61 ff.) sammanfört några danska bronsarbeton, som falla utanför de stora praktantemensalernas gruppbildningar och enligt hans mening i tiden föregå dem

(1)

nordisk medeltidskonst Ugglas, Carl R. af Fornvännen 193-225

http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1944_193 Ingår i: samla.raa.se

(2)

MADONNAN FRÅN RANDERS FJORD

TILL FRÄGAN OM »DAS FORTLEBEN DER ANTIKE»

I NORDISK MEDELTIDSKONST

AV

CARL R. AF UGGLAS

Under den fyndiga kapitel rubriken »Tre inkunabler» har P o u l N ö r l u n d i sitt stora arbete »Gyldne altre» (1926.

s. 61 ff.) sammanfört några danska bronsarbeton, som falla utanför de stora praktantemensalernas gruppbildningar och enligt hans mening i tiden föregå dem. Till dessa »inkunabler» räk- nar han bl. a. en i brons (malm) gjuten, ursprungligen förgylld madonna av 27,5 cm höjd, som för vid pass 100 år sedan eller något mer anträffades vid en uppmuddring av fjorden vid Randers på Jyl- land ooh som nu befinner sig i Köpenhamns Nationalmuseum (tig.

I).1 Han uppfattar henne som centralfiguren i ett för övrigt förlorat antemensale. Jag har icke anledning att här diskutera saken, kan likväl inte underlåta alt personligen ställa mig något tvivlande därtill med hänsyn till materialet — samtliga nordiska antemensaler, som vi känna, bestå Ju av tunna kopparplattor, och antemensaler av brons synas över huvud ej förekommit;² det vore, enligt mitt förmenande, naturligast att här se en venerations- respektive kultbild till enskilt

1 Nationalmuseets Vejledninger. Do danske samlinger. Middelalder och nyere tid til 1750 (1938) s. 25 (rum 27 3 D), N ö r l u n d , a. a. s. 68 ff.

(jfr också s. 6, 26, 48, 95, 205, 212 f.). — Här meddelade fotografier av bilden liksom de av originalen till fig. 21 och 22 hava överlämnats av Nationalmu- seum i Köpenhamn, lör vilken älskvärdhet här ett hjärtligt tack uttalas.

' I de hundratals exempel upptagande övervikterna av de medeltida antemensaler av metall (guld, silver och koppar) hos B r a u n , Der christliche Altar (1924) II s. 87 ff., 90 ff., är intet enda av brons antecknat.

13 — Fornvännan 1944.

(3)

Fig. 1.

Randers fjord. Madonna (Köpenhamn, Nationalmuseum. Museet foto).

Randers Fjord, Dänemark. Madonna (Kopenhagen, Nationalmuseum).

(4)

•Vf A B O N N A . V F R Å N R A N D E R S F J O R D 1 9 5

b r u k .3 J e s u s - b a m b i n o n s a k n a s , l i k a s å det världsklotäpple el. dyl., som m a d o n n a n b u r i t på sin h ö g r a hand.

N o r l u n d s a n a l y s av bilden leder icke till något n ä r m a r e fixerat resultat. Det ä r förklarligt nog. Bilden ä r unik, s a k n a r direkta stilfrän- der, faller s å u t a n f ö r alla de kategorier, med vilka m a n b r u k a r r ä k n a vid en stilistisk bestämning av arbeten från dess epok, att m a n — att börja med åtminstone — s t a n n a r obegripande, som i h ä p n a d e n inför

ett s ä l l s y n t fenomen. N ö r l u n d gör visserligen en del Jämförelser med ett p a r utom-danska paralleller, raen man k a n k n a p p a s t påstå — och h a n ä r själv medveten d ä r o m — att de ä r o särdeles slående; det gäller både en företeelse som den s. k. biskop I m a d s m a d o n n a från domen i P a d e r b o r n (nu i D i ö z a s a n m u s e u m s a m m a s t ä d e s ) tidigare överdragen med guld- och silverbleck, d a t e r b a r till 1051—1076,4 och svenska verk som den g o t l ä n d s k a m a d o n n a n från Hall (Gotlands fornsal, V i s b y ) eller den n ä r k e s k a från Mosjö (Statens H i s t o r i s k a M u s e u m ) , b å d a 1100-talsarbeten, men med svårfixorade data.5 Mera s ä g a n d e förefal-

3 Hur ytterst obetydliga till måttet de bilder kunde vara, som varit avsedda för den privata andakten — kanske särskilt då det gällde ett så pass kost- bart material som brons eller annan metall — framgår av en lilen bronsma- donna från 1200-talets mitt anträffad i borgruinen vid Skanör, alltså på profan grund (af U g g l a s , Till den medeltida bronsgjutningens historia i Sverige, Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademiens handlingar 55, 1943, s. 103 not 1, pl. I: 3); hela höjden överstiger inte 3,7 cm! En ungefär samtidig valrosstandsmadonna från Lagaholms fäste vid Laholm är t. o. m.

inte högre än 3,3 cm. Troligen får man dock tänka sig måtten för sådana pyméer utökade av en omslutande baldakinomfattning el. dyl.

4 Die Bau- und Kunstdenkmäler von Westfalen. Kr. Paderborn (1899) s. 98, pl. 44: 1, F u c h s , Die goldene Madonna des Bischots von Paderborn

(Zeitschrift fur christliche Kunst 1918 s. 30 ff., pl. IV), B e e n k e n , Ro- manische Skulpturen in Deutschland (1924) s. 24, avb. s. 25, P a n o f s k y , Die deutsche Plastik des elften bis dreizehnten Jahrhunderts (1924) pl. 9, P i n d e r, Die Kunst der deutschen Kaiserzeit bis zum Ende der stauf ischen Klassik (1938), s. 211, 213, fig. 72, Deutsche Kunst utg. av Roselius V (1939) pl. 106, med text av F r i t z . ( E r h a r d t och) W e n t z e l , Niederdeutsche Madonen (1940) s. XIII, XXXVII, pl. 14—17.

s Hallmadonnan har jag i min avhandling: Gotlands medeltida träskulptur till och med höggotikens inbrott (1915), 81 ff. gjort ett — med flera osäker- hetsmoment laborerande — försök att bestämma som ett arbete troligen stil- bestämt av engelsk-danska uppslag och tillkommet först omkr. år 1200.

R o o s v a l , Medeltida skulptur i Gotlands fornsal (1925) s. 18 ser däremot i bilden — antagligen med rätta — ett franskt importalster utgånget ur den

(5)

s. k. Étampesmästarens krets och därigenom att datera redan till vid pass 1120—1140 (jfr också H a u g l i d , Chartres-trends in the former northern medieval plastic art, Det kgl. norske videnskabors selskabs skrifter 1939: 2 s. 9 ff., C o r n e l l , Den svenska konstens historia, 1944, s. 67). — Vad Mosjömadonnan angår presenterades hon — närmast efter E k- h o f f , Svenska stavkyrkor (1914—1916) s. 325, med tidssättning till 1100-talets senare del — av L i n d b l o m i vägledningen till Statens Histo- riska Museums tillfälliga utställning av tidig kristen konst i Sverige 1916 s.

21 f. med ordalag, som ger till känna en uppfattning om en mycket hög ålder, samtidigt som ett samband med burgundisk konst framkastades, allt dock helt opreciserat (så ännu hos s a m m e f ö r f . , Sveriges konsthistoria I, 1944, s. 142); ungefär samma tongångar återklinga annorstädes, så hos R o o s v a l , Den monumentala stenskulpturens uppkomst under medeltiden

(Tidskrift för konstvetenskap 1925—1926 s. 45 f.) och hos s a m m e f ö r f . , Swedish art (1932) s. 10 — där bildens förmodade burgundiska stilursprung stödes med hänvisning till en Maiestas-relief i det inre av kyrkan Saint- Amour och dess datum därmed »in any case» förläggs till tidsrummet 1090—

1130 —, så också hos A n d e r s o n , Lund, Bari och Compostella (Studier i konstvetenskap tillägnade Ewert Wrangel 1928 s. 25 f.) liksom hos N o r - b e r g , Mosjömadonnan (Föreningen Örebro läns museum XIII [1941] s.

