Problem förknippade med dagens rekryteringsvägar och dagens antagningsmetoder till frisöryrket! Finns det alternativ?

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Studie- och

yrkesvägledareut-bildningen

Examensarbete

Problem förknippade med dagens

rekryteringsvä-gar och dagens antagningsmetoder till frisöryrket!

- Finns det alternativ?

-

Problems associated with admission requirements and career structure in the

hairdressing occupation

-Are there alternatives?

Förord

När jag år 2006 berättade för min familj att jag skulle börja läsa på högskolan igen blev det alldeles tyst och det är förståligt. Jag hade redan en beteendevetenskaplig utbildning med tyngden i informations och kommunikations teknik samt arbetsorganisation & ar-betspsykologi, därtill små extra inslag av statistik, transportekonomi och specialpedago-gik samt en halvlång utbildning i databas programmering på Internet, jag hade jobbat i de större sammanhangen med markandsanalyser, projektledning och projektsamord-ning. Fött fyra barn och sett två flytta hemifrån, hade hus, trädgård, båt och husvagn. Man kan gott tycka att jag utbildat mig tillräckligt och att jag borde fylla min fritid ändå.

Men min familj trodde på mig och min idé, de har verkligen stöttat mig under de dryga resorna till Varberg/Malmö.

Jag vill rikta ett stort tack till Dem för det!

Min man Niklas har fått agera bollplank i frågor och ämnen där han rakt inte har några förkunskaper eller intressen, men ibland kan det vara en fördel.

Sammanfattning

Denna rapport har som syfte att reda ut vilka olika utbildningsvägar det finns in i frisöryrket idag. Den tittar också på de samhällseffekter som kommer av det antagnings-system som gymnasiet använder för att anta elever på hantverksprogrammet med inrikt-ning frisör. Rapporten söker förslag på alternativa antaginrikt-ningsmetoder, den försöker också att belysa hur arbetsmarknaden ser ut för frisörer.

Författaren presenterar i bakgrunden material från frisörföretagarna, handelsanställdas förbund, ”frisörskolors” hemsidor, Christina Cangemark´s uppsats, FG-Intag´s statistik, Arbetsförmedlingen prognos, Arbetsförmedlingen statistik, Lärarnas riksförbund, Rege-ringsutredningarna SOU 2008:27 samt SOU 2008:69 därtill SCB statistik.

Författaren har även genomfört sex kvalitativa halvstrukturerade telefonintervjuer, till sin hjälp har hon haft en intervjuguide. Intervjuerna har gjorts med företrädare för fri-sörföretagarna, handelsanställdas förbund, arbetsförmedlingen, en kommunal gymnasie-skola, en gymnasialfriskola samt en godkänd betalskola

De viktigaste resultaten är att: Det finns åtta vägar in i frisöryrket, men det går inte att säga vilken väg/utbildning som alltid är bäst, beroende på var eleven bor, var eleven i framtiden vill jobba, vilka kontakter eleven har, var utbildningen är belägen och hur höga grundskolebetyg eleven har, varierar elevens ”bästa frisörutbildning”. Av intervju-erna framkommer att de flesta är missnöjda med dagens antagningssystem till gymna-sieprogrammet och man har flera idéer om andra antagningskriterier. Ett flertal sam-hällseffekter skapas av dagens antagningssystem till gymnasieutbildningen. Arbets-marknaden är god för frisörer som innehar gesällbrev samt en upparbetad kundkrets. Elever som inte kommer ut på företagsförlagd APU/praktik/trainee får däremot svårt att kvalificera sig för att bli anställningsbara. Branschen anser att en frisörs viktigaste för-måga är social kompetens, därnäst frisörteknik. Elever har behov av att få information om sina utbildningsalternativ, men frisörbranschens utbildningsalternativ är svåröver-blickbara.

Innehållsförteckning

3.1. Vad krävs för att få arbeta som frisör i Sverige ... 10

3.2. Varför då gå på en utbildning? ... 10

3.3. Frisörutbildningens (senare) historia ... 11

3.4. De vedertagna frisörutbildningarna ... 11

3.4.1. ”Frisörprogrammet” från 1995 ... 11

3.4.2. Privatfinansierade frisörskolor ... 12

3.4.3. Företagsförlagd traineeutbildning... 13

3.5. Vilka söker till frisörutbildningarna ... 13

3.6. Hur ser arbetsmarknaden ut för frisörer ... 14

3.6.1. Arbetsförmedlingen ... 14

3.6.2. AF statistik över arbetslösa frisörer ... 15

3.6.3. Frisörföretagarna ... 16

3.6.4. Utbildningsanordnarna (skolorna) ... 16

3.7. Lagstiftarens intentioner inför elevens väljande ... 17

3.8. Vilken utbildningsform ger lättast anställning ... 20

3.9. Vilka får lov att starta gymnasieutbildningar ... 21

3.10. Problem förknippade med valfrihet ... 22

3.10.1. Skolan i stort ... 22

3.10.2. Skolor som utbildar för frisöryrket ... 22

3.11. Hur många är anställda som frisör i Sverige ... 23

4. Metod ... 24

4.7. Reliabilitet ... 29

4.8. Etik ... 30

5. Resultat samt analys ... 32

5.1. Hur rekryteras ungdomar till frisöryrket för närvarande? ... 32

5.1.1. Gemensamt för HV-programmen med inriktning frisör på gymnasieskola . 32 5.1.2. Betalutbildning på godkänd eftergymnasial frisörskola. ... 38

5.1.3. Betalutbildning som inte är godkänd av frisörföretagarna. ... 40

5.1.4. Trainee/lärlingsutbildning på heltid förlagd till en frisersalong. ... 41

5.1.5. Egenföretagare utan formell utbildning. ... 42

5.1.6. Gymnasial Lärlingsutbildning ... 43

5.1.7. Validering av utländskutbildning ... 44

5.1.8. Konklusion ... 44

5.2. Alternativa sätt att rekryterar ungdomar till frisöryrket?... 45

5.2.1. Betyg ... 45

5.2.2. Metoder ... 45

5.2.3. Utbildningsnivå ... 45

5.2.4. Konklusion ... 46

5.3. Samhällseffekter ... 46

5.4. Hur ser arbetsmarknaden ut för frisörer? ... 49

5.4.1. Konklusion ... 51

6. Diskussion ... 52

6.1. Frisörbranschens önskningar/behov ... 52

6.2. Elevens behov ... 54

6.3. Studie- och yrkesvägledares vardag ... 56

6.4. Förslag till framtida forskning ... 57

7. Källförteckning ... 59 Bilaga 1 ... 63 Bilaga 2 ... 64 Bilaga 3 ... 66 Bilaga 4 ... 67 Bilaga 5 ... 68 Bilaga 6 Intervjuguide ... 69

1. Inledning

Jag hade nog inte uppmärksammats på problematiken kring mitt uppsatsämne om jag inte haft en så trevlig och pratglad frisör. Hon och hennes kollegor hade träffats några dagar innan jag hade klipptid, de hade diskuterat problemet med att så många personer kom och sökte lärlingsplats, samt att det var så jobbigt att behöva tacka nej till dem hela tiden. När jag skulle klippas låg ämnet henne nära om hjärtat, och hon berättade för mig att ingen som utbildar sig till frisör slipper undan tiden som lärling, beroende på utbild-ningsformen är lärlingstiden bara olika lång. Hon berättade också att det idag är pro-blematiskt att finna en lärlingsplats, därför att trenden inom branschen gått mot att frisö-rer hyr en frisörstol. Detta innebär att de jobbar som egenföretagare, men hyr del i en gemensam lokal. Det gemensamma är lokalhyran, hårtvätten, eventuell torkhuv, vänt-hallen samt telefonen. Hon upplevde att det idag utbildas fler frisörer än vad det har gjort tidigare och att den ökningen kommer från friskolor samt betalutbildningar. Hon upplevde det också som jobbigt att behöva säga nej till potentiella lärlingar, som berät-tade att de gått tre år på gymnasiet men inte blev färdigutbildade för att de inte kunde hitta en lärlingsplats. Eller ännu värre, de som kom och berättade att de betalt ~200 000: - för en frisörutbildning, men inte kunde bli färdiga för att det inte hittade någon lär-lingsplats.

När jag så i egenskap av SYV fick frågor om möjliga utbildningsvägar till frisöryrket, fann jag att det är svårt att hitta enhetlig och värderingsfri information om ämnet. Den information jag kunde hitta var motstridig, beroende på vilken företrädare man frågar får man olika svar. Det verkar finnas minst tre egentliga/officiella utbildningsvägar in i yrket, men de är inte inbördes rankade. Ingen av utbildningsvägarna lämnar ifrån sig arbetskraft som är färdigutbildad dvs. innehavare av gesällbrev.

