Operationssjuksköterskors upplevelser av att arbeta i begränsat dagsljus: En kvalitativ intervjustudie

Operationssjuksköterskors upplevelser av att arbeta i begränsat dagsljus

-En kvalitativ intervjustudie

Författare: Linda Roos & Jenny Golvani

Magisteruppsats

Abstrakt

Bakgrund: Operationssjuksköterskan arbetar i en komplex arbetsmiljö med ansvar för bland annat patientens säkerhet, patientens positionering och att upprätthålla en aseptisk miljö. Av hygieniska skäl samt för att reducera infektionsrisk bör onödigt spring i operationssalen undvikas, vilket kan innebära att operationssjuksköterskan arbetar långa pass utan avlösning. Operationsavdelningar ligger oftast avskilda, där det kan saknas möjligheter till dagsljus på operationssalen. Dagsljus reglerar kroppens cirkadiska rytm och vid bristande exponering för dagsljus har negativa effekter som humörsvängningar samt sömnrubbningar setts. Goda dagsljus förhållanden har däremot påvisats generera ökat välbefinnande samt förbättrad prestationsförmåga.

Syfte: Syftet med studien var att belysa operationssjuksköterskors upplevelser av begränsad tillgång till dagsljus på arbetsplatsen.

Metod: Kvalitativ design med semistrukturerade fokusgruppsintervjuer med totalt 15 operationssjuksköterskor. En innehållsanalys genomfördes med induktiv ansats.

Resultat: Studien genererade två huvudkategorier, skillnad på ljus samt kontakt med omvärlden. Operationssjuksköterskor upplevde att dagsljus påverkade dem annorlunda än ljuset från lampor, varvid dagsljus ansågs vara viktigt för att uppleva välbefinnande. Den begränsade tillgången till dagsljus ledde till en inre stress som påverkade operationssjuksköterskorna även efter arbetet. Att ha möjligheter att se ut var viktigt för att uppleva kontakt med omvärlden och bilda sig en tidsuppfattning.

Slutsats: Se ut genom fönster kan minska känslan av instängdhet i den slutna kontext som operationsverksamheten innebär. Det kan även leda till ökat välbefinnande och trivsel på arbetsplatsen. Då det råder brist på

operationssjuksköterskor anser vi att dagsljus är en viktig komponent i den fysiska arbetsmiljön som bör tas i beaktande såväl vid vidare forskning såsom vid

nybyggnation av operationsavdelningar.

Nyckelord

Arbetsmiljö, Dagsljus, Fokusgrupp, Kvalitativ, Operationssjuksköterska, Upplevelser, Välbefinnande

Abstract

Background: The operating room nurse works in a highly complex environment with responsibility for, among other things, patient safety, patient positioning and maintaining an aseptic environment. For hygienic reasons and to reduce the risk of infection, unnecessary traffic in the operating room should be avoided, which may mean that the operating room nurse works long shifts without relief. Operating departments are usually separated, where there may be no daylight opportunities in the operating room. Daylight regulates the body's circadian rhythm which in the absence of exposure to daylight has been seen to cause negative effects such as mood swings and sleep disturbances. Good daylight conditions, on the other hand, have been shown to generate increased well-being as well as improved performance.

Aim: The aim of the study was to describe operating room nurses' experiences of limited access to daylight in the workplace.

Method: Qualitative design with semi-structured focus groups of totally 15 operating room nurses. The analysis was performed with a content analysis with inductive approach.

Results: The study generated two main categories, difference in light and contact with the outside world. Operating room nurses felt that daylight affected them differently from the light from lamps, where daylight was considered important for experiencing well-being. The limited access to daylight led to an internal stress that affected the nurses even after work. Having opportunities to look out through windows was important to experience contact with the outside world and create a sense of time.

Conclusion: To look out can reduce the feeling of being trapped in the closed context that the operating department entails. It can also led to increased well-being and comfort on the workplace. Because of the lack of operating room nurses we consider that daylight is an important component in the physical work environment that needs to be taken into consideration in further research as well as in new construction of operations departments.

Keywords

Daylight, Experiences, Focus group, Operating room nurse, Qualitative, Well-being, Work Environment

Tack

Tack till operationsavdelningen som gjorde det möjligt att utföra studien samt till alla informanter som tog sig tid att bidra med sina upplevelser.

Tack till vår handledare Maria Henricsson för värdefull kunskap och motiverande vägledning under arbetets gång.

Tack till handledningsgruppen för värdefull feedback.

Vi författare vill även tacka varandra för ett stödjande och givande samarbete.

Slutligen, tack till våra familjer för förståelse under arbetets gång och till Helené för hjälp med språkbearbetning.

Innehållsförteckning

1 Inledning 1

2 Bakgrund 2

2.1 Operationsmiljö 2

2.2 Operationssjuksköterskans arbetsförhållanden 2

2.3 Ljus och dess betydelse 3

2.4 Dagsljus och säsongsvariationer 4

2.5 Dagsljus på arbetsplatser 5

2.6 Dagsljus i vårdmiljön 5

2.7 Teoretisk referensram 6

2.7.1 Välbefinnande 6

2.7.2 Miljö 7

3 Problemformulering 8

4 Syfte 8

5 Metod 8

5.1 Design 8

5.2 Urval 9

5.3 Datainsamling 9

5.4 Dataanalys 11

5.5 Forskningsetiska överväganden 12

6 Resultat 13

6.1 Skillnad på ljus 13

6.1.1 Känslan av ljus 14

6.1.2 Att ha tillgång till dagsljus 14

6.1.3 Att arbeta i mörker 15

6.2 Kontakt med omvärlden 16

6.2.1 Att ha behov av utblick 16

6.2.2 Känslan av instängdhet 16

6.2.3 Att kunna välja 17

7 Diskussion 18

7.1 Metoddiskussion 18

7.2 Resultatdiskussion 20

7.2.1 Skillnad på ljus 21

7.2.2 Kontakt med omvärlden 22

7.3 Kliniska implikationer 24

8 Slutsats 24

9 Referenser 26

Bilagor

1. Etisk egengranskning 2. Informationsbrev informant 3. Intervjuguide

4. Informationsbrev till verksamhet

1 Inledning

En undersökning av hur operationssjuksköterskor upplever sin arbetsmiljö med begränsad tillgång till dagsljus efterfrågades av en operationsavdelning i södra Sverige. Många faktorer i miljön påverkar personalens arbetstillfredsställelse på operation. Kartlagda komponenter vilka inverkar på personalens upplevelse är miljöns utformning, det rådande arbetsklimatet samt kommunikation mellan teammedlemmar (Eskola et al., 2016). Författarna till föreliggande studie har inga större erfarenheter av att arbeta i operationskontexten, men har ändå givits kunskap om att operationsavdelningar oftast ligger avskilda med avsaknad av fönster och dagsljus. För att eftersträva patientsäkerhet och av hygieniska orsaker lämnar i regel inte operationssjuksköterskor operationssalen innan operationen är färdig, patienten vaknar och är redo att förflyttas till postoperativ avdelning (Lögde et al., 2018;

Dharan & Pittet, 2002). Som operationssjuksköterska kan det innebära frånvaro av dagsljus större delar av sin arbetsdag. Arbetsmiljöverkets föreskrifter (AFS 2009:2, 9 §) fastslår att människans dygnsrytm samt tidsorientering regleras av ljuset, därav förespråkar de att permanenta arbetsplatser bör ha access till dagsljus.

2 Bakgrund

2.1 Operationsmiljö

Operationsavdelningen är en högteknologisk avdelning där operationssalen är själva kärnan i verksamheten och där själva operationen genomförs. Det arbete som utförs på operationsavdelningen bör främja en hög patientsäkerhet och styrs av

patientsäkerhetslagen (SFS 2010:659). Riktlinjer för basala hygienrutiner återfinns i socialstyrelsens författarsamling (SOSFS 2015:10) vilka belyser vikten av rätt utformning och användning av arbetskläder, skyddsförkläde, handdesinfektion och handskar. I den moderna operationsmiljön är sterilitet av material väl utvecklad vilket gör att de främsta smittkällorna utgörs av personal och patienter. Smitta sprids genom luft eller kontakt vilket gör att operationsmiljön ska vara utformad på ett sätt som minimerar trafik (Dharan & Pittet, 2002). Flertalet postoperativa infektioner har kunnat härledas till personalen, sängkläderna samt luften. För att förhindra detta avgränsas operationsavdelningen från övrig sjukhusverksamhet, även

ventilationsmässigt (Dharan & Pittet, 2002; Folkhälsomyndigheten, 2006). Tillträde till operationsavdelningen sker genom bärande av speciell operationsarbetsdräkt eller specialarbetsdräkt, även rena skor vilka återfinns i omklädningsrum som utgör ingångszon till operationsavdelningen. Det finns även skilda ingångszoner för patienter och material för att minska smittspridning (Svensk förening för vårdhygien, 2003). Operationssjuksköterskan bär ett stort ansvar när det gäller hygienaspekter i operationsmiljön (Kelvered, Öhlén & Gustafsson Åkesdotter, 2012).

