Examensarbete i socialt arbete Malmö högskola
15 hp Hälsa och samhälle
”EN SANN ÖNSKAN OM ATT
VILJA FÖRÄNDRA LIVET, HITTA
EN MENINGSFULLHET, ETT
SAMMANHANG OCH MER
ALLTSÅ TILLHÖRIGHET”
EN KVALITATIV STUDIE OM VAD SOM HAR
VARIT BETYDELSEFULLT I PROCESSEN ATT
LÄMNA SIN KRIMINELLA LIVSSTIL
EMILIA ENGSTRAND
MATILDA HOLMGREN
”EN SANN ÖNSKAN OM ATT
VILJA FÖRÄNDRA LIVET, HITTA
EN MENINGSFULLHET, ETT
SAMMANHANG OCH MER
ALLTSÅ TILLHÖRIGHET”
EN KVALITATIV STUDIE OM VAD SOM HAR
VARIT BETYDELSEFULLT I PROCESSEN ATT
LÄMNA SIN KRIMINELLA LIVSSTIL
EMILIA ENGSTRAND
MATILDA HOLMGREN
Engstrand, E. & Holmgren, M., ”En sann önskan om att vilja förändra livet, hitta en meningsfullhet, ett sammanhang och mer alltså tillhörighet”. En kvalitativ studie om vad som har varit betydelsefullt i processen att lämna sin kriminella livsstil. Examensarbete C-uppsats 15hp. Malmö högskola: Hälsa och Samhälle, enheten för Socialt arbete, 2013.
Sammanfattning: Brottsligheten i Sverige har ökat. Två av fem individer återfaller i brott efter frigivning. De individer som lever i utanförskap och
kriminalitet är i en utsatt position. Flertalet av kriminalvårdens klienter har behov av insatser från olika verksamheter för att klara sig från återfall i kriminalitet. Syftet med studien är att få en djupare förståelse om vad före detta kriminella anser har varit betydelsefullt i deras process att lämna sin kriminella livsstil. Syftet är även att belysa vilken inverkan kriminalvården och socialtjänstens insatser har utgjort i denna process. De frågeställningar som studien ämnar besvara är: Vad har varit betydelsefullt för att kunna lämna den kriminella
livsstilen? Vilken betydelse har insatser från kriminalvården utgjort i processen att lämna den kriminella livsstilen? Vilken betydelse har insatser från socialtjänsten utgjort i processen att lämna den kriminella livsstilen? För att besvara dessa frågor har vi använt oss av en kvalitativ ansats. Åtta semistrukturerade intervjuer har genomförts med medlemmar från KRIS och X-cons. Resultatet har analyserats utifrån teorin om sociala band samt tidigare forskning inom den valda studiens område. Det informanterna har uppgett som mest betydelsefullt är att känna ett sammanhang och meningsfullhet till sådant som sysselsättning, fritid och sociala relationer. Det som också har haft betydelse är de vändpunkter som informanterna har kommit i kontakt med. Dessa har varit sådant som fängelsestraff, försämrad hälsa, kontakt med föreningar och insatser från kriminalvården och socialtjänsten som sedan lett dem till insikt och möjlighet till förändring av deras livssituation. Nyckelord: kriminalvården, kriminell livsstil, sociala band, socialtjänsten, upphörandeprocessen, vändpunkter
"A TRUE DESIRE TO CHANGE
LIFE, FIND A
MEANINGFULNESS, CONTEXT
AND ALSO ONE BELONGING"
A QUALITATIVE STUDY OF WHAT HAS BEEN
IMPORTANT IN THE PROCESS TO LEAVE A
CRIMINAL LIFESTYLE
EMILIA ENGSTRAND
MATILDA HOLMGREN
Engstrand, E., & Holmgren, M., A true desire to change life, find a
meaningfulness, context and also one belonging. A qualitative study of what has been important in the process to leave a criminal lifestyle. Examination paper. Bachelor thesis. 15 hp. Malmö University: Faculty of Health and society, The institution of Social work, 2013.
Abstract: Crime in Sweden has increased. Two out of five individuals reoffend after release from prison. Those individuals who are living in alienation and crime are in a vulnerable position. Most of the prison service and probation clients are in need of support from various authorities in order to desist from crime. The aim of this study is to gain a deeper understanding of what ex-criminals think has been important in their process to leave their criminal lifestyle. It also aims to view the impact of prison service and probation and social services support in this process. The questions which the study intends to answer are: What has been important to be able to leave the criminal lifestyle? How important has the efforts of the prison and probation service been in the process of leaving the criminal lifestyle? How important has the efforts of social services been in the process of leaving the criminal lifestyle? To answer these questions, we used a qualitative approach. Eight semi-structurerd interviews were conducted with members of KRIS and X-cons. The results have been analyzed according to the theory of social bonds and previous research of the selected study field. The informants have indicated that the most important factor is to feel a connection and meaningfulness such as employment, leisure and social relationships. What also played an important role were the turning points that the informants have come in contact with. These have been such as a prison sentance, impaired health, contact with organizations and efforts of prison and probation service and social services which then led them to the knowledge and ability to change their lives.
Key words: criminal lifestyle, desistance from crime, prison and probation service, social bonds, social services, turning points
FÖRORD
Vi vill tacka föreningarna KRIS och X-cons och de medlemmar som har deltagit i studien. Utan er medverkan hade denna studie inte gått att genomföra. Tack för ert stora engagemang och för att ni har delat med er av era upplevelser, tankar och reflektioner. Er medverkan har bidragit till att vi har kunnat få en djupare förståelse kring vad som är betydelsefullt i processen att lämna sin kriminella livsstil.
Vi vill också tacka anhöriga som har stöttat oss under den tiden som studien har genomförts.
Till sist vill vi tacka vår handledare Lars Gösta Eriksson för ett gott samarbete, stöd och inspiration.
Emilia Engstrand och Matilda Holmgren 2013-05-28
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. INLEDNING ... 7
1.1 BAKGRUND OCH PROBLEMFORMULERING ... 7
1.1.2 Kriminaliteten -‐ ett samhällsproblem som ökar ... 7
1.1.3 Kriminalvårdens och socialtjänstens ansvar ... 8
1.1.4 Ett samhälls-‐ och individproblem som bör uppmärksammas ... 9
1.2 SYFTE ... 9
1.3 FRÅGESTÄLLNINGAR ... 10
1.3.1 Förklaring av begrepp ... 10
2. TIDIGARE FORSKNING OCH RAPPORTER ... 10
2.1 LÄMNA SIN KRIMINELLA LIVSSTIL ... 10
2.2 BETYDELSEFULLA FAKTORER OCH VÄNDPUNKTER I LIVET ... 11
2.2.1 Sysselsättning ... 11 2.2.2 Relationer ... 12 2.2.3 Mognad ... 13 2.2.4 Föräldraskap ... 13 2.2.5 Miljöombyte ... 14 2.2.6 Stöttande omgivning ... 14 2.2.7 Hälsan ... 14 2.2.8 Framtidstro ... 14
2.3 MYNDIGHETERS INSATSER FÖR ATT MINSKA ÅTERFALL I KRIMINALITET ... 14
2.3.1 Planering inför frigivning ... 14
2.3.2 Behandling under anstaltstiden ... 16
2.3.3 Tankar inför framtiden ... 17
2.3.4 Myndigheters effekt ... 17
2.3.5 Brister i samverkan mellan myndigheter ... 17
3. TEORI ... 18
3.1 TEORIN OM SOCIALA BAND ... 18
3.1.1 Anknytning, åtaganden delaktighet och övertygelse ... 18
3.1.2 Sociala band utifrån livsförloppet ... 18
3.1.3 Trajectory och transitions ... 19
3.1.4 Förstärkning eller försvagning av de sociala banden i vuxen ålder ... 19
3.1.5 Teorins hållbarhet ... 20
3.1.6 Sociala bands relevans för uppsatsen ... 20
4. METOD ... 21 4.1 METODOLOGISK ANSATS ... 21 4.2 TILLVÄGAGÅNGSSÄTT ... 21 4.2.1 Urval ... 22 4.2.2 Intervjuer ... 22 4.2.3 Etiska överväganden ... 23
5. RESULTAT OCH ANALYS ... 24
5.1 DE FYRA SOCIALA BANDENS PÅVERKAN I UPPHÖRANDEPROCESSEN ... 24
5.1.2 Anknytningens påverkan i upphörandeprocessen ... 24
5.1.3 Åtagandens påverkan i upphörandeprocessen ... 26
5.1.4 Delaktighetens påverkan i upphörandeprocessen ... 29
5.1.5 Övertygelsens påverkan i upphörandeprocessen ... 31
5.2 MYNDIGHETERS PÅVERKAN I UPPHÖRANDEPROCESSEN ... 31
5.2.1 Verkställighetsplaneringens påverkan i upphörandeprocessen ... 32
5.2.2 Samverkan mellan myndigheter och individ -‐ dess påverkan i upphörandeprocessen ... 33
5.2.3 Sysselsättning och behandling under anstaltstiden -‐ dess påverkan i
upphörandeprocessen ... 35
5.2.4 Fängelsestraffets påverkan i upphörandeprocessen ... 36
5.2.5 Socialtjänstens påverkan i upphörandeprocessen ... 37
5.3 SOCIALA BAND UTIFRÅN LIVSFÖRLOPPET -‐ FÖRSTÄRKNING ELLER FÖRSVAGNING AV DE SOCIALA BANDEN I VUXEN ÅLDER ... 38
5.3.1 Transitions och Trajectory -‐ dess påverkan i upphörandeprocessen ... 39
5.4 SAMMANHANGETS PÅVERKAN I UPPHÖRANDEPROCESSEN ... 40
6. DISKUSSION ... 41 6.1 METODDISKUSSION ... 41 6.2 RESULTATDISKUSSION ... 43 6.3 KONKLUSION ... 47 6.4 IMPLIKATION ... 47 7. REFERENSER ... 48 BILAGOR ... 50
1. INLEDNING
I denna del kommer bakgrund och problemformulering till det valda
forskningsområdet att presenteras. Syftet med dess tillhörande frågeställningar samt förklaring av begrepp kommer också att framställas.
