Supplementum alterum annalium typographicorum seculi XVI in Svecia, quod venia ampl. ord. phil. Upsal. præside mag. Erico M. Fant ... pro gradu p. p. Zacharias Colliander, stip. reg. Smolandus. In aud. Gust. maj. d. 23 Apr. 1800. P. m.

D. D.

SUPPLEMENTUM ALTERUM A N N A L I U M

T Y P O G R A P H I C O R U M

SECLJLI XVI IN SVECIA,

QUOD

V E N I A A M P L . ORD. PH IL. UPSAL.

P R E S I D E

Mag.ER.1CO m. f a n t ,

H I S T . P R O F . R E G . E T ORD. SOC. B. SOC. ET AC A D . R. L I T T * H U M . ST O C H . M E M BRO .

P R O G R A D U

p. p.

ZACHARIAS COLLIANDER,

STIP. REG. SMOLANDUS.

W AUD. GUST. MAJ. D. 23 APR. 1800.

P . M.

U P S A L I Æ ,

L_itteris Joh, Fred. Edman R eg. Acad. T yp ogr.

i ; î ; : '

. ; : ! .

m r i i j

SUPPLEMENTUM ANNALIUM

T Y P O G R A P H I C O R U M

S E C U L I XVI I N S V E C I A .

Ad pag. s i .

# # ohannis M a gni H ißoria Svecorttm Gothornmque.

7

& Carolo, quo rum virtutes in concilio Tridenrino anno 1 55 2 ab eor um co nf obr ino , Comite Johanne de Hoja, didi­

c e r a t , epiftolt R o m e data 1554 d. 30 Januar. Qui autem l e g e r i t , quae libro VIII, capitibus XXXIX & XL de Rege Goßago adf er t A u d i o r , minime forte mirari poterit, quod tantas Regis G u ß a v i excitaverit iras. H u n c enim a fe fi­

dium Regulum iis coloribus depingit, qui optime in G u - fla v u m, ex m ente Romanenfium, quadrare videbantur.Bo*

e o r u m feu praediorum raptorem lingva Gothica nomen ejus exprimere dicit, quod de redudtione bonorum eccle«

fiafticorum o m n i n o explicari debet. P a t r e m ejus ab o- m ni bus adeo ridiculum ceftimatum adfert, ut eo loquente feu ignaviter balbutiente, cundti qui adesfent, im modico rifu or a laxarent, quod de Patre G u ß a v i, Erico Johannis W afe æquales Scriptores teftantur. Cfr. Obfervationes S e l f led a hifioriam Svecanam illußrantes%p. 2. Plebeiæ multi­

tudinis auxilio ftipatum tyrannidem nullo refiftente Gofla- g u m arripuisfe dicit atque ita dein civium fortunas invafis- fe, ut nemo eo ru m fcirctj quod fuum esfet aut quam diu r e r u m fuiru m dominus exifteret. E thnicus etia m, ait, erat iili infelici tempori refervatus> quo Jpurcisfimus M uhame- des f u * vefanite do ä r i nam Jeducendis hominibus obtrußt9 qui-

A bus

fcus verbis procul dubio r e f or ma t io ne m L u t h e r a n a m indli«’

gitat. Qui his addi derit, quæ in fine ipfius hift oriæ die im pe ri o G u fia vi adfert Johannes M a g n u s, eos, qui f u p er v ' i- xerint, teftimonium p e r hi b e r e posfe, u t ru m p e r illum rte*

g n a v e r i t , nec n e , qui dicir: Per me Reges regnant Lf Le­

gum Conditores ju fla decernunt',non fine malitiola t emer it ait e li b ru m talem G u ß a v i filiis dicasfe Olaum M a g n u m fortce iudicabit.Poftquam v e r o menfe M a r t i o illum p e r nobiletm Rof tochienf em D o & o i e m L a u re n tiu m K irc h o f in Sveciaim as por tandum curasfct,litteras Svecanas ipfi Regi R o m a die«

dit d. i Maji, impresfas apud ^Spegcl, Bevis til Bifkopis- C h r ô n i k a n p. 87> in quibus de reditibus fedis A r c h i - E p i i - pifcopalis Upfalienfis p e r XI annos denegatis c on q u er i t u i r , de arce Upfalienfi aedificanda ad domicilium uni filiorurm, Archi - Kpifcopo forfan futuro, atque moriafterio Wadftce- nenfi reftiruendo fua c om mu ni ca t confdia. His autem r e<

fp on fum fannarum plenisfimum d. V i l i . Aug. dedi t Re: xf) ed i tu m ibidem ^p. 8 9 , in quibus de aedibus, quas Wa<d.