2.2 Operationssjuksköterskans arbetsförhållanden

Operationssjuksköterskan ska arbeta för patientens säkerhet genom att kontrollera att utrustning är steril, sträva efter att bevara en aseptisk miljö samt övervaka patientens position, cirkulation och vätskeförluster. Hen svarar även för fysiskt och känslomässigt stöd (Kelvered et al., 2012). Samtidigt är skiftarbete och långa arbetspass en del i operationssjuksköterskans arbetsmiljö (Gyllensten, Andersson &

Muller, 2017). Operationssjuksköterskan har tillåtelse till en lunchrast på 30–45 minuter under sina dagskift. De har även rätt till två kaffepauser på cirka 10–15 minuter, dessa små pauser tas dock sällan (Lögde et al., 2018). En orsak till det utgör hygieniska aspekter då antalet personer som vistas på salen samt går in och ut vill hållas till ett minimum (Dharan & Pittet, 2002). För de som arbetar inne på operationssalen kan det innebära en längre stunds stående arbetsställning, en risk med att stå stilla långa perioder är utveckling av muskuloskeletala störningar (Meijsen & Knibbee, 2008). Andra arbetsmoment som kan vara fysiskt ansträngande för operationssjuksköterskan uppstår vid hantering av galler,

instrumentering, placering av tung utrustning samt när patienter förflyttas eller när hen lyfter upp extremiteter på patienten (Arbets- och miljömedicin, 2013).

Arbetet sker ofta på en avskild avdelning på sjukhuset, i slutna högteknologiska rum som ibland saknar möjlighet till dagsljus (Lögde et al., 2018).

2.3 Ljus och dess betydelse

Ljus byggs upp av elektromagnetisk energi som har setts kunna vara gynnsamt men även negativt för människor. Ljuset kan komma i form av naturligt dagsljus eller artificiellt ljus (Fontaine, Prinkley Briggs & Pope-Smith, 2001). Ljusets styrka mäts i enheten lux och återger det ljus som skiner på en yta. Detta skiljer sig åt mellan utomhus- samt inomhusmiljö. En vanlig sommardag är ljusstyrkan omkring 12 000 lux ute, vilket tillför omkring 300 lux till en person som befinner sig inomhus.

Jämfört med en mulen vinterdag då ljusets styrka är omkring 1000 lux ute som blir omkring 25 lux under goda förhållanden rörande dagsljus inomhus. Vanligtvis utsätts personal som arbetar inomhus för mellan 200–500 lux i kombination av naturligt och elektriskt ljus (Folkhälsomyndigheten, 2017). I operationsmiljön ställs högre krav på belysningen. Standard rekommendationer är 1000 lux på den

allmänna belysningen i operationssalen och mellan 10 000–100 000 över

operationsområdet (Hemphälä, Johansson, Odenrick, Åkerman & Larsson, 2009).

Artificiellt ljus förekommer ofta i sjukhusmiljöer och har setts kunna bidra till trötthet och huvudvärk (Fontaine et al., 2001). En annan nackdel som påvisats är att synens förmåga blir sämre under elektrisk belysning. Både det artificiella ljuset och dagsljus kan ge upphov till reflektioner i den omgivande miljön som kan orsaka bländning (Fontaine et al., 2001; Aries, Aarts & Van Hoof, 2013). Operationsmiljön ställer särskilda krav på den visuella miljön varvid bländning kan minska arbetets effektivitet (Hemphälä et al., 2009). Dagsljus kan även ge upphov till obehaglig värme (Aries et al., 2013). Ökade utomhusvistelser associeras med reducerad närsynthet. Detta tros kunna bero på ljusintensiteten från det naturliga ljuset (Aries et al., 2013).

Nobelpriset 2017 tilldelades forskare vilka upptäckte att människan anpassar sin fysiologi efter dygnets ljusa och mörka timmar (Burki, 2017). Denna biologiska anpassning kallas för cirkadisk rytm. Människans cirkadiska rytm reglerar sömn, födointag, hormonnivåer, blodtryck och kroppstemperatur (Cutolo, 2019). Bristande exponering för dagsljus är en vida känd faktor för d-vitaminbrist. Den aktiva formen av d-vitamin ses påverka minst 1000 olika gener, varar flera av dessa engagerar kalciummetabolismen, immunsystemet och neuromuskulära funktioner (Mead, 2008). Brist på ljus har även setts ge störningar i dygnsrytmen (Van Someren, Eus, Kessler, Mirmiran & Swaab, 1997; LeGates, Fernandez & Hatter, 2014). Sekundära effekter som visats uppstå till följd av detta är humörpåverkan och kognitiva förändringar (kognitiv dysfunktion, mentala hälsoproblem eller depression) (LeGates et al., 2014).

Enligt Mead (2008) påverkas produktionen av serotonin av exponeringen av dagsljus och omvandlas till melatonin vid mörker.

Melatonin är ett hormon som gör individer sömniga och produktionen styrs av det ljus- och mörker som individer exponeras för. När serotoninnivåerna är något förhöjda har man sett att personer blir lugnare, mer positiva och har lättare för intellektuell koncentration. Andra påföljder är ökad energi samt förbättrad sömnkvalite. Vid exponering för dagsljus under morgonen sker den nattliga melatoninproduktionen snabbare, vilket gör att individen lättare kan somna på natten (Mead, 2008).

Kopplingen mellan dagsljus och sömn återspeglas i Boubekri, Cheung, Reid, Wang

& Zee (2015) vilka jämförde kontorsarbetare som arbetade på arbetsplatser med eller utan fönster. Det framkom då att personal vilka arbetade på arbetsplats utan fönster fick sämre sömn. Otillräcklig sömn ger högre kvällskortisol (Boubekri et al., 2015), vilket kan leda till stressrelaterade störningar då kortisol är ett av flera hormoner som deltar i HPA-axeln (stressaxeln) (Aries et al., 2013). Sämre sömn kan även generera ökat kroppsmasseindex, ökad aptit samt ökad trötthet. Följderna av det blir sämre mental koncentration och prestationsförmåga, vilket i sin tur ökar risken för att misstag begås i arbetet (Boubekri et al., 2015).

Vid inomhusjobb med inskränkt exponering för dagsljus blir den nattliga melatoninproduktionen rubbad (Mead, 2008). Även en säsongsvariation i

melatoninproduktionen i förhållande till det ljus som finns disponibelt har påträffats.

Under vintertid när det är mörkare ute produceras melatonin i en större utsträckning än under sommaren. Låga serotoninnivåer leder till att den nattliga

melatoninproduktionen sker i ett senare skede och detta har setts associera med SAD (seasonal affective disorder) (Mead, 2008).

2.4 Dagsljus och säsongsvariationer

Läkare har länge associerat vintern med säsongsdepression. Detta fenomen, kallat SAD, har setts hos både människor och djur (Oren, Koziorowski & Desan, 2014).

Symptom som uppstår är säsongsupplevda interpersonella besvär (svårigheter en individ upplever i relation till andra människor), sorg men även minskad aktivitet, ökad sömntid, viktuppgång samt ökad aptit (Küller, Ballal, Laike, Mikellides &

Tonello, 2007; Oren et al., 2014). Det ljus som personal som arbetar inomhus exponeras för under vintertid är oftast inte nog för att ge en terapeutisk inverkan mot SAD (Arbetsmiljöverket, 2019).

Küller et al. (2007) jämförde hur fönster, färg och inomhusbelysning påverkade de anställdas välbefinnande under ett helt år i fyra olika länder, Argentina,

Saudiarabien, Sverige och Storbritannien. Deltagarna i studien kom från flera olika verksamheter där de arbetade inomhus. Anställda som arbetade skift exkluderades.

Längden på antal timmar med dagsljus varierade mellan länderna under vinter och sommartid, i Sverige var skillnaden mer än 10 timmar, jämfört med 3,5 timmar i Saudiarabien och Argentina. Resultatet visade att personer som befann sig i länderna som låg långt norr om ekvatorn mådde sämre psykiskt och hade mer humörsvängningar.

Det antogs bero på mängden dagsljus som passerade genom fönstren samt de väsentliga säsongsskillnader i ljus som återfanns i de olika länderna. Tillgång till dagsljus har vidare visat sig vara en faktor som kan påverka den fysiska

arbetsmiljön på operationsavdelningar (Chalmers, 2013).