Valet att genomföra denna studie grundar sig på ett fördjupat intresse av kriminalitet. Detta efter att ha genomgått en fördjupningskurs rörande
normbrytande beteende. Då kriminalitet inte fick stort utrymme i kursen, kände vi att det fanns mer att utforska inom detta ämne. Vidare har vi under vår
verksamhetsförlagda utbildning kommit i kontakt med kriminalitet på olika sätt. Det som också inspirerat oss i att gå djupare in i detta område, var när vi såg dokumentärfilmen ”Vad hände med grabbarna på kåken?”, sänt 2013 på Sveriges Television. Dokumentären handlar om fem män som suttit i fängelset under 1990-talet. I dokumentären följer de upp dessa män för att undersöka var de befinner sig idag. Detta fick oss att fundera över de olika anledningarna till varför och hur en människa kan ta steget ut att lämna sin livsstil, som kanske har blivit en del av dem och antagligen är svår att bryta sig ur från. Vi anser att de flesta människor lever ett liv som präglar dem, oftast rutinmässigt, och att det finns ett mönster i livet som kan vara svårt att bryta även om viljan finns. Det kan vara svårt med förändringar, att bryta upp och lämna det som finns runt omkring för något nytt och okänt. En tanke är att det finns flera faktorer som är av betydelse för individen för att våga ta steget till en förändring.
1.1 Bakgrund och problemformulering
1.1.2 Kriminaliteten - ett samhällsproblem som ökar
Individer som lever i ett utanförskap och i kriminalitet är i en utsatt position utan någon direkt trygghet. Kriminaliteten leder inte bara till individuell skada utan innebär även omfattande kostnader för samhället. En person som lever i ett utanförskap från 20 år fram till 65 år, kostar samhället omkring 12,5 miljoner kronor. På tjugo personer hamnar kostnaden på närmare 250 miljoner kronor (Brottsförebyggande rådet, 2008). Eftersom kriminalitet orsakar stora skador för den enskilde individen men också samhället, anser vi att det framkommer tydligt att detta är ett stort problem som behöver ett större utrymme i forskning och i samhällets prioriteringar.
Ekbom, Engström och Göransson (2011) förklarar att brottsligheten i Sverige har ökat. Sverige började från 1950-talet att öka sin tillverkning av kapital- och konsumtionsvaror. Författarna menar att det finns en koppling mellan hur mycket tillgångar det finns och antal brott som begås. En annan faktor som har ökat kriminaliteten i Sverige är att utbildningen har fått ett starkt fäste i det svenska samhället. Utbildning är ett mått på hur individen kan anpassa sig och klara sig i samhällets struktur och kontext. Detta innebär att människor som saknar förmåga att skaffa sig en utbildning, löper en större risk att hamna i ett utanförskap och då även i ett kriminellt beteende.
Ytterligare en framförd faktor till varför kriminaliteten i Sverige har ökat beror på att den sociala kontrollen från individers närliggande omgivning har minskat. I dagens Sverige är gränserna utsuddade vilket innebär att människor rör sig mellan olika områden och människor och det finns inte samma kontakt i det område som
individen upprätthåller sig i. Detta leder till att vi människor skapar en anonymitet och ensamhet, vilket försvagar den sociala kontroll individerna har över varandra. Denna sociala kontroll som innan har funnits i omgivningen och utgjort ett skydd för individen, har ersatts av en diffus kontroll som sker av till exempel polis, kriminalvård samt socialtjänst (Ekbom m.fl., 2011).
Vi upplever genom det som beskrivs ovan, att det finns en ökad risk för individen att falla in i utsatthet och kriminalitet. Detta förstärker vikten av att forska kring hur individer som har hamnat i kriminalitet kan bryta sig ur detta, och på så vis använda sig av forskningen i förebyggande och inte minst i återfallsförebyggande syfte. Eftersom den kontroll som tidigare funnits har försvagats och ersatts av en diffus kontroll av myndigheter, ligger det hos myndigheterna ett större ansvar att förebygga och förhindra återfall i kriminalitet. En individ som hamnat i ett
kriminellt beteende, anser vi är i en utsatt position, och det kan även vara svårt att bryta denna livsstil på egen hand. Individens skyddsnät är troligtvis försvagat. Eftersom dessa individer ofta kan vara beroende av kontroll av myndigheter som kriminalvården och socialtjänsten, kan deras insatser vara av stor betydelse för att hjälpa och stötta individerna i processen att undvika återfall. Vi har uppfattningen om att det inte läggs ned tid och resurser på att behandla och arbeta med det kriminella beteendet, därför undrar vi om det stöd och den hjälp som det kan finnas behov av existerar och betyder något för individerna.
1.1.3 Kriminalvårdens och socialtjänstens ansvar
Kriminalvården har ett ansvar att förebygga återfall i kriminalitet, detta ur en samhällsekonomisk synvinkel men även utifrån ett individinriktat perspektiv. När en individ blir frigiven från anstalt eller annan påföjd, kommer individen ofta ut i ett klimat där han eller hon ställs inför olika prövningar. Ett flertal av de klienter som omfattas av kriminalvården har ofta en multiproblematik i form av till exempel missbruk, psykisk ohälsa, låg utbildning, bostadslöshet och försörjningssvårigheter. Minst 70 procent av kriminalvårdens klienter har missbruksproblematik och ungefär lika många har personlighetsstörningar. Hälften av de som är dömda till fängelse lider av psykisk ohälsa där medicinering krävs. Detta innebär att det krävs kompetens och bred kunskap för att kunna möta varje enskild individs behov. Individen har således ofta behov av stöd och vård från olika instanser (Sallander & Alvant, 2012).
En myndighet som 80 procent av kriminalvårdens klienter har uppgett att de anser sig behöva hjälp och stöd av inför deras frigivning är socialtjänsten
(Brottsförebyggande rådet, 2000). Socialtjänsten har ett uttalat ansvar att hjälpa utsatta individer i samhället. Socialtjänsten styrs av socialtjänstlagen (2001:453). Socialtjänstlagen säger att verksamheten skall grunda sig på en helhetssyn vilket innebär att en enskild individs eller en grupps sociala situation och de problem som upplevs av individen eller gruppen skall ses i förhållande till hela den sociala kontexten. Detta innebär att man inte bara ska se på hur närmiljön ser ut utan också ta ställning till individens eller gruppens möjlighet att få arbete, bostad och ha en positiv fritid. Socialtjänsten skall motverka utslagning, segregation och fattigdom. Socialtjänsten ska sträva efter att individer ska uppnå en social och ekonomisk trygghet, uppnå jämlikhet i levnadsförhållandena och att individen ska ha möjlighet att vara en del av samhället (Thunved, 2012).
