Biblioteks- och informationsvetenskap Sociologiska institutionen
Kandidatuppsats, 15 hp
Ht 2020
NÄR DET KRISAR
En kvalitativ studie av folkbibliotekens anpassning till covid-19-pandemin
Julia Sandström
1
Abstract
Den rådande covid-19-pandemin har inneburit stora prövningar för bibliotek världen över; Sverige är inget undantag. Syftet med denna uppsats har varit att med hjälp av begreppet resiliens skapa fördjupad förståelse för hur folkbibliotek har anpassat sig till den pågående covid-19-pandemin, samt hur väl de har kunnat behålla sin struktur och funktion trots de förändrade omständigheterna som pandemin har inneburit.
Materialet utgörs av fem transkriberade semi-strukturerade intervjuer med bibliotekspersonal på olika folkbibliotek i en och samma kommun i Sverige.
Intervjuerna ägde rum i månadsskiftet november–december 2020, några veckor efter att en andra våg av covid-19-pandemin drabbat stora delar av Sverige. De
transkriberade intervjuerna har analyserats med hjälp av teoretisk, semantisk, realistisk/essentialistisk tematisk analys.
De huvudsakliga resultaten visar att folkbiblioteken i föreliggande studie har nyttjat ett flertal strategier och adaptiva resurser i sitt svar på covid-19-pandemin. Dessa syftar till att förhindra smittspridning på biblioteket, ställa om utåtriktad
verksamhet, underlätta situationen för besökarna och främja folkhälsomedvetenhet.
Olika faktorer har fungerat hämmande (t.ex. teknikovan personal, upphovsrätt och sekretess) respektive främjande (t.ex. tillgång till digitala verktyg och
anpassningsbarhet hos bibliotek och personal) för folkbibliotekens anpassning av verksamheten. Pandemin har dessutom medfört olika utmaningar och möjligheter.
Två utmaningar är att ge god och jämlik service och att ställa om till det digitala, medan möjligheter handlar om att personalen har fått mer tid till andra
arbetsuppgifter. Under pandemin fyller folkbiblioteken flera roller, dock har rollen som mötesplats upphört. Slutligen har pandemin haft såväl negativa som positiva konsekvenser; de långsiktiga effekterna på folkbiblioteken är dock oklara. Troligtvis kommer det digitala att leva vidare i någon form.
Folkbibliotekens hantering av covid-19-pandemin liknar till viss del hur bibliotek hanterade spanska sjukan 1918–1919, till exempel när det gäller att möblera om och begränsa antalet besökare på biblioteket. Skillnaden ligger framför allt i tillgången på digitala verktyg. Genom sina anpassningar kan folkbiblioteken sägas möta
besökarnas behov och främja folkhälsomedvetenhet. Vidare har folkbiblioteken kunnat behålla sin struktur och vissa delar av sin funktion under pandemin, även om förbättringspotential finns. Därmed kan folkbiblioteken sägas vara relativt resilienta.
Nyckelord: folkbibliotek, covid-19, pandemi, samhällskris, resiliens, resilient
2
Innehållsförteckning
Abstract ... 1
1 Inledning ... 4
1.1 Syfte och frågeställning ... 5
1.2 Uppsatsens disposition ... 5
2 Teori och tidigare forskning ... 5
2.1 Begreppet resiliens ... 6
2.2 Bibliotekens resiliens ... 7
2.3 Bibliotekens arbete vid katastrofer ... 8
2.4 Bibliotekens arbete vid tidigare sjukdomsutbrott ... 9
2.4.1 Spanska sjukan ... 10
2.4.2 Aidspandemin ... 10
2.4.3 Sarsepidemin ... 11
2.4.4 H1N1-pandemin ... 11
2.5 Bibliotekens arbete under covid-19 ... 12
2.5.1 Bakgrund till pandemin ... 12
2.5.2 Bibliotek och covid-19 ... 12
3 Material och metod ... 13
3.1 Empiriskt material ... 14
3.2 Datainsamling ... 14
3.2.1 Semistrukturerad intervju som forskningsmetod ... 14
3.2.2 Urval av respondenter ... 15
3.2.3 Intervjuguiden ...16
3.2.4 Intervjusituationerna ... 17
3.2.5 Databearbetning ... 18
3.2.6 Etiska överväganden ... 18
3.3 Analysmetod...19
3.3.1 Tematisk analys ...19
3.3.2 Metodbeskrivning av tematisk analys ... 20
3.3.3 Styrkor och svagheter med tematisk analys ... 22
4 Resultat ... 23
4.1 Strategier och adaptiva resurser ... 23
4.1.1 Strategier för att förhindra smittspridning i biblioteket ... 23
3
4.1.2 Strategier för att ställa om utåtriktad verksamhet ... 25
4.1.3 Strategier för att underlätta situationen för besökarna ... 27
4.1.4 Strategier för att främja folkhälsomedvetenhet ... 28
4.1.5 Resurser som nyttjats under pandemin ... 29
4.1.6 Sammanfattning ... 32
4.2 Faktorer som hämmat respektive främjat resiliensen ... 33
4.2.1 Hämmande faktorer ... 33
4.2.2 Främjande faktorer ... 35
4.2.3 Sammanfattning ... 37
4.3 Bibliotekspersonalens upplevelser ... 37
4.3.1 Utmaningar under pandemin... 37
4.3.2 Möjligheter under pandemin ... 40
4.3.3 Bibliotekets roll under pandemin ... 40
4.3.4 Pandemins konsekvenser ... 41
4.3.5 Pandemins långsiktiga effekter ... 44
4.3.6 Sammanfattning ... 44
5 Diskussion ... 45
5.1 Bibliotekens anpassning till covid-19-pandemin ... 45
5.2 Bibliotekens struktur och funktion ... 47
5.3 Folkbibliotekens resiliens ... 48
6 Slutsatser ... 50
6.1 Huvudsakliga resultat och slutsatser ... 50
6.2 Avslutning ... 51
Källor ... 52
Bilaga ... 55
4
1 Inledning
Den rådande covid-19-pandemin har inneburit stora prövningar för såväl individer som för samhället i stort. Runt om i världen har hela länder satts i karantän. På många håll har bibliotek varit tvungna att stänga för att begränsa smittspridningen och bibliotekarier har behövt hitta nya och innovativa lösningar för att kunna fortsätta bedriva sin verksamhet på distans (se t.ex. Breeding 2020).
I Sverige har situationen sett delvis annorlunda ut. Den svenska covid-19-strategin utmärkte sig tidigt från andra länders, och medan museum och andra
kulturinstitutioner stängde i början av pandemin förblev majoriteten av landets folkbibliotek öppna för allmänheten (Holmberg 2020: 154, 173; Kungliga biblioteket 2020). Detta har medfört unika utmaningar för folkbiblioteken och personalen som arbetar där.
I mitt arbete som ambulerande biblioteksvikarie har jag bevittnat hur olika folkbibliotek har vidtagit delvis olika åtgärder för att begränsa smittspridning av covid-19 och ändå kunna möta användarnas behov. Vissa åtgärder rör det fysiska rummet, som till exempel stängda grupprum och glesare möblering. Andra
förändringar rör själva servicen som biblioteken erbjuder, bland annat utökade antal omlån. Ett sätt att se på dessa åtgärder är som uttryck för folkbibliotekens resiliens.
Med resiliens avses här processen genom vilken folkbiblioteken svarar på och
anpassar sig till förändrade omständigheter med bibehållen struktur och funktion (jfr Dudley 2013:15; Norris m.fl. 2008:144; Olsson Dahlquist 2019:93).
Folkbibliotekens uppvisade resiliens under covid-19-pandemin är av intresse, inte minst eftersom resiliens finns på olika nivåer i samhället och förändringar på en nivå har möjlighet att påverka en annan (se Grace & Sen 2013:514; Obrist m.fl. 2010:287). Genom sin hantering av covid-19-pandemin har folkbibliotek således möjlighet att påverka anpassningsförmågan hos både individer och samhället i övrigt (jfr Grace &
Sen 2013:514–515).
Forskning har dessutom kommit fram till att bibliotekarier fyller den viktiga rollen som information disseminators vid omfattande sjukdomsutbrott (Featherstone m.fl.
2008:346). Vid en pandemi är nämligen informationsbehoven stora och brådskande (Ali & Gatiti 2020:162; Featherstone m.fl. 2012:111). Tidigare sjukdomsutbrott har dock visat på att folkbibliotek inte nödvändigtvis är redo att axla denna roll. Vid både sarsepidemin 2003 och H1N1-pandemin 2009 fann forskare till exempel brister i folkbibliotekens förmedling av hälsorelaterad information till användarna (se Harris m.fl. 2005; Zach 2011). Följaktligen behövs mer forskning om folkbibliotekens arbete under pandemier.
