Lärande och samhälle
Skolutveckling och ledarskap
Självständigt arbete 1
15 högskolepoäng, avancerad nivå
Nyutbildade undersköterskors
möte med arbetslivet
Newly educated nursing-aides’
encountering worklife
Katrin Rongby
Magister i pedagogik, 60 hp
Datum för slutseminarium 2021-01-12
Examinator: Haukur Viggosson Handledare: Maria C Johansson
Abstract
I denna studie är syftet att belysa praktikgemenskapen hos nyutbildade undersköterskors möte med arbetlivet och deras uppfattningar om sitt yrkeskunnande och utvecklandet av sin
yrkesidentitet. Det finns idag lite forskning inom detta område. Genom undersköterskors berättelser vill jag bidra med kunskap som kan vara till grund för framtida studier om undersköterskornas första tid i yrkeslivet och betydelsen av praktikgemenskap.Sex
undersköterskors erfarenheter synliggörs genom intervjuer och hermeneutisk tolkning och fokuserar på tre områden: Hur utbildningen har förberett dem för mötet med arbetslivet, Oförväntade utmaningar i arbetslivet och hur dessa bidrar till utveckling av yrkeskunnande, När de känner sig säkra i sitt yrkeskunnande och i sin yrkesidentitet. Teoretisk utgångspunkt i studien är den samhällsvetenskapliga och kunskapsteoretiska praktikvändningen, situerat lärande, utvecklingen från novis till expert och Aristoteles förnuftighetsformer. Resultatet visar att undersköterskorna anser att gymnasieutbildningen har förberett dem väl för mötet med arbetslivet. Arbetsplatsförlagt lärande (APL) och fallbeskrivningar i utbildningen har utvecklat undersköterskornas kunnande, empati och förståelse för vårdtagaren i enlighet med teorin om situerat lärande och från novis till expert. Dock är lärandet i gymnasieskolan knutet till ämnen, och det är svårt att inledningsvis i yrkeslivet väva samman dessa kunskaper i praktiken. Oförväntade utmaningar är svåra arbetsuppgifter de inte har erfarenhet av, men genom att fråga en mer erfaren kollega om råd utvecklas yrkeskunnande. Det finns en
säkerhet i yrkeskunnande och yrkesidentitet på så vis att undersköterskorna har en klar bild av sina arbetsuppgifter och hur de engagerar sig i yrkesrollen. Undersköterskorna använder empati och förståelse i mötet med vårdtagare. Beroende på vilken verksamhet
undersköterskorna arbetar i, har de fått olika förutsättningar till introduktion och har olika syn på hur lång tid det tar att komma in i arbetet.
Nyckelord: undersköterska, nyutbildad, yrkeskunnande, yrkesidentitet, praktikvändningen, praktikgemenskap, novis till expert
Förord
Arbetet med denna studie har varit mycket givande och intressant och har väckt lusten att fundera vidare kring nyutbildade undersköterskors förutsättningar och situation i början av arbetslivet. Först och främst vill jag tacka informanterna i denna studie för att de delat med sig av sina erfarenheter. Ni har berikat mig och gett mig många nya infallsvinklar att fortsätta med. Jag vill också tacka min handledare, Maria C Johansson, för uppmuntran, tydlig och konkret handledning och givande samtal på vägen. Du har stärkt mitt självförtroende och bidragit till att utveckla mitt sätt att skriva. Här har också mina kloka vänner och kollegor varit ett stort stöd i processen. Sist vill jag tacka min familj och främst min man och min mamma som stöttar och skapar förutsättningar för mina studier.
Hästveda, den 27 december 2020 Katrin Rongby
Innehållsförteckning
Inledning ... 4
Syfte och frågeställningar ... 6
Frågeställningar ... 6 Begreppsdefinitioner ... 7 Nyutbildad ... 7 Yrkeskunnande ... 7 Yrkesidentitet ... 7 Bakgrund ... 9
Undersköterskeyrket och utbildningens historia ... 9
Undersköterskeutbildningen idag ... 10
Bakgrund till förändringar i Vård- och omsorgsutbildningen ... 10
Tidigare forskning ... 12
Det tredje ögat ... 12
Möjligheter att utvecklas och lära i sjukvårdsarbete ... 13
Lärande av yrkesidentiteter i vård och omsorg ... 13
Lärande på APL-platsen ... 14
Utveckla kunskap i vård och omsorg ... 15
Teoretiska perspektiv ... 16
Situerat lärande ... 16
Från novis till expert ... 17
Kunskapsformer ... 18
Vetenskapsteoretiska överväganden... 19
Ontologiska överväganden ... 19
Intervju som datainsamlingsmetod ... 21 Urval ... 21 Forskningsetiska överväganden ... 22 Kvalitetsindikatorer ... 23 Analysförfarande ... 24 Resultat ... 25 Presentation av informanterna ... 25
Lärande och utveckling i gymnasieskolan ... 26
Teori ger bredd och förståelse ... 26
Praktisk träning och APL ... 27
Empati och förståelse ... 27
Sammanfattning ... 28
Lärande och utveckling i arbetslivet ... 29
Att vara ny och ung ... 29
Svåra händelser och att stå ensam ... 30
Utveckla yrkeskunskaper ... 31
Stöd av kollegor och att våga ... 31
Sammanfanttning ... 31
Tecken på utvecklad yrkesidentitet ... 32
Hjälpa människor innebär mer än personlig omvårdnad... 32
Säkra arbetsuppgifter ... 33
Få frågan ... 33
Tid för att komma in i arbetet ... 34
Sammanfattning ... 35
Analys ... 37
Utbildningen förbereder för arbetslivet ... 37
Oförväntade utmaningar i arbetlivet leder till utveckling av yrkeskunnande ... 38
Diskussion ... 42
Metoddiskussion ... 44
Förslag till fortsatt forskning ... 45
Referenser ... 48
Bilaga 1 - Intervjufrågor USK ... 51
Inledning
Troligtvis har du som läser detta en relation till undersköterskans arbete. Du har kanske mött undersköterskan på vårdcentralen, till exempel för att lämna prover som läkaren beställt för att kunna ställa diagnos. Kanske har du mött undersköterskan på förlossningen som gett omvårdnad och trygghet till dig som blivande förälder inför det första spända mötet med det nya livet. Undersköterskan kanske tar hand om dina äldre föräldrar som är i behov av stöd och inte själv kan klara sin vardag.
Undersköterska är det vanligaste yrket i Sverige idag. Enligt Statistiska centralbyrån (2020) är cirka 175 000 personer anställda som undersköterskor. De allra flesta arbetar inom kommunal vård och omsorg eller inom privata företag och ger stöd och omsorg till äldre inom hemtjänst eller äldreboenden. Andra arbetsplatser är sjukhus, vårdcentraler eller
LSS-verksamheter (stöd till personer med funktionsnedsättning). På grund av det demografiska läget med en alltmer åldrande befolkning, ökar behovet av arbetskraft inom vård och omsorg samtidigt som det utbildas för få undersköterskor för att möta dessa behov (Regeringen, 2019).
Undersköterskans yrke har alltid varit utsatt för stora förändringar. Byström (2013)
beskriver hur välfärden utvecklades under 1960-talet och undersköterskorna blev fler. Under 1990-talet genomfördes stora besparingar i hälso- och sjukvård och undersköterskans roll ifrågasattes och antalet tjänster i regionerna minskade. Därefter följde en period då istället sjuksköterskans roll ansågs viktigare för vård och omsorg. Under 2010-talet har läget ändrats så att efterfrågan på undersköterskor åter har ökat och beskrivs på nytt som ett framtidsyrke.
Media skriver nästan dagligen om vård- och omsorgspersonal, speciellt nu när vi är mitt uppe i covid-19-pandemin. Bristande kunskaper om basala hygienrutiner är ett exempel där personalens yrkesutövande ansetts leda till ökad dödlighet på äldreboenden (Cato & Hedberg, 2020). I en annan artikel hyllas vård- och omsorgspersonalens insatser med applåder (Öhagen, 2020). För att i nästa artikel handla om varsel för att göra besparingar i regionens budget (Claesson, 2020). Det är många som har åsikter om undersköterskornas arbete.
Undersköterskornas kompetens behöver stärkas menar arbetsgivare och deras företrädare (SOU 2019:20). Regeringen och Skolverket ändrar utbildningen från och med höstterminen 2021 för att säkerställa kommande undersköterskors kunskaper (Regeringen, 2019).
Skolverkets uppföljning av gymnasieskolan (2019) visar att ett år efter avslutade studier på Vård- och omsorgsprogrammet är 53% etablerade på arbetsmarknaden och 20% har gått vidare med studier. Tre år efter avslutade gymnasiestudier är det en tredjedel som har valt att
gå vidare till högskolestudier.