Sallander och Alvant (2012) menar att det återfallsförebyggande arbetet ska utgå från klientens behov. För detta krävs vanligtvis samverkan mellan olika
myndigheter. Vi upplever att om en individ ska kunna lämna en livsstil och övergå till en annan, behöver den individen ett visst nätverk som kan hjälpa till med detta. Då individen ofta är i behov av flera olika myndigheter, och kanske oftast mest av kriminalvård och socialtjänst, kan det vara av vikt att dessa
samarbetar och har en inblick i varandras arbete för att på bästa sätt kunna hjälpa individen i sin process framåt. Därför tycker vi att det också är viktigt att se vad insatser från dessa myndigheter betyder för individerna och om samverkan mellan myndigheterna är något som skapar hinder för att individen ska få hjälp och stöd för att kunna återanpassa sig till samhället och undvika återfall i kriminalitet. 1.1.4 Ett samhälls- och individproblem som bör uppmärksammas
Vi upplever att kriminalitet är ett samhälls- och individproblem, men förs åt sidan då missbruk och annan social utsatthet såsom hemlöshet och ekonomiska
bekymmer står i rampljuset. Vi ser att det finns en koppling mellan det kriminella beteendet och dessa olika utsattheter och anser att det bör lyftas fram ytterligare i arbetet med individen. Visserligen menar Ekbom m.fl. (2011) att missbruk är ett socialt problem som bör behandlas innan det kriminella beteendet
uppmärksammas och bearbetas. Vi har dock uppfattningen att det inte läggs några direkta åtgärder på individens kriminella beteende efter en avslutad
missbruksbehandling. Visserligen innefattas insatser som kan skydda individen från sitt brottsliga agerande men det kriminella beteendet får inget eget utrymme, utan faller i glömska bland de andra sociala problemen.
Vi upplever att det forskas mycket kring hur en individ hamnar i ett kriminellt beteende men inte hur denne tar sig ur det. Fokus ligger på förebyggande insatser bland ungdomar, men inte återfallsförebyggande för de som redan hamnat i en kriminell livsstil. Enligt en statistisk undersökning genomförd av
Brottsförebyggande rådet (2012) uppmärksammas att två av fem personer återfaller i brott efter frigivning. Störst risk för återfall visar de som har begått brottsliga handlingar tidigare i livet, upp till tio gånger större risk att ta ett återfall än de som inte har begått brottsliga handlingar innan. Ekbom m.fl. (2011) uppger att inom ett år återfaller 20 procent, inom tre år 30 procent.
Eftersom det är en stor andel av de kriminella som återfaller i brottslighet, anser vi att det är av vikt att granska vad och vilka faktorer som kan utgöra ett skydd för individen. Detta för att underlätta för individen att kunna lämna sin kriminella livsstil och minska risken för återfall. Vi upplever att det finns en brist i
myndigheternas insatser i det återfallsförebyggande arbetet för individen. Utifrån detta finner vi det av intresse att uppmärksamma, inte bara myndigheternas betydelse, utan även andra betydelsefulla faktorer utanför myndigheternas
räckvidd. Detta eftersom vi har en tanke om att övriga faktorer har en omfattande betydelse för individen i processen att lämna den kriminella livsstilen.
1.2 Syfte
Syftet med denna studie är att få en djupare förståelse om vad före detta
kriminella anser har varit betydelsefullt i deras process att lämna sin kriminella livsstil. Vi vill även belysa vilken inverkan kriminalvården och socialtjänstens insatser har utgjort i denna process.
1.3 Frågeställningar
1. Vad har varit betydelsefullt för att kunna lämna den kriminella livsstilen? 2. Vilken betydelse har insatser från kriminalvården utgjort i processen att lämna
den kriminella livsstilen?
3. Vilken betydelse har insatser från socialtjänsten utgjort i processen att lämna den kriminella livsstilen?
1.3.1 Förklaring av begrepp Kriminell livsstil
Med kriminell livsstil menar vi individer som har ett kriminellt nätverk. De människor som finns i individens närhet har ofta också en kriminell bakgrund. Med kriminell livsstil menar vi även den som i lagens mening har begått brott under en sammanhängande period. Vi kommer att utgå ifrån Brottsbalken, 1962:700, (Brb) definition vad ett brott är. I Brb 1 kap. 1§ står följande: ”Brott är en gärning som är beskriven i denna balk eller i annan lag eller författning och för vilken straff som sägs nedan är föreskrivet”. Det är utifrån denna förklaring som även vi kommer att utgå ifrån när vi talar om brott och kriminalitet i studien. Mognad
Begreppet mognad kommer i denna studie presenteras av flera forskare. Ingen av dessa ger en utförlig beskrivning kring begreppet mognad och dess innebörd. Detta innebär att begreppet mognad är ett komplicerat begrepp att bruka. Vi är medvetna om detta, men kommer trots det att använda oss av begreppet eftersom det är ett begrepp som flera tar upp. En medvetenhet finns om att mognad kan tolkas på olika sätt. Det psykologiska begreppet Mognad (2013) beskrivs i Nationalencyklopedin:
Psykologiskt begrepp som innebär att egenskaper utvecklas till en nivå där de blir funktionsdugliga. Denna utveckling är resultatet av ett samspel mellan genetiska anlag och miljöfaktorer. Mognaden öppnar möjligheter för nya beteenden och nya
inlärningsformer som inte varit möjliga att utveckla innan mognaden inträtt. Eftersom forskarna inte ger någon direkt förklaring av deras tolkning av begreppet mognad är det är utifrån Nationalencyklopedins psykologiska
begreppsbeskrivning av mognad vi kommer att utgå ifrån när begreppet tolkas och används.
2. TIDIGARE FORSKNING OCH
RAPPORTER
I tidigare forskning kommer studier om betydelsefulla faktorer för att kunna lämna sin kriminella livsstil att lyftas fram.
2.1 Lämna sin kriminella livsstil
Laub och Sampson (2001) har i sin studie ”Understanding Desistance from
Crime” uttolkat att kriminella kan upphöra med sin brottslighet när det finns ett
samband mellan individens egna val och handlingar, situationella sammanhang samt strukturella former kopplade till viktiga institutioner. De menar att detta gör
det angeläget att arbeta med individuell motivation och även de sociala
sammanhang individen har i sin omgivning. För att hindra återfall i brottslighet menar de att arbete måste ske på individnivå, utefter situation och sammanhang och dessutom på samhällsnivå. Det som också måste granskas, är den omgivning som individen befinner sig i som kan påverka återfallsrisken. Laub och Sampson menar också att individen når vändpunkter i livet som kan utgöra en betydelse för dem att lämna sin kriminella livsstil.
2.2 Betydelsefulla faktorer och vändpunkter i livet 2.2.1 Sysselsättning
Laub och Sampson (2001) har funnit i sin forskning att tillträde till
arbetsmarknaden är en faktor och en vändpunkt som kan minska risken för återfall i brottslighet. De menar att när individen får en struktur, eller en stabilitet i sitt liv, i form av till exempel meningsfulla fritidsaktiviteter eller arbete, minskar deras koppling och sammanhang till kriminella kamrater. Detta stärker dem i deras förmåga att minska återfall i brottslighet.
I ytterligare en forskning genomförd av Laub och Sampson (2003), ”Shared beginnings, divergent lives delinquent boys to age 70”, har de även här funnit att sysselsättning som skapar struktur i vardagen kan vara en betydelsefull
vändpunkt. I forskningen genomförs en uppföljning av 500 män som deltagit i en tidigare studie Unraveling Juvenile Delinquencey genomförd av Glucks, 1950. Laub och Sampson följer upp dessa män som i deras studie har närmat sig 70-årsåldern. Denna kombinerade data utgör den längsta longitunella studien av kriminalitet i världen. Studien beskriver dessa mäns liv från 20- talet och kopplar dem till deras livserfarenheter från tidig barndom. I denna studie förklaras varför kriminella kan välja att lämna sin kriminella livsbana genom en kombination av narrativ data och officiella dokument kring två undergrupper som valt att avstå från kriminalitet. Laub och Sampson lyfter fram vändpunkter som har gjort att dessa före detta kriminella män har kunnat avstå från sin kriminella livsstil. De intervjuade männen uppger att sysselsättningar som skapar en struktur och en rutin i vardagen har haft en inverkan i deras process att lämna kriminaliteten. En del av männen uppger också att meditation har varit en betydelsefull aktivitet som har hjälpt dem. Att få ett arbete lyfts även fram som en vändpunkt, däremot menar de intervjuade männen att arbetet inte har varit den starkaste vändpunkten men att det har gett dem en struktur och en möjlighet att kunna hålla sig ifrån den
brottsliga verksamheten.
