ARBETSRAPPORTER
Kulturgeografiska institutionen
Nr. 686
___________________________________________________________________________
”Upptäck Tasmanien”
Begreppsdiskussion och studie av hållbar turism på Tasmanien
Sara Wikström
1
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. INLEDNING 2
1.1 Syfte och Frågeställningar 3
1.2 Material och metod 3
1.3 Disposition 4
2. TURISM, DESS HÅLLBARHET OCH BETYDELSEN AV PLATSKÄNSLA
& REGIONAL IDENTITET 5
2.1 Turismdefinition 5
2.2 Hållbar Utveckling och Hållbar Turism 8
2.3 Sense of Place och Regional Identitet 11
3. TURISMPLANERING 15
3.1 Det förberedande arbetet och planeringsprocessen 15
3.2 Implementering och effekter 19
3.3 Öns specifika omständigheter 22
4. TASMANIEN 24
4.1 Turismorganisering på Tasmanien 25
4.2 Tasmaniens turismplanering 29
4.3 Tasmaniens turismutveckling och hållbar turism 34
5. ANALYS OCH SAMMANFATTANDE DISKUSSION 38
2
1. INLEDNING
En klar morgon går solen sakta upp över Derwent River och kastar sina ljusa strålar på Mount Wellingtons topp. Berget sträcker sig ståtligt upp och agerar ikon för Hobart, staten Tasmaniens huvudstad. Staden är underbart vacker med kullar och dalar som alla är bebyggda med pittoreska viktorianska hus med vackra rosenträdgårdar. Staden är byggd runt flodens mynning och vilken gata man än står på så kan man se den vackra vyn med det glittrande vattnet och dess segelbåtar. Om man tar sig en bit utanför staden så sträcker sig gröna fällt ut framför gröna beväxta kullar och de små wallabyerna studsar fram bland träden. Ännu en bit utanför staden hittar du vingårdar och äppelodlingar som alla erbjuder ett smakprov eller två innan du lägger märke till att naturen förändras och en tempererad regnskog sakta tar form. Det låter romantiserat men Tasmaniens landskap är bedårande vackert och rekreationsmöjligheterna är oändliga.
Tasmanien måste kämpa för att attrahera turister som ofta väljer att hålla sig på fastlandet. Mellan juni 2007 och juni 2008 besökte 849 700 personer ön, vars storlek går att jämföra med Irlands.1 Trots att min uppfattning är att Tasmaniens naturresurser känns oändliga så påverkas turismindustrin likafullt av det geografiska faktum att staten är en ö med begränsade resurser som måste bevaras om de ska överleva.
Jag och många med mig älskar att resa och se nya platser och kulturer men mina resor har även fått mig att fundera över etiska frågor. Hur påverkar jag den omgivning jag besöker och hur kan jag rättfärdiga mitt nyttjande av andra människors resurser och deras kulturarv. Jag förespråkar livskvalitet och natur och kultur är för vackra och närvarande fenomen för att inte utnyttjas. Dock så resulterar mina funderingar i en intern konflikt där jag inte kan bestämma om jag vill att nöjet eller förnuftet ska vinna. Därför har jag bestämt mig för att försöka övertala mig själv om att det går att kompromissa, ansvarsfull turism måste vara möjlig.
J. A Walsh hävdar att platskänsla kan medföra hållbar turismutveckling, då känslan för platsen bör skapa hänsynsfull utveckling i och med viljan att bevara omgivningen och dess resurser.2 Anssi Paasi diskuterar hur regional identitet skapas och reproduceras genom regionens institutionalisering, denna identitet kan enligt mig jämföras med Walshs platskänsla. Människors känsla för platsen och dess samband mellan skapandet av regioner och deras utveckling intresserar mig och jag tror att det kan vara en relevant och tillförande infallsvinkel för denna uppsats.
Jag vill ta reda på hur diskursen kring ansvarsfull turism sett ut och om det finns strategier för regional utveckling som involverar hållbar turismplanering. För att
1 http://www.discovertasmania.com/about_tasmania/general_overview_of_tasmania 081123
2 Mc Cool, Moisey (2001). a.a i Walsh, J.A “Sense of Place as a Component of Sustainable Tourism
3 exemplifiera detta har jag valt Tasmanien som mitt studieobjekt och kommer att fördjupa mig i öns turismplanering.
1.1 Syfte och frågeställning
Problemformuleringen för denna uppsats utgår från det faktum att turismen är resurskrävande och att detta påverkar branschen och den omgivning som den verkar i. Jag ämnar att i uppsatsen försöka klarlägga diskursen kring turism och dess hållbarhet samtidigt som jag vill belysa ett förslag till hållbar turismplanering som involverar begreppet platskänsla. Det huvudsakliga syftet med uppsatsen är att undersöka hur turismplaneringen och turismutvecklingen sett ut på Tasmanien. Mina grundläggande frågeställningar är;
• ”Överrensstämmer Tasmaniens turismplanering med the World Tourism Organisations planeringsstrategiförslag?”
• ”Finns aktiv planering för hållbar turism på Tasmanien?
• ”Vilken strategi används för turismutveckling och vilka utsikter verkar detta ge Tasmaniens turismutveckling?”
För att belysa dessa frågeställningar så kommer jag att undersöka den statliga regeringens initiativ och jämföra agerande och planering med strategi för hållbar turismplanering.
1.2 Metod och material
Studien grundas på den begreppsdiskussion som belyses i kapitel två, angående turism och dess hållbarhet. Framställningen av diskussionen bygger på olika publikationer inom området. Jag har använt mig av Colin Michael Halls läroböcker i turismstudier i syfte att skapa mig en lämplig grund inom ämnet. Vidare har jag använt ytterligare andrahandskällor för att utforma en beskrivning av begreppsdiskussionen och tillhörande definitioner. En av de mer frekvent använda böckerna är Stephen McCool och Neil Moiseys bok “Tourism, Recreation and Sustainability – Linking the Culture and the Environment” (2001). Boken innehåller flera bidrag från olika författare, angående hållbar turism, varav jag har använt mig av tre stycken. Jag framställer också begreppen platskänsla och regional identitet som en del av den begreppsdiskussion som uppsatsen vilar på.
4 World Tourism Organization (WTO) är ett trovärdigt förslag vilket berättigar strategins värde. Förslaget var också ett av de bäst strukturerade och förståeliga bland de förslag jag hittade. Mitt studieobjekt är en ö och detta val grundades delvis på det faktum att en ös resurser är mer begränsade än till exempel på fastlandet. Ön är Tasmanien i Australien, detta val grundades på att naturen på denna ö är unik och att jag har varit intresserad av Tasmanien sedan jag blivit introducerad för den av tasmanska vänner. Jag valt att använda ett avsnitt i uppsatsen till att mer specifikt gå in på öns förhållanden. För detta avsnitt har jag bland annat använt mig av boken ”Island Tourism – Management, Principles and Practice”, som är ett resultat av the Second Island Tourism Forum som hölls på Bermuda 1993, med temat konkurrenskraft och utmaningar för ö-destinationer. Jag har även läst olika artiklar med Tasmanien som fallstudie för att få en mer specifik förståelse om Tasmanien.
Kapitlet som är ägnat åt studieobjektet Tasmanien bygger på den statliga myndigheten Tourism Tasmanias hemsida, deras turistinriktade hemsida ”Discover Tasmania” och deras strategiska utvecklingsplaner ”New directions for our island” och ”Tourism 21”. Detta kapitel utgör själva undersökningen där jag beskriver Tasmaniens turismplanering och dess utveckling. För att komplettera denna sektion har jag även utfört en semistrukturerad intervju med Rowan Sproule, chef för avdelningen för Organisatorisk Utveckling och Strategi på Tourism Tasmania.
Landskapsbeskrivningarna i arbetet är baserade på min egen erfarenhet av ön, en uppfattning som jag skapat mig under de två månader jag tillbringat där för att slutföra undersökningen.
