Att arbeta där brunbjörnen lever: Påverkan vid ensamarbete i skogen

(1)

Examensarbete

Att arbeta där brunbjörnen lever

- Påverkan vid ensamarbete i skogen

To work where the brown bear lives – Impact of working alone in forestry

Författare: Johanna Granström Sundgren Handledare: Daniel Nilsson

Examinator: Johan Lindeberg Datum: 2021-06-20

Kurskod: 2TS10E, 15 hp Ämne: Skogs- och träteknik Nivå: Kandidatexamen

Institutionen för Skog och träteknik

(2)

II

Johanna Granström Sundgren

Sammanfattning

Det är många som arbetar där brunbjörnen (Ursus arctos L.) lever. Varje barmarkssäsong sker omfattande ensamarbete till fots i de svenska skogarna.

Att arbeta i naturen kan vara en anledning till valet av yrke. Men när det vilda kommer för nära kan det bidra till obehag och risk för skada vilket i sin tur kan göra det svårt att upprätthålla en god arbetsmiljö. Det finns tre dokumenterade björnattacker inom skogsnäringen de senaste årtiondena men det är betydligt svårare att mäta den psykiska ohälsan. Björnmöten blir allt vanligare i och med att populationen har ökat, detta efter upp- och nedgångar genom tiderna vilka har påverkats starkt av människan. I dagsläget finns uppemot 2 900 björnar i landet. Björnen är fridlyst men jagas genom licensjakt och skyddsjakt.

Syftet med studien var att kartlägga hur anställda som arbetar ensam till fots i fält inom skogsnäringen påverkades av björnens närvaro i skogen. Studien syftade även till att utreda vad som skulle kunna göra skogen till en säkrare arbetsplats genom att motverka ohälsa och olycksfall kopplat till björnens närvaro. För att uppfylla syftet gjordes en litteraturstudie där Skandinaviska Björnprojektet var en viktig grundpelare. Framförallt genomfördes en enkät- studie som behandlade upplevelser och känslor kring björnen. Enkätstudien delades upp i tre delar; respondenten, påverkan på arbetsmiljön och möten med björn. Större skogsbolag och berörda distrikt hos Skogsstyrelsen distribuerade enkäten.

Resultatet bekräftade att det är ovanligt med björnattacker i Sverige. Däremot visade resultatet på att det är många som påverkas av närheten till björn.

Studiens resultat baseras på 141 personers känslor och åsikter kring björn och arbetsmiljö. Resultatet var tvetydligt eftersom 10 av 10 var positivt inställda till att det finns björn i Sverige medan 6 av 10 någon gång per säsong eller oftare känt sig illa till mods av sannolikheten att det funnits björn i närheten.

Att arbeta tillsammans med en kollega rankades som den mest trygghetsskapande åtgärden trots att 9 av 10 var för ensamarbete. Av respondenterna i enkätstudien hade 6 av 10 mött björn i arbetet och totalt varit med om 322 björnmöten tillsammans. Slutsatsen blev att de som arbetar i områden med björn rent statistiskt sett kommer att få vara med om 2,3 björnmöten och att björnen påverkar de som arbetar i skogen. Åtgärder som skulle kunna göra skogen till en säkrare arbetsplats i frågan summeras till mer kunskap, att förekomma björnen och att i framtiden kunna erbjuda försvar till de som arbetar i områden med björn.

(3)

III

Summary

There are many who work where the brown bear (Ursus arctos L.) lives. Every bare ground season, extensive solo work takes place on foot in the Swedish forests. Working in nature can be a reason for choosing a profession. But when nature gets too close, it can contribute to discomfort and risk of injury, which can make it difficult to maintain a good working environment. There have been three documented bear attacks in the forest industry in recent decades, but it is much more difficult to measure mental discomfort. Bear encounters are becoming more common as the population has increased after ups and downs through the years, strongly due to human interference. Recent calculations estimates approximately 2,900 individual bears in Sweden. The bear is protected but regulated hunting is a yearly occurrence.

The purpose of the study was to investigate how employees who preforms field work alone in the forest industry were affected by the bear's presence in the forest. The study also aimed to investigate what could make the forest a safer workplace by counteracting mental discomfort and accidents linked to the bear's presence. To fulfill the purpose, a literature study was conducted in which the Scandinavian Bear Project was an important source of information.

Above all, a questionnaire study was conducted that dealt with experiences and feelings about the bear. The questionnaire study was divided into three parts;

the respondent, impact on the work environment and encounters with bears.

Large forestry companies and the Swedish Forest Agency's affected districts distributed the survey.

The results from the literature study confirm that bear attacks are unusual in Sweden. However, the results from the survey showed that many are affected by the proximity to bears. The results of the study were based on 141 people's feelings and opinions about bears and the work environment. The result was ambiguous because 10 out of 10 were positive about the presence of bears in Sweden, but 6 out of 10 felt at some point in the season or more often uncomfortable with the probability that there would be bears nearby. Working with a colleague was ranked as the most security measures, even though 9 out of 10 were positive to working alone. Of the respondents in the questionnaire study, 6 out of 10 had experienced at least one bear meeting and a total of 322 bear meetings together. The conclusion was that those who work in areas with bears will statistically be allowed to participate in 2.3 bear encounters and that the bear affects those who work in the forest. Measures that would make the forest a safer workplace in the matter became knowledge, to prevent the bear and in the future to be able to offer defense.

(4)

IV

Abstract

De som arbetar där brunbjörnen (Ursus arctos L.) lever riskerar att påverkas genom olycksfall och ohälsa, vilket kan leda till ett arbetsmiljöproblem.

Björnpopulationen har efter upp- och nedgångar ökat senaste årtiondena vilket har ökat incidenterna. Syftet med studien var att kartlägga hur anställda som arbetar ensam till fots i fält inom skogsnäringen påverkas av björnens närvaro i skogen och att utreda vad som skulle kunna göra skogen till en säkrare arbetsplats genom att motverka ohälsa och olycksfall kopplat till björnens närvaro. En litteraturstudie och en enkätstudie gjordes för att uppfylla syftet.

Resultatet av enkätstudien blev tvetydigt eftersom respondenterna var positivt inställda till björn trots att majoriteten kände sig illa till mods på grund av den.

En kollega ansågs vara en trygghet trots att väldigt få var emot ensamarbete.

Av respondenterna hade majoriteten varit med om minst ett björnmöte. Som slutsats; utbilda, förekom och försvara.

Skogsnäringen, brunbjörn, Ursus arctos, arbetsmiljö, Sverige Forestry, brown bear, Ursus arctos, work environment, Sweden

(5)

V

Förord

Under Skogskandidatprogrammets tre år har jag arbetat som inventerare under två barmarkssäsonger i områden med mycket björn. Under den här tiden har jag träffat flertalet andra som arbetar i skogen och samtalen har ofta glidit över på björnar. Jag har fått ta del av många björnhistorier och har hela tiden känt att jag velat fördjupa mig i ämnet och dela med mig av resultatet, utan att komma på en relevant frågeställning. Det var först efter att kursen för examensarbetet redan börjat och att jag lämnat in en helt annan idé som jag kom på det självklara – att arbeta ensam till fots där det finns björn hör ju självklart till arbetsmiljö och är i högsta grad relevant för skogsnäringen.

