Den sydskandinaviska 1200-talsstaden – ett kontinuitets- och omlandsproblem

Bebyggelsehistorisk tidskrift

Nordic Journal of Settlement History and Built Heritage

Author Erik Cinthio

Title Den sydskandinaviska 1200-talsstaden – ett kontinuitets- och omlandsproblem

Issue 3

Year of Publication 1982

Pages 33–40

ISSN 0349−2834

ISSN online 2002−3812

www.bebyggelsehistoria.org

Den sydskandinaviska 1200-talsstaden

-

ett kontinuitets- och omlandsproblem

Erik Cinthio

Den medeltida nordiska staden var ett samhälle med större invänareantal och tätare bebyggelse än lands- byn. Dess invånare ägnade sig i huvudsak åt handel

och hantverk, vilket innebar en viss ekonomisk specialisering i förhållande till den omgivande lands¬

bygden. Genom egna organ för förvaltning och rätt¬

skipning var staden också i administrativt och judi- ciellt avseende skild från den kringliggande bygden.

Staden intog en särställning i beskattningshänseen¬

de. Staden hade ofta sina speciella rättigheter fixera¬

de i privilegiebrev. Anläggningar som svarar mot denna beskrivning är kända i Norden from 1000-

och 1100-talen.^ I sin fortsatta beskrivning av stadssamhället hänvisar Birgitta Fritz till att en del

av de ovaimämnda egenskaperna även var känne¬

tecknande för vissa förmedeltida handelsplatser.

Man skulle därav kunna draga slutsatsen att hon

liksom många med henne implicit ser en kontinuer¬

lig utveckling i urbaniseringsprocessen från vikinga¬

tid till den fullt utbildade rådsstaden omkring 1300.

För att gå vidare i försöken att komma åt vad

som egentligen händer under detta långa och för¬

visso expansiva skede skulle man rent arbetshypote-

tiskt kunna pröva om det inte trots allt föreligger

en form av diskontinuitet mellan vissa perioder

inom skedet. Begreppet kontinuitet syftar då inte blott på frågan om en fortlöpande bosättning eller

sambandet mellan tiU synes likartade egenskaper

utan främst på konsekvensen i utvecklingen av de bakomliggande faktorer, som betingar stadssam¬

hällets strukturella gestaltning. I detta syfte kan det

vara lämpligt att först konstruera tre stadier i den

skandinaviska urbaniseringsprocessen.^ De kan representeras av (1) handelsplatsen, (2) den admi¬

nistrativa centralorten samt (3) rådsstaden. Därmed

inte satgt att de så konstruerade skedena infaller samtidigt inom hela Norden eller att de ej till väsenthga delar kan överlappa varandra.

De tre benämningarna täcker förvisso icke vad

orterna totalt representerar utan lägger i stället

vikt vid vissa för orternas tillblivelse konstitutiva faktorer. Man torde vara ganska överens om att de övergångar som kan tänkas från ett stadium tiU

ett annat icke främst beror på förändringar i respek¬

tive orters inre struktur utan på en rad utanförligg-

ande samverkande faktorer. »Staden» är med andra ord en spegling av förändringar eller skeenden i det

totala samhället. Under sådana omständigheter

torde det urbana samhällets inre struktur också uppvisa olikartade stadier, som icke nödvändigtvis

eller med lagbunden konsekvens utvecklas ur varandra.

Handel och urbanisering

För att formulera frågor kring ett stadssamhälle

kan man bl a taga fasta på de konstitutiva funk¬

tionerna. Som uttryck för dessa har alltid stått och står fortfarande de två begreppen handel och hant¬

verk. Trots betydelsen av hantverket och icke minst dess förändringar i stadssamhället måste det förbi¬

gås i detta sammanhang.^ Även om frågor i anknyt¬

ning till handeln fortsättningsvis kommer att be¬

handlas kan det icke här vara möjligt att närmare granska begreppet handel med alla dess komplika¬

tioner och innebörder. Endast ett par allmänna på¬

pekanden skall göras. Vi bör vara medvetna om

svårigheten att göra iakttagelser och konstateranden rörande handeln med hjälp av ett arkeologiskt ma- terieal om vi bortser från spåren efter den lyxkon¬

sumtion, som inte alltid säger så mycket om det grundläggande varuutbytet. Komplikationerna ligger

i det faktum, att de varor som icke minst den medel¬

tida handeln bars upp av till överväldigande del utgjordes av konsumtionsvaror efter vilka de fysiska spåren i form av direkta lämningar är sällsynta eller

närmast obefintliga. Detta förhållande fritager

emellertid ej arkeologen från ett hänsynstagande.