Metoden jag valt för denna studie är grundad på de inledande begreppsdiskussionerna och på WTO:s planeringsstrategiförslag. Själva undersökningen har utförts genom en dokumentanalys av Tourism Tasmanias planeringsprogram och av en kompletterande semistrukturerad intervju med Rowan Sproule chef på avdelningen för Organisatorisk Utveckling och Strategi på Tourism Tasmania. Det är utifrån detta underlag som analysen är uppbyggd. Analysen syftar till att jämföra resultatet av dokumentanalysen med planeringsstrategiförslaget för att spåra eventuella skillnader och likheter. Vidare har jag också sökt efter tecken på hållbar turismplanering så som den är definierad i begreppsdiskussionen. I analysen diskuterar jag också mer generellt kring turismplaneringen och turismutvecklingen i Tasmanien.
1.3 Disposition
5 Kapitlet ämnar också ge läsaren en bakgrund till begreppen platskänsla och regional identitet. Kapitel tre belyser vikten av turismplanering och jag lägger här fram ett planeringsalternativ för turismutveckling och fastställer öns särskilda förhållanden. Det fjärde kapitlet är helt ägnat studieobjektet Tasmanien och beskriver öns turismorganisation, turismplanering och turismutveckling. Det femte och avslutande kapitlet syftar till att sammanfattningsvis diskutera begrepp, strategier, områdesbeskrivningar och intervjuer för att de tillsammans ska kunna bidra till en förståelse av hur turismplaneringen på Tasmanien är utformad och om den skapar möjligheter för hållbar turism.
2. TURISM, DESS HÅLLBARHET OCH BETYDELSEN AV
PLATSKÄNSLA & REGIONAL IDENTITET
2.1 Definition av turism
Detta arbete kommer att, liksom min kandidatuppsats, studera turism och det är värdigt att definiera begreppet. I mitt tidigare arbete3 använde jag mig av
definitionen; Aktiviteter som företas av en person som reser från ordinarie bostadsort för övernattning eller dagsbesök. Avsikten kan vara såväl arbete som fritid. Personen ska dock inte vara tvungen att resa till platsen utan resan ska vara självvald. Turismen delas in i tre olika kategorier: Inhemsk, inresande och utresande.4 Att definiera turism är dock ingen lätt uppgift då definitionen tycks förändras beroende av vem det är som definierar. Colin Michael Hall, författare till olika läroböcker i turismstudier, menar att det är viktigt att acceptera alla olika definitioner och att det faktiskt finns anledningar till att definitionerna varierar.5 Åsikterna kring definitionen av turism och hur den bör definieras varierar dock. Adrian Franklin anser att de flesta definitioner är för smala och att de endast förklarar turism som att ”turism är vad turisterna gör”.6 Han menar att turisten inte är passiv och att denne inte väljer aktiviteter enbart på grund av att de finns tillgängliga utan att hon har preferenser som har ett personligt värde och som grundas på mer än bara nöje. Samtidigt som att han inte förnekar att turismen är strukturerad kring aktiviteter som har ett underhållningsvärde och som erbjuder upplevelser. Franklin kritiserar även tidigare definitioners tendens att identifiera turismen i enlighet med vad den inte är, att turism är vad vardagsmiljön inte är, att man utför ovanliga aktiviteter som man inte utför
3 Wikström, Sara (2007).“Messlingen – Periferins periferi: en studie av turismutvecklingens
misslyckande och möjligheter i västra Härjedalen”, Uppsala Universitet, Arbetsrapporter,
Kulturgeografiska institutionen, ISSN 0283-622X ; 644
4http://www.harjedalen.se/download/18.53f63a0911222a00a7a8000236/Pressmeddelande_TEM06.pd
f 070427
5 Hall, Colin M (2003). Introduction to tourism – dimensions and issues, Pearson Education Australia,
Hospitality Press s. 7
6 hemma etc. Hall refererar i sin bok till Stephen Smith som är en annan författare som kritiserar karaktären hos turismens definieringar. Han anser att den största nackdelen med de tidigare definitionerna är att de ofta utelämnar faktumet att turismen är en industri.7 Jag ämnar inte definiera turism till punkt och pricka då definitionerna tycks vara så många utan väljer istället att nedan citera några av de mest frekvent använda i det material jag studerat.
”Turism är kortsiktig och tillfällig mänsklig förflyttning, till destinationer bortom människans plats där hon normalt lever och arbetar. Aktiviteterna som
utförs under vistelsen på destinationen är avgörande.” (Burkart & Medlik 1974)
”Turism är den tillfälliga förflyttningen av människor, till destinationer bortom deras normala plats där de lever och jobbar, aktiviteterna som utförs under
vistelsen på destinationen och de faciliteter som skapats för att fostra människans krav.”
(Mathieson & Wall 1982)
”Turism kan definieras som en ekonomisk och social aktivitet baserad på uppskattningen av erfarenheten hos turisten – som erhålls genom interaktion
med en specifik omgivning” (Tourism South Australia 1989)
I en av sina senaste böcker vidgar ovan nämnda Colin. M. Hall sin mening om definiering av turism och diskuterar människans tillfälliga mobilitet. Denna breddning kan anses vara ett svar till den blandade kritiken kring definiering av turism och en utvidgning av diskussionen i och med förändring i den globala strukturen. Tillfällig mobilitet blir allt mer vanligt i vår globaliserade värld. Vi förflyttar oss lättare och mer av olika anledningar. Hall hänvisar till Bell och Ward som säger att befolkningsförflyttning sker kontinuerligt i tid och rum, temporär förflyttning och permanent förflyttning är båda delar av den kontinuerliga förflyttningen. Turism i sin tur representerar en form av cirkulation av den temporära befolkningsförflyttningen.
7
Fig. 1 ”The Tourist Market System”
Källa: Hall (2003) Introduction to Tourism s 18
Motiv
Psykologiskt – Socialt – Andligt – Fantasi - Kulturellt
Information – Tidigare erfarenheter - Preferenser
Förväntningar & Föreställningar
BETEENDEDETERMINANTER
TURISTUPPLEVELSEN
INVERKAN Personligt
Turismindustrin
Boende alternativ Konferenscenter Restauranger Casinon
Turistinformation Specialistkonfektion Resebyråer Paket- & turarrangörer Events & Festivaler Marknadsföring Turistattraktioner Transportmöjligheter Underhållning
Övriga turistfaciliteter Souvenir producenter
Förvaltning
Nationellt – Statligt – Regionalt – Lokalt
• Koordinering Regeringen som • Planering entreprenör • Lagstiftning & Regler Stimulering • Social Turism
8 Då turism är ett fenomen som varierar mycket i tid och rum är den av intresse för många olika branscher. Kärnan i turismen kan anses vara en blandning av marknadens lokalisering, destinationer, människans rörelsemönster, flödet av kapital, varor, idéer och tjänster. Kärnan influerar turismens form och hur landskapet används och skyddas. Med hänsyn till alla dessa faktorer vill Hall mena att turismens kärna och tursimupplevelsen inte bara kan definieras som en enda sak utan som samband mellan flera olika determinanter. Hall har utformat en modell som försöker förenkla förklaringen av dessa samband, Turistmarknadssystemet. (Se fig.1) Jag använder mig av denna modell för att jag tycker att den är lättförståelig och förklarar turism på ett för uppsatsen relevant vis.
Turistens beslut att resa påverkas av åtskilliga faktorer. Personens uppväxt och dennes sociala och kulturella kontext medför värderingar som påverkar beslutet och den slutliga upplevelsen. Tillgänglig information, preferenser och personens tidigare erfarenheter har också betydelse för personens beslut och påverkar vidare den faktiska upplevelsen. De ovanstående faktorerna påverkar turistens förväntningar och föreställningar om den destination som man väl beslutat att besöka, i slutändan är det genom alla dessa determinanter som turisten utvärderar sin upplevelse. Men det är inte bara de subjektiva omständigheterna som påverkar turistupplevelsen. Turismindustrin har självklart stor del i utfallet av turistens besök. Främst har de naturbundna resurserna och den sociokulturella kontexten betydelse för destinationens utformning, det är utifrån detta som regering och företag planerar och strukturerar turismindustrin. Kontexten skapar omständigheter som möjliggör eller begränsar destinationens framtida utveckling samtidigt som den inverkar på turistupplevelsen. Slutligen så har befintliga boendealternativ, aktiviteter, turistinformation, transportmöjligheter och personal en avgörande inverkan på turistupplevelsen.