På det hela taget verkar frågorna vara brännbara, jag har frågat mig hur det kan komma sig, vad är det som gör att man inom branschen (skolor, företag, fack) inte kan komma fram till vilken utbildning som är bäst och hur chanserna till jobb ser ut?

Min ambition är att man som studie och yrkesvägledare skall ha praktisk nytta i sin var-dag av att ha läst mitt arbete. Jag kommer därför att försöka att reda ut och samman-ställa det som man i dag vet om de olika utbildningsvägarna. Hur rekrytering-en/antagning ser ut till de olika utbildningsvägarna, samt vilka samhällseffekter de olika utbildningssystemen och de olika vägarna ger för samhället. Jag vill också veta om de olika intressenterna har några idéer om hur rekrytering/antagningen hade kunnat gå till istället.

En del av svaren står att finna i officiella dokument och inofficiell statistik, annat kräver intervju.

1.1. Begrepps definitioner

Frisörutbildningar på hantverksprogrammet kommer jag i fortsättningen att benämna som ”frisörprogrammet” i den mån det skiljer mellan kommunal och friskola kommer det att framgå.

Eftergymnasiala utbildningar som man betalar själv för att få gå på, kommer jag att kalla privatutbildningar eller betalutbildningar. I det fall det skiljer något mellan dessa utbildningar kommer det att framgå.

Rekrytera betyder enligt ord för ord, svenska synonymer och uttryck (1987, s 97) anta, anställa.

Jag kallar ibland frisörernas kundkrets för kundstock.

I den mån jag lagt till någon personlig kommentar i resultatet har jag skrivit det med kursiverad stil inom parentes.

2. Problemställning

Många ungdomar söker till ”frisörprogrammet” som har få utbildningsplatser. Detta trissar upp intagningspoängen, enbart de studiebegåvade och studiemotiverade eleverna kommer in på programmet. Frisörprogrammet förbereder för arbete inom ett snävt defi-nierat yrkesområde där det sägs råda arbetslöshet, tyvärr ger frisörprogrammet enbart ”grundläggande kompetens” för vidare studier på t.ex. Högskola. Det faktum att många människor är intresserade av att utbilda sig för frisöryrket öppnar upp marknaden för köpta ”privat utbildningar”, vilket skärper konkurrensen om jobben inom yrket ytterli-gare.

2.1. Syfte

Mitt syfte är att ta reda på vilka rekryterings/utbildningsvägar det, idag i Sverige, finns in i frisörbranschen. Jag vill också ta reda på vilka samhällseffekter som skapas av de antagningsmetoder som finns idag, hur arbetsmarknaden ser ut, samt ta reda på om det finns förslag till alternativa antagningsmetoder som kunde dämpa dagens negativa sam-hällseffekter.

2.1.2. Frågeställningar

 Hur rekryteras ungdomar till frisöryrket i Sverige för närvarande?

 Vilka alternativa sätt skulle kunna användas för att rekrytera ungdomar till frisöryrket?

 Hur ser arbetsmarknaden ut?

 Vilka samhällseffekter skapas av att det krävs höga antagningspoäng för att ta sig in på frisörprogrammet

3. Bakgrund

3.1. Vad krävs för att få arbeta som frisör i Sverige

Var och en som vill kan idag öppna en egen firma och klippa sina kunder. Svenska myndigheter utövar ingen kontroll för att säkerställa att den som klipper dig har en frisörutbildning, det finns heller ingen certifiering för att få lov att kalla sig frisör. Men den som inte har någon ”examen/formell kompetens” får inte lov att ansluta sig till fri-sörföretagarna. (Lindsköld 1987, avsnittet ”Olika företagsformer - hyra stol”) Det är upp till kunden att själv avgöra om han/hon får valuta för sina pengar.

3.2. Varför då gå på en utbildning?

Frisör företagarna vill att utbildningsvägarna till frisöryrket genomsyras av organisat-ionens krav på kompetens. Kompetens för dem är avklarat Gesällbrev och/eller Mästar-brev, alternativt utbildning som kan prövas likvärdig.

Utbildningsvägar som berättigar till att göra gesällprov: - Hantverksprogrammets frisörkurs.

- Annan utbildning inkl. yrkeserfarenhet om tillsammans lägst 3 år, som skall vidimeras.

Utbildningar från utlandet må prövas i varje enskilt fall, där ett flertal EU-länder i dagsläget får OK, såsom nordiska länder, Tyskland, Holland, Belgien, Österrike och Schweiz.

De s.k. privatskolorna är i dagsläget att betrakta som introduktionsutbildning, som kräver fortsatt lärlingsutbildning till lägst 3 års samlad yrkeserfarenhet, eller annan fortsatt yrkesverksamhet som tillsammans blir minst 3 år. För att tid på privatskola ska kunna inräknas i dessa 3 år måste skolan vara godkänd av branschens parter.

(Vägar till Frisörkompetens, Frisörföretagarnas hemsida)

Att ha gesällbrev är viktigt för att behålla kunskapsnivån i branschen. Det handlar ju om hantering av kemikalier bland annat. Idag skiljer det över 5000 kronor i

må-naden i grundlön mellan en behörig frisör och en som inte är det. (Handelsnytts hemsida)

Enligt de nya reglerna, som börjar gälla 1 januari 2008, krävs 3 år i branschen och avklarat gesällprov för att bli behörig frisör. Gesällprovet visar om du har den kun-skap och skicklighet som är nödvändig för att få ett gesällbrev. Tre år i branschen innebär att du har en frisörutbildning vid kommunal eller privat gymnasieskola el-ler en lärlings-/traineeutbildning hos ett frisörföretag.

(Handelsanställdas förbunds hemsida)

3.3. Frisörutbildningens (senare) historia

Cangemark (2007) skriver i sin uppsats från den speciella lärarutbildningen att:

Från och med år 1970 var frisörutbildningen en yrkesförberedande gymnasielinje. Frisörerna varvade praktik och teori med övning i skolan. År 1981 inträffade en förändring av frisörutbildningen, nu skulle eleverna bli frisörer istället för herr- el-ler damfrisör, eleverna blev nu samutbildade och två yrken blir ett, veckoantalet för utbildningen var dock densamma som tidigare. Två år på skolan och ett års efter-följande praktik. Trots denna förändring klarar en stor majoritet gesällprovet. (Cangemark 2007, ss. 5-6)

3.4. De vedertagna frisörutbildningarna

3.4.1. ”Frisörprogrammet” från 1995

Cangemark (2007) skriver:

APU timmarna ingår nu i tiden för karaktärsämnena. Den arbetsförlagda utbild-ningen kan inte likställas med tidigare praktik eftersom dessa veckor styrs av sko-lans kurser och inte av salongernas praxis.

(Cangemark 2007, ss. 6-7)

Förändringarna genom programgymnasiet innebar att eleverna fick problem med att klara av gesällprovet, 1998 infördes därför kravet att eleven skulle göra ett års praktik efter gymnasiet, innan de fick lov att söka till gesällprovet. Det innebar att gymnasiet inte längre slututbildade eleven. (Cangemark 2007, s. 8) Första januari i år ändras reg-lerna igen. Numera kan eleven söka till gesällprovet direkt efter avslutad gymnasieut-bildning. (Frisörföretagarnas hemsida).

Detta innebar att den som vill utbilda sig till frisör på gymnasiet, skall söka till hant-verksprogrammet med inriktning frisör. Hanthant-verksprogrammet beskrivs som ett yrkesin-riktat program som vänder sig till den som vill utnyttja sin kreativitet och skapa med sina händer. För att få kalla sig ”full lärd” krävs att man klart av proven för gesäll. Hantverksprogrammet ger grundläggande behörighet för att läsa vidare på högskole-nivå. Dvs. i programmet ingår Svenska B, Engelska A samt Mattematik A.

Engelska B samt Matematik B är valbara kurser på programmet, men de förutsätter att man valt bort ämnen som ger programmet karaktär eller att man som elev läst ”utökat program” dvs. att man läst fler poäng än de 2500 som krävs för att ha fullföljt ett helt gymnasieprogram. (Skolverkets kursplan för hantverksprogrammet)

3.4.2. Privatfinansierade frisörskolor

Med nuvarande intagningspoäng till gymnasiet, har privatfinansierade frisörskolor blivit ett alternativ för de elever som sållats bort, eller för dem som sent i livet bestämt sig för att byta yrkesbana. De privatfinansierade frisörutbildningarnas utbildningstid varierar från sex månader upp till ett år. För att få tillträde till en privatutbildning måste eleven finansiera sin egen utbildning och det kostar på godkända skolor mellan ~100 000 – 250 000: -. (Cangemark 2007, ss. 10-12)

Det finns ett 60-tal olika privatskolor i Sverige, enligt frisörbranschen. Dessa pri-vatskolor kan ha mycket varierande kvalité, därför är det viktigt för blivande frisö-relever att välja en privat frisörskola med bra kvalitet på utbildningen. Sveriges Frisör Företagare har godkänt fem privata frisörskolor. Därför att dessa privatut-bildningar lovar att följa frisöreleverna i tre år och vara deras handledare framtill gesällprovet. (Cangemark 2007, ss. 10-11)

Enligt Handelsanställdas förbunds hemsida är det idag sju privatfinansierade frisörsko-lor som är godkända.