2.5 Dagsljus på arbetsplatser

Enligt Arbetsmiljöverket (2019) kan ett samband ses mellan tillgång till dagsljus på arbetsplatsen samt anställdas prestationsförmåga. Jämförelser har gjorts under svenska förhållanden mellan ett rum upplyst av naturligt dagsljus och ett artificiellt upplyst rum. I rummet med dagsljus förbättrades personernas vakenhet och humör, rörelsemätare kunde även påvisa att personerna var mer aktiva. Rummens karaktär upplevdes även olika, där dagsljuset föredrogs med hänsyn till skuggor, bländning samt ljusfördelning (Folkhälsomyndigheten, 2017). I en litteraturöversikt av Aries et al. (2013) visade det sig att personer i högre grad uppskattade att arbeta om de kunde vistas i närheten av fönster. Det naturliga ljuset förändras under dagen och även de olika väderlekarna sågs inverka på individens humör samt hälsa.

Arbetsrelaterad huvudvärk anträffades i högre grad hos personer som arbetade i en kontorsbyggnad med lägre exponering för dagsljus jämfört med en annan byggnad med bättre tillgång till dagsljus, detta trots elektronisk belysning. Luftkonditionering fanns i byggnaden med mindre dagsljus, varvid huvudvärken kunde bero på

samverkan mellan ventilation och dagsljus eller endast härledas till

luftkonditioneringen (Aries et al., 2013). Rice, Ingram & Mizan (2008) beskriver att bristande ventilation samt belysning påverkade personal då de kände sig tröttare med påföljden att de upplevde svårigheter att utföra sitt jobb.

2.6 Dagsljus i vårdmiljön

Sjukvårdspersonal var (Zadeh, Shepley, Sadatsafavi, Owora & Krieger, 2017) benägna att välja tillgång till dagsljus för att motverka trötthet på arbetsplatsen. I en annan studie (Steege & Rainbow, 2017) framkom det att just trötthet hos

sjuksköterskor ökar risker som felmedicinering och svårigheter med att upptäcka förändringar i patientens hälsostatus. Det kunde även leda till sämre egenupplevd hälsa samt svårigheter att upprätthålla sociala kontakter. Vidare sågs även ett negativt samband mellan trötthet och trivsel med yrket.

Enligt Morghen et al. (2010) upplevde personal som arbetade i Italien på operations- eller intensivvårdsalar där det ej fanns tillgång till fönster att deras ljusförhållande under arbetstid hade jämbördig stresspåverkan med den stress som det innebar att lösa problem i familjeförhållanden eller livspusslet. Stressen var mindre då belysningen var bättre, dock blev skillnaden ej statistiskt signifikant.

Den forskning som finns om dagsljus samt dess inverkan på vårdpersonalens välbefinnande är bristfällig (Berezecka-Figacz, 2015; Aries et al., 2013). Ringa exponering för dagsljus kan förknippas med stress samt sämre tillfredsställelse på arbetet.

Missbelåtenhet samt minskad stresstålighet kan bli en effekt av frånvaro av dagsljus och det kan indirekt leda till utbrändhet på arbetsplatsen (Berezecka-Figacz, 2015).

2.7 Teoretisk referensram

2.7.1 Välbefinnande

Tidigare forskning (Boubekri et al., 2015) visar att den fysiska och mentala hälsan påverkas av när och hur mycket dagsljus individer exponeras för, vilket inverkar på hur personer upplever sitt allmänna välbefinnande. Välbefinnande kan ses på olika plan, både socialt, psykiskt eller fysiskt och kan definieras på flera sätt. En

överensstämmande syn är att välbefinnande är mer än frånvaro av ogynnsamma faktorer, som exempelvis sjukdom utan innefattar även gynnsamma drag som glädje över sitt liv samt ett värdefullt arbete (Arbetsmiljöverket, 2012). Hälsa kan innebära att ha förmågan att klara av de aktiviteter som en frisk människa förväntas utföra samt att ha en subjektiv upplevelse av välbefinnande vilket kan återfinnas trots sjukdomsdiagnos (Eriksson, 2014). Om personen är i ett tillstånd där hen upplever sig må bra, ha välbehag, samt är nöjd med hur hen mår kan det ses som

välbefinnande. Det kan även vara liktydigt med njutning (Eriksson, 1977).

Arbetsrelaterat välbefinnande kan upplevas vid god arbetsmiljö som kännetecknas av en miljö som har ett välförsett arbetsinnehåll, skapar gemenskap, möjlighet till personlig utveckling och ger arbetstillfredsställelse. Vid upplevt välbefinnande kan goda effekter uppstå för såväl individen som för verksamheten. En god

sinnesstämning gör hjärnan mer mottaglig för information, underlättar för reflektion kring komplexa situationer samt leder till förhöjd handlingskraft (Arbetsmiljöverket, 2012).

Mer exponering för dagsljus på ett universitetssjukhus i Turkiet ledde till mindre stress och ökat välbefinnande bland sjuksköterskor (Alimoglu & Donmez, 2005).

Om denna effekt uteslutande är relaterad till dagsljus är inte bevisat, eftersom det i en annan studie (Aries et al., 2013) framkom positiva korrelationer mellan belysning (dagsljus och elektrisk belysning) och arbetstillfredsställelse. I USA jämfördes resultaten av hur personal upplevde välbefinnande kopplat till sjukhusens fysiska miljö före och efter en nybyggnation. Naturligt ljus fick det högsta positiva värdet.

Mer än hälften av personalen ansåg att ökningen av det naturliga ljuset på det nya sjukhuset hade en mycket positiv inverkan på deras välbefinnande på arbetsplatsen (Mroczek, Mikitarian, Vieira & Rotarius, 2005). En del operationsavdelningar har mindre tillgång till dagsljus i jämförelse med andra avdelningar på sjukhuset. Därför är operationskontexten en idealisk miljö för att studera operationssjuksköterskors upplevelser av välbefinnande vid begränsad tillgång till dagsljus (Alimoglu &

Donmez, 2005).

2.7.2 Miljö

Begreppet miljö kan ses i flera dimensioner (Ylikangas, 2017). Den miljö som kretsar runt om människan och som går att beskriva som exempelvis möbler, ren luft, ljus och utrustning tillhör den fysiska miljön. Den psykosociala miljön tar hänsyn till den fysiska miljön och innefattar känslomässiga aspekter. Ytterligare en dimension är den sociala miljön som i ett vårdsammanhang kan röra den relation som uppstår mellan vårdtagare och patient. Miljön har i ett vårdvetenskapligt perspektiv setts vara dynamisk, miljön kan bidra till hälsa men även förhindra tillfrisknandet (Ylikangas, 2017).

Florence Nightingale (1820–1910) tog redan under sin tid upp betydelsen av miljön och pekade på fem viktiga aspekter för ett hälsosamt hus: ren luft, rent vatten, effektiv dränering, renlighet och ljus (Kunz & Kunz, 2017). Hon menade att ett mörkt hus bidrar till ohälsa och förhindrar läkning av människokroppen, speciellt solljuset. I hennes arbete med sjuka patienter fick hon erfara och förespråkade vidare betydelsen av tillgång till fönster från patientbädden med möjlighet att få se himmel och solljus. Hon ansåg att detta tillsammans med andra faktorer hade stor betydelse för patienters tillfrisknande (Kunz & Kunz, 2017).

Rätt design på vårdbyggnader har visat sig gynna vårdarbetet och människor som vistas i den miljön (Björn, Lindberg & Rissén, 2016; Chalmers, 2013). Det kan effektivisera arbetet och minska stressen hos patienter, anhöriga och vårdpersonal.

Hur det kirurgiska utfallet blir kan påverkas av den fysiska- och psykosociala miljön samt de organisatoriska komponenterna som råder på arbetsplatsen.

Operationsavdelningar bör ha en övergripande konstruktion på alla salar för att kunna klara av att utföra majoriteten av kirurgi (Chalmers, 2013). Därav erfordras renhetskravet även på korridorer, varvid bidragande faktorer för ventilationen är stängda dörrpartier med slussar mellan olika renhetsgrader. Att ha tillgång till utemiljö är önskvärt ur arbetsmiljösynpunkt. Detta kan vara svårt att möjliggöra på en operationsavdelning där hänsyn måste tas till renhetskravet i luft (Chalmers, 2019).

Chalmers evidensbaserade konceptprogram (2013) har studerat operationsmiljön och där tagit fram riktlinjer för hur operationssalar ska utformas. Operationssalar ska inte göras spegelvända. Det är även viktigt att salarna utformas på liknande sätt vilket ökar möjligheten för både operatörer och annan personal att känna igen sig, vilket ökar säkerheten. Det förespråkas tillgång till dagsljus på operationssalen även om viss kirurgi sker under mörkerläggning (Chalmers, 2013). Därför är det viktigt att undersöka hur delar av miljön, i detta fall hur begränsad tillgång till fönster och dagsljus kan inverka på personalens välbefinnande på operation. Enligt Aries et al.