Så sammanfattningsvis är turism ett komplext begrepp som innefattar mångt mer än bara ”vad turisterna gör”, turism är turistens tolkningar och förväntningar, destinationens förutsättningar, turismindustrin och den statliga och lokala planeringen.
2.2 Hållbar utveckling och hållbar turism
9 dels för att begreppet innehåller två i sig självt komplexa ord och för att begreppet används och tolkas på olika sätt av olika nyttjare.
Hållbarhet innebär att något består och inte förstörs lätt. Utveckling innebär processuell förändring och objektet som förändras blir ofta mer komplicerat eller värdefullt, utveckling kan dock vara både positiv och negativ.8 För vissa kan begreppet hållbar utveckling vara en aning paradoxalt då utveckling oftast kommer av nyttjandet av resurser och nyttjande av resurser leder i det långa loppet ofta till degradering av dem. Men som sagt så tolkas begreppet olika vilket kan förklaras av begreppets svårförklarliga natur.
Begreppet hållbar utveckling introducerades av den amerikanska miljövetaren och författaren Lester Brown, som skrivit många böcker om globala miljöproblem.9 Det allmänna användandet av begreppet fick dock sin början 1987, i samband med Förenta Nationernas World Commission on Environment and Development rapport, Our Common Future, eller på svenska Vår Gemensamma Framtid.10 I rapporten, även kallad Brundtlandrapporten, innebär hållbar utveckling att utvecklingen tillgodoser dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillgodose sina behov.11 Brundtlandrapporten var banbrytande för sin tid då den fokuserar på vårt samhälles framtida överlevnad i tre aspekter, ekologisk, social och ekonomisk hållbarhet och hur dessa tre gemensamt samspelar och skapar varandra istället för att det ena kommer av det andra. Rapporten understryker mänskliga rättigheter, och dess kärnmening, en planet för oss alla, är vacker och eftersträvansvärd. Dock så har rapporten efterlämnat debatt kring flera ouppklarade frågor om huruvida man kan bevara miljön, tillgodose jämställdhet för alla och samtidigt generera och bibehålla möjligheter för kommande generationer att skapa sin egen livskvalitet.12 Är det praktiskt möjligt att uppnå alla mål eller sker utvecklingen av ett mål på bekostnaden av ett annat måls utveckling och hur vet vi vad kommande generationer kommer att behöva och uppskatta? Vidare så behövs kraftfullt agerande för att hållbar utveckling ska uppstå och bibehållas. Aktörer som regeringar, NGO:s, den privata sektorn och gemene man är alla ansvariga för denna utveckling och hur uppstår frivilligt och aktivt agerande för hållbarhet? Är det ens möjligt att skapa hållbar utveckling med existerande institutionella och politiska regelverk? Frågorna är många och svaren än fler. De tre hållbarhetsaspekterna, ekologiskt, socialt och ekonomiskt, skiljer sig åt och medlen för att nå målen krockar många gånger. Detta försvårar kommunikationen mellan förespråkare för olika åsikter och kompromisser är ovälkomna men ofta nödvändiga.
8 http://paranormal.se/topic/utveckling.html 090102
9 http://sv.wikipedia.org/wiki/H%C3%A5llbar_utveckling 090102
10 McCool, Moisey (2001). Tourism, Recreation and Sustainability – Linking the Culture and the
Environment, CABI Publishing s. 1
10 Fokus i detta arbete är turismen som regional utvecklingsstrategi. Turism är en ekonomisk aktivitet som beror övervägande på tillgängliga naturresurser och frågan kring ekonomisk visavi ekologisk hållbarhet finns ständigt närvarande. Diskussionen kring hållbar turismutveckling är väl förankrad bland insatta men även här finner man många olika tolkningar. Stephen McCool och Neil Moisey lägger fram några av synsätten i inledningen av sin bok “Tourism, Recreation and Sustainability – Linking the Culture and the Environment” (2001).
Den första tolkningen av hållbar turism innebär enligt författarna att turismsektorn kan underhålla sig själv finansiellt, att långsiktigt bevara branschen levande och växande.13 Detta innebär att ju fler turister desto bättre är det för turismens hållbarhet. Tolkningen bortser dock från vikten av hänsynstagande för naturen och den bortser också från turismens förmåga att skapa stödjande social och ekonomisk välfärd.
Den andra tolkningen grundas på tanken att turismen inte kan existera för evigt med hänsyn till begränsade naturresurser.14 Turismen bidrar enligt denna förståelse
med negativ inverkan på samhället och miljön, man förespråkar därmed småskalig turism. Turismen bör också helst bidra med att ge något tillbaka till det lokala samhället och dess invånare och turister bör agera etiskt och hänsynsfullt. Detta är i sig självt en god tanke men i praktiken så förlänger detta synsätt bara den totala tiden som turismen kan existera. En annan aspekt är att mesta delen av världens turism kan definieras som massturism och i och med detta så menar McCool och Moisey att det vore bättre om man istället fokuserar på hur man kan minska den totala negativa inverkan.
Den tredje tolkningen av hållbar turism, och den som författarna själva förespråkar, innebär att turismens mål är att bidra till och skapa social och ekonomisk utveckling som i sin tur ökar möjligheter och jämställdhet.15 I denna tolkning är det inte turismen i sig som ska upprätthållas utan man menar att turismen ska ses som en metod för att upprätthålla och bevara de resurser som industrin är byggd på. Detta bör dock inte förväxlas med viljan att bevara resurserna för turismens överlevnads skull utan de bevaras för resursernas värde för människan.
Som jag förstår det så menar McCool och Moisey att turismen inte behöver upprätthållas över en lång period utan att den ska agera som medel för att skapa vidare utveckling och att den spelat ut sin nytta när detta åstadkommits. Turismen verkar här som en del av en bredare ekonomisk och social utveckling vars mål är ett hållbart samhälle. Vad som inte får glömmas bort är att trots att turismen ofta för med sig ekonomiska och sociala fördelar så för den också med sig inverkan på miljö och samhälle som kan vara svår att handskas med. Det är därför viktigt att planera
13 McCool, Moisey (2001). a.a. s. 4 14 Ibid. s. 5
11 för turism så att man kan motverka och förhindra negativ inverkan så långt det går och istället se till så att de positiva fördelarna kommer till stånd.
2.3 “Sense of place” och Regional Identitet
En del av diskursen kring hållbar turism riktas mot behovet av jämlik fördelning av dess positiva effekter till hela samhället. Det är inte bara fördelningen som bör vara jämlik utan fördelarna bör också gynna alla delar av samhället. J. A Walsh menar i sin artikel “Sense of Place as a Component of Sustainable Tourism Marketing” att hållbar turismutveckling är en process baserad på värderingar.16 Detta innebär att för att fördelarna ska bli gynnsamma för alla delar av samhället bör också alla delar av samhället vara delaktiga i planeringsprocessen. Befolkningen har sin uppfattning och sina värderingar om vad som bör utvecklas och vad som kan betraktas som fördelar. Detta perspektiv kan kallas för ett etiskt perspektiv och Walsh hävdar i sin artikel att hållbar turism bör utvecklas inom detta etiska ramverk.17
Walsh menar att trots att det etiska synsättet inte diskuterats direkt i diskursen kring hållbar turism så finns det alltid med implicit i och med att man ska ta hänsyn till socialt rättvis fördelning av utvecklingens omkostnader och fördelar.18 En rättvis
fördelning innebär att den aktuella platsens behov balanseras mot besökarnas behov.19 Att låta de som påverkas av utvecklingsbeslut delta i beslutsprocessen kan vara ett förslag på implementering av etiskt tänkande och social rättvisa i den hållbara turismutvecklingsprocessen. I sin artikel refererar Walsh till Hunter (1997) som dock menar att lokala intressenters kontroll över sina resurser inte bör ses som ett förslag utan som ett måste för hållbar turismutveckling.20 Utkomsten av ett etiskt
tänkande i turismutvecklingsprocessen gynnar turistprodukten då ett välmående samhälle är en viktig del i turismproduktens kärna.