26 f.), där åtskilligt förebäres för att förklara det burgundiska inslaget som på ett eller annat sätt förmedlat av England och tillkomsttiden anses ligga åt- minstone före 1100-talets mitt ( H a b i c h t , Maria, 1926, s. 209, texten till pl. 9 blott: »schwedisch, 12. Jahrh.»). I sammanhanget har jag själv fler- städes — liksom även hos N ö r l u n d : a. a. s. 72 — blivit motsagd med hänsyn till den mening, jag i Gotl. medelt. träskulpt. s. 122 not 12 låtit framskymta ooh sedan ytterligare utvecklat i min uppsats: Studier i svensk medeltidsskulptur I (Tidskrift för konstvetenskap 1919 s. 68 ff.), nämligen att vissa av mig närmare angivna stildrag knappast låta sig förklara på annat sätt än genom on hänvisning till den fransk-svenska »Chartresskolan» vid och efter 1100-talets mitt, varför jag velat göra gällande, att bilden — vars ålderdomliga hållning och primitivistiska, starkt uttrycksfulla skönhet jag icke dess mindre livligt erkänner — icke kan vara äldre än »skolan»

ifråga, utan bör uppfattas som en av ålderdomliga stilvanor bunden bygde- konstnärs försök att sammansmälta den konstsmak, vari han uppvuxit, med av honom blott halvbogripna element från en främmande sfär. Jag anser mig icke hava anledning att revidera denna min åsikt, så längo inga övertygande inkast häremot kunnat framföras; Roosvals citering av Maiestas-reliefen i Saint-Amour ( P o r t e r , Romanesque sculpture of the pilgrimage roads, 1923, II pl. 106) kan knappast uppfylla anspråk på att vara det, och den bildsamling, Norberg framfört för att bestyrka sin tes, tjänar, så vitt jag förstår, blott till att försvaga den. Den förklaringsgrund till fenomenet, jag trott mig kunna angiva, tycks mig i vart fall vara betydligt natur- ligare och mer klargörande.

(6)

M A D O N N A N F R Å N R A N D E R S F J O R D 197

ler den h ä n v i s n i n g till tecknade bilder ( m i n i a t y r e r ) , som N ö r l u n d samtidigt g ö r ; v e c k a r r a n g e m a n g e t över underbenen på en Maiestas- K r i s t u s i on teckning för ett s a c r a m e n t a r i u m i katedralen i A u x e r r e

(fig. 2), u p p e n b a r l i g e n från 1100-talets början eller förra del0 skulle

^•aMm-^m^r^

Fig. 2.

Auxerre, katedralen. Teckning: Kristus.

(Efter Gazette arehéol. 1887).

Auxerre. Kathedrale. Zeichnung: Christus.

verkligen k u n n a missförståtts av en k o n s t n ä r , som efterbildat en före- bild, v a r s egentliga k a r a k t ä r h a n inte haft blick lör.7 Men m a n und- g å r samtidigt ej att s ä g a sig, att n å g o n p å v i s b a r o r s a k dock borde

6 P r o u, Deux dessins du X I Ie siécle au trésor de 1'église Saint-Étienno d'Auxerre (Gazette archéologique 1887 s. 138, pl. 20; angående datum se s.

144).

7 E k h o l m , Broddetorpsaltaret (Från stenålder till rokoko. Studier till- ägnade Otto Rydbeck 1937 s. 258) tycks hos bilden spåra engelskt inflytande på grund av dess nedåtriktado fötter (!).

(7)

kunna aniragas för att denna efterbildning fått den egendomliga ge- stalt, den erhållit under modellörens händer. Vad han åstadkommit är trots allt genomfört med sträng avsiktlighet, han har utbildat en egen, fast behärskad form av stor dekorativ effekt, där den ornamen- tala stiliseringen av dräktpartierna, den fint modellerade ansiktsmas- ken och de små kraftlöst smala händerna äro av ett slags preciöst och en smula manierat raffinemang, som kan komma en att erinra sig vissa gammalkinesiska bronser eller — för att taga ett par rumligt och tidligt närbelägnare, men därför i själva verket inte mera träf- fande Jämförelseobjekt — med madonnan själv något så när samtidiga företeelser som de franska skulptursviterna i Vézelay och Autun; ingenting här av den vacklan eller osäkerhet, som vanligen brukar ge sig till känna hos en imitatör mer eller mindre oskolad i den stiluppfattning, han velat ge en föreställning om! Konstnären har inte varit av samma släkte som upphovsmannen till Mosjömadonnan

— så som Jag för min del uppfattar henne — icke en kompilator av sinsemellan olikartade element hämtade härifrån och därifrån. Men (rots detta har han, så som Jag ser saken, ägt något gemensamt Just med denne Mosjösnidare, något som utgör bådaderas utgångspunkt, men något som, då man noterar det olikartade resultat, som utvunnits därav på det ena hållet och på det andra, givit den rikare valören åt den dansko plastikems verk: Jag menar bådas andel i arkaismen från själva brytningsskedet mellan förkristen tid och medeltid.

För att förklara detta närmare må emellertid här först ställas vid Randersmadonnans sida en bild av sten, en som i mina ögon — hur egendomligt, för att into säga chockerande dotta i första ögonblicket torde te sig — närmast parallelliserar hennes egenart eller i vart fall ger klaven för ett rationellt begripande av densamma; olikheterna de båda jämförolseleden emellan äro för stora, för att de ens uttryckligen behöva preciseras, men bakom olikheterna gömmer sig, tror Jag, ett inre samband. Den bild, som här avses, är en Olofsbild i Hangelösa kyrka i Västergötland (fig. 3), som — utan att man rätt känner hur den ursprungligen varit placerad — elt par gånger under senare år varit framförd i den konstvetenskapliga litteraturen8 och

8 W a l l e m , Iconographia sancti Olavi I (Det kgl norske videnskabers skrifter 1930 nr 1 s. 35 f.), F e t t , Hellig Olav (1938) s. 64, P a u l s e n , Axt und Kreuz bei den Nordgermanen (1939) s. 211 (jfr också af Ugg- l a s , Kultbild och pilgrimsmärke, Fornvännen 1944 s. 140 f.).

(8)

Fig. 3.

Hangelösa kyrka, Västergötland. Den helige Olof.

Kirche Hangelösa, P r o v , V ä s t e r g ö t l a n d , Schweden. D e r hell. Olot.

som inom parentes sagt torde v a r a en av de allra ålderdomligaste Olofsbilder, vilka över h u v u d existerar.9 Hangelösa n u n e d r i v n a medeltidskyrka a n s e s vara byggd r e d a n vid en tidig del av 1100-talet, i

* P a u l s o n , a. a. s. 211 vill rent av i bilden se elt slags motsvarighet till cn förkriston Tnrsbild.

(9)

vart fall ej efter dess mitt,1 0 och s k u l p t u r e n h a r givetvis ingått i den- n a s u r s p r u n g l i g a fasta dekor, troligen i en portal, men på vad sätt ä r n u m e r a svårt att a v g ö r a ;1 1 k y r k a n v a r också vigd till Olofs ä r a , s å som framgår av inskriften på den av s t e n h u g g a r e n J o h a n n e s sig-

10 F i s c h e r , Västergötlands romanska stenkonst (1918) s. 70, 81. Kyr- kans funt dateras t. o. m. — så som strax nedan skall nämnas — redan till omkr. 1100. Tilläggas bör dock, att från Hangelösa stamma ett par sten- huggna konsolhuvuden (drottning, djävul), som knappast torde vara äldre än 1200-talets mitt, tydande på att kyrkans arkitektur ej varit enhetlig (förut- satt att do verkligen ursprungligen sammanhört med densamma. Hangelösa utgör annex till Källby, vars kyrka även den är starkt ombyggd, och bildar gemensamt pastorat med, Källby oberäknat, Broby och Skeby, ocksä de nu ej mera i ursprungligt skick).