Savolainen (2009) har även funnit i sin undersökning ”Work, Family and Criminal Desistance Adult Social Bonds in a Nordic Welfare State” att bland annat en sysselsättning i vardagen är betydelsefullt i processen att kunna lämna sin kriminalitet. Savolainen har utgått ifrån Sampson och Laubs teori gällande social kontroll och sociala band. Han menar dock att teorin är utvecklad i USA vilket skiljer sig från de sätt som de nordiska ländernas kontext och
samhällsstruktur är uppbyggt. Savolainen har valt att granska hur stor betydelse arbete, föräldraskap, äktenskap och samboskap har i avseende att kunna avstå från kriminella handlingar, detta utifrån nordiska länder, med fokus på Finland. Denna undersökning har han gjort med hjälp av att studera statistik framtagen ur Finlands centrala statistikbyrå, som visar samband mellan dessa faktorer och återfall i brottslighet. Statistikcentralen har tillgång till de flesta officiella
olika myndigheter gör det möjligt att koppla samman information om
kriminalregister, familjesituation och anställningsform på individnivå. Det var ett nationellt urval, där människor dömda under 1996 valdes ut, för att fem år senare kunna urskilja skillnader i deras brottsliga verksamhet.
Savolainen (2009) hade som hypotes att arbete eventuellt inte har en lika stor betydelse i välfärdssamhället Finland som det har i USA eftersom även arbetslösa har tillgång till sjukvård, pension, bostad och kan erbjuda hög utbildning för individens barn. Savolainen anser genom detta att det inte går att förklara att arbete ska kunna begränsa brottsligheten på lika sätt som det gör i USA då
Finland innehar ett omfattande ekonomiskt stöd för människorna. Men, trots detta, har Savolainen i redovisningen av sin analys funnit att det starkaste bandet för minskning av återfall i kriminalitet i Finland är att gå från arbetslöshet till arbete. Genom att få ett arbete minskar risken för att återfalla med 40 procent. Savolainen förklarar detta utifrån att det inte enbart är den ekonomiska biten som ett arbete för med sig. Det kan också vara en bidragande faktor till bättre självförtroende, nya bekantskapskretser och skapande av identiteten.
Ytterligare en forskning där sysselsättning lyfts fram är i Hughes (1998) studie ”Turning points in the lives of young inner-city men foregoing destructive
criminal behaviors: A qualitative study". I den har Hughes utforskat hur afro- och latinamerikanska unga män som tidigare har befunnit sig i banor av avvikande beteende i form av till exempel våldsbrott och illegal drogförsäljning har ändrat sitt beteende och börjat bidra till samhället. Hughes har gjort djupgående intervjuer med 20 män som har beskrivit deras liv, från deras första minnen till var de befinner sig idag. Utifrån detta kunde Hughes upptäcka personliga och miljömässiga vändpunkter som har bidragit till processen att lämna deras
avvikande beteende. Hughes drar slutsatsen att det är av vikt att de unga män som vill lämna sitt kriminella liv får göra meningsfulla saker, som till exempel
förebygga brottslighet bland ungdomar då de kan få en känsla av mening och ansvar med sitt uppdrag och där de känner att de kan göra något betydelsefullt med den erfarenhet som de har.
Rydén-Lodi (2008) för samman fyra studier om faktorer som påverkar
möjligheten att lämna sin kriminella livsstil i ”Lyckas mot alla odds: Protektiva faktorer i upphörandeprocessen vid brottslig verksamhet”. Rydén-Lodi för en diskussion om de resultat som har framkommit från de fyra studierna. Rydén-Lodi betonar vikten av vardagliga aktiviteter. En daglig rutin kan ha en omfattande betydelse för individen som ska undvika återfall i brott. Finns andra aktiviteter som uppfyller dagarna, minskar tid och möjlighet att återfalla i brottsliga
handlingar. Förutom att individen får in en rutin i sin vardag, menar Rydén-Lodi att en sysselsättning, och ett brinnande intresse för något är en betydelsefull faktor för att kunna lämna sin kriminalitet. Det som är en stark skyddsfaktor, menar Rydén-Lodi, är ett arbete som ger möjligheten till självförsörjning. Rydén-Lodi menar att eftersom sysselsättning är en viktig del i att förhindra återfall, är det av stor vikt att det finns planerat och ordnat inför frigivning.
2.2.2 Relationer
Savolainen (2009) menar vidare i sin studie att effekterna av äktenskap och samlevnad gick att koppla samman med minskning av återfall i kriminalitet. Däremot fanns en starkare koppling mellan samlevnad och minskad brottslighet än mellan att ingå äktenskap och brottslighet. Detta förklaras genom att i den
nordiska kulturen är det vanligt att leva i samlevnad i flera år innan äktenskapet äger rum, och därför är det samboskapet som blir den faktorn som i Finland framstår som den mest betydelsefulla faktorn för minskad brottslighet av dessa två. Savolainen menar att finska kvinnor som väljer att leva tillsammans med en brottsling kan fungera som ett stöd och en chans till förändring till brottslingen som får strukturera om sin vardag för att den ska anpassas till två personer. Genom detta minskar situationer där möjligheten att begå brott existerar. Laub och Sampson (2001) lyfter också fram relationer som en betydande faktor, där själva äktenskapet är det som ses som en avgörande vändpunkt i att överge sin kriminalitet.
2.2.3 Mognad
Laub och Sampson (2001) har i sin forskning kunnat urskilja att männen som avstod från brottslighet verkar ha fått en ny syn på livet och en mognad. Laub och Sampson har utifrån deras studier fått uppfattningen om att kriminellt beteende också har en åldersrelaterad förklaring. En del av männen menade att det inte var lämpligt att bete sig kriminellt när de passerat en viss ålder. Mognad är i Hughes (1998) studie den mest betydelsefulla faktorn för de som har lyckats överge sin kriminalitet. På grund av att männen hade uppnått en mognad, hade de kommit till insikt att brottsligheten inte var något som de vill ägna sin tid åt, och därför tagit beslutet att lämna sin kriminella livsstil bakom sig.
Rydén-Lodi, Stattin och af Klinteberg (2005) har i sin forskning
”Återfallsförbrytare - vilka var de? Några bakgrundsfaktorers inverkan på återfall i brott” studerat betydelsen av olika faktorer som orsakar den kriminella livsstilen och vad som kan bidra till att dessa män återfaller eller avstår från att återfalla i kriminalitet. 100 manliga intagna i fängelset fick fylla i enkäter rörande faktorer som uppväxt, tidig brottslighet, missbruksproblematik, utbildning, erfaranhet av arbete, relationer, föräldraskap, socialt stöd och den livssituation som de befann sig i vid tillfället då undersökningen ägde rum. Detta följdes sedan upp hos informanterna tre år efter att frigivning hade skett, som sedan
sammanfördes med eventuella återfall i brott. En tydlig faktor som kunde utläsas i resultatet var att de som hade lyckats lämna sin kriminella livsstil hade uppnått en mognad och i och med detta ändrat sina värderingar.
2.2.4 Föräldraskap
Hughes (1998) menar att omsorgen om barn är den faktor som sticker ut mest i hennes studie, då det är den enda som har ett osjälviskt motiv. Hughes uppger att deltagarna i studien hade svårigheter med att vara omsorgsfulla och känna
förtroende för andra i sin omgivning antagligen på grund av deras erfarenheter av övergrepp i sin barndom. På grund av detta menar hon att barn är lättare för dessa män att knyta an till då de inte kommer kunna svika dem i lika stor utsträckning som andra vuxna i deras närhet har gjort.
Laub och Sampson (2001) har i sin forskning funnit att föräldraskap kan ge individen en känsla av ansvar och omhändertagande, vilket kan vara en
bidragande faktor till varför individen bestämmer sig för att avsluta sin brottsliga karriär. Savolainen (2009) har i analysen av sin forskning kunnat urskilja att det kriminella beteendet har minskat då en individ blivit förälder.
2.2.5 Miljöombyte
I ”Shared begginings, divergent live delinquent boys to age 70”, lyfts även miljöombyte fram som en betydelsefull faktor då en person ska lämna sin kriminella livsstil. Många av de intervjuade uppgav att det var av vikt att lämna sitt bostadsområde för att komma ifrån sina gamla kriminella vanor (Laub & Sampson, 2003). Rydén-Lodi (2008) har i hennes studie kunnat urskilja att det är betydelsefullt att ha en egen bostad för att undvika återfall i kriminalitet. Med detta menar Rydén-Lodi inte att individen nödvändigtvis behöver ha ett
förstahandskontrakt, utan det viktigaste är att ha ett eget utrymme där möjlighet till att vara för sig själv finns.