Men vad säger undersköterskorna själva om sitt kunnande och sina förberedelser för yrkeslivet? I denna studie intervjuas sex nyutbildade undersköterskor som nyligen etablerat sig på arbetsmarknaden inom vård och omsorg. Deras tankar om hur det är att som ung vuxen, precis färdig med gymnasieutbildningen, gå ut och möta arbetslivets utmaningar beskrivs. Detta är en central fråga ur ett pedagogiskt perspektiv då gränslandet mellan grundutbildning och introduktion i yrkeslivet samt den enskildes syn på sitt yrkeskunnande och yrkesidentitet är i fokus. Genom tidigare forskning inom området samt teorier om lärande i
praktikgemenskap och utveckling av yrkesidentitet i vård och omsorg, problematiseras undersköterskornas berättelser.
Syfte och frågeställningar
I denna studie är syftet att belysa praktikgemenskapen hos nyutbildade undersköterskors möte med arbetlivet och deras uppfattningar om sitt yrkeskunnande och utvecklandet av sin
yrkesidentitet. Sökning efter tidigare forskning visar att det finns få studier inom detta området. Genom undersköterskors berättelser vill jag bidra med kunskap som kan vara till grund för framtida studier om undersköterskornas första tid i yrkeslivet och betydelsen av praktikgemenskap.
Frågeställningar
Hur upplever undersköterskorna att deras utbildning har förberett dem på mötet med arbetslivet?
Hur upplever undersköterskorna att de ställs inför oförväntade utmaningar i arbetslivet som bidrar till utveckling av yrkeskunnande?
När beskriver undersköterskorna att de känner sig säkra i sitt yrkeskunnande och i sin yrkesidentitet?
Begreppsdefinitioner
Här beskrivs centrala begrepp så som de förstås och används i denna studie.
Nyutbildad
I denna studie intervjuas personer som tog studenten från gymnasiet 2018 eller senare. Detta innebär att personerna kan ha arbetat som längst två år inom yrkesområdet efter avslutad gymnasieutbildning. De kan ha haft timanställningar eller deltidsanställningar vid sidan av studierna, vilket inte är ovanligt att studerande på Vård- och omsorgsprogrammet får efter att de har fyllt 18 år. Det finns ingen vedertagen definition av vad det innebär att vara nyutbildad. Pilhammar (2011) beskriver erfarenhetsbaserad kunskap inom vård och omsorg och menar att det är genom möten med personer i behov av omsorg och omvårdnad, som yrkeserfarenheten utvecklas parallellt med att den anställde utvecklar ett mer nyanserat sätt att möta sina
arbetsuppgifter. En viktig del i detta är reflektion tillsammans med kollegor. Som nyutbildade och nya i sin yrkesroll, är informanterna i denna studie i inledningen av utvecklingen av sitt yrkeskunnande.
Yrkeskunnande
Yrkeskunnande innehåller många dimensioner (Ellström, 1992). Formell kompetens är den kompetens som du har bevis på genom betyg och examen. Reell kompetens är det som individen kan och visar genom att kunna utföra arbetsuppgifter och lösa problem. Utnyttjad kompetens är den kompetens som krävs för att klara ett yrke, individen kan ha mer både formell och reell kompetens än som krävs för arbetet. Yrkeskunnande handlar även om att ha det som krävs för att klara arbetsuppgifterna på ett framgångsrikt sätt. Dessutom kan det finnas informella krav som är avgörande för om du klarar arbetsuppgifterna eller inte. Yrkeskunnande i sig är personligt, men delas ofta delas av yrkesutövare inom samma yrke. I denna studie är fokus på individens beskrivning och upplevelse av sitt yrkeskunnande.
Yrkesidentitet
Likt yrkeskunnande är yrkesidentiteten personlig. Yrkesidentiteten är central i denna studie på så vis att undersköterskans upplevelse av sin identitet i yrket är i fokus. Thunborg (1999) beskriver yrkesidentitet på följande vis:
Yrkesidentiteter är sociala identiteter. De antas komma till uttryck i hur aktörer presenterar sig i form av föreställningar, handlings- och interaktionsmönster. Dessa
Thunborg (1999) sid. 4
Utveckling av yrkesidentiteten för undersköterskorna i denna studie, börjar under
gymnasieutbildningen. I skolan möter de yrkeslärare med bakgrund i vård- och omsorgsarbete och under APL-perioderna får de arbeta tillsammans med handledare som introducerar dem i arbetet. Utvecklingen fortsätter sedan i praktikgemenskapen på arbetsplatsen.
Bakgrund
I detta avsnitt redogörs för undersköterskeutbildningens historia, nuläge och de framtida förändringar av Vård- och omsorgsutbildningen som beslutats genomföras från och med höstterminen 2021.
Undersköterskeyrket och utbildningens historia
Yrket och titeln undersköterska har funnits sedan början av 1900-talet, men utbildningen och arbetsförutsättningarna har förändrats mycket över tid. Byström (2013) redogör för yrkets historia. Yrkesrollen undersköterska uppkom för att det var brist på sjuksköterskor. Genom en kort utbildning på arbetsplatsen sattes undersköterskor in i de basala omsorgsuppgifterna. År 1940 blev utbildningen mer formell och 1960 kom den första egentliga
undersköterskeutbildningen. Då handlade det om en tvåårig yrkesutbildning på gymnasiet som ledde till en examen som undersköterska. Under 1990-talet ersattes den tvååriga yrkesutbildningen av en treårig yrkesförberedande utbildning, Omvårdnadsprogrammet. Utbildningen blev mer teoretisk i syfte att möjliggöra för alla gymnasieelever till vidare studier efter gymnasiet. Endast en liten del av utbildningen var arbetsplatsförlagd, vilket den är än idag med minimikravet på 15 veckor av de tre årens studier.
År 2011 förändrades gymnasieutbildningen och Vård- och omsorgsprogrammet ersatte Omvårdnadsprogrammet. För de yrkesförberedande utbildningarna var syftet att bättre förbereda eleverna för yrkeslivet än vad den tidigare läroplanen för gymnasieskolan gav möjlighet till (Skolverket, 2011). Vård- och omsorgsprogrammet innebär att elever läser såväl gymnasiegemensamma som programgemensamma ämnen och kurser samt att 15 veckor av utbildningen är arbetsplatsförlagd (APL). Genom de programgemensamma kurserna får eleverna kunskaper och praktisk träning i förmågor som beskrivs i examensmålen, och APL ger träning och lärande i och om olika arbetsplatser för undersköterskor. Inom ramen för utbildningen finns möjlighet att välja yrkesutgång, där eleven får välja den inriktning som fångat dennes intresse. Det kan vara akutsjukvård (som krävs för att få tjänst inom regionens sjukvård), äldres hälsa, funktionshinder eller psykiatri. Även om eleven fullföljer och klarar sin utbildning är det idag arbetsgivaren som ger titeln undersköterska i samband med att personen bedöms ha tillräckliga kunskaper för anställning. Utbildningen i sig ger ingen yrkestitel. Dock finns det ett förslag från Regeringen på att undersköterska ska bli en skyddad yrkestitel från och med 2025. Syftet är att uppvärdera yrket undersköterska och göra det
utredningen ”Stärkt kompetens i vård och omsorg” (SOU 2019:20) har undersökt vilka andra länder inom EU och Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (ESS) som har reglerat motsvarande yrken som undersköterska i sina länder. Totalt 20 länder har någon form av reglering. Detta har lett till att det blir tydligare för arbetsgivarna vilken kompetens personer som har genomgått en utbildning har med sig.
Undersköterskeutbildningen idag
Examensmålen för Vård- och omsorgsprogrammet (Skolverket, 2011) konkretiserar ett antal förmågor som en färdigutbildad undersköterska förväntas ha. Det handlar både om att ha förståelse om till exempel hälsa/ohälsa, diagnoser och funktionsnedsättningar, etik och människosyn, om människans olika åldrar ur olika aspekter, kunskap om lagar inom området samt om organisationer, historia och kvalitetsarbete inom vård och omsorg. I utbildningen ska undersköterskan också träna upp sin förmåga att kommunicera, kunna utföra arbetsuppgifter etiskt, estetiskt, rehabiliterande, habiliterande, hälsofrämjande, hygieniskt och ergonomiskt riktigt. Att kunna identifiera och lösa problem och vara entreprenörer lyfts också fram. Undersköterskan ska kunna granska invanda rutiner och föreslå förbättringar i arbetet. Examensmålen ska genomsyra både yrkeskurser och gymnasiegemensamma kurser under utbildningstiden.
Bakgrund till förändringar i Vård- och omsorgsutbildningen
En statlig utredning (SOU 2019:20) har utrett hur kompetensen i vård och omsorg ska stärkas och har undersökt undersköterskors arbetsuppgifter i kommunal och regional regi.