11 Bildon befann sig redan kort efter 1600-talets mitt lösgjord ur sitt ur- sprungliga förband och ställd i don d.v. kyrkans torn (II a d o r p h, Rese- anteckningar om Läckö grevskap . . . av år 1669 och 1671, Västergötlands fornminnesförenings tidskrift 11:1 [1901] s. 81: »S. Oluffz bild af steen finnes uppe i tornet.»). Statyn i sitt nuvarande skadado skick består av ett parallollepipediskt block av 60 cm höjd, 28 cm främre bredd och 15 cm djup, med såväl smalsidorna som baksidan endast rähugigna. På ett före kyrkans rivning taget foto ( F i s c h e r , a. a. fig. 26) ses i södra långhusmuren en rätt rik romansk portal med ett tomt tympanon; liar månne bilden haft sin plats i en nisch däri eller därovanför, därvid följande en norsk-engelsk praxis eå som denna t. ox. blivit dokumenterad — må vara från en yngro epok än den, det här rör sig om •— i Skee, Bohuslän, där en madonna av sten från 1200-talets mitt varit inmurad över kyrkans västportal (enligt H o l m - b o r g , Bohusläns historia och beskrifning, 2:a uppl. 1867, II s. 28, jfr B o i i n d e r , Två medeltida täljstensskulpturor från Bohuslän, Föreningen til norske fortidsmindesmau-kers beväring. Aarsberetning 1913 s. 23 f., F e t t , Norges malerkunst i middelalderen, 1917, s. 53), samt i den syd- norska Eidsbergs kyrka (hel. Olof, omkr. 1230, M e y e r , Kirker og klostre i middolalderen [i Norge], Norsk kunsthistorie I. 1925, s. 189, W a l - l e m , Icon. s. Olavi I s. 36 f„ F ö t t , Höll. Olav, s. 73)? Men man erinrar sig också do vägar söderut, närmast ledande till Skåne, vilka under 1100-talet satt det nuvarande Västsverige i förbindelse med kontinentala stilvanor (se t. ex. F i s c h e r , Västergötlands kyrkliga konst under medeltiden, 1920, s. 48 ff., 106 f. samt a f U g g l a s , »Jon Drotnings gravsten», Vikarvet 1935 s. 28 ff., märk s. 38 ff.!) och vilkas betydelse nyligen bringats i en uppsendeväckande belysning gonom fyndet av ett portallejon i klar, må vara något provinsiell Lundastil i Gärdhems kyrkoruin i Trollhättetrakten (publicerat av E. B. L u n d b e r g , Gärdhems medeltidskyrka konserverad, Fornvännen 191:1 s. 371).

(10)

M A D O N N A N F R Å N R A N D E R S F J O R D 2 0 1

nerade funten s a m m a s t ä d e s (omkr. 1100).1 2 Helgonet framställes sit- tande i s t r ä n g t symmetrisk frontalitet klätt i fotsid rock och den u n - der tidsskedet i fråga vanliga k r a g l i k n a n d o mantel, mod riksgloben i sin v ä n s t r a h a n d och y x a n i den h ö g r a .1 3 Huvudet ä r förlorat; det h a r väl på g r u n d av de t e k n i s k a fordringar, stenmaterialet pålade, varit r i k t a t rätt u p p och ned, icke varit framskjutet på en l å n g h a l s , s å som förhållandet ä r mod R a n d e r s m a d o n n a n och t. ex. Mosjöma- donnan, vilka r ä t t a sig efter ett allmänt följt r å d till de g e r m a n s k a k o n s t n ä r e r , det vederborde, n ä r m a s t de i metall arbetande, att i liv- fullhetens intresse se till — så som det f o r m u l e r a s av epokens teore- tiker, munkguldsmeden T h e o p h i l u s (Rodger av H e l m e r s h a u s e n ? ) —

»ut caput semper allius sit».1 4 K n ä n a m a r k e r a s med de ovala utspar-

12 Inskriften: ERGAST[ER] : IOHANNES SCS OLAVVS. Om funten se F i s c h e r , Västerg. rom. stenk., s. 51, för dateringen (av »grupp I», vartill funten hör) s. 109, s a m m o f ö r f . , Västergötl. kyrkl. konst s. 69 f., 83, jfr R o m d a h l , rec. av Fischers förstnämnda arbete, Svensk humanistisk tidskrift 1918 s. 145, R o o s v a l , Dio Steinmeister Gotlands (1918) s. 218, G e r d a B o é t h i u s , Studior i den nordiska timmerbyggnadskonsten från vikingatiden till 1800-talet (1927) s. 139 t , s a m m a f ö r f . , En brunn i stavkonstruktion och primitiva dopfuntstyper (Fataburen 1930 s. 147 f.)

— med framhållandet av typens samband med brunnskar av trä — samt E. L u n d b e r g , Byggnadskonsten i Sverige under medeltiden. 1000—1400

(1940) s. 309, där funtens tillkomsttid emellertid — på för mig ej fullt klara skäl — synes vara förflyttad ett längre eller kortare stycke in på 1100-talet.

13 Yxan är av den form, som är typisk för den yngre vikingatiden, och kan också den anföras som ott indicium för bildens höga ålder. Allt för mycket kan dock icke myntas därpå, då åtminstone typen själv fortlevt länge nog under medeltidens lopp, ja här och var in på nyare tid ( A m b r o s i a n i, Bergsmansyxor och bergsmanskäppar i Norden, Mod hammare oeh fackla, 1930 s. 31 ff., G r i e g , Middelalderske byfund fra Bergen og Oslo, 1933 s.

294 f., s a m m e f ö r f . , Hugg- och stötvapen fra middelalderen, Nordisk kultur X I I : B, 1943, s. 119 ff., märk fig. 84—97). Samma typ — må vara här applicerad på en slaktyxa och i något modifierad form — dyker ännu upp i månadsbilden för november i den 1399 daterade svenska (?) kalendern i Statens Historiska Museum (varom se II i 1 d c b r a n d, En f ick-almanacb från 1300-talet, Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademiens må- nadsblad 1875 s. 129 ff. samt L i t h b e r g och W e s s é n , Den gotländska runkalendern 1328, 1939, s. 69; enligt sistnämnda arbete skulle kalendern vara en kopia från omkr. 1500 efter ott original av nyssnämnda å r ) .

14 Technik des Kunsthandwerks im zehntcn Jahrhundert. Des Theophilus presbyter Divcrsarum artium schedula utg. av Theobald (1933) bok III, kap. 73 (s. 134. Här lämnas belt åt sidan den opposition mot'den i allmänhet

(11)

Fig. 5.

Cacn, Musée archéologique. De- korativt numshuvud. (Hfter Hist.

de 1'art utg. av Michel).

Caen, Musée archéologique. Dekora- tivcr .Menschcnkopl.

Fig. 4. Trondheim, domkyrkan. I.cjonmask.

Trondheim, Dom. Löwcnmaske.

ningar, som Ju äro sa välbekanta frän don högromanska figurkonsten i alla dess uppenbarelseformer (också hos Randersmadonnan!), dräktvecken ligga i stel parallellism ordnade i isolerade grupper, ock- så det ingenting som bryter sig mot det vedertagna. Men det är Just dessa — i sig själva så okänsligt och primitivt huggna — dräktveck, som få intresse sedda i samband med Randersmadonnan. Hos donna senare är uppläggningen av dräktdelarna Late bara. kluven i flera från varandra skilda, oorganiska sektioner, utan de äro själva merendels uppskiktado i ett antal över varandra ställda plan som den ena la- mellen över eller bredvid den andra; särskilt gäller det partiet fram- för bålen och armarna med deras tunglikt rundade underkontur — man kommer rent av att länka på iW över varandra fallande kra- godtagna identifieringen mellan Theophilus och Rodger, som gjorts av bl. a.

D e g er in g, Theophilus presbiter, qui et Rugerus, Wästfälische Studien . . . Alois Römer zum 60. Geburtstag gewidmet, 1928, s. 248 ff. och W i t t e , Tausend Jahre deutscher Kunst am Ehein, 1932, I s. 311 ff.).