Frisörbranschen är ett utsatt område. Idag kan i princip vem som helst starta en fri-sörskola. Många ungdomar luras att köpa dyra utbildningar som bara ger ett di-plom. När de väl ska ut och söka jobb är diplomet inget värt eftersom de flesta ar-betsgivare kräver att man har ett gesällbrev. (Handelsanställdas förbunds hemsida)

Den tid eleven lägger i studier på de godkända skolorna får lov att räknas in i utbild-ningstiden. (Frisörföretagarnas hemsida)

3.4.3. Företagsförlagd traineeutbildning

Att enbart gå som lärling innebär att den frisörintresserade ”praktiserar/går bredvid” en utbildad frisör på heltid i minst tre år, den intresserade får genom denna ”en till en” me-tod lära sig alla de moment och kunskaper som en frisör måste behärska för att senare klara av gesällprovet. Metoden kallas på modernt språkbruk ”Företagsförlagd traineeut-bildning” tidigare kallades den lärlingsutbildning.

(Frisörföretagarnas hemsida)

3.5. Vilka söker till frisörutbildningarna

ningskansli och rör intagningspoäng, jag har tyvärr inte haft tid och möjlighet att söka denna information på sådant sätt att den kan kallas signifikant för landet. Uddevallas statistik måste ses som ett exempel på hur det kan se ut i ett intagningsområde av FG-intags storlek.

3.6. Hur ser arbetsmarknaden ut för frisörer

3.6.1. Arbetsförmedlingen

Arbetsförmedlingen skriver på sin hemsida:

Sysselsättningen har ökat för yrkesgruppen frisörer, hudterapeuter, fotvårdsspecia-lister, massörer med flera, vilket är en effekt av hushållens stigande privata kon-sumtion. Arbetslösheten har minskat kraftigt under 2007, men nivån är fortfarande högre än genomsnittet för samtliga yrken. Även under det kommande året ökar hushållens inkomster tydligt vilket påverkar frisörernas arbetsmarknad positivt me-dan avmattningen i ekonomin ger motsatt effekt. Det förutses en i stort sett oför-ändrad efterfrågan på frisörer vilket betyder att arbetslösheten förblir oföroför-ändrad. Konkurrensen om de lediga jobben förblir relativt stor. Många frisörer är egna fö-retagare. Behovet av att rekrytera frisörer förväntas variera tydligt mellan olika år under de kommande tio åren. En anledning är pensionsavgångarna vilka blir något större än inom många andra yrken. En annan faktor som styr behovet är att en del väljer att lämna yrket och gå till ett annat. Tillgången på utbildade frisörer blir mycket god. Det sker även ett tillskott av frisörer som invandrar från andra länder. Arbetsförmedlingens bedömning är att utbildade frisörer möts av en mindre god arbetsmarknad men att det finns öppningar för arbete. Möjligheten till arbete varie-rar mellan regionerna och störst chanser till arbete finns på större orter.

En kort sammanfattning blir då att många utbildar sig för yrket, några frisörutbildade får jobb, några väljer att jobba med annat och lämnar yrket. Ganska många blir arbetslösa och kommer att möta en ryckig och utifrånstyrd arbetsmarknad. Men hur många är egentligen arbetslösa?

3.6.2. AF statistik över arbetslösa frisörer

I den statistik jag fått från Arbetsförmedlingens statistikenhet (bilagorna 2-5) kan man se att antalet inskrivna på arbetsförmedlingen som söker arbete inom ”frisör spannet” (är kod ssyk 5141) stadigt minskat.

Om man ser till alla de som var inskrivna på AF (bilaga 2) och som i sitt första val sökte jobb inom ssyk 5141, gick de inskrivna ned från att vara 2047 st år 2006 i augusti, till att bli 1637 samma månad år 2007, för att slutligt bli 1656 i år i augusti.

Av dess är det varje år ungefär 400 som söker frisörjobb fastän de inte har utbildning för det, men cirka 300 av dem har i alla fall erfarenhet..

Ungefär 200 av den totala gruppen sökande i (ssyk 5141) uppger att de har utbildning (det är dock inte kontrollerat att de verkligen har det) men att de inte har erfarenhet. Cirka hälften av dessa är varje år personer mellan 16 och 24 år.

I (bilaga 3) kan man se att personer under 25 år är inskrivna (i riket) på arbetsför-medlingen ungefär hälften så lång tid som de inskrivna i stort. Detta beror (enligt min källa på arbetsförmedlingen statistik) på att ungdomar flyttas över i olika projekt, för att de inte skall gå länge som inskrivna på arbetsförmedlingen.

Av dem som man registrerat som heltidsarbetslösa (i riket) på Arbetsförmedlingen (inom området ssyk 5141) (se bilaga 2) kan man se att antalet gått nedåt, från att ha varit 831 år 2006 i augusti, till att bli 557 samma månad år 2007, samt 588 i augusti år 2008. Av dessa hade 673 utbildning år 2006, 447 hade utbildning år 2007 och 441 hade ut-bildning år 2008 i augusti. Om jag tar fram dem som därav saknar erfarenhet så är det 110 personer år 2006, 78 personer år 2007, samt 94 personer i år i augusti. Samtliga sökanden är under 44år (se bilaga 4).

I (bilaga 5) kan man se att det är i åldergruppen 25-34 år som den största gruppen ar-betslösa finns tätt följd av gruppen 16-24 samt 35-44.

3.6.3. Frisörföretagarna

Frisörföretagarna skriver i en debattartikel (från 2007-08-27)

Unga utbildas till arbetslöshet

Frisörelever utbildas till arbetslöshet eller svartjobb. Det är den krassa verkligheten för många ungdomar som i dag utbildar sig till sitt drömyrke. Skolpolitikerna och privata frisörskolor måste ta sitt ansvar genom att begränsa antalet utbildningsplat-ser.

Tjugo miljoner. Så stor skulle Sveriges befolkning behöva vara för att alla Sveriges 20 000 frisörer skulle ha full sysselsättning. Många som inte lyckas få jobb som frisör tvingas byta yrke. Andra klipper svart eftersom det är svårt att få verksam-heten att gå runt, vilket leder till minskade skatteinkomster för Staten.

Grundproblemet ligger i antalet utbildningsplatser. Mer än 2000 personer påbörjar någon form av frisörutbildning årligen. Branschens behov av färdiga frisörer med Gesällbrev ligger runt 400-500 per år. (Frisörföretagarnas hemsida)

Efter att ha läst detta får man känslan av att arbetslösheten är enorm, bara en knapp fjär-dedel av de nyutbildade kan få jobb. Om det är så och skolpolitikerna verkligen bär en stor del av ansvaret, varför reagerar de då inte? Kanske står svaret att finna hos de sko-lor som styrs av skolpolitikerna!

3.6.4. Utbildningsanordnarna (skolorna)

Om arbetslösheten inom yrket är så enorm som frisörföretagarna indirekt påstår, borde väl skolorna informera om det. Jag sökte på Gymnasieguiden efter hemsidor till gymna-sieskolor som har hantverksprogrammet med inriktning frisör, men kunde inte hitta en enda skola som uttalat sig negativt om chanserna att få jobb efter avslutad utbildning. Istället informerade de om andra saker som: Idag finns goda chanser att få jobb, men viljan, skickligheten och ambitionen avgör hur långt du kan nå i branschen. Undervis-ningen är praktisk, man har utbyte med andra länders skolor, samverkan mellan kärn-ämne och karaktärskärn-ämne ger helhet i utbildningen, du får utveckla din stil och form-känsla, för att arbeta som frisör behöver du socialkompetens, vara kreativ, mode och serviceinriktad. Det är viktigt att du är stresstålig och noggrann, samt att du är i bra

kondition så att du inte får problem med ryggen. Du kommer att ha daglig kontakt med vatten och kemikalier, om du har anlag för astma och allergi är det viktigt att du kontak-tar din studie- och yrkesvägledare. (Material hämtat från Almåsgymnasiet i Borås, Bur-gårdens utbildningscentrum i Göteborg, Bäckadals gymnasiet i Jönköping och Kungsmadskolan i Växjös hemsidor)

Det fanns ingen skillnad mellan hur kommunala skolor eller friskolor beskrev framti-den. Däremot hade friskolan John Bauer gymnasiet en ”NV väg” inlagt som ett valbart paket i poängplanen. (www.johnbauer.nu)

Chanserna att få jobb inom frisörbranschen beskrivs av arbetsförmedlingen och frisörfö-retagarna som små, men skolorna informerar inte om det på sina hemsidor. Vad säger lagstiftningen om elevers rättigheter att få hjälp att reda i vad som är fakta, information eller reklam.

