen till både ålder och kön består skill-både ålder och kön består skill-ålder och kön består skill-och kön består skill-nader i sysselsättning mellan svensk- respektive utrikes-födda i Malmö (tabell 13). Skillnaden är som störst i yngre medelåldern (25-44 år) , vilket kan förklaras av att det är denna åldergrupp som dominerar bland tämligen nyinflyttade till staden (Malmö stad 2012c). Helt klart är att den låga sysselsättningsgraden inte enbart är ett tillfälligt övergående fenomen i samband med de första årens etablering i det nya landet, utan märks också bland utrikesfödda som bott i Sverige och Malmö under mån-ga år. Det krävs longitudinella analyser för att mer rätt-visande belysa invandringskohorters ekonomiska och sociala etablering (se t.ex. Socialstyrelsen 2010:44 ff). I jämförelse med andra invandrargrupper har t.ex. den irakfödda gruppen, som är den största nationaliteten numera bland utrikesfödda i Malmö, haft större svårig-heter att etablera sig på den svenska arbetsmarknaden (a.a. s. 45). Bl.a. pekar svensk forskning på att olika migrantgrupper upplever varierande grad av diskrimi-nering på den svenska arbetsmarknaden (Rydgren 2004, Åslund & Rooth 2005).

I vilken grad skiljer sig då dessa sysselsättningsmönster efter födelseland och andra bakgrundsfaktorer jämfört med andra kommuner i landets storstadsregioner? Skiljer Malmö ut sig? Det korta, men förenklade svaret, är ja. Jämförs Malmö med andra kommuner i de tre storstads-regionerna i landet uppvisar Malmö en högre differens i andel sysselsatta mellan inrikes- och utrikesfödda (SCB

Tabell 13. Förvärvsgrad i Malmö 2010 efter ålder, kön och födelseland. I procent

procentenheter jämfört med Botkyrka (20 %), Södertälje (25 %) och Göteborgs stad (26 %). För hela stor-Stockholm var motsvarande andel 22 procentenheter. Den enda kommunen som hade en likartad differens var Landskrona, fast på något högre nivå. Sett till sysselsatta efter vistelsetid i Sverige skiljer Malmö ut sig markant, i synnerhet för personer med vistelsetider under 10 år i Sverige (a.a. s. 64). Skillnaden mellan Malmö och stor-stadsregionerna som helhet var för personer med 0-4 års vistelsetid i Sverige 15 procentenheter (19 % i Malmö jmf. 34 %) och för personer i Sverige mellan 5-9 år 19 procentenheter (37 jmf. 56 %). Det finns således system-atiska skillnader som särskiljer Malmö i detta avseende. I vilken grad det påverkas av strukturella betingelser eller systematiska skillnader i utrikesföddas bakgrundsprofiler framgår inte utan får lämnas till vidare forskning. Ett ytterligare steg i en sådan fördjupad analys presenteras i tabell 14 där även utbildningsnivå beaktas för inrikes- respektive utrikes födda personer i arbetsför ålder. Diffe- Diffe-rensen i sysselsättningsnivå mellan Malmö och storstads-regionerna och riket som helhet kvarstår oavsett vald kategori. Även bland svenskfödda är sysselsättningsnivån lägre. Högst skillnad märks dock bland utrikesfödda personer med högre utbildning. I Malmö var bara hälften av dessa sysselsatta jämfört med två tredjedelar i storstads-regionerna och i landet i stort.

För att konkludera denna genomgång av syssel-sättningsläget i Malmö framstår den låga nivån som sär-präglad i nationell belysning. I den fortsatta framställ-ningen kommer detta att fördjupas ytterligare men någon entydig förklaring på detta fenomen ges inte, snarare möj-liga bidragande faktorer till stadens extremt låga syssel-sättningsnivå.

B. Den regionala pendlingens betydelse

Malmö har onekligen blivit ett regionalt centrum för allt större delar av Skåne. Detta märks inte minst på ett allt mer sammanflätat pendlingsmönster mellan bostad och arbete i regionen. För ett tjugotal år sedan var Skåne uppdelat i ett närmare tiotal arbetsmarknadsområden där människor förväntades förflytta sig mellan hem och jobb. I takt med förbättrade kommunikationer betraktas numera hela Skåne som ett sammanhållet arbetsmarknads-område. Sammanflätningen mellan Malmö och Lund är numera tät och ömsesidig med ungefär lika stor arbets-pendling åt vardera håll. Man talar om att ett tvåkärnigt regioncentra tenderar att bli ett gemensamt – Malmö/ Lund (Malmö stad 2009).

I detta sammanhang är det relevant att diskutera pend-är det relevant att diskutera pend- relevant att diskutera pend-lings- och sysselsättningsmönstret i ett regionalt perspek-tiv utifrån vad det innebär för sysselsättningsgraden i ett begränsat Malmöperspektiv. Liksom landet i stort tappade

personer sysselsatta i Malmö, s.k. sysselsatt dagbefolkning. Hur stor del av dessa som arbetspendlar in till Malmö är oklart. Under perioden 1990 fram till 2005 följde Malmö relativt väl den relativa förändringen av sysselsatta i landet i stort. Detta innebar att antalet sysselsatta fortfarande var ca 6 procent lägre både i Malmö och i riket 2005. Därefter har en märkbar ökning av antalet sysselsatta skett både i Malmö och i Sverige. Mellan 2005 och 2010 har Malmö haft en procentuell ökning på 12,6 procent, vilket över-skrider motsvarande ökning i riket på 5,2 procent. Frågan är i vilken grad denna ökning i antalet sysselsatta i Malmö under senaste åren också kommit personer som bor i Malmö stad till del. Med en alltmer intensifierad pen-dling i regionen kan detta således också eller istället påver-ka de som är bosatta i andra kommuner men som arbets- pendlar in till Malmö. Långsiktigt har Malmös betydelse som arbetskommun för andra kommuner i sydvästra Skåne ökat något, från 22 procent 1985 till 26 % 2007 av alla sysselsatta i de tio kringliggande kommunerna (Malmö stad 2009). I vissa av de direkt geografiskt angränsande kommunerna, Vellinge, Svedala och Burlöv, arbetar ca hälften av de sysselsatta i Malmö medan andelen är något lägre i t.ex. Lomma (33 %) och Staffanstorp (31 %). I dessa kommuner är Malmö, förutom sysselsättningen i hemkommunen, sedan många decennier det dominerande arbetsstället.

Tabell 14. Sysselsatta bland 25-64-åringar svenskfödda respektive utrikes födda i Malmö, storstadsregioner och i riket 2008. I procent.