(12)

M A B O A ' J V A . V F R Ä N H A N D E R S F J O R D 2 0 3

g a r n a på en ridrock av engelsk modell från 1700-talets slut. T r o t s b i s a r r e r i e t blir totaleffckten h ä r a v , som Jag framhöll, något rätt förföriskt raffinerat. I Jämförelse därmed framstår Olof i H a n g e l ö s a som en grobian, en r u s t i c u s . Men det torde v a r a uppenbart, att också hos honom syftar d r ä k t e n s veckfördelning och vcckangivning till något av s a m m a art, som h o s m a d o n n a n blivit en elegant formlek m e l ett egendomligt inslag av kubism. Bäst m a r k o r man det hos det h ä n g a n d e mantelstycket över f i g u r e n s h ö g r a a r m : också h ä r ä r dra- peringen uppspaltad i skiviga lameller, den ena täckande den a n d r a s överkant, men också hos den något förenklade veckgruppering, som kominer till s y n e s a n n o r s t ä d e s inom helheten — s ä r s k i l t på bildens h ö g r a axel och framför dess h ö g r a ben — d ä r varjo veck u t a r b e t a t s till något, som n ä r m a s t l i k n a r en bruten ås. F ö r h å l l a n d e t a n m ä r k e s h ä r u t a n kommentar. Det blir anledning att giva en dylik i ett a n n a t s a m m a n h a n g (se sid. 222 f.).

E n s a k måste emellertid e r k ä n n a s : en stil b y g g a n d e på en model- lering av h ä r behandlat slag ligger icke n a t u r l i g t till varken för materialet sten eller — ä n n u mindre — för materialet metall. D ä r e m o t finns det ett tredje material, som verkligen k a n s ä g a s h a v a en viss tvångslös a n k n y t n i n g d ä r t i l l : trät. F ö r att u t a n m å n g a ord i l l u s t r e r a vad Jag m e n a r därmed, avbildar Jag h ä r (fig. 1) en dekorativ lejon- raask i T r o n d h e i m s d o m k y r k a s s a m l i n g av ä l d r e stenfragment, som a n s e s hava ingått i Olav K y r r e s (1067—1093) d o m k y r k o b y g g e och alltså tillhöra 1000-talets slut, i vart fall stamma Just från denna tid.15 Så till vida k a n dess dokumentering för min tes s y n a s illa vald,

15 K r e f t i n g , Undersogelser i Trondhjem (1890) s. 8, pl. IV: 6, G r e- v o n o r, inledningen till Norsk billedkunst gjennom lusen aar (1925) s. 3, III, fig. 7. M e y e r , Norsk kunsthistorie I, 1925, s. 142 f. fram- håller rörande do här avsedda stenfragmentcn — som inmurats i domkyrkans torn vid dess reparation efter 1531 års brand — att de ej med nödvändighet behöva ingått i Olav Kyrres anläggning, utan lika väl kunna stamma från vid denna tidpunkt nedrivna smärre kyrkor i staden. ( B u g g e , Kirkebygninger og deres udstyr, Norge, Nordisk kultur XXIII, 1933, s. 197, föreslår den redan av Harald Hårdråde [1046—

1066] uppförda Mariakyrkan, dock på grunder, som förefalla tämligen lös- liga). Att observera i detta sammanhang äro dessutom ännu en drakhuvud- liknande maskaron i stensamlingen i Trondheim (K r e f t i g, a. a. pl. V: 2)

— också här en starkt veckad hudyta! — och ett par lustiga gnomer in- murade i dorakyrkans norra tvärskepp ( F e t t , Billedhuggerkunsten i Norge under Sverrea-tten, 1908, s. 9 f., fig. 10); äro de senare samtidiga därmed,

(13)

Fig. 6.

Vernes kyrka, Norge. Dekorativa djurhuvuden. (Efter Nicolaysen, Norske Bygn. I).

Kirche Vernes. Norwegen. Dekorative Tierköpfe.

som arbetet också det ä r av sten, icke av trä, men ingen lär väl g ä r n a tvivla på, att b a k o m denna stenform ligger en u t g å n g s p u n k t Just av s i s t n ä m n d a m a t e r i a l ; hela s t r u k t u r e n t a l a r därför lika väl — något som väl ingen betvivlat — som för att det ä r en direkt överflyttning av

»les habitudes do la charpenterio et de la taille du bois», en reminiscens av »la technique du bois des anciens charpentiers»1 0 som föreligger, då s a m m a fenomen u n d e r u n g e f ä r s a m m a eller en ä n n u något äldre epok i a k t t a g e s hos vissa stenhuvuden i det s t a r k t n o r d i s k t genom- s y r a d e Normandie (exemplar i Musée archéologique i C a e n ; fig. 5).1 7

Ett ä n n u mer övertygande belägg för det s a g d a får man genom en Jämförelse med en del av de t r ä h u v u d e n , som ingå i de öppna taksto- l a r n a i s t e n k y r k o r n a i V e r n e s och Msere (fig. 6 och 7 )1 8 — b e l ä g n a Just i Trondheimsområdot — konsoler i form av djur- och m ä n n i s k o -

skullo de ej vara äldre än från efter 1100-talets mitt, då tvärskeppet uppför- des ( M e y e r , a. a. s. 153 ff.), men man frågar sig, om do icke i själva verket huggits för den äldre anläggningen på platsen.

16 M i c h e l , La sculpture romane. La sculpturo en France (Histoiro de 1'art depuis les premiers temps chrétions jusqu'å nos jours utg. av Michel, 1:2, 1905, s. 596, 657). F e t t : Billedhuggork. i Norge under Sverreaett. s. 9 talar i detta sammanhang om imitation av >den germanske dyre-ornamentiks mctalteknik» (tydligen pä grund av en missuppfattning av nyssnämnde, av honom anförda författare på sist citerade sida).

17 M i c h e l , a. a. s. 590; hans omedelbart ovan citerade ord avse speciellt detta arbete. Märk dock också andra normandiska kapital som ett i kyrkan Goustrainvillo (K u p r i c b - R o b e r t, L'architecture normando aux XI« et Xlle siécles en Normandie et en Angleterre, II, 1887, pl. CLVI: 54, med hypo- tetisk datering till omkr. 1160), även det tacksamt att jämföra med dot här behandlade i Trondheim.

" N i c o l a y s e n , Norske Bygninger I (1860—1866) s. 19, 20, pl. XVII:

13—27, XII:1—12 (dock mod datering till resp. 1200-talets början och 1100-talets slut).

(14)

Fig. 7.

Ma:re kyrka, Norge. Dekorativa djurhuvuden. (Efter Nicolaysen, Norske Bygn. I).

Kirche Msere. Norwegen. Dekorative Tierköpfe.

huvuden, som också de d a t e r a s till Olav K y r r e s tid1 9 ooh varibland flera av b å d a slagen förete en ytreliefering åstadkommen Just genom den parallellgående eller k o n c e n t r i s k a veckning, den u p p s k i k t n i n g i lameller, som k a r a k t e r i s e r a r T r o n d h e i m s m a s k e n lika väl som do tidi- g a r e n ä m n d a icke-norska konstverken.2 0 Detta ä r en t r ä s n i d a r e s sätt att liva en yta, a r t i k u l e r a den och d e k o r e r a den, i vart fall s å länge h a n hade den g a m m a l n o r d i s k a o r n a m e n t a l a driften i blodet och ä n n u inte besatts av ambition att vilja imitera u t l ä n d s k a mönster av för- allmänneligande slag, alltså ett m ä n n i s k o å t e r g i v a n d e uppvuxet på basen av k l a s s i s k tradition (och den ambitionen hade uppenbarligen i s t ö r r e eller m i n d r e omfattning gripit r e d a n 1000-talsskulptörerna i T r o n d h e i m ) .2 1 T. o. m. i den r e n a timmermanskonsten t r o r m a n sig

19 M e y e r , a. a. s. 143, 144, B u g g e , a. a. s. 204, jfr F e t t, Billedhug- gerk. i Norge under Sverresett. s. 10.

20 Bland Vernoshuvudena må särskilt citeras N i c o l a y s e n , a. a. pl.

XVII: 14, 20, 21, bland dem i Meere a. a. pl. XX: 6—9. Man kunde hava rätt att vänta on likartad tradition fullföljd också hos do dekorativa masker, som utgöra så karakteristiska element i de norska stavkyrkornas inre ut- smyckning och som »väcka . . . tanken på gudabilder eller djurbilder, sora beskrivas på hovens högsätcsstolpao ( G e r d a B o é t h i u s , Hallar, tempel och stavkyrkor, 1931, s. 133). Men även de äldsta exemplen därpå inom det material, som härvidlag är att räkna med — i Borgund, Torpe, Hegge och Gol — ligga i tiden efter 1100-talets mitt (se tablåerna över data hos M e y e r , a. a. s. 133 f. och G e r d a B o e t b i u s, a. a. s. 106, i enskildheter visserligen ej helt samstämmiga, men denna omständighet utan betydelse för här ifråga- varande spörsmål). Och har man kommit fram till denna tidpunkt, har uppenbarligen i stort sett den egendomlighet i modelleringen hunnit bortfalla, som här fästs uppmärksamhet vid: den internationella romanismen har slagit igenom och slätat ut det ärvda, med denna oförenliga stilgodset (so nedan s. 216).