3.7. Lagstiftarens intentioner inför elevens väljande

I dagens läroplan för grundskolan, Lpo 94, står följande att läsa om det som kan hänfö-ras till området skola, arbete och omvärld

Skolan skall sträva efter att varje elev

• inhämtar tillräckliga kunskaper och erfarenheter för att

- kunna granska olika valmöjligheter och ta ställning till frågor som rör den egna framtiden,

- få en inblick i närsamhället och dess arbets-, förenings- och kulturliv och - få kännedom om möjligheter till fortsatt utbildning i Sverige och i andra länder.

Alla som arbetar i skolan skall

• verka för att utveckla kontakter med kultur och arbetsliv, föreningsliv samt andra verksamheter utanför skolan som kan berika den som en lärande miljö och

• medverka till att utveckla kontakter med mottagande skolor samt med organisat-ioner, företag och andra som kan bidra till att berika skolans verksamhet och för-ankra den i det omgivande samhället.

Studie- och yrkesvägledaren, eller den personal som fullgör motsvarande uppgif-ter, skall

• informera och vägleda eleverna inför den fortsatta utbildningen och yrkesinrikt-ningen och därvid särskilt uppmärksamma möjligheterna för elever med funktions-hinder och

• vara till stöd för den övriga personalens studie- och yrkesorienterande insatser. (Lärarnas riksförbund 2006, s. 24)

Vi som arbetar inom skolan måste alltså ses som viktiga för att eleven skall klara av att bli medveten om sina styrkor, svagheter, sina intressen, fysiska eller psykiska hinder, hur omvärlden ser ut, vilka utbildningar som finns, vad som skiljer dem åt, var de är belägna, samt understödja elevens förmåga att göra val.

Regeringsutredaren skriver i SOU-rapporten Välja fritt och välja rätt att, samhället till-handahåller gymnasie- och högskoleutbildningar därför att det är viktigt att arbetsgivare skall kunna finna lämplig arbetskraft. Utan det kan inte ekonomisk tillväxt uppnås. Kortsiktigt kan man lösa problemen med fel utbildad arbetskraft genom geografisk rör-lighet, men långsiktigt är det viktigt att individer väljer ”rätt” utbildning. Det är också viktigt att samhället kan tillhandahålla ”all den information som gör det möjligt för in-divider att fatta informerade beslut”. (SOU 2008:69, s. 9)

Regeringen vill vidare ”ha ett utbildningssystem som minskar förekomsten av felaktiga utbildningsbeslut” (SOU 2008:69, s.10) och man vill att alla personer som har förutsätt-ningarna att läsa vidare skall göra det. Ett problem som regeringen brottas med är den sociala snedrekryteringen till högskolan, ett sätt att komma ur den är att öka studiebi-draget men den reformen ”skulle dock leda till att individer med sämre förkunskaper attraheras till högre utbildning vilket potentiellt skulle minska effektiviteten i utbild-ningen”. (SOU 2008:69, ss. 12-14) Något lätt svar på hur man skall komma tillrätta med snedrekryteringen finns inte.

Ett problem som är intimt sammankopplat med den sociala snedrekryteringen är att den studievägledning och yrkesorientering som bedrivs i dag är mycket bristfällig: både kvalitativt men också kvantitetsmässigt. I en undersökning gjord av Skolver-ket 1995 finner man att elever från socialgrupp ett i större utsträckning får hjälp av sina föräldrar vid valet av utbildning än elever från socialgrupp tre. Den omvända relationen gäller stöd från skolans vägledare, dvs. elever från socialgrupp tre är mer beroende av stöd från dessa. I samma studie nämns att 60–70 procent av eleverna säger att lärarna aldrig (eller endast någon enstaka gång) under läsåret haft någon studie- eller yrkesorientering i undervisningen. För att elever/studenter ska kunna fatta beslut om inriktning och längd på sin utbildning samt om lärosäte är det vik-tigt att det finns lättillgänglig information om utbildning och arbetsliv, att eleverna får stöd att hitta denna information och att det ges möjlighet att diskutera och ana-lysera uppgifterna. Det senare är speciellt viktigt för elever från studieovana mil-jöer. Studie- och yrkesorientering bör göras till ett naturligt inslag i undervisning och inte endast förekomma i samband med val till gymnasium och/eller val till högre utbildning. Detta vore bra utifrån flera aspekter men kanske främst som ett sätt att öka elevers motivation i skolarbetet. För närvarande saknas lättillgänglig in-formation om förväntade utfall av diverse utbildningsval. Dessa utfall skulle kunna vara inkomster, löner och arbetslöshet, och skulle t.ex. kunna redovisas, och årligt uppdateras, på Högskoleverkets eller Skolverkets hemsidor.

(SOU 2008:69, ss. 16-17) som i sin tur hämtat material från 9 SOU 2001:45, Skol-verket [2005], SkolSkol-verket [2007] och Diehl, J. [2006]. Samt Dresch, J & Loven A (2003)

Det framgår ur ovan att det är viktigt för alla som vill utbilda sig att kunna skilja mellan reklam och vederhäftig information, samt att man i allmänhet behöver någon att reso-nera med för att finna sin framkomliga väg.

Helt klart är också att alla i samhället helst vill komma undan den extrakostnad, som kompetenskomplettering på grund av felval ger.

kostsamt, denna kostnad består av den monetära kostnaden för och av obehaget i samband med arbetslöshet, men också av andra indirekta kostnader förknippade med omskolning. Eftersom utbildning tar tid och strukturomvandlingen är snabb är det svårt för samhället att direkt styra individerna att välja rätt utbildning. Det är dock viktigt att individer har möjlighet att fatta informerade beslut. (SOU 2008:69, s. 21)

3.8. Vilken utbildningsform ger lättast anställning

Cangemark (2007) har i sin uppsats ställt sig denna fråga och kommit fram till att det finns kvalitetsskillnader mellan gymnasieutbildningar och privatskolornas betalutbild-ningar.

Det som talar för privatskolorna är att elever därifrån upplevs som mer mogna och att de har mer hunger och motivation för att lära sig yrket, i allmänhet har de lättare med den sociala kontakten med kunden. Man tror att detta hänger ihop med att eleverna där är äldre samt att de betalt sin utbildning med egna pengar. (Cangemark 2007, ss. 23-35) De gymnasialt utbildade eleverna anses dock ha bättre teoretiska kunskaper med sig. I den mån gymnasieskolorna finner APU-platser för sina elever är detta en mycket bra utbildningsform för en intresserad elev, som har lätt för att ta socialkontakt. (Cange-mark 2007, ss. 23-35)

I uppsatsen visar det sig att de frisörutbildade från gymnasiet har med sig sämre kun-skaper idag än vad de hade innan 1995 (då programskolan för gymnasiet infördes) en möjlig förklaring tros vara att eleverna genomgår alltför få timmar i hantverksteknik. Frisörbranschen efterfrågar välutbildade elever, teori anses inte kunna ersätta den kom-petens som ges genom tyst kunskap och delaktighet i den speciella sociala miljön, som en frisörsalong utgör. (Cangemark 2007, ss. 23-35)

I Cangemarks (2007) undersökning kan man inte se att en viss utbildningsform klart skulle föredras framför en annan då det är dags att anställa en frisör. Författaren kom dock fram till att det mesta talar för att frisersalongen väljer en privatutbildad elev

ef-tersom de har en mer serviceinriktad attityd. Men i det material som hon presenterat i sin uppsats framgår också av svaren, att det är just frisörelevens inställning och service-attityd som är viktigast vid en anställning, det gör att en gymnasieutbildad elev som brinner för frisöryrket har lika lätt för att få jobb som den som kommer från privatsko-lan. (Cangemark 2007, ss. 23-35)

Cangemark (2007) skriver som en passus i sin reflektion ”Vi kanske endast bör ha en avgiftsbelagd frisörutbildning i Sverige!”. (s. 31) men där stannar Cangemark, hon ger oss ingen framtida rekommendation.