Utredningen beskriver att arbetet som undersköterska är ett krävande yrke. Det ställer stora krav på förmågor och kunskaper och arbetsuppgifterna varierar mycket beroende på vilken arbetsplats det handlar om. Gemensamt är att undersköterska är den yrkesroll som har mest person-/patientkontakt, vilket ställer krav på förmåga att kommunicera, bemöta, bedöma hälsoläge och ge god omvårdnad och omsorg. En undersköterska ska kunna bistå personen där denne själv inte kan klara sitt dagliga liv, till exempel med personlig hygien, påklädning, kost och förflyttning. Det är viktigt att kunna avgöra när andra yrkeskategorier måste tillkallas för bedömning av hälsoläget. Undersköterskor på boende eller en sjukhusavdelning arbetar i team, vilket gör det möjligt att be om stöd i osäkra situationer. Undersköterskor i hemtjänst arbetar mer självständigt vilket ställer högre krav på den anställdes enskilda förmåga att agera.
De kompetenser som utredningen lyfter fram som centrala för undersköterskor är: bedömningsförmåga, omvårdnads-/omsorgskunskap, medicinsk kompetens, kunskap om diagnoser och professionellt bemötande. De fyra senare beskrivs dessutom som
kompetensbrister hos dagens undersköterskor, liksom kunskap om dokumentation och bristande språkförmågor. Företrädare för sjukvård anser att många undersköterskor saknar tillräcklig kunskap om hälso- och sjukvård. Kommunal omsorg har större behov av personal än regioner, vilket gör att de anställer fler även om också dessa verksamheter anser att många undersköterskor saknar tillräcklig kompetens. I kommunal regi är det därför vanligare att vårdbiträden anställs, som utför i stort sett samma arbetsuppgifter som undersköterskor, men utan den formella kompetensen för uppdraget. Detta leder till en utarmning av kompetensen, menar utredningen.
Utredningen visar också att de allra flesta yrkesverksamma undersköterskorna utbildat sig på komvux eller annan vuxenutbildning. En webbaserad intervjuundersökning bland
fackförbundet Kommunals medlemmar visar att så många som ¾ av undersköterskorna har utbildat sig i vuxen ålder. Samtidigt menar utredningen att undersköterskor som utbildat sig på komvux har otillräckliga kunskaper i språk och yrkesämnen och att gymnasieutbildningen är mer enhetlig än vuxenutbildningen. Det finns vuxenutbildningar i Sverige som genomförs på mindre än en termin, utan arbetsplatsförlagt lärande, och utredningen menar att det sannolikt inte går att jämföra vilken kompetens en elev vid en sådan utbildning har
tillgodogjort sig jämfört med en elev vid gymnasieskolans treåriga utbildning. Behovet av yrkesintroduktion, reflektion och handledning lyfts fram som viktiga av arbetsgivarna för att kompensera för brister i utbildning.
Ett viktigt led i att skapa en mer enhetlig utbildning och stävja utarmningen av
kompetensen, är att från och med läsåret 2021–2022 lanseras en ny programstruktur för Vård- och omsorgsutbildningen (Regeringen, 2019). Syftet med den nya strukturen är att öka
mängden programgemensamma ämnen/kurser för att bättre möta de kompetenskrav som undersköterskan bedöms ha. Utbildningen kommer i framtiden att vara mer likartad, oberoende av val av skola.
Tidigare forskning
I detta avsnitt presenteras tidigare forskning som berör arbetsplatslärande och utveckling av yrkeskunnande i vård och omsorg. Sökningar på relevanta begrepp har gjorts i Malmö universitets biblioteksdatabas samt på websidan avhandlingar.se. Sökningar har gjorts på begrepp både på svenska och engelska.
Fokus har varit att beskriva undersköterskans lärande och utveckling på arbetsplatsen först och främst. Dock har det varit svårt att finna tidigare forskning som beskriver de första åren som yrkesverksam undersköterska. Av den anledningen får en studie om arbetsplatsförlagt lärande (APL) från en annan bransch representera den utveckling som sker på arbetsplatsen under grundutbildningen. Forskning som beskriver sjuksköterskans utveckling av
yrkeskunnande finns också med, då undersköterskans och sjuksköterskans utveckling i arbetslivet till stor del kan jämföras då de båda verkar i vård och omsorg. En del av de teoretiska begrepp som används i den tidigare forskningen, förklaras utförligare i teoridelen som följer efter detta avsnitt.
Det tredje ögat
Johansson (2014) har intervjuat och observerat en undersköterska på en sjukhusavdelning för att studera matematikinnehållande aktiviteter i yrkeslivet. Med utgångspunkt i Bourdieus begrepp habitus och kapital identifieras tysta matematiska kunskaper i arbetslivet och vad som kan utvecklas och vad som får värde när människor rör sig mellan olika kontexter som skola och arbetsliv.
Matematik i omvårdnadsyrket är nära sammankopplat med det praktiska
omvårdnadsarbetet och dess rutiner och undersökningar. Även om undersköterskor och sjuksköterskor gör en hel del beräkningar, till exempel en patients antal andetag per minut som ska värderas i tabeller för bedömning om hälsoläge, visar Johanssons studie att antalet andetag i sig inte räcker som observation. Med hjälp av sin yrkeskunskap och tidigare vetskap om patientens hälsoläge, görs en intuitiv helhetsbedömning som undersköterskan i Johanssons studie kallar att använda sitt ”tredje öga”. Det tredje ögat beskrivs som ett kapital som delas av erfarna och kunniga undersköterskor, och som vid kritiska situationer hjälper personalen att göra snabba, korrekta bedömningar. Denna kunskap kan inte läras i skolan för det kräver rätt kontext som kunskapen ska användas i. Det lärande som krävs för arbetsuppgifterna, handlar alltså både om att få grunderna i till exempel räknemetoder, men också att få använda kunskaperna i rätt miljö. Johansson beskriver att i videoobservationerna gick det inte att
identifiera när undersköterskan gjorde beräkningar, det som syns på filmen var hur hon tog hand om och brydde sig om patienterna. Det var först i intervjun som undersköterskan kunde beskriva vad hon hade gjort. Detta visar att det finns mycket tyst kunskap och att
undersköterskans arbete är komplext och består av många olika kunskaper som används parallellt för att kunna utföra arbetsuppgifterna. Det blir också svårt att identifiera matematik i undersköterskans arbete eftersom dessa uppgifter är så intimt förbundna med just
yrkeskunnandet.
Möjligheter att utvecklas och lära i sjukvårdsarbete
Byström (2013) har undersökt undersköterskor i hälso- och sjukvård och deras möjligheter till lärande och utveckling i arbetslivet. Genom en kvalitativ intervjustudie med undersköterskor och enhetschefer vid tre olika sjukvårdsenheter analyseras det arbetsplatsförlagda lärande som sker. Byström analyserar materialet utifrån fyra aspekter: arbetets organisation, formella och icke-formella utbildnings- och läraktiviteter, sociala aspekter och individuella faktorer.
Likt Johansson (2014) visar Byström (2013) att den kliniska blicken är viktig i
undersköterskans yrkeskunnande. En van och trygg undersköterska med gedigen erfarenhet, beskrivs kunna fungera ”som en sjuksköterska”. Att lära sig utveckla denna kliniska blick, är ett vardagslärande som sker på arbetsplatsen och som utvecklas genom lång erfarenhet. Det är viktigt att få göra intressanta och betydelsefulla arbetsuppgifter. Exempel som nämns i studien är akuta situationer och medicintekniska uppgifter. Att vara delaktig i kärnverksamheten och arbeta nära sjuksköterskan, är också utvecklande. Samspelet på arbetsplatsen är centralt för utvecklingen i arbetslivet.
Lärande av yrkesidentiteter i vård och omsorg
Genom att studera läkare, sjuksköterskor och undersköterskor/sjukvårdsbiträden vid tre olika medicinska arbetsplatser, bidrar Thunborg (1999) med värdefull kunskap om yrkesidentitet. Thunborg studerar lärandet av yrkesidentitet ur tre ansatser. Social-interaktionistisk ansats innebär att identiteter formas genom kommunikation och rolltagande. Aatt se sig själv genom andra och därmed förstå sig själv skapar ett gemensamt förhållningssätt. Genom reflektion utvecklas identiteten när individen distanserar sig från sig själv och ser på sin
grupptillhörighet istället. Institutionell ansats handlar om reproduktion av sociala system. Vård och omsorg är en verksamhet som till stor del bygger på hierarki och tradition, med tydliga roller, regler och rutiner. Kontextuell ansats innebär att situerat lärande är centralt och
lärande beskrivs uppstå när mer och mindre erfarna utövare samarbetar. Nya medarbetare blir med tiden mer och mer erfarna och kunniga, men på grund av att verksamheter ständigt förändras blir ingen ”fullärd”.
För att ett lärande ska uppstå krävs drivkrafter, visar Thunborg. Möjligheten att samarbeta med olika människor, att prova nya arbetsuppgifter och interaktion är viktiga. Motsättningar är också en viktig källa till lärande. Diskussioner och reflektioner mellan kollegor är ett exempel på motsättningar, men också inom verksamheten när förändringar ska genomföras.