21 G r e v e n o r , a. a. s. 3 ser hos dem genom England transiterade lom- bardiska stilintryck. Huruvida just denna bestämning träffar det riktiga må här lämnas som en öppen fråga.

(15)

någon gång kunna igenkänna den smak för i olika plan uppdelad

»lamellkomposilion», varom här varit tal, eller snarare en för dess speciella ändamål tillrättalagd tillämpning därav, Jag avser t. ex. ett

furukapiläl från Vänga stavkyrka i Västergötland (Statens Histo- riska Museum; fig. 8), vilken kyrka av E k h o f f2 2 anses uppförd

på 1100-talet, troligen dess förra del; bakom detsamma kan man må- hända ana en i andra eller tredje hand förmedlad kontinental form

-•'"W- •- ' " - " f f

• - " " " • " " " T " '1

Hg. 8.

Vänga kyrka, Västergötland. Kapital (Stockholm, Statens Historiska Museum).

Kirche Vänga, P r o v . V ä s t e r g ö t l a n d , Schweden. Kapitell (Stockholm, S t a a t l . Hlstorisches M u s e u m ) .

av ett eller annat slag, men såsom det faktiskt framträder, samman- satt av kvadratiska, rakkantado och avfasade brickor staplade på varandra, hör man ändå som en återkang den träsnidarkonst, som —- på ett förhållandevis sent stadium i sin utveckling — resulterade i lamell- skiktningen i Trondheiinsmaskaronens ansikte — och i Randersma- donnans dräkt!

Ty det är Just genom detta, genom en växelverkan mellan det, man är frestad att kalla det nordiska urmaterialet, trät, och material som

22 Svenska stavkyrkor (1914—1916) s. 255; för kapitalet se sammastädes s. 246 samt fig. 321. G e r d a B o é t h i u s , Hallar, tempel och stavk. s. 124, 125 preciserar ej uttryckligt kyrkans ålder, men av sammanhanget synes framgå, att hon anslår den till en förhållandevis tidig epok (omkr. 1100?).

(16)

M A D O N N A N F R Å N R Ä N D E R S F J O h l) 207

Fig. 9.

Hcgge kyrka, Norge. Kapitälmaskaron. (Foto K. Tcigcn, Oslo).

Kirche Hegge, Norwegen. Kapitcllmaskc.

Fig. 10.

Sigtuna. Svärdshjalt (Sigtuna, Sigtuna fornhem).

Sigtuna. Schweden. Schwertknauf (Sigtuna, Museum).

(17)

sten och metall med det förstnämnda materialet som den givande parten, som Jag ville förklara i vart fall det yttre och mest upp- seendeväckande momentet i den svenska helgonbildens och den danska madonnans framträdande, don egendomliga, snart sagt med allt annat inom deras kategori oförenliga dräktanläggningen. Träformers återverkan på motsvarigheter i sten är Ju ingen obekant företeelse inom den nordiska arkitekturhistorien under medeltidens äldre ske- den,23 och här, hos stenstatyn och den lilla bronsstatyetten, ville Jag alltså inom epokens figuråtergivando återfinna något av samma fenomen. Detta fenomen — detta »Fortleben der Antike», som det i konsthistorien Ju ofta varit tal om i andra ämnesförbindelser än den ifrågavarande (den klassiska forntidens förhållande till den äldre medeltiden) — har heller inte varit ett isolerat faktum, den arkitck- turhistoriska sidan helt frånsedd. Rottrådarna bakåt ha överallt varit sega. Man konstaterar det kansko bäst på de punkter, där den yngro vikingatidens ytdekorerando konst — teckning resp. gravyr (rist- ning) — avsatt rudiment långt efter det att den själv tvinat ut. Äro, så som synes uppenbart,21 de norska stavkyrkornas kapitälmaska- roner genomgående så pass unga, att sambandet med fordom hunnit slappna intill bristning, skulle Jag likväl anse det troligt nog, alt nian i do kuriösa bandpåläggningar, som man iakttar t. ex. hos ett huvud i Hegge (fig. 9) — vilket dock daterats så sent som omkr. år 120025 — har att igenkänna den upplösning i bandliknando flikar, vilken exem- plifieras av en typisk representant för 1000-talets »Mammenstil» som mansansiktot på originalet till fig. 10, en graverad svärdshjalt av horn anträffad i Sigtuna (Sigtuna fornhem),²⁰ och spiralmarke- ringen av lederna t. ex. på de skandinaviska runstensdjuren har uppenbarligen konserverats inte bara t. ex. hos mansliguron på den lilla öländska bronsplattan fig. 11 (Statens Historiska Museum) med dess förhållandevis ålderdomliga tillkomsttid — den tordo väl ej vara yngro än 1100-talet — utan ännu så högt upp i tiden som på några av våra höggotiska s. k. mosaikbroderier, bl. a. en päll av obekant ursprung i Statens Historiska Museum (fig. 12), som blivit daterad så

" So t. ex. E k h o f f, a. a. s. 351 f.

" Se ovan s. 205, not 20.

26 G r e v e n o r, a. a. fig. 19 med underskrift. — Här reproducerade bild har vänligen tillställts av norska Riksantikvarieämbetet, Oslo.

20 F l o d e r u s , Sigtuna (1941) avb. s. 74 med text.

(18)

M A D O N N A N F R A N Ii A N I) E It S E J O R D 209

Fig. 11.

Öland. Platta av obekant användning (Stockholm, Statens Historiska Museum).

Insel Öland, Schweden. Plattft Anwendung unbekannt (Stockholm, Staatl. Ilistorisehes Museum).

Fig. 12.

Obekant ursprung. Detalj av päll (Stockholm, Statens Historiska Museum).

Ursprung unbekannt. Delail eines Traghimmels (Stockholm, Staatl. Ilistorischcs Museum).

14 — Fornvännen 1944.

(19)

sent som till 1400-talet,27 eller en a n n a n , enligt vad m a n a n s e r samtidig (men med majuskelinskrift!), från M a s k u k y r k a , F i n l a n d (Na- tionalmuseum, Helsingfors),2 8 d ä r de stora, av s p i r a l e r eller koncen- t r i s k a c i r k l a r bildade p l a t t o r n a vid l e d e m a s fästpunkter alldeles tydligt r ö j a sitt typologiska föregående, t r o t s alt man vid tillverknings- lidpunkten k n a p p a s t varit medveten därom. F ö r den r u n d p l a s t i s k a formens vidkommande ligger visserligen s a k e n litet a n n o r l u n d a till.

Man k u n d e med skäl mot det h ä r s a g d a framkasta den a n m ä r k n i n g e n , att den förmedellida n o r d i s k a figurkonst, vi ä g a n å g o n k u n s k a p om, framför allt då de h e d n i s k a gudabilderna, i den mån vi k u n n a g ö r a oss en föreställning om dem, icke förete n å g r a av do ornamentc- ringstendenser u t t r y c k t a i en stilisering i l a m e l l a n h o p n i n g e n s tec- ken, som Jag velat återfinna i en del medellida konstverk tätt inpå g r ä n s e n till föregående epok, och dock lordo i vart fall gudabilderna, k u l t s t a t y e r n a — Jag avser h ä r blott dem från vikingatiden och i första h a n d dess slutskede — genomgående utförts med liogagnandc av t r ä som m a t e r i a l ; även för en bronsbild som den k ä n d a Fröbilden från Rällinge i L u n d a sn, S ö d e r m a n l a n d (Statens H i s t o r i s k a M u s e u m )2 0

— en m i n i a t y r avsedd för h e m a n d a k t resp. att medföras i en r e s e n ä r s säck — eller en motsvarighet s k u r e n i h o r n från L u n d (Kulturen, L u n d )3 0 h a r m a n av allt att döma begagnat s i g av en m o n u m e n t a l a r e

27 A g n e s B r a n t i n g och L i n d b l o m , Medeltida vävnader och bro- derier i Sverige I (1928) s. 57, pl. 23, 24. Jag gör dock uppmärksam på att arbetet, sin minuskelskrift till trots, väl kan dateras till en åtminstone något äldre epok, nämligen 1300-talets senare del (varom se af U g g l a s , Till dateringen av våra mosaik- och applikationsbroderier, Fornvännen 1930 s. 372 ff.).