3.9. Vilka får lov att starta gymnasieutbildningar

I och med skolreformen 1992, då skolpengssystemet infördes och den så kallade när-hetsprincipen avskaffades, skapades förutsättningar för grund- och gymnasieskolan att bli marknadsorienterad. (Prochazka & Bergström 2007, s. 16)

Regeringsutredaren skriver i SOU-rapporten framtidsvägen en reformerad gymnasie-skola att:

För att en enskild huvudman ska kunna få rätt till bidrag för en gymnasieutbildning krävs att Skolverket finner att skolan och utbildningen uppfyller givna krav samt att godkännandet av utbildningen inte innebär påtagliga negativa följder för skol-verksamheten i kommunen. Om skolan inte längre uppfyller kraven kan skolans rätt till bidrag dras in. Det är dock ovanligt att en fristående skola blir av med sin rätt till bidrag

En fristående skola ska ge utbildning som ger kunskaper som till art och nivå vä-sentligen svarar mot de kunskaper som gymnasieskolan (inom det offentliga skol-väsendet) ska förmedla på nationella eller specialutformade program. Kärnämnen ska ingå i utbildningen (SOU 2008:27 s. 290)

3.10. Problem förknippade med valfrihet

3.10.1. Skolan i stort

Regeringen skriver i SOU-rapporten framtidsvägen en reformerad gymnasieskola att:

Dimensioneringen av dagens gymnasieskola bygger på att utbudet av nationella program och inriktningar ska anpassas efter elevernas önskemål. Detta är en viktig princip som dock inte är helt oproblematisk. Den innebär att vissa program och in-riktningar blir översökta. Ett sådant exempel är frisörutbildningen. Eftersom utbu-det anpassas efter elevernas önskemål är utbu-det inte säkert att dimensioneringen stämmer överens med arbetslivets behov av arbetskraft. Samtidigt anser jag att det är positivt att elever får välja efter intresse. Därigenom kan deras motivation och förutsättningar att slutföra utbildningen öka. Viktiga val är program och inriktning men också val av skola där det är aktuellt. Liksom det i dagens gymnasieskola finns stora valmöjligheter för elever finns det en stor flexibilitet för skolor att profi-lera sin utbildning. Jag anser dock att denna flexibilitet och elevernas valmöjlighet-er i dag har lett för långt. Systemet har blivit svårt att övvalmöjlighet-erblicka och det är mycket kostnadsdrivande. Elever får inte heller alltid sina val tillgodosedda, dvs. de före-speglade valmöjligheterna genomförs inte alltid i realiteten. Det finns också en risk att elever lockas att välja studievägar och kurser som inte leder till anställningsbar-het eller god förberedelse för vidare högskolestudier. Med en förändrad demografi där antalet elever minskar kan de negativa effekterna av den stora flexibiliteten och de stora valmöjligheterna ytterligare förstärkas. En slutsats av dagens system med stora valmöjligheter och en omfattande lokal frihet är att likvärdigheten brister. Det behöver finnas en balans mellan flexibilitet och valmöjlighet kontra likvärdighet och tydlighet. (SOU 2008:27 s. 266)

3.10.2. Skolor som utbildar för frisöryrket

Cangemark skriver i sin uppsats att, alla hon intervjuat hyser oro över att det idag utbil-das alldeles för många frisörer. Enligt de utfrågade beror det på att det finns ett vinstin-tresse hos skolorna, detta gäller såväl privat utbildning som gymnasieutbildningar. ”Idag tar inte skolorna ansvar för slututbildning av frisöreleverna och det praktiska

lä-randet har minskat. Mästare- och lärlingsförhållande och den tysta kunskapen kan inte förmedlas om inte APU-platser finns.” (Cangemark 2007, s. 34)

3.11. Hur många är anställda som frisör i Sverige

Enligt SCB, (2006, s. 15) var totalt 9500 personer (som är mellan 16-64 år) anställda som frisörer år 2006. Av de anställda anses 77 % vara kvinnor och 23 % vara män.

4. Metod

4.1. Explorativ ansats

Som syfte för undersökningen har jag ställt fyra frågor: Hur rekryteras ungdomar till frisöryrket i Sverige för närvarande? Vilka alternativa sätt skulle kunna användas för att rekrytera ungdomar till frisöryrket? Hur ser arbetsmarknaden ut? Samt Vilka samhälls-effekter skapas av att det krävs höga antagningspoäng för att ta sig in på frisörprogram-met? Det visade sig att dessa frågeställningar inte varit föremål för forskning, men jag hittade en rapport skriven av Cangemark (2007) som belyser skillnader och likheter mellan gymnasieutbildningar och betalutbildningar, den rapporten försöker också ta reda på vilket utbildningssätt som lättast leder till frisörjobb. Jag hittade också en rap-port av Lindsköld (1997) som beskriver frisöryrkets historia.

Jag fann således att det fanns luckor i kunskapen kring mina frågeställningar därför kom undersökningen att bli utforskande. Utforskande undersökningar kallas enligt Patel & Davidson (1994) explorativa, det främsta syftet med explorativa undersökningar är att inhämta så mycket kunskap som möjligt om ett bestämt problemområde. Det innebär att man strävar efter att belysa problemområdet allsidigt och för att kunna belysa ämnet allsidigt använder man sig ofta av olika insamlingstekniker. (Patel & Davidson 1994, s. 11)

4.2. Urval

Eftersom det inte går att finna ett lättillgängligt, allsidigt belyst eller värderingsfritt in-formationsmaterial om alla de frisörutbildningar som finns och mitt mål är att få en så bred täckning/spridning av erfarenheter och uppfattningar på området som det bara är möjligt. Har jag samlat och beskrivit det skrivna material som finns, därav en bred bak-grund.

Merparten av det skrivna material som handlar om frisöryrket och som ligger i bak-grunden har jag hittat på officiella hemsidor, dessa hemsidor drivs av organisationer som har ett ekonomiskt intresse kopplat till den information de tillhandahåller (delar av materialet är därför att betrakta som reklam).

När jag läste igenom bakgrundsmaterialet kunde jag se att det råder divergens på områ-det, jag kände mig därför föranledd att genomföra intervjuer med informanter som re-presenterar olika aktörer, för att söka utökad kunskap samt åsikter om de vinklingar av ämnet som inte tidigare belysts i tillgänglig litteratur.

Min ambition har varit att få med så många vinklar som möjligt, jag har därför medvetet valt ut företrädare som kan ge olika synvinklar på vägarna till frisörbranschen T.ex. företrädare för frisörföretagarna, facket (handelsanställdas förbund), företrädare för frisörgymnasieskolor (där en var friskola och en var kommunalskola) därtill en företrä-dare för en betalskola. Det samma har gällt för synvinklarna på jobbmöjligheter inom frisör branschen där jag även lagt till prognosmakare från arbetsförmedlingen. Jag har också tagit kontakt med statistikavdelningen på Arbetsförmedlingen, för att få tillgång till deras (internt använda) insamlade statistik om inskrivna. Likaså har jag varit i kon-takt med intagningskansliet på FG-intag för att få statistik om intagningspoäng till frisörprogrammet. Statistiken från SCB är officiell.

4.3. Genomförande

De personer jag velat intervjua bor och vistas på orter och i miljöer, som gör att de är omöjliga för mig att få tag på dem på annat sätt än genom telefonsamtal.

Ryen (2004, s. 77) rekommenderar inte att man genomför kvalitativa intervjuer per tele-fon, hon anser att möjligheten till djup försvinner över teletele-fon, som jag förstår det

för-området så väl.. Jag valde därför att genomföra intervjuer per telefon med personer som kan ämnet väl, för mig var rik kunskap viktigare än relationsdjup. Jag gjorde beräkning-en att ämnet inte är att betrakta som personligt känsligt, varför riskberäkning-en för att någon skulle ljuga torde vara begränsad. Ryen (2004, ss. 194-218) tar upp möjligheten att göra en E-post intervju, den beskrivs som en metod som kan fungera. Jag ställer mig då frå-gan om inte möjligheten att skyla över och ljuga är än större med e-post metoden än med intervjuer per telefon. Jag tror att E-post inbjuder till distans och eftertänksamhet, den som ser sina tankar och åsikter nedskrivna borde ha en större fallenhet att ändar dem till att bli mer gramattiskt och ideologiskt riktiga. Några intervjupersoner kommen-terade intervjusättet och sa att de tyckte att det var ett smart sätt att spar energi (miljön) samt tid, ingen ställde sig negativ.

Till min hjälp under intervjuerna har jag haft en Intervjuguide (bilaga 6) som jag använt som minnesstöd i de fall jag behövt det, därmed har jag gjort halvstrukturerade inter-vjuer. Jag har också använt mig av en diktafon med inbyggd mikrofon i en öronsnäcka, vilket medfört att jag kunnat genomföra intervjun per telefon men ändå fått med så väl min fråga som respondentens svar på samma band. Intervjuerna finns i dag inspelade på diktafon, jag började med att skriva ut intervjuerna ordagrant (transkribera) men fick lov att släppa det tillvägagångssättet, på grund av utrymmes och tidsbrist. Normalintervjun har varit en dryg timma lång och jag har gjort sex intervjuer. Den första intervjun blev då den var utskriven 28 sidor lång, vilket gav att konceptet blev ogörligt. Intervjuerna har i stället sammanfattats, i resultatet redovisas ibland raka citat ibland sammanfatt-ningar.