Sammanfattningsvis har folkbibliotek både en möjlighet och ett ansvar att göra skillnad för individer och samhället under prövande tider som den vi just nu befinner oss i (jfr Jaeger m.fl. 2006:213). Studiet av folkbibliotekens resiliens är således inte av vikt enbart för folkbiblioteken själva, utan även för samhället i stort. Det ska sägas att syftet med resiliens inte är att försöka hindra alla tänkbara hot från att ske, utan
5 att minska sårbarheten och förbättra förmågan att svara på och återhämta sig från omstörtande händelser när de väl äger rum (Wyche m.fl. 2011, refererad i Veil &
Bishop 2014:723). Covid-19 är inte den första pandemin att drabba världen och mest troligt inte den sista (jfr Quinlan 2007:52). Genom att dra lärdomar om den
pågående pandemin kan folkbibliotek således förbereda sig inför liknande kriser i framtiden.
1.1 Syfte och frågeställning
Syftet med föreliggande uppsats är att med hjälp av begreppet resiliens skapa
fördjupad förståelse för hur folkbibliotek har anpassat sig till den pågående covid-19- pandemin, samt hur väl de har kunnat behålla sin struktur och funktion trots de förändrade omständigheterna som pandemin har inneburit.
Frågeställningen lyder som följande:
1. Vilka strategier och adaptiva resurser har folkbiblioteken nyttjat i sitt svar på den rådande covid-19-pandemin?
2. Vilka faktorer har fungerat hämmande respektive främjande för folkbibliotekens resiliens?
3. Hur upplever bibliotekspersonalen att anpassningarna av verksamheten har påverkat deras dagliga arbete? Vilka utmaningar respektive möjligheter har pandemin medfört?
1.2 Uppsatsens disposition
Uppsatsen är indelad i sex kapitel. I det aktuella kapitlet formuleras uppsatsens syfte samt problem- och frågeställning. I kapitel 2 presenteras det teoretiska ramverket tillsammans med den tidigare forskningen som informerat studien. I kapitel 3 redogörs för uppsatsens empiriska material samt metoderna för datainsamling och analys. Resultatet av analysen presenteras i kapitel 4 och diskuteras därefter i kapitel 5. I det sjätte och avslutande kapitlet sammanfattas uppsatsens huvudsakliga
slutsatser och förslag ges på vidare forskning.
2 Teori och tidigare forskning
Detta kapitel inleds med en beskrivning av begreppet resiliens, följt av en redogörelse av den forskning om resiliens som relaterar till bibliotek. Därefter ges en
forskningsöversikt över bibliotekens arbete under tidigare kriser respektive
sjukdomsutbrott. Slutligen avslutas kapitlet med en redogörelse av vad forskning än så länge visat om bibliotekens arbete under covid-19-pandemin. Eftersom
6 folkbibliotek är studieobjektet i denna uppsats ligger fokus på dem; forskning om andra typer av bibliotek har inkluderats för att komplettera bilden.
2.1 Begreppet resiliens
Begreppet resiliens härstammar ursprungligen från ekologin inom vilket resiliens introducerades som ett koncept för att bättre förstå ekosystemens kapacitet att bestå trots störningar i systemet (Dudley 2013:23; Folke m.fl. 2010). Numera används resiliens för att studera anpassningskapaciteten hos såväl individer som samhällen och begreppet kan definieras på flera olika sätt (Grace & Sen 2013:514). De flesta definitioner tenderar dock att betona ”a capacity for successful adaption in the face of disturbance, stress, or adversity” (Norris m.fl. 2008:129).
Dudley (2013:22) definierar resiliens som ett systems förmåga att på ett effektivt sätt svara på och anpassa sig till förändrade omständigheter med bibehållen struktur och funktion. Systemet ifråga kan som sagt utgöras av individer och samhällen men även av institutioner. Olsson Dahlquist (2019:93, 206) hämtar till exempel inspiration från Dudley (2013) i sin analys av hur svenska folkbibliotek ställde om och anpassade sin verksamhet under flyktingkrisen 2015.
Ett annan möjlighet är att se på resiliens som en process. Norris m.fl. (2008:130) definierar resiliens som en process som utgörs av fyra adaptiva kapaciteter:
ekonomisk utveckling, socialt kapital, information och kommunikation samt samhällskompetens. Med andra ord betraktar Norris m.fl. (ibid. s. 130, 146) inte resiliens som en egenskap ett system besitter och inte heller som resultatet av ett systems försök till anpassning. Istället ser de resiliens som processen genom vilken anpassning uppnås (ibid. s. 130, 144). Vidare skriver de att ett system kan beskrivas som resilient när det uppvisar ”a positive trajectory of functioning and adaptation after an initial disturbance as a result of adequate adaptive capacities” (ibid. s. 131).
I föreliggande uppsats har jag tagit inspiration från båda dessa definitioner i min analys av folkbibliotekens resiliens under covid-19-pandemin. Liksom Norris m.fl.
(2008) betraktar jag resiliens som en process1. I övrigt förlitar jag mig på Dudleys (2013) definition. Därmed definieras resiliens i denna uppsats som processen genom vilket ett system svarar på och anpassar sig till förändrade omständigheter med bibehållen struktur och funktion. Följaktligen kan ett system sägas vara mer resilient ju bättre det lyckas bibehålla sin struktur och funktion (jfr Norris m.fl. 2008:132).
Som koncept anlägger resiliens perspektivet att det inte går att planera för alla tänkbara händelser eller förhindra alla händelser från att ske (Veil & Bishop
2014:723). Förändring är konstant och oförutsägbar (Magis 2010:413). Målet med resiliens är således att minska ett systems sårbarhet för störningar och hot och
förbättra dess förmåga att svara på och återhämta sig från omstörtande händelser när
1 Genom att betrakta resiliens som en process är det möjligt för mig att undersöka folkbibliotekens resiliens under covid-19-pandemin, trots att pandemin ännu är pågående. Det hade inte varit möjligt om jag t.ex. behandlat resiliens som en slutprodukt.
7 de väl äger rum (Wyche m.fl. 2011, refererad i Veil & Bishop 2014:723). Värt att
påpeka är att förändring inte behöver vara något negativt. Resiliens kan utvecklas genom systemets svar på händelser eller störningar (se Costello & Johns 2006, refererad i Magis 2010:405). Dessutom kan störningar skapa tillfällen för system att utvecklas och förnyas, vilket är nödvändigt för deras överlevnad (Magis 2010:404).
Ett systems sårbarhet påverkas bland annat av de inbördes förhållandena mellan systemets olika delar (Dudley 2013:23). Förändringar (eller en oförmåga att förändras) inom en viss del av systemet kan nämligen få stora konsekvenser för
systemet som helhet (ibid. s. 22; Grace & Sen 2013:514–515). Det är således viktigt att de olika delarna av systemet är anpassningsbara och flexibla (Dudley 2013:22; Norris m.fl. 2008:130). Stabilitet är inte nödvändigtvis något som gagnar resiliens; tvärtom kan stabilitet stå i vägen för systemets försök till anpassning (ibid.). Annat som kan göra ett system sårbart är exempelvis om möjligheterna till lärande och agerande är begränsade (Dudley 2013:22).
När ett resilient system står inför en prövning utvecklar de olika resurser och
strategier för att hantera den (Ahmed m.fl. 2004:387; Magis 2010:404; Veil & Bishop 2014:723). Det är genom dessa resurser och strategier som resiliens blir synligt (ibid.). Resurser kan definieras på olika sätt. Norris m.fl. (2008:131) definierar det som objekt, egenskaper, förhållanden och energier som människor värdesätter. Enligt Norris m.fl. (ibid. s. 134) har en resurs möjlighet att framkalla resiliens om den
besitter minst en av tre dynamiska egenskaper: robusthet, överflödighet och snabbhet (eng. robustness, redundancy och rapidity). Den första egenskapen, robusthet, avser förmågan att motstå prövningar utan försämring (ibid. s. 131–134). Den andra
egenskapen, överflödighet,avser till vilken grad delar av resursen är utbytbara i händelse av en störning (ibid.). Den tredje, snabbhet, avser hur snabbt resursen kan nås och användas (ibid.).
Avslutningsvis kan man skilja på specificerad och generell resiliens (Folke m.fl. 2010;
Vårheim 2017). Specificerad resiliens gäller specifika hot som till exempel
naturkatastrofer (ibid.). Generell resiliens handlar istället om omstörtande händelser på ett mer allmänt plan, inklusive sådana som systemet inte varit med om tidigare (Folke m.fl. 2010; Vårheim 2017).
2.2 Bibliotekens resiliens
Bibliotek och resiliens är ett relativt nytt och outforskat forskningsområde (Olsson Dahlquist 2019:93; Vårheim 2017). Den forskning som har bedrivits på ämnet fokuserar framför allt på hur bibliotek kan bidra till samhällelig resiliens vid olika slags kriser och katastrofer (mer om detta i 2.3). Vad jag har kunnat se är de få som har studerat resiliens hos bibliotek som institution. Studiet av bibliotekens bidrag till samhällelig resiliens är dock inte ointressant i sammanhanget. Som Veil & Bishop (2014:723) uttrycker det har folkbibliotek i perioder och ofta spontant anpassat sin verksamhet utifrån samhällets behov vid olika typer av katastrofer. Detta, menar de, tyder på ett resilient system (ibid.).
