Magisteruppsats
Civilekonomprogrammet 240hp
Crowdfunding – Kan det bidra till att minska
informationsasymmetrin och det
finansieringsgap som råder för nystartade
företag?
Självständigt uppsatsarbete inom
företagsekonomi 30hp
Halmstad 2020-06-02
Förord
Författarna till denna studie vill inleda med att rikta ett stort tack för den feedback som fåtts från opponenterna men även till deras handledare Eva Berggren och examinator Jan-Olof Müller, som har givit oss stöd och råd under resans gång.
Författarna vill även rikta sin tacksamhet till de respondenter som har ställt upp och tagit sig tid till att bli intervjuade i denna studie trots samhällets konstiga situation - utan er hade detta examensarbete inte varit genomförbart. Vidare vill författarna tacka sina nära och kära som har visat ett enormt stöd under toppar och dalar de senaste månaderna. Slutligen vill de även visa tacksamhet till varandra för det engagemang, stöd och entusiasm de visat varandra under denna långa och inte alltid så soliga period de arbetat tillsammans och hoppas nu att detta examensarbete har bidragit till ökad förståelse kring crowdfunding.
Sammanfattning
Titel: Crowdfunding – Kan det bidra till att minska informationsasymmetrin och
det finansieringsgap som råder för nystartade företag?
Författare: Cecilia Arro
Lina Boström Handledare: Eva Berggren Examinator: Jan-Olof Müller
Ämne: Självständigt uppsatsarbete inom företagsekonomi, 30 hp, FÖ7003
För såväl samhällsutvecklingen som ökade jobbmöjligheter är uppstart av nya företag en viktig faktor. Däremot visar forskning att ett stort problem med att starta företag är svårigheterna entreprenörerna möter vid ansökan om finansiering. Finansiering är en förutsättning för att företag ska kunna utvecklas och fortleva men även för att startas. Ett alternativt finansieringssätt för bland annat nystartade företag som har växt fram det senaste decenniet är crowdfunding. Detta finansieringssätt är relativt outforskad vilket är den största bidragande faktor till att författarna till denna studie fann ett forskningsgap som behövde fyllas.
Syftet med denna studie är att jämföra och analysera crowdfunding med andra externa finansieringssätt för att kunna förstå vad crowdfunding kan innebära för nystartade företags överlevnad. Detta genom att undersöka om finansieringssättet kan bidra till att minska informationsasymmetrin mellan finansiärer och entreprenörer och därmed det finansieringsgap som råder för nystartade företag. Vilka för- och nackdelar crowdfunding har för nystartade företag jämfört med andra externa finansieringssätt undersöks därför. För att uppfylla studiens syfte och fylla det funna forskningsgapet har en kvalitativ metod genomförts, där empirin har samlats in genom nio semistrukturerade intervjuer fördelat på tre olika aktörer (entreprenör, inkubator och bank).
Studiens resultat visar på att det krävs ökad kunskap för att crowdfunding ska kunna påverka informationsasymmetrin och finansieringsgapet som finns för nystartade företag. Crowdfundings nyanser och fenomenets komplexitet medför möjligheter för entreprenörer angående deras finansiering. Samtidigt som det är viktigt för entreprenörerna att väga för- och nackdelarna mot varandra kräver en crowdfundingkampanj mer tid och engagemang än vad som kan tänkas.
Innehåll
1. Inledning... 1 1.1 Problemdiskussion ... 2 1.1.1 Frågeställning ... 4 1.1.2 Syfte... 4 2. Teoretisk referensram ... 52.1 Finansiering för nystartade företag ... 5
2.1.1 Traditionella externa finansieringssätt... 8
2.2 Crowdfunding ... 10
2.2.1 Olika former av crowdfunding ... 11
2.2.2 Crowdfunding i relation till andra finansieringssätt ... 13
2.3 Informationsasymmetri ... 16 2.4 Legitimitetsteorin ... 18 2.5 Studiens teorimodell ... 19 3. Metod ... 21 3.1 Forskningsansats ... 21 3.2 Metodval ... 21 3.3 Litteraturundersökning ... 22 3.4 Empirisk datainsamling ... 23 3.4.1 Val av respondenter ... 25 3.5 Studiens trovärdighet ... 27 3.5.1 Etiska överväganden ... 29 4. Empiri ... 30 4.1 Respondentgrupp 1 - Entreprenörer ... 30 4.2 Respondentgrupp 2 – Inkubator ... 38 4.3 Respondentgrupp 3 – Banker ... 40 5. Analys ... 48
5.1 Sammanfattning av empiri i relation till teori ... 48
5.2 Kunskapslucka ... 51
5.3 Fördelar och nackdelar med crowdfunding ... 51
5.4 Informationsasymmetri ... 55
5.5 Finansieringsgapet och crowdfundings påverkan på det ... 57
5.6 Avslutande analys ... 59
6. Slutsats ... 61
6.1 Begränsningar ... 62
6.2 Fortsatt forskning ... 62
Bilaga 1 – Intervjuguider ... 68
Bilaga 2 - Beskrivning av FundedByMe och Kickstarter ... 71
Figurförteckning Figur 1. Olika källor av finansiering i livscykeln ... 6
Figur 2. Ett företags finansiering i ett tidigt skede och de finansieringsgap som finns ... 6
Figur 3. Illustration över hur finansiärer kan vara globalt utsprida inom crowdfunding ... 10
Figur 4. Kategorisering av crowdfunding. ... 11
Tabellförteckning Tabell 1. Crowdfundings för- och nackdelar ... 20
Tabell 2. Operationaliseringsschema ... 25
Tabell 3. Sammanställning av respondenter ... 27
Tabell 4. Crowdfundings fördelar i relation till empirin ... 49
1
1. Inledning
I det inledande kapitlet introduceras läsaren till det valda ämnesområdet följt av en problemdiskussion som leder fram till forskningsgapet. Avslutningsvis mynnar problemdiskussionen ut i studiens forskningsfråga och studiens syfte.
Att starta ett eget företag kan vara lockande. Möjligen finns det en inneboende dröm om att vara herre över sin egen tid, att producera en ny produkt eller tjänst som saknas på marknaden eller en dröm om att kunna påverka på samhällsnivå. Oavsett vad viljan och drivet grundas i finns det en sak gemensamt, företaget måste finansieras på något sätt. Finansieringsalternativen är många men för nystartade företag kan det vara svårt att använda sig av dessa. Ett nystartat företag definieras som ett företag som gått från utvecklandet av en affärsmodell, till att börja sälja produkter och/eller tjänster (Leach & Melicher, 2009). En känd finansieringsform för företag är banker, men banker kräver ofta säkerhet och något konkret för att minimera sin egen risk med att låna ut pengar (Hallåkonsument, 2018). Två andra vanliga finansiärer är affärsänglar1 och riskkapitalister2. I takt med att samhället har utvecklats har även tekniken gjort det, vilket har lett till att nya finansieringssätt har växt fram. Crowdfunding är ett av dessa och innebär att en stor grupp människor tillsammans hjälper till att finansiera ett företag, oftast genom internet (Verksamt.se, 2019). Finansieringssättet syns mer och mer i samhället idag utan att människor vet eller förstår vad det handlar om. När samhället nu är utsatt för en pandemi växer människors vilja att hjälpa till och fenomenet crowdfunding blir allt mer tydligt. I bland annat sociala medier, tidningar och på tv syns nästan varje dag människor som använder sig av crowdfunding för att hjälpa eller uppmuntra företag och andra medmänniskor i dessa krävande tider. Vanligtvis i form av olika insamlingar vilket gör att många människor använder det utan att veta att det kallas crowdfunding. Begreppet crowdfunding översätts enligt Nationalencyklopedin (u.å.a) till den svenska termen ”gräsrotsfinansiering”. Däremot används den engelska termen crowdfunding i det svenska språket och kommer därför att användas genomgående i denna studie.
Vid ett företags uppstart använder entreprenörer3 sig främst av eget kapital och tar sedan hjälp av personer i dess omgivning för att därefter eventuellt vända sig till externa finansiärer. Att som entreprenör och egenföretagare ta hjälp av sin omgivning är ett finansieringssätt som brukar benämnas de tre F:n och består av friends, fools och family. Vilket innebär att vänner, dårar och familj går in med till exempel kapital eller arbetskraft. Crowdfunding kan förklaras som en förlängning av de tre F:en (Tillväxtverket, 2013).