För att få ett jämförligt resultat hade jag valt att utföra telefonintervjuer även med inter-vjupersoner som jag haft geografiskt nära till. Detta gjorde jag för att förutsättningarna skulle bli dem samma för alla intervjuer. Jag fick dock problem kring en intervjuperson (Fredrik) som tvunget ville göra intervjun på sin arbetsplats, detta i syfte att visa mig sin verksamhet. Efter moget övervägande valde jag att göra intervjun på plats, personen ville inte gå med på en intervju om jag inte kom dit och infallsvinkeln som han skulle kunna bidra med ville jag inte missa. Det innebär att inte alla intervjuer gjorts på samma premisser, en sticker ut. Jag spelade ändå in intervjun på diktafonen och jag har försökt att inte beskriva eller tolka denna intervju på annat sätt än de andra.

Jag har varit i kontakt med samtliga mina intervjupersoner minst två gånger, jag har presenterat mig och berättat vad jag håller på med, samt varför jag söker dem och bokat intervjutid. Därefter har jag igen (i samband med intervjun) berättat om förutsättningar-na ännu en gång, jag har där utgått strikt från den presentation jag skrivit in i min inter-vjuguide för att jag inte skulle missa någonting. En intervjuperson kunde jag inte få tag i på annat sätt än genom hans telefonsvarare, så jag beskrev mitt projekt på hans telefon-svarare och han ringde sedan upp mig så vi kunde genomföra intervjun.

I de flesta fall har den jag intervjuat haft mycket att säga om ämnet redan då jag ringde upp för att presentera mig. I de fall intervjupersonen presenterat infallsvinklar under introduktionssamtalet som de sedan inte tagit upp under intervjun, har jag skrivit in och markerat det som ”muntligkälla”.

Jag har valt att kalla så väl intervjuade kvinnor som män vid fingerade mansnamn i al-fabetiskordning.

4.5. Avgränsningar

För att ta reda på vad de gymnasieutbildade frisöreleverna sysselsatte sig med två år efter examen, hade jag först tänkt göra en kvantitativ telefonintervju, till samtliga elever som gått ur frisör programmet i Uddevalla år 2006, men min mentor framhärdade att det var en för liten population. Jag hade kunnat göra en total mätning av sysselsättningsom-rådet för alla studenter som gått ur hantverksprogrammet 2006 i Sverige, men det räckte inte min tid till. Jag hade också kunnat välja att fråga elever från fler avgångsklasser vad de idag sysselsätter sig med, men då hade jag kunnat få problem med svarsfrekvensen, eftersom ungdomar byter adress ganska frekvent (i alla fall gör mina egna ungdomar och deras vänner det). För att få fler influenser hade det varit möjligt att tillfråga före-trädare för andra branscher inom yrkesprogrammen och då särskilt inom

hantverkspro-eleven efter avslutad utbildning fått arbete inom den näring som de utbildade sig för eller har de blivit tvungna att kompetens komplettera för att ta sig vidare). Länge över-vägde jag möjligheten att använda en fenomenografisk tolkningsmetod inför intervju-undersökningen, den hade kunnat ge fler och djupare bilder av ”upplevelsen av” den höga intagningspoängen. (Larsson 1986, ss. 12-13) samt (Uljens 1989, ss. 10-12) Men metoden beskrivs som svår, det finns en överhängande risk att man istället återger ”åsikten om” och då faller hela forskningen. Om metoden varit lättare, vi haft utbildning på den och inte så många utbildningspoäng hängt på detta arbete hade jag gärna prövat metoden ändå.

4.6. Validitet

Validitet är ett sätt att mäta/skatta om forskaren tar reda på det som är relevant i sam-manhanget, dvs. rätt saker, det som är giltigt i en viss situation för en viss population, samt om forskaren frågar om sådant som kan ge svar på hennes syfte. I kvalitativa stu-dier står validitet för inre validitet (trovärdighet) samt yttre validitet (överförbarhet).

Den inre validiteten säkras om jag beskriver min förförståelse, min bakgrund,

utbild-ning och erfarenheter som jag har. Jag måste också beskriva hur datainsamlingen gjorts (helst i detalj), jag måste beskriva hur informanten i studien har valts ut, samt ge en ganska detaljerad beskrivning om hur jag gjort analysen (vad visade sig med en gång i materialet och vad är mina tolkningar). Jag bör också ge informanten möjlighet att läsa utskriften av vårt samtal så att han kan förtydliga sig eller påpeka missuppfattningar, har jag kunskaper nog skall jag försöka triangulera materialet (innebär att jag försöker se på materialet/problemet ur flera synvinklar, kanske genom att intervjua ännu någon eller be en annan forskare att titta på mitt material, kanske kan man komma fram till ett annat resultat om man utgår från ett annat teoretiskperspektiv).

Den yttre validiteten kan jag försöka att skapa genom att jag inbjudit läsaren till att följa

min process, hur jag fått tag i mitt material osv. det är sedan upp till läsaren att skapa sig en uppfattning om det material jag fått fram är generaliserbart.

(Ryen 2004, ss. 136-153) (Patel & Davidson 1994, ss. 84-86) samt (Thurén 2007, ss. 26-27)

Jag är ganska noggrann i mitt skrivande, jag har svårt att tro att det finns omständigheter som jag inte redogjort för, så den inre validiteten kan nog anses vara säkrad. Jag har visserligen inte låtit alla intervjuade läsa igenom sitt material, för det räckte inte tiden till, men jag har i alla fall försökt att få ämnet för uppsatsen belyst från många håll. Ge-nom att jag valt intervjupersoner som har till uppgift att veta något om ämnet, borde det material jag fått fram kunna vara generaliserbart. Det man kan klaga på är att jag ju inte lyckats hitta företrädare för samtliga skolformer, möjligen skulle dessa kunnat ha nya perspektiv att ge på ämnet.

4.7. Reliabilitet

Reliabilitet innebär att forskaren mätt på ett tillförlitligt sätt (rätt sätt, inte fuskat/slarvat,

är pålitligt). I en kvalitativ metod är det viktigt att den tekniska utrustningen fungerat på ett bra sätt (så att man kan höra vad som frågas och vad som svaras) det är också av vikt att den som forskar är bra på att göra observationer eller intervjuer (det är svårt att i ef-terhand beskriva/kontrollera), det är också viktigt att forskaren kan vara följsam mot de data hon fått (så att inte de data man fått tidigt i datainsamlingen påverkat den följande datainsamlingen), det är också viktigt att den forskaren fått handledning av har ett gott rykte (en som sätter ära på att göra saker rätt och som talar om och inte ger sig om jag inte gör rätt). (Ryen 2004, ss. 136-153) (Patel & Davidson 1994, ss. 86-88) (Trost 2007, ss. 64-66) samt (Thurén 2007, ss.26-27)

I mitt fall har reliabiliteten påverkats negativt på tre sätt. Bertil pratade väldigt tyst och han påstod att han hade fel på sin telefon, dessutom var han väldigt tillbakadragen som person, han svarade enbart på tilltal och då väldigt tyst. David å andra sidan hade ett eget projekt under vårt samtal, det gjorde att han sällan svarade direkt på frågor. Jag upplevde att Davids mål var att framhålla vikten av kollektivavtal, vi diskuterade alla de frågor och frågeställningar som jag fört med alla andra företrädare, men inte just i den

med bästa vilja i världen säga att det var jag som ledde denna intervju, den liknar mer en partiledardebatt inför valet. Men med hjälp av följdfrågor och envishet lyckades jag få alla mina frågor belysta, om än inte så sammanhängande som jag hade önskat. Mycket av det inspelade materialet gå inte att citera, därför att det inte kan betraktas som svar på den fråga som ställts. Fredrik vägrade att genomföra intervjun om jag inte besökte hans arbetsplats, det gör att jag lättare hade kunnat övertalas till en mer gynnande beskriv-ning av hans skolform eftersom den genomfördes face to face. Jag var medveten om problemet redan då jag tackade ja till att göra intervjun, därför tror jag att jag kunnat hantera den risken.

4.8. Etik

Forsknings kravet, säger i korthet att forskning är viktig och nödvändig för individ- och samhällsutvecklingen, forskningen skall bedrivas/inriktas på viktiga frågor och den skall hålla hög kvalitet. Forskningen skall utveckla redan kända kunskaper och den skall förbättra forskningsmetoderna.

När man bedriver forskning måste man dock förhålla sig till individskyddskravet, som innebär att forskaren skall skydda individen mot otillbörlig insyn i individens livsförhål-landen, individen får heller inte utsättas för fysisk eller psykisk skada, förödmjukelse eller kränkning.

Individskyddskravet kan delas i fyra allmänna huvudkrav:

1. Informationskravet, forskaren skall ha informerat uppgiftslämnaren om syftet med det insamlade materialet, samt de villkor som gäller för uppgiftslämnarens deltagande, samt att deltagande är frivilligt och att uppgiftslämnaren kan avbryta sin medverkan när han vill. Det finns vissa tillfällen då det inte är så bra att in-formera uppgiftslämnaren i förväg men då skall information lämnas efter att uppgiften samlats in.