Flera undersköterskor i studien ser grundutbildningen som en inträdesbiljett till yrkeslivet. Mycket lärande sker i det praktiska arbetet, genom samarbete med sjuksköterskor och när de får prova nya arbetsuppgifter. Handledning är viktig även om den ofta beskrivs som kort. Att ha goda relationer med sjuksköterskor, öppnar möjligheter för mer lärande. Eftersom
Thunborgs avhandling studerat samma frågeställningar hos både läkare, sjuksköterskor och undersköterskor, är det intressant att se att läkarens utveckling i yrkesidentiteten går från att vara kollektiv till att bli mer individuell, men för undersköterskorna är det tvärtom.
Undersköterskans uppdrag beskrivs både av läkare, sjuksköterskor och dem själva att vara anpassningsbar och kunna följa direktiv, med relativt litet handlingsutrymme. Thunborg har studerat undersköterskor med längre arbetslivserfarenhet än de som är i fokus i denna studie, därför är det också intressant att hennes studie visat att det finns en tids- och erfarenhetsaspekt i den hierarkiska ordning som råder i vård och omsorg. En person som har lång erfarenhet är högre rankad än en person med kort erfarenhet. Detta leder till situationer då vana
undersköterskor kan handleda och ge råd till nyutbildade sjuksköterskor.
Lärande på APL-platsen
Johansson (2014), Byström (2013) och Thunborg (1999) har alla studerat viktiga aspekter av lärande, arbete och utveckling till att bli yrkesskicklig inom vård och omsorg, men då fokus i föreliggande studie handlar om nyutbildade från gymnasieskolan, kompletteras därför tidigare forskning med en studie om yrkeselevers utveckling under APL. Även om eleverna utbildar sig till ett annat yrke, är Viljamas (2020) studie intressant då hon använder en liknande teoretisk utgångspunkt för att analysera sitt material. Viljamaa har genom en kvalitativ intervjustudie undersökt yrkeselever vid VVS-programmet och deras erfarenheter av lärande på APL-platsen. Åtta intervjuer med elever i slutet av sin yrkesutbildning har genomförts och analyserats med sociokulturell teori, situerat lärande och praktikgemenskap samt legitimt perifert deltagande som teoretisk utgångspunkt. Studien belyser vad, hur och med vilket stöd lärande sker under APL-perioden.
Resultatet visar att lärandet under APL-perioden är viktigt för att utveckla yrkeskunnande och för att i framtiden få en anställning. Under ledning av vana handledare får yrkeselever under APL-perioden möjlighet att träna upp de färdigheter som de har lärt sig i skolan. Interaktion och praktikgemenskap är ett viktigt stöd i utvecklande av yrkeskunnande, menar Viljamaa. Det handlar om att träna upp sin snabbhet och lära av sina misstag under ledning av handledaren. Eleverna menar att de lär sig mycket i skolan, förberedelserna är viktiga för att få förkunskaper och förförståelse för att kunna lyckas i det arbetsplatsförlagda lärandet. Dock är det under APL-perioden som eleven kan börja utveckla en helhetsbild av yrket. Den tysta kunskapen som finns i yrkesrollen blir tydlig när eleven får utföra uppgifter under ledning av vana yrkeskunniga. Praktikgemenskapen är ett stöd i det fortsatta lärandet.
Utveckla kunskap i vård och omsorg
Benner (2004) har utgått från Dreyfus och Dreyfus modell från novis till expert för att undersöka hur sjuksköterskor ser på utveckling av kunskaper i vård och omsorg. Med
observationer och intervjuer av sjuksköterskor visar Benner hur kunskapsutvecklingen till att bli expert i sin yrkesroll hänger samman med utvecklingen av moral och en känsla att vara involverad i arbetet. Benner beskriver omvårdnadsyrket som komplext och oförutsägbart, vilket tydligt visar på vilket kunnande som särskiljer stegen i Dreyfus och Dreyfus modell. Den avancerade nybörjaren fokuserar på att få arbetet utfört på rätt sätt. Den kompetenta sjuksköterskan har förmåga att i högre grad läsa in och tolka vad personen behöver eller önskar. Benner visar att sjuksköterskor som har svårigheter att se slutresultatet med sitt arbete, svårigheter med interaktion och svårt med engagemang för arbetet, inte gick vidare till
expertnivån enligt Dreyfus och Dreyfus modell. De fokuserar mer på rationalitet och teknisk beskrivning av utförande av arbetet än på mötet med varje unik individ, vilket leder till att sjuksköterskan distanserar sig från de moraliska och kvalitativa aspekterna av arbetet. För att nå expertnivån måste sjuksköterskan kunna vara öppen för oförutsedda händelser och redo att prova nya lösningar.
Teoretiska perspektiv
Studiens teoretiska perspektiv utgår från den samhällsvetenskapliga och kunskapsteoretiska praktikvändningen (Carlgren, 2015). Med denna ansats kommer ett ökat intresse för hur människor blir kunniga, tyst kunskap och annat i olika praktiker. Traditionell skola och utbildning i västvärlden utgår från en kunskapssyn som först och främst handlar om teoretisk kunskap. Carlgren ger flera exempel på hur praktiken traditionellt sett har varit underordnad teorin och hur utbildningssystemets förändringar har bidragit till att teoretisera hela
skolsystemet, även den praktiska utbildningen. Genom den samhällsvetenskapliga och kunskapsteoretiska praktikvändningen blir det istället tydligt hur all kunskap, även teoretisk, är sprungen ur praktik. Med praktikvändning som teoretisk utgångspunkt i studien sätts den sociala praktiken i fokus. Genom mänskliga handlingar och möten med andra skapas ordning, struktur, förståelse, reflektion och därmed teori. Carlgren menar alltså att praktikvändningen lett till ökat intresse för tyst kunskap och praktiska aspekter av kunskap. Denna ansats passar med föreliggande studies syfte som är just att bidra med kunskap om nyutbildade
undersköterskors möte med arbetlivet och deras uppfattningar om sitt yrkeskunnande och utvecklandet av sin yrkesidentitet.
Situerat lärande
Lave och Wenger (1991) sätter det sociala och gemenskapen, alltså praktiken, i centrum för att beskriva kunskapsutveckling. Det lärande som sker i skolan är ofta dekontextualiserat och omfattar inte hela människans handlingar på samma vis som lärande i rätt miljö kan innebära. Kunskap förändras beroende på vilka situationer som uppstår och lärs bäst i rätt sammanhang.
Relationen är central i situerat lärande. Nykomlingar på en arbetsplats beskrivs, av Lave och Wenger, som ”legitimt perifert deltagande”. Till en början har inte nykomlingen fullt deltagande i arbetsplatsens gemenskap, utan härmar mer erfarna kollegors handlande. Att bli en fullvärdig medlem av praktikgemenskapen tar tid och kräver att nykomlingen deltar i olika praktiska uppgifter. Nykomlingen har fördelen att få lättare arbetsuppgifter och så sakta utveckla sitt engagemang. Att delta i praktikgemenskapen utvecklar nykomlingen som bygger sin identitet, värderingar och normer genom relationer på arbetsplatsen (Lave & Wenger, 1991). Lärande är i sig inte en enskild aktivitet. Det sker i alla sammanhang på grund av de sociala situationer som människan upplever. Hur lärandet utvecklas från nybörjare till mer kunnig, beskrivs med nästa teori.
Från novis till expert
Dreyfus och Dreyfus (2015) redogör för teorin om utveckling av praktisk kunskap. Genom övning når vi färdigheter och utvecklas från novis till expert. När vi kan något, till exempel cykla, kan vi det utan att tänka på det (se även Carlgren, 2015) . Det är mycket praktisk kunskap som är självklar för människan. Om vi skulle behöva tänka efter och reflektera över vad vi gör hela tiden, skulle det påverka resultatet av det vi gör, troligen på ett negativt sätt. Att tänka på och kunna formulera de regler och rutiner som ska följas för att utföra en uppgift korrekt kallas för ”know-that”. Att kunna utföra en arbetsuppgift med allt vad det innebär, kallas för ”know-how”.
Vård och omsorg kan beskrivas som ett ostrukturerat arbetsområde. Många andra
arbetsplatser och arbetsuppgifter räknas också hit, så även undervisning, att driva företag, och andra yrken som har sociala relationer. Detta innebär att människan måste kunna lösa flertalet olika problem och kan inte arbeta enbart utifrån regler (eller ”know-that”), för förmågan att känna in och anpassa sig är en viktig del i att kunna utföra arbetet.
I fem steg (novis, avancerad nybörjare, kompetent, skicklig, expert) beskrivs utvecklingen av yrkeskunnande och skicklighet i yrket. Med utgångspunkt i översättningen av Björklund (2008) följer här en kort förklaring av de olika stegen i modellen.
Novis är inte helt nybörjare utan har gått färdigt sin grundutbildning och har därmed tillräckliga kunskaper för att påbörja arbetet. Med stöd av tydliga strukturer och rutiner kan novisen klara av det dagliga arbetet.