Det finns olika historier bakom hur crowdfunding kom till, men begreppet ”crowdfunding” myntades år 2006 (Startups.com, 2018). Det var först efter finanskrisen år 2008 som crowdfunding fick sitt stora genombrott, när entreprenörer tvingades att söka efter alternativa finansieringssätt samt år 2012 när USA fick en ny lag, JOBS Act (Jumpstart Our Business Startups). Lagen möjliggjorde att entreprenörer lagligt kunde samla in kapital för att finansiera
1 För begreppsförklaring se under rubrik 2.1.1 2 För begreppsförklaring se under rubrik 2.1.1
2
sina företag (Startups.com, 2018). Att fler företag bildas är positivt för samhällsekonomin. Det leder bland annat till sänkt arbetslöshet och ökad skatteinkomst för staten. Enligt Europeiska Kommissionen (2012) är SMEs (små och medelstora företag) den största källan till nya jobb i Europa. Företags tillväxtmöjligheter är således ett aktuellt ämne där samhället har en stor påverkan på möjligheten till deras utveckling.
För ett nystartat företag kan det vara svårt att få extern finansiering påpekar Landström (2017) och lyfter vidare att det påverkar företagets tillväxtmöjligheter. Att nystartade företag har svårare för att få extern finansiering beror på att nya företag utgör en större risk för finansiärerna jämfört med etablerade företag. Tillväxtverket (2013) förtydligar vidare att det är svårare för ett nystartat företag att få extern finansiering då företaget inte har finansiella rapporter, eget kapital eller tillgångar likt större etablerade företag. Om ett nystartat företag lyckas anskaffa extern finansiering är det vanligtvis från en affärsängel påpekar Berger och Udell (1998). Har en affärsängel investerat4 i ett företag poängterar Berger och Udell (1998) att det även medför en ökad möjlighet för att riskkapitalister går in med kapital, då riskkapitalister tenderar att investera om en affärsängel redan har gjort det.
1.1 Problemdiskussion
Problemet för entreprenörer och nystartade företag är att under företagets fem första år har det visat sig att ungefär hälften misslyckas (Europeiska Kommissionen, 2012). Kapitalbrist poängterar Landström (2017) ökar risken för att företag inte överlever i fem år. I Sverige förlitar sig företag på de finansiella instituten, såsom börs och bank, när det gäller deras finansiering (Tillväxtverket, 2013). Genom crowdfunding kan entreprenörer till exempel kringgå de strukturella hinder som vanligtvis uppkommer vid kreditgivning från banker. Vilket kan bidra till att minska det finansieringsgap som finns för nystartade företag och således även risken för konkurs och ökad arbetslöshet. Golic (2013) argumenterar att genom crowdfunding blir kapital mer tillgängligt och effektivt för SMEs vilket följaktligen kommer öka landets BNP och skapa nya jobb. Att det finns ett finansieringsgap för nystartade företag kopplas ofta till att marknaden inte har lyckats möta den efterfrågan på kapital som finns påpekar Landström (2017), detta som en följd av att informationen som investerarna har är felaktig och/eller inte tillräcklig. Entreprenörer och investerare befinner sig i en situation där en aktör besitter mer information än den andra vilket gör att det finns en informationsasymmetri (Mishra, Heide & Cort, 1998). Butticè, Orsenigo och Wright (2018) lyfter även att entreprenörens erfarenhet inom crowdfunding påverkar informationsasymmetrin när ett nytt projekt startas. Om informationsasymmetrin är hög, det vill säga att ytterligare informations krävs för att minska asymmetrin, kan den minskas genom att tidigare lojala investerare aktivt stödjer entreprenörens nya projekt. Projektet ses då som något positivt och trovärdigt att investera i av andra. Butticè et al. (2018) argumenterar vidare att det medför att entreprenörer med tidigare lyckade erfarenheter inom crowdfunding har bättre möjligheter att lyckas få finansiering via crowdfunding jämfört med de entreprenörer som inte har det. Landström (2017) poängterar
4 Finansiär = en person som investerar för att främja andra utan förväntad avkastning (Nationalencyklopedin,
u.å.c)
3
även att finansieringsgapet kan grundas i att entreprenörer väljer att undvika externt kapital som en följd av att de vill vara självständiga. Vilket Tillväxtverket (2013) styrker och syftar på att entreprenörer först söker alternativa finansieringssätt.
Då det kan vara svårt för ett nystartat företag att få finansiering från de traditionella källorna i form av riskkapitalister, banker och affärsänglar påpekar Gerber och Hui (2013) att crowdfunding är ett användbart finansieringssätt för entreprenörer, vilket även Företagarna (2019) lyfter fram. Blaseg och Koetter (2015) argumenterar att det är mer troligt att mindre företag vänder sig till crowdfunding jämfört med större då de ofta har tillgång till andra eller billigare kapitalkällor. Genom crowdfunding kan entreprenörer på ett organiserat, effektivt, tidsbesparande och enkelt sätt få finansiering (Gerber & Hui, 2013). Dessutom kan tillgång till kapital ges tidigare jämfört med andra finansieringsalternativ. Vilket kan tänkas vara en bidragande faktor till att allt fler entreprenörer vill använda crowdfunding som ett tänkbart alternativ. De Buysere, Gajda, Kleverlaan och Marom (2012) lyfter ytterligare fördelar som kan påverka att entreprenörer vill använda crowdfunding som att det medför att en marknadsundersökning görs, möjliggör förbeställningar och personliga erfarenheter från investerarna. Detta utan extra kostnader. Som Golic (2013) diskuterar kan crowdfunding komma att bli en viktig källa till finansiering för SMEs.
Crowdfunding medför däremot en risk för bedragare påpekar Agrawal, Catalini och Coldfarb (2014) då det är relativt enkelt att använda falsk information för att locka investerare. Eftersom investeringarna är små och incitamenteten för en utförlig analys av företaget, en due diligence, är låg jämfört med kostnaderna som det medför ökar risken för bedrägeriföretag. Silver, Berggren och Fili (2016) styrker vidare att crowdfunding inte möjliggör för due diligence och att finansieringssättet saknar regelverk. Genom att öka förståelsen kring crowdfunding kan finansiärer få insikt i att en ökad transparens gällande information kan minska möjligheter för bedragare att utföra bedrägeri.
Den tekniska utvecklingen i samhället kan tänkas medföra att finansieringsgapet för nystartade företag minskar, då utvecklingen kan förbättra möjligheterna till finansiering för entreprenörer. Som Europeiska Kommissionen (2012) påpekar är internet och IT den viktigaste källan för tillväxt och att tillväxten för just SME:s är upp till tredubblad om teknologin nyttjas. Om nystartade företag därav skulle nyttja teknologin och på så vis skapa en tillväxt, gynnas samhället genom att ekonomin och nivå av arbetslöshet påverkas positivt. Ett sätt att göra detta kan tänkas vara att söka finansiering via crowdfunding. Möjligheten att som entreprenör nå ut till potentiella finansiärer förändras på grund av att internet gör det tänkbart att använda sin egen fantasi för att nå en större publik av finansiärer. Det ökade användandet av internet har medfört en utveckling av finansiella tjänster, som anses bero på ett förändrat konsumentbeteende till följd av ökad transparens, användarvänlighet, automatisering och möjlighet till uppkoppling (Goldman Sachs, 2015). Eftersom tillgången till information och den mobila åtkomsten fortfarande accelererar är det svårt att se vad framtiden tillbringar.