8 En som har studerat folkbibliotekens förmåga att ställa om och anpassa sin
verksamhet är Olsson Dahlquist (2019). De svenska folkbibliotekens resiliens under 2015 års flyktingkris är bara en liten del av hennes avhandling, vars fokus ligger på folkbibliotekens demokratiska och folkbildande roll i en digitaliserad samtid (ibid. s.
9). Olsson Dahlquist (2019:207) konstaterar ändock att folkbibliotek har potential att bidra till samhällelig- och informationsmässig resiliens genom sin funktion som öppet och tillgängligt rum samt genom sitt tillhandahållande av internet och kommunikationsmedel. Detta är en slutsats som stämmer överens med vad andra forskare kommit fram till. Dudley (2013:15) skriver till exempel att bibliotekens arbete för demokrati och tillgänglighet i den offentliga sfären gör att de spelar en viktig roll för urban resiliens. Ett annat exempel är Vårheim (2017) som visar på att folkbibliotek skapar socialt kapital vilket i sin tur bidrar till samhällelig resiliens.
Grace & Sen (2013:514–515) menar att bibliotek har möjlighet att påverka individers anpassningsförmåga eftersom resiliens finns på olika nivåer i samhället och
förändringar på en nivå kan påverka en annan (se även Obrist m.fl. 2010:287). Grace
& Sen (2013:535–536) kommer fram till att folkbibliotek både kan stärka och hämma samhällelig resiliens. En stärkande faktor är till exempel uppsökande verksamhet som överbryggar avståndet mellan folkbibliotek och samhälle, medan auktoritära tekniker så som RFID (som kräver specialkunskap för att användas och samtidigt är nödvändiga för att fungera i det moderna samhället) fungerar hämmande (ibid. s.
529–536).
2.3 Bibliotekens arbete vid katastrofer
Det relativt nyfunna intresset bland forskare att studera bibliotekens bidrag till samhällelig resiliens kan härledas till ett flertal katastrofer som ägt rum de senaste årtiondena (Dudley 2013:19; Norris m.fl. 2008:142; Stricker 2019:11; Zach 2011:404).
Flera forskare har studerat bibliotekens funktion vid sådana katastrofer, även om inte alla har använt sig av begreppet resiliens (Vårheim 2017).
Det forskare verkar vara överens om är att vid katastrofer stöttar folkbibliotek
samhället på många och varierade sätt (se t.ex. Jaeger m.fl. 2006:205; Veil & Bishop 2014:727). Folkbibliotek förser människor med mat, vatten och tak över huvudet (Jaeger m.fl. 2006:206; Tu-Keefner 2016:14). De erbjuder tillgång till
teknologiresurser och hjälp med att använda dessa (Veil & Bishop 2014:728). De fungerar som mötesplatser och tillfälliga kontorsutrymmen för besökare,
myndigheter och organisationer (Featherstone m.fl. 2008:346; Stricker 2019:12; Veil
& Bishop 2014:728–729). Slutligen fungerar de som informations-, och teknologinav (Stricker 2019:12; Veil & Bishop 2014:722). Veil & Bishop (ibid. s. 730) menar att många av de tjänster och aktiviteter som folkbibliotek bedriver vid en katastrof inte är nya utan utvidgningar av tjänster som de erbjuder i vanliga fall.
Några som har studerat bibliotekariernas roller vid katastrofer är Featherstone m.fl.
(2008). I sin undersökning av ett flertal olika katastrofer i USA identifierar forskarna åtta bibliotekarieroller, däribland community supporters, government partners och
9 information disseminators (ibid. s. 345–347). Dessa roller, menar Featherstone m.fl.
(ibid. s. 349), visar på de mångsidiga sätt som bibliotekariers färdigheter kan appliceras i både traditionell och icke-traditionell kontext. Bibliotekariers
informationsexpertis gör dem till ideala samarbetspartners för myndigheter vars uppgift det är att förbereda inför och hantera katastrofer (ibid.).
Av folkbibliotekets många funktioner under en katastrof kan dess funktion som central informationskälla ses som den viktigaste (jfr Jaeger m.fl. 2006:199; Stricker 2019:13; Zach 2011:404). Vid kriser är nämligen osäkerheten och
informationsbehoven stora; människor söker information om krisen och hur de ska hantera den och de behöver informationen snabbt (Norris m.fl. 2008:140; Tu- Keefner 2016:10; Zach 2011:404). Det är där bibliotek kommer in i bilden. Som Jaeger m.fl. (2006:212) skriver kan andra myndigheter erbjuda sådant som mat och tak över huvudet. Bara folkbibliotek kan dock erbjuda allmän tillgång till internet och datorer, samt personal som kan omvandla information till viktiga hjälpverktyg (ibid.).
Det är inte alla folkbibliotek som är redo att ta på sig det utökade ansvaret som en katastrof innebär. Tu-Keefner (2016:14) konstaterar till exempel att folkbiblioteken i dennes studie var oförberedda på att hantera de omfattande informations- och
teknologikrav som ställdes på dem. Andra utmaningar som folkbibliotek står inför vid en katastrof är bland annat att de riskerar att ta på sig mer ansvar än de kan hantera, att de ofta saknar långsiktiga planer på hur de ska assistera samhället efter en
katastrof och att det brister i folkbibliotekens samordning med myndigheter (Veil &
Bishop 2014:728).
I min genomgång av forskningen om bibliotekens bidrag till samhällelig resiliens har jag noterat att sjukdomsutbrott är märkbart underrepresenterade. Istället tycks fokus ligga på naturkatastrofer av olika slag: orkaner (Jaeger m.fl. 2006; Stricker 2019), tornados (Veil & Bishop 2014) och översvämningar (Tu-Keefner 2016). Av de studier jag nämnde i detta avsnitt är det bara en, Featherstone m.fl. 2008, som inkluderar en epidemi, och även i denna studie är naturkatastroferna i klar majoritet (se
Featherstone m.fl. 2008:345–346).
Norris m.fl. (2008:128) gör en poäng av att utesluta epidemier ur sitt teoretiska ramverk om resiliens. Detta beror inte på att epidemier är mindre viktiga än andra typer av katastrofer utan på att dynamiken av hur epidemier utvecklas över tid gör att de skiljer sig åt från exempelvis naturkatastrofer (ibid.). Dock skriver forskarna att mycket av deras kunskap om resiliens går att applicera på olika typer av händelser (ibid.). Således utgår jag från att kunskapen om bibliotekens resiliens som
presenteras i detta avsnitt går att applicera på sjukdomsutbrott.
2.4 Bibliotekens arbete vid tidigare sjukdomsutbrott
Hittills har jag redogjort för forskning om folkbibliotekens resiliens med en fördjupning i bibliotekens arbete under katastrofer. Härnäst smalnas fokus av ytterligare och forskning om folkbibliotekens arbete under pandemier presenteras
10 med utgångspunkt i fyra tidigare sjukdomsutbrott: spanska sjukan 1918–1919, den pågående aidspandemin, sarsepidemin 2003 samt H1N1-pandemin 2009 (också kallas svininfluensan).
2.4.1 Spanska sjukan
Spanska sjukan är namnet på den influensapandemi som dödade mellan 20 och 50 miljoner människor under åren 1918–1919 (World Health Organisation Regional Office for Europe). I sin deskriptiva artikel beskriver Quinlan (2007) hur
amerikanska bibliotek vidtog delvis olika åtgärder för att förhindra smittspridningen.
Vissa stängde sina lokaler (ibid. s. 51–52). Andra höll öppet men begränsade tillgången till biblioteket, till exempel genom att flytta på möbler för att hindra människor från att samlas, begränsa antalet personer som fick vistas i biblioteket samtidigt och portförbjuda personer under 16 år (ibid.). Enligt Quinlan (ibid. s. 52) kunde det dock vara svårt att hålla människor borta när de inte hade någon
annanstans att ta vägen. Låneböcker ansågs bära på bakterier och på många höll sjönk utlåningen jämfört med året innan (ibid. s. 51). I kontrast ökade utlåningen på vissa håll efter att stängda bibliotek öppnade igen; möjligen hade människor insett värdet av biblioteket när de inte längre hade tillgång till det (ibid.).
2.4.2 Aidspandemin
Det första fallet av aids, som orsakas av hiv-viruset, diagnostiserades 1981 (Frias 1995:31). Hittills har sjukdomen dödat ca 33 miljoner människor, och även om det numera finns bromsmediciner dog år 2019 ca 700 000 människor på grund av hiv- relaterade orsaker (World Health Organisation 2020).