Avancerad nybörjare är att novisen genom erfarenhetsbaserat lärande skaffat sig en mer nyanserad bild av kunskaperna från utbildningen. Personen kan nu börja lämna de fasta reglerna och rutinerna och se skillnader i liknande situationer, även om det kan vara svårt för den avancerade nybörjaren att sätta ord på vilka skillnader som uppmärksammats. Björklund menar att det kan vara möjligt för utbildningssystemet att hjälpa eleven att nå nivån avancerad nybörjare redan under utbildningstiden, genom att använda många konkreta situationer som exempel och flera fallbeskrivningar för att nyansera fakta.
Kompetent innebär att med den ökande mängden erfarenhetsbaserat lärande, blir den kompetente mer benägen att kunna välja ut de viktiga delarna att fokusera på och ta beslut utifrån. På nivån kompetent har personen utvecklat en problemlösningsförmåga som gör det möjligt att ta risker och prova nya lösningar.
Skicklig är en personal som använder intuition och har ett djupt engagemang i sitt arbete. Baserat på tidigare kunskaper och erfarenheter kan den skicklige reflektera och ta snabbare beslut i uppkomna situationer.
Expert är den som kan fatta korrekta beslut i situationer även under svår tidspress. Hur experten agerar baseras på tidigare erfarenheter. För att utvecklas till expert krävs både lång tid och personligt engagemang.
Kunskapsformer
I läsningen av tidigare forskning och teorier blir det tydligt att Aristoteles kunskapsformer episteme, techne och fronesis fortfarande är aktuella när vi vill förstå praktisk kunskap och kunskapsutveckling. Episteme är teoretisk kunskap, det mätbara och vetenskapliga. Episteme är det som prioriteras i utbildningssammanhang för att det är lätt att undervisa om (Burman, 2019). Techne handlar om att kunna producera och att kunna föra sanna resonemang
(Burman, a.a) Benner (2004) menar att kunskaper om lagar, regler och rutiner är viktigt i vård och omsorg. Fronesis eller praktisk visdom, är att kunna handla utifrån sina teoretiska
kunskaper och sin erfarenhet för att göra rätt i en unik situation. Benner (2004) likställer fronesis med det slutliga expertsteget i Dreyfus och Dreyfus modell.
Vetenskapsteoretiska överväganden
Detta avsnitt syftar till att noggrant beskriva de vetenskapsteoretiska överväganden som gjorts i föreliggande studie. Med utgångspunkt i Åsbergs (2001) förklaring om att det inte finns kvalitativ eller kvantitativ metod, redogörs istället för ontologiska, epistemologiska och metodologiska överväganden. Genom att redogöra för kunskapssyn ges läsaren möjlighet att förstå hur forskaren ser konstruktioner i förhållande till forskningen (Alvesson & Sköldberg, 2008).
Ontologiska överväganden
Ontologi handlar om ”vad som finns”. Enligt Bryman (2018) finns två synsätt: objektivism eller konstruktivism. Objektivism förstår sociala företeelser som oberoende av människorna, de kan studeras utifrån och är alltid likadana. Konstruktivism menar att sociala företeelser skapas vid socialt samspel och ständigt är i förändring. Den ontologiska utgångspunkten i denna studie är konstruktivistisk kunskapssyn. Det innebär att kunskapen som presenteras här förstås som sociala fenomen som är ett resultat av möten som har skett och sker.
Undersköterskorna som deltagit i denna studie har utbildats på olika gymnasieskolor, har arbetat och arbetar på olika arbetsplatser och har olika sociala kontexter. Vid
intervjutillfällena skapar forskare och varje deltagare ett möte, som är unikt och inte går att skapa igen då förutsättningarna förändras och då leder till en annan typ av socialt samspel.
Epistemologiska överväganden
Epistemologi handlar om synen på hur vi kan skapa förståelse om något. Bryman (2018) beskriver två huvudområden: positivism eller interpretativism. Positivism utgår från det observerbara och interpretativism bygger på förståelse och tolkning. Den epistemologiska utgångspunkten i denna studie är hermeneutisk ansats som hör till det senare huvudområdet, alltså tolkning och förståelse. Det objektivt observerbara har sin plats men saknar relevans när det gäller att förstå undersköterskors uppfattning om utvecklingen av sitt yrkeskunnande och sin yrkesidentitet.
Hermeneutik innebär att förståelse för det som studeras nås genom tolkning. Genom att studera delar, till exempel personers berättelser, kan forskaren få en förståelse för helheten genom tolkningar av delarna. Alvesson och Sköldberg (2008) menar att forskarens
annan människa, för vi påverkar mötet och det som sker utifrån våra förkunskaper. Min bakgrund som yrkesverksam i vård och omsorg och som vård- och omsorgslärare har gett mig förförståelse på så vis att jag kan känna igen mig i intervjupersonernas beskrivningar.
Förförståelsen kan inte bortses från, utan det kommer istället att styra arbetet med studien. Förförståelsen kan också vara ett hinder i processen att förstå informanternas beskrivningar. Ödman (2017) förklarar att det vi har förförståelse kring, uppfattar vi gärna utan att vara medvetna om att vi tolkar. Det är först när vi stöter på ett problem eller något okänt som tolkningen blir tydlig. Därför ska man i den hermeneutiska forskningsprocessen söka efter det okända och intressera sig för det som skiljer sig från förförståelsen.
I den hermeneutiska forskningsprocessen bearbetar forskaren texten i dialogform genom att formulera frågor som besvaras av texten i analysen (Alvesson & Sköldberg, 2008). Rantala (2016) beskriver den hermeneutiska forskningsprocessen som en växelverkan, där forskaren kontinuerligt under processen utvecklar sin förståelse för ett fenomen. Detta kallas för
deltolkningar (Alvesson & Sköldberg, 2008). Ödman (2017) exemplifierar den hermeneutiska forskningsprocessen som att lägga ett pussel; till en början verkar alla delarna olika och svåra att passa ihop men med idogt arbete växer delar fram som sedan kan sammanfogas till en komplex helhet.
Resultatet av denna studie är inte en sanning i positivistisk bemärkelse, utan det är resultatet av samtal mellan mig och informanterna och min tolkning. Kunskapen kan inte betraktas som sann eller slutgiltig, utan som en inblick i en beskrivning som uppstått utifrån våra möten och mina tolkningar.
Metodologi
Metodologi är läran om tillvägagångssätt för att genomföra vetenskapliga undersökningar (Åsberg, 2001). Alvesson och Sköldberg (2008) beskriver tre tillvägagångssätt: induktivt, deduktivt eller abduktivt. Induktivt tillvägagångssätt handlar om att utgå från empiri för att nå fram till en allmän sanning. Vid deduktion tas utgångspunkt i en generell regel, teorier, som används för att förklara enskilda händelser. Abduktivt tillvägagångssätt är att utgå från empiri på samma sätt som vid induktivt förfarande, men under processens gång görs kopplingar även till teori. Det går inte att dra någon tydlig gräns mellan induktivt och deduktivt förfarande, och det finns inslag av induktivt och deduktivt tillvägagångssätt i det abduktiva. Enligt Alvesson och Sköldberg (2008) finns det likheter mellan abduktivt tillvägagångssätt och den
hermeneutiska forskningsprocessen, som handlar om att förståelsen utvecklas under processens gång. Därför har denna studie ett abduktivt tillvägagångssätt. Inledningsvis
formulerades intervjuguiden ganska förutsättningslöst. Inläsning av tidigare forskning och teorier påbörjades innan intervjuerna genomfördes, vilket gjorde att min förförståelse ökade och påverkade mig inför de kommande samtalen. Min förförståelse ändrades efter varje intervju och har också påverkat de kommande intervjuerna i någon mån.
Intervju som datainsamlingsmetod
Intervju passar som datainsamlingsmetod då studiens intresse är att få veta mer om informanternas uppfattningar och beskrivningar av sina upplevelser. Tidigt i processen utformades en lista med teman och frågor att ställa, en intervjuguide (bilaga 1). Detta kallas för en semistrukturerad intervju. Intervjuguiden fungerar som ett stöd för forskaren, så att viktiga teman kommer upp, men det är samtidigt möjligt att vara flexibel och ändra ordning på frågorna eller utesluta frågor som kanske inte är aktuella i den unika intervjun. Informanten har stor frihet i att utveckla sina svar och forskaren kan ställa följdfrågor på informantens svar (Bryman, 2018).
Innan intervjuerna genomfördes, gjordes en provintervju med en av mina tidigare elever som idag är yrkesverksam. Detta för att vara säker på att teman fungerar och att frågorna var förståeliga.
Intervjuerna planerades att göras via video-samtal och vid personliga möten. Informanterna fick välja vad de föredrog, men på grund av Covid-19-pandemin fick flera genomföras som videosamtal än vad som först planerats. Slutligen genomfördes fyra intervjuer via
videosamtal, en intervju personligen och en intervju via telefonsamtal. Då både forskaren och flera av informanterna på grund av distansundervisningen på gymnasieskolan våren 2020 är vana vid digitala möten, känns det som att det inte har påverkat samtalet i negativ riktning.