Den geografiska platsen är en del av produktionen av turismprodukten som både består av naturlandskapet men också av det sociala och kulturella kapital som erbjuds på platsen. Det är lokalbefolkningen som förstärker, bygger och skapar de tillgängliga attraktionerna på destinationen. Naturresurserna finns redan på plats och i många fall är de unika för destinationen, precis som platsens sociala och kulturella resurser. Tillsammans representerar dessa resurser regionens lokala identitet och som en unik kombination utgör de destinationens platskänsla, sense of place.21
16McCool, Moisey (2001). a.a. i Walsh, J.A “Sense of Place as a Component of Sustainable Tourism
12 Den humanistiske geografen Yi-Fu Tuan introducerade begreppet sense of place och menade att plats är mer än bara rum, platsen är en verklighet som måste förstås utifrån tolkningarna av de människor som har gett platsen dess mening.22
P. A Stokowski har utvecklat begreppet och menar att platskänslan är en ytterst social idé rekonstruerad i den sociala diskursen.23 Vidare hävdar hon att människor gör kollektiva tolkningar angående sina samhällen, dessa tolkningar accepteras och fastställs inom den sociala kontexten genom social interaktion och utgör den lokala platskänslan. Vad som är problematiskt med begreppet är dock att begreppet är subjektivt fullt ut, och det är aldrig självklart att två personer som använder begreppet talar om samma sak.
Walsh artikel går ut på att undersöka huruvida lokala intressenters platskänsla påverkar den hållbara turismutvecklingen med hänsyn till marknadsföringen av platsen. Att marknadsföra en destination innebär flera olika saker. Den första uppgiften är att fastställa marknadens behov och vad destinationen har att erbjuda för att uppfylla dessa behov. Efter detta kan utformningen av turismens produkt, pris och plats påbörjas för att i slutändan, förhoppningsvis, resultera i effektiv konkurrenskraft.24 Walsh menar att etiskt tänkande och intressenters åsikter bör inkluderas i turismproduktsutvecklingen och vid identifikation av potentiella marknader.25 En annan viktig aspekt är att platskänslan måste få rum vid marknadsföring av destinationen. Walsh menar att planerare bör ta till sig en samhällsgynnande marknadsföringsprincip där konsumentens och samhällets välmående är det främsta målet. Denna princip tar hänsyn till konsumentens behov samtidigt som platsens långsiktiga välbefinnande tas i beaktande.26 Författarens åsikt är att om de lokala intressenternas platskänsla får utrymme i marknadsföringsbilden av destinationen så kommer en mer autentisk bild att presenteras och detta leder i slutändan till uppnådda förväntningar och tillfredsställda kunder. Vidare så kommer turismutvecklingen att bli mer hållbar då denna samhällsgynnande marknadsföringsprincip också uppfyller den lokala befolkningens vilja.27
Bilden av destinationen har ett nära samband med den hållbara turismutvecklingen.28 Oavsett vad som format bilden av destinationen så har den en
stor betydelse för turisters resebeslut. Det verkar, enligt Walsh, finnas en direkt länk mellan hur destinationsbilder är utformade och existensen av hållbara turismsystem. Författaren urskiljer två typer av destinationsbilder, den organiska bilden och den inducerade bilden.29 Den organiska bilden är relaterad till platskänslan medan den
22 Tuan, Y.F (1974). Topophilia: a Study of Environmental Perceptions, Attitudes, and Values.”
Prentice-Hall, Englewood Cliffs, New Jersey
23 Mc Cool, Moisey (2001). a.a. i Walsh s. 209 24 Mc Cool, Moisey (2001). a.a. i Walsh s. 203 25 Ibid. s 197
13 bild som helt är uppkommen genom planerad marknadsföring kallas den inducerade bilden. Skillnaden mellan de båda beror på hur stor inverkan lokalbefolkningen och faktiska besökare har haft i skapandet av bilden. Enligt Walsh så är det inte destinationens specifika kvaliteter som motiverar turister att besöka platsen utan om de specifika kvaliteterna möter turistens subjektiva behov. Denna aspekt tvingar marknadsförare att skapa en bild som lovar att uppfylla turistens behov vilket i slutändan kan leda till falsk marknadsföring och otillfredsställda kunder. Walsh
förespråkar därför den tidigare nämnda samhällsgynnande
marknadsföringsprincipen, inte bara för att den resulterar i nöjda kunder utan framförallt för att den möjliggör skapandet av social och kulturell hållbarhet. Marknadsförare bör ta hänsyn till de unika karaktäristika som destinationen erbjuder och samtidigt belysa dess platskänsla, detta formar exklusiva konkurrensfördelar.30
Framförallt så bidrar det med hållbara förutsättningar för destinationens miljö då den kollektiva platskänslan tenderar att medföra en vilja att skydda och bevara omgivningens specifika karaktär.31 Att vilja bevara och främja sin platskänsla och
därmed bibehålla platsens särskilda kvalitet kan sägas vara kärnan i hållbar turimutveckling. Och vem är bättre ämnad för uppgiften att identifiera platsens raritet än de lokala intressenterna. Inkludering av de lokala intressenternas platskänsla i marknadsföringsprocessen innebär inte bara ett större medborgardeltagande utan också mer socialt rättvis fördelning av de förmåner som turismen är kapabel att tillföra till samhället.
Anssi Paasi är en annan författare som diskuterat platsens betydelse och utvecklar diskussionen med en principiell beskrivning angående skapandet av regioner. Hans diskussion kan, enligt mig, delvis jämföras med Tuans resonemang om platskänsla. Han inleder sin artikel, “The Institutionalization of regions: a theoretical framework for understanding the emergence of regions and the constitution of regional identity”, med en diskussion kring geografers studier av platser och studiet av hur platser skiljer sig från varandra, hur de är relaterade till varandra, hur de såg ut i det förflutna och hur de har kommit att bli vad de är.32 Vad gäller struktureringen av rummet eller platsen så anser han att det som geografer varit fascinerade av är att analysera maktrelationerna som uppstår genom individuella och institutionella handlingar och andra abstrakte verkligheter, istället för att analysera endast materiella ting så som det tidigare gjorts inom regionalgeografin.33 Med sin
artikel vill han klargöra distinktionen mellan begreppen plats och region och menar att den fundamentala skillnaden där emellan är förståelsen av regionen som processuell.34 Regionen reproduceras ständigt genom individuellt och institutionellt
30 Mc Cool, Moisey (2001). a.a. i Walsh s. 208 31 Ibid. s 210
32 Paasi, Anssi (1986). The institutionalization of regions: a theoretical framework for understanding
the emergence of regions and the constitution of regional identity. Fennia 164:1, 1986. s. 107
14 agerande. Paasi vill mena att den etablerade enheten, det vill säga regionen, bör ses som en abstraktion som realiseras genom samhällets struktureringsprocess. Med dess relationer mellan individuellt agerande och social struktur.35 Detta innebär enligt
honom att en region är en tydlig kollektiv kategori som representerar regionens förflutna med hänsyn till det tidigare institutionella agerandet. Paasi hävdar att regionen förmedlads via det gemensamma vardagliga livet, genom diverse symboler som har samma innebörd för alla individer inom regionen. Den kollektiva dimensionen medför en permanent struktur och innebär att i jämförelse med plats så kommer regionen att leva vidare oberoende av en individs bortgång, en individs plats och dess individuella innebörd upphör däremot att existera då en person dör.36
Paasi menar att rummets organisation, dess användning och mening är sociala översättningar av upplevda erfarenheter. I artikeln använder han denna konceptuella beskrivning av rummet för att förstå hur individer och socialt agerande struktureras vid utvecklingen av ett samhälle. Samhället innehåller i sig specifikt tidsrumsliga relationer och strukturer och dessa kan sägas definiera regioner. Regionerna är historiskt förankrade i och med sin uppkomst, utveckling och transformering och kan endast analyseras i nuet med hänsyn till denna historiska kontext.37 Förväntningsstrukturer som man kan kalla det på svenska innefattar hur människor organiserar sin kunskap om omvärlden och hur de vidare använder den för att ta in och tolka ny och gammal information. Strukturerna är grundade på människors erfarenheter i en given kultur. De skapar bland annat känslor av en gemensam livsstil och denna gemensamhet skapas sedan vidare och reproduceras i tanken hos de berörda. Strukturerna kan innefatta föreställda, verkliga och mytiska uppfattningar om regionen, i slutändan är dessa uppfattningar dock lika mycket värda vid regionens reproduktion.