Jag vill tacka min handledare Daniel Nilsson, universitetsadjunkt vid Linnéuniversitetet, som stöttat mig genom arbetet. Jag vill också tacka personerna i min omgivning som hjälpt till på ett eller annat sätt. Tack också till respondenterna i enkätstudien, utan det stora antalet svar hade inte arbetet blivit vad det blev. Tack även till de personer som uttryckt intresse för ämnet och velat läsa rapporten och därmed gett arbetet en mycket större innebörd vilket har drivit mig framåt.

Vuollerim, 20 juni 2021 Johanna Granström Sundgren

(6)

VI

Innehållsförteckning

1. Introduktion ____________________________________________________ 1 1.1 Arbetsmiljö _________________________________________________ 1 1.2 Brunbjörnen _________________________________________________ 2 1.2.1 Lagstiftning ______________________________________________ 4 1.2.2 Beteende och utbredning ___________________________________ 5 1.2.3 Årstiderna _______________________________________________ 7 1.3 Björnfrossa __________________________________________________ 8 1.4 Problemformulering ___________________________________________ 9 1.5 Syfte och frågeställningar ______________________________________ 9 1.6 Avgränsningar ______________________________________________ 10 2. Material och metoder ____________________________________________ 11 2.1 Litteraturstudie ______________________________________________ 11 2.2 Enkätstudie _________________________________________________ 11 2.2.1 Tre delar _______________________________________________ 11 2.2.2 Tillvägagångssätt ________________________________________ 12 3. Resultat ______________________________________________________ 13 3.1 Enkätstudie _________________________________________________ 13 3.1.1 Första delen - Respondenten ________________________________ 13 3.1.2 Andra delen – Påverkan på arbetsmiljön ______________________ 15 3.1.3 Tredje delen – Möten med björn _____________________________ 19 3.2 Analys ____________________________________________________ 20 3.3 Björnmöten i enkätstudien _____________________________________ 21 3.4 Björnattacker från litteraturstudien ______________________________ 22 4. Diskussion ____________________________________________________ 23 4.1 Felkällor ___________________________________________________ 25 4.2 Vidare studier _______________________________________________ 26 5. Slutsatser _____________________________________________________ 27 6. Referenser ____________________________________________________ 28 7. Bilagor _______________________________________________________ 31 Bilaga 1: Enkätfrågor _______________________________________________ 1 Bilaga 2: Enkätsvar ________________________________________________ 1

(7)

1

1. Introduktion

Varje barmarkssäsong sker ett gediget arbete till fots i de svenska skogarna.

Anställda och entreprenörer inom skogs- näringen inventerar och planerar skog, de bedömer naturvärden, planterar ny skog och röjer ungskogar. I Sveriges skogar lever även flertalet vilda djur. Dessutom finns i stora delar av landet ett av de mest fruktade djuren; brunbjörnen (Ursus arctos L.). Att arbeta i naturen och nära det vilda kan vara en del av tjusningen med arbetet och en stor anledning till valet av yrke. Men när det blir för nära kan det även bidra till obehag och risk för skada vilket kan göra det svårt att

uppnå en god arbetsmiljö. Detta stora, bruna, lurviga rovdjur har skrämt människor i alla tider och med sin muskulösa kroppshydda, en vikt på 60–600 kg, sina stora hörntänder och långa klor är det kanske inte så konstigt (Figur 1).

1.1 Arbetsmiljö

Som arbetsgivare finns en skyldighet att se till att arbetet inte riskerar att orsaka olycksfall och ohälsa när det utförs. Detta regleras av arbetsmiljölagen (1977:1160), i 1 kapitlet 1§ står att läsa:

Lagens ändamål är att förebygga ohälsa och olycksfall i arbetet samt att även i övrigt uppnå en god arbetsmiljö

Fortsättningsvis framgår av arbetsmiljölagen 3 kapitlet 2§ att:

Arbetsgivaren ska vidta alla åtgärder som behövs för att förebygga att arbetstagaren utsätts för ohälsa eller olycksfall…

I förhållande till hur många som arbetar i skogen är antalet olycksfall med björn inblandad väldigt få, men att mäta hur många som upplever psykisk ohälsa på grund av björn är inte lika lätt. I Sverige arbetar ca 120 000 personer inom skogsnäringen, som anställd eller som underleverantör (Skogsindustrierna 2021). En stor del av fältpersonalen inom skogsnäringen har ett arbete där sannolikheten för björnmöten ökar för varje dag i skogen, vilket bidrar till en ökad risk för både olycksfall och ohälsa under arbetet. Trots den stora mängd dagsverken som årligen utförs inom skogsnäringen är björnattacker i Sverige ovanliga, mellan 1977–2016 finns 42 dokumenterade fall av attacker mot människor som varit så pass allvarliga att de som attackerats har skadats eller avlidit (Rovdjurscentret 2021). Utav dessa 42 attacker hade två dödlig utgång och senaste kända attacken innan 1977 med dödlig utgång var 1902, ingen av dödsattackerna var under arbete i skog. Bland personer som attackerats av björn är jägare överrepresenterade (Bombieri m.fl. 2019), i 33 av 42 fall bar

Figur 1. Brunbjörnen. Illustration:

Johanna Granström Sundgren.

(8)

2

personen som angreps på ett vapen (Rovdjurscentret 2021). Bland fältpersonal inom skogsnäringen finns tre kända fall, inom perioden 1977–2016, där personer har skadats allvarligt vid björnattacker, ingen i kategorin har avlidit.

Ett björnmöte där björnen uppvisar ett hotfullt beteende upplevs ofta som obehagligt och kan leda till ökad risk för psykisk ohälsa. Psykisk ohälsa är ett stort problem i samhället och bidrar till mänskligt lidande och kostnader kopplade till sjuk- och hälsovård. Effekten av psykisk ohälsa kan bero på arv och miljö, där arv är de egenskaper som ligger i varje persons DNA och miljö är de olika händelser som påverkar varje person genom livet, tillsammans formar arv och miljö varje individ (Olsson 2021). Rovdjurscentret (2021) presenterar i resultatet från en undersökning att 61 personer har skadats eller utsatts för ett hotfullt beteende från björn mellan 1977–2019 och av dessa specificeras fem incidenter ha varit vid arbete i skog.

Det finns flera sätt att undvika incidenter mellan björnar och människor. En del skogsbolag erbjuder sina anställda bjällror (Walldén 2016) för att göra en eventuell björn uppmärksam på att det kommer någon gående så att björnen hinner gå undan innan ett möte uppstår. Statliga Sveaskog har tidigare försökt få tillstånd för björnspray till sina anställda men utan resultat.

Björnspray är en starkare variant av pepparspray och används för att skrämma bort björnar, men då sprayen är vapenklassad gäller detsamma som för tjänstevapen, en licens måste utfärdas och detta har inte varit möjligt att få tillstånd till.

Tanken med sprayen är att skapa en trygghet för de som arbetar i skogen (Andersson 2018) medan myndigheter menar att kunskap om björnens beteende och om hur ett björnmöte bör hanteras är det bästa sättet för att minska björnrädslan och därmed öka tryggheten (Figur 2).

1.2 Brunbjörnen

När senaste inlandsisen drog sig tillbaka invandrade brunbjörnen troligast till Skandinavien från två olika håll, från öst och från väst. De två linjerna av björnstammen har identifierats med hjälp av DNA-analys (Waits m.fl 2000) och de skiljs åt av en diagonal zon som går från nordväst i Jämtlands län till nordöst i Gävleborgs län (Swenson m.fl. 2008). Eftersom det bara finns en art av björn i Sverige benämns brunbjörnen endast som björn fortsättningsvis i denna studie.