Rydén-Lodi m.fl. (2005) har i sin studie uppmärksammat att de män som kunnat lämna sin kriminella livsstil hade bytt umgängeskrets till icke-kriminella och vänner som inte är i ett pågående missbruk.
2.2.6 Stöttande omgivning
I Hughes (1998) undersökning har betydelsen av en stöttande omgivning varit relevant för de intervjuade. Genom att känna stöd av personer i deras närhet har det underlättat för dem i processen att lämna sin kriminella livsstil. Detta eftersom de inte enbart behövt stå på egna ben utan har haft hjälp och stöttning från andra under tiden. Rydén-Lodi m.fl. (2005) har i deras studie även funnit att stöd av samhället och att ha socialt stöd av människor runt omkring sig är värdefullt och har en inverkan på individens förmåga och möjlighet att lämna kriminaliteten. 2.2.7 Hälsan
Ytterligare en faktor som är framträdande i Hughes (1998) studie är att de kriminella har börjat oroa sig för sin hälsa och att kroppen inte ska återhämta sig fysiskt av den livsstil som de lever. Även rädslan för att återigen hamna i fängelse är något som har avskräckt dem från att fortsätta samma levnadssätt och därför valt att lämna kriminaliteten.
2.2.8 Framtidstro
Rydén-Lodi (2008) hävdar att det är betydelsefullt att den som ska lämna sin kriminalitet har en tro på sin framtid. Personen måste kunna se en möjlighet till förändring av sin situation. För att kunna bryta sin kriminella livsstil krävs en motivation, där kriminalitet är något som inte värdesätts högt. Individen börjar istället visualisera andra mål och mening i livet som får större utrymme och blir viktiga redskap i genomförandet av sin förändring. Dessa mål blir värdefulla, och oro att förlora dem kan bidra till uppbrytandet.
2.3 Myndigheters insatser för att minska återfall i kriminalitet 2.3.1 Planering inför frigivning
För att intagna i anstalt inte ska återfalla i kriminella beteenden är det av vikt att den sociala situationen är planerad och anpassad på bästa möjliga sätt inför att individen ska friges (Brottsförebyggande rådet, 2000). Det är av vikt att den enskilde individen är delaktig och medverkar i skapandet av den individuella planeringen för att minska återfallsrisken (Wennerberg, 2003). Det som kan anses vara viktiga förutsättningar och faktorer för att inte återfalla i kriminalitet är att ha en ordnad bostad, sysselsättning, försörjning, god hälsa, inte ha något aktivt beroende av alkohol eller droger, ha ett ordnat socialt nätverk med människor som
inte är kriminella samt fritidsintressen. Dessa kan skydda individen från att återfalla i brott, men är dessa istället bristande kan de tvärtom utgöra risker för individen och genom detta öka risken för återfall. Planeringen med att få en ordnad och hållbar levnadssituation när den intagne friges måste starta redan vid inledningen av straffet i anstalten (Brottsförebyggande rådet, 2000).
Wennerberg (2003) lyfter i sin studie ”Från anstalt till frihet - förstärkta frigivningsförberedelser” fram propositionen 2000/01:76, där framhävs att frigivning ska förberedas i samverkan med klienten samt i ett samarbete med myndigheter, organisationer och enskilda aktörer. Kriminalvården har i uppgift att skapa kontakter mellan de intagna och olika verksamheter som kan komma att vara aktuella inför frigivningen. Det är däremot oftast klienten själv som ansvarar och har kontakt med dessa verksamheter men i vissa fall måste dock
kriminalvården ansvara mer aktivt i arbetet. Kriminalvården måste samarbeta med bland annat socialtjänsten och arbetsförmedlingen för att stötta klienterna i deras behov av boende, sysselsättning och försörjning. Dessa myndigheter har i sin tur skyldighet att hjälpa klienterna efter deras frigivning.
Brottsförebyggande rådet (2000) har i rapporten ”Från anstalt till livet i frihet. Delrapport 1, Inför muck” följt upp en grupp individer placerade i anstalt under en period på sju månader, med start från en månad innan frigivning. Strukturerade intervjuer genomfördes med 95 intagna och deras kontaktmän där deras
levnadssituation inom dessa områden berördes: bostad, sysselsättning, försörjning, hälsa, missbruk, socialt nätverk samt fritid, hjälp och stöd av kriminalvården samt deras behov av hjälp inom de nämnda områdena inför frigivningen. I de
strukturerade intervjuerna har även frågor kring vistelsen på anstalten, planering inför kommande frigivning, relation med respektives kontaktmän samt frågor om de intagnas kontakt med eventuella myndigheter bortsett från kriminalvården behandlats. Frågor som har ställts till kontaktmännen har berört deras arbete inför att de intagna ska frigivas samt för att hindra återfall i kriminalitet bland de som friges.
Uppgifter från intagna och kontaktmän har sedan ställts mot varandra. Resultatet har visat att de intagna inte hade någon direkt vetskap kring vad som planerades för dem. En del visste inte att det fanns någon befintlig plan. En femtedel av de intagna uppgav att de inte visste om något hade planerats eller att det inte fanns något planerat. En tredjedel av de intagna uppgav att de hade fått vara delaktiga ganska eller mycket delaktiga i planeringen. Under en fjärdedel av alla intervjuade intagna var ganska eller mycket nöjda med planeringen som satts upp åt dem. De som var missnöjda var det mestadels utifrån att de inte kände till någon befintlig planering eller att det som var planerat inte hade fullföljts. Undersökningen visar att det finns brist i hur planering och dokumentation ska skötas i anstalterna. För hälften av de intagna fanns en upprättad behandlingsplan som uppfyllde krav på hur en behandlingsplan ska se ut. Delaktigheten från de intagna i deras plan visar sig ha varit bristande och det är av vikt för motivationen för den intagne att denne får vara med och planera sin vistelse och frigivningens utformning
(Brottsförebyggande rådet, 2000).
Resultat utifrån studien tyder på att de intagna ofta friges till en social situation som inte är planerad eller hållbar. Flera av de intervjuade, mer än en tredjedel, hade inget boende som de kunde kalla deras hem. En femtedel uppgav att de inte fått någon hjälp alls med ordnat boende. En tredjedel av de som frigavs var
ekonomiska problemen var stora, den vanligaste försörjningen uppgavs som socialbidrag. Gällande hälsa var den fysiska hälsan relativt god medan en
femtedel av de intervjuade uppgav att de hade besvär med sin psykiska hälsa. Fler än två tredjedelar ansåg sig ha missbruksproblem. Ungefär hälften av alla hade en bekantskapskrets som till viss del bestod av människor med missbruksproblematik eller kriminella kopplingar. 80 procent av de tillfrågade uppger sig ha ett behov av kontakt med, och insatser från socialtjänsten när de blir frigivna
(Brottsförebyggande rådet, 2000). 2.3.2 Behandling under anstaltstiden
I rapporten från Brottsförebyggande rådet (2000) framkommer det att en stor del av de intagna har arbetat under anstaltstiden. Studier och behandling var också sådant som lyftes fram som sysselsättning under anstaltsvistelsen. I
kriminalvården har arbetet med brotts- och missbruksbehandlande program varit i fokus. Trots prioriteringar av dessa program hade endast 44 procent av deltagande intagna i studien uppgett att de deltagit i något slags program. Detta berodde enligt kontaktmännen till viss del av bristande programutbud i de olika anstalterna. Enligt de intervjuade kontaktmännen saknar en del anstalter
programverksamhet överhuvudtaget. Utöver dessa specifika program uppgavs det i intervjuerna att samtal mellan kontaktmän och intagna i syfte att motivera varit prioriterat för att förhindra återfall i brott.
Det bedrivs flertalet verksamheter som inriktar sig på behandling av missbruk och/eller kriminalitet. Det är program som till exempel ART (Agression Replacement Training) som handlar om förändringsarbete, främst rörande våldsamma handlingar. Antal klienter som genomför behandlingsprogram ökar varje år, och även de som fullföljer programmen. 2008 var det 85 procent som fullföljde de program som de startat (Ekbom m.fl., 2011). I Brottsförebyggande rådet (2000) framkommer det att omkring två tredjedelar av de intagna i studien hade deltagit i minst ett brotts- eller missbruksbehandlande program. Cirka hälften av dem som deltagit uppfattade programmen som ganska eller mycket givande. Hälften menade att de på något sätt hade påverkats av programmen, oftast handlade det om att de lärt sig något om sig själva eller lärt sig ett nytt sätt att tänka på. En tredjedel upplevde programmen som inte givande på något sätt. Av de som inte har deltagit i någon form av programverksamhet, var det 78 procent av dessa som uppgav att de inte hade blivit erbjudna delaktighet i något program. De som svarade att de blivit erbjudna en plats i ett program men sedan tackat nej, förklarade att valet att avstå var på grund att de deltagit tidigare eller att de själva ansåg sig sakna motivationen som krävdes för att delta.