Crowdfunding är ett finansieringssätt som slog igenom för bara några år sedan, vilket gör att forskningen är relativt begränsad. Tidigare forskning är överens om att crowdfunding är ett växande fenomen som behöver ytterligare forskning för att öka kunskapen och förståelsen
4
(Mollick, 2014; Gerber & Hui, 2013). Silver et al. (2016) har undersökt hur finansieringen ser ut inom crowdfunding i olika investeringsstadier, jämfört med traditionella finansieringskällor såsom till exempel affärsänglar, banker och riskkapitalföretag. En del av den svenska crowdfundingmarknaden presenteras även illustrativt. Då studien av Silver et al. (2016) är begränsad till hur crowdfunding skiljer sig från andra finansieringsalternativ i olika finansieringsstadier finns det ett behov av att undersöka för- och nackdelar med crowdfunding för ett nystartat företag. För att öka kunskapen och få en djupare förståelse i hur nystartade företag och entreprenörer väljer form av crowdfunding har bland annat Belleflamme Lambert och Schwienbacher (2014) testat en egenutvecklad modell. Forskarna kom fram till att det är viktigt att bilda ett samhälle som genererar fördelar vid deltagandet i crowdfunding för att det ska ses som ett alternativ för finansiärer i jämförelse mot till exempel banker, affärsänglar och riskkapitalister.
Tidigare studier har vidare inte använt kvalitativ data från flera aktörer (som till exempel entreprenörer, banker och inkubator) där deras syn på crowdfunding har satts i relation till finansiering för nystartade företag. Nystartade företag är i kontakt med olika aktörer och genom att samla in data från några tänkbara aktörer kan en mer nyanserad bild av crowdfunding ges. Många forskare (Mollick, 2014; Belleflamme et al., 2014; Gedda, Nilsson, Såthén & Søilen, 2016; Vulkan, Åstebro & Sierra, 2016; Zhao, Chen, Wang & Chen, 2017; Courtney, Dutta & Li, 2016; Ahlers, Cumming, Günther & Schweizer, 2015) har tidigare studerat crowdfunding utifrån en kvantitativ metod, vilket styrker gapet i forskningsfältet gällande den kvalitativa inriktningen. Genom att göra en kvalitativ studie som fokuserar på fördelar och nackdelar med crowdfunding bidrar studien till en teoretisk utveckling inom forskningsfältet och således en ökad förståelse för finansieringsgapet för nystartade företag.
1.1.1 Frågeställning
Vilka för- och nackdelar har crowdfunding för nystartade företag jämfört med andra externa finansieringssätt?
1.1.2 Syfte
Studiens syfte är att jämföra och analysera crowdfunding med andra externa finansieringssätt för att kunna förstå vad crowdfunding kan innebära för nystartade företags överlevnad. Detta genom att undersöka om finansieringssättet kan bidra till att minska informationsasymmetrin mellan finansiärer och entreprenörer och därmed det finansieringsgap som råder för nystartade företag.
5
2. Teoretisk referensram
I detta kapitel presenteras relevant teori och litteratur som behövs för att kunna analysera resultatet och besvara studiens syfte. För att kunna undersöka om crowdfunding som finansieringssätt kan bidra till att minska informationsasymmetrin och finansieringsgapet som råder för nystartade företag ges först en beskrivning över de traditionella finansieringssätten för dessa företag. Därefter ges en beskrivning över crowdfunding och dess former och valda teorier som studien kopplar an till. Detta för att kunna ge en djupare förståelse för den kommande analysen. Avslutningsvis presenteras en egen teorimodell vilket ämnar tydliggöra teorins roll och dess betydelse för studiens fortsättning för att kunna analysera crowdfundings för- och nackdelar relaterade till informationsasymmetrin och nystartade företags finanseringsgap.
2.1 Finansiering för nystartade företag
Leach och Melicher (2009) påpekar att det är vanligt förekommande att ett nystartat företag redan från start har för lite kapital. Startkapitalet hos ett företag påverkar dess tillväxtpotential lyfter Landström (2017) och poängterar att om kapitalet är tillräckligt är tillväxtbenägenheten större. Enligt Landström (2017) kan den finansiella marknaden för unga och tillväxtföretag kategoriseras utefter vad finansieringen baseras på. Dessa tre kategorier är eget kapital, krediter samt bidrag. Det system som baseras på eget kapital utgörs av affärsänglar och riskkapitalister, Landström (2017) poängterar att de har en viktig roll vid finansiering av nya företag. När det gäller kapitalsystemet som baseras på krediter är banker det mest förekommande för nystartade företag. Det bidragsbaserade systemet har en viktig roll i ett företags tidiga skede och dess utveckling, det finansieras i form av bidrag och subventionerade lån.
Ett företag genomgår olika stadier, från utvecklandet av en affärsidé till en mognadsdel där tillväxten av intäkter och kassaflöden avtar (Leach & Melicher, 2009). Dessa olika stadier som ett företag går igenom brukar gemensamt benämnas ett företags livscykel och kan se olika ut, där forskarna lyfter fram att ett företag har fem olika stadier (se figur 1). En förflyttning genom de olika stadierna i livscykeln medför att nya finansieringsmöjligheter blir tillgängliga (Leach & Melicher, 2009: Sohl, 2003).
6
Figur 1. Olika källor av finansiering i livscykeln (Leach & Melicher, 2009 s. 25).
Sohl (2003) argumenterar att ett företag i sitt tidiga skede i livscykeln har fler uppdelningar än de som Leach och Melicher (2009) lyfter, utvecklingsstadiet och stadiet för nystartade företag delas istället in i fyra stadier (se figur 1 och 2). Under ett företags tidiga skede i livscykeln är det vanligt att företaget måste förlita sig enbart på kapital från entreprenören själv, familj, vänner, affärsänglar och professionella riskkapitalister (Sohl, 2003; Leach & Melicher, 2009; Landström, 2017). Att få banklån kräver att en del kapital redan finns i bolaget och är således inte en vanlig finansieringskälla i detta skede betonar Vinturella och Erickson (2003).
7
Som visas i figur 1 indikerar Leach och Melicher (2009) att entreprenörens egna tillgångar och hjälp från familj och vänner utgör huvudkällorna till finansiering under ett företags två första stadier. Detta är något som Sohl (2003) lyfter fram som ”Pre-seed” stadiet (se figur 2) och kapital ges här utan en större due diligence. Landström (2017) argumenterar att vissa entreprenörer väljer att avstå från externt kapital på grund av deras driv att vara självständiga. Andra forskare (Leach & Melicher, 2009; Barringer & Ireland, 2006) understryker däremot att det är svårt att driva ett företag utan externt kapital och under det andra stadiet (se figur 1) i livscykeln behöver de flesta företag ytterligare kapital från en extern finansiär. Mängden kapital som behövs i det här stadiet beror på vad det är för typ av företag samt hur mycket av entreprenörens egna kapital som finns kvar från första stadiet poängterar Leach och Melicher (2009). Barringer och Ireland (2006) argumenterar att det finns tre anledningar till att ett nystartat företag i dess tidiga stadie behöver externt kapital. Dessa är kassaflödesutmaningar, kapitalinvesteringar samt långsiktig produktutveckling och i takt med att företaget växer ökar även behovet av kapital.
För ett nystartat företag kan det dock vara problematiskt att anskaffa externt kapital (Landström, 2017). Problematiken kan kopplas till det finansieringsgap Landström (2017) lyfter framfinns som följd av att informationen mellan företag och finansiär inte är tillräcklig och/eller felaktig. Sohl (2003) argumenterar att det finns två olika finansieringsgap (se figur 2) för ett företag i dess tidiga skede. Det första finansieringsgapet är en följd av både bristande information mellan företaget och finansiären och ett ökat behov av externt kapital. I det här stadiet är kapital från affärsänglar dominerande. Det andra finansieringsgapet kan uppstå när kapitalet från affärsängeln inte räcker till och företaget måste vända sig till marknaden för riskkapital. Informationsproblematiken mellan entreprenörer och finansiärer beror på den informationsasymmetri som uppstår. Enligt Mishra et al. (1998) innebär det att de befinner sig i en situation där en aktör på marknaden besitter mer information gentemot den andra aktören. Att kapitaltillskott vanligen kommer från affärsänglar och riskkapitalister under ett företags tidiga skede understryker även Leach och Melicher (2009), närmare bestämt under andra stadiet i företagets livscykel (se figur 1). Berger och Udell (1998) betonar att ett nystartat företag till en början främst får finansiering från en affärsängel och därefter eventuellt får från riskkapitalister. Vilket är samstämmigt med Sohl (2003) uppfattning. Något som Landström (2017) påpekar är att det finns tendenser till att affärsänglar som gjort en investering i ett nystartat företag fortsätter att investera i det företaget, vilket medför att det blir ett finansieringsgap för andra nystartade företag som således blir utan. Vidare poängterar Landström (2017) att riskkapitalister behöver en hög avkastning för att själva lyckas, vilket medför att endast ett fåtal nystartade företag får riskkapital. Således är det mer vanligt att de investerar i ett senare skede när avkastningen är högre och mindre riskfyllt.