2. Samtyckeskravet, en deltagare har rätt att själv bestämma om han/hon vill med-verka i en undersökning. I de fall den undersökta personen är under 15 år bör man även be om förälderns/vårdnadshavarens samtycke. Det finns omständig-heter där man kanske inte skall be om samtycke och det är i fall där samtycke

bl.a. kan återuppväcka en genomarbetad kris/trauma, röja tidigare kriminalitet eller sjukdom. Den som inte vill delta i en undersökning skall ha rätten att slippa, även om personen redan varit med och påbörjat sitt deltagande. Ingen får lov att tvinga eller utöva påtryckning för att deltagare skall delta.

3. Konfidentialitetskravet, enskilda personers identitet skall inte kunna röjas. 4. Nyttjandekravet, uppgifter som samlats in som rör enskilda personer får enbart

användas för forskningsändamål, inte för kommersiellt bruk eller liknande. Såd-ana uppgifter får heller inte användas som underlag för beslut eller åtgärder som påverkar den enskilde om han inte medgivit det.

Vare sig forskningskravet eller individkravet kan ses som absoluta krav. Ibland är den kunskap som (genom kraven) göms viktigare än de negativa konsekvenser som kommer av att t.ex. källan röjs. Forskaren måste dock räkna in både kortsiktiga och långsiktiga konsekvenser för personen, innan ett sådant beslut tas. (Samtliga de fakta jag ovan an-givit under etik, kommer från Vetenskapsrådet u.å.)

I den här forskningsrapporten har jag försökt att förhålla mig till forskningskravet, det har bitvis varit svårt, därför att delar av den information som redan finns i ämnet är ned-tecknad av personer som i allmänhet har ett vinstintresse kopplat till den information de lämnat.

I de fall det gått att hämta informationen från forsknings- eller regeringsrapporter har forsknings kravet inte inneburit problem.

Individskyddskraven har varit lätta att uppfylla, jag har direkt informerat om vem jag är, varför jag hör av mig till dem, att jag spelar in vårt samtal på band, att jag garanterar dem anonymitet, att de kan avstå från att medverka, samt hur insamlat material skall användas.

5. Resultat samt analys

Sammanfattade citat ligger som bilaga 7, i vissa fall har jag plockat raka citat ur mitt grundmaterial, men mer ofta har jag försökt att sammanfatta kärnan i intervjupersonens redogörelse.

5.1. Hur rekryteras ungdomar till frisöryrket för närvarande?

5.1.1. Gemensamt för HV-programmen med inriktning frisör på gymnasieskola

Gymnasieprogrammets karakteristika

De gymnasiala utbildningarna ser till att du som elev får med dig den utbildning du be-höver för att klara av arbetet som frisör enligt David. Det är också en utbildningsform som har förändrats ganska mycket på de senaste 40 åren enligt Cangemark (2007), från att ha varit en tvåårig yrkesskola som skilde på herr och damfrisörer (utbildningen kräv-de därefter ett års praktik innan man fick ansöka om att få göra gesällprovet) ombilda-des utbildningen 1981 så att man som elev på samma tid skulle utbildas till både dam och herrfrisör (ökade på utbildningsinnehållet) praktikkravet behölls på samma nivå som det varit innan. 1995 gick programmet in under hantverksprogrammet, utbildnings-tiden ökades då till tre år (kärnämnen infördes med 40 veckor) men karaktärsämnets upplägg ändrades, eleven skulle fortfarande läsa 80 veckor karaktärsämne men 15 veck-or av dem blev APU, det ettåriga praktikkravet togs först bveck-ort. För att återinföras 1998 Cangemark (2007). I januari i år togs det ettåriga praktikkravet bort på nytt. Eleven kan numera söka till frisörföretagarnas kvalitetsprov ”Gesällprovet” direkt efter avslutad gymnasieutbildning (Frisörföretagarnas samt Handelsanställdas förbunds hemsidor). Som jag har förstått det föreligger det en intressekonflikt mellan frisör företagarför-eningen och gymnasieskolorna och den härrör från tiden då programgymnasiet bildades (1995) frisörföretagarna fick se ”sitt” praktiska utbildningsinnehåll krympa på gymnasi-eutbildningen till förmån för kärnämnen och högskolebehörighet. Frisörföretagarna

för-väntades ta emot gymnasiets elever på APU. Samtidigt fick inte gymnasieeleverna med sig så pass mycket kunskaper från programgymnasiet att de klarade av frisörernas kvali-tetstest ”Gesällprovet”. Frisörföretagarna fick då ta sig en diskussion med frisörfacket och det bestämdes (1998) att den som genomgått frisörprogrammet skulle räknas som obehörig frisör, därmed var elever som gått ur frisörprogrammet inte att räkna som slut-utbildade. För att en gymnasieelev skulle vara berättigad att söka till gesällprovet, måste hon ha fått och genomgått en anställning under ett år som obehörig frisör. En obehörig frisör tjänar ~12300/månaden, visserligen ca 5000:- mindre än en behörig frisör men med den skillnaden att den obehöriga frisören inte har med sig någon kundstock och inte har den erfarnes tempo eller förtrogenhetskunskap. Elever från gymnasieskolan är inte anställningsbara (Fredrik). Som jag förstår det åsyftar Fredrik på att gymnasieele-ven har lite praktisk erfarenhet men skall ändå anställas till en ganska hög lön.

Om gymnasieutbildningen skärs ned i enbart frisörtekniktimmar (studiebesöken är då borträknade) så gör gymnasieeleven i bästa fall 900-1100 timmar totalt i ämnet i skolan, det vanligaste är att de i verkligheten gör färre timmar därför att mycket tid går åt till att plocka fram material samt till att plocka undan sitt material (Fredrik). Frisörföretagarna hade i en undersökning jämfört hur många timmar elever la ner på frisörteknik och kommit fram till att en gymnasieelev lägger 1350 timmar, medan en trainee elev fick lägga 6000 timmar (Cesar). En fråga infinner sig för mig, är frisörlärare så mycket bättre på att lära ut, att de kan uppväga oddsen 1½ mot 6? På gymnasiet har därtill en lärare 16-20 elever (Fredrik) mot traineelärarens en till en situation.

Cangemark fann att gymnasieutbildad ungdom hade bättre teoretiska kunskaper än beta-leleven, kan det bero på gymnasieelevens bättre förutsättningar att lära in (de höra bety-gen ger väl sådana indikationer) eller beror det på gymnasielärarens bättre förutsätt-ningar att lära ut.

ligt att det finns en uppsättning teknikböcker på alla frisersalonger det har jag inte frågat om. Men det verkar angeläget för yrket att det finns tekniklitteratur att rådfråga.

Grund förutsättningar för APU på salong

För att upprätthålla samarbete och få ta del av den senaste tekniken/kunskapen har sko-lorna yrkesråd, yrkesråd är ett krav för de kommunala skosko-lorna samt önskvärt för frisko-lorna. Yrkesrådet på frisörprogrammet består av företrädare för frisörföretagarna, fack-et, skolan/lärarna, eleverna och politiker (Adam). I yrkesrådet utbyts kunskaper och erfarenheter inom yrket, man ger både ris och ros, här talar också företagarna om hur många APU-platser de kan ställa upp med (Adam). Facket kräver att en APU-plats skall ha kollektivavtal och kollektivavtal tecknas enbart då företaget har någon anställd (Da-vid). Detta verkar göra att de företagare som ”hyr stol” inte kan ta emot en elev på APU om skolan har yrkesråd.

Kommunala skolor sköter i allmänhet sina yrkesråd (Adam, Cesar), detta medför i nor-malfallet att eleven kan komma ut på APU på en frisörsalong (Adam, Cesar), vilket bi-drar till att eleven får en inblick i hur frisörarbetet bedrivs (Adam, Cesar), de lär sig ar-betets oskrivna lagar (Adam), får jobba upp tempo (Cesar), lär känna personer som job-bar som frisörer och det ger dem ett kontaktnät inom branschen som de i de flesta fall har nytta av då de skall söka jobb (Cesar). De kommunala skolornas i allmänhet välskötta yrkesrådskontakter, genererar företagsförlagda APU-platser till eleven, detta gör att eleven får värdefulla kontakter.

De skolor som inte sköter sina yrkesråd, får problem med att få ut sina elever på APU hos företag som är medlemmar i frisörföretagarna (Adam). För företagarföreningen ogillar när skolor utbildar fler elever än vad företagarna känner att de kan ha nytta utav och har tid att lära upp (Cesar). Det verkar fungera som så att, när skolan inte håller sig med yrkesråd, kan företagarna inte vara med och påverka elevantalet eller utbildnings-innehållet och då verkar de heller inte vilja ta emot skolans elever för att utbilda dem på sina frisersalonger. Som jag förstått det sker denna utbildning (APU) i näringslivet utan ekonomisk ersättning från skolan.