28 A g n e s B r a n t i n g och L i n d b 1 o m, a. a. I s. 58 f., pl. 26A, N o r d - m a n , Klostcrarbcten från Nådendal (Finskt museum 1943 s. 23 ff.).

29 S a l i n , Några ord om en Fröbild (Opuscula archaeologica Oscari Montelio sepluagenario dedicata 1913 s. 405 ff.), R o s é n , Phallosgudcn i Norden. (Antikvarisk tidskrift för Sverige XX: 2 [1914], s. 14 f.), A r n e , Nya bidrag till Södermanlands förhistoria (Bidrag till Södermanlands äldre kulturhistoria XVI [1915] s. 36), a f U g g l a s , Gotlands medeltida trä- skulptur till och med höggotikens inbrott (1915) s. 62 f., A r b m a n , Män- niskoframställning i vår forntida konst (1936. Ur Statens Historiska Mu- seums samlingar 4) s. 8, L i n d b l o m , Sv. konsth. s. 25.

30 B (1 o m) q (i s) t, En hednisk gudabild från Lund (Kulturen 1938 s.

48 f.), L i n d b l o m , a. a. s. 25. Till gruppen bör troligen också räknas en annan skånsk statyett, denna dock av brons, en stående mansfigur från Lindby, Svenstorps sn, Skåne (varom se A r n e , Några i Sverige tunna bronsstatyetter af barbarisk tillverkning. Fornvännen 1909 s. 185).

(20)

M A D O N N A N F R Å N R Ä N D E R S F J O R D 2 1 1

förebild i trä. Men oavsett att vår k u n s k a p om dessa kultbilder in- s k r ä n k e r sig för den h ä r i f r å g a v a r a n d e perioden enbart till de n y s s - n ä m n d a halvprivata idolerna — den kultbild i egentlig bemärkelse av trä, vilken anträffats i R u d e - E s k i l d s t r u p , D a n m a r k (Köpenhamn.

N a t i o n a l m u s e e t )3 1 s y n e s stamma från ett avsevärt äldre avsnitt av J ä r n å l d e r n — oavsett också att m a n för dessa plastiska p r o d u k t e r åtminstone i e n s t a k a fall, k a n s k e oftast, torde h ä m t a t mönster från utlandets bildförråd3 2 och alltså troligen mer eller m i n d r e modifierat s i n a stilvanor därefter, oavsett allt detta ä r det icke min mening att vilja h å r d r a g a min tes, alltså u r g e r a , att m a n överallt, alltid och oemotståndligt varit bunden av den drift till o r n a m e n t a l i s e r i n g , Jag n y s s talade om, och att, då dot gällde y t a n s reliefering (inte minst medelst de u r nordisk s y n p u n k t s v å r m a n ö v r e r a d o d r a p e r i k o m p l e x e n ) , m a n blott ägde e n metod att vinna s i n a avsikter, »lamelltckniken».

V a d som h ä r s a g t s om den utgående J ä r n å l d e r n s o r n a m e n t a l i s e r i n g s - drift, som u r viss s y n p u n k t — dock ej den goda s m a k e n s ! — k a n k a l l a s ett förfall, torde ändock hålla streck. J a g h a r tidigare stu- derat fenomenet på ett antal representativa f ö r e t r ä d a r e för n o r d i s k figurkonst, s ä r s k i l t bland de g o t l ä n d s k a bildstenarna,3 3 och fram- hållit, h u r u s o m den k l a r a , rediga » k l a s s i s k a » stil, som u t m ä r k e r d e s s a s figurkompositioner u n d e r d e r a s s t o r a tid (omkr. 700 och tiden därefter) och vari Just m ä n n i s k o f i g u r e n kom till sin rätt som kompo-

31 C l a u s e n , Fra Holbiek amt (Fra Holbsek amt 1917—1918), s. 371, B e c k e t t , Danmarks Kunst I (1924) s. 31 (»fra Hedenskabets siste Dage»).

M. B. M a c k e p r a n g , Menschendarstellungen aus der Eisenzeit Däne- marks (Acta archaeologica VI [1935] s. 248 f., med här följda, mä vara tämligen oprecisa datering).

32 Vad Rällingestatyetton angår antages detta uttryckligen av S a 1 i n, a. a.

s. 407 f. M u l l e r, Vor oldtid (1897) s. 591 har framhållit importerade romerska statyetters betydoiso i och för utformningen av de nordiska gudabilderna, P a u l s e n , Axt und Kreuz s. 201 hänvisar däremot — åtminstone för de äldre av dosamma — till av honom förmodade efterbildningar av heliga trädstammar eller pålar. I sistnämnda fall, men också annars ha väl ofta dessa enkla idoler givits ett slags mänskligt utseende genom beklädande med tygdräkter (se t. ex. a f U g g l a s , Gotl. medeltida träskulpt. s. 63); genom intet medel kunde sora genom detta det plastiska sinnelaget förkvävas inom de kretsar, där detta ägde rum.

33 af U g g l a s , a. a. s. 53 ff., jfr L i n d b l o m , Sv. konsth. s. 15 f.

(21)

s i t i o n e r n a s helt b e h ä r s k a n d e element,34 u n d a n för u n d a n förträngdes av en ny, en som Jag tillåtit mig k a l l a för förhistorisk Jugendstil och som ersatt dessa kompositioner eller e n s t a k a figurer med en mer eller mindro intetsägande ornamentik, d ä r — en omständighet som s ä r s k i l t tydligt visar, vad processens innebörd gällde! — f i g u r e r n a försvinna in i den och fångas som i ett t å n g h a v av o r n a m e n t i k e n s g r i p a r m a r s t r ä c k a n d e sig ut u r de bristande, fordom så fasta r a m a r n a ; Jag tror, inom p a r e n t e s sagt, att h ä r föreligger ett ämne, som vore tacksamt att efter h ä r i s t ö r s t a förkortning a n t y d d a s y n p u n k t e r giva sig i k a s t med för en förhistorisk a r k e o l o g med a n d r a f ö r u t s ä t t n i n g a r än Jag

själv äger att överblicka och b e h ä r s k a stoffet.33

Det v a r också inte b a r a i relief utförda eller i g r a v y r p l a n liggande

34 De egenskaper, som utmärka denna epoks gotländska bildstenar, åter- finnas även annorstädes, hur knappt dot icke-gotländska materialet än är.

Så är ryttaren på don berömda uppländska runstenen i Möjbro, Hagby sn, av en proportionering och en allmän »klassisk» hållning, som ännu inte undgått någon ornamental deformering: stenen dateras redan till 500-talet

( v o n F r i e s e n , Upplands runstenar, 1913, s. 4, jfr s a m m e f ö r f . , De germanska anglotrisiska och tyska runorna, Nordisk kultur VI, 1933, s.

27: »400-talet och förra delen av 500-talet»). Just med hänsyn härtill finner jag personligen — inom parentes sagt — svårantagligt att verkligen fästa ett så tidigt datum som omkr. 700 eller 700-talet vid de båda ryltarristning- arna på runstenen vid Skokloster så som tesen lanserats av A l m g r e n , Runstenen vid Skokloster, en bildsten från Vendeltid (Uppländsk bygd 1940 s. 155 ff.; den av runmästaren Fot signerade runskriften skulle vara en komplettering från 1000-talet, så också L i n d q v i s t , Gotlands Bild- steine I, 1941, s. 132 f.). H ä r har en ornamcntalisering verkligen inträtt, både hästarnas och ryttarnas konturer följas av breda »kantband» (varom se nedan s. 214 not 43) o. s. v. Dot rimliga är väl, att alltjämt Fots signum får behålla sin rätt även för figurristningarna så som det tidigare skett ( v o n F r i e s e n , Uppl. runst. s. 55 f. och s a m m e f ö r f., De svenska runinskrif- terna, Nordisk kultur VI, s. 217 f.); att runraderna icke tillåtits att nämnvärt inkräkta på bildytan så som ju annars är vanligt på de upp- ländska runstenarna, förklaras väl genom soberheten i Fots personliga stil.