Hur företaget initialt använder kapitalet i livscykelns två första stadier lämnar ett avtryck på företagets resultaträkning (Leach & Melicher, 2009). Företagets finansiella resultat är under den här tiden viktigt, speciellt för affärsänglar och riskkapitalister som har investerat och således vill hålla koll på företagets finansiella status och utveckling. Det finansiella resultatet
8
under de här stadierna påverkar vidare företagets möjligheter att få ytterligare finansiering i nästa stadie, överlevnadsstadiet (se figur 1). Under överlevnadsstadiet kan företag beviljas kredit från banker och andra kreditgivare. Detta då företaget nu har lyckats skaffa sig en historik över dess resultat genom åren, vilket är något som banker baserar sitt eventuella beviljande av kredit på (Leach & Melicher, 2009; Barringer & Ireland, 2006).
2.1.1 Traditionella externa finansieringssätt
Affärsänglar
Affärsänglar är förmögna personer som erbjuder riskkapitalfinansiering till små företag och har blivit en viktig och vanlig kapitalkälla för nystartade och unga företag (Roure, Aernoudt & de San José Riestra, 2007; Leach & Melicher, 2009; Berger & Udell, 1998). En affärsängel bidrar inte bara med aktiekapital utan även med sin kunskap och erfarenhet vilket gör att det kan ses som ett ”smart” kapital (Barringer & Ireland, 2006; Roure et al., 2007; Landström, 2017; Leach & Melicher, 2009; Berger & Udell, 1998). Affärsängeln blir ofta, som följd av sin investering, en del i företaget och många drivs av det mentorskap som investeringen medför betonar Barringer och Ireland (2006). Hur mycket de investerar i ett företag är olika. Roure et al. (2007) poängterar att affärsänglar investerar omkring två till fem gånger så mycket som riskkapitalister gör i nystartade företag. Flera affärsänglar kan även gå ihop i organiserade företag, där de investerar i flera olika bolag och således minskar de sin risk genom att sprida ut den på flera företag (Leach & Melicher, 2009; Berger & Udell, 1998). Något som Roure et al. (2007) även påpekar är att affärsänglar anser att det inte finns tillräckligt med affärsförslag som matchar deras kriterier för att investera. Entreprenörer anser däremot att det inte finns tillräckligt med potentiella investerare. Roure et al. (2007) poängterar att det således finns ett investeringsgap mellan affärsänglar och entreprenörer.
Riskkapitalister
Riskkapital kallas det kapital som investeras av riskkapitalister i nystartade och små företag med stor tillväxtpotential (Barringer & Ireland, 2006). Eftersom ett nystartat företag ofta innebär en större finansiell risk är det just riskkapital enligt Leach och Melicher (2009) som är det kapital som förknippas under ett företags tidiga stadie. Barnes och Menzies (2007) belyser att riskkapital behövs för att företag ska kunna växa och möjligheten för entreprenörer att starta nya företag påverkas av tillgången på riskkapital. Däremot är det bara hälften av det riskkapital som investeras varje år som investeras i nystartade företag påpekar Barringer och Ireland (2006). Landström (2017) påpekar att riskkapitalister behöver en hög avkastning för att själva lyckas vilket medför att ett endast fåtal nystartade företag får riskkapital, vilket gör det sällsynt för ett nystartat företag att få finansiering från en riskkapitalist. Dock argumenterar Drover, Wood och Zacharakis (2015) att riskkapitalister söker sig till just dessa företag för att kunna få en för dem acceptabel avkastning. Barringer och Ireland (2006) betonar att riskkapitalister tar en risk när de investerar och räknar med att knappt 50 procent av deras investeringar kommer medföra en avkastning. Vilket medför att det är vanligt att riskkapitalister investerar i befintliga företag när avkastningen är högre och mindre riskfylld, således är det betydligt färre nystartade företag som får finansiering genom riskkapital jämfört med affärsänglar (Barringer & Ireland,
9
2006; Landström, 2017). Drover et al. (2015) påpekar däremot att om ett företag har fått finansiering från en affärsängel är sannolikheten större att en riskkapitalist vill utföra en due diligence och således eventuellt investera. När en riskkapitalist gör en investering i ett företag kräver den att företaget formellt organiserar för att minska den risk som de anser vara förknippat med investeringen (Leach & Melicher, 2009).
Banker
För nystartade företag är banker inte den mest optimala källan till finansiering poängterar Barringer och Ireland (2006). Detta då banker är riskaverta och finansiering av nystartade företag innebär en hög risk. Som Landström (2017) lyfter fram kan dock ägarna bakom det nystartade företaget gå i borgen och därmed öka möjligheten för att få beviljad bankkredit. Barringer och Ireland (2006) påpekar även att ägarna kan ställa personliga egendomar i pant för att på så vis öka möjligheten. Det finns vanligtvis interna restriktioner som förhindrar bankerna från att ge högrisklån. För att få lån från banker och andra finansiella institut måste företaget ha en viss mängd eget kapital, en historik och finansieringsöversikt (Berger & Udell, 1998; Vinturella & Erickson, 2003). Vilket hos SMEs ofta innebär att finansiering från affärsänglar och riskkapitalister krävs innan banken beviljar kredit diskuterar Berger och Udell (1998).
Skillnaden mellan riskkapitalister och banker markerar Barringer och Ireland (2016) är att banker undersöker huruvida företaget kommer kunna betala tillbaka lånet, banker genomför en due diligence. Banker är mer intresserade av företag som har till exempel ett starkt kassaflöde, revisorsgranskade räkenskaper, bra ledning och en sund balansräkning. Få nystartade företag har detta i ett initialt skede, men trots det är banker en viktig finansieringskälla för små företag poängterar Barringer och Ireland (2016) men påpekar även att vissa banker har börjat tänka om. De har börjat fokusera mer på företagets kassaflöde och ledningens kompetens, istället för balansräkningen och säkerheter. Landström (2017) lyfter fram vikten av finansiering från banker för nystartade företag och poängterar att det är viktigt för både företagets kapacitetbildning och den dagliga verksamheten. Att som entreprenör använda sig av lån som finansieringskälla medför ytterligare fördelar som tillexempel att ägandet inte delas upp (Landström, 2017; Barringer & Ireland, 2006). Vidare argumenterar Landström (2017) att kapital från banker även möjliggör för andra tjänster såsom rådgivning och bankernas lokalkännedom. En nackdel med lån är däremot att det måste betalas tillbaka och för ett nystartat företag som vanligtvis har begränsat med kapital kan det här bli problematiskt (Barringer & Ireland, 2006).
Eftersom det kan vara svårt för entreprenörer att få finansiering till sitt nystartade företag finns det andra kreativa källor som kan utnyttjas (Barringer & Ireland, 2006). Dessa källor är även ett bra sätt för företag att minska på de kostnader som de traditionella finansieringsalternativen medför. Ett av dessa alternativ kommer vi att gå in djupare på nedan, det vill säga crowdfunding.