Danielsson, Fors och Freij (2011) har i ”Utvärdering av återfall i brott för programdeltagare 2003-2006” använt sig av en kvasiexperimentell design i sin analys för att kunna undersöka om klienternas risk för att återfalla i kriminalitet har minskat efter att ha genomfört behandlingen Aggression Replacement Training (ART) i kriminalvården. Återfall i brott definierar de som datum för första brott under uppföljningsperioden. Brottet ska finnas i en dom som har gett en verkställighet inom kriminalvården. Informationen har de utläst utifrån register om klienterna och deras påföljder samt andra relevanta databaser från
kriminalvården. Danielsson m.fl. (2011) har i sin analys tagit hänsyn till vilket brott som individerna har begått. De klienter som avslutat programmet under perioden 2003-2006 och sedan frigivits från anstalten eller startat en verkställighet inom frivården under den perioden var den grupp som de valde att granska. Av
alla som ingick i behandlingen var det 59 procent som genomförde den fullt ut. De klienter som ingått i behandlingen jämfördes sedan med en annan grupp som också lämnat kriminalvåden under perioden 2003-2006. Båda grupperna följdes upp efter frigivning, alternativt avslutad behandling inom frivården, tills ett eventuellt återfall uppenbarade sig. I genomsnitt följdes klienterna upp under 1,7 års tid. I statistiska mått utlästes att de klienter som genomfört behandling i ART inte hade en lägre risk att återfalla i kriminalitet än den jämförelsegrupp som inte hade gått behandlingen, oberoende av vilket brott som begåtts. Brister i studien som lyfts fram är att hänsyn inte har tagits gällande klienternas motivation och deras individuella risk för att återfalla i kriminalitet.
Vidare i rapporten Brottsförebyggande rådet (2000) framkommer att de anställda försökt motivera ungefär hälften av de intagna att sträva efter att fortsätta sitt liv i avsaknad av kriminalitet och droger. Kontaktmännen uppgav att det är i fler fall som arbete med motivation hade behövts men att detta på grund av bristande mottaglighet från den intagne eller för kort vistelsetid i anstalt hade skapat svårigheter. Den vanligaste hjälpen som erbjudits var samtal.
2.3.3 Tankar inför framtiden
I rapporten från Brottsförebyggande rådet (2000) uppgav 70 procent av de intagna i anstalt att de trodde de hade förmåga att leva ett liv utan brottslighet och/eller droger. Det var dock 78 procent som också uppgav att de såg svårigheter i denna övergång. Det som oftast fördes fram som problematiskt var att inte lyckas få ett arbete, bekantskapskretsen, ekonomiska svårigheter, motivationsbrist,
bostadslöshet och missbruksproblem. 80 procent av de intagna uppgav att de hade ett behov socialtjänstens insatser. En del av de intervjuade uppgav också att de bar på en oro att de inte skulle få den hjälp som de var i behov av. En del nämnde också deras förakt mot samhället i sig.
2.3.4 Myndigheters effekt
I Sundell, Flodin & Rydén-Lodis (1996) studie ”Livet som värsting” där 15 kriminella ungdomar följs deras livssiutation upp fram till att de fyller 23 år, visar resultatet att kontakt med socialtjänsten i en tidig fas kan vara betydelsefullt när en individ ska lämna sin kriminella livsstil. Däremot nämndes inte socialtjänsten eller kriminalvården hos de intervjuade som något som har haft inverkan i
processen att lämna sin kriminella livsstil. Istället för att förklara deras förändring av livssituation utifrån myndigheternas insatser, menade de intervjuade istället att det berodde på andra saker. Till exempel att de skapat en familj vilket hade bidragit till att annat blev viktigare än kriminaliteten och därför kunde deras livsstil förändras.
2.3.5 Brister i samverkan mellan myndigheter
Sallander och Alvant (2012) lyfter i ”Samverka för att förebygga återfall i brott” upp Riksrevisionens granskning av kriminalvårdens verksamhet gällande
återfallsprevention för klienter som befinner sig inom kriminalvårdens anstalter. Riksrevisionen har funnit en avsaknad av en god samverkan mellan de
myndigheter som har ansvar för klienten. Kriminalvården och frivårdens samverkan är också i behov att förstärkas. Det framkommer även att
Riksrevisionen har funnit att brister i samverkan har bidragit med en negativ verkan för de som arbetar med klienterna i samhället samt svårigheter för individen att kunna förändra den situation som hon eller han befinner sig i.
3. TEORI
3.1 Teorin om sociala band
Sarnecki (2010) och Lilly, Cullen och Ball (2011) beskriver att Travis Hirschis (1969) teori om sociala band klassas som en kontrollteori. Grundidén med
kontrollteorierna är att det är de band som individen har till sin omgivning som är avgörande för huruvida hon eller han kommer att begå brottsliga handlingar. I sociala band-teorin utgår Hirschi inte från frågan kring varför en del människor begår brott. Istället fokuserar Hirschi på varför inte alla människor begår brottsliga handlingar. Hirschi menar att alla människor vill begå brott just på grund av att det går att motivera genom att man kan uppnå vinster och belöningar genom att bryta mot lagen. Utifrån detta anser Hirschi att det är intressant att se vilka faktorer som gör att människor lyckas hindra sig själva från att motstå denna motivation och begär av att begå brottsliga handlingar som de har inom sig. 3.1.1 Anknytning, åtaganden delaktighet och övertygelse
Förmåga att kunna motstå att begå brottsliga handlingar förklarar Hirschi utifrån sociala band. Sociala band delar Hirschi upp i fyra kategorier. Den första, Anknytning, innebär att individen känner ett starkt band och anknytning till anhöriga, såsom föräldrar och vänner. Har individen exempelvis starka band till sina föräldrar, ser upp till dem och har dem som förebilder, minskar risken för att individen vill göra dem besvikna genom att begå brottsliga handligar. Föräldrarna får på så sätt en kontrollerande ställning gentemot individen. Den andra,
Åtaganden, innebär att individen tar sig an sådant som utbildning, arbete och att leva ett hederligt liv. Om individen satsar på sin utbildning, vill han eller hon kanske inte sätta framtiden på spel genom att begå brottsliga handlingar. Den tredje, Delaktighet, innebär att individen är delaktig och känner sig involverad i olika fritidsaktiviteter, som till exempel skola eller föreningsliv och har därför en strukturerad fritid. Genom att individen har en strukturerad fritid, minskar tiden och möjligheter att begå brottsliga handlingar. Detta utgör på så sätt en slags kontroll för individen. Den fjärde, Övertygelse, handlar om tankar kring bland annat moral, värderingar och förtroende för lagen. Har individen en förståelse för vad som anses vara rätt och fel i samhället, kommer detta stärka henne eller honom från att begå brottsliga handlingar. Dessa fyra kategorier kan vara starkt sammankopplade. Vid god anknytning till vänner och föräldrar ökar troligtvis delaktigheten i skolan, som i sin tur även ökar möjligheten att uppnå goda studieresultat och ett arbete, som kan ge positiva upplevelser om samhällets konstruktion och de värderingar som råder (Sarnecki, 2010; Lilly m.fl., 2011). Hirschi menar att om det inte finns starka band till dessa kategorier hos individen, ökar individens lust och möjligheter till att genomföra brottsliga handlingar, eftersom det då inte finns några spärrar utifrån samhället och dessa grupper. Har individen starka sociala band innebär det att individen kan välja att avstå från sitt begär att genomföra dessa brottsliga handlingar eftersom det är mycket som står på spel och som kan gå förlorat (Sarnecki, 2003).