Eller skullo man måhända kunna tänka sig ett hundratal år mellan bilder och runristning, varvid de förra voro att anslå till 900-talets mitt eller senare del?

35 Efler mitt sätt att se saken är nämligen åtskilligt att tillägga till det avsnitt hos L i n d q v i s t , Gotl. Bildst. I, s. 108 ff., där bildstenarnas ornamentik behandlas i sammanfattande form. Däremot måste givetvis de data m. m., vartill jag på min tid var hänvisad att röra mig med, granskas med hänsyn till denna framställning.

(22)

figurer som processen berörde. K u n n a verkligen vikingatidens gudabilder mer eller mindre bestämt a n d r a g a s som motvittnen gent emot tesen om o r n a m e n t e r i n g e n s farofulla tendenser lill att bliva s i g själva n o g allt efter det tidsskedet i fråga framskred, bör det e r i n r a s om, att inte blott den kända kiucifixrelicfen på den s t ö r r e av de två r u n -

Fig 13.

Jellinge, Danmark. Krucifix på runsten (Efter Scandia 1931).

Jellinge, Dänemark. Kruzifix aut ei- nem Runenstein.

Fig. 14.

Jellinge, Danmark. Mansfigur.

Köpenhamn, Nationalmuseum (Efter Kornerup, Kongeh. i

Jellinge).

Jellinge, Dänemark. Männerbiltl.

(Kopcnliageii, Nationalmuseum).

s t e n a r n a vid det J y l l ä n d s k a Jellinge (fig. 13) — » k u n g H a r a l d s monument» — som ä r att d a t e r a till å r 983 eller kort därefter,3 0

ä r k r i n g s n o d d med en ögla, som icke k a n v a r a att motivera som

56 L i s J a c o b s o n , Kong Haralds og Kong Gorms Jclling-Monumcnter (Scandia 1931 s. 210 f.), s a m m a f ö rf. och M o l t k c , Danmarks rune- indskrifter (1942) sp. 77, A n j o u , Kungshögarna i Jellinge (Fornvännen 1934 s. 19). Jag förbigår helt do skiljaktiga åsikter, som gjort sig gällande mellan här citerade författare rörande Jellingchögarnas rätta benämnande och förbindelse med de personer, som runstenarnas inskrifter anknyta till.

Det kronologiska problemet beröres blott perifert därav.

(23)

en detalj av ett kors av ett eller annat slag, utan att samma cirkelrunda band är lagt också kring livet av den lilla träbild av en krigare, som är upptagen ur den s. k. drottning Tyras hög samma- städes (fig. 14)³⁷ — enligt A n j o u^{3 8} konung Harald Gormssons egen grav, anlagd blott obetydligt senare än den andra —, och där, alltså hos en företeelse som med mer eller mindre rätt kan rubriceras som friskulptur, spelar den uppenbarligen samma roll av tämligen me- ningslöst ornament som motsvarigheten på stenreliefcn.39 Att stilen har vissa rötter utanför Danmark — troligen i Nordengland40 — är Ju obestridligt, men att gå så långt, så som skett är,41 att sluta därav, att krucifixstenens upphovsman skulle vara en ickc-dansk stenhug- gare, tordo vara att draga väl vidlyftiga konsekvenser därav;42

Jellinge-konsten representerar, vilken än dess utgångspunkt och upphovsman var, utpräglad nordisk stil eller, om man så vill, det som efter denna tid skulle i den eller den variationen bli nordisk stil.

Det intressanta med denna företeelse är, att man med Jellinge- materialet kan belägga ett fall av direkt korrespondens mellan en ytdekor i sten och en plastisk bild i trä, vilken, som sagt, kan göra ett visst anspråk på, att vara friskulptur i egentlig be- märkelse — och också där liar snidaren detta till trots suttit fast i en formkonvention, som han inte förmått bryta.43 Men

37 W o r s a a e , Afbildninger fra det Konglige Museum for nordiske Old- sager i Kjöbenhavn (1854) lig. 370, K o r n e r u p , Kongehoierne i Jellinge

(1875) s. 22, pl. XV: 1, jfr a f U g g 1 a s, Gotl. medelt. träskulpt. s. 63.

38 A. a. s. 20.

38 W o r s a a e , Om Forestillingerno paa Guldbracteatcrne (Aarbeger for nordisk Oldkyndighed og Historie 1870 s. 407) och efter honom K o r n e - r u p , a. a. s. 22 vilja förklara egendomligheten i fråga därmed, att bilden vore avsedd att föreställa Gunnar i ormgropen omslingrad av en reptil, men denna förklaring är i mina ögon tämligen långsökt.

40 Se t. ex. B r o n s t e d, Early english ornament (1924) s. 270 ff., 282.

41 L i s J a c o b s e n , Scandia 1931 s. 245, s a m m a förf. och M o l t k c , a. a. sp. 78.

42 Detta enligt vad jag erfarit vid samtal med svenska arkeologer.

43 B r o n s t e d, a. a. s. 284 prisar naturalismen hos Jellingestenens lejon, och det må så vara tillåtet mod tanke på äldre nordiska djurframställningar.

Men priset måste tas med en smula salt. Oberäknat att kroppen i likhet med stenens Kristusbild omslingras av och halvt upplöses i en djungelväxtlighet av flätverk, kontureras den av breda, helt onaturalistiska »kantband», detta också i överensstämmelse med Kristusbilden, den lilla träfiguren från »Tyras hög» och andra samtida eller något yngro företeelser såsom dot bekanta

(24)

mer än s å : hos Jellingekrucifixet självt a n a r m a n t r ä t som s å att s ä g a g r u n d m a t e r i a l b a k o m stenreliefen, u p p e n b a r a n d e sig d ä r på s a m m a sätt som träsnideriet förrådde sig som p r i m ä r f a k l o r h o s T r o n d h e i m s h u v u d e t (och m a s k a r o n e r n a i C a e n ) — eller hos Ran- dersfjordmadonnan. T r ä s n i d e r i e t s »lamelltoknik» h a r h ä r satt s p å r , som visserligen ä r o h a l v u t p l å n a d e genom den tekniska omläggningen för stenmaterialet, för lågrelief på en slät y t a alltså, men den h a r inte k u n n a t u t p l å n a s holt (se s ä r s k i l t figurens b å l ! ) . Den linje, som Jag ovan sökt s k i s s e r a och ä r böjd att anse, att vi k u n n a följa åtminstone 1000-talet över, äger h ä r , ville Jag tro, en k o n s t a t e r b a r s t a r t p u n k t , och ä n d å får man väl u t g å ifrån, att denna endast ä r en enda, som nv en slump kommit för v å r a ögon; bland allt det samtida eller äldre material, som gått förlorat, hava helt visst a n d r a gömt sig.

Människoåtergivandet utgjorde alltså, som av det föregående torde framgått, ett c r u x för de n o r d i s k a f ö r k r i s t n a k o n s t n ä r e r n a — s ä r s k i l t då det gällde tredimensionalitet, plastisk volym — och den belast- ning, som tyngt dem, h a r u p p e n b a r l i g e n i vissa avseenden fortsatt att verka även in i den dom efterföljande perioden, då det gällde att först och främst för k u l t e n s behov f r a m b r i n g a skapelser, krucifix, hel- gonbilder o. s. v., accepterbara för det nya, internationella sam- fund, k y r k a n s , vari m a n n u blivit medlem och d ä r man sedan å r - h u n d r a d e n blivit invand i en uppfattning om det riktiga, som — h u r p a s s förställd den än ofta k u n d e bliva — bottnade i den k l a s s i s k a a n t i k e n s (direkt t r a d e r a d e eller genom B y z a n s förmedlade) formbegrepp och som gjorde desamma till vägledande direktiv för fram- tiden. D e s s a formbegrepp hade ingenstädes i Norden lätt att slå igenom, då do mötte motstånd från en olikartad inhemsk k o n s t s m a k — dot gäller do b r i t t i s k a ö a r n a lika väl som Skandinavien.4 1 Man iakt- t a r det into minst där, varest m a n s y n b a r l i g e n gjort a n s t r ä n g n i n g a r att efter bästa förmåga a t t r a p p e r a den ouropeiskt-kontinentala figur- stilen (för att a n v ä n d a cn g e n e r a l i s e r a n d e term med fullt medvetande om dess m å n g t y d i g h e t ) ; det finns fullt k l a r a belägg d ä r p å på vissa håll, d ä r m a n h a r möjlighet att omedelbart Jämföra original och in-

lilla blecket i form av en pokalbärande kvinna från Kinsta by, Köpings sn, Öland (Statens Historiska Museum; se därom t. ex. A r b m a n , Människo- framst. i vår fornt, konst s. 7, fig. 27, jfr A r n e , Fornvännen 1909 s. 185).