Figur 2. Björnspår kan framkalla många känslor. Foto: Johanna Granström Sundgren.

(9)

3

Björnpopulationen i Sverige har haft upp- och nedgångar genom tiderna, vilka har påverkats starkt av människan. Fram till 1600-talet fanns björnen i hela Sverige, förutom på Gotland, därefter minskade populationen gradvis och drog sig tillbaka geografiskt. I början av 1700-talet var björnen utrotad i södra Sverige. Under 1850-talet uppskattades den skandinaviska björnstammen ligga kring 4 800 björnar, varav flertalet fanns i Norge (Swenson m.fl. 2008). Under den här tiden stod staten till tjänst med skottpengar på björn och i kombination med tillvaratagandet av kött och skinn var inkomsten på björnjakten god. Till följd av detta dödades ett par tusen björnar under andra halvan av 1800-talet i Sverige, och ännu fler i Norge. Resultatet av den kraftigt reducerade populationen blev en minskad geografisk utbredning där björnstammen tog sin tillflykt norrut, och till fjällområdena i väst, där otillgängligheten gjorde jakten på björn svår (Naturvårdsverket 2020).

Systemet med skottpengar på björn avskaffades 1893 i ett initiativ att stoppa utrotningen av björnen i Sverige (Institutet för språk och folkminnen 2021).

Efter skottpengarnas avskaffande tillföll dödade björnar staten, vilket gjorde slut på avkastningen från björnjakten. Uppskattningsvis fanns det endast 130 björnar kvar i landet år 1930 och dessa var då fördelade på fyra områden. Efter den tidpunkten ökade den svenska björnstammen stadigt i antal och åter- hämtade sig så till den grad att jakt på björn kunde återupptas redan 1943 (Figur 3). Jakten började då reglerades i form av kvoter, bestämda jakttider, jaktområden, märkning och besiktning av fällda björnar (Swenson m.fl. 2008).

I dagsläget anses björnstammen vara livskraftig och beräknas bestå av uppemot 2 900 individer. I Norge sattes däremot åtgärder in för sent och den norska björnstammen utrotades (Naturvårdsverket 2020).

Figur 3. Bakfoten på en skjuten björn. Foto: Johanna Granström Sundgren

(10)

4

Johanna Granström Sundgren 1.2.1 Lagstiftning

Björnen skyddas i dagsläget av olika typer av lagstiftning, såväl EU- lagstiftningen genom art- och habitatdirektivet som Sveriges nationella lagstiftning (Bjärvall 2007). Miljöbalkens (1998:808) regler om fridlysning är ett sådant exempel, av 8 kapitlet 1§ framgår det att fridlysning innebär att det är förbjudet att ”…döda, skada fånga eller störa vilt levande djur…”. Med stöd av art- och habitatdirektivet och praxis är det dock artskyddsförordningen (2007:845) som reglerar vad som är förbjudet och omfattningen av det (Michanek och Zetterberg 2017). Art- och habitatdirektivets 12 § är nästan identisk med 4 § i artskyddsförordningen där det framgår förbud mot att:

1. avsiktligt fånga eller döda djur,

2. avsiktligt störa djur, särskilt under djurens parnings-, uppfödnings-, övervintrings- och flyttningsperioder,

3. avsiktligt förstöra eller samla in ägg i naturen, och

4. skada eller förstöra djurens fortplantningsområden eller viloplatser.

De regler om fridlysning och fredning som finns i jaktlagstiftningen, såsom jaktlagen (1987:259) har liknande skydd för viltet som miljöbalkens kapitel 8.

Enligt jaktlagen är viltet fredat, vilket innebär att det måste finnas stöd i lag för att få bedriva jakt. Centrala regler för detta är jaktlagen, jaktförordningen (1987:905) och föreskrifter från olika myndigheter, som Naturvårdsverket och länsstyrelserna (Michanek och Zetterberg 2017).

Licensjakt på björn är belagd från den 21 augusti – 15 oktober (30 september i Norrbottens län väster om odlingsgränsen) eller tills att kvoten är fylld (Naturvårdsverket 2020). Licensjakt kan beslutas av länsstyrelserna i berörda områden om förutsättningarna enligt 23 c § jaktförordningen uppfylls.

Förutsättningen för att licensjakt efter björn, varg, järv och lo ska kunna tillåtas är att det inte finns någon annan lämplig lösning och att jakten inte försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde.

Jakt på björn kan även bedrivas genom skyddsjakt, vilket handlar om jakt när det egentligen inte är tillåtet. För att kunna bedriva skyddsjakt krävs att vissa förutsättningar är uppfylla, vilka återfinns i jaktförordningens 23 a §. Denna reglering härrör från art- och habitatdirektivet. För björn krävs också tillstånd för att få bedriva skyddsjakt, detta efter beslut av länsstyrelserna. Skyddsjakt kan ske året runt för att reglera björnstammen från att orsaka skador på renar, tamdjur och annan egendom (Naturvårdsverket 2020).

Om det finns ett akut hot mot en person gäller i stället reglerna om nödvärn, enligt straffrättsliga principer, det kan alltså vara tillåtet att döda ett djur även om jaktlagstiftningen inte tillåter det (Michanek och Zetterberg 2017).

(11)

5

Johanna Granström Sundgren 1.2.2 Beteende och utbredning

De fyra områden som björnstammen koncentrerades i på 1930-talet är numera omräknade till tre genetiskt skilda områden, så kallade kärnområden (Figur 4). Ett kärnområde definieras som det område där honornas utbredning är koncentrerad (Skandinaviska Björnprojektet 2000). Den linje av björnstammen som ursprungligen invandrade från väst är koncentrerad i ett kärnområde i söder medan den östliga linjen finns i två kärnområden i norr. Anledningen till att de östra och västra linjerna inte har korsats tros vara att avståndet mellan det södra kärnområdet och det närmaste kärn- området i norr är längre än 100 km.

Eftersom honor i Sverige inte vandrar längre än så för att hitta ett eget hemområde har linjerna följaktligen inte korsats (Swenson m.f. 2008).

Björnen som individ är starkt bunden till sitt hemområde, vilket är det område som björnen lever och rör sig inom (Sandegren och Swenson 1997). Olika björnars hem- områden kan överlappa varandra och hemområdet är alltså inte likvärdigt med ett revir som de förväntas försvara mot

artfränder. Honor har vanligtvis ett hemområde på omkring 100–300 km² till skillnad mot hanarnas som är 400–800 km² (Swenson m.fl. 2008). Björnen lever främst i den vidsträckta barrskog som stäcker sig från kust till fjäll i Sverige. Björnen föredrar kuperad och svårframkomlig skogsterräng där ideplatser och föda finns tillgänglig. I denna terräng är det även mindre vanligt med mänsklig närvaro vilken björnen helst undviker.

Även om det är ovanligt att möta en björn i skogen finns den där och den lämnar också spår efter sig. Spår efter björn kan vara avtryck i marken från björnens fötter, se Figur 5. Björnens fötter har fem tår, dock ser inte bakfötterna och framfötterna likadana ut. Det bakre avtrycket visar hela fotsulan medan framfotens avtryck ofta bara visar den främre delen, däremot syns ofta klorna tydligare på framfötterna (Viltskadecenter 2016). Björnen lämnar även efter sig spår i form av spillning, klösmärken på träd, utrivna myrstackar, sönderdelade trädstammar och stubbar i jakt på hästmyror och uppgrävda jordgetingbon i jakt på honung (Figur 6 och 7).