Den regionala identiteten delas upp i två aspekter, den regionala medvetenheten hos regionens befolkning respektive regionens egen identitet.38 Den första
15 undernivåer, den subjektiva och den objektiva nivån.40 Den första nivån representerar de bilder som besitts av regionbefolkningen, medan den andra utgörs av de bilder som innehas av individer utanför regionen. Det är när det gäller regionens identitet som en del i ett större system av regioner som institutionaliseringsprocessen uppstår och utvecklas. Reproduktionen sker på denna nivå i samverkan med regionbefolkningens regionala medvetenhet och identifikation.
Det är på alla dessa ovan beskrivna begreppsdiskussioner som jag kommer att grunda min analys. Men den kommande analysen kräver också en vidare inblick i specifik turismplanering och då studieobjektet är en ö så krävs även en något mer ingående förståelse av vilka omständigheter och förutsättningar det innebär. Kommande kapitel syftar till att belysa en turismplaneringsstrategi hämtad från the World Tourism Organization och att klarlägga några av de omständigheter som en ö måste handskas med när de planerar för turismutveckling.
3. TURISMPLANERING
3.1 Det förberedande arbetet och planeringsprocessen
41Enligt min mening är det viktigt att turismdestinationer utövar ansvarsfull turism. Ansvarsfull turism innebär, för mig, att destinationerna använder sina resurser så att de blir framgångsrika men att de också använder dem på ett sparsamt och reproduktivt sätt. För detta krävs noggrann planering. Destinationer som planerar sin turismutveckling ser oftast fram mot en balanserad och fortskridande utveckling, enligt the World Tourism Organization (WTO).42 Destinationer som däremot inte planerar utan låter turismen utvecklas på sina egna villkor står ofta inför naturförstörelse och sociala problem. Denna utveckling är varken bra för samhället eller för turismen och i slutändan leder det till minskade ekonomiska fördelar.
Turism är en komplex verksamhet och den överlappar många sektorer av samhället och ekonomin. Av denna anledning krävs planering för att så gott som möjligt undvika oönskade och oförutsägbara effekter. WTO förespråkar turismplanering men menar att erfarenhet av lämplig turismplanering brister i många länder.43 Organisationen menar att trots att en destination vill nå ut internationellt så
är det viktigt att turismen först och främst planeras på nationell och regional nivå. Den planering de talar om innefattar bland annat strukturplaner, lagar och regler för
40 Paasi, A, (1986). a.a. s. 136
41 Nedanstående kapitel grundas på: World Tourism Organization Publication (1997). National and
Regional Tourism Planning – Methodologies and Case Studies, International Thomson Business Press
s.1-60
16 resurshantering, reglering av standard på diverse turismfaciliteter som hotell, turistinformation, offentliga toaletter och institutionella styrinstrument.
Den främsta fördelen med turismplanering är att den ger de inblandade parterna klara linjer för vilka intentioner destinationen, regionen eller landet har med turismen. Med detta kommer vissa föreskrivna tillvägagångssätt som förhoppningsvis leder till balanserad turismutveckling, om alla följer de uppsatta reglerna, vill säga. Planering överlag ger en adekvat grund för önskad vidare utveckling, den ger en rationell bas för beslutsfattande, den underlättar bevarandet av natur- och kulturresurser samtidigt som den gör det möjligt för gemensamt framåtsträvande genom koordinering av turismsektorns olika element.44 Planering skapar möjligheter att förutse problem som turismen eventuellt kan komma att orsaka och vidare kan man därmed försöka minimera dessa problem. Sammanfattningsvis så är turismplanering ett viktigt hjälpmedel för turismutvecklingen då den ger ett grundläggande ramverk för allt mellan detaljplaner, institutionell förvaltning, effektiv implementering, infrastrukturbehov, koordinering av privat- och offentligsektor, till jämlik fördelning av eventuellt vunna ekonomiska fördelar. WTO kan se att principiellt så är turismplanering antagen bland de flesta områden som bedriver turism men det är i implementeringen av planerna som processen brister.45
Enligt WTO så krävs en underliggande förståelse vid planering av turism, denna förståelse är att turismen bör ses som ett interrelaterat system av tillgångs- och efterfrågefaktorer.46 Dessa faktorer redovisas i nedanstående översikt.
Tillgångsfaktorer Efterfrågefaktorer
Attraktioner & Aktiviteter Internationell turistmarknad
Boendealternativ Nationell turistmarknad
Andra turist faciliteter & tjänster Befolkningens användande av Transportmöjligheter turistattraktioner, faciliteter &
Annan infrastruktur tjänster
Institutionella element
De institutionella elementen är av särskild vikt då de står för den organisatoriska strukturen.47 De institutionella element som åsyftas är till exempel regeringsförvaltade turistkontor, privat etablerade turismförbund och hotellorganisationer. Med de institutionella elementen avses också turismrelaterade lagar och regleringar samt standard- och licensieringskrav. Med dessa element i bakgrunden kan de som är involverade i turismsektorn utbilda och förbereda sig och sin personal så att man gemensamt kan jobba för effektiv turismutveckling. För att
44 World Tourism Organization Publication (1997). National and Regional Tourism Planning –
Methodologies and Case Studies, International Thomson Business Press s. 4
17 turismsystemet ska fungera mer effektivt krävs också att de olika parterna inom turismsektorn interagerar med varandra.
Regeringen har också en betydelsefull roll då den är den främsta finansiella bidragsgivaren, det är också den som möjliggör och underlättar andra mekanismer som attraherar investering. Regeringens ansvar är även att marknadsföra sitt land eller delar av sitt land för att intressera turister att besöka dem. För att underlätta för turister att besöka landet krävs även lättillgänglig information och ansökningshandlingar för visum, även detta är regeringens uppgift.
Överlag så bör turismutvecklingsplaneringen vara innovativ och nytänkande samtidigt som planen måste vara genomförbar. Turismen är en progressiv och flexibel process vilket medför att politik och planer måste ge utrymme för tillämpning av ändringar till följd av förändrade omständigheter. Olika tillämpnings- och implementeringstekniker bör därför finnas tillgängliga i planeringen för att minimera riskerna för att misslyckas att uppnå planens antagna ändamål. Enligt WTO är det vanligt att en turismplan inkluderar en specifikation av implementeringstekniker och i vissa fall innehåller de även en separat manual för hur planens rekommendationer uppnås.48
Nuförtiden innehåller planering implicit en hållbar utvecklingsinriktning. WTO menar att hållbar utveckling inom turismsektorn innebär att natur, kultur och andra resurser för turism bevaras för fortsatt ansvarsfull användning i framtiden. Samtidigt som utvecklingen ska skapa fördelar för det nutida samhället.49 WTO hävdar vidare
att en hållbar utvecklingsansats är extra betydelsefull för turismen då de flesta utvecklingsmöjligheterna är beroende av attraktioner och aktiviteter som är relaterade till antingen naturmiljön eller historiska och kulturella platser. Om dessa utplånas så attraheras inte turister längre plus att de boende i området blir lidande av eventuella sociala problem och miljöproblem.