** Märk t. ex. N o r d e n f a 1 k, Romanska bokmålningar i Skara stifts- bibliotek (Göteborgs högskolas årsskrift XLVII, 1941:2, s. 25 f.).

(25)

hemsk efterbildning u n d e r ett tidigt skede av vår medeltid,4 5 och ändå ligger s y n b a r l i g e n det tidsavsnitt, vartill iakttagelser av denna a r t referera sig, s å p a s s sent som ett stycke in på 1100-talet. P r o p o r t i o - n e r n a h o s dessa efterbildningar ä r o dåliga, a n a t o m i och d r a p e r i n g o k l a r a , men r e m i n i s c e n s e r n a av det gamla t r ä s n i d e r i e t s h a n d l a g ä r o f ö r s v u n n a i och med att o r n a m e n t e r i n g s p s y k o s e n släppt taget. L ä t t a s t hado givetvis e f t e r v e r k n i n g a r n a d ä r i f r å n att dröja sig k v a r som orna-

mentalt biverk. Det ä r ovan (s. 208) påpekat med avseende på gra- vyrstilen (Heggemaskaronen, den hög- och senmedeltida textil- k o n s t e n ) , men även »lamelltekniken», ytmodolleringen i s e p a r a t a skikt eller väckningar, k u n d e i e n s t a k a fall ä n n u högt uppe i tiden giva sig t i l l k ä n n a på ell sätt, som v e r k a r r ä t t förbluffande i sam-

m a n h a n g e t ; Jag avser icko b a r a dekorativa d r a k h u v u d e n som de, som vid den östgötska V i n n e r s t a d s k y r k a n s sydportal bita över m ä n n i s k o - m a s k e r (fig. 15), verk av, som det s y n e s , en icke fullt k l a r l a g d sten- h u g g a r s k o l a från 1100-talels s e n a r e del,40 u t a n också do troligen vid p a s s 150 å r y n g r e d r a k h u v u d e n , som sitta som s l u t s t e n a r i den övre raden av o m f a t t n i n g a r n a till korportalen i K ä l l u n g e k y r k a och s ö d r a l å n g h u s p o r t a l e n till den besläktade B u n g e k y r k a , b å d a på Gotland (1300-talets första å r ; fig. 16)4 T eller do odjiirshuvuden, som efter

46 Se a f U g g l a s , Guldsmeden Oti och magister Majestatis (Gotländskt arkiv 1937 s. 67 ff.).

40 Rörande portalmästarens förhållande till den småländska s. k. Bestia- rius-mästaren o. s. v. föreligga vissa skiljaktiga uppfattningar hos å ena sidan R o o s v a l , Die Steinmeister Gotlands (1918) s. 143, J o h a n s s o n , En romansk dopfuntsgrupp i Småland (Rig 1925 s. 223) och E. L u n d - b e r g , Östergötlands romanska stenkyrkor (Meddelanden från Östergöt- lands fomminnes- och museiförening 1927—1928 s. 46), å den andra B l o m - q v i s t , Studier i Smålands romanska stenkonst (1929) s. 91, 92, 107 f., 111, mon do äro här utan betydelse.

47 Jag följer här dateringen för do nämnda kyrkorna bos R o o s v a l , Dio Kirchen Gotlands (1911) s. 187 f., 189, 209, 218 och s a m m e f ö r t . , Den gotländske ciceronen (1926) s. 84, 111. Den bestämning redan till 1270—1280- talen, för vilken pläderas i Sveriges kyrkor. Gotland II (1935) s. 20, 38, 214 f., 225 är i mina ögon oantaglig med hänsyn till vissa skulpturala detaljer

(jfr a f U g g l a s , Gotl. medelt. träskulpt. s. 501), medan den, som gives hos E. L u n d b e rg, Byggnadskonsten i Sverige under medelt. 1000—1400, s. 556, 568, 570 f. till 1300-talets sista fjärdedel eller kort dessförinnan är mig, också bär bl. a. av angivet skäl, allt för sen (jfr invändningar mot den framförda kronologien hos K a r l i n g , rec. av sistnämnda arbete, Forn- vännen 1942 s. 316, där emellertid den nyss anförda dateringen i Sveriges kyrkor accepteras!)

(26)

M A D O V V .1 N F R Å N Ii A N D E R S F J O R D 217 ytterligare några hundratal år — ovisst hur inånga — snidades i trä på dopfunlstället i Orsa, Dalarna (fig. 17).48 Men även i figurskulp- tttren vill man gärna någon gång åtminstone ana sig till närvaron av snarlika rudiment. Givetvis måste man därvidlag intaga en starkt reserverad och skeptisk hållning: do där »lamellerna» kunna helt enkelt ha sin förklaringsgrund i vederbörande skulptörs otymp-

l i g . 15. Fig. IG. Fig. 17.

hig. 15. Vinncrstads kyrka, Östergötland. Portalkapital.

Kirche Vinnerslad, Prov. Östergötland, Schweden. PortalkapiliU.

Fig. 16. Dunge kyrka, Gotland. Detalj av portalomfattning.

Kirche Bunge, Prov. Gotland, Schweden. Detail einer Portaltinlassiuig.

Fig. 17. Orsa kyrka, Dalarna. Detalj av dopfuntställ.

Kirche Orsa, Prov. Dalarna, Schweden. Detail des Gestells fiir einen Taufkcsscl.

lighet eller i ovissheten hos en tidigt medeltida konstnär med hans svaga utbildning i människoålergivamlets konst om hur han egentligen borde gå till väga, utan att man behöver skjuta in någon intressant »Fortleben der Antike»-teori. Men då man plöts- ligt står inför fenomen såsom — för att taga några helt vill- korligt valda exempel ur den gotländska stenskulpturen, exempel

4S L i n d b l o m , Sv. konsthist. s. 73 f., där utan större tvekan samtidig- heten antages mellan stället och den 1531 daterade dopskålen (gjuten av Petrus Andre i Västerås, A m a r k , Dalarnas medeltida kyrkklockor, Julbok för Västerås stift 1921, s. 118 f., s a m m o f ö r f., Dalarnes kyrkklockor nu och förr. 1924. s. 233). Uteslutet synes mig dock ej vara, utan snarare troligt, att stället kan vara av ett rält betydligt mycket yngre datorn än kärlet.

(27)

Fig. 18. Tryde kyrka, Skäne. Detaljer av dopfunt.

(Efter Roosval, Die Steinm. Gotlands).

Kirche Tryde, Prov. Skäne, Schweden. Detail eines Tautsteins.

till vilka en rad andra kunde läggas från både öst-, syd- och västsvensk miljö — originalen till fig. 18 (grupper på skålen av funten i Tryde, ett verk av den s. k. Magister Maiestatis troligen omkr. 1160)49 och till fig. 19 (ett par detaljer av mäster Sighrafs Aakirkebyfunt, samtidig med, möjligen några årtionden yngre än den

49 Här följda datum är det, som gives bl. a. av M o n i c a R y d b e c k , Skå- nes stenmästare före 1200 (1936) s. 261 ff. och som jag själv av vissa skäl finner mest tilltalande (jfr a t U g g l a s , Trydekrucifixet och Lund, Från stenålder till rokoko. Studier tillägnade Otto Rydbeck 1937, s. 278 ff.; E.