I avsaknaden av ett botemedel är utbildning om sjukdomen livsviktig (Frias 1995:32;
Perry 2000:121). Tack vare sin roll som central informationskälla och informellt ombud för utbildning har bibliotek därmed en möjlighet att bidra till förebyggandet av aids (Frias 1995:36; Shabi 2012: 246, 253). På grund av sättet som hiv-viruset sprids (det vill säga, genom sexuell kontakt) har det funnits människor som av religiösa eller moraliska skäl motsatt sig sådana informerande, hälsoförebyggande åtgärder (Perry 2000:122; jfr Holmberg 2020:78). Okunskap och felaktigheter har dessutom lett till en stigmatisering av sjukdomen (Holmberg 2020:84; Shabi 2012:253). Följaktligen menar Frias (1995:35–36) att bibliotek inte bara har en möjlighet utan dessutom en skyldighet att motverka aidspandemin och det sociala stigma som sjukdomen medför.
Det aidsförebyggande biblioteksarbetet kan till exempel handla om att samla och ge tillgång till informationsresurser av olika slag och på olika språk (Frias 1995:33; Perry 2000:125). Även uppsökande verksamhet och samarbeten med andra organisationer kan användas för att sprida information om hiv och aids (Frias 1995:33; Perry
2000:129). På senare tid har sociala medier visat sig vara ett lyckat sätt för bibliotek
11 som arbetar förebyggande mot hiv att nå en ny publik och skapa engagemang i
samhället (Norton m.fl. 2019: 222, 230).
2.4.3 Sarsepidemin
I början av 2003 upptäcktes en ny sjukdom, sars, som liksom covid-19 härstammar från ett coronavirus och som spreds från Kina till fyra andra länder
(Folkhälsomyndigheten 2015; World Health Organisation). Ett av dessa länder var Canada där myndigheterna i Ontario utropade ett hälsonödläge på grund av den snabba spridningen av sjukdomen (Harris m.fl. 2005:147). Ett annat land var USA;
sars är den epidemi som ingår i Featherstones m.fl. (2008:344) studie av ett antal katastrofer i USA.
Harris m.fl. (2005) undersökte kvaliteten på folkbibliotekens referenstjänster under sarsutbrottet i Ontario. Forskarna konstaterar att få av folkbiblioteken var förberedda på att besvara frågor om sjukdomen (ibid. s. 151). Vissa av bibliotekariernas svar utgjordes av icke-informativa hänvisningar till nyheterna och internet (ibid.). Andra bibliotekarier överskred gränsen för vad som kan sägas vara lämpligt för någon som inte är hälsoexpert, till exempel genom att ge råd om hur den som frågade skulle gå till väga för att inte bli smittad (ibid.). Harris m.fl. (ibid. s. 153) avslutar artikeln med att efterlysa en debatt om folkbibliotekariernas roll i spridningen av
hälsoinformation.
2.4.4 H1N1-pandemin
Det sista sjukdomsutbrott som beskrivs i detta avsnitt är H1N1-pandemin, i folkmun kallas svininfluensan (se t.ex. Holmberg 2020:90). De första utbrotten av H1N1 identifierades i Mexiko i början av 2009 och spreds därefter runt världen
(Folkhälsomyndigheten 2020; World Health Organisation 2010). Pandemin blev inte lika illa som befarad och sedan augusti 2010 befinner världen sig i en postpandemisk fas av smittan (Folkhälsomyndigheten 2020; Holmberg 2020:91).
I sin fallstudie av amerikanska folkbibliotek under H1N1-pandemin upptäckte Zach (2011:410) att det var få folkbibliotek vars hemsidor erbjöd information om
sjukdomen eller länkade till hälsomyndigheten CDC. Detta kan jämföras med medicinska bibliotekarier (eng. health science librarians) som både på eget initiativ och på initiativ från användare samlade ihop och publicerade information om pandemin på nätet (Featherstone m.fl. 2012:106). Enligt Zach (2011:410) berodde folkbibliotekens brist på webbaserad information inte på teknikbarriärer utan på folkbibliotekariernas uppfattning av sin roll vid kriser. Eftersom folkbibliotek sällan inkluderas i krisplaner menar forskaren att bibliotekarier inte uppfattar att de har en viktig roll att fylla under krishanteringen (ibid.).
H1N1-pandemin var den första pandemin att äga rum sedan uppkomsten av sociala medier (Chew & Eysenbach 2010:2; Featherstone m.fl. 2012:105). Zach (2011:408–
410) kunde inte se att folkbibliotek använde sociala medier för att kommunicera
12 krisinformation till användare. Däremot användes sociala medier flitigt av
medicinska bibliotekarier för att bevaka pandemin, dela information sinsemellan och delge sina användare information om pandemin (Featherstone m.fl. 2012:108–110).
2.5 Bibliotekens arbete under covid-19
I detta avslutande avsnitt presenteras vad forskningen hittills har kunnat säga om bibliotekens arbete under covid-19-pandemin. Det bör påpekas att i skrivande stund är pandemin ännu pågående; var jag har kunnat se saknas det än så länge empirisk forskning på ämnet bibliotek och covid-19.
2.5.1 Bakgrund till pandemin
I december 2019 började uppgifter spridas om en ny sjukdom i staden Wuhan, Kina (Holmberg 2020:149). Viruset, kallat sars-cov-2, bedömdes tillhöra coronavirusen, en grupp virus som sällan drabbar människor (ibid. s. 150). Innan sars-cov-2 kände man bara till sju andra coronavirus som drabbar människor, däribland viruset som orsakade sarsepidemin 2003 (ibid.). Från Kina spred sig sars-cov-2 till resterande världsdelar och den 11 mars 2020 deklarerade WHO att det rörde sig om en pandemi (ibid.). Sjukdomen fick det officiella namnet covid-19 (ibid.).
2.5.2 Bibliotek och covid-19
Olika pandemier ställer olika krav på bibliotek (se Featherstone m.fl. 2012:111;
Quinlan 2007:53). Gemensamt för alla pandemier är dock att bibliotekarier ska möta de grundläggande behoven hos sina användare och främja folkhälsomedvetenhet genom att skapa och sprida information om förebyggande åtgärder (Ali & Gatiti 2020:158). Enligt Ali & Gatiti (ibid.) ska bibliotekarier även stötta forskare och fakulteter med information om det senaste nytt om sjukdomen. Denna uppgift kan dock sägas gälla främst medicinska bibliotekarier varför den lämnas därhän.
När det gäller uppgiften att möta användarnas behov har covid-19-pandemin, liksom spanska sjukan, tvingat folkbibliotek runt om i världen att stänga för att förhindra spridning av smittan (se Breeding 2020:9; Matteson 2020:201). På så vis skiljer sig covid-19-pandemin från många av de katastrofer som beskrevs i 2.3; med stängda lokaler kan folkbibliotek inte längre erbjuda några av de tjänster som identifierats av tidigare forskare som så viktiga för samhällelig resiliens, till exempel tillgång till internet, datorer, mötesplatser och personlig service (se Breeding 2020:10, jfr Jaeger m.fl. 2006:212; Olsson Dahlquist 2019:207).
Folkbibliotek som tvingats stänga har vidtagit olika åtgärder för att underlätta
situationen för sina användare (Breeding 2020:10). Till exempel har de upphört med förseningsavgifter och förlängt lånetider (ibid.). Dessutom finns det idag teknik och digitala verktyg som har gjort det möjligt för bibliotek att erbjuda vissa tjänster trots stängda lokaler (Adamich 2020:14; Ali & Gatiti 2020:159–160; Craft 2020:227).
13 Exempelvis har forskningsbibliotek kunnat bruka livechattar och molnbaserade databaser, medan folkbibliotek har kunnat använda sociala medier för att hålla virtuella bokklubbar och lässtunder (Adamich 2020:15; Matteson 2020:201).
Tack vare digitala verktyg har bibliotek idag alltså förutsättningar för att fullfölja vissa kärnuppdrag även om det fysiska biblioteket har stängt (Breeding 2020:10).
Dock menar Breeding (ibid.) att folkbibliotek står inför större utmaningar än forskningsbibliotek, som generellt har en hög andel elektroniskt material i sina samlingar. Dessutom utgör den ojämna tillgången på teknik och internet ett problem för bibliotekarierna som jobbar hemifrån (Craft 2020:229–230).
När det gäller bibliotekens andra uppgift, att främja folkhälsomedvetenhet, så finns det stora och brådskande informationsbehov vid pandemier (Ali & Gatiti 2020:162;
Featherstone m.fl. 2012:111). Liksom vid andra typer av katastrofer fyller
folkbibliotekarier den viktiga rollen som information disseminators (Featherstone m.fl. 2008:346). Detta innebär att de hjälper till att sprida uppdaterad och pålitlig information till användare och allmänheten; i vissa fall kan biblioteket fungera som central informationskälla för hela samhället (ibid.). Empirisk forskning om tidigare epidemier och pandemier har dock visat på att det inte är alla folkbibliotek som är redo att fylla en sådan roll (se avsnitt 2.4).