(2013) har tidigare forskning eftersträvat att lösa medicinska tillstånd snarare än att förse personalen med hälsosamma arbetsmiljöer.

3 Problemformulering

Operationsmiljön är komplex med många faktorer som påverkar personal såväl som patienter. Operationssjuksköterskan ska bland annat eftersträva bibehållande aseptisk miljö, ha koll på patientens positionering och vara där som ett fysiskt och känslomässigt stöd. Arbetet kan vara fysiskt ansträngande vid exempelvis

förflyttning av tunga apparater samt vid lyft av extremiteter på patienten. För att minimera trafik på operationssalen kan operationssjuksköterskor behöva stå längre stunder utan möjlighet att komma ut. Forskning visar att välbefinnandet hos personal som arbetar inomhus kan påverkas av att arbeta på en fönsterlös arbetsplats. Frånvaro av dagsljus har visat sig påverka personalens prestationer negativt. Vidare kan bristen på dagsljus påverka den cirkadiska rytmen med emotionella och kognitiva effekter till följd. Hur dagsljus på arbetsplatsen inverkar på vårdpersonalens välbefinnande är bristfälligt studerat. För att kunna bedriva en god hälso- och sjukvård är det nödvändigt att säkerställa att personalen som arbetar i den miljön mår bra och upplever välbefinnande på arbetsplatsen. Välbefinnande uppstår när en individ mår bra och känner glädje över sitt liv. Vid välbefinnande ökar handlingskraften då hjärnan blir mer lyhörd för reflektion, det underlättar även komplext tänkande. Därmed upplevs det intressant med en kvalitativ synvinkel, då det öppnar upp för djupare förståelse och kan leda till bredare kunskap om hur det är att arbeta på en operationssal med bristande tillgång till naturligt ljus. Det skulle eventuellt kunna bidra till omstrukturering av befintlig arbetsmiljö som kan främja de anställdas välbefinnande.

4 Syfte

Syftet var att belysa operationssjuksköterskors upplevelser av begränsad tillgång till dagsljus på arbetsplatsen.

5 Metod

5.1 Design

Kvalitativ metod valdes med induktiv ansats. Kvalitativ metod är en lämplig metod när levda erfarenheter av ett fenomen studeras (Alvesson & Sköldberg, 2008). Ett holistiskt perspektiv hölls där operationssjuksköterskans upplevelser skildrades i sin helhet genom att inte endast ord antecknades utan även ickeverbal kommunikation såsom minspel och skratt, vilket möjliggjorde att den transkriberade texten kunde ses i sin fullständighet (Polit & Beck, 2012). Genom att ha en induktiv ansats utgår studien från empirin (Priebe & Landström, 2017), detta upprätthölls genom ett neutralt förhållningssätt under intervjuerna samt vid transkriberingen av insamlade data.

5.2 Urval

Ett bekvämlighetsurval utifrån författarnas närliggande bostadsort utfördes vilket resulterade i inkludering av att ett regionsjukhus i södra Sverige. Det innebar dock inte att deltagarna var allmänt bekanta med författarna (Polit & Beck, 2012). Valet styrdes även av arbetsplatsens önskemål om att genomföra en studie kring

operationsavdelningens arbetsmiljö rörande dagsljus. Sjukhusets

operationsavdelning ligger under markplan, där ljusgårdar möjliggör att ljus kan nå ner till vissa delar av arbetsplatsen. Fönster finns i personalrum samt i vissa korridorer, inga fönster återfinns på operationssalarna.

Informanter valdes ut av operationskoordinatorer utefter den tillgång till personal som fanns under arbetstid. Inklusionskriterier var operationssjuksköterskor som arbetade mer än 50% kliniskt i verksamheten.

Det var viktigt att deltagarna hade erfarenhet av fenomenet i fokus och det sågs som betydelsefullt att de arbetade mer än 50% för att kunna påverkas av att arbeta i en miljö med begränsat dagsljus. Inga exklusionskriterier fanns för projektet. 30 operationssjuksköterskor från samma vårdavdelning fick förfrågan om studien varav 15 operationssjuksköterskor inkluderades. Samtliga arbetade inom olika inriktningar på elektiv kirurgi (planerade kirurgiska ingrepp). En önskan fanns att ha 4–6

deltagare/grupp, vilket dock ej var genomförbart för verksamheten. Fyra

fokusgrupper genomfördes med mellan 3–4 kvinnliga deltagare/grupp, ett bortfall uppstod. Informanterna var mellan 27 och 63 år, med en medelålder på 44,5 år.

Deras yrkeserfarenhet varierade mellan 1–40 år, där medelvärdet var 14,5 år.

5.3 Datainsamling

Kontakt med vårdenhetschefen på operationsavdelningen togs för en förfrågan om att genomföra studien och ett godkännande skrevs på av verksamhetschefen. En etisk egengranskning utfördes initialt (Bilaga 1) vilken resulterade i ansökan till etikkommitén Sydost som gav ett rådgivande yttrande (EPK 611–2020).

Vårdenhetschefen mailade ut information och samtyckesformulär till samtliga operationssjuksköterskor på operationsavdelningen vilket möjliggjorde delgivning av informationen i lugn och ro. Etikkommitténs mall för informationsbrev användes (Bilaga 2).

För att besvara syftet användes fokusgruppsintervjuer med

semistrukturerade frågor. Intervjuerna utfördes under februari 2020. En fördel med fokusgruppsintervjuer är den interaktionen som uppstår mellan deltagarna, vilken kan generera mer information och perspektiv från många individer på kort tid (Wibeck, 2017; Polit & Beck, 2012). För intervjuguide, se Bilaga 3. Intervjuerna tog mellan 30–60 minuter/grupp.

Utvecklingen av intervjuguiden var ett kritiskt moment som kunde påverka resterande forskningssteg (Cridland, Jones, Caputi & Magee, 2015), vilken blev underlaget för intervjuprocessen och inverkade sedermera på resterande

forskningssteg. Som hjälp användes en guide som rekommenderas av Kreuger &

Casey (2015) vid fokusgrupper.

Intervjufrågorna ordnades från generella till specifika samt kompletterades med följdfrågor, detta för att generera så rik kunskap om fenomenet som möjligt (Polit &

Beck, 2012). Ett enkelt språk användes (Kreuger & Casey, 2015). Ingen tidigare erfarenhet av att genomföra fokusgruppsintervjuer återfanns. För att säkerställa resultatets tillförlitlighet utfördes en provintervju och intervjufrågorna testades för att garantera att de var begripliga, (Kreuger & Casey, 2015; Danielson, 2017) varvid en fråga omformulerades. Provintervjun gjordes på en grupp om tre personer som studerade till operationssjuksköterskor och inkluderades därmed inte i studien.

Intervjuerna utfördes i en lokal som valts ut av vårdenhetschefen i nära anslutning till operationsverksamheten. I lokalen fanns det tillgång till fönster. Innan

intervjuerna startades fick informanterna tillfälle att prata fritt med varandra samt intervjuarna, fika erbjöds. Intervjuarna började med att presentera sig samt ge muntlig information om studien. En kort bakgrund, syftet samt dess

tillvägagångssätt presenterades. Moderatorn gav information om hur en fokusgruppsstudie går till, hur frågorna var uppbyggda, moderatorns och

observatörens roller samt att deltagarna skulle föra en diskussion sinsemellan. Ett samtyckesformulär lämnades ut till deltagarna för påskrift. Intervjuerna hölls vid ett ovalt bord där moderatorn satt bredvid informanterna och observatören i ena hörnet av rummet. Vid fokusgruppsintervjuerna turades författarna om i rollen som moderator och observatör i varannan intervju. Moderatorn ställde frågor, såg till att alla fick göra sin röst hörd och bestämde när det var dags att gå vidare till nästa fråga. Fokusgruppsintervjun öppnades upp med en öppen fråga om vad ljus och dagsljus innebar för deltagarna. Detta för att öka förståelsen för vad som var centralt för deltagarna själva kring fenomenet som studerades (Wibeck, 2017).

Observatören förde detaljerade anteckningar om hur deltagarna tedde sig under intervjun (Kreuger & Casey, 2015, Polit & Beck, 2012) samt tog ansvar för den utrustning och de förnödenheter som skulle tillhandahållas. Intervjuerna spelades in på en diktafon och en smartphone. Information om detta delgavs till deltagarna innan intervjuerna påbörjades, vilket förespråkas av Kreuger & Casey (2015).

Målsättningen var att intervjuerna skulle bidra till “teoretisk mättnad” om fenomenet. Det innebär att det inte kommer fram några nya uppgifter från intervjugrupperna (Wibeck, 2017). Ingen ny information kom fram under de två sista intervjuerna vilket tyder på att detta uppnåddes.