10
2.2 Crowdfunding
Flera forskare (Gedda et al., 2016; Meyskens & Bird, 2015) poängterar att crowdfunding är en växande finansieringskälla och har blivit ett alternativ till andra finansieringskällor såsom till exempel banker och finansiella investerare. Drover et al. (2015) påpekar att det tillsammans med affärsänglar är de mest använda kapitalkällorna för ett nystartat företag. Meyskens och Bird (2015) argumenterar att crowdfunding som finansieringssätt kommer utgöra $300 miljarder innan år 2025. En gemensam definition av crowdfunding är idag svårt att finna då verksamma inom crowdfunding använder olika definitioner poängterar Hemer (2011). Det kan även bero på att forskningen kring ämnet är relativ outvecklad (Mollick, 2014). Finansinspektionen (2015) definierar crowdfunding som ett alternativt till den traditionella finansieringen som marknaden och kreditinstitut erbjuder. Innebörden med crowdfunding är att via tekniska plattformar koppla samman entreprenörer som söker kapital och krediter med potentiella finansiärer som är intresserade av att investera i projekt eller företag (Finansinspektionen, 2015). Flera forskare (Belleflamme et al., 2014; Courtney et al., 2016) definierar crowdfunding likt Finansinspektionens (2015) innebörd, det vill säga som en plattform där entreprenörer efterfrågar extern finansiering från en stor grupp finansiärer online, där varje finansiär erbjuds att bidra med en liten summa kapital, istället för att söka hela det önskade kapitalet från en enskild finansiär. Hemer (2011) definition av crowdfunding skiljer sig däremot från andras och poängterar att det innebär en öppen förfrågan om finansiella resurser, främst över internet, i utbyte för något eller som en donation. Oavsett definition av crowdfunding ger internet entreprenörer möjligheten att sprida sina projekt, som kan nås av finansiärer över hela världen (se figur 3) (Massolution, 2015). Det informationsflöde som internet kan generera innebär att ett större antal potentiella finansiärer och investerare kan nås via crowdfundingplattformar.
11 2.2.1 Olika former av crowdfunding
På samma sätt som definitionen av crowdfunding skiljer sig åt, skiljer sig även användningsområdena. Vanligt är att crowdfunding delas in i fyra former, vilka är donationsbaserad (donation-based), belöningsbaserad (rewards-based), ägandebaserad (equity-based) och skuldbaserad (lending-(equity-based) (Finansinspektionen, 2015; Belleflamme et al., 2014; Kuti och Madarász, 2014; Mollick, 2014; Vulkan et al., 2016; Meyskens & Bird, 2015). Hemer (2011) argumenterar däremot att det finns fem olika former av crowdfunding: crowd donations, crowd sponsoring, crowd pre-selling, crowd lending samt crowd equity. Till skillnad mot de fyra former som verkar vara en vanlig uppdelning (Finansinspektionen, 2015; Belleflamme et al., 2014; Kuti & Madarász, 2014; Mollick, 2014; Vulkan et al., 2016) påpekar Hemer (2011) att den belöningsbaserade formen är en del av crowd donation då det är en grundfunktion i crowdfunding att finansiärerna ska bli belönade för deras stöd. Short, Ketchen, McKenny, Allison och Ireland (2017) argumenterar däremot, tillskillnad mot ovanstående nämnda forskare, att crowdfunding delas in i tre olika typer. Dessa tre är belöningsbaserad, ägandebaserad och skuldbaserad crowdfunding.
Utifrån indelningen av fyra former av crowdfunding visar Kuti och Madrász (2014), genom en studie som företaget Massolution har genomfört 2013, att belöningsbaserad utgör störst andel av crowdfundingmarknaden följt av donationsbaserad, skuldbaserad och ägandebaserad crowdfunding. De olika varianterna av crowdfunding skiljer sig åt och kan därför kategoriseras (se figur 4). Donationsbaserad och belöningsbaserad crowdfunding har en hobbyliknande karaktär där finansiärerna inte kan förvänta sig en ekonomisk avkastning medan ägandebaserad och skuldbaserad crowdfunding är av investeringsliknande karaktär där finansiärerna är investerare i ett projekt och kan på så sätt få ekonomiska fördelar (Belleflamme, Omrani & Peitz, 2015; Kuti & Madarász, 2014). Utvecklingen av crowdfunding beror enligt Agrawal et al. (2014) på internet. Anledning är jämförbarheten och effektiviteten som internet genererar, genom bland annat lägre sökkostnader, möjligheter för finansiärer att delta i utvecklingen av projekt och matchningen mellan finansiärer och entreprenörer.
12 Donationsbaserad crowdfunding
Donationsbaserad crowdfunding innebär att finansieringen består av rena gåvor understryker Kuti och Madarász (2014). Finansiärerna får således inte någon ekonomisk avkastning tillbaka då entreprenörerna inte har några skyldigheter gentemot dem utan genererar mer emotionell ersättning (Kuti & Madarász, 2014). Enligt Belleflamme et al. (2015) bygger donationsbaserad crowdfunding på frivilliga bidrag till allmänheten vilket gör att det finns likheter med traditionella kampanjer för välgörenhetsorganisationer och icke-statliga organisationer som ber om bidrag för en specifik sak.
Belöningsbaserad crowdfunding
Liksom donationsbaserad crowdfunding är inte finansiärerna vid belöningsbaserad crowdfunding intresserad av någon ekonomisk avkastning (Belleflamme et al., 2015). Belöningsbaserad crowdfunding innebär en introduktion av nya produkter och tjänster, som oftast inte finns i färdig form på marknaden, i miljöer av osäkerhet och rådande informationsasymmetri (Belleflamme et al., 2014). Denna typ av crowdfunding lockar finansiärer som är intresserade av den slutliga produkten vilket syftar till att motprestationen blir en belöning i form av förhandsversion av slutprodukt eller allmänt tillkännagivande av deltagandet. Här kan entreprenörerna initiera olika belöningsnivåer som beror på stödbeloppet, där finansiärer som erbjuder mer pengar kan förvänta sig en proportionellt högre belöning än andra finansiärer argumenterar Kuti och Madarász (2014). Risken med belöningsbaserad crowdfunding för entreprenörer är osäkerheten kring om produktioner kommer tillfredsställa finansiärernas preferenser, vilket gör att finansieringen blir en predikator för framtida efterfrågan på entreprenörens produkt. Detta gör att preferensskillnader mellan finansiärer spelar en mer väsentlig roll inom belöningsbaserad crowdfunding än inom andra former av crowdfunding (Belleflamme et al., 2015). Till skillnad från donationsbaserad crowdfunding får finansiärerna här någon form av icke-finansiell ersättning (Belleflamme et al., 2015; Kuti & Madarász, 2014).
Ägandebaserad crowdfunding
Ägandebaserad crowdfunding är en finansieringsform som syftar till att entreprenörer samlar in pengar till företaget genom att investerarna får andelar eller aktier i företag (Finansinspektionen, 2015; Ahlers et al., 2015). I denna form av crowdfunding ger investerarna pengar till företag i utbyte mot en liten del av verksamheten, vilket kan jämföras med hur vanlig riskkapitalistfinansiering fungerar (Vulkan et al., 2016). Blaseg och Koetter (2015) lyfter fram att nya företag är mer riskfyllda och de som inte kan visa sig kreditvärdiga hos banker beviljas inte kredit. Vidare poängterar forskarna att dessa företag tenderar att vända sig till just den ägandebaserade formen av crowdfunding och ses som en viktig finansieringskälla för entreprenörer. Hornuf och Schmitt (2016) argumenterar för att denna form är av stor vikt för nystartade företags finansieringsmöjligheter, men även för den ekonomiska tillväxten i samhället. Däremot understryker de att det råder en hög informationsasymmetri och majoriteten av företagen misslyckas.
13
Genom en öppen uppmaning till finansiering på internetbaserade plattformar tillhandahåller entreprenörer önskat kapital medan investerarna i utbyte får aktier eller obligationsliknade andelar (Ahlers et al., 2015). Ägandebaserad crowdfunding kan generera nya sätt för investerare att diversifiera sina portföljer på marknaden och på så sätt sprida ut sina risker (Stemler, 2013). Däremot kan den här formen av finansiering för ett nystartat företag anses oattraktiv för affärsänglar och riskkapitalister och på så sätt minska chansen för framtida finansiering då den utspridda ägarstrukturen genererar logistiska svårigheter med att rösta och godkänna processer inom företag (Kuti & Madarász, 2014). Som Hornuf och Schmitt (2016) diskuterar är de personer som investerar i den här formen av crowdfunding främst intresserade av att få avkastning på det investerade kapitalet. Får de inte det är det troligt att de byter till skuldbaserade modellen, som beskrivs nedan.