Angående covid-19-pandemin finns det enligt Ali & Gatiti (2020:159) ett antal ämnen som bibliotek bör sprida bevisbaserad information om: vikten av social distansering, möjliga implementeringar av karantänåtgärder samt hur man undviker felaktig information. Covid-19 är en ny sjukdom som inte setts hos människor förut
(Holmberg 2020:149). Vid uppkomsten av tidigare okända sjukdomar, då forskning och kliniska prövningar saknas, måste biblioteken anpassa sin informationssökning och vara redo att leverera information till sina användare så fort den publiceras (Featherstone m.fl. 2012:111). Vad mer bör bibliotekarier vara beredda att använda nya källor, myndighetshemsidor och sociala medier för att besvara frågor om sjukdomen (ibid.).
Värt att nämna är att förändringarna som covid-19-pandemin medfört inte enbart är av ondo. Vissa författare nämner positiva effekter med distansarbete, som ökad flexibilitet och effektivitet (Bénaud m.fl. 2000; Black & Hyslop 1995; Duncan 2008;
Johnson 1998, samtliga refererade i Craft 2020:230). Andra uttrycker en
förhoppning om att ny teknik som införskaffats på grund av pandemin kommer att bestå, och skriver att nedstängningen av biblioteket har inneburit att nya projekt har kunnat påbörjats där tiden tidigare inte har räckt till (se Adamich 2020:16).
3 Material och metod
Detta kapitel berör uppsatsens empiriska material samt de kvalitativa metoder som använts för att besvara studiens tre forskningsfrågor. Det empiriska materialet behandlas först. Därefter redogörs för datainsamlingen som skett genom
14 semistrukturerade intervjuer. Avsnittet avslutas med en beskrivning av
analysmetoden tematisk analys.
3.1 Empiriskt material
Uppsatsens empiriska material utgörs av transkriberade intervjuer med fem anställda vid olika folkbibliotek i en svensk kommun. Kommunen ifråga är den största i
regionen och har över 100 000 invånare och fler än 10 folkbibliotek.
De fem intervjuerna ägde rum inom loppet av en vecka i månadsskiftet november–
december 2020 efter att många regioner i Sverige, inklusive den där intervjuerna ägde rum, drabbats av en andra våg av pandemin. Efter en relativt lugn period ökade antalet sjukdomsfall kraftigt, och i början av november beslutade
Folkhälsomyndigheten att skärpa restriktionerna för regionen där den aktuella kommunen ligger. Restriktionerna innefattade bland annat en avrådan från att vistas i inomhusmiljöer där människor samlas, inklusive bibliotek. Denna avrådan
upprepades av statsminister Stefan Löfven i en tv-sänd presskonferens den 17 november.
Folkbiblioteken där de fem respondenterna arbetar utgörs av ett huvudbibliotek och fyra närbibliotek. Hälften av närbiblioteken är integrerade folk-och skolbibliotek, den andra hälften är renodlade folkbibliotek. Två närbibliotek är små med under fem anställda, de andra två är av mellanstorlek med fem–tio anställda. Huvudbiblioteket är störst med över femtio anställda. Samtliga bibliotek är belägna i kommunens centralort.
De fem respondenterna utgörs av fyra bibliotekarier och en biblioteksassistent; tre kvinnor och två män. Åldersspannet sträcker sig mellan 35 och 64 år. Samtliga har arbetat i minst två år på sin nuvarande arbetsplats, även om vissa har arbetat där betydligt längre. Arbetsuppgifter och ansvarsområden varierar delvis.
3.2 Datainsamling
Datainsamlingen har skett genom semistrukturerade intervjuer. Nedan ges en
redogörelse för intervjun som forskningsmetod, följt av beskrivningar av hur de olika delarna av datainsamlingen gått till.
3.2.1 Semistrukturerad intervju som forskningsmetod Som forskningsmetod är intervjun ett effektivt sätt för att studera sociala
förhållanden och erhålla kunskap om den sociala miljön som studeras (Eriksson- Zetterquist & Ahrne 2015: 34–35). Det är ett sätt för forskaren att få tillgång till människors uppfattningar om verkligheten, förstå världen ur deras perspektiv och utröna mening ur deras erfarenheter (Kvale & Brinkman 2014:17; Zhang &
15 Wildemuth 2017:239). Kunskapen kan sägas skapas i interaktionen mellan
intervjuaren och respondenten som intervjuas (Kvale & Brinkman 2014:18,85).
Intervjuer kan klassificeras utifrån hur strukturerade de är (Luo & Wildemuth 2017:249). Vissa menar att en sådan klassificering är ointressant och meningslös (se Eriksson-Zetterquist & Ahrne 2015:38). Jag anser dock att den är hjälpsam för förståelsen av hur en intervju gått till. Den intervjuform som använts för att samla in data i denna uppsats är den som kallas för semistrukturerad intervju.
En semistrukturerad intervju utgår från förbestämda frågor men ordningen och formuleringen på frågorna kan ändras av intervjuaren i stunden och utifrån
respondentens svar (Luo & Wildemuth 2017:249–250). Det är också möjligt att ställa olika följdfrågor (Zhang & Wildemuth 2017:239). Tanken bakom en semistrukturerad intervju är att människor uppfattar världen på olika sätt (Luo & Wildemuth
2017:249). Därmed bör intervjun anpassas för att framkalla respondentens individuella perspektiv på forskningsämnet (ibid.).
Fördelen med en semistrukturerad intervju är att intervjuaren har möjlighet att anpassa intervjun efter situationen (Eriksson-Zetterquist & Ahrne 2015:38; Luo &
Wildemuth 2017:249). Därmed får forskaren en bredare och mer nyanserad bild av det som studeras än om hen använt exempelvis ett standardiserat frågeformulär (Eriksson-Zetterquist & Ahrne 2015:38). Dock bör det sägas att det som framkommer i en intervju präglas av kontexten den skedde i (ibid. s. 35). Intervjun är ett resultat av ett samtal på en viss plats och vid en viss tidpunkt (ibid. s. 54). Det som sägs kan ha andra syften än vad intervjuaren avsett eller förstår (ibid.).
Värt att påpeka är att kvalitativa studier inte är intresserade av generaliserbarheten på resultatet utan snarare av hur resultatet kan överföras till andra kontexter eller sociala miljöer (Svensson & Ahrne 2015:26–27; Wildemuth & Cao 2017:140). Syftet med en kvalitativ studie är, enligt ett fenomenologiskt synsätt, att studera fenomen ur människors perspektiv och beskriva världen såsom de uppfattar den (Kvale &
Brinkman 2014:44). Genom att intervjua flera respondenter är det möjligt att uttala sig om mönster eller allmänna tendenser inom en population (se Svensson & Ahrne 2015:27). Det går dock inte att veta om en annan uppsättning intervjupersoner skulle ha gett upphov till samma resultat (se ibid.). Därför är urvalet av respondenter
avgörande.
3.2.2 Urval av respondenter
Valet av respondenter i denna uppsats har skett genom ett strategiskt urval, det vill säga ett urval som baserar sig på forskarens omdöme (Wildemuth 2017:128). Det kan också ses som ett tvåstegsurval, där urvalet av organisationer sker först, åtföljt av urvalet av intervjuobjekt (se Eriksson-Zetterquist & Ahrne 2015:40).
Valet av kommun skedde således först. Därefter avgränsades populationen till folkbibliotek inom kommunens centralort. Denna avgränsning motiveras med att större städer spelar en central roll för smittspridning (se Holmberg 2020:93).
16 Därmed bör folkbiblioteksanställda som jobbar i en stad kunna ge upphov till rik data (jfr Wildemuth & Cao 2017:136). Från populationen valdes sedan fem bibliotek
utifrån tre förbestämda faktorer: storlek, geografisk placering och huruvida
biblioteken är renodlade folkbibliotek eller integrerade med skolbibliotek. Syftet var att få så stor variation inom materialet som möjligt, för att därmed få ett material som kan sägas vara representativt för populationen i stort (jfr ibid. s. 137).
Från varje bibliotek valdes slutligen en anställd. I tre fall skedde valet av respondent i samspråk med enhetschefen för respektive bibliotek (jfr Eriksson-Zetterquist &
Ahrne 2015:40). Vid två fall var enhetschefen oanträffbar varför kontakt togs direkt med de potentiella respondenterna. Tanken med ett strategiskt urval är att välja respondenter som kan ge insikt i fenomenet som studeras, i det här fallet
folkbibliotekens resiliens under covid-19-pandemin (jfr Guest m.fl. 2006:61;
Wildemuth & Cao 2017:136). I föreliggande uppsats bedömdes det därför vara av vikt att respondenterna arbetat på respektive bibliotek i minst ett år, alltså sedan innan pandemins början, och att de arbetade i någorlunda hög omfattning, helst mer än halvtid.
Vid strategiska urval är det studiens syfte och forskningsfrågor som avgör storleken på urvalet (Wildemuth & Cao 2017:139). Inom biblioteks- och informationsvetenskap fokuserar man på kvaliteten på datan, snarare än antalet studiedeltagare (ibid.).