Intervjuerna lyssnades igenom samma dag och transkriberades ord för ord,

anteckningar om minspel, kroppsspråk, suckar och tonläge fördes för att underlätta tolkningen av resultatet (Danielson, 2017). Transkriberingen av intervjuerna delades upp på hälften mellan författarna, ljudinspelningarna raderades när studien var färdig.

Enligt Priebe & Landström (2017) har författare en viss kunskap innan en studie startas. Genom att reflektera kring sin bakgrund stärks studiens pålitlighet och kallas för att inneha ett reflexivt förhållningssätt. Författarna har sedan tidigare en viss förförståelse för arbetet och miljön på en operationsavdelning som erhållits via utbildning, praktik och tidigare arbete. De har även erfarenhet av att arbeta som allmänsjuksköterskor.

För att undvika att förförståelsen skulle inverka på studiens olika delar har den medvetandegjorts enskilt och för varandra genom att en dialog fördes under hela arbetets gång. Genom insamlingen av litteratur till bakgrunden erhöll författarna kunskap om operationskontexten. I utformningen av intervjuguiden fördes en levande diskussion mellan författarna för att undvika tolkande frågor baserat på förförståelsen. Vid analys av data är det viktigt att reflektera över sin förförståelse genom att vara öppen för nya perspektiv även om data skiljer sig från förförståelsen (Erlingson & Brysiewcz, 2017). Att låta andra ta del av och analysera studiens utformning kan också ses som ett reflexivt förhållningssätt (Priebe & Landström, 2017). Under arbetets gång mottogs handledning både enskilt och i grupp

tillsammans med andra studenter.

5.4 Dataanalys

För att kunna tolka och analysera intervjuernas djupare innebörd användes en kvalitativ innehållsanalys av Elo & Kyngäs (2007). Texten organiserades utefter olika faser, förberedelse-, organisering- och redovisningsfasen som innefattar öppen kodning, gruppering, kategorisering och abstraktion (Elo & Kyngäs, 2007).

I förberedelsefasen transkriberades intervjuerna och ljudinspelning möjliggjorde att intervjuerna kunde lyssnas på återupprepade gånger. I organiseringsfasen lästes texten igenom flera gånger och meningsenheter som besvarade syftet plockades ut.

Syftet skrevs ner på ett papper för att ha i åtanke genom hela analysprocessen. Båda författarna utförde analyser av intervjuerna var för sig för att få ut så rik data som möjligt. Analyserna och meningsenheterna jämfördes därefter gemensamt och delades in i koder och subkategorier. För att arbeta fram subkategorier lades alla koder från analysprocessen in i ett dokument, där de fick olika färg beroende på vad de ansågs handla om. En reflektion kring deras överensstämmande innebörd fördes, där syftet stod i mitten för att hela tiden ha det i åtanke under analysprocessen. De koder som hade samstämmig innebörd placerades i olika block och efter diskussion framkom enighet i vilka subkategorier texten skulle delas in i. Subkategorier med liknande svar på syftet delades in i generiska kategorier. Författarnas handledare studerade de meningsenheter, koder och kategorier som framkommit för att se om dessa stämde överens med insamlade data (Mårtensson & Fridlund, 2017). För att ge en bättre återblick över analysprocessen användes ett analysschema i

redovisningsfasen. Ett exempel på hur analysprocessen har gått till visas i tabell 1.

Analysen resulterade i sex subkategorier och två generiska kategorier.

Tabell 1. Exempel på analysprocess Meningsbärande

enhet

Öppen kodning

Kod Underkategori Generis kategori Jag sitter och glor

utåt. det är väl det ljuset vi får nästan, så är det ju lunchen.

Att man kan se ut och se ljuset. Tänker att det blir fysisk påverkan.

Vill komma åt det dagsljus som man kan få

Att dagsljus upplevs göra fysiskt gott

Att ha tillgång till dagsljus

Skillnad på ljus

men i början tyckte jag det var

jättejobbigt, att inte få se och inte få något ljus på sig.

Jättejobbigt att inte se och inte få ljus

Vill se ut Att ha ett behov av utblick

Kontakt med omvärlden

5.5 Forskningsetiska överväganden

Vid forskning krävs att det görs avväganden för vilken nytta forskningen kan bidra till gentemot de risker som forskningen kan innebära för berörda parter

(Vetenskapsrådet, 2002). Det som forskas om ska ha ett värde av att undersökas eller att kunskapsläget vidgas inom (Kjellström, 2017). Fyra forskningsetiska principer användes som riktmärke i föreliggande studie. Informationskravet, i informationsbrevet (bilaga 2) som mailades ut till deltagarna framgick syftet med studien samt studiens tillvägagångssätt. Det framgick även vad som förväntas vid deltagandet samt om det fanns några eventuella risker med att deltaga. Betoning lades på att deltagandet var frivilligt samt att uppgifter endast användes till forskning. Samtyckeskravet, säkrades genom att informera deltagarna i

informationsbrevet att de hade rätt att när som helst avsäga sig sitt deltagande, utan att ange orsak (Vetenskapsrådet, 2002). Ett samtyckesformulär lämnades ut till deltagarna som de skrev på innan intervjuerna påbörjades, för att säkra deltagarnas rättigheter (Agre & Rapkin, 2004). Konfidentialitetskravet, möjliggjordes genom att namn på den orten studien genomfördes i ej omnämns, istället

hänvisades till ett större sjukhus i södra Sverige. Namn på arbetsplats och individer utelämnades. De inspelade intervjuerna transkriberades och kodades med en personlig kod för varje fokusgrupp, analyserades och förvarades sedan oåtkomligt för obehöriga hos handledaren på Hälsohögskolan, Jönköping University. Endast studenterna och handledarna hade tillgång till data. Denna information delgavs deltagarna. I enlighet med dataskyddsförordningen (GDPR) lagrades inga

personuppgifter i något register. När studien var färdig raderades den insamlade datan.

Den data som samlades in får uteslutande användas i forskning enligt nyttjandekravet (Vetenskapsrådet, 2002). Ändringar gjordes efter etikrådets yttrande.

Vid fokusgruppsintervjuerna kunde deltagarna välja om de ville dela med sig eller sitta tysta under diskussionen. De kunde även välja om de ville prata om sina upplevelser på ett djupare eller mer generellt plan. Detta stärker principen om respekt för individens autonomi och respekt för privatliv. En risk med

fokusgruppsintervjuer är att inga garantier kan ges om att övriga deltagare inte sprider känslig information vidare (Wibeck, 2017). För att minska den risken betonades vikten av att inte göra det innan intervjuerna påbörjades.

6 Resultat

Resultatet presenterades med hjälp av två generiska kategorier och 6 subkategorier.

Skillnad på ljus innehöll subkategorierna; känslan av ljus, att ha tillgång till dagsljus samt att arbeta i mörker. Kontakt med omvärlden innehöll subkategorierna; att ha ett behov av utblick, känslan av instängdhet samt att kunna välja.

6.1 Skillnad på ljus

Ljus skiljer sig åt samt inverkar på operationssjuksköterskornas upplevda hälsa på olika sätt. Att själva kunna välja om de ville ha tillgång till dagsljus eller inte ansågs

Skillnad på ljus Kontakt med

omvärlden

Känslan av ljus

Att ha tillgång till

dagsljus

Att ha behov av utblick

Att kunna välja Känslan av instängdhet

Att arbeta i mörker

viktigt. På operationssalen finns det ingen tillgång till fönster och dagsljus, därav fanns en begränsad erfarenhet av att arbeta i dagsljus.

Det är inte bara dagsljuset som påverkar operationssjuksköterskan under en operation utan även den belysning som finns tillgänglig på operationssalen.

6.1.1 Känslan av ljus

Operationssjuksköterskor upplevde skillnad på ljus och dagsljus. Dagsljus gav upphov till en annan känsla än det allmänna ljuset som kom från lampor, vilket lampor inte kunde ersätta. Känslan av dagsljus var svår att förklara, den bara fanns.

De upplevde även att det var stor skillnad på ljuset de fick inomhus och utomhus.

Vid utomhusvistelse fick de i kombination med frisk luft en större dos av dagsljuset och upplevde det som en lättnad att få komma ut.

Ljus i sig hade även en djupare betydelse, det betydde att de kunde se och att omgivningen blev synlig. Med hjälp av fönster som tillät utblick kunde de även få en tidsuppfattning. En förståelse för vilken tid på dygnet det var saknades när de befann sig på operationssalen, varvid de fönster som fanns att tillgå utanför operationssalen upplevdes viktiga. När de arbetade med ingrepp som utfördes i mörker förstärktes den känslan.

“För annars kan man ju stå där ute mitt i natten utan att man tänker på det egentligen, det är ju exakt samma sak” Fokusgrupp 4

Det återfanns skillnader i ljus i samband med höst och vinter eftersom

informanterna påverkades mer av mörkret under vinterhalvåret än under vår och sommar. Operationssjuksköterskorna kände till följd av detta en ökad trötthet, energibrist samt sämre humör både på arbetet och på fritiden.