Figur 4. Björnens kärnområden. Kartans mörkt orangea fält visar björnens kärnområden och det ljusare fältet visar övrigt område med björn (Sahlen m.fl.

2006).

(12)

6

Figur 5. På bilden syns två björnspår i sanden med en mänsklig hand som jämförelse. Till vänster är spårstämpeln efter björnens bakfot och till höger är spårstämpeln efter björnens framfot. Foto: Johanna Granström Sundgren.

Figur 6. Bilden visar död ved som björnen har brutit sönder i jakt på hästmyror. Foto: Johanna Granström Sundgren.

Det vanligaste björnmötet är när björnen uppfattar människan men människan aldrig märker av björnens närvaro. Enligt forskningen (Johansson m.fl. 2019) är det vanligaste scenariot att björnen avlägsnar sig direkt från platsen vid mänsklig kontakt, ofta har inte ens människan uppmärksammat björnens närvaro. Men när ett möte sker kan det vara bra att kunna läsa björnens kroppsspråk. Exempelvis kan en björn som reser sig på bakbenen onekligen kännas hotfull, men det är snarare ett sätt för björnen att få en bättre överblick av situationen. Den är då nyfiken eller osäker och använder sina sinnen till fullo; lukt, syn och hörsel för att bedöma faran. En stressad eller orolig björn kännetecknas av ett huvud som gungar fram och tillbaka, den sitter eller står och tittar mot hotet utan att riktigt se på det. Här tillkommer ofta gnyende,

(13)

7

gäspningar, dregel och att björnen stänger munnen så det smäller i tänderna.

En irriterad björn kan även stampa i marken och gå fram och tillbaka, hoppa med frambenen mot någonting för att visa att den känner sig hotad. En aggressiv björn tittar rakt mot hotet med spänd kropp och sänkt huvud, ofta med skenattacker som följd (Viltskadecenter 2009). En skenattack är när björnen kommer rusande mot hotet och vänder just innan eller springer förbi på nära håll, den kan även stanna upp och stampa eller slå mot vegetationen.

Björnen kan också vråla och ryta om den är irriterad men även fnysa och brumma i andra situationer.

Figur 7. Björnens spillning. Foto: Johanna Granström Sundgren.

Björnen anses vara ett ganska tyst djur och även om det inte finns vetenskapligt bevisat är det många som kan vittna om att de hört björnen vissla. Detta blåsljud används bland annat för att varna ungarna att en fara närmar sig. Honan är väldigt beskyddande när hon har ungar och det är ofta i situationer med en hona och ungar som det kan bli farligt, vilket gör visslingen till en bra indikator på att ta det försiktigt (Rovdjurscentret 2021).

1.2.3 Årstiderna

Enligt gammal folktro kryper björnen ur idet samma dag som sommaren inleds, på Tiburtiusdagen den 14 april (Institutet för språk och folkminnen 2021).

Datumet kan användas som riktmärke, dock varierar tidpunkten beroende på geografiskt läge, björnens kön och i de fall det gäller en hona med ungar. Först ut är hanarna i söder och sist ut är honorna med ungar i norr (Swenson m.fl.

2008).

Den första tiden efter en vinters sömn är björnens huvudsakliga föda, myror, men även älg, slaktavfall och gräs (Dahle m.fl. 1998). Längre fram blir den huvudsakliga födan slagna älgar och älgkalvar. Under tiden då älgen föder sina kalvar infaller björnens brunstperiod och det är den tid på året då björnen är som mest aktiv. Under brunsten föredrar björnen att hålla till i ungskog,

(14)

8

Johanna Granström Sundgren blandskog, kortväxt barrskog men även på

bevuxen myrmark och kalhyggen. Honor med ungar föredrar habitat med bra sikt och med stora tallar som ungarna kan fly upp i vid fara, främst under parningssäsongen då hotet från björnhanarna är som störst (Figur 8). Hanarna vandrar långa sträckor och parar sig med flera honor (Sandegren och Swenson 1997). Även honorna parar sig med flera hanar för att säkerställa ungarnas överlevnad vid eventuella senare möten, eftersom hanen inte kan avgöra om ungen är hans men bör veta om han parat sig med honan. Om avkomman inte antas vara hanens i fråga tvekar han inte att döda ungen för att snabbare kunna para sig med honan och på så sätt föra sina gener vidare, detta beteende kallas infanticid (Bellemain, Swenson och Taberlet 2006).

Framåt sommaren är björnen mest sysselsatt i gryning och skymning och sover större

delen av varma sommardagar och föredrar då högvuxen barrskog med låg insyn (Blanchet m.fl. 2019). När bären mognar utgör de nästan hela björnens födointag, blåbär och kråkbär står för det viktigaste energiintaget. Under bärsäsongen undviker björnen myrar, tunn barrskog och kalhyggen. (Sahlen m.fl. 2006).

När vintern närmar sig är det dags för björnen att gå i ide igen. Idet har då besökts flera gånger under sommaren och finns ofta i mitten av björnens hemområde. Beroende på geografiskt läge så går björnen i ide från början av oktober och framåt, dräktiga honor i norr går först. Idet är ofta en urgrävd gammal myrstack eller en hålighet under en sten som grävts ur och bäddats med ris, kvistar och mossa. I idet spenderas de kommande 6–7 månaderna i vintersömn, fortfarande medveten om vad som händer i omgivningen vilket gör att tillståndet inte kan kallas för dvala (Sahlen, m.fl. 2006).

1.3 Björnfrossa

Nationalencyklopedin definierar ordet björnfrossa som ”frosskakningar orsakade av fruktan” (NE 2021) och är det ord som används för att beskriva rädslan för björn. I folktron är ordet ”björn” ett noaord och betyder brun. Ett noaord användes istället för det riktiga namnet för att inte bringa olycka genom att uttala det. Detta på grund av rädslan att det egentliga namnet skulle frammana ett farligt djurs onda krafter. Det tabubelagda namnet för björn är bortglömt, men smeknamn finns det gott om; nalle, bamse, myrtass, skogskisse och fulingen är några exempel (Institutet för de inhemska språken 2020).

Figur 8. Märken efter björnens klor då den klättrat upp i en torrfura. Foto: Johanna Granström Sundgren.

(15)

9

Även idag behandlas björnen tveeggat, under ett barns uppväxt sjungs det visor om att akta sig för björnen medan nallebjörnar ger trygghet om natten. Bland vuxna uppger 44 % av svenskarna en rädsla för björn (Ericsson m.fl. 2010).

Björnen är också det djur svenskarna är mest rädda för att möta i skogen. I och med det ökande antalet björnar har även incidenterna med björn ökat och i de län där dödsfall har förekommit har en ökning av björnrädslan dokumenterats under åren 2004–2009 (Ericsson m.fl. 2010). I en studie av Johansson m.fl., (2019) fick björnrädda personer gå i björnland tillsammans med en kunnig guide. Studien visade att rädslan minskade i och med att kunskapen ökade kring var björnen befann sig i terrängen och var den höll till under dygnets olika timmar och under de olika årstiderna. I samma studie studerades hur björnen reagerade på mänsklig kontakt och resultatet visade att den gick undan innan människorna noterade dess närvaro.