I början av intervjun har jag ännu en gång frågat om samtycke till att spela in intervjun för att i efterhand kunna transkribera materialet. I förberedelserna av intervjuer är det viktigt att planera för en lugn och ostörd miljö, så att både forskare och informant kan fokusera på samtalet.
Urval
I denna studie har sex undersköterskor som tog studenten tidigast 2018 intervjuats. I sökandet efter personer att intervjua, har min yrkesroll som vård- och omsorgslärare varit till stor hjälp. Genom ett stort kontaktnät inom vård och omsorg har jag kunnat söka nyanställda
arbetsplats är verksam i, hos kontakter i regionen och inte minst med hjälp av mina tidigare kollegor och elever. Genom sociala medier har inbjudan till att delta i denna studie spridits. Informanterna har inte varit studenter hos mig, vilket jag ansåg vara viktigt för att kunna ställa frågor om gymnasieutbildningen och för analysprocessen av personens svar.
Informanterna har själva tagit kontakt och önskat få delta i studien. När de tog kontakt har informanterna fått en kort beskrivning av syftet med studien. Samtidigt kontrollerades
förutsättningarna: att personen gått Vård- och omsorgsprogrammet på gymnasiet, att de är yrkesverksamma i vård och omsorg idag samt att de inte har påbörjat vidarestudier inom vård och omsorg.
Det handlar alltså om ett frivilligt urval (Cohen, Manion & Morrison, 2018). Denna strategi för urval fungerar väl när det gäller denna typ utav studie, men, det är viktigt att poängtera att resultatet inte kan användas för att ge en generaliserbar eller representativ bild av ett fenomen. Informanterna kan ha intresse av studiens fråga, de kanske känner att de vill hjälpa en vän eller före detta lärare som delat inlägget i sociala medier. Informanterna ställer upp av en anledning och det är deras unika berättelse som lyfts fram.
Forskningsetiska överväganden
All forskning ska förekommas av en reflektion kring forskningsetik. Ingen ska komma till skada eller kränkas av forskning, och den forskning som bedrivs förväntas genomföras med hög kvalitet (Vetenskapsrådet, 2017). God forskningsetik innebär att vara transparent om forskningsprocessen och redogöra för dess olika steg. Men också att hantera det insamlade materialet på ett korrekt sätt.
I samband med att informanter söktes till denna studie, informerades om syfte och frågeställningar med intervjun. Informanterna har själva tagit kontakt för att meddela sitt intresse att delta i denna studie. Inför varje intervjutillfälle har respektive person fått en
samtyckesblankett (bilaga 2) som mer i detalj redogör för syfte, frågeställningar och hantering av insamlat material. Blankettens utformning godkändes av handledaren innan den skickades ut till informanterna. I blanketten förklaras att det insamlade materialet endast kommer
användas till denna undersökning. I inledningen av varje intervju och efter genomförd intervju upprepades igen att informanten när som helst kan avbryta sin medverkan om personen ändrar sig angående samtycket. Varje person fick också godkänna att samtalet spelades in för att kunna transkriberas inför analysen av materialet.
Ett etiskt övervägande som gjordes i valet av informanter var att inte intervjua elever som har studerat vid den skola jag själv undervisar vid. Detta för att jag ansåg det vara en
intressekonflikt och även skulle gjort det svårt att analysera materialet om vi har en lärare-elevrelation sen tidigare.
Det empiriska materialet avidentifieras på så vis att skola, arbetsplats och namn på
informanterna ändrades. Informanterna presenteras i resultat och analys med fingerade namn och arbetsplatser för att ge en levande berättelse i resultatredovisningen.
I transkriberingen ändrades det talade ordet eftersom det är svårt att återge exakt hur samtalet fördes. Pauser, stämning och kroppspråk ger mycket information som är svårt att återge i skriven text. Ambitionen har varit att i transkriberingen återge samtalet så noggrant som möjligt men i resultatredovisningen har samtalet anpassat till det skrivna språket.
Kvalitetsindikatorer
En studies indikatorer för kvalitet skiljer sig åt beroende på epistemologiska överväganden. I en studie som söker efter en generaliserbar sanning, redogörs för kvalitetsindikatorerna reliabilitet och validitet. Forskaren redogör tydligt för transparenta resultat som är överförbara även i andra sammanhang. När syftet, som i denna studie, inte är att ge en absolut sanning av en social verklighet, föreslår Bryman (2018) att utgå från Lincon och Gubas (1985, 1994) och istället redogöra för tillförlitlighet. De menar att det kan finnas flera olika förklaringar för en social verklighet.
Tillförlitlighet uppnås genom att vara trovärdig i den beskrivning som presenteras i
forskningen. Detta fås genom att följa de forskningsregler som finns, att resultaten rapporteras till målgruppen som studeras för att bekräfta att forskaren uppfattat verkligheten på rätt sätt.
När få informanter intervjuas på det sätt som gjorts i denna studie, måste forskaren förhålla sig till begreppet överförbarhet. Genom att ge fylliga och täta beskrivningar i
resultatredovisningen, kan läsaren själv göra en bedömning om det som framkommer är överförbart i andra miljöer.
Genom att förhålla sig till pålitlighet redogör forskaren för alla delar av
forskningsprocessen på ett transparent vis. Läsaren ska kunna följa processen och göra en bedömning om de teoretiska slutsatserna är riktiga.
Forskaren ska redovisa sin forskningsprocess så det är möjligt att styrka och konfirmera resultatet av studien. Personliga värderingar och teoretisk inriktning ska inte påverka arbetet.
Analysförfarande
I intervjuerna har jag inte frågat direkt efter begreppen yrkeskunnande och yrkesidentitet. Istället har frågor som till exempel vad de gör i sitt arbete, situationer där de känner sig säkra och som en del i gemenskapen i arbetslivet fångat upp hur de ser på sitt kunnande och
identitet. Dera svar tolkas sedan i analysen utifrån begreppsdefinitionerna i studie. Efter att intervjuerna transkriberats i sin helhet, gjordes en första genomläsning av materialet. I ett Excel-ark dokumenterades teman som uppkom i intervjuerna.
Frågeställningarna och intervjuguiden har styrt vilka teman som samtalet fokuserat på och blir till en början naturliga teman i genomläsningen. En andra kodning gjordes i ett text-dokument där teman som identifierats strukturerades utefter frågeställningarna som är i fokus i denna studie. Tre huvudrubriker växte fram som används för att redovisa resultatet: Lärande och utveckling i gymnasieskolan, Tecken på utvecklad yrkesidentitet och Lärande och utveckling i arbetslivet. Studiens tre frågeställningar ryms inom dessa huvudrubriker på så vis att Tecken på utvecklad yrkesidentitet svarar till hur undersköterskorna beskriver att de känner sig säkra i sitt yrkeskunnande och i sin yrkesidentitet. Lärande och utveckling i gymnasieskolan svarar till hur de ser på hur utbildningen har förberett dem för yrkeslivet och slutligen Lärande och utveckling i arbetslivet svarar till vilka oförväntade utmaningar de möter och hur de bidrar till att utveckla yrkeskunnande. Då syftet är att utgå från undersköterskornas berättelser, väljer jag att redovisa resultatet utifrån rubrikerna som framkom av genomläsningarna av
transkriberingarna framför att utgå från studiens frågeställningar. I analysen kopplas redovisningen av intervjumaterialet till frågeställningarna och teorier.
Resultat
I detta avsnitt redovisas resultatet av intervjustudien. För att göra läsningen mer tilltalande, presenteras informanterna med namn. Dock är det fingerade namn, avidentifierad bakgrund och arbetsplats. Därefter redovisas det som framkommit av intervjuerna i tre huvudkategorier och underkategorier. I nästkommande avsnitt, analys, kopplas intervjuerna till teori.
Presentation av informanterna
Anna har alltid vetat att hon vill arbeta i vård och omsorg. Kanske beror det på att många i hennes släkt gör just det så hon har under uppväxten sett och hört om hur det är. Anna läste akutsjukvård som fördjupning i årskurs tre och gjorde APL på en akutvårdsavdelning på sjukhuset, vilket blev hennes första anställning i vård och omsorg. Efter studenten 2018 fick hon jobb på sin APL-plats. Sedan 2019 arbetar hon på akuten på ett större sjukhus.
Bella valde att utbilda sig till undersköterska för att hon visste att hon tycker om att arbeta med människor. Hon visste också att det var lätt att få arbete efter studenten. Bella tog studenten 2020 och började då sommarjobba inom hemtjänsten. Det var hennes första anställning inom vård och omsorg. Efter sommaren fick hon erbjudande om att fortsätta som timvikarie, men Bella valde istället att börja arbeta som personlig assistent hos en bekant till henne. Möjligheten till en fast anställning var viktig för Bella. Parallellt med arbetet som personlig assistent fortsätter hon att arbeta i hemtjänsten på timmar. Hon känner att hon gör något viktigt och värdefullt som personlig assistent, men saknar omvårdnaden och samarbetet med kollegorna i hemtjänsten.