“Den här tiden är ju jobbig på det sättet, att det är så mörkt. Att man inte har fått ljuset. Riktigt ljus ändå” Fokusgrupp 3

6.1.2 Att ha tillgång till dagsljus

Att ha tillgång till dagsljus upplevdes som viktigt och något informanterna behövde för att må bra. Dagsljus påverkade humöret, det kunde ge positiva känslor i form av glädje men också ökad vakenhet och energi. Operationssjuksköterskorna upplevde att deras välbefinnande ökade av att vistas i dagsljus, att livet kändes lättare och vid frånvaro av dagsljus väcktes negativa känslor.

“jag tyckte det var fruktansvärt jobbigt. Herregud ska jag få jobba i sånt här hela tiden? Det var jättejobbigt. Jag blev frustrerad och irriterad och så. Det var ju verkligen en negativ påverkan. Efter ett tag så vänjer man ju sig” Fokusgrupp 2 Att inte få tillgång till dagsljus bidrog till trötthet. Dagsljuset ansågs påverka hälsan, att gå år ut och år in utan tillgång till dagsljus upplevdes kunna ge psykiska och fysiska effekter. Mer dagsljus ansågs kunna ge mindre sjukskrivningar, kunde motverka mentala effekter som nedstämdhet samt ge mer fysisk energi.

I ett av fikarummen nådde solens strålar ner och orsakade obehaglig värme vilket resulterade i att persiennerna drogs ner och det medförde frustration då det hindrade dem från att se ut. Frånvaro av dagsljus ledde även till inre stress och en känsla av dåligt samvete av att inte fått ta del av dagsljuset. Bristen på dagsljus på

arbetsplatsen skapade stress på fritiden, då det ledde till att de jagade ljuset så fort de blev lediga.

“dagsljuset är något som är nödvändigt och som jag har för lite av och då blir det nästan som att när man är ledig så måste man tanka det, alltså man måste jaga det.

Och så kanske man inte har möjlighet ändå att vara ute hela dagen och då får jag lite så här dåligt samvete. Jag känner att det är något som saknas som jag behöver, är stressad över att få det just för att vi inte har det i veckan” Fokusgrupp 3

Operationssjuksköterskorna upplevde att dagsljus var nödvändigt för det psykiska måendet, det gav en skön känsla. De ansåg även att det påverkade

prestationsförmågan, att de orkade prestera mer om det var ljust.

Operationssjuksköterskor upplevde att de blev känsligare med åren, att ögonen ansträngdes mer av mörkerarbetet samt att komma ut i ljuset fick en viktigare innebörd än tidigare. Dock framkom det att även yngre sjuksköterskor upplevde det likadant. Artificiellt ljus kunde ha positiva effekter då det ledde till ökad vakenhet vid exempelvis jourarbete på nattetid.

6.1.3 Att arbeta i mörker

Ljuset i sig visades ha stor betydelse på operationssalen. I tillägg till avsaknad av dagsljus arbetar operationssjuksköterskorna under vissa ingrepp i mörker på operationssalarna. Utvecklingen av kirurgin har gjort att fler operationer görs med metoder där ingreppen syns på skärmar. Det kräver att operationssalen släcks ner för att öka den visuella synen, ofta under långa perioder. Att arbeta i mörker upplevdes som en påfrestning för kroppen och krävde en mental förberedelse innan

operationen börjar.

“...man tar sats liksom. Då är det så här okej, nu kör vi, liksom nu ska det vara, nu ska vi stå i det här mörkret, nu får man hålla sig vaken...” Fokusgrupp 1

De kroppsliga påfrestningar som framkom rörde bland annat synen, ögonen fick anstränga sig mer och en följd av detta var att de ofta besvärades av huvudvärk. Det kunde upplevas som att kroppen gick in i en dvala, vilket medförde att de upplevde att deras prestationsförmåga försämrades trots att det var ett ingrepp som krävde mycket fokus. Känslan förstärktes de delar under operationen som

operationssjuksköterskan hade en mer passiv roll. Det upplevdes lättare att arbeta i ljus, att arbeta i mörker ansågs påverka den mentala koncentrationen och

frambringade känslor av att inte må riktigt väl. Hur ofta de arbetade i mörkare ingrepp hade även en betydelse för hur dem upplevde det. De som inte arbetade så frekvent med den sortens ingrepp upplevde sig inte påverkas lika mycket av det.

6.2 Kontakt med omvärlden

Det var svårt att få tillgång till dagsljus under arbetstid, vilket gav en känsla av instängdhet. Att ha utblick från fönster på arbetsplatsen minskade denna känsla. När de kunde se ut skapades trivselkänslor på arbetet.

6.2.1 Att ha behov av utblick

Operationssjuksköterskorna upplevde att ljus och utblick under arbetstid var viktigt.

Att se ut gav en känsla av frihet, upplevdes påverka välbefinnandet och gav tillgång till omvärlden. Fönstrens placering och vad som fanns utanför hade betydelse för hur operationssjuksköterskan upplevde sig påverkas.

“även om vi har fönster på hela väggen där i fikarummet så är det ju så mörkt där.

Så även om solen skiner så kan man ju liksom inte riktigt uppfatta det för man ser ju inte riktigt himlen, den kommer inte åt riktigt, den når inte ner till oss” Fokusgrupp 3

Se himlen ansågs viktigt och bidrog till att behovet av att komma ut i dagsljuset minskade. Att se vädret ute, om solen sken kunde även ha sociala aspekter då det blev samtalsämnet för dagen. Om operationssjuksköterskan inte fick ta del av vädret kunde det leda till en känsla av att ha gått miste om en del av dagen när de

samtalade med sin familj eller andra. Vädret utanför kunde i sig också påverka välmåendet. Genom att få se solen via ett fönster påverkades humöret i

arbetsgruppen då stämningen blev bättre. Att kunna se ut och se vad det var för väder, årstid och tid på dygnet bidrog till en kontakt med omvärlden och minskade känslan av instängdhet.

6.2.2 Känslan av instängdhet

Att ha tillgång till fönster upplevdes vara en del av rummets struktur. Ett rum med fyra väggar och några dörrar men inga fönster ingav en “bunkerkänsla”. På arbetsplatsen fanns ljusgårdar men att komma ut till ljusgården var en process eftersom operationssjuksköterskorna måste byta kläder före och efter utevistelse.

Detta gjorde att de avstod. Omklädningsrummen var placerade nere i källaren vilket gjorde det omständligt och att det tog längre tid. Ljusgården beskrevs som:

“...man ser ju ändå inte himlen man ser ju inte, utan man ser ju ändå ett relativt instängt rum som har dagsljus i sig” Fokusgrupp 4

Bristen på fönster upplevdes dyster. Dock framkom känslan av att adapteras till sin miljö, att de glömde bort ljuset när de inte såg det. De hade tidigare haft tillgång till fönster i en av operationssalarna som av utrymmesskäl hade blivit övertäckt. Detta väckte känslor då de framförallt under helger brukade jobba på den salen.

“...det var drömmen liksom att man kunde se ut. På helgerna jobbade vi alltid där liksom. Ja men att bara se ”oo” (glatt ljud) solen bryter igenom, mellan molnen även om det bara är i två sekunder det räcker liksom.” Fokusgrupp 1

När operationssalen fortfarande hade ett fönster var den även en stolthet, om det kom några besökare eller blivande arbetskollegor var det den salen de valde att visa upp.

6.2.3 Att kunna välja

I fikarummen samt vid toaletterna fanns den största tillgången till fönster.

Operationssjuksköterskorna kunde i fikarummen välja hur de ville sitta, om de ville sitta så att de såg ut eller ej, varvid det skiljde sig åt om de valde att sitta vid fönstret eller inte. Att söka tillgång till dagsljus ansågs viktigt, då det var den enda kontakten de fick med “yttre världen” för dagen.

“Då ställer man sig gärna där det är fönster lite och tittar ut kan man säga: “Jaha det här vädret är det idag, eller ja det vi får” Fokusgrupp 1

Det fanns en längtan av att få komma ut, då de ansåg att det skulle ge dem mer energi. Önskvärda förändringar för att förbättra arbetsmiljön framkom, då

operationssjuksköterskorna bland annat föreslog en längre lunch för att få möjlighet att komma ut och ta del av dagsljuset. Speciellt under vinterhalvåret då det fanns få möjligheter till dagsljus efter arbetet. Även om viljan fanns att ta del av dagsljuset fanns andra faktorer som var viktiga för deras välmående på arbetsplatsen. Valet att avstå kunde styras av behovet av vila samt sociala aspekter då lunchen var enda möjligheten att få prata av sig med sina kollegor som inte fanns tid att prata med när det var dags för nästa operation. Dock kunde längtan efter dagsljuset och friska luften vara övervägande.