Renis exftruebat, haec ratiocinatur. Och d r (lorlig-en bchof, efter den värdige Fru S. B r ig itta hade propheter at )sat den fi/fa Romerßia m i s J a , fom f å r domen fä g a s fk u lle , dien Jkulle fke i IVad/iena, och at fjeljva- Rom fkulle ockfå med ti • den komma til llfadflena, vore ford en /ku ll n y ttig t at där kuin- de b lifva vdT bygdt och tilpyntadt. Ex reditibus igitur dio- mus S. Biigicræ R o m æ , cujus p r o c u r a t o r erat Olaus M ia- g n u s, cent um d u ca t or u m millia in fubfidium hujus rei e:x- poftulat, ei me rc edem pr omi t te ns a f den vä rd ig a F run S.

B r i g i t t a , helige H errn b o tto m M d fler B ro r Peder och eden from m a heliga man M å rte n S kin n a re, fo m inga goda g ä r m in* g a r låta oldnte b lifva bade i Laglös K öping oth Sujenboirg, Quæ v er ba n em o int el l ig it , qutn n o v e r i t , Do£ lo rem IPe•

tru m M a g n i, poftea Epi fcopum Arofienfem, fuisfe Ilia­

r um aedium olim p r o c u r a t o r e m , atque quæ in Prarfndis H a n id^-

H andlingar til U plyfning a f Svenfka Hifloricn p. !. de M a r­

tin o Skin nare, cive Wadflenenfi, attulerit Paftor Kylander}

perfipe£ta habuerit. Cum litteris die X Dec. ejusdem an­

ni Arofia daris & editis in Cdßi monumentis p. 39 hanc Olai M agni epiftolam filio Principi Erico transmittit Rex, in primis opini onem ejus increpans, quod Reges a Lu- t h e ra nis Epifcopis coronati non legitimi esfent; ipfum ve­

r o C hronic on ad ulteriorem revifionem penes fe refer- v a n d u m dicit. H o c etiam cffedlui dedit d. 4 Maji 15^4 c u m litteris, quæ cum antea editae non lint, ex colle£lio- nibus Præfidis heic dabimus:

V d r faderlige gunfi &e. Elfkelige kdre Siner Eric och Johan. r i j fkickc Eder tillhandc et exemplar u th a f M r Olai S v ijn fo ts C h ronike, hvilket oft nyligen dr tilhande kommet.

O ch J åge gdrne a tt J ville läfe och ofverfe Jamme Crönike, till th d fs G ud foger a tt V y till Upland till Eder komme, på thet J måge grundeligen fb rß d och vethe hvad hant rdtte up- fd t och mening d r med famme Crinike. V ij kunne Eder och fanningen icke fir h å lle , att dnda fam me Svynefot gifver vdl f i r e v id dnden opà C riniken% a tt han icke till ßnnes dr Jkrifve eller publicere ndgot om thet fom ßzedt dr udi Vädr Rege- m ents tydj f o r de orjaker fkulld fom han thdr firm eier \ Så h a fv e r han thet doek icke hållit, uthan ifver hele boken nä­

ß en thdr honom något beqvdmmcligit tilfdlle g ifves, la/far, hddar och fm d d a r uthan all fanning, fkiäl och bevijfty både V å r t Chtißelige Regement, få ock V å r egen Perfon till thet h ig x ß e , fåfom J fjelfve nogfamt fornimmendex varde, fyner- ligen u th a f fo rß e Capitlet i fem tionde Boken. Och ändock mång dhrltg Chrißen man vdl veetyatt han ofs fådant hafver lu g it och diktid opå, fåfom en oerlig menedére och fitt Fäder- neslands F i r r eder c, alleneft f i r then fo r g i f t ige ondfke, N y t och Cainijke hat fku lld , fom han hafver både emot Guds helge