Acceptansen för rovdjur har undersökts (Sandström m.fl. 2014) och sammanslaget på hela landet så är andelen som är positiva till björn 73 %.

Stockholms län visar högre acceptans i jämförelse till de län där det är vanligare med björn. Studien visar även på att acceptansen för björn har sjunkit över tid.

1.4 Problemformulering

Med en växande björnstam ökar sannolikheten för björnmöten. Vid ett arbete där sannolikheten för björnmöten ökar för varje dag i skogen finns även en ökad risk för både ohälsa och olycksfall under arbetet. Trots att sannolikheten för björnattacker är liten är rädslan för björn vida spridd i samhället och då björnen finns i stora delar av landet berörs många anställda inom skogs- näringen. Sannolikheten att möta en björn ökar också i och med att de som arbetar i skogen rör sig fritt i terrängen och i habitat där björnen inte förväntar sig människor, långt ifrån bebyggelse och platser som används för rekreation.

Björnen kan vara farlig och orsaka skada men det behöver nödvändigtvis inte vara det största problemet.

1.5 Syfte och frågeställningar

Syftet med studien var att kartlägga hur anställda som arbetar ensam till fots i fält inom skogsnäringen påverkas av björnens närvaro i skogen. Studien syftade även till att utreda vad som skulle kunna göra skogen till en säkrare arbetsplats genom att motverka ohälsa och olycksfall kopplat till björnens närvaro.

• Är björnen ett arbetsmiljöproblem och vilka åtgärder skulle kunna öka tryggheten hos anställda som arbetar till fots i områden med björn?

• Hur vanligt är det med björnmöten vid arbete till fots i skogen?

• Varför är rädslan för att möta en björn så stor? Hur ser kunskapsläget ut?

(16)

10

1.6 Avgränsningar

Undersökningen gällde anställd fältpersonal inom skogsnäringen som till fots arbetar ensam i skogen under barmarksäsong. Studien gjordes i delar av Sverige där det finns björn, den sydligaste kantzonen för björnpopulationen i Sverige går diagonalt från sydöst i Gävleborgs län till sydväst i Värmlands län och allt ovan den gränsen är björnland. Exempel på yrken som berörs av studien är inventerare, naturvärdesspecialister och planerare, dessa rör sig på arbetstid ensam till fots i skogen. Studien innefattade alltså inte jägare, maskinförare, bärplockare och andra personer som rör sig i skog och mark.

(17)

11

2. Material och metoder

För att uppnå studiens syfte har litteratur kring björnen och björnrädsla studerats. En enkätstudie har genomförts för att få fram kvantitativa data kring ensamarbete till fots i områden med björn. Statistiska data har studerats för att få en uppfattning om sannolikhet. Etiska överväganden i form av tillväga- gångssätt vid distribution av enkätstudien och vilka frågor som ställts och inte ställts har tagits med.

2.1 Litteraturstudie

Litteratur inom ämnet har studerats för att få en övergripande uppfattning om hur vanligt det är med björnattacker i Sverige. Framförallt har resultat från Skandinaviska Björnprojektet (Swenson m.fl. 2008) studerats då de bygger på lång forskning av björnen i Sverige. Även de publikationer som presenterats i slutrapporter från Skandinaviska Björnprojektet har studerats. Vetenskapliga artiklar har sökts fram i OneSearch, sökord var ”Brown bear” och

”Scandinavia”. Intervjuer i radio, tv och tidningar där personer som arbetade i skogen då de attackerades av björn har studerats och samband mellan de olika attackerna har hittats. Tillvägagångssättet var främst inläsning för att få en uppfattning av helheten och genom den kunskapen kunna bygga upp en bakgrund till studien och framledes frågor till enkätstudien.

2.2 Enkätstudie

En enkät som handlade om upplevelser och känslor kring björnen togs fram med hjälp av litteraturstudien och presenterades med Microsoft Form, ett webbaserat sätt att skapa enkäter. Enkätens målgrupp var personer med erfarenhet av ensamarbete till fots i skogen i områden med björn i Sverige. Alla medverkande var anonyma och det var frivilligt att delta. Frågor om befattning, arbetsplats, område och dylikt som skulle kunna riskera respondentens integritet vid eventuellt få medverkande valdes att utelämnas.

Enkäten bestod av tre delar med ettvals-, flervals- och fritextsvar och även en fråga där 10 alternativ skulle rangordnas, se Bilaga 1 för enkätfrågor. Vissa frågor hade ”10 eller fler” och ”5+” som svarsalternativ vilket kan göra att statistiken hamnar i underkant på dessa frågor. Varje fråga förtydligades med en text om vem frågan berörde, exempelvis ”Gäller ensamarbete till fots i skogen i områden med björn”. Alla frågor förutom de med fritextsvar var obligatoriska men i alla frågor hade respondenten möjlighet att svara ”vet ej”.

2.2.1 Tre delar

Första delen handlade om respondentens kön, ålder, kunskapsläge och om målgruppen uppfylldes. Svarade respondenten att den hade erfarenhet av ensamarbete till fots i skogen kom den vidare i enkäten. Om respondenten svarade att den tidigare uppfyllt målgruppen men inte gjorde det längre så fick respondenten en extra fråga om anledningen till valet kring byte av arbetsplats.

(18)

12

I det fall målgruppen inte uppfylldes skickades respondenten direkt till slutet av enkäten och kunde därmed inte svara på resterande frågor.

Andra delen handlade om hur länge respondenten arbetat i skogen, hur ofta färska spår efter björn noterades och hur respondenten påverkades av sannolikheten att björn skulle kunna finnas i närheten. Frågor om inställningen till björn och fler frågor kring kunskapsläget fanns med. Frågan som skulle rangordnas handlade om vad respondenten värderade som trygghet.

Tredje och sista delen handlade om faktiska björnmöten, om svaret blev att respondenten inte varit med om något björnmöte var det också den sista frågan i enkäten. Om respondenten däremot varit med om ett eller flera björnmöten följde frågor om mötena, hur respondenten känt och hur björnen agerat. Frågan som handlade om hur björnen agerat vid mötet var en av frågorna med svarsalternativet ”5+” vilket innebär att statistiken kan visa färre händelser än vad det egentligen var. Sista frågan var en fritextfråga där det var fritt att berätta om ett björnmöte, vilket även bidrog med kvalitativa data till studien.

2.2.2 Tillvägagångssätt

De största skogsbolagen, skogsägarföreningarna och Skogsstyrelsens distrikt i områden med björn kontaktades med en förfrågan om att distribuera enkäten inom företagen och myndighetens distrikt. De som återkopplade och hjälpte till att sprida enkäten var:

• Holmen

• SCA

• Sveaskog

• Skogsstyrelsen

o Norra Norrbottens distrikt o Södra Norrbottens distrikt o Norra Västerbottens distrikt o Södra Västerbottens distrikt o Västernorrlands distrikt o Södra Jämtlands distrikt

Ett mejl med en länk till enkäten och information om studien skickades till kontaktpersonerna som tackat ja till att distribuera enkäten. Dessa kontaktpersoner spred då i sin tur enkäten vidare till sina anställda och kollegor som uppfyllde målgruppen. Enkäten var öppen i cirka två veckor och stängdes sedan för sammanställning. Underlaget sammanställdes genom lättöverskådliga diagram i Microsoft Form och för mer djupgående analyser i Excel. I Excel omvandlades antalet respondenter till andelar (%), frågorna kategoriserades och svaren sorterades för att sedan presenteras genom stapeldiagram i rapporten. Resultatet från enkätstudien har jämförts med andra studier och statistik.