Målet är att uppnå mättnad, vilket innebär att samtalsmönster och koncept börjar återkomma bland respondenterna och ingen ny information observeras i datan (jfr Eriksson-Zetterquist & Ahrne 2015:42; Guest m.fl. 2006:59; Wildemuth & Cao 2017:139). Forskning har visat att mättnad kan uppnås med relativt få intervjuer (se Guest m.fl. 2006:59).
Den tematiska analysen av de fem intervjuerna gav i mångt och mycket upphov till mättnad, varför jag anser att antalet intervjuer är motiverat (jfr Eriksson-Zetterquist
& Ahrne 2015:42; Wildemuth & Cao 2017:139). Emellertid finns det teman som förekommer hos endast en respondent. Ett exempel är Sekretess och andra regelverk som är ett undertema till Hämmande faktorer. Trots att temat inte kan sägas uppnå mättnad har det inkluderats i studien eftersom det bedömts vara relevant för
forskningsfrågorna.
3.2.3 Intervjuguiden
Inför intervjuerna med de fem biblioteksanställda utarbetades en intervjuguide. En intervjuguide är en mall som strukturerar intervjuns förlopp (Kvale & Brinkman 2014:172). De kan se olika ut; vid semistrukturerade intervjuer är det dock vanligt att guiden består av en översikt över de områden eller ämnen som ska täckas samt förslag på frågor (ibid.; se även Eriksson-Zetterquist & Ahrne 2015:44).
När det gäller intervjufrågor ska de enligt Kvale & Brinkman (2014:173) ”bidra tematiskt till kunskapsproduktionen och dynamiskt till att skapa en god
intervjuinteraktion”. Frågorna ska med andra ord relatera till studiens teori och metod, samtidigt som de stimulerar till en positiv interaktion med respondenten
17 (ibid.). I en semistrukturerad intervju blandas ofta öppna och slutna frågor (Zhang &
Wildemuth 2017:239). Intervjuaren måste dessutom vara beredd att ställa följdfrågor (jfr ibid.). Följdfrågor är svårare att planera för (jfr Kvale & Brinkman 2014:180–
182). De förutsätter ett aktivt lyssnande från intervjuaren, liksom kunskap om intervjuämnet och en känsla för den sociala relationen i intervjun (ibid. s. 172–180).
Berg (refererad i Luo & Wildemuth 2017:250) identifierar fyra typer av intervjufrågor som bör ingå i en intervjuguide: essentiella frågor (som berör forskningsämnet), extrafrågor (som motsvarar de essentiella frågorna men formuleras på andra sätt), throw-away-frågor (som används för att inleda intervjun, skifta fokus osv.) och sonderande frågor (som syftar till att fördjupa eller utveckla förståelsen av
respondenternas svar). Andra typer av frågor bör forskaren istället undvika att ställa, till exempel komplexa frågor eller frågor som väcker oönskade känslor hos
respondenten (Berg 2001, refererad i Luo & Wildemuth 2017:250).
I föreliggande uppsats identifierades fyra ämnesområden: Bakgrund, Tjänster under pandemin, Personlig upplevelse samt Möjligheter och utmaningar under pandemin.
Till varje ämnesområde formulerades tre–fyra frågor och till varje fråga antecknades förslag på möjliga följdfrågor. En blandning av öppna och slutna frågor användes, liksom en blandning av Bergs (refererad i Luo & Wildemuth 2017:250)
rekommenderade frågor.
I utformningen av intervjuguiden användes en intervjuteknik som kallas the critical incident technique (Luo & Wildemuth 2017:251). Denna teknik innebär att
respondenten ombeds ta fasta på vissa, specifika händelser och beskriva dessa, vilket gör det enklare att minnas detaljer än om frågan varit av ett mer generellt slag (jfr ibid.). Ett exempel på en sådan fråga som använts i denna uppsats är: Kan du berätta om något tillfälle när du känt dig begränsad eller hindrad i ditt arbete på grund av pandemin?
Wildemuth & Luo (2017:250) rekommenderar att intervjuguiden testas i förväg, vilket också skedde vid ett tillfälle och med en testperson. Utifrån resultatet
omformulerades och förfinades vissa frågor (jfr ibid.). Den slutgiltiga intervjuguiden återfinns i uppsatsens bilaga.
3.2.4 Intervjusituationerna
De fem intervjuerna skedde via de digitala verktygen Microsoft Teams och, i ett fall, Zoom. Samtliga intervjuer ägde rum under respondentens arbetstid. En respondent arbetade hemifrån vid det aktuella tillfället, de andra befann sig på arbetsplatsen. Jag bedrev samtliga intervjuer hemifrån. Medianlängden på intervjuerna är 51 minuter.
Den kortaste intervjun höll på i 46 minuter, den längsta i 74 minuter.
Den främsta motiveringen till användandet av internetunderstödda intervju (ett begrepp som används av Eriksson-Zetterquist & Ahrne 2015:39) är av
forskningsetiskt slag. Veckorna innan intervjuerna ökade antalet sjukdomsfall markant och nya, striktare restriktioner infördes i regionen där intervjuerna skedde.
18 Därmed bedömde jag att det mest etiska vore att undvika fysiska möten (mer om etiska överväganden i 3.2.6).
En potentiell nackdel med internetunderstödda intervjuer är att de blir mer formella (Eriksson-Zetterquist & Ahrne 2015:44). Om respondenten är ovan vid digitala verktyg kan det kännas onaturlig eller obekvämt att samtala via datorn. Digitala möten har dock blivit vanligare sedan pandemins början. Dessutom valde jag ett digitalt verktyg som brukas av kommunen där respondenterna arbetar och som samtliga respondenter hade tillgång till sedan tidigare. Några få bortfall av ord skedde på grund av brus i respondentens mikrofon. Detta skedde dock ytterst sällan och har inte påverkat resultatet nämnvärt. Fördelen med internetunderstödda intervjuer (jämfört med telefonintervjuer) är att intervjuaren och respondenten har möjlighet att se varandra. Därmed har man tillgång till viss icke-språklig information som gester och ansiktsuttryck (jfr Kvale & Brinkman 2014:190).
3.2.5 Databearbetning
De fem intervjuerna spelades in, vilket bland annat Luo & Wildemuth (2017:252) rekommenderar för semistrukturerade intervjuer. Inspelningen skedde med hjälp av mobiltelefonens ljudinspelningsfunktion. Samtycke för inspelning erhölls från
samtliga respondenter innan intervjuns början (se ibid.). Intervjuerna antecknades också med papper och penna (jfr Eriksson-Zetterquist & Ahrne 2015:50).
Transkriberingen av de inspelade intervjuerna skedde så snart efter intervjutillfällena som möjligt, antingen samma eller nästföljande dag (jfr Öberg 2015:63). Intervjuerna transkriberades till fullo; dock har språket justerats för att göras läsvänligt (jfr
Eriksson-Zetterquist & Ahrne 2015:51). Varje utskrift jämfördes sedan med
ljudinspelningen för att korrigera eventuella felaktigheter, vilket rekommenderas av till exempel Braun & Clarke (2006:88). Det är den transkriberade utskriften av intervjuerna som utgör själva materialet för denna uppsats.
3.2.6 Etiska överväganden
Etiska problem förekommer i varje stadie av en intervjuundersökning (Kvale &
Brinkman 2014:99). Dessa uppstår i regel på grund av den ojämna maktrelationen som råder mellan intervjuaren och respondenten (ibid. s. 113). Enligt Kvale &
Brinkman (ibid. s. 106) är det inte forskarens uppgift att försöka lösa de etiska problemen, utan forskarens uppgift är att hålla sig öppen för de dilemman som kan uppstå under forskningsprocessen.
Två etiska problem med intervjuer rör informerat samtycke och anonymitet (Öberg 2015:62). Med informerat samtycke menas att deltagandet i studien ska vara
frivilligt och att respondenterna ska få tillräckligt med information om studien för att kunna göra informerade val (Kvale & Brinkman 2014:107; Öberg 2015:62). I
föreliggande uppsats informerades respondenterna om studiens syfte i ett följebrev som skickades i god tid innan intervjutillfällena (jfr ibid.). Vid intervjutillfället
19 upprepades informationen om studien och respondenterna ombads ge sitt samtycke till att spelas in och citeras. Det andra problemet, anonymitet, innebär att
respondenternas personliga integritet skyddas och att privata, identifierbara uppgifter inte avslöjas (Kvale & Brinkman 2014:109; Öberg 2015:62). Således anonymiserades uppgifter såsom namn, kön, datum och platser i föreliggande uppsats, något som respondenterna blev informerade om i förväg (jfr ibid.).
Andra etiska problem rör studiens konsekvenser och forskarens roll (Kvale &
Brinkman 2014:110–111). Forskaren har en skyldighet att begrunda studiens möjliga konsekvenser för både respondenterna och gruppen de representerar (ibid. s. 110).
Risken för att en respondent tar skada ska vara så liten som möjligt (ibid.). Vidare har intervjuaren ett ansvar att vara human och visa empati och förståelse i sin forskarroll (Öberg 2015:61). Forskarens integritet är avgörande för kvaliteten och hållbarheten på den vetenskapliga kunskapen (Kvale & Brinkman 2014:111).