Indirekta indikationer kan man möjhgen få genom

eventuella lämningar eller spår efter lagring och

arman hantering av de förgängliga varorna.

Ett memento av helt aimat slag utgör det faktum

att den tidigare medeltidens skandinaviska handels-

verksamhet präglades av att vara en passivhandel

med allt vad detta iimebar. Förklaringen ligger bl a i en ensidig konsumtionspolitik som också den är

ett typiskt uttryck för det medeltida samhället i

stort. Vilka varor ville man då i denna situation förvärva? Vilka varor låg närmast tiU hands att utnyttja i ett handelsutbyte inom olika regioner?

Vem producerade det överskott som kunde bli

föremål för utförsel? Vem disponerade detta eventu¬

ella överskott? Vilka behov skuUe tillfredsställas genom ett handelsutbyte? 1 vilka former och i enlig¬

het med vilka bestämmelser skedde varuutväxlingen

och vilka var de i hanteringen sysselsatta köpmän¬

nen? Dylika frågor kan självfallet icke besvaras här.

De är närmast som exempel halvt retoriskt ställda

för att ange den mängd av varierande faktorer som kan tänkas kopplade till varje enskilt problem¬

komplex.

Vi skiljer på begreppen närhandel och Q ärrhan¬

del. Självfallet kan man ej vid alla tillfällen sära

dem åt, eftersom de många gånger är mer eller

mindre direkt kopplade till varandra. Men för stadsutvecklingen under vissa epoker kan det vara användbart att försöka utröna i vilken grad den ena eller andra hanteringen har varit av mest konstitu¬

tiv betydelse för en stadsbildning. Frågor kring när¬

handeln skall icke närmare beröras i detta samman¬

hang. Här görs blott det självklara påpekandet, att det icke självproducerande stadssamhället för sin

existens är beroende av den lokala marknadshandel,

som förmedlar födoämnesprodukterna från den om¬

givande landsbygden till staden, vilket i sin tur be¬

tyder att inget stadssamhälle över huvud taget kan

existera utan en närhandel. Men kan det för den skull sägas vara handeln som vid alla tillfällen utgör

den konstituerande eller utlösande faktorn för sta¬

dens tillblivelse. I ett tidigare sammanhang har jag

hävdat att vissa betydande 1000- och 1100-tals-

städer i stor utsträckning kan förklaras ha tillkom¬

mit i den sig konsoliderande kungamaktens strävan

att med hjälp av centralorter skaffa sig administra¬

tiva centra."* Självfallet har tiU dessa samtidigt

knutits en nödvändig närhandel. Men bortsett från undantag som t ex Slesvig och Ribe - funktionellt

sett hybrider med nog så intressanta strukturpro¬

blem

synes dessa administrativa centralorter i ringa eller ingen utsträckning ha utvecklats på grundval av en samtidig Qärrhandel.

Under 1200-talets lopp förändras situationen.

Det skall ej tydas så att det dessföriiman icke exi¬

sterade en betydande Qärrhandel, men denna blir

nu av olika anledningar mera spektakulär. Att den samtidigt ökar är oomtvistligt, väl också att den får

en aiman karaktär. Till det spektakulära intrycket bidrager icke minst den hastiga och omfattande

tillkomsten av vid farbart vatten framväxande stads-

bhdningar. Med uppfattningen om en kontinuitet

mellan 1100- och 1200-talsstaden följer gärna, att

man söker spåren efter den veterligt under 1200-

talet uppblomstrande staden tillbaka i framför allt

1100-talet. Arkeologiskt dokumenterade rester efter

en till 1000- eller 1100-talet på platsen hänförbar

aktivitet kan under sådana omständigheter betraktas

som tecken på en stadsgrundande aktivitet eller i varje faU ^som uttryck för en verksamhet som kon¬

tinuerligt leder över i en stadsbildning.