A x - dyr-

dyrbare ord, f ä ock emot alle the Chrißelige H errer och P o­

tentater fom fam m e Guds helige ord k ä rt h a f v e , och th et med hÖgfle f li jt bejkydde och fö r fd g te ; f ä fyn e s ofs dock f ö r nöden va re, a tt man Jkrifteligen fö rldg g c och tillb a ka d rifve fam m e hans fkammlöfe och fö rg iftig e lögn, befynnerligen cjfter the dro convicia n o to ria , och antaße thet m an kdreß h a /v e r h d r i verlden, fom d r heder och d h rc \ Sdgc V i j f d r den, jk u lld gdrna kdre S ö n er, a tt J ville v a re obefvdrade a t öfverldfe fam m e C rdnike, och dele med o f s , n ä r V ij n d ß G uds hjelp till Eder komm e, Edert betdnkende, uti fa m m e f a a k , h u ru m an Jkall kunne lathe fv a r e honum ther opd till thet beqvdm - ligafle ; han h a/ver ock fö r d n d r e t, fom J fee u di ihette exem ­ p la r V ij Eder nu tillßlickct h a /v e r , Epißolam dedicatoriam ;

S ä att han icke v ill Eder fam m e bok mehre till dbre J k rifv e n v a r e , fdfom han med thet fö rfle exem plar g a a f fö re ,u th a n f i ­ nom A /g u d P afven, tb eru th a f m an nogfamt fö rfid kan hans r ä t ­ te upfät och grunnelig mening d r med fam m e Crönike. E der G ud befallendes.

Locus autem, quem Rex indigitar, hic eft: C u ju s, nem*

p e Uphilae Arianif mo i n f e c t i , exccrandam im pietatem no- ß r o a vo quidam L a u ren tiu s A ndrea Strtngnenfis A r c h i- D i­

aconus im ita tu s , fanctisfim um C hrißi Evangelium pasßm et in p lu rim is locis c o rru p it, corruptum que fim plici G othorum ple­

bi legendum ob tru fit, additis etiam ex R egis auctoritate g r a ­ v ib u s m inis, ne quis tam enormibus ejus erroribus retin ere­

tu r . E ra t hic L a u ren tiu s R om a in ter verfu to s homines in adolefcentia fu a educatus, nihilqu« e x eo loco p r a te r ig n a v i­

am cum fingulari m alitia conjunflam re tu lit, atque in ea ig ­ n a via confenuity donec poß feptuageftmum annum f u a a ta tis f a ä u s erat dijcipulus cujusdam im probisftm i adolefcentis O la­

v i P etri N ericiani D iaconi, qui e x Vittenbcrgenfi Gymnafto nefandam hareticorum im pietatem in Pa tria m } quam in vera C h rißi religione confervarc d e b u isfe t} rep o rta vit. H i duo a

Rege G u ß a v o , po/lquam ipfum ab honeßis Chrißianorum Re­

g u m in ß itu tis impie feduxisfent 0* integerrimos Patri* fine er 4 religione fu n d a ta m ores, totamque Cbrißiance et Catholica Ecelefta auctoritatem ac libertatem fu n d itu s evertisfet, hanc g r a tia m receperunt, ut eos perinde ac vilisfima mancipia toto tempore i quo regnabat, tractaverit. Siquidem fcurrilibus ir•

riftonibus aut probrofis maledWis quotidie afficiebantur et non ra ro fe r r e is malleis et fu ß ib u s veluti abjefta pecora cadeban­

t u r , cunfiis bonis congaudentibus, mala confli a malis confuU to rib u s ta liter cecidisje. Tandem poß innumeras et intoUra- biles m ije r ia s , in numerum nonnullorum, qui v ita Regis In*

fd ia b a n tu r , in c id e ru n t, fuisfentque confeflim ob id et corrup- p ta m p er eos P a tria hißoriam , ignominiofa morte in patibulo c o n fu m ti, n i f Ingenti are usque ad extremam inopiam fe re- dem isfent- N o v a m autem eodem anno indignationem in R e g i s animo excitavit Chronicon M. Olai Petri per Epi«

f eo p u m Strengnenfem Bothvidum Sunonis disperfum, de q u o v eh em ent es querelas filiis principibus Erico & Johan­

n i c o m m unicavit in litteris Gripsholmia datisd. XXIII De«

cemb, et editis apud Hallman Olai et Laurentii Petri lef- v e r n e , p. 77, utpote in Sturorum manes injurio. Fratri L au r entio Petri etiam injungit alus litteris editis a Spegel i C. p. 99 et Hallman p. 71 ut exempla hujus Chronici colligat et ad fe transmittat, quin et alia fui regni hiftoria, in qua elaboranda occupatum Olaum Petri esfe audierat, ut in partu fusfocetur, exoptat. Ejusdem fere tenoris lit­

teras fuis dedit d. 35 Dec. ed*tas in Stoçkùolms M agaûvt 1780 p. 60Q,

ï f à g r a fty eker a f den Danjka Chronika. Binæ hujus Chronici dantur editiones, in Bibliotheca Ac&demiæ V >

Ad pag. 22, N :o 67.