3.3 Analysmetod
Detta avsnitt inleds med en beskrivning av hur tematisk analys har tillämpats som analysmetod i uppsatsen, följt av en beskrivning av analysens olika steg såsom de beskrivs av Braun & Clarke (2006). Avsnittet avslutas med en diskussion om analysmetodens styrkor och svagheter.
3.3.1 Tematisk analys
Tematisk analys är en metod för att identifiera och analysera mönster från data (Braun & Clarke 2006:79). Exakt vad som räknas som ett tema kan variera, men kortfattat kan man säga att ett tema fångar upp och representerar något viktigt i datan i relation till forskningsfrågorna (ibid. s. 82). Eftersom tematisk analys är en kvalitativ metod är det inte frekvensen av ett mönster som avgör om det ska räknas som ett tema eller inte (ibid.). Inte heller är det frekvensen som avgör om ett tema är viktigare än något annat (ibid.). Istället är det forskarens omdöme samt mönstrets respektive temats relevans för forskningsfrågorna som avgör (ibid.).
Enligt Braun & Clarke (2006:81–85) kan en tematisk analys genomföras på olika sätt, vilket kräver ett antal ställningstaganden från forskarens sida. För det första kan en tematisk analys vara induktiv eller teoretisk (ibid. a. 83–84). I föreliggande uppsats användes en teoretisk tematisk analys, vilket innebär att teori styrde analysen och att datan kodades efter specifika forskningsfrågor (istället för att forskningsfrågorna utvecklades genom analysen) (ibid.).
För det andra kan en tematisk analys ge en bred beskrivning av datan som helhet, eller en detaljerad bild av ett begränsat antal teman (Braun & Clarke 2006:83). I föreliggande uppsats var det som sagt forskningsfrågorna som styrde, varför jag var intresserad av en detaljerad bild av relevanta teman.
20 För det tredje kan teman identifieras på antingen semantisk eller latent nivå (Braun
& Clarke 2006:84). I det här fallet användes semantisk nivå. Semantisk nivå
fokuserar på det explicita innehållet i datan, det vill säga på det som respondenterna faktiskt säger (ibid.). Enligt Braun & Clarke (ibid.) bör en sådan analysprocess ske genom att datan organiseras och sammanfattas i teman, varefter dessa teman tolkas och analyseras utifrån tidigare forskning. Det var också så jag gick till väga i
föreliggande uppsats.
För det fjärde skiljer Braun & Clarke (2006:85) på realistisk/essentialistisk och konstruktivistisk tematisk analys. Enligt ett realistiskt/essentialistiskt synsätt finns det ett enkelt och tydligt förhållande mellan betydelse och erfarenhet och språk (ibid.). Språk speglar betydelse och erfarenhet, vilket gör det möjligt för forskaren att analysera dessa genom att studera språket (ibid.). Således passar ett
realistisk/essentialistisk synsätt ihop med en analys på semantisk nivå (jfr ibid.).
3.3.2 Metodbeskrivning av tematisk analys
I analysen av det empiriska materialet utgick jag från Braun & Clarkes (2006:87) beskrivning av tematisk analys som lyder:
1. bekanta dig med materialet 2. generera initiala koder 3. sök efter teman
4. utvärdera teman
5. definiera och namnge teman 6. skapa rapporten.
Det första steget i en tematisk analys är således att bekanta sig med materialet (Braun
& Clarke 2006:87–88). Detta steg inleddes redan vid transkriberingen av intervjuerna (jfr Eriksson-Zetterquist & Ahrne 2015:51). Efter att intervjuerna transkriberats och utskriften jämförts med ljudinspelningen läste jag igenom utskrifterna flera gånger för att ytterligare bekanta mig med innehållet.
Det andra steget är att generera initiala koder (Braun & Clarke 2006:88–89). Detta innebär att forskaren ska identifiera semantiskt innehåll som senare kan bilda en grund för upprepande mönster och teman (jfr ibid.). I föreliggande uppsats skedde kodningen i programmet OpenCode. Braun & Clarke (ibid.) rekommenderar att forskaren kodar för så många teman som möjligt. Vidare är det möjligt för semantiskt innehåll att kodas till fler än ett tema (ibid.). Ett exempel på hur det kan se ut när innehåll kodas till flera teman återfinns i tabell 1.
I det tredje steget påbörjas sökandet efter teman (Braun & Clarke 2006:89–91).
Koder sorteras i potentiella teman och forskaren börjar fundera över relationerna mellan olika koder och teman (ibid.).
21
Tabell 1 Exempel på semantiskt innehåll som kodats till två teman
Semantiskt innehåll Kod Tema 1 Tema 2
Agnes: ”Det har jag kunnat tycka ha varit lite ibland, att man inte har fått gå ut och visa dem exakt var böckerna står så att säga, för det kan ju vara lite svårt ibland.”
Hjälpa på avstånd
Strategier för att förhindra
smittspridning i biblioteket
Utmaningar under pandemin – Att ge god och jämlik service
De teman som identifieras i steg tre utvärderas och förfinas i steg fyra (Braun &
Clarke 2006:91–92). Utvärderingen sker enligt Braun & Clarke (ibid.) på två nivåer.
På den första nivån går forskaren igenom samtliga koder och begrundar huruvida de bildar ett sammanhängande mönster eller inte (ibid.). Om inte krävs att forskaren arbetar om sina teman, eventuellt gör sig av med gamla och skapar nya (ibid.). Till exempel hade jag från början ett tema som kallades Strategier för att möjliggöra aktiviteter. Efter att ha gått igenom koderna kom jag fram till att det istället rörde sig om två teman, se figur 1.
Figur 1 Exempel från den tematiska analysen i steg fyra.
På den andra nivån i steg fyra begrundar forskaren huruvida de identifierade temana avspeglar datan på ett korrekt sätt och kodar eventuell data som missats tidigare i processen (ibid.). Till viss del påbörjades detta arbete i tidigare steg; under
kodningsprocessen hände det att det uppstod nya mönster vilket gjorde att jag fick ett nytt perspektiv på material som jag redan kodat, varpå jag gick tillbaka och kodade sådant som jag missat. Genomgången i steg fyra var dock av mer systematiskt slag.
I det femte steget ges temana definitioner och benämningar (Braun & Clarke
2006:92–93). Det gäller här för forskaren att identifiera vad som utgör själva kärnan i varje tema och bedöma vilken aspekt av datan som temana fångar (ibid.). Forskaren bör även bedöma hur olika teman hänger ihop och hur de relaterar till
22 forskningsfrågorna (ibid.). Ett exempel på hur det kan se ut återfinns i figur 2. Temat Förändringar i biblioteksrummet stod från början som eget tema. I steg fem
bedömdes det emellertid vara ett undertema till Strategier för att förhindra smittspridning som därmed kom att döpas om till Strategier för att förhindra smittspridning i biblioteket. Som figur 2 visar hör detta tema till studiens första forskningsfråga.
Figur 2 Träddiagram över temat Strategier för att förhindra smittspridning i biblioteket, inkl. över- och underordnade teman.
Det sjätte och sista steget i tematisk analys går ut på att rapportera resultatet (Braun
& Clarke 2006:93). Detta sker i denna uppsats i kapitel 4.
3.3.3 Styrkor och svagheter med tematisk analys
En styrka med tematisk analys är att det är en flexibel metod som inte är bunden till något specifikt teoretiskt ramverk (Braun & Clarke 2006:78–81). Den kan
sammanfatta stora mängder data, ge upphov till rika beskrivningar, synliggöra både skillnader och likheter i materialet och generera oväntade insikter (ibid. s. 97)
Som alla metoder har tematisk analys dock sina svagheter. Flexibiliteten som gör det möjligt för metoden att tillämpas inom många området kan till exempel göra det svårt för forskaren att veta vilken aspekt av datan som ska fokuseras på (Braun &
Clarke 2006:97). För att motverka detta lät jag forskningsfrågorna styra riktningen på analysen och återvände till dem under varje steg av analysprocessen. Ett sätt att avgränsa sin tematiska analys är nämligen att fokusera på den data som är mest
23 relevant för ens syfte (Guest m.fl. 2012:44). En annan svaghet med tematisk analys är att den inte kan användas för att göra analytiska påståenden i sig; det krävs att
analysen förankras i ett teoretiskt ramverk (Braun & Clarke 2006:97). I kapitel 2 har jag redogjort för teorin och forskningen som informerar föreliggande uppsats.
Enligt Braun & Clarke (2006:96–97) beror svagheterna på tematisk analys mer på forskaren än själva metoden. Därför eftersträvade jag att vara tydlig och explicit i mina ställningstaganden och påståenden, och följde analysprocessen sex steg såsom Braun & Clarke (ibid. s. 87) definierar dem. Tematisk analys är avhängig forskarens tolkning (Guest m.fl. 2012:10–11). Transparens är därmed ett sätt att öka
forskningens pålitlighet och giltighet (ibid. s. 85).