Tre kategorier 1200-talsstäder

En ofta förekommande förklaring till den hastiga

framväxten av en rad köpstäder vid framför allt östersjökusten under 1200-talet har varit en hänvis¬

ning till upphörandet av de vendiska härjningarna.

Eftersom denna pacifisering sker redan under andra

hälften av 1100-talet kan man tänka sig en be¬

gynnande köpstadetablering redan under 1100-talet.

Men framför allt ser man framväxten av de nord¬

tyska handelsstäderna med åtföljande intensifierad

handelsaktivitet som förebildande för den sydskan-

dinaviska utvecklingen. Vidare förutsättes att 1100- talets ekonomiska uppsving inom det egna landet får

en direkt fortsättning som bas för stadsutvecklingen

från mitten av 1200-talet.

I ett försök att i vissa avseenden modifiera ovan

anförda generella påståenden kan man böija med att grovt gruppera vad man skulle kunna kaUa 1200-

talets köpstäder i tre kategorier utifrån läge och kronologi. Man finner då (1) i inlandet under 1200-

talet etablerade stadsbildningar, (2) vid farbart

vatten vid samma tid nyetablerade städer samt (3)

redan från 1000- och/eller 1100-talen kända stads¬

bildningar som under 1200-talets lopp får status av rådsstad. Den första kategorien måste vi av skäl

som tidigare anförts lämna därhän i detta samman¬

hang. Den kan grovt sett anses representeras av den stadsbildning, som utgjort centrum för den lokala

eller regionala marknadshandeln. Inom kategorien

finns dock exempel på att även en inlandstransite-

ring i åtminstone Sverige kan ha spelat en stor roll

för staden. Så torde ha varit fallet med Jönköping

som förmedlingsort åt såväl Lödöse som Söder¬

köping.

En starkare anknytning till Qärrhandeln karakte¬

riserar den andra kategorien, de vid farbart vatten etablerade städerna. Huruvida de skall betraktas

som nybildade under 1200-talet är i många faU en öppen fråga inte minst för dem som vill fota sina slutsatser om städernas datering på ett arkeologiskt

källmaterial. Det är emellertid först från mitten av

århundradet, som de klart framträder i de skrift- bga källorna, och det återstår i många fall att på arkeologisk väg söka en eventuell förhistoria. Det

är just i analysen av ett sådant tidigt skede i för¬

hållande till det klara stadsskedet det gäller att fastställa om man kan tala om en kontinuitet i funktionell och strukturell bemärkelse.

Vi måste i detta sammanhang vara öppna för möjhgheten av väsenthga skillnader mellan Syd-

skandinavien och Mellansverige. Sådana skillnader

kan grunda sig på en tidsförskjutning vad gäller ett samlat grepp om den poHtiska maktapparaten med följder för handhavandet av de ekonomiska styr¬

medlen. Sålunda skulle den form av aktivitet som

kan spåras vid t ex Nyköping och Söderköping

under 1100-talet kimna tänkas representera en form

av handelsaktivitet, som utvecklad fortsätter i den färdiga rådsstaden.^ I ett dylikt fall skulle man kunna tala om en kontinuitet, om nota bene denna handelsaktivitet initierats och stötts av i princip Hkartade intresse- och maktgrupper, som samtidigt utnyttjat köpmän av mer eUer mindre professionell

karaktär.

Under senare år har vid arkeologiska undersök¬

ningar i de typiska skånska köpstäderna från 1200-

talet som Ystad, Malmö, Simrishamn, Ähus samt Skanör och Falsterbo påträffats lämningar efter

en form av tidigare aktiviteter, som synbarligen hängt smman med sillfisket.^ ^{I dessa fall kvarstår}

den väsenthga frågan ^om ett direkt kronologiskt

samband med stadsbildningen. Helt avgörande är också vilka personer och intressen ^som legat bakom

denna verksamhet. Det är hkaså viktigt att försöka

faststäUa om samma form av aktiviteter kan konsta¬

teras på platser, som aldrig utvecklats tiU stads-

eller ortsbildningar i någon form.