3.1.2 Sociala band utifrån livsförloppet
Hirschis teori har stor inverkan även i dagens granskning av kriminella
handlingar. Teorin har dock utvecklats på flera håll. En inflytelserik utveckling av teorin har skapats av John Laub och Robert Sampson. De menar att social kontroll
utgör en viktig faktor för en individ att motstå brottsliga handlingar, men också att detta är starkt kopplat till sociala band och de händelser som sker under individens livsförlopp. Till skillnad från Hirschi, som menar att social kontroll skapas i barndomen och under goda uppväxtvillkor och att det som sker i vuxen ålder inte kan påverka individens sociala kontroll, menar Sampson och Laub att de faktorer som sker under hela livsförloppet påverkar den kontroll individen bär inom sig. Social kontroll påverkas hela tiden av det som sker i individens liv. De sociala banden kan hjälpa att förstärka eller försvaga självkontrollen och lusten till att begå brottsliga handlingar. Det betyder utifrån denna teori att ett barn som har ett avvikande beteende och låg självkontroll, inte behöver ha det under hela sitt livsförlopp. Det är även vad som sker i ungdomsåren och i vuxen ålder som kan avgöra och förändra individens handlande och självkontroll. Att vara ekonomiskt beroende, misslyckas i skolan, vara arbetslös eller att separera kan vara faktorer som påverkar individens livsbana och sätt att agera och hantera sin sociala kontroll. Vikten av att individen innehar sociala band och tilltro till samhällets struktur under hela sitt liv belyses. Ingångar till brottslighet har en direkt
sammankoppling med de sociala band som vi har till viktiga nätverk runt omkring oss (Sampson & Laub, 1993).
3.1.3 Trajectory och transitions
Sampson och Laubs (1993) utveckling av sociala band-teorin grundar sig i livsförloppet. Det finns faktorer och händelser som individen stöter på under sitt liv som kan innebära förändringar och eventuella vändpunkter. Laub och
Sampson beskriver två begrepp som särskilt relevanta då man granskar
livsförloppet. Den första, Trajectory, innebär individen kommer i kontakt med faktorer som kan förändra individens utveckling och livssituation. Det kan vara sådant som tillgång till arbetslivet, ingå i äktenskap, föräldraskap, ökad
självkänsla och kriminellt beteende. Trajectory innebär en långsiktig förändring av beteendemönster hos individen vilket går att koppla till det andra begreppet som lyfts fram, Transitions. Transitions är de slags övergångar och händelser som sker i livsbanan. Detta kan vara då individen får sitt första arbete eller får sitt första barn. Dessa händelser sker under kortare perioder och ingår i den långsiktiga utvecklingen av beteendet. Några av dem är åldersrelaterat medan andra inte är det. Vid en sammankoppling av transitions och trajectorys, kan en vändpunkt infinna sig hos indivden. Hur individen anpassar sig till de transitions som hon eller han stöter ihop med är avgörande för vilken slags trajectory hon eller han hamnar i. Till exempel när individen får sitt första arbete, kan denna händelse leda till att hon eller han får in en fot i arbetslivet och därför kan ändra, eller hitta en vändpunkt i sitt liv. Eller om individen får ett första arbete, och missköter detta, kan det leda till ett annat beteende, till exempel fortsatt eller början på ett avvikande beteende. Sociala institutioner och händelser i livet kan genom detta synsätt förändra vilken utveckling individens liv har.
3.1.4 Förstärkning eller försvagning av de sociala banden i vuxen ålder Utifrån teorin om sociala band påverkas kriminellt handlande av de sociala banden som individen har till bland annat sin familj, vänner, skola, förhållande och arbetsliv. Är banden starka, är det en mindre risk att individen kommer att vilja begå brottsliga handlingar (Farrington, 2008). Sampson och Laub (1993) menar att genom att stärka de sociala banden i vuxen ålder, kommer brottsligheten att minska för dessa individer. Försvagade sociala band i vuxen ålder, kommer att leda till ökad brottslighet och avvikande beteende.
3.1.5 Teorins hållbarhet
Hirschis teori om sociala band är en av de mest användna inom det
kriminologiska området. Teorin bygger på en empirisk undersökning där Hirschi har utgått från perspektiv, värderingar och attityder från individer som således har utgjort grunden för teorin. Detta har inneburit att den har gått att använda
empiriskt och kunnat jämföras med andra liknande teorier. Sociala bandens hållbarhet har utifrån resultat från forskning fått ett starkt stöd där kopplingar till brott går att förklara utifrån denna teori (Lilly m.fl., 2011; Sarnecki, 2010). Hirschi utgår från att alla människor är intresserade och känner ett begär av att begå brottsliga handlingar, mot detta argument har det riktats stark kritik eftersom det skulle vara osannolikt att alla människor har exakt lika begär för detta
handlande. Om det skulle vara som Hirschi menar, borde det också i teorin, enligt kritiker, innefattas faktorer som berör hur individer blir utsatta för påfrestningar (strain) och att individen lär sig kriminella handlingar från sin omgivning. Enligt kritikerna skulle dessa ytterligare två faktorer göra teorin om sociala band mer fullständig, då det kan förklara tydligare varför en del individer känner en starkare motivation att begå brott och skada andra (Lilly m.fl., 2011).
En annan aspekt som kritiker lyfter fram är att Hirschis teori inte tar hänsyn till hur sociala banden påverkas av faktorer som ändrade könsroller, omgivningens förändrade natur, klasskillnader och ekonomiska förändringar i samhället.
Kritikerna menar att Hirschi inte i tillräcklig mån kopplar samman sociala banden med den kontext som individerna lever i, vilket de menar att Sampson och Laub har gjort i deras vidareutveckling av teorin. Kritikerna menar också att Hirschi inte tar hänsyn till hur det är för människor som lever i en minoritet eller i ett utanförskap. Vid en ny analysering av Hirschis undersökning på afroamerikanska pojkars sociala band har kritiker funnit att diskriminering är en faktor som har en avgörande betydelse för huruvida individer dras åt ett kriminellt beteende och att detta är faktor som utmanar förklaringen om sociala band som orsaksamband till kriminalitet (Lilly m.fl., 2011).
3.1.6 Sociala bands relevans för uppsatsen
Hirschis teori om sociala band grundar sig i individen och dennes band till sin omgivning. Banden till omgivningen är det som avgör om individen kommer att begå brott (Sarnecki, 2010; Lilly m.fl., 2011). Frågeställningarna i denna uppsats belyser vad som har varit betydelsefullt för före detta kriminella i deras process att lämna deras kriminella livsstil. Det rör även kriminalvården och socialtjänstens betydelse i denna process. Teorin om sociala band går att koppla samman med dessa frågeställningar eftersom den handlar om att knyta band till det goda, det vill säga det icke-kriminella. Den slutsats som kan dras är att kontakten och relationen mellan det goda och individen får ett stort utrymme i teorin om sociala band. De sociala banden som en individ skapar, och som enligt teorin påverkar individens vilja att begå brott, har en anknytning till känslan av delaktighet till det goda. En tanke är att individer som befinner sig i en utsatt position, utanför det goda, eventuellt inte har de resurser som krävs för att skapa band till det goda, som Hirschi hävdar är av vikt. Det kan därför vara avgörande att myndigheter och dess insatser, hjälper till och stöttar och eventuellt ger individen tillträde till att bygga upp sina sociala band för att känna delaktighet till det goda, icke-kriminella och till det samhälle som råder utanför den kriminella livsstilen.
4. METOD
4.1 Metodologisk ansats
I denna studie har en kvalitativ ansats tillämpats. Bryman (2011) förklarar
kvalitativa studier som en ansats där orden får en stor betydelse. I grunden för den kvalitativa ansatsen står tolkandet, det vill säga en önskan om att få en förståelse för den sociala verkligheten. Genom att granska hur individer upplever den miljö som de befinner sig i. Vår studie utgår från före detta kriminellas upplevelser och tolkningar av deras sociala verklighet. Det är informanterna som med ord
beskriver deras uppfattning av deras verklighet, som sedan tolkas och förs fram i studiens resultat och analys. Det som beskrivs i studien har informanterna skapat genom egna ord som sedan har tolkats i bearbetningen av materialet.
Bryman (2011) menar att genom en kvalitativ ansats kan forskaren nå en närhet till sina informanter. Det vill säga att forskaren får en tillgång till sina informanter för att kunna erhålla en inblick i deras värld ur deras perspektiv. I vår studie grundar sig således valet av kvalitativ ansats av en önskan om att få en tillgång till de individer som ska medverka i studien. Målet är att intervjuerna ska ge en inblick av informanternas beskrivningar, vilket bidrar till att få en djupare
förståelse av deras tolkning av verkligheten. Utifrån det syfte och frågeställningar som denna studie grundar sig på fanns ett behov av en tillgång till informanterna, eftersom det handlar om att beskriva vad som har varit betydelsefullt för dem. Önskan med studien är att få en djupgående beskrivning av vad varje enskild individ anser har varit av vikt i deras process att lämna sin kriminella livsstil. 4.2 Tillvägagångssätt
Studien inleddes med att utforma syfte med tillhörande frågeställningar. Syftet med studien bildades i god tid inför uppsatsskrivandet eftersom en tidigare
fördjupningskurs inom socionomprogrammet lagt ett frö som lett till syftet. Syftet har under arbetets gång behållt sin utformning medan frågeställningarna till viss del har rekonstruerats för att på ett tydligare sätt besvara syftet. Frågeställningarna har visserligen haft samma innebörd under processen men formulerats på ett tydligare sätt. Handledaren för denna studie gav råd om att skicka in en ansökan till Malmö Högskolas etiska råd, varav en ansökan formulerades. Eftersom ansökan skapades i ett tidigt skede av studien, har den under tidens gång kompletterats med underskrifter från verksamhetschefer i de verksamheter där informanterna är medlemmar. Även handledarens samtycke för studien har lämnats in. Godkännande för att genomföra studien har sedan lämnats från det etiska rådet (Bilaga 1).