(19)

13

3. Resultat

Att det är ovanligt med björnattacker i Sverige konstaterades redan under litteraturstudien och bekräftades av enkätstudien. Trots det visade enkätstudien att majoriteten av de som arbetar i skogen hade känt sig illa till mods någon gång per barmarkssäsong eller oftare av sannolikheten att det funnits björn i närheten.

3.1 Enkätstudie

3.1.1 Första delen - Respondenten

Studiens resultat baseras på 141 personers känslor och åsikter kring björn och arbetsmiljö. När enkäten spreds fritt, internt hos företagen och myndighetens distrikt innebar det att en svarsfrekvens inte kunde presenteras. Totalt inkom 142 svar på enkäten varav en svarade att personen aldrig hade jobbat i skogen där det finns björn och därför plockades svaret bort från underlaget. Slutligen bearbetades alltså svar från 141 personer med erfarenhet av att arbeta till fots i skogen inom områden med björn i Sverige, se Bilaga 2 för enkätsvar.

Könsfördelningen hos respondenterna var följande; 74 % män, 25 % kvinnor och 1 % övriga. Respondenterna var jämnt fördelade i åldrarna 30–59 år och något färre som representerar 20–29 år samt 60–69 år (Figur 9).

Figur 9. Åldersfördelning. Andel (%) respondenter i enkätstudien fördelat på ålder.

Respondenterna arbetade utspridda i delar av Sverige där det finns björn, 58 % svarade även att de arbetade inom ett kärnområde (Figur 10). Det var för få respondenter som tidigare uppfyllt målgruppen men inte längre gjorde det vid enkätstudiens tidpunkt för att kunna analysera dessa siffror. Respondenterna hade arbetat alltifrån 1 år till mer än 40 år i skogen, flest respondenter fanns i gruppen som arbetat 6–10 år i skogen (Figur 11).

9

23 23

26

19

0 5 10 15 20 25 30

20-29 30-39 40-49 50-59 60-69

%

Ålder

Åldersfördelning

(20)

14

Figur 10. Arbetsplats. Andel (%) av respondenterna i enkätstudien fördelat på område.

Figur 11. Antal arbetade år. Andel (%) av respondenterna i enkätstudien fördelade på antal arbetade år i skogen.

Bristande kunskap kan vara en bidragande faktor till rädsla, två frågor om kunskapsläget ställdes i enkätstudien. Av respondenterna ansåg 25 % att de hade full koll på björnen och hur de skulle bete sig vid ett eventuellt björnmöte och 64–66 % ansåg till viss del ha koll. Resterande 9–11 % kände sig inte säkra på hur de skulle bete sig vid ett eventuellt björnmöte (Figur 12).

28

19

13

40

0 5 10 15 20 25 30 35 40 45

Kärnområde 1 Kärnområde 2 Kärnområde 3 Utanför kärnområde

%

Arbetsplats

15

19 13

13 5

11 12 8

4

0 5 10 15 20

1-5 år 6-10 år 11-15 år 16-20 år 21-25 år 26-30 år 31-35 år 36-40 år Mer än 40 år

%

Antal arbetade år

(21)

15

Figur 12. Kunskapsläget. Andel (%) av respondenternas svar utifrån frågorna i enkätstudien.

3.1.2 Andra delen – Påverkan på arbetsmiljön

Med färska spår specificerades som exempel björnspår, björnspillning, slagna älgkalvar, urgrävda myrstackar och rivna stubbar. Av de som deltagit i studien uppgav 36 % att de observerat färska spår efter björn någon gång i månaden under arbete i fält. Vidare uppgav 30 % att de sett färska spår någon gång i veckan och 28 % någon gång per säsong. Dagliga observationer hade gjorts hos 5 % av respondenterna. Ingen uppgav att de aldrig hade sett färska spår (Figur 13).

Figur 13. Spårobservationer. Andel (%) spårobservationer respondenterna gjort.

Majoriteten av respondenterna, 63 %, hade någon gång under barmarks- säsongen känt sig illa till mods på grund av sannolikheten att det eventuellt

25

64

5 6

0 25

66

4 5

0 0

10 20 30 40 50 60 70

Ja, absolut! Till viss del… Vet inte. Nej, inte direkt…

Nej, verkligen inte!

%

Kunskapsläget

Har du god kunskap om brunbjörnen? Vet du hur du ska agera vid ett björnmöte?

6

30

36

28

0 10 20 30 40

Dagligen Någon gång i veckan Någon gång i månaden

Någon gång per säsong

%

Spårobservationer

(22)

16

funnits björn i närheten när de arbetat ensamma i fält. Av respondenterna uppgav 46 % att de känt sig illa till mods någon gång per säsong, 12 % hade känt sig illa till mods någon gång i månaden, 3 % någon gång varje vecka och 2 % hade känt sig illa till mods dagligen. De respondenter som uppgav att de aldrig känt sig illa till mods stod för 37 % (Figur 14).

Figur 14. Illa till mods. Andel (%) av respondenterna i enkätstudien som känt sig illa till mods av sannolikheten att det funnits björn i närheten.

När det gällde trygghetsskapande åtgärder vid fältarbete inom björnens utbredningsområde identifierades fyra faktorer som symboliserade trygghet hos respondenterna. Först och främst ansågs en kollega representera trygghet, på andra plats återfanns att leva om och göra sig hörd, på tredje plats var att ha täckning och batteri i mobilen och på fjärde plats mer kunskap om björnar.

Flera uppgav också att vetskapen om var slaktplatser och åtlar finns ingav trygghet och borde således ha varit ett av svarsalternativen.

Trots att majoriteten svarat att de någon gång per år eller oftare känt sig illa till mods på grund av närheten till björn visade enkäten tydligt på en positiv inställning till att det finns björn i skogen. Totalt sett svarade 63 % ”Ja, absolut”

och 34 % svarade ”Ja, till viss del”, 2 % visste inte och 2 % svarade ”Nej, inte direkt” på frågan om de var generellt positiva till att det finns björn i Sverige (Figur 15). På frågan om respondenterna ville möta en björn i skogen ställde sig 40 % positiva, 4 % ställde sig tveksamma och 56 % ville inte möta en björn under arbete till fots i skogen (Figur 16).

46 3 12

2

37

0 10 20 30 40 50 60 70

Illa till mods Ej illa till mods

%

Någon gång per...

Illa till mods

...säsong ...månad ...vecka …dag Aldrig

(23)

17

Figur 15. Attityd till björn. Andel (%) av respondenternas svar utifrån frågorna i enkätstudien.

Figur 16. Inställning till att möta en björn i skogen. Andel (%) av respondenternas svar utifrån frågorna i enkätstudien.

Av respondenterna svarade 55 % jakande på frågan om de påverkats på något sätt när det funnits spår efter björn i området. Nästa fråga vinklades om lite och frågan löd om arbetet i sin tur påverkats på något sätt när det funnits björn i området och på det svarade 43 % jakande. Sammanställningsvis för de två frågorna ställdes frågan om respondenterna tyckte att risken med björnmöten var ett problem för arbetsmiljön och där svarade 48 % jakande (Figur 17).

62

34

2 2 0

0 10 20 30 40 50 60 70

%

Är du generellt positivt inställd till att det finns björn i Sverige?