“jag var stressad i början när jag började med det här. Men jag var såhär ”nej jag måste gå ut, jag klarar inte vara här inne... men jag går hellre ut och rör mig och får ljuset än sitter ner. Även om jag också kanske hade velat få sitta liksom några minuter.” Fokusgrupp 2

Skiftarbete sågs här vara något positivt då operationssjuksköterskorna kunde hinna med att ta del av dagsljuset dagar de arbetat natt. Det var önskvärt att få in mer fönster på arbetsplatsen men operationssjuksköterskorna trodde det var svårt eftersom fönstrena då skulle placeras mot en annan byggnad vilket inte hjälpte dem att se ut. Ljuslampor som efterliknade dagsljus ansågs kunna ge bättre effekter, samtidigt som erfarenheter fanns hos operationssjuksköterskor som arbetat på andra ställen där de ej ansåg att det haft den effekt som eftersträvats. Andra förslag för att förbättra arbetsmiljön var att få tak över innergårdarna så att

operationssjuksköterskorna kunde vistas där och ta del av dagsljuset utan en omständig process med att byta kläder.

7 Diskussion

7.1 Metoddiskussion

Vald design ansågs lämplig för att få en djupare förståelse av

operationssjuksköterskornas upplevelser än om en kvantitativ design valts där samband söks eller utgår från jämförande statistik med siffror (Henricson &

Billhult, 2017; Billhult, 2017). Däremot kunde överförbarheten ökat med en kvantitativ metod då ett större urval kunde varit genomförbart och gett mer omfångsrik data (Polit & Beck, 2012). Valet att utgå från empirin ledde till en induktiv forskningsansats, en deduktiv ansats hade inneburit att utgå från teorier vilket styrt hur operationssjuksköterskornas yttranden skulle närmats vilket ej var syftet (Priebe & Landström, 2017).

Genom att metodbeskrivningen har redovisats så konkret som möjligt underlättar det för läsaren att ta del av studien och bedöma dess giltighet (Danielson, 2017).

Operationssjuksköterskor som jobbade på en operationsavdelning deltog i studien och hade således erfarenhet av det fenomen som var i fokus (Henricson & Billhult, 2017). En annan styrka med studien är att en homogen grupp valdes, då deltagarna är mer benägna att dela sina åsikter om de har liknande bakgrund. Då syftet var att studera operationssjuksköterskors upplevelser av begränsad tillgång till dagsljus ansågs urvalet relevant eftersom dessa kriterier var överensstämmande med de som fanns på rådande arbetsplats. Det kan dock begränsa överförbarheten i förhållande till andra operationsavdelningar med annan design. Att operationssjuksköterskorna kom från varierande inriktningar inom den elektiva kirurgin samt att inga

exklusionskriterier vad gäller deltagarnas bakgrundsdata fanns bidrog till en ökad variation. Detta stärker trovärdigheten i urvalet och överförbarheten av studiens resultat (Henricson & Billhult, 2017).

I en av fokusgrupperna blev det bortfall av en deltagare. Det kan ha påverkat resultatet då mindre antal deltagare i fokusgrupper också minskar interaktionen mellan informanterna (Polit & Beck, 2012). Vid kvalitativ forskning finns inga bestämda krav på hur stort urvalet ska vara och oftast är urvalet inte så stort utan styrs mer av de informationskrav som ställs (Polit & Beck, 2012), vilket även stärks av att teoretisk mättnad uppnåddes. En ostrukturerad fokusgruppsintervju kunde valts för att komma åt spontana föreställningar om fenomenet och det deltagarna själva tycker var relevant (Wibeck, 2017), dock ansågs en semistrukturerad intervju vara att föredra för att säkerställa svar på forskningsfrågan. En nackdel med

fokusgruppsintervjuer är att känsliga frågor kanske inte nämns eller att deltagarna väljer att presentera det som de tror är socialt önskvärt (Roxas & Lindsay, 2012).

Under intervjuerna ansåg författarna att informanterna delgav sina åsikter och förde diskussioner sinsemellan om ämnet, dock finns en risk för att detta skedde.

Att använda en egen frågeguide kan påverka studiens trovärdighet. Emellertid utformades frågorna efter Kreuger & Caseys (2015) guide och bearbetades tillsammans med författarnas handledare. Det gjordes även en provintervju för att testa frågornas begriplighet. Detta stärker pålitligheten och trovärdigheten i resultatet (Henricson, 2017).

Den sista intervjufrågan om vilka förbättringar på arbetsplatsen som kan öka tillgång till dagsljus kan diskuteras vara icke relevant utifrån syftet och

forskningsfrågan. Denna fråga togs dock många gånger upp spontant av deltagarna innan frågan ställdes vilket är av större intresse i analysen vid fokusgrupper (Wibeck, 2017) och ansågs då vara av relevans för ämnet.

Moderatorn spelar en viktig roll i fokusgrupper och ska se till att alla informanter får komma till tals (Polit & Beck, 2012). Det är utmanande att både styra diskussionen och låta bli att vara för engagerad i en fokusgrupp (Wibeck, 2017). Det var svårt att få igång diskussionen i någon grupp, eller att de sökte ögonkontakt med moderatorn när de börjat diskutera för att söka bekräftelse. Moderatorn valde då medvetet att undvika ögonkontakt och titta ner i pappren för att informanterna skulle rikta fokus och diskussionen mot varandra. En risk med att interagera är att moderatorn uppmuntrar en talares åsikt och då hämmas en annan deltagares som är av motsatt åsikt (Wibeck, 2017). Författarna hade inga tidigare erfarenheter av att genomföra intervjuer vilket kan ha påverkat datainsamlingens pålitlighet (Mårtensson &

Fridlund, 2017). Dessa färdigheter förvärvas genom träning och genom att få återkoppling (Kvale & Brinkmann, 2014), vilket erhölls från provintervjugruppen och under genomförandet av intervjuerna.

Att intervjuerna spelades in säkerställde resultatet då det gick att undvika att författarnas anteckningar och egna minnen skulle inverka på resultatet (Polit &

Beck, 2012), vilket ökar studiens pålitlighet (Mårtensson & Fridlund, 2017). Då intervjuerna gjordes under februari har de som arbetat på operationsavdelningen vistas med begränsad tillgång till dagsljus under hela vinterhalvåret. Detta gör att pålitligheten för resultatet kan ha påverkats, då det är oklart om samma resultat skulle återges om intervjuerna gjorts i exempelvis juni med större tillgång till dagsljus (Polit & Beck, 2012).

En svaghet kan ses i att transkriberingen av intervjuerna delades upp, däremot ökas trovärdigheten av att båda författarna gjorde analyser av alla intervjuer var för sig innan de jämfördes. En annan styrka är att analysprocessen samt resultatet blivit granskad av medstudenter samt handledare (Henricson, 2017) vilket kan ses som ett reflexivt förhållningssätt (Priebe & Landström, 2017). Detta säkrar studiens

bekräftelsebarhet och trovärdighet (Mårtensson & Fridlund, 2017).

Innehållet i de olika kategorierna fick ej bestå av lika data (Danielsson, 2017). Det kan vara svårt enligt Graneheim & Ludman (2004) att skapa kategorier med ensidigt innehåll utifrån de sambundna karaktärer som mänskliga upplevelser innebär, även att hålla ett neutralt förhållningssätt gentemot det som studeras. En text kan ha flera olika innebörder och viss tolkning sker ständigt när en text bearbetas. Detta är viktigt att ha i åtanke när pålitligheten reflekteras över vid kvalitativ

innehållsanalys. Författarna hade olika uppfattningar om kända samt underförstådda upplevelser från deltagarna som borde inkluderas varvid en kontinuerlig reflektion

fördes under analysprocessen där de preliminära kategorierna testades och reviderades flera gånger. Genom dessa kontroller vidimerades analysen och dess bekräftelsebarhet, vilket enligt Polit & Beck (2012) samt Mårtensson & Fridlund (2017) ökar trovärdigheten för den insamlade datan.

Fokusgruppsintervjuer har särskilda analytiska utmaningar (Polit & Beck, 2012).

För att verifiera de analysresultat som framkommit kunde analysen utförts både på grupp och individuell nivå för att minska risken att resultatet endast återspeglar gruppens skildringar av fenomenet (Polit & Beck, 2012). Dock upplevdes använd analysmetod relevant då resultatet svarade på studiens syfte.

Förförståelsen har medvetandegjorts vilket ökar studiens pålitlighet (Priebe &

Landström, 2017; Mårtensson & Fridlund, 2017). Förförståelsen spelar dock en viss roll då intervjuarna tillhör samma praktik som de som intervjuats varvid de till skillnad från oss är färdigutbildade och har arbetat ett flertal år. Det kan även ses som en styrka då en person från en annan bakgrund inte haft samma förståelse och tolkat operationssjuksköterskornas svar på samma sätt. Triangulering, som

exempelvis enskild intervju tillsammans med observationer kunde varit en hjälp för att minimera att förförståelsen skulle inverkat på resultatet (Polit & Beck, 2012) samt stärkt arbetets trovärdighet (Mårtensson & Fridlund, 2017).