Hur går man då tillväga för att skapa hållbar turismutveckling? En basal teknik är miljöplanering. Miljöplanering kräver att alla element i omgivningen noggrant undersöks och analyseras vid fastställandet av den mest lämpliga typen av utveckling. Många anser att hållbar utveckling kommer med samhällsengagemang. För turismplaneringen innebär detta att befolkningen är involverad i utvecklingsprocessen och att de kan påverka beslutsfattande, allt för att generera fördelar för det lokala samhället. Planering är till för att skapa samhälleliga nyttigheter för befolkningen och de bör därför vara delaktiga i beslut som påverkar deras omgivning. Att bilda en samhällsbaserad styrkommitté kan vara ett sätt att uppnå medborgardeltagande. Styrkommittén fungerar som stöd för den ansvariga planeringsgruppen, de läser igenom förslag, ger kommentarer och planterar idéer. En styrkommitté består lämpligen av representanter från samhällets alla sektorer; regering, privatsektor, privatpersoner, frivilligorganisationer och eventuella religiösa
18 samfund. För att skapa ytterligare samhällsengagemang kan öppna möten hållas där vem som helst kan delta.50 Denna planeringsstrategi är gräsrotsförankrad och kan vara framgångsrik om kommittén lär sig att handskas och kompromissa med de intressekonflikter som ofta uppstår vid denna typ av samarbete.
WTO nämner bland andra två olika typer av planering i sin rapport, långsiktig och strategisk planering.51 För att planeringen ska få lyckat resultat i framtiden krävs
att den är långsiktig. WTO rekommenderar ett tidsspann på åtminstone 10 år men uppmuntrar även planeringar som är uppåt 15 till 20 år. Den strategiska planeringen är mer inriktad på att snabbt handskas med oväntade förändringar och att för framtiden identifiera och finna lösningar till de aktuella och kommande oförutsedda omställningar.
Att fullborda en lyckosam utvecklingsplan kräver noggrann förberedelse. WTO ger ett förslag till hur planeringsprocessen kan organiseras. Planeringsprocessen bör inledas med all sorts förberedelse; fastställande av projektets intentioner, hur planeringsgruppen ska sättas samman och organiseras, vilka aktiviteter som är nödvändiga för att utvecklingsplanen och politiken ska kunna genomföras, identifiera speciella omständigheter som kan påverka planeringsprocessen som olika miljöförhållanden och ekonomiska och sociala villkor och fastställa vilka möjligheter som finns för reproduktion och förbättring av befintlig utveckling.
Det andra steget i processen är att bestämma målen för turismutvecklingen. Målen ska innefatta utvecklingens önskade resultat. Målen behöver inte vara realistiska fullt ut, de fungerar som en visionär bild av utvecklingens önskade effekt.
Tredje steget innefattar undersökning och insamling av data, både kvantitativa och kvalitativa data som bland annat beskriver hur turismtrender sett ut, vilka de konkurrerande områdena är, vilken typ av turister som destinationen tidigare attraherat, vilka attraktioner som finns tillgängliga, vilka boendealternativ som erbjuds, socioekonomiska förhållanden, möjliga finansiärer, utsläppsregler och andra restriktioner.
Analys av den insamlade informationen är det fjärde steget. Marknadsanalysen ska utröna vad som kan förväntas utav marknaden, vilken typ av infrastruktur som behövs och vilka möjligheter som finns för hållbar utveckling. Efter att analysen är gjord bör man integrera dess alla element i syfte att skapa en stadig grund för den kommande strukturplanen.
Att utforma själva strukturplanen är nästa steg. Detta steg innefattar skapandet av olika alternativa utvecklingsscenarier. Det är alltid bra att ha flera alternativ då marknaden ständigt förändras. Vid planformuleringen är det viktigt att ta hänsyn till de negativa effekter som turismutvecklingen kan föra med sig. Planen bör försöka att på bästa sätt förstärka positiva och minska negativa effekter. Utformningen bör ske i nära samarbete med styrkommitté och andra intressegrupper.
19 Det sista steget i processen är att specificera användbara implementeringstekniker. För att det ska vara praktiskt möjligt att genomföra planen efter implementering är det viktigt att styra utvecklingen i målens riktning. Om man ständigt övervakar planens implementering kan eventuella problem identifieras i tid, ju tidigare de identifieras desto lättare är de att handskas med.
Strukturplanens utformning och processen dit fram kräver en mer noggrann beskrivning än vad som getts ovan. Strukturplanen utgör själva kärnan i turismplaneringen och den innehåller flera nödvändiga element. Framförallt så beskriver strukturplanen de elementära faktorerna för utveckling som vilka de primära och sekundära turistattraktionerna är, vilka regioner och områden som åsyftas och hur tillträdesomständigheter och transporttillgänglighet i regionen ser ut, om en flygplats finns tillgänglig och tillgång till fungerande kommunaltrafik. Tillträdesmöjligheter för turister är absolut nödvändigt för fortsatt turismutveckling. Det är i strukturplanen som utvecklingsmålen definieras och även vilken typ av boende som ska användas och utvecklas. Strukturplanen bör också innehålla regler för den övergripande miljö- och markanvändningen samt den tidigare nämnda marknadsanalysen. Vid utformningen måste planerarna ta hänsyn till alla dessa elementära delar för om detta negligeras kan det hända att planen får oväntade och oönskade effekter.
3.2 Implementering och effekter
52Ett av de viktigaste elementen i turismplaneringen, enligt WTO, är att integrera turismutvecklingspolitiken i den övergripande utvecklingspolitiken för regionen. Regeringen bör styra planen och dess utformning, detta för att inte rubba balansen mellan sociala omständigheter och miljöförhållanden. Politiken bör tillhandahålla ett ramverk inom vilket den privata sektorn kan fungera effektivt. Detta ramverk innehåller lämpligen påbjudanden om riktlinjer och vad den faktiska anledningen till varför resurser ska läggas på turismutveckling är, till exempel ökade inkomster för lokalbefolkningen, andra ekonomiska fördelar, social interaktion eller turismens förmåga att bevara resurser. Riktlinjer som kan vara av värde för den privata sektorn att rätta sig efter kan bland andra vara vilken typ av turism som åsyftas och vilka kunder den ska initiera att locka till sig, om den ska vara marknadsledd eller produktledd, till vilken omfattning turismen får utvecklas och vilka respektive roller regeringen och den privata sektorn ska inta i strävan efter utveckling. Regeringen bör
52 Nedanstående avsnitt grundas på: World Tourism Organization Publication (1997). National and
Regional Tourism Planning – Methodologies and Case Studies, International Thomson Business Press
20 också erbjuda utbildningsprogram för att se till att de anställda inom sektorn får rätt utbildning.
Genom att studera klimatförhållanden, hur attraktiv omgivningen är och var tillgänglig mark finns kan planeringsgruppen välja utvecklingsområden. Det är betydelsefullt att planera för årstids- och säsongsvariationer för att balansera effekter relaterade till lågsäsong. En effektiv planeringsprincip, enligt WTO, är att klustra turistattraktioner och aktiviteter. Vissa attraktioner är ofta geografiskt och historiskt bundna till en plats medan andra mer mobila aktiviteter kan styras till dessa platser och skapa agglomerationsfördelar som att turister stannar längre om det finns fler lättillgängliga aktiviteter samt att det blir billigare att tillhandahålla lämplig infrastruktur om attraktioner och aktiviteter är samlade till en och samma plats. Med hänsyn till säsongsvariationer är det dock av värde att till viss mån sprida attraktioner och aktiviteter. En viktig sak är hursomhelst att alla områden utvecklas på egen hand så att de inte är beroende av varandras utveckling utan kan utvecklas självständigt.
För att en balanserad utveckling ska komma till stånd så krävs det att ekonomiska, miljömässiga och sociokulturella kostnader och fördelar vägs in i planeringen. Effekterna av planeringen kan i många fall vara svåra att mäta, dels för att turismen inverkar på så många olika plan men också för att turismen i många länder bara räknas som en del av den totala servicesektorn. Några tillvägagångssätt att mäta ekonomiska effekter på är att titta på turismens bidrag till Bruttonationalprodukten, BNP, eller på hur mycket staten får in i turismrelaterade skatter. Dessa tal visar på det relativa värdet av turismen i den totala ekonomin. Ett annat mätinstrument kan vara att titta på hur stor del av befolkningen som är anställda inom turismsektorn eller på hur mycket utländska turister spenderar under sin vistelse. För att de ekonomiska effekterna ska bli gynnsamma för hela samhället krävs att de ekonomiska fördelarna tas till vara på ett effektivt sätt. En teknik är att stärka banden mellan turismen och andra ekonomiska sektorer. Till exempel bör ett land eller en region undvika att använda allt för mycket importerade varor för turismen utan istället använda sig av lokala och nationella producenter och återförsäljare. Till exempel kan regeringen underlätta verksamheten för många distributörer av lokalt hantverk och lokalt producerade livsmedelsprodukter. Detta minskar import och ökar arbetstillfällen och sysselsättningen. En fördel med turismen är att den motiverar investering i infrastuktur som sedan används av hela samhället. Infrastruktursutveckling innebär också nya arbetstillfällen och fungerar ofta främjande för andra sektorer inom ekonomin.