I en inledande fas fördjupades kunskapen kring området. I den tidigare fördjupningskursen introducerades olika teorier som förklarar kriminalitet.
Förkunskapen kring dessa teorier, ledde till en teori som lämpade sig för det valda området för att kunna besvara syftet. Teorin om sociala band valdes ut eftersom vi ville undersöka om teorin gick att tillämpa på ett passande sätt för att besvara studiens syfte. För att finna information om teorin har utbudet på Malmö
högskolas bibliotek tillgodosett de behov som funnits. Tidigare forskning har även funnits på databaserna: Google Scholar, Socioglogical Abstracts och Social
Services abstracts. De vanligast förekommande sökorden har varit: leave criminal lifestyle, turning points, desistance och social bonds. Ytterligare tidigare forskning har funnits via Brottsförebyggande rådets hemsida samt litteratur, också via
Malmö högskola där utbudet har varit till belåtenhet. Forskning som funnits ur dessa källor har innehållit studier kring återfall, brottsprevention och
myndigheters arbete för att förebygga och minska återfall i brott. Upplevelsen är att tidigare forskning gällande myndigheters insatser för äldre brottsförbrytare är bristande, däremot har forskning gällande dessa personers upplevelse av deras väg tillbaka från kriminaliteten funnits i ett utbud som har lämpat sig väl för studiens syfte och teori.
Det insamlade materialet från informanterna har bearbetats med hjälp av ett tolkande synsätt. Materialet har tolkats utifrån den teori som studien grundar sig på samt den tidigare forskning som har lyfts fram.
4.2.1 Urval
Urval av informanter har varit målstyrt. Bryman (2011) menar att ett målstyrt urval innebär att de informanter som väljs ut att delta är styrt av studiens syfte och frågeställningar. Syftet i vår studie har varit att tala med före detta kriminella om betydelsefulla faktorer som de anser har bidragit till att de har lämnat sin
kriminella livsstil. För att kunna nå denna målgrupp kontaktades
frivilligorganisationerna KRIS och X-cons där dess medlemmar har en kriminell bakgrund som de lämnat. I första fasen av denna studie skickades ett
informationsbrev (Bilaga 2) via e-post ut till dessa verksamheter innehållande en förfrågan om intresse att delta i studien. I informationsbrevet förklarades syftet med studien, intervjuernas uppbyggnad samt information gällande informanternas säkerhet och rättigheter i deltagandet.
Bryman (2011) beskriver ytterligare en urvalsmetod, vid namn snöbollsurval (kedjeurval). Ett snöbollsurval är ett urval där forskaren får kontakt med ett fåtal individer som är lämpliga för forskningens ändamål. Dessa i sin tur introducerar forskaren för andra lämpliga deltagare. I vår studie har snöbollsurvalet använts till viss del, då kontakt har tagits med ett fåtal personer i varje organisation. Dessa personer har förmedlat en kontakt till andra informanter. Intresse om deltagande i studien upplevdes positivt då svar på förfrågan kom under de närmaste dagarna. Denna respons, gav studien en bra start och den blev än mer intressant och ett ökat engagemang för att besvara syftet bildades. Önskemål var att intervjua minst sex stycken deltagare för att kunna besvara syftet tillfredsställande. Studien kom att bestå av åtta deltagande informanter. Det som har varit relevant för urvalet är att informanterna är myndiga och att det som de har gemensamt är att de har lämnat en kriminell livsstil.
4.2.2 Intervjuer
För denna studie valdes en semistrukuterad intervju (Bilaga 3). Bryman (2011) beskriver en semistrukturerad intervjuform. I den semistrukturerade intervjun är det områden som berörs i olika teman. Frågorna är relativt öppna och informanten har möjlighet att utvidga sina svar i intervjun. Eftersom önskemål i vår studie var att få fram hur informanterna själva beskriver sina upplevelser och hur deras tolkning av verkligheten ter sig, var det angeläget att använda sig av en denna intervjuform.
Bryman (2011) menar att den semistrukturerade intervjuformen ställer krav på intervjupersonen. Det är intervjupersonens tolkningar av informantens svar som har betydelse i utformningen och beskrivningen av data som samlats in. Bryman menar att i en semistrukturerad intervju, skapas en intervjuguide, vilket innebär att
frågorna följer bestämda teman. Frågorna behöver inte ställas i den befintliga ordningsföljden och frågor som knyter an till temat men som inte finns med i intervjuguiden kan tillämpas i intervjun som knyter an till det som informanten uppger under intervjuns gång. Önskemålet i vår studie var att skapa ett relativt avspänt samtal mellan intervjuperson och informant. Detta med tanke på att de frågeställningar som ska beröras handlar till stor del om informanternas liv, och där av var det av vikt att informanterna hade möjlighet att styra intervjun men där intervjuguidens teman ändå förde intervjun i en viss riktning för att nå syftet. Bryman (2011) menar att öppna frågor bidrar till att informanten har möjlighet att svara med egna ord och informanten behöver inte anpassa sig efter
intervjupersonens begrepp. Öppna frågor ger informanten möjlighet att tolka frågorna som han eller hon uppfattar dem, och i och med det även besvara dem utifrån deras egen kunskap. Vi finner att den semistrukturerade intervjuformen gav utlopp för relativt öppna frågor men gav samtidigt en röd tråd i intervjun för att kunna ta upp de teman som berör syftet för studien. Intervjuguiden ställde dock krav på oss som intervjuare, då en diffus balansgång mellan att eftersträva ett avspänt och öppet samtal och samtidigt behålla syftet i fokus innefann sig. Intervjuernas mötesplats har anpassats efter informanternas önskemål. Detta har inneburit att mötesplatserna har varierat. Intervjuerna har ägt rum i
verksamhetslokalerna, i informanternas hemmiljö och även i utomhusmiljö. Detta är något som har reflekterats kring, hur intervjumiljön påverkar intervjuns form och informanter samt intervjuare. Innan intervjuerna ägde rum reflekterades det över om intervjuer i hemmiljö eventuellt kunde bli för privat för informanterna, men den stämning som gick att utläsa var att informanterna kände sig bekväma och avspända när de befann sig i sin hemarena. En informant intervjuades åt gången. Vid varje intervju var en huvudansvarig för intervjun och den andre hade en mer passiv roll, men också möjlighet att ställa följdfrågor. Huvudansvaret fördelades, vilket innebar ansvar för fyra intervjuer vardera. Intervjuernas längd varierade från 20 minuter upp till 90 minuter vilket berode på att det tog olika lång tid för att kunna nå det djup som eftersträvats. Intervjuerna spelades in för att kunna tolka informanternas svar på bästa sätt. Valet av att spela in intervjuerna har även varit för att kunna lägga ett större fokus på informanten under
samtalet/intervjun. Bryman (2011) menar att bearbetningen av insamlad data från intervjuer förenklas av att intervjun spelats in. Intervjupersonen gör omedvetet enligt Bryman tolkningar under intervjuns gång och det kan därför underlätta att intervjun spelas in för att kunna granska vad som egentligen sägs och även hur det sägs. I vår studie grundar sig analysen huvudsakligen på informanternas
tolkningar, där av har det varit av vikt att kunna lyssna på materialet i efterhand. Detta för att garantera att informanternas sätt att beskriva deras upplevelser av deras verklighet får en stark grund i analysen. De inspelade intervjuerna har transkriberats. I bearbetningen av materialet har olika teman bildats för att sedan kunna koppla det till teorin och tidigare forskning.
4.2.3 Etiska överväganden
I denna studie har etiska överväganden beaktats för att skydda informanterna som valt att delta i studien. Studien kommer att utgå från Lag (2003:460) om
etikprövning av forskning som avser människor. Lagen innehåller villkor angående forskning som avser människor. Syftet med lagen är att skydda den enskilda individen.