Cindie beskriver sig själv som en praktisk person som mår bra av att hjälpa andra människor. Hennes mamma arbetar i vården och de diskuterar ofta upplevelser efter arbetsdagarna. Cindie läste akutsjukvård som fördjupning och gjorde slut-APL på en
medicinsk akutvårdsavdelning. När hon fyllde 18 år fick hon sin första tjänst som vårdbiträde på ett äldreboende. Hon tog studenten 2020 och då gick hennes dröm i uppfyllelse:
sommarjobb på akuten. Efter en intensiv sommar har hon nu arbete på den medicinska akutvårdsavdelningen och går in på timmar på akuten.
Daniels första tjänst inom vård och omsorg var inom hemtjänsten. När han fyllde 18 år och fick körkort började han jobba som timvikarie. Daniel tog studenten 2020 och sommarjobbade då inom fritidsverksamheten i LSS med att ta hand om barn med funktionsvariationer. Nu har han precis fått en 75% tjänst på ett äldreboende och ser framemot att komma in i de nya
vård och omsorg eftersom han tycker om att hjälpa andra och kände att han har lätt för att prata och få kontakt med nya människor.
Effie började redan i årskurs 1 på Vård- och omsorgsprogrammet att arbeta som timvikarie i hemtjänsten. Han trivs mycket bra med att prata med äldre människor och känner att han i sitt arbete ger något tillbaka till samhället och värdesätter de äldre. Effie tog studenten 2020 och arbetar nu både i hemtjänsten och som vak på sjukhuset.
Frida har upplevt vård och omsorg som anhörig och visste tidigt att hon var intresserad av yrket. Efter praktik på sjukhuset i nian var hon säker på valet inför gymnasiet. När hon fyllde 18 år började hon som timvikarie på ett äldreboende. De olika APL-perioderna under
gymnasietiden ledde fram till att Frida blev säker på att det var på sjukhuset som hon ville arbeta. Efter sin slut-APL i trean, fick hon först sommarjobb och sedan fast anställning på sin APL-plats på sjukhuset.
Lärande och utveckling i gymnasieskolan
Här redogörs för hur undersköterskorna upplever att deras utbildning har förberett dem på mötet med arbetslivet. Detta är kopplat till frågeställningen om hur gymnasieutbildningen har förberett dem inför mötet med arbetslivet.
Teori ger bredd och förståelse
Gemensamt för informanternas berättelser om lärandet på gymnasiet är att de är nöjda med sina utbildningar och tycker att de har lärt sig mycket som gett värdefull kunskap för sitt arbete. De lyfter fram att utbildningen har gett dem en bred bas av kunskaper som de nu i arbetslivet förstår att de har nytta av. Genom att läsa om människan ur olika perspektiv, läsa om olika sjukdomar och diskutera fallbeskrivningar har informanterna en förberedelse inför att klara arbetsuppgifterna i yrkeslivet.
Anna visste tidigt att det var medicin och sjukvård hon var intresserad av. Hon menar att det märktes under studierna för hon fokuserade mer på de ämnen som hon var mest
intresserad av.
Bella som läste psykiatri som inrikting, önskar att hon hade fått lära sig mer om äldreomsorg det tredje året. De pratade mycket om äldreomsorg det första året på utbildningen men inte så mycket andra och tredje året.
…sen när man kommer ut i arbetslivet nu så är det ju många som kommer ut i hemtjänst eller äldreomsorg eller så, och då fick man nästan gräva lite djupare för att
komma ihåg vad lärde vi oss i ettan. Men samtidigt så visste man ju att har jag lärt mig det i ettan så kommer jag ihåg det nu.
Bella
Anna berättar att hennes yrkeslärare har yrkeslivserfarenheter i de ämnen de undervisar i och på så vis skapade det ett förtroende för lärarnas kompetens som underlättade förståelsen för ämnena. Effie menar att han lärt sig mycket om samhällets organisation kring stöd för
människor. Han vill gärna prova på att arbeta i fler verksamheter än de han hittills har provat, till exempel LSS och stöd i skolan.
Praktisk träning och APL
Cindie tyckte att det var viktigt att göra bra ifrån sig på APL för det var då hon visade vad hon har lärt sig. Hennes APL-perioder har lett till två sommarjobb och extra anställningar under studierna. Hon hade gärna haft ännu mer praktisk träning under utbildningstiden, men eftersom hon gick i en stor klass var det svårt för alla att hinna med att träna så mycket på de olika momenten. Hon hade också velat göra venprov på en verklig människa i skolan, eftersom det är en sak hon får göra i arbetslivet idag. Även Frida betonar den praktiska träningen i utbildningen som viktig för lärandet.
Du kan läsa så mycket du vill i böcker, men böckerna tar dig bara en bit på vägen. Så vi var väldigt positiva till att vi hade mycket praktiskt i skolan också. Och det underlättar för då fick man prova på och man fick se det ur olika perspektiv så det underlättar mycket att ha praktiken.
Frida
Fridas ord visar att hon ser kopplingen mellan skolan och arbetsuppgifterna i yrket och på vikten av färdighetsträning på APL.
Empati och förståelse
Det är inte bara teori och den praktiska träningen som informanterna lyfter fram från utbildningen, utan särskilt att de har fått utveckla sin empatiska förmåga och förmåga att se hur symtom visar sig på olika sätt hos olika personer.
Frida uttrycker det såhär:
Vissa yrken behöver man inte ha utbildning, men inom vård, man måste ha tålamod och förståelse och empati. Du måste förstå hur de har hamnat där och hur man ska hjälpa dem på bästa sätt
Frida
Bella berättar att hon under gymnasietiden fick träna mycket på empati och förståelse och genom att arbeta med olika fallbeskrivningar lärde sig att se det ur olika människors synvinklar. Detta lyfts fram av flera av informanterna på olika vis. Frida förklarar att enligt henne är empati och förståelse grundläggande för att klara arbetet som undersköterska.
Förutom utbildningen som alla måste gå, måste man… man måste känna så, att man måste vilja vara nära patienten, man ska vilja vara bland många människor samtidigt och vilja hjälpa dem. Annars har man inte på ett sjukhus att göra. /…/ Så man måste ha väldigt mycket tålamod och förståelse också. Har du inte förståelse så kommer man att såra dem till slut, har man inte tålamod så kommer du att bli irriterad och så blir det inte nåt bra jobb.
Frida
Detta citat visar att Frida inte bara har lärt sig om empati och förståelse, utan att det är en mycket central del av arbetet. Genom empati och förståelse, kan undersköterskorna fortsätta att utvecklas i sitt yrkeskunnande.
Sammanfattning
Undersköterskorna är nöjda med sin gymnasieutbildning och tycker att de har lärt sig mycket som de har nytta av. De betonar bredd, fallbeskrivningar och praktisk träning och att de har utvecklat empati och förståelse för människor med olika symtom och behov av stöd.
De har läst olika ämnen i utbildningen och det är svårt att se hur dessa ämnen behövs parallellt i arbetslivet för att lösa problem som uppstår.
Lärande och utveckling i arbetslivet
Här redogörs för den andra frågeställningen: hur upplever undersköterskorna att de ställs inför oförväntade utmaningar i arbetslivet och hur de utvecklas i sitt yrkeskunnande.
Att vara ny och ung
Effie började arbeta extra i hemtjänsten redan under första året på Vård- och omsorgsutbildningen.
Jag kunde det, men jag vågade inte i början, jag vågade inte gå fram Effie
Han beskriver en upplevelse av osäkerhet inför mötet med arbetsuppgifterna; han visste hur han skulle göra arbetet, men vågade inte till en början.
Cindie tog studenten 2020 och fick direkt sommarjobb på akutmottagningen på ett sjukhus. Hon beskriver detta som en drömanställning för henne och att hon var mycket stolt över att få chansen att arbeta där direkt efter studenten. Samtidigt ställde det stora krav på henne direkt vid introduktionen då hon fick ett papper med en lång lista med saker som hon skulle kunna.
När jag fick det så tänkte jag alltså hur sören ska jag kunna lära mig allt detta… Men jag klarade det men det var ett stort krav och jag kände verkligen att det låg på mina axlar…
Cindie
Fastän hon var färdig med sin grundutbildning, fanns det mycket kvar att lära för att klara av arbetsuppgifterna på akuten.
Frida fick arbete på den avdelning som hon gjorde sin slut-APL på i trean på gymnasiet. Men när hon tagit studenten och skulle börja arbeta, kände hon sig till en början som en elev igen och kände inledningsvis att hon inte kunde någonting.
Cindie och Effie nämner att de har känt sig unga i början av sitt arbetsliv. Cindie menar att hon fick sitt sommarjobb på akuten, trots sin låga ålder. Det har hänt att kollegor har fått henne att känna att hon måste bevisa att hon kan, fastän hon är ung.