21 utvecklad och styrd så kan det generera positiv miljöinverkan. Turismen kan berättiga och finansiera bevaring av naturområden, sjöar, parker och naturreservat för att de nyttjas av turister och är viktiga attraktioner för turismens fortlevnad. Detta gäller också historiska platser och arkeologiska utgrävningar, speciellt har det visats att gamla och historiska delar av städer bevarats mer flitigt på grund av turismen. Turismen hjälper även till att bibehålla miljöns standard och kvalitet. Turister vill inte besöka förorenade och smutsiga destinationer. Om turismen inte planeras så kan miljöproblem som vattenförorening, luftförorening, nedbrytning av biologisk mångfald och ekosystem och överutnyttjning av mark uppstå. För att motverka negativa miljöeffekter bör en turism som är passande för den aktuella miljön väljas. Vidare så bör ordentligt utformade vattensystem och avfallssystem installeras, transportmedel bör vara av miljövänligt slag och regler för markanvändning mot överutnyttjande etc. bör fastställas.
De sociokulturella förhållandena påverkas också av turismen, både positivt och negativt. Turismen har kapacitet att förbättra levnadsförhållanden, den uppmuntrar bevarandet av kulturellt arv i form av dans, konst och musik, den bidrar med kulturutbyte och kan förstärka respekten för andra kulturer. Ett vanligt socialt problem som uppstår i och med turism är dock överbelamring av turister vilket leder till att lokalbefolkningen berövas service och infrastruktur som i första hand utnyttjas av turister. Turismen kan också leda till att priser inom en destination går upp vilket inte är positivt för lokalbefolkningen, de kan till exempel få problem när de ska köpa boende.
Det slutgiltiga ledet som bestämmer om turismplaneringen ska lyckas är implementeringen. Planen måste fastställa hur målen och visionen ska uppnås och vilka strategier som ska användas. För att planen ska få auktoritet bör regeringen fastställa den som det officiella styrinstrumentet för turismutvecklingen. Detta för att delegera vem som innehar det slutgiltiga ansvaret för implementering av olika uppgifter. Till exempel vilken respektive roll regeringen och den privata sektorn ska ha i implementeringsprocessen, ett nära samarbete dessa emellan är dock viktigt för den fortsatta utvecklingen. De faser som ställts upp i strukturplanen bör belysas för att strukturera upp vad det är som ska utvecklas och hur det ska genomföras. Även vad som behövs för själva genomförandet bör noggrant analyseras, så som material, personal, entreprenad och finansiella medel.
För att underlätta implementeringen är det viktigt att definiera turismzoner, områden som är lämpliga för turismutveckling, detta understödjer den privata sektorn i deras lokaliseringsval. Andra tekniker kan vara att utveckla hotellklassificeringssystem eller ackrediteringsprogram. Dessa typer av system och program underlättar kontroll av standard och ger turister en förståelse för vilken standard som kan förväntas av olika boenden och andra turistfaciliteter.
22 många boenden som får tillkomma, hur höga byggnader får vara och var man får bygga, detta i syfte att skydda naturen och omgivningen mot erosion, nedbrytning och överutnyttjande. En annan teknik för att styra utvecklingen i rätt riktning är att erbjuda tränings- och utbildningsprogram som skolar arbetsstyrkan att på ett effektivt sätt jobba för turismutveckling. Det är trots allt de som jobbar nära turisterna som har det yttersta ansvaret för turismupplevelsen.
3.3 Öns specifika omständigheter
Öns specifika geografiska förhållanden har medfört att den sedan lång tid tillbaka varit mål för semesterresor och rekreation. Men vad är det då som definierar en ö? På the Second Island Tourism Forum som hölls på Bermuda år 1993 diskuterades dessa frågor och deltagarna var överrens om att en ös karaktär influeras av småskalighet, isolering, och svaga ekonomier, karaktäristika som både utgör möjligheter och problem för ö-turism.
Vanligtvis så är turismindustrin av större värde för en ö-destination vad gäller ekonomiska fördelar än för platser på fastlandet.53 Fastlandet har fler möjligheter att
skapa ekonomisk verksamhet än vad öar har. Turismen utgör ofta en större del av den totala ekonomin på en ö. Turismen spelar därför stor roll för öns ekonomiska och sociala utveckling.54 En nackdel med detta kan vara att om turismen går dåligt eller
om den medför negativa effekter så slår det hårt mot den lilla ekonomin. Men att turismen bidrar med arbetstillfällen och försörjningsmöjligheter för befolkningen gör det ofta berättigat att ändå investera i turism.55 En fördel med turism brukar vara att
den främjar närliggande ekonomiska sektorer. I små ö-ekonomier med liten lokal produktion av varor kan det dock vara svårt att stimulera andra ekonomiska sektorer märkbart.56 Men om ön ändå försöker att använda sig av till exempel lokalt
producerade livsmedel eller lokalt producerade textilier så bidrar detta till att i alla fall delar av den totala ekonomin stimuleras. Överlag så kan det sägas att effekter är mer genomträngliga på en ö än vad de är på fastlandet.57 Till exempel så ökar
vattenanvändningen och en liten ö kan ha svårt att handskas med detta om turismen ökar kraftigt och snabbt. Vissa små öar har inte resurser att återhämta sig ordentligt efter denna typ av överanvändning.
Ett alternativ för ön när det gäller att minska miljöinverkan kan vara att tillämpa ekoturism. Detta begrepp är något luddigt och en klar definition är svår att hitta,
53 Conlin, Michael V., Baum, Tom (1995). Island Tourism – Management, Principles and Practice,
Wiley, s. 3
54 Ibid. s. 5 55 Ibid. s 6
23 framförallt när begreppet så som hållbar turism tycks användas på olika sätt av olika användare.
Chad P Dawson definierar tre mål som ekoturism strävar efter att uppnå: (1) att skydda den kulturella, sociala och miljöresursbas som turismen beror på; (2) att turister och de som jobbar inom sektorn agerar etiskt; (3) att åstadkomma reciprocitet mellan resursnyttjandet och samhället.58
Enligt The International Ecotourism Society (TIES) så innebär ekoturism ansvarsfullt resande som bevarar miljön och omgivningen och som förbättrar välståndet för lokalbefolkningen.59 Ekoturism ska enligt dem innebära att agenten
förenar bevarande, samhälle och ansvarsfull turism. För att kunna göra detta rekommenderar TIES att aktörer följer några grundläggande principer.60 De bör; stäva efter att minimera miljöpåverkan, bygga medvetenhet och respekt för miljön och kulturen, erbjuda upplevelser för både besökare och värd, bidra med direkta finansiella fördelar för bevarande av miljön och för lokalbefolkningen.61
Trots möjliga problem så ser många ändå att turismen är en av de bästa tillgängliga strategierna för regional utveckling på en ö.62 Den positiva utkomsten av turismen styrs av planering och då de negativa effekterna kan vara förödande för ekonomin är det viktigt att styra turismen, så turismplanering är en absolut nödvändighet för en ö.63
Tasmanien, som är objektet för denna studie, förväntas att som en av Australiens delstater erbjuda sin befolkning samma levnadsstandard som de övriga delstaterna, givet att de jobbar på samma effektivitetsnivå.64 Tasmaniens geografiska situation medför bland annat vissa karaktäristika så som isolering och ett perifert läge, och enligt den Australienska regeringen så är dessa karaktäristika synonyma med nackdelar som implicit gör det svårt för Tasmanien att vara tillräckligt kostnadseffektivt. Isolering är därmed bland andra en av de bedömningsgrunder som the Commonwealth Grants Commission tar hänsyn till vid förhandlingar om skatteutjämning och subventioner, då isolering generellt sett tros hämma utvecklingen.65 Ur ett turismperspektiv kan dessa karaktäristika dock användas som en konkurrensfördel i och med att man har oförstörd natur och ett specifikt ö-liv.