Attityd till björn

9

30

4

39

18

0 5 10 15 20 25 30 35 40 45

%

Hade du velat möta en björn när du arbetar till fots i skogen?

Inställning till att möta en björn i skogen

(24)

18

Figur 17. Arbetsmiljö. Andel (%) av respondenternas svar utifrån frågorna i enkätstudien.

Respondenternas inställning till vapen undersöktes, där var 23 % positiva på frågan om att bära tjänstevapen och 43 % var positiva på frågan om att bära björnspray. På dessa två frågor var andelen som svarat att de inte hade någon åsikt 11–18 % vilket får anses mycket i jämförelse till andra frågor i undersökningen (Figur 18).

Figur 18. Attityd till att bära licenspliktigt vapen. Andel (%) av respondenternas svar utifrån frågorna i enkätstudien.

Avslutningsvis handlade den sista frågan i andra delen av enkätstudien om attityden till ensamarbete. Utslaget blev att av respondenterna var 62 % verkligen inte emot ensamarbete och 30 % var inte direkt emot det, 8 % var till

14

41

1

33

9 11

34

1

43

11 13

37

9

30

13

0 10 20 30 40 50

%

Arbetsmiljö

Påverkas du på något sätt när det finns spår efter björn i området?

Påverkas ditt arbete på något sätt när det finns spår efter björn i området?

Tycker du att risken med björnmöten är ett problem för arbetsmiljön?

23

19 18

27

13 6

16

11

31

36

0 5 10 15 20 25 30 35 40

%

Attityd till licenspliktiga vapen

Hade du velat ha tillstånd att bära björnspray? Hade du velat ha ett tjänstevapen?

(25)

19

viss del emot ensamarbete eller har angett att de inte visste, ingen var helt emot ensamarbete (Figur 19).

Figur 19. Attityd till ensamarbete. Andel (%) av respondenternas svar utifrån frågorna i enkätstudien.

3.1.3 Tredje delen – Möten med björn

Majoriteten av respondenterna i studien hade varit med om minst ett björnmöte, dessa möten fördelades även på var respondenten arbetade för att se om det fanns någon förhöjd risk att möta björn inom kärnområdena. Totalt sett svarade 61 % av respondenterna att de varit med om minst ett björnmöte. Tillsammans uppgav respondenterna att de varit med om minst 322 björnmöten sammanslaget, varav 2/3 hade skett inom ett kärnområde. Utslaget på respondenterna i hela enkätstudien blev resultatet ett snitt på 2,3 björnmöten per person (Figur 20).

Av de 322 björnmötena som enkätstudien redovisade var det vanligaste björn- mötet att björnen hade avlägsnat sig direkt från platsen, 185 gånger. Andra vanligast var att björnen hade hörts men inte visat sig, 119 gånger. Tredje vanligast var att björnen hade hörts vissla, 80 gånger. Vid 59 tillfällen hade det funnits björnungar med vid mötet och 47 av gångerna hade björnen rest sig på bakbenen, 24 gånger hade personen förföljts och vid 21 tillfällen hade björnen rytit. Skenattacker hade skett i 18 av de 322 björnmötena. Här är det möjligt att flera händelser hade skett vid ett och samma möte och då ett av svarsalternativen var ”5+” kan det även ha varit fler händelser än de angivna (Figur 21).

0

7

1

30

62

0 10 20 30 40 50 60 70

%

Är du emot ensamarbete?

Attityd till ensamarbete

(26)

20

Figur 20. Björnmöten. Antal (st.) björnmöten fördelat på antalet (st.) respondenter i enkätstudien.

Figur 21. Händelser vid björnmöten. Björnens beteende fördelat på antal (st.) björnmöten i enkätstudien.

3.2 Analys

Sambandet mellan antalet björnmöten och beroende på om respondenten jobbade i eller utanför ett kärnområde visade att de som arbetade inom ett kärnområde hade större sannolikhet att möta björn. Analysen visade att 70 % av respondenterna inom kärnområdena hade mött björn och i snitt hade de mött 2,8 björnar var. Utanför kärnområdena hade 45 % av respondenterna mött björn och i snitt hade de mött 1,7 björnar var.

Sambandet mellan arbetsplats, i eller utanför ett kärnområde, jämfördes med om respondenten känt sig illa till mods på grund av sannolikheten att det funnits

25 16

8 7 7 5 2 3 9

30

4

6 8 7

3 1

0 10 20 30 40 50 60

0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10

Antal resondenter, st

Antal björnmöten/pers

Björnmöten

Inom kärnområde Utanför kärnområde

185 119

80 59 47 24 21 18

0 50 100 150 200

…avlägsnade sig direkt från platsen?

…hörts men inte visat sig?

...visslat?

…haft ungar med sig?

…rest sig på bakbenen?

...förföljt dig?

…rytit åt dig?

…gjort skenattacker?

Antal händelser, st.

Vid björnmöten

Hur många gånger har en björn...

(27)

21

björn i området. Resultatet visade att de som arbetade inom kärnområdena påverkades mer. Inom kärnområdena hade 70 % av respondenterna känt sig illa till mods och utanför kärnområdena hade 54 % känt sig illa till mods av sannolikheten för björnens närvaro. Inom kärnområde 2 fanns den högsta andelen som hade känt sig illa till mods, 85 %. I kärnområde 3 hade 67 % känt sig illa till mods och inom kärnområde 1 hade 61 % känt sig illa till mods.

3.3 Björnmöten i enkätstudien

I enkätstudien samlades björnhistorier in där respondenterna fått berätta fritt om ett björnmöte och om känslorna efteråt.

Respondenternas känslor efter mötet varierade mellan allt ifrån att det var spännande till att det kändes som vanligt. En del vittnade om att de blev mer uppmärksamma eller att det känts obehagligt och att det tog några dagar innan den känslan gick över. Flera belyste vikten av att kunna byta område och ringa en kollega eller vän tills adrenalinet slutat pumpa.

Att ha med en hund som visar att det är björn i området var en trygghet för vissa medan andra menade att en hund kan vara en risk eftersom den kan reta björnen som då kan gå till attack (Figur 22). Flera vittnade om att de kände sig trygga med en hund som visade med kroppsspråk om det fanns björn i närheten och att de därmed kunde agera för att undvika ett möte. Respondenterna

berättade att en ung björn kan vara nyfiken och komma nära för att kolla in personen men att den oftast är ofarlig. Däremot verkade många ha stor respekt för björnhona med ungar. De flesta mötena verkade ha skett i dåligt väder med en kombination av fel vind, blåst eller regn. Vilket gjort att björnen mest troligt inte fått vind av människan och därmed inte känt vittringen eller hört rörelse som gjort att björnen förvarnats och kunnat avlägsna sig från platsen i tid.

Flera påstod att olika former av falsk trygghet bidrog till en större trygghetskänsla, det kunde vara att bära kniv, eller i framtiden björnspray.

Björnpopulationens storlek kom också på tal och det faktum att populationen har ökat. En rädsla för att det kan bli allt vanligare med björnmöten i framtiden antyddes. Det verkade även som att de som hade mött många björnar kände sig tryggare än de som mött någon enstaka. De som varit med om ett lugnt björnmöte påverkades mindre än de som varit med om skenattacker och andra hotfulla beteenden från björnens sida.

Figur 22. Hund och björnspår. Foto:

Johanna Granström Sundgren.