…det är många som dömer en för att man är ung och kanske för att man inte riktigt kan lika mycket som alla andra. För det har jag också varit med om att det liksom ibland kan vara att man kanske inte kan lika mycket. Men då tycker jag det är viktigt också att visa att jag vill lära mig, så att du kan göra och jag tittar så att jag lär mig till nästa gång.
Cindie
Här beskriver hon en inställning till att vilja visa att hon vill lära sig och utvecklas i yrkeskunnande.
Svåra händelser och att stå ensam
Anna är den av informanterna i denna studie som har arbetat längst tid efter gymnasieexamen. Sedan 2019 arbetar hon på akuten på ett sjukhus, och eftersom det är mycket personal som byts ut är Anna nu en av dem som har bäst koll på rutinerna på arbetsplatsen. Därför är hon säker i situationer som handlar om rutin, och det som är svårt är när det blir akuta eller svåra händelser som uppstår. Om en patient blir akut dålig har hon alltid stöd i teamet och kan tillkalla både sjuksköterskor och läkare och kan ta ett steg tillbaka i dessa situationer.
Daniel som har sommarjobbat på fritidsverksamhet inom LSS, beskriver svåra situationer till exempel när ungdomarna får utbrott.
Då känner jag mig väldigt osäker på vad jag ska göra. För att liksom det är 50% chans att man alltså kan göra det bättre eller kan göra det sämre.
Daniel
I den svåra situationen som Daniel beskriver ovan, känner han sig ibland ensam. Hans lösning är att likt Anna tillkalla övrig personal, men på Daniels sommarjobb händer det ibland att det inte finns någon ordinarie personal att tillkalla. Då får han istället ringa till en personal som kan ge stöd i att lugna ungdomen.
Effie som arbetar i hemtjänsten, beskriver något liknande. Även om han menar att han känner vårdtagarna väl, händer det att de får nya tabletter och då tycker han det är svårt att det dels är tidsbrist hos vårdtagarna, och ibland finns det inte en sjuksköterska att ringa och rådfråga. Effie beskriver att det gör honom stressad. Han jämför med sin tjänst på sjukhuset där det alltid finns personal att fråga och möjlighet att snabbt få hjälp.
Utveckla yrkeskunskaper
Anna har svårt att skilja på vad hon har lärt sig i gymnasiet och vad hon har lärt sig på arbetsplatsen. Hon beskriver att de på hennes arbetsplats har många ”micro-föreläsningar” och att hon ofta får gå på kompetenshöjande utbildningar.
Bella menar att hon lär sig genom att själv testa i arbetslivet, särskilt i hemtjänsten där hon får möta många nya mediciner och behandlingsmetoder. Kunskaperna finns där från
gymnasieutbildningen, ”som i en box” som hon genom arbetet öppnar och utvecklar. Cindie beskriver att hennes hjärna går på högvarv av allt hon lär sig i arbetet. När hon beskriver hur hon arbetar tillsammans med en trygg kollega, menar hon att kollegan hjälper henne att avgränsa lärandet genom dela upp uppgifterna i ”små boxar”, så det blir en sak i taget istället för allt på en gång.
Stöd av kollegor och att våga
Daniel är så ny på sin tjänst i äldreomsorgen och menar att han lär sig mycket genom att fråga sina kollegor. Alla informanter menar att det är viktigt med stöd från kollegor för att klara svåra och oväntade händelser, och att det är avgörande att våga prova och våga fråga om hjälp för att klara situationer. Det är olika beroende på vilka arbetsplatser informanterna arbetar på, hur pass enkelt det är att få stöd av kollegor. På sjukhuset och på äldreboende arbetar
personalen i team och kan snabbt ta stöd hos varandra, medan i hemtjänst kan man behöva ringa för att få hjälp och som personlig assistent är det bara brukaren som man kan diskutera med.
Stödjande kollegor beskrivs av alla informanter som personer som ser dem som värdefulla kollegor. De tar sig tid att förklara och visa och är skickliga i arbetet som undersköterskor. De bygger ett förtroende till informanten och får dem att känna att de vågar fråga och be om stöd. Effie och Frida beskriver sig som mer modiga och framåt nu än när de började arbeta.
Sammanfanttning
Några av informanterna menar att de inledningsvis är osäkra på vad de kan och känner sig unga och nya. När en vårdtagare blir akut sjuk eller har ett utåtagerande beteende, är det tryggt att ha nära till kollegor och kunna ta ett steg tillbaka. Alla har inte nära till sina kollegor utan måste ringa eller försöka lösa problemen själva.
Samarbetet med kollegor och att våga prova arbetsuppgifter utvecklar undersköterskornas yrkeskunnande. Någon beskriver att kunskaperna finns som i boxar från
det är svårt att skilja på vad hon lärt sig i skolan och vad hon lärt sig i fortbildningar och i yrkesutövningen. Att våga fråga och att ha tillgång till kollegor som vill berätta och visa, gör att de nyanställda utvecklas i arbetet.
Tecken på utvecklad yrkesidentitet
Här redogörs för den tredje frågeställningen: när beskriver undersköterskorna att de känner sig säkra i sitt yrkeskunnande och sin yrkesidentitet.
Hjälpa människor innebär mer än personlig omvårdnad
När informanterna ska beskriva vad de gör som undersköterskor, menar alla att de hjälper människor i deras dagliga liv. Oavsett om de arbetar på sjukhus, i personens hem eller på ett boende. Daniel beskriver uppgifterna som centrala i arbetet, personlig vård, hygien och förflyttningar. Anna, Cindie och Frida som arbetar på sjukhus beskriver hjälpen på liknande vis. Anna menar att som undersköterska är hon närmast patienten och kan assistera
sjuksköterskor och läkare. Cindie beskriver arbetet med patienter som väldigt brett, det kan handla om allt från provtagningar till samtal för att få patientens tankar på annat håll. Frida sköter omvårdnaden om sår och är nära sina patienter.
Effie betonar vikten av att hjälpa vårdtagarna i hemtjänsten att fortsätta vara en del av samhället. Bellas beskrivning av anledningen till att arbeta som personlig assistent liknar Effies, hon värdesätter att brukaren har någon hos sig och att hon gör brukaren mindre ensam.
Att vara social och våga samtala är viktigt i arbetet som undersköterska. Cindie beskriver hur hon använder samtalet i omvårdnaden:
…många patienter som kommer till sjukhuset blir sjuka av att de hamnar på sjukhus. Ofta är det ju så, men sen kan det också vara att de bara behöver kanske lite mer uppmärksamhet och man behöver prata med dem lite grann… Och det behöver inte handla om anledningen till att man är där utan man kan prata om deras katt hemma eller vad de har handlat eller vad som helst, för att det är det att det piggar upp väldigt mycket
Cindie
Den sociala förmågan lyfts också fram som viktig för att komma in i arbetet och bli delaktig i arbetslaget. Effie beskriver att han till en början var blyg, men att han snabbt bestämde sig för att ”ställa sig fram” och börja ta för sig mer.
Man måste vara jättebra social också att vi skulle hmm kunna sitta ner och man ska inte vara blyg absolut inte det då gör att jobbet blir mer svårare faktiskt.
Effie
Daniel har precis påbörjat en ny tjänst på ett äldreboende. Han menar att han egentligen är säker på arbetsuppgifterna kring att ta hand om vårdtagaren, men samtidigt tycker han om att arbeta tillsammans med en kollega som kan visa och förklara och lära honom bättre och smidigare handgrepp så att han blir mer säker. När det gäller att komma på samtalsämnen med de äldre, tar han stöd av sina kollegor för att se hur de arbetar och sen efterlikna deras arbetssätt. Han tycker att det är viktigt att våga fråga och ta hjälp av sina kollegor för att komma in i arbetet och utvecklas.
Säkra arbetsuppgifter
Ett tecken på när undersköterskorna har utvecklat sin yrkesidentitet är vilka arbetsuppgifter som de känner sig säkra på. Säkra arbetsuppgifter är sådant som de gör ofta, rutinarbete. Effie känner sig säker i arbetet i hemtjänsten för att han går hem till vårdtagare som han känner väl. I början var det svårt men när han har lärt känna dem, blir han säker på arbetet. Anna
beskriver en trygghet i de arbetsuppgifter hon gör ofta, som olika provtagningar och förberedelser av provmaterial.
Få frågan
Ett tecken på att informanterna känner sig delaktiga i arbetet är att de får frågor av sina kollegor. Frida känner sig som fullt delaktig i arbetet när hon ses som en i gänget.
…när de kommer och fråga mig om jag kan hjälpa dem, eller frågar om mina åsikter. Då känner jag verkligen att de ser mig, för de frågar mig, de tar in mig i teamet.
Frida
Effie blir glad och känner sig stolt när nyanställd personal frågar honom och han får förklara. Anna beskriver att hon inför sommaren har fått handleda nyanställda sjuksköterskestudenter. Då hon har varit på akuten i nästan två år, har hon god erfarenhet och kan handleda de nyanställda i rutinuppgifterna.