Skuldbaserad crowdfunding
Skuldbaserad crowdfunding innebär att investerare skapar mikrolån till entreprenören där investeraren kan få ränta på sitt kapital medan de i andra fall endast får sitt investerade kapital tillbaka eller inget alls, beroende på hur avtalsförhållandet ser ut (Paschen, 2017; De Buysere et al., 2012). Det kan möjliggöra för små och medelstora företag att bland annat producera och expandera. Som De Buysere et al. (2012) poängterar är detta, jämfört med traditionella banklån, ett övertygande alternativ. Till skillnad mot traditionella banker sållar inte crowdfundingplattformar mellan olika projekt som söker finansiering utan det är investerarna som bestämmer om ett visst projekt ska finansieras eller inte (Belleflamme et al., 2015). Meyskens och Bird (2015) betonar att den här formen av crowdfunding används som ett alternativ när kredit inte beviljas från de traditionella finansieringsinstituten. Vid skuldbaserad crowdfunding är entreprenörens strävan att samla in pengar för att till slut återgälda investeraren (Paschen, 2017). Denna gengäld kan entreprenören erbjuda på tre sätt, antingen genom att erbjuda den färdiga produkten mot investerarens bidragslöfte, att införskaffa kapital genom traditionella lånevillkor där lånet återbetalas med ränta som är bestämd innan lansering av entreprenörens projekt eller genom ett lån där avtalet säger att det återbetalas endast om och när projektet genererar intäkter eller vinst.
2.2.2 Crowdfunding i relation till andra finansieringssätt
Att kunna söka kapital från en stor grupp människor där varje person oftast investerar en liten summa kapital är en parameter som är starkt tilltalande med crowdfunding (Vulkan et al., 2016). Aspekter som skiljer crowdfunding från traditionella finansieringskällor är att kontrakten är enklare och mer standardiserade samtidigt som informationstillgängligheten är mer begränsad. Insamlingsprocessen av finansiering är kortare vid crowdfunding då bland annat de traditionella mellanhänderna undviks trots att finansiärerna är fler. Fler finansiärer medför att mer information om entreprenörerna blir tillgänglig, vilket gör att transparensen gällande entreprenörens projekt ökar och behovet av due diligence minskar (Belleflamme et al., 2015). En annan aspekt är att crowdfundingplattformar tillhandahåller en större uppsättning av investerare och finansiärer än om entreprenörer skulle använda sig av traditionella finansieringssätt såsom stöd från en enskild investerare eller lån från en bank (Courtney et al., 2016). Istället för att samla in en stor summa pengar från en person eller organisation kan
14
liknande del samlas in genom en stor skara finansiärer (Gerber & Hui, 2013). För ett företag med begränsad tillgång till traditionellt finansieringsstöd, från till exempel banker och riskkapitalister, möjliggör crowdfunding ett sätt att skaffa ekonomiska resurser som kan tänkas behövas för utveckling och blivande projekt.
Incitamenten bakom entreprenörers möjlighet till crowdfunding framför traditionella finansieringskällor är framför allt enligt Agrawal et al. (2014) tillgången till mer information och en lägre kapitalkostnad. Detta då entreprenörer har möjlighet att genom crowdfunding engagera potentiella investerare och finansiärer i produkten innan den producerats, vilket kan generera värdefull information för entreprenören som bättre kan matcha produkten till framtida användare. Engagemanget från potentiella finansiärer påpekar Gerber och Hui (2013) även är en motiverande faktor för entreprenörer eftersom deltagandet inom crowdfunding genererar ett sorts godkännande för entreprenören själv och deras arbete. Att tillhandahålla mer information än traditionella finansieringskällor möjliggör ökad betalningsvilja hos finansiärer och sänkt kapitalkostnad för entreprenörer argumenterar Agrawal et al. (2014).
Forskarna (Agrawal et al., 2014) poängterar även att om ett projekt får negativa reaktioner från de traditionella finansieringskällorna kan det nystartade företaget få finansiering från crowdfunding. Detta då informationen som blir tillgänglig kan göra finansiärer mer villiga att investera. Dessutom pekar Drover et al. (2015) på att om ett företag använder crowdfunding som ett finansieringssätt ökar det sannolikheten för att på sikt lyckas få en riskkapitalist att investera i företaget. Agrawal et al. (2014) betonar att det handlar om öppen feedback inom crowdfunding, där frågan är om feedbacken verkligen är informativ gällande en bredare marknad. Är informationen negativ jämfört med investerares förväntningar kan det ge motsatt effekt med ökad kapitalkostnad. Inom crowdfunding har inte entreprenörerna någon kontroll över vem som finansierar deras projekt och kan därför inte förhindra dialogerna som sker på forumet vare sig de blir negativt eller positivt för entreprenören. Bortsett från osäkerheten angående dialogerna på plattformarna möjliggör crowdfunding för alla på internet att se entreprenörernas projekt och medvetenheten kring entreprenörens arbete ökar (Gerber & Hui, 2013). Däremot vid traditionella insamlingsmetoder är det endast de som granskar ansökan som läser om projektet.
Den centrala skillnaden mellan investeringsbaserad crowdfunding och traditionell kapitalanskaffning är själva finansieringsprocessen (Belleflamme et al., 2014). Finansieringsprocessen inom crowdfunding innefattar tre aktörer: entreprenör, investerare och crowdfundingplattform (Ordanini, Miceli, Pizzetti & Parasuraman 2011). Först föreslår entreprenören en idé och/eller ett projekt som ska finansieras av investerare. Investerarna beslutar därefter om att stödja dessa projekt ekonomiskt eller inte och den tredje aktören (crowdfundingplattformen) länkar samman entreprenörer med potentiella investerare. Skillnaden mot traditionell kapitalanskaffning ligger i att entreprenörer inom crowdfunding publicerar en öppen förfrågan om finansiering på crowdfundingplattformar vilket gör att investerare fattar sina beslut angående investering på den information som tillhandahålls på plattformen (Belleflamme et al., 2014). Möjligheten för investerare att fatta beslut angående vad de investerar i uppfattar Gerber och Hui (2013) som tilltalande och positivt för
15
entreprenörer. En annan skillnad är att crowdfundingplattformarna erbjuder standardiserade investeringskontrakt och reglering av betalningarna, vilket underlättar transaktionerna mellan entreprenören och investerarna (Ahlers et al., 2015). Detta är något Kuti och Madarász (2014) ser annorlunda på då de lyfter fram att banker erbjuder standardiserade tjänster medan crowdfunding erbjuder mer anpassningsbara sätt att anskaffa kapital på. Däremot förlitar sig inte entreprenörer endast på crowdfundingplattformar för att nå ut till potentiella investerare, utan vänder sig även till sociala plattformar såsom Facebook och Youtube för att öka möjligheten till finansiering (Gerber & Hui, 2013). Genom att publicera länkar till sitt projekt skapar entreprenören en större medvetenhet och spridning kring sitt projekt. Till skillnad mot investeringar från riskkapitalister och affärsänglar observerade Belleflamme et al. (2014) att en individuell investering genom crowdfunding i allmänhet är mindre i jämförelse med det förstnämnda. Samtidigt som investerare inte förväntas ha en aktiv roll i att stödja och kontrollera entreprenören som det förväntas av riskkapitalister och affärsänglar (Kuti & Madarász, 2014).
Crowdfunding möjliggör också för entreprenörer att nå ut till en större grupp av finansiärer som inte är geografiskt nära utan snarare globalt utsprida (se figur 3), medan traditionella finansieringskällor förlitar sig på due diligence som baseras på personliga interaktioner och relationer vid finansiering av nystartade företag (Agrawal et al., 2014). Genom att crowdfunding riktar sig till en allmän publik kan entreprenörernas projekt matcha med fler individer som är mer benägna att investera (Agrawal et al., 2014; Gerber & Hui, 2013). Att inte kunna locka tillräckligt med potentiella finansiärer på en crowdfundingplattform kan däremot vara en avskräckande tanke för entreprenörer (Gerber & Hui, 2013). En annan avskräckande faktor kring crowdfunding är indikationen om att projekt som söker finansiering inom crowdfunding är av högrisk, då de inte lyckas samla in medel från entreprenören själv och de 3 F:n som anses vara viktiga i tidiga skeden (Kuti & Madarász, 2014).