(28)

22

3.4 Björnattacker från litteraturstudien

Av alla björnmöten som skett i fält inom skogsnäringen de senaste årtiondena har tre möten lett till attack. Det första dokumenterade fallet var i maj 1986 då en skogstaxerare attackerades av en björnhona med ungar i Jämtland (Affärsnytt norr 2020). Andra gången var i mars 2008 då en röjare attackerades i Dalarna av en björnhona (Aftonbladet 2009). Tredje attacken var i september 2014 då en naturvärdesbedömare i Västerbotten mötte tre björnar varav en gick till attack (Arbetet 2014).

De tre attackerna har olika utgångspunkt, två skedde på våren av björnhonor, varav den ena blev störd av en röjsåg i idet och den andra hade ungar med sig.

Den tredje attacken skedde under älgjakten i september. Vad attackerna däremot hade gemensamt var att de avbröts lika plötsligt som de inleddes, de som attackerades vittnade om att det var över på några sekunder även om det enligt dem kändes som en evighet. Björnarna verkade inte avskräckas av att personen som attackerades kämpade emot, snarare tvärtom verkade det göra björnhonorna ännu argare. En av personerna uppgav att det inte funnits tid att skydda sig med björnspray även om det hade funnits till hands. Alla tre berättar att själva attacken inleddes utan att de hann reagera.

Gemensamt för de tre fallen var att de som attackerades hade det kämpigt att komma tillbaka ut i skogen. De berättade att det var en lång väg till att våga ut i skogen igen och flera år efter händelserna satt en del spår fortfarande kvar, om än rädslan minskade med tiden.

(29)

23

4. Diskussion

Är björnen ett arbetsmiljöproblem och vilka åtgärder skulle kunna öka tryggheten hos anställda som arbetar till fots i områden med björn?

Problemet med ensamarbete till fots i områden där det sannolikt finns björn verkar inte vara risken med själva björnattacken utan snarare den psykiska påverkan, människors känslor, oro och rädsla för björnen.

Eftersom majoriteten av deltagarna i enkätstudien, 6 av 10, uppgav att de känt sig illa till mods av sannolikheten att det eventuellt funnits björn i närheten bör det korta svaret på frågan om björnen är ett arbetsmiljöproblem vara ja. Men samtidigt svarade de flesta, 9 av 10, att de inte var emot ensamarbete till trots att en kollega var den trygghet som rankades högst av respondenterna.

Resultatet visade att personer som arbetar i skogen där det sannolikt finns björn utan tvivel påverkas av detta faktum, men inte nödvändigtvis till det sämre. Det verkar även kunna vara så att om personen påverkas på något sätt när det finns spår efter björn i området så behöver det inte påverka arbetet. Då frågorna inte specificerade om det var en negativ påverkan kan det även vara en positiv påverkan, men än dock en påverkan. De som svarade att de påverkats är alltså inte helt neutrala när de ser spår efter björn. Av respondenterna ansåg 5 av 10 att sannolikheten för björnmöten är ett problem för arbetsmiljön.

Majoriteten var inte emot ensamarbete men belyste ändå att det var en kollega som ingav den största tryggheten under arbete till fots i områden med björn.

Vikten av att veta att det är möjligt att arbeta tillsammans med en kollega i björntäta områden verkar vara värdefull bland respondenterna i enkätstudien.

Även det faktum att det är godkänt att byta område när det känns otryggt listat som viktigt.

De trygghetsskapande åtgärder som listades i enkätstudien bör kompletteras med vetskapen om var slaktplatser och åtlar finns vilket flera respondenter saknade som alternativ i enkätstudien. Detta eftersom slaktplatser är ett ställe björnen söker sig till och eventuellt försvarar. Förslagsvis skulle det kunna lösas genom en samrådsportal med jaktlagen i området, vilket även hade underlättat för att snabbt nå ut med information till de som arbetar i skogen om en björn skadeskjutits under jakt. En annan sak som borde ha varit med i enkätstudien är att undersöka inställningen till att bära en bjällra. Det är oklart om bjällror anses ge trygghet då det inte togs upp i enkätstudien verken i frågorna eller svaren men det är något vissa arbetsgivare erbjuder sina anställda. Björnspray och andra licenspliktiga vapen är något som diskuteras bland arbetsgivarna, men här går åsikterna isär i enkätstudien. Arbetsgivarna vill kunna erbjuda sina anställda möjligheten att bära björnspray medan de anställda verkar mer tveksamma. I enkätstudien var 4 av 10 för, 2 av 10 visste inte och 4 av 10 var emot. Detta kan bero på att det blir ytterligare en sak att bära runt på varje dag eller att det är en falsk trygghet i och med att de som

(30)

24

attackerats vittnat om att det ändå inte funnits någon tid till försvar. Det är också viktigt med rutiner och möjlighet till träning för att kunna ha nytta av försvaret i skarpt läge.

Falsk trygghet finns i andra former också, så som nödsändare, täckning och batteri i mobilen och kniv. Dessa saker hindrar inte en attack men kan ändå bidra till en trygghetskänsla. Kunskap anses också viktigt både av respondenterna och forskarna, men mer om det längre fram.

Enligt arbetsmiljölagen ska varje arbetsgivare se till att förebygga olycksfall och ohälsa i arbetet. Att majoriteten, 6 av 10, har svarat att de någon gång per år eller oftare känt sig illa till mods på grund av närheten till björn visar på att det är ett arbetsmiljöproblem.

Hur vanligt är det med björnmöten vid arbete till fots i skogen?

Med 2,3 björnmöten per person i snitt i enkätstudiens totala resultat tyder det på att björnmöten är något att räkna med vid arbete i fält i områden med björn.

Rovdjurscentrets (2021) rapport om personer som skadats eller blivit utsatta för björnar med ett hotfulls beteende kan tänkas vara underrepresenterad med tanke på svaren i enkätstudien. I rapporten fanns fem incidenter med björn vid arbete i skogen de senaste årtiondena. Även om de flesta möten i enkätstudien gått lugnt till bör skenattacker utan tvekan räknas till ett hotfullt beteende och enkätstudien dokumenterade 18 skenattacker. För att få en mer rättvis bild av hur många incidenter som sker inom skogsnäringen där björnar och andra rovdjur är inblandade bör förslagsvis alla möten rapporteras som tillbud.

Utöver faktiska möten så svarade 10 av 10 att de såg färska spår efter björn minst någon gång per säsong.

Varför är rädslan för att möta en björn så stor? Hur ser kunskapsläget ut?

Svaret på frågan om varför så många är rädda för björn trots att attacker sker så sällan var svårast att svara på. I alla tider har björnen ingett stor respekt, kanske är det vetskapen om vad den kan åstadkomma och bristen på kontroll över den som skrämmer. Det faktum att det knappt fanns några björnar på 30-talet i Sverige gör att nästan ingen hade sett en björn till inte alltför länge sedan. Detta bör ha bidragit till att björnen blivit en mytomspunnen varelse som ingen visste så mycket om. I och med att populationen har ökat är det idag vanligare att se björn och det finns nu lång tids forskning om björnen, men den är ändå inget djur som går att studera i det fria med lätthet - den hör inte till vanligheten att stöta på.

Acceptansen för björnen är hög inom enkätstudien. I jämförelse till landet i helhet där 7 av 10 ställer sig positiva till att det finns björn i Sverige så är nästan 10 av 10 positiva inom enkätstudien. Däremot vill 6 av 10 i enkätstudien inte möta björn i skogen.