Genom ett antal artiklar skrivna av Elaine Stratford rektor för the School of Geography and Environmental Studies på University of Tasmania har jag fått
58 Mc Cool, Moisey (2001). a.a. i Dawson C. P, Ecotourism and nature-based tourism: one end of the
tourism opportunity spectrum? s. 32
59http://www.ecotourism.org/webmodules/webarticlesnet/templates/eco_template.aspx?articleid=95&
zoneid=2 090127
60 Ibid. 090127 61 Ibid. 090127
62 Conlin, Baum, (1995). a.a. s. 7 63 Ibid. s. 7
64 Searl, R (2002). Federal Fiscal Relations in Australia – 2001 (Torino: International Centre for
Economic Research) s.1
65 Stratford, E (2006). Isolation as Disability and Resource: Considering Sub-national Island Status in
24 beskrivet för mig hur den Tasmanska delstatsregeringen handlat i olika situationer. Olika nivåer av den regionala platsidentiteten får stort fokus i alla artiklarna men var och en av dem tar upp olika problematiseringar kring utvecklingen av den regionala identiteten. I artikeln “Technologies of agency and performance: Tasmania Together and the constitution of harmonious island identity” diskuterar Stratford huruvida den Tasmanska delstatsregeringen lyckats med att utveckla den harmoniska ö-identitet som de vill skapa genom den samhällsförankrade projektplanen Tasmania Together. Enligt Stratford motsäger projektplanen sig själv i produktionen av den harmoniska ö-identiteten, då diskursen skiftar från att i vissa fall behandla regionen som utsatt och isolerad medan i nästa sekund använda samma karaktäristika för att hävda att man är starka och kraftfulla.
Den motsägelsefulla retoriken lyfts även fram i artikeln, “Isolation as Disability and Resource: Considering Sub-national Island Status in the Constitution of the ´New Tasmania´” där Stratford menar att i strävan efter ekonomisk utveckling så använder sig den Tasmanska delstatsregeringen av öns karaktäristika för att i ena fallet poängtera dess belastningar och begränsningar medan de i det andra fallet använder samma karaktäristika för att belysa öns fördelar för turismindustrin.
I den tredje artikeln ”Islandness and struggles over development: A Tasmanian case Study” reflekterar Stratford över betydelsen av den ö-specifika platsidentiteten vid beslutsfattande om planering för resurshantering. Hon använder sig av begreppet islandness66 och menar att denna unika gemenskap bör resultera i en enhetlig
platskänsla vilken vidare bör skapa en strävan att försvara sin enhet och jobba för hållbar resurshantering. Men även här kan hon se en tudelad uppfattning om den regionala identiteten och huruvida den innefattar begränsningar eller möjligheter. Hon visar tydligt i artikeln hur makthavare negligerar den vedertagna Tasmanska identiteten vid beslutsfattande men att de dock anser den som betydelsefull för gemene man och den regionala identiteten och gemenskapen.
Med detta är det tid att övergå till studieobjektet Tasmanien. Kommande kapitel ämnar klarlägga Tasmaniens turismorganisering, turismplanering och turismutveckling.
4. TASMANIEN
Tasmanien är en av Australiens sex delstater och består helt och hållet av en ö och dess arkipelag. Att vara en ö i en globaliserad värld är inte alltid lätt. På Tasmanien är de tillgängliga sociala resurserna såväl som naturresurserna begränsade.67 Öborna,
66 Stratford, E (2008). Islandness and struggles over development: A Tasmanian case study
ELSEVIER s. 162
67Stratfort, E (2005). Technologies of agency and performance: Tasmania Together and the
25 som uppgår till ett antal av cirka 500 000 personer68, är därmed alltid i konflikt med i vilken utsträckning man bör bevara eller utveckla dessa resurser och vara delaktig i den ekonomiska globaliseringsprocessen.69 Kan ön utveckla resurserna och på
samma gång bevara dem?
Tasmanien kan sägas vara ett relativt populärt turistresemål då det totala antalet gästnätter uppgick till 7 200 000 mellan september 2007 och september 2008.70
Jämfört med Åland så är detta mycket då det totala antalet gästnätter där år 2003 uppgick till 1 800 000.71 Vad man bör ha i åtanke när man gör denna jämförelse är dock att Åland består av 1 527 km² land72 och 11 990 km² vatten73 medan
Tasmaniens land går att jämföra med Irlands, på runt 70 000 km².74 849 700 människor besökte Tasmanien mellan juni 2007 och juni 2008, enligt Tasmanian Visitor Survey.75 Irlands besökarantal uppgick till hela 903 miljoner besökare år
2007.76 Detta är en ofantlig skillnad som bevisar att Tasmanien antingen verkar begränsas av någon anledning eller att de själva valt en finkänslig inriktning. Hur som helst har de mycket att övervinna för vidare utveckling.
Hur handskas man med turismutveckling på en ö som enligt delstatsregeringen och the Second Island Forum har begränsande karaktäristika. Ska man jobba för att övervinna dessa för en mer expansiv turismutveckling, eller ska man bevara den unika naturen och de växter och djur som är helt utrotade på fastlandet men som fortfarande lever på ön? Detta kapitel syftar till att klarlägga hur Tasmaniens turism är organiserad och hur öns turismplanering och turismutveckling ser ut.
4.1 Tasmaniens turismorganisation
26 utvecklingsmål. En konkurrenskraftig företagsmiljö vill man uppnå genom att bland annat främja och attrahera investeringar, marknadsföra Tasmanien som ett turistresemål av världsklass och genom att hjälpa och skapa möjligheter för inhemska företag att växa och utvecklas.78 Turismens behållning av detta är att departementet aktivt arbetar med företag som fokuserar på varor och tjänster som är importersättande. De uppmuntrar även utvecklingsprogram som med hjälp av nationell och internationell turism skapar ekonomiska fördelar för Tasmanien. Departementet för Ekonomisk Utveckling och Turism är det departement som lagstadgar för turismen, och som ansvarar för turismplanering, turismprojekt och samarbetsprogram mellan olika näringsgrenar. Departementets vision är att ”gemensamt arbeta för att göra Tasmanien till ett framgångsrikt, vibrerande och välmående samhälle”.79 För att Tasmanien ska kunna göra detta kräver departementet
att de själva ska bidra med en viss standard, de ska alltid finnas till hands för att assistera, stödja och stärka sina klienter, de ska attrahera och underlätta investeringar, de ska stimulera innovation och företagande och förbättra ledarskap.80 Det
strategiska fokus som ständigt utvecklas baseras på olika utvecklingsplaner som till exempel regeringens gemensamma näringsplan Tourism 21, den medborgarbaserade samhällsutvecklingsplanen Tasmania Together, turismsektorns egen långsiktiga utvecklingsplan Tourism Tasmania Act 1996 och olika partnerskapsplaner mellan statlig och lokal regering.
År 1997 etablerades Tasmaniens turismmyndighet Tourism Tasmania som opererar under the Tourism Tasmania Act 1996.81 Myndigheten styrs av the Tourism Tasmania Board som består av åtta medlemmar utvalda, av guvernören, på rekommendation av ministern för Departementet för Ekonomisk Utveckling och Turism. Myndighetens främsta uppgift är att som en del av departementet verka som länk mellan regeringen och den privata sektorn. Alla de åtta medlemmarna i ledningen har lång erfarenhet inom turismsektorn både som aktivt arbetande inom sektorn men också som deltagare i tidigare statlig planeringsverksamhet. Enligt Departementet för Ekonomisk Utveckling och Turism så är Tourism Tasmanias mål att skapa ny kunskap om och förståelse för industrin genom forskning och analys, bibehålla och utveckla det tasmanska varumärket samt att upprätta en enad front av tasmanska turismprodukter, upplevelser och infrastruktur för att på bästa sätt möta marknadens förväntningar på det tasmanska varumärket.82