En utmaning inom crowdfunding jämfört med andra finansieringskällor är kravet på upplysningar. De andra finansieringskällorna såsom till exempel bank, de tre F:n och affärsänglar har inget krav på informationsavslöjande till allmänheten poängterar Agrawal et al. (2014) utan entreprenörens projekt kan hållas hemligt för potentiella konkurrenter fram tills det att entreprenören kan börja sälja. Vilket är motsättningen till crowdfunding som kräver avslöjanden om entreprenörens projekt på ett offentligt forum. Crowdfundingmarknaden består av tillit till entreprenören att fullfölja den utlovade motpresentationen då entreprenörerna väljer att avslöja en viss mängd information och att det sen är upp till investerarna att lita på informationen. Det är en avskräckande tanke för entreprenörer eftersom det kan generera imitation, plagiering, möjligheten att ansöka om patent och samarbete med framtida leverantörer kan bli problematisk (Agrawal et al., 2014; Gerber & Hui, 2013). Andra avskräckande faktorer med crowdfunding för entreprenörer förutom offentligheten är rädslan för ett offentligt misslyckande och oron för sin integritet, men även att tidsåtgången jämfört med andra finansieringsalternativ är osäkert (Gerber & Hui, 2013). Crowdfunding markerar en ny trend som gör att entreprenörer inte behöver förbereda komplexa och komplicerande material för att söka finansiering från till exempel bank, utan de behöver endast logga in på en crowdfundingplattform samt lägga ut sin plan genom att använda text och eventuella videor för
16
att presentera sitt projekt (Zhao et al., 2017). På FundedByMe anger skaparen av projektet sedan ett minimi- och ett maximitak för deras crowdfundingrunda (FundedByMe, u.å.a). Minimi kapitalet som skaparna accepterar motsvarar 100% och när det är uppnått skickas betalningsinstruktioner ut till de som gjort investeringar. Om målet inte uppnås skickas det inte ut någon betalningsinstruktion eftersom inga aktier då kommer delas ut, således blir inga investerare betalningsskyldiga. Aktierna delas bara ut om kampanjen uppnår 100%. FundedByMe har däremot inte något ansvar för transaktionerna, utan det hanteras direkt mellan entreprenörerna och finansiärerna där plattformen endast är en samlingsplats för båda parter (FundedByMe, u.å.b).
Hur mycket tid en crowdfundingrunda tar för entreprenörerna diskuterar Gerber och Hui (2013) är diffust och svårt att förutse. Ytterligare en utmaning för crowdfunding är mervärdet som till exempel affärsänglar kan erbjuda (Agrawal et al., 2014). Affärsänglar erbjuder ett mentorskap som ger mervärde till entreprenören i form av branschkunskap, relationer och status (Barringer & Ireland, 2006). Detta är något som Silver et al. (2016) poängterar inte finns vid crowdfunding då det inte sker någon mer interaktion mellan parterna efter kapitalet överlämnats. Oprofessionella investerare är mindre benägna att tillföra entreprenören mervärde på grund av deras låga investeringsnivå betonar Agrawal et al. (2014). Däremot påpekar Gerber och Hui (2013) att entreprenörer motiveras av att använda crowdfunding eftersom entreprenören upprätthåller kontroll över sina projekt och kan följa sina känslor mot sin vision istället för att förlora kontrollen till investeraren och dennes preferenser.
2.3 Informationsasymmetri
Ett stort problem för nya företag när det gäller finansiering poängterar Landström (2017) är informationsasymmetrin som råder mellan finansiärerna och företaget. Asymmetrisk information innebär att en part i en transaktion har mer eller bättre information än den andra parten (Grönlund, Tagesson & Öhman, 2013; Landström, 2017; Mishra et al., 1998). När det gäller förhållandet mellan en entreprenör och finansiärer kan denna informationsasymmetri uppstå från båda hållen. Till exempel är det något som existerar på finansmarknaden, där entreprenören har mer information om sitt projekt, dess risker och vad pengarna ska användas till än finansiärerna har, medan finansiärerna kan ha bättre information om marknaden, sina preferenser och hur projekten kan mätas i verkligheten (Belleflamme et al., 2015; Agrawal et al., 2014; Landström, 2017; Lean & Tucker, 2003). Landström (2017) påpekar däremot att det är vanligt att entreprenören inte vill dela med sig av all information om företaget och därmed skapas en informationsasymmetri. Osäkerheten som följer av informationsasymmetri mellan entreprenörerna och finansiärerna leder till att finansiärerna har svårt att bedöma företagets kvalitet och potential, vilket innebär en risk för dem och är sällan en bra grund för ett positivt finansieringsbeslut (Akerlof ,1970; Landström, 2017; Silver et al., 2016).
Healy och Palepu (2001) argumenterar att det är vanligt att entreprenörer vill få privatpersoner att finansiera deras affärsidé. Innan en investering görs finns det ett informationsgap mellan dessa parter som följd av deras skillnader i tillgänglig information. Bedömningen av ett projekts kvalitet påverkas av informationsasymmetri mellan parter och leder till en viss osäkerhet vid ingående av ett kontrakt poängterar Akerlof (1970). Ett asymmetriskt informationsgap är oftast
17
kostsamt eftersom den med minst information, i detta fall finansiärerna, aldrig kan vara helt säker på transaktionens legitimitet. Healy och Palepu (2001) diskuterar att en potentiell lösning till informationsasymmetrin är att införa en regel som gör att företagsledare måste dela med sig av företagets privata information. De understryker att asymmetrin som råder mellan entreprenörer och finansiärer medför en efterfrågan på mellanhänder som har tillgång till den efterfrågade informationen. Dessa mellanhänder är bland annat banker, riskkapitalister och affärsänglar. Huruvida dessa kan minska asymmetrin beror på olika faktorer såsom deras förmåga att undersöka och övervaka.
Ur en investerares synvinkel måste personen hitta en intressant möjlighet att satsa pengar i ett företag eller projekt från en av många olika plattformar. Deras intresse bygger på insamlad och processad information för att till slut kunna besluta sig om och hur mycket de ska investera (Hoegen, Steininger & Viet, 2018). Denna process leder investeraren till att möta problemet med informationsasymmetri genom bland annat investeringsrisken på grund av osäkerhet kring hur företaget/projektet kommer att utvecklas samt om projektet sker till förmån för entreprenören (Ley & Weaven, 2011; Ahlers et al., 2015). Det vill säga att investerare vanligtvis har ofullständig information beträffande möjligheterna av projektet jämfört med entreprenören (Courtney et al., 2016) och De Buysere et al. (2012) poängterar att investeringsrisken är högre som följd av informationsasymmetri. Vid crowdfunding kan entreprenören veta mer om den underliggande kvaliteten på projektet medan investerare står inför informellt missgynnande angående entreprenörens pålitlighet att leverera det som utlovats (Ahlers et al., 2015; Mollick, 2014). På grund av informationsasymmetrin mellan entreprenörer och potentiella investerare angående crowdfundingprojekt står entreprenören inför en utmaning att på ett trovärdigt och användbart sätt avslöja information av kvalitet, som investerarna kan utvärdera, för att kunna minska osäkerheten och sälja in sitt projekt (Ahlers et al., 2015; Courtney et al., 2016). Däremot kan entreprenörens utmaning ligga i att inte avslöja för mycket information då idéstöld kan var påtaglig inom crowdfunding eftersom entreprenören avslöjar känslig information till en större grupp potentiella investerare och eventuella konkurrenter än under traditionella insamlingsformer (Schwienbacher & Larralde, 2010). Butticè et al. (2018) diskuterar att ett sätt som informationsasymmetrin kan minska på är om entreprenören som söker finansiering via crowdfunding, har erfarenhet från framgångsrika crowdfundingprojekt och har lojala investerare som fortsätter att investera i nya projekt som entreprenören startar. Det argumenterar forskarna sänder positiva signaler till övriga investerare om att det är ett legitimt projekt att investera i.
Vidare kan det stora antalet investerare som folkmassan utgör medföra att informationsasymmetrin på crowdfundingmarknaden är mer framträdande än på andra finansieringsmarknader argumenterar Schwienbacher och Larralde (2010). För att minska problematiken bakom informationsasymmetrin använder sig investerare av kontrakt som ger dem möjligheten att påverka och vara delaktiga i entreprenörens projekt (Silver et al., 2016). Att få en känsla av delaktighet i att möjliggöra en produkt eller tjänst är en motivation bakom att investerare väljer att investera genom en crowdfundingkampanj påpekar Ordanini et al. (2011). Däremot att dela med sig av information och tappa en viss kontroll över sitt projekt, är något en del entreprenörer inte är bekväma med vilket gör att de istället drar sig tillbaka.