7.1.1 Etiska ställningstaganden

Under genomgång av litteratur och tidigare forskning framkom att den aktuella forskningsfrågan var bristfälligt studerad vilket styrker motivet med studien (Kjellström, 2017). En svaghet i det etiska förhållningssättet fanns i att studien var beställd av organisationen och utfördes på samma arbetsplats. Detta kan skapa rädsla för att konfidentiella uppgifter läcker ut eller att deltagarna blir ifrågasatta i grupp och kanske skadar sina relationer. Ytterligare en risk kan vara att deltagarna skapar förväntningar om vad arbetets resultat kan komma att leda till. Det kan vara svårt att följa etiska riktlinjer då olika sociala kontexter varierar och inte innefattar alla situationer (Kjellström, 2017). De forskningsetiska ställningstagande som gjordes inför studiens genomförande förebygger vissa av dessa risker. Den etiska egen granskningen medförde även att etiskt yttrande från etikrådet söktes, varvid redigeringar gjordes utefter denna för att säkerställa deltagarnas rättigheter

(Kjellström, 2017), vilket stärker studiens kvalitet (Mårtensson & Fridlund, 2017).

Enligt Trost (1997) är det viktigt att platsen som väljs för intervjuerna är i en lugn samt ostörd miljö. Att intervjuerna skedde under arbetstid och deltagare valdes ut av operationskoordinatorer kan både ha underlättat för deltagarna att medverka i studien men också bidragit till stress i att behöva lämna sina arbetsuppgifter. Dock poängterades innan intervjuerna att deltagandet i studien var frivilligt vilket stärker deltagarnas autonomi och arbetets tillförlitlighet (Polit & Beck, 2012; Henricson, 2017).

7.2 Resultatdiskussion

Syftet med studien var att beskriva operationssjuksköterskors upplevelser av begränsad tillgång till dagsljus. Datamängden som erhölls upplevdes generera teoretisk mättnad, dock framkom en del information som upplevdes irrelevant eller berörde mer organisatoriska delar och exkluderades därav. Att

operationssjuksköterskor upplevde trötthet av deras ringa exponering för dagsljus kan även förklaras av andra faktorer.

Arbetsuppgifter, teamarbete samt den övriga fysiska miljön på operationssalen kan spelat in men då dessa komponenter upplevdes sakna relevans för syftet

utelämnades dem för vidare diskussion. Huvudfynden vilka utmärkte sig var operationssjuksköterskornas upplevelser av skillnad på ljus samt att bristen på fönster ledde till en känsla av att tappa kontakt med omvärlden. Dagsljus i sig upplevdes påverka dem både psykiskt och fysiskt på annat sätt än ljuset från lampor.

Arbeta i mörker på operationssalen sågs inverka negativt på informanternas välbefinnande. Operationssjuksköterskorna beskrev begränsad tillgång till utblick och dagsljus vilket gav en ökad känsla av instängdhet.

7.2.1 Skillnad på ljus

Att inte få tillgång till dagsljus påverkar operationssjuksköterskor både psykiskt och fysiskt. Resultatet visar att behovet av dagsljus varierar beroende på vilken årstid det är. Operationssjuksköterskor upplever att de är tröttare vintertid med ökat mörker. Det skulle enligt Mead (2008) kunna kopplas till den ökade melatoninnivån som sker under vintertid med ökad trötthet som följd. Att arbeta vid norra halvklotet har även visat sig begränsa antal dags upplysta timmar under vintertid vilket påverkar personalens humör (Küller et al., 2007; Adamsson, Laike & Morita, 2018) samt subjektiva välbefinnande. Dessutom kan ringa exponering för dagsljus under vinterhalvåret påverkas av att arbeta dagtid då är det mörkt på vägen till jobbet samt mörkt på vägen hem (Adamsson et al., 2018), vilket återspeglas i resultatet i föreliggande studie.

Det är betydelsefullt med en god visuell miljö för att uppleva välbefinnande (Hemphälä et al, 2009). Operationssjuksköterskan kan behöva arbeta i mörker i tillägg till begränsad tillgång till dagsljus vilket sågs ha en negativ inverkan på personalens välbefinnande. Att arbeta i mörker upplevdes i föreliggande studie öka trötthet och sömnighet. Detta stämmer väl överens med Küller et al. (2007) där det framkom att personal som arbetade inomhus upplevde att stämningen och arbetarnas humör försämrades när belysningen ansågs för mörk.

Kaida et al. (2006) undersökte hur naturligt starkt ljus kan användas för att motverka sömnighet, varvid de såg att 30- minuters exponering under lunchtid direkt hade en positiv inverkan på humöret som fanns kvar över en timme efter exponeringen. De förespråkade att det naturliga dagsljuset var enklare att använda än starkt ljus från lampor dels för att lampor kan kosta mycket för en verksamhet att etablera. Dels för att det naturliga dagsljuset gick att få samtidigt som de kunde utföra aktiviteter, exempelvis ut och gå. Enligt Adamsson et al.

(2018) kan dagsljus även ha en annan betydelse för personerna som vistas i

miljön, då det visat sig att personer hellre befinner sig i en miljö med tillgång till dagsljus än med konstgjord belysning.

Operationssjuksköterskorna upplevde att dagsljus gav positiva känslor, energi samt välbehag. Att vara i ett tillstånd då välbehag upplevs kan enligt, Eriksson (1977) ses som välbefinnande. Om personalen upplever välbefinnande på arbetsplatsen kan det leda till att de presterar bättre (Arbetsmiljöverket, 2012).

Tillgång till fönster och dagsljus på vårdexpeditionen har i Zadeh, Shepley,

Williams & Chung´s forskning (2014) setts öka förekomsten av sociala interaktioner mellan personal samt ökad frekvens av skratt i jämförelse med en fönsterlös

sjuksköterskeexpedition på samma avdelning. Resultatet kan dock ha påverkats av att sjuksköterskorna arbetade ovan jord med ökad möjlighet till utblick och tillgång till att se himlen. Enligt Ylikangas (2017) är miljön föränderlig och har flera

dimensioner. Dagsljus kan ses vara en del i den fysiska miljön men utefter resultatet i Zadeh et al. (2014) kan även en psykosocial dimension ses då dagsljuset även kan ge uppkomst till känslor och påverka mänskliga relationer. Det framkom även i föreliggande studie där välbefinnandet sågs öka när operationssjuksköterskorna fått tillgång till dagsljus men även att stämningen i arbetsgruppen förbättrades när solen setts genom ett fönster.

7.2.2 Kontakt med omvärlden

Tillgång till utblick genom fönster upplevdes påverka operationssjuksköterskornas hälsa samt känsla av frihet. Vilken omgivning som fanns utanför fönstret, graden av ljusinsläpp samt att få se himlen ansågs som viktigt och var beroende av fönstrens placering. Omgivningen utanför fönster har visat sig ha betydelse (Apple, 2014) och påverkas negativt av frostat glas, närliggande buskage eller byggnader. Brist på fönster på arbetsplatsen har setts inverka på individers välbefinnande (Kuller et al., 2007). Tillgång till fönster och utblick ansågs vara den viktigaste miljöfaktorn vid en ombyggnation på ett sjukhus (Mroczek et al., 2005). En förklaring till det som även framkom i föreliggande studie skulle kunna vara att personalen anpassar sig till sin miljö och inte tänker på dagsljusets betydelse innan de får tillgång till eller blir av med dagsljuset.

Dagsljus och utomhusmiljö visade sig öka känslan av kontroll och kontakt med omvärlden vilket bidrar till att öka operationssjuksköterskornas välbefinnande.

Resultatet stämmer väl överens med Booker & Roseman (1995) studie. Där framkom det även att begränsad tillgång till dagsljus försämrade

prestationsförmågan och stresståligheten, speciellt under mörkare årstider då risk för medicineringsfel sågs öka. Om tillgång till dagsljus upplevdes påverka

patientsäkerheten framkom inte under fokusgruppsintervjuerna. Dock visade

resultatet att dagsljuset påverkade energinivån och att mörker under operation ökade trötthet och koncentrationsförmåga vilket kan kopplas till patientsäkerhet (Steege &

Rainbow, 2017). Då patientsäkerhet är en viktig fråga ur ett världsligt perspektiv bör åtgärder som främjar den ses vara av betydelse. Den vård som bedrivs ska utformas för att vara så säker för patienten som möjligt, där obefogade vårdskador ska undvikas (Al Ma'Mari, Sharour & Al Omari, 2020).