A *

falienfis o b v i æ , quæ & in tirulo & in ipfo o p e r e diffre- runt. Ti tulus prioris haber. Een liten C hrönike och fkerm- tig t fö r the D anfke, dock ganfka a l/v a r lig t, ynkelig t och g r u if- velig t f å r the Swenfke. Qui ta c e t, conjentire v id e tu r & p>a gina verfa Infignia regni Sveciæ cum i n fc ri pti on e : A rrm a R egis Svecia. Alterius anrem titulus eft Sanfdrdige fu a r jpå någre ß ycker u th i then Danfke C hrönike.

Infignia r eg n i Svecia cum eadem infcri ptione 5c p>a- gina verfa : P erita s. Tidens dotter ja g fa n n in g d r &c. Qjui tacety confentire v ide t ur.

In plagula F. I V fequentes verfus d e p r eh end u nt i u r.

qui def id er ant ur in priori editione:

Konung C hrißian ut a f Oldenborg;

Han gjorde och Srosnfke mycken fo r g 1 Sverige my ket ondt han månde begynna, H an kunde därpå f å litet a t v in n a . På fidßone g ik med honom a l t j å ,

De Svenfke på Brunkeberg månde honom f å H ans regemente fick därmed en dnda,

Ochfå m åtte han fig ifrå n Sverige vdnda.

De voro v d l Danfke Tyranner f le r e , T h et d r ieke behof at repetere.

A l l ting v a r a r til en tid

Och plägar f å va ra verldfens id 1 Sverige h a fva de g jo rt litet g a g n , Dem tackar hvarken q vinna eller man.

Sequentes etiam verfus i n utroque differunt. P r i o r e- ditio

Jo rg en M unßer och M å rten Black De voro både lika en g d e k ,

N 7dr

N ä r de få jingo de Swenfke fe , D eras hjertan mande f u ll litet le.

De lupo bade fr a flio cch hat:,

D c glömde bjuda fina vänner god natt.

V id f t randen mande de bade ränna, V i h a fva nu lärt de Swenfke känna.

J o rg en M unfter var de Danfkas Prophet, H an v a r Ja klok, rätt fom en get.

H an v a r både Cannier och Rikjens Råd Cch kom de Danjke til Jpott och N å d . H an bevifte ock Danfke mycken tro, D en tiden han månde i M allmö bo.

Svenjke grepo e lf va hundra til få n g a t Som begärde n å d och tillhanda ville gånga.

Pofterior editio eadem plagula integrum folium plus E a b et, quod ira incipit:

Jo rg en M u n der och M ichel Bleck* <

De voro både lika en Gäck ,

M ynftern w ar de Danfkas Prophet t H an hade f å ganjka litet v e tty H an bevifte de Danfka mycken tro Den tiden han månde i Mallmö bo.

H an v a r både Ridder och Rikfens R å d f D ä r v a r och liten fördel åt

Han gjorde Dannemark et ftort gagn Honom borde ju hafva et Riddare namn.

Den Riddare het M åns Gyllenftierna H an lider icke de Swenfka gärna Ser ock ieke göra deras gagn,

U tan fa ft häldre el ringa namn.

Han ä r v ä l både vis och klok,

M yn ter fa tte dock fö r honom en krok D et månde oek tå altfå tilg å ,

Han tog honom M allmö flott i f rå. T rans-

Transmittebantur hujus retorfionis, quæ a R . ^{G u s t a­}

v o ipfo com pofita putabatur, exem pla ad plures in patria eruditos, ut videre eft ex litteris R. ^G u s t a v i ad D. Ca- nutum, Tunenfium in Darlecarlia Ordinarium, datis U pfa- liæ d. 3 D ec. an. 1558 & editis spud Celjium, M onum . Palmfk. p. 25. N o n autem om nibus hanc veteres inter utramque gentem ftmultates renovandi rationem arrifisfe , docum ento eft epiftola G corgii G ylta ad Comirem de H o - j t , Epifcopum Osnabrugenfem 5 R. ^Gu s t a v i a Sorore ne­

p o tem , data an. i j j 7 & édita ap. Cclfmm 1. c. p. 53.