18
Investerare är sällan specialister inom området de investerar i och kan därmed ha tillgång till mindre information om branschen och entreprenörens tidigare resultat (Schwienbacher & Larralde, 2010). Detta innebär att entreprenörer är mer motvilliga till att dela med sig av information till denna typ av investerare på grund av antalet och deras brist på professionalism. Informationsasymmetri skapar ett så kallat principal- och agentproblem när investeraren försöker balansera möjligheten till avkastning och risken att investera (Ley & Weaven, 2011; Kuti & Madarász, 2014). Problemet syftar till att parterna har olika information vilket gör att de inte kan förutse hur den andra kommer agera. Entreprenören, som agerar agent, söker finansiering från investeraren, som agerar principal, och signalerar sin lämplighet och avsikter med investeringen (Arthurs & Busenitz 2003). I denna situation måste investeraren lita på de signaler och avsikter som entreprenören sänder, vid sitt investeringsbeslut. Belleflamme et al. (2015) poängterar att informationsasymmetrin är märkbar på crowdfundingplattformar, men att plattformarna ändå har en bidragande faktor till att minska informationsasymmetrin på den finansiella marknaden. Detta på grund av att entreprenörens och investerarnas aktiviteter blir mer offentliga. Grunden bakom minskningen av informationsasymmetrin ligger i att deras transaktionsuppgifter, identitet och bakgrundshistoria, i den mån entreprenören och investerarna väljer, är synliga för andra. Däremot kan möjligheten till val av synlighet leda till att vissa investerare avskräcks från att medverka på crowdfundingplattformar. Transparens kan bidra till att investerare som varit delaktiga på crowdfundingplattformar minskar informationsasymmetrin genom att deras aktiviteter signalerar incitament att investera i företaget eller projektet (Belleflamme et al., 2015).
Enligt Courtney et al. (2016) minskas oron för informationsasymmetri kopplat till crowdfunding genom information gällande entreprenörers tidigare crowdfundingframgångar samt godkännande från tredje part i form av kommentarer på crowdfundingplattformar. De syftar också till att informationsasymmetrin kan minskas genom mediaanvändning såsom till exempel Facebook och Twitter, då det går att hitta information om entreprenören, men även om investerare. Speciellt i situationer där entreprenörer inte har framgångsrika crowdfunding erfarenheter kan rykte på internet minska informationsasymmetrin (Courtney et al., 2016; Agrawal et al., 2014). Däremot skapar informationsasymmetri värderingsproblem som gör att investeraren, med mindre information, aldrig kan vara säker på entreprenörens legitimitet (Akerlof, 1970; Zhao et al., 2017).
2.4 Legitimitetsteorin
Enligt legitimitetsteorin försöker organisationer och entreprenörer kontinuerligt se till att de uppfattas legitima av externa parter. Det vill säga att det ska upplevas som att de är verksamma inom samhällets normer och gränser, vilka är under ständig förändring och kräver att entreprenörer och organisationer är lyhörda för förändringar inom den miljön de verkar i (Deegan & Unerman, 2011). Legitimitet kan ses som en uppfattning om att ens handlingar är korrekta och lämpliga för omgivningens normer och övertygelser (Suchman, 1995). Att skapa förtroende och engagemang hos investerarna betonar Zhao et al. (2017) är ett sätt att öka investeringsviljan, och därav indikerar de på att entreprenören lägger stor vikt vid att reducera den upplevda risken för projektet och öka legitimiteten genom att införliva förtroende och
19
engagemang hos investerarna. Ett sätt att öka förtroendet för investerarna påpekar Courtney et al. (2016) är genom att sända olika signaler. De resonerar vidare att om entreprenören tidigare framgångsrikt har använt sig av crowdfunding så sänder det ut legitima signaler till investeraren då det ses som en större sannolikhet till framgång igen. Gerber och Hui (2013) poängterar även på att användning av crowdfundingplattformar skapar legitimitet. Däremot påverkas investerare av att plattformar inte har samma regler för hur mycket information som entreprenören måste uppge vilket gör det svårt att bedöma informationens legitimitet (Mollick, 2014).
Enligt Deegan och Unerman (2011) är det inte entreprenörens faktiska uppförande som avgör om de anses vara legitim utan det är det samhället och investerarna vet eller uppfattar om entreprenörens beteende som formar graden av legitimitet. Därför är det viktigt att informera och vara transparenta i sitt handlande inför finansieringssökandet. Överensstämmelsen mellan beteendet hos den som vill utge sig vara legitim och den delade övertygelsen från grupper av intressenter visar på att legitimitet är socialt konstruerat och beroende av samhällets uppfattningar om företagets beteende (Suchman, 1995). Entreprenörer använder crowdfundingplattformar för att erbjuda potentiella investerare detaljerade ekonomiska rapporter och en sammanfattning av potentiella riskfaktorer. Skulle däremot entreprenörer välja att inte erbjuda denna information ökar osäkerheten hos investerare och entreprenören uppfattas mindre legitim (Ahlers et al., 2015) samtidigt som informationsasymmetrin mellan dem blir större.
2.5 Studiens teorimodell
Studiens teorimodell (se tabell 1) är utformad utefter den teoretisk referensramen. Tidigare forskning har funnit både för- och nackdelar med crowdfunding, både ur entreprenörens och finansiärens/investerarens perspektiv. Dessa för- och nackdelar har sammanställts i tabell 1 nedan. Eftersom studiens syfte bland annat innefattar att undersöka om crowdfunding kan minska informationsasymmetrin mellan finansiärer och entreprenörer är det av vikt att lyfta fram hur båda perspektiven ser på finansieringssättet. Modellen kommer ligga till grund för kommande analys och kommer hjälpa till att formulera relevanta intervjufrågor, som blir en grund för kommande empiriinsamling och en bidragande faktor till studiens syfte.
Med hjälp av denna teorimodell som visar på för- och nackdelar med crowdfunding underlättas jämförelsen mellan teorin och kommande empiri. Teorimodellen kommer även användas till att jämföra och analysera crowdfunding med andra externa finansieringssätt, detta för att tydligare se om crowdfunding kan bidra till att minska informationsasymmetri och det finansieringsgap som råder för nystartade företag, vilket är syftet med denna studie. Tanken bakom modellen är att vi ska utveckla den i analysen för att kunna skapa en förståelse samt kunna jämföra likheter och skillnader mellan teorin och empiri.
20
Tabell 1. Crowdfundings för- och nackdelar
Entreprenörens/företagets perspektiv Finansiärens/ investerarens perspektiv Fördelar Ses som en
certifiering Kan lättare få kapital i framtiden Vill hellre investera Globala
möjligheter Fler investerare
Valet av företag begränsas ej till geografisk plats. Kan sprida risken och diversifiera
Informations tillgänglighet
Entreprenören väljer vilken information som ska vara tillgänglig
Flera investerare Feedback från marknaden Engagemang Ett erkännande Feedback från marknaden Kontroll Ensam kontroll Behöver ej anpassa sig efter andras
preferenser
Har möjlighet att delta i projektets utveckling
Crowdfunding- plattform
Anpassningsbara finansieringssätt Lägre sökkostnader
Sållar inte projekt
Produkter med begränsad utgåva Namnigenkänning
Nackdelar
Tidsåtgång Svårt att förutse
Signaler Entreprenören har ej lyckats samla in kapital själv
Kunskap/ erfarenheter
Erbjuder inget mentorskap
Erbjuder ej rådgivning /lokalkännedom Finansiärer förväntas ej ha en aktiv roll
Informations tillgänglighet
Misslyckande blir offentligt Avslöjar info som tex. affärsidé
Oro för sin integritet
Begränsad tillgång Informationsasymmetri
Bedrägeri
Flera investerare
Varje investering är mindre Osäkerhet i att nå ut till rätt publik
Kontroll Kan behöva ge upp andelar Förlora bestämmandet Crowdfunding- plattform Imitation/plagiering Patentförlust Leverantörsförlust Osäkerhet