4 Resultat
I följande kapitel presenteras resultatet av den tematiska analysen. Kapitlet är indelat i tre avsnitt utifrån studiens tre forskningsfrågor: strategier och adaptiva resurser, faktorer som hämmat respektive främjat bibliotekens resiliens och
bibliotekspersonalens upplevelser. Notera att samtliga personnamn som används i detta kapitel är fingerade. Diskussionen av resultatet sker i kapitel 5.
4.1 Strategier och adaptiva resurser
I detta första delavsnitt redovisas resultatet som rör studiens första forskningsfråga:
vilka strategier och adaptiva resurser som folkbiblioteken nyttjat i sitt svar på den rådande covid-19-pandemin. Totalt fem teman bedömdes beröra denna fråga. Dessa presenteras nedan tillsammans med eventuella underteman.
4.1.1 Strategier för att förhindra smittspridning i biblioteket
Eftersom folkbiblioteken har hållit öppet under pandemin har olika åtgärder vidtagits för att förhindra smittspridning av covid-19 på biblioteket, både mellan
biblioteksbesökare och mellan besökare och personal.
4.1.1.1 Ställa in utåtriktade aktiviteter
I pandemins tidigaste skede ställde de fem folkbiblioteken in majoriteten om inte totalen av sina utåtriktade aktiviteter. Sagostunder, litteraturfestivaler och
författarbesök är exempel på sådant som ställdes in. ”Allt som har att göra med att samla människor”, som respondenten Pia uttrycker det. Att de inställda aktiviteterna har att göra med att förhindra smittspridning framkommer i uttalanden som det från Patrik nedan.
Intervjuaren: Vad är det som gör att de här tjänsterna [sagostunder, bokprat m.m.] inte går att bedriva?
24 Patrik: Vi ska ju hålla nere smittspridningen nu så då gör vi vårt bästa
att bidra till att det inte eskalerar.
Efter sommaren, när smittspridningen minskat, var det flera folkbibliotek som återupptog eller planerade att återuppta delar av sin utåtriktade verksamhet. Dock ställdes samtliga aktiviteter in igen i november efter att pandemin tagit ny fart och strängare restriktioner införts i regionen.
4.1.1.2 Förändringar i biblioteksrummet
En strategi som biblioteken nyttjat i omgångar sedan pandemins början är att
möblera om i lokalerna för att underlätta för besökare att hålla avstånd. Till exempel har datorer och sittplatser plockats bort. Tiden som besökare kan sitta vid datorer har dessutom begränsats från två timmar till tjugo minuter.
Patrik: Vi började ju redan i våras med att möblera om lite […] Vi möblerade om vid självutlåningsautomaterna och flyttade vår reservationshylla. Det var allt med tanke på att det blir lättare att hålla avstånd på det här viset.
Andra förändringar som skett i de fysiska biblioteksrummen är att grupprum har stängts. Ett bibliotek har stängt ingången från den intilliggande skolan för att minska flödet av elever. Vissa bibliotek har satt upp plexiglas i sina diskar och flera erbjuder sedan hösten handsprit till sina besökare. För att undvika trängsel har bibliotek dessutom behållit sina ordinarie öppettider.
Signe: [V]i ska ha öppet alla tider så att det inte ska bli tjockt på biblioteket än om vi bara haft öppet en viss tid.
4.1.1.3 Åtgärder i mötet med besökare
De fem intervjuerna vittnar om att bibliotekspersonal tillämpar olika strategier i mötet med besökarna för att förhindra smittspridning. Framför allt handlar det om att hålla avstånd och med ord eller kroppsspråk påminna besökare som är för närgångna.
Agnes: Om de kommer och vill ha hjälp får man ibland säga till att ”vi håller avstånd, va?” sådär och att de tänker på att kanske ta ett steg tillbaka.
Sedan de striktare restriktionerna i november är det sagt från ledningshåll att folkbiblioteken inte längre ska fungera som mötesplats. Därmed ska besökare hålla sina ärenden korta. Till viss del faller det på personalen att se till att besökare följer detta.
Signe: Det känns som att jag skulle aldrig göra det [säga till besökare som stannar för länge] men mina kollegor gör det.
25 4.1.1.4 Självservice istället för service
Sedan restriktionerna i november är det bestämt att personalen inte längre ska följa med besökare ut till hyllorna eller hjälpa dem vid datorerna. Som en respondent uttrycker det är det självservice istället för service som gäller. Därmed ska
bibliotekspersonalen försöka hjälpa besökarna på avstånd eller neka besökarna hjälp när detta inte går.
Signe: Nu, om det är någon vill ha en särskild bok, då säger man
”vänta här så går jag och hämtar den”. […] Om de vill ha hjälp med datorer och sådant, så ska vi inte följa dem längre och visa utan då säger vi att nu så kan vi inte göra det.
4.1.2 Strategier för att ställa om utåtriktad verksamhet
Som nämndes i föregående avsnitt ställde folkbiblioteken in en stor del av sin ordinarie utåtriktade verksamhet i början av pandemin. Sedan dess har biblioteken utvecklat olika strategier för att bedriva utåtriktad verksamhet, om än i anpassad form.
4.1.2.1 Förlägga aktiviteter till andra platser än biblioteket
Under våren 2020, efter covid-19-pandemins början, skulle biblioteket där Morgan jobbar ha avslutning på ett projekt som de utfört tillsammans med tre förskolor i området. På grund av pandemin kunde avslutningen inte ske inomhus som planerat.
Morgan: Vi skulle ha fester för förskolorna som hade varit med då, och då ordnade vi så att vi hade de festerna utomhus. [Det] blev väldigt lyckat ändå. Det känns ju så viktigt att kunna fortsätta.
Denna strategi, att hålla aktiviteter på andra platser än biblioteket där risken för smittspridning är mindre, tillämpades även på andra bibliotek. Även om biblioteken hållit aktiviteter utomhus innan pandemin hade det inte hört till vanligheten.
Signe: För ett par år sedan hade vi någon festival […] Då hade vi lite sagostunder utomhus. Men annars kan man säga att det var ganska nytt.
Notera att platserna som nyttjats till denna strategi inte enbart utgörs av platser utomhus; även externa lokaler som är större än bibliotekens egna har använts.
4.1.2.2 Uppsökande verksamhet
Samtliga folkbibliotek brukar i vanliga fall ta emot besök från skolor eller förskolor, något som de varit tvungna att upphöra med under pandemin. Detta har man på flera håll löst genom att bibliotekspersonal istället åkt ut till skolorna och förskolorna.
26 Morgan: Innan de här strängare restriktionerna, då var Ludvig ute till
treorna och hade bokprat och gav ut lånekort. Under våren var det så att då hade jag, man brukar ha visningar för sexårs […] så åkte jag till dem istället och hade presentationerna.
I organisationen finns sedan tidigare en bibliotekscykel, ett slags mobilt bibliotek, som bland annat Agnes uppger att hennes bibliotek nyttjat i högre grad än innan under pandemin.
Agnes: I våras så kom Anna på det här med cykelbiblioteket, till exempel. Så vi var ut till några skolor i våras också.
4.1.2.3 Begränsa antalet deltagare
Under hösten 2020, efter att smittspridningen minskat, var det flera folkbibliotek som återupptog delar av sin utåtriktade verksamhet. Det var då vanligt att biblioteken satte ett deltagartak på sina aktiviteter.
Agnes: Men även sagostunder som Robin och Sandra hade inbokade.
Det var ju också begränsat antal de hade och liksom, de tänkte sig verkligen för, hålla avstånd.
Denna strategi, att begränsa antalet deltagare, tillämpades även av Pias bibliotek under våren med skolklasserna som brukar komma till biblioteket.
Pia: Det vi gjorde direkt efter […] Vi sa att de inte får komma i grupper större än en lärare och fem elever. Och det var ju så klart ganska tidsödande för dem, men vi körde så.
Pia fortsätter med att beskriva hur de under hösten övergick till att låta skolklasser komma i helgrupp om de kom utanför bibliotekets ordinarie öppettider, en strategi som även användes på Patriks bibliotek.
Patrik: Vi har hittat lösningar tidigare, när en skolklass har kunnat komma hit innan vi öppnar. Barnen i klassen, de träffas på
regelbundet basis. Det är som inget problem i sig. Jag kan alltid försöka hålla mig en bit ifrån och det går inte ut över andra låntagare eller besökare.
4.1.2.4 Ställa om till digitalt
Ytterligare ett sätt som folkbiblioteken i denna studie har anpassat sin verksamhet under covid-19-pandemin är genom att erbjuda digitala aktiviteter, antingen i stället för eller som komplement till fysiska aktiviteter.
Morgans bibliotek var till exempel snabbt med att ställa om till det digitala. Under våren livesände biblioteket olika aktiviteter, till exempel poesiuppläsningar, som de också spelade in och lade upp på bibliotekets Facebooksida. Under hösten fortsatte biblioteket med digitala aktiviteter i form av bland annat digitala sagostunder och en digital julkalender. Detta var ingenting som biblioteket gjort tidigare.