Alla skolor har inte yrkesråd men facket har heller inte alltid representanter nog för att kunna vara representerade på alla skolor (David). I de fall skolan har långt till konkurre-rande skolor brukar eleverna ändå kunna komma ut på APU på frisersalonger som är knutna till kollektivavtal (Erik). Det verkar som att det först är när det råder konkurrens mellan skolor, som de skolor som inte har yrkesråd får svårigheter att få ut APU-eleven på frisersalong. Friskolor har mindre ofta Yrkesråd detta gör det svårare för dessa skolor att fina APU platser för sina elever (Adam, Cesar). Erik berättade att eleverna på hans friskola själva får söka reda på en APU-plats. Man kan se det på två sätt, eleven får träna sig i att söka jobb, eller skolan tar in elever på programmet men engagerar sig inte i att de skall få någon kontakt med arbetslivet.

Om skolan inte kan få ut sina elever på salong

I de fall skolan inte kan få ut sina elever på frisersalonger, så startar de en frisersalong på skolan (Cesar). Eleven jobbar då med kunder under lärarens överinseende (Cesar). Eleven får träna de moment de behöver för att klara av gesällprovet (Cesar). Den kritik som riktats mot skolförlagd APU är att eleven inte tränas i att klara av den autentiska miljön (stress, arbetskamrater i olika åldrar, osv.) det allvarligaste sägs vara att eleven inte får chansen att arbeta upp en kundkrets (Cesar). Kundkretsen är viktig för frisörer, för det är kunden som betalar lönen (Fredrik), utan kunder inga inkomster skulle man kunna säga. Den nyutbildade frisören får svårt att få anställning om han/hon inte har med sig någon upparbetad kundstock, i frisöryrket räcker det inte att ha utbildning och erfarenhet för sitt yrke (Cesar), utan en självbokande kundkrets, är frisören prisgiven att klara sig på strökunder s.k. drop in. När eleven inte kommer ut på frisersalonger, får de heller inte kontakt med erfarna frisörer som skulle kunna bli framtida arbetsgivare (Ce-sar).

Anställningsförfarande

frisörläraren som har kännedom om elevens existens och kapacitet. Det har framgått av dem jag intervjuat att frisörens personlighet (serviceminded och socialkompetens) är minst lika viktig för frisörens framgång som klippskicklighet (Erik, Fredrik). Det måste rimligen vara detta som gör att frisörer är så ovilliga att anställa en frisör som de inte känner, frisörer utan socialkompetens verkar inte få lika många kunder.

Elever som hade velat bli frisörer

Det krävs att eleven har höga betyg med sig från grundskolan (Adam, FG-intag), detta gör att riktigt frisörintresserade elever med lägre betyg stängs ute från denna gymnasie-utbildning. De blir istället tvungna att läsa något annat program på gymnasiet, ett pro-gram som de inte är så intresserade utav.

De höga intagningsbetygen stänger ute grabbar från utbildningen (Adam). Adam berät-tade att grabbar i allmänhet har/får lägre betygsgenomsnitt än tjejer och det gör att inte så många grabbar klarar av att ta sig in på just denna utbildning som ofta kräver minst VG i alla ämnen.

Elever som inte vill bli frisör

Hantverksprogrammet frisör förbereder för studier på högskola (grundläggande behö-righet). De elever som antas till programmet har höga betyg från grundskolan, de flesta eleverna är intresserade av att lära sig frisöryrket, men det finns elever som känner att de efter ett tag inte är så intresserade längre (Adam). Dessa elever väljer att läsa fler kärnämnen (Adam), på vissa friskolor finns det färdiga ingångar för att läsa fler kärn-ämnen (Erik, John Bauer). Yrkeslärare och frisörföretagare retar sig på elever som går på programmet men som inte är så intresserade av att bli frisörer (Adam). Gymnasiet utbildar varje år 1300 elever från frisörprogrammet men enbart ett fåtal (man vet inte säkert) söker till gesällprovet, ännu färre klarar av det (i våras då de nya reglerna bör-jade gälla sökte ~348 personer till provet ~122 klarade av det (Cesar)). Många gymnasi-eelever tar inte gesällen (Fredrik).

De elever som genomgått frisörprogrammet och som har egen drivkraft får jobb som frisörer (Cesar, Erik). Man vet inte vad de andra gör (David), men det är inte så många som är öppet arbetslösa (Arbetsförmedlingen statistik). Det antas att elever från

frisör-programmet läser vidare på högskolan (för de hade ju så höga betyg från grundskolan, men ingen vet med säkerhet) man vet inte om de söker vidare på de betyg de har med sig från programmet, eller om de måste kompetens komplettera på t.ex. komvux för att läsa vidare på en högskoleutbildning som kräver särskild kompetens. Frisörföretagarna har nyligen bett en högskola om hjälp för att få en överblick över läget (Fredrik).

Det speciella med friskolan

Jag kan se att friskolereformen har bidragit till att fler elever kan läsa till frisör på gym-nasiet, ibland har friskolan placerat sig på orter där det inte tidigare har funnits något frisörprogram och de har då bidragit till att eleven inte har behövt få så långa resor till sin studieort.

Vissa friskolor jobbar tematiskt med kärnämnena (Erik) för att väva in dem i det kom-mande yrket, det är ett sätt att motivera eleven till att vilja lära sig även kärnämnen, men jag förstod det som att det även var ett sätt att entusiasmera eleven för att lära sig svå-rare uppsättnings och klipp teknik.

Gymnasiespecifika problem

En gymnasieutbildning är inte är en färdig yrkesutbildning, det är en yrkesförberedande utbildning (Fredrik). Föräldrar och ungdomar tror att man blir färdig frisör som i det gamla utbildningssystemet (det tvååriga) men det blir man inte (Fredrik). Fredrik är inte ensam om att påtala att gymnasieutbildningar numera är ”yrkesförberedande” och att det innebär precis vad det låter som. Ungdomen är efter examen förberedd för ett yrke men inte färdigutbildad. Företagen förväntas under utbildningstiden ställa upp med en praktikplats (APU) gratis. Efter examen förväntas företagen anställa ungdomen samt ”färdigutbilda” dem. Adam påtalar att detta är problematiskt i alla branscher, den all-männa åsikten i arbetslivet är att de gymnasieutbildade i dag kan mindre om sitt yrkes-ämne än vad de kunde innan 1995. Detta påtalar också Cangemark i sin uppsats. Fredrik

Elever som är allergiska eller har nack-/axelproblem tas in på utbildningen, men de kommer inte att klara av att arbeta som frisörer när de genomgått utbildningen. De gick in i utbildningen med höga betyg från grundskolan och kommer ur gymnasiet med grundläggande behörighet för högskolestudier. Kan vi säga att det var det optimala valet för den eleven? Eller hade denna elev fått större utdelning på sin insats på ett annat pro-gram?

5.1.2. Betalutbildning på godkänd eftergymnasial frisörskola.

Den godkända betalskolans karakteristika

Eleven är äldre (Cesar, Fredrik, Cangemark) mellan 19-43 år (Fredrik), detta bidrar till att eleven har mer livserfarenhet som i sin tur ger att den äldre eleven har möjlighet att möta kunder med skiftande förutsättningar och önskemål på ett mer differentierat sätt. Utbildningen beskrivs som en intensivutbildning, där yngre ungdomar inte orkar med tempot (Fredrik). Betaleleven beskrivs som mycket motiverad för att bli frisör (Cesar, Fredrik, Cangemark), de har också blivit testade/intervjuade och anses passande för yrket (Cesar, Fredrik), skolorna letar efter ”de rätta frisör eleverna”, dvs. dom som brin-ner för yrket (Cesar, Fredrik). I detta ligger att utbildaren letar efter dem som har stor socialkompetens, de som kan samarbeta och som ser till kundens bästa. Utbildaren letar också efter dem som har förmågan att omsätta undervisning som de sett, till ett praktiskt handlag, elever som inte kan omsätta visade kunskaper till praktiskt kunnande snabbt, tas inte in på utbildningen (Fredrik).

Eleven på den godkända betalskolan gör 900 timmar klippteknik på skolan, när lektion-en är slut för daglektion-en (kvälllektion-en) skall elevlektion-en plocka undan efter sig (Fredrik). Tidlektion-en an-vänds effektivt. På den godkända betalskolan har två lärare ansvar för 16 elever (Fred-rik). Jag vet inte varför man har så lärartätt, kanske är det för att lokalerna skall kunna användas mer effektivt, elevkullen byts ju ut var sjätte månad.

Fredrik säger att betalutbildningen fungerar bra för elever med dyslexi. Den godkända betalskolan sållar däremot bort dem som har allergier (Cesar). Det uppfattas säkert som hårt av intresserade men allergiska ungdomarna, samtidigt tycker jag att man kan se det