För den nu nämnda gruppen av städer gäller kontinuitetsfrågan dels förhållandet tih ett even- tueUt existerande förstadium men dels också för¬

hållandet thl den stadsbildning som redan under

framför aUt 1100-talet var mer eUer mindre fuUt utbildad. Dvs har genereUa betingelser i det äldre

skedet följdriktigt utvecklats till de grundbetingel¬

ser som gäUer för den utvecklade 1200-talsstaden eher har 1100-talets grundbetingelser ändrats så att

en ny situation uppstår.

Den tredje gruppen av städer, som under 1200-

talets lopp även de erhåller karaktären eher status

av rådsstad, utgörs av dem som i utvecklad form

existerade som urbaniserade samhäUen redan under 1000- och 1100-talen. Inom denna grupp framträder

klarast de städer, som tihkommit som synbarhgen

administrativa och därtih kopplade kyrkliga centra

som t ex Lund, Roskilde, Viborg och Sigtuna med

de variationer och skihnader som kan finnas dem emellan. En starkare tillsats av handelsintressen

präglar företeelser som t ex Slesvig, Ribe, Lödöse

och under en kortare period möjhgen också Sig¬

tuna. I samthga fah bhr ^en tidsmässigt horisontal- stratifierad analys ^av 1200-talsskedet i förhållande

tiU 1100-talsskedet väsenthg för en undersökning

av vad som kan ha skett däremellan. För en bedöm¬

ning av vad det utvecklade 1200-talsskedet betyder funktionellt är det viktigt om man inom just denna

grupp från de båda århundradena på samma plats

kan iakttaga kontrasterande indikationer. Kan det

t ex vara så, att ett redan från 1100-talet omfattan¬

de »stadsområde» i t ex Lund och Roskilde icke

påtaghgt utvidgas under 1200-talet.^ ^{Är det vidare}

så att någon genomgripande planeringsförändring ej heUer äger rum, eftersom funktionen i huvudsak är fastlagd redan från början och de under 1200-talet

tillkommande rådsstadsfunktionerna inte får något

mera påtaghgt regleringsmässigt inflytande på en

stadsbildning, som primärt inte fungerade på grund¬

val av externa handelsintressen. Kan det däremot

vara så, att en stadsbhdning som redan före 1200-

talet i icke ringa mån varit en bas för fjärrhandel

som t ex Slesvig och Visby erhåller en så annorlunda karaktär och styrning att själva stadsplaneringen blir påverkad och detta kan skönjas

i gjorda tomtregle- ringar och strukturförändringar. Är ej den »vand¬

rande» staden Ribe ett talande uttryck för de på varandra följande dispositionsförändringarna med hänsyn till skilda konjunkturer och styrintressen?

Kort sagt synes de mest påtagliga förändringarna

under 1200-talet inom denna grupp ha skett i de städer, som naturhgt har kunnat knytas tih ^en

extern handelsverksamhet. Har då enbart handeln

som sådan utgjort grundbetingelsen för denna köpstad, eher spelar även här omlandet med sin ekonomiska pohtik en roll. Att det senare också är fahet vih självfahet ingen förneka, men frågan gäUer

i vilken omfattning och på vilket sätt omlandseko-

nomien har betydelse även i detta fall.

Den danska externhandeln före och efter 1225

Eftersom externhandeln är funktionselementet i

sammanhanget måste man fråga, vad det är för generella faktorer under de båda perioderna på

ömse sidor om 1200-talets förra hälft som präglar

i första hand den sydskandinaviska handelssitua-

tionen. För att något granska handelns allmänna

karaktär under å ena sidan 1100-talet och å den andra det framskridna 1200-talet i det södra öster¬

sjöområdet kan man med fördel förlägga brytpunk¬

ten i vad som händer omkring 1225 och den när¬

maste tiden därefter. Omkring 1225 mister Dan¬

mark Liibeck och herraväldet över handelspolitiken

i Östersjön. På grundval av de senaste årens arkeolo¬

giska undersökningar synes det också vara så, att det är först efter denna händelse som Liibeck även

topografiskt sett börjar omstruktureras till den typ

av rådsstad som sedan blir ett mönster för de stads-

bildningar utifrån vilka en alherad handelspohtik bedrivs.^

Den gamla föreställningen om ett handelspoh-

tiskt vakuum i den skandinaviska intressesfären före Hansans framträdande har framför allt efter Aksel E Christensens och Erik Lönnroths framträdande vid historikerkongressen i Århus 1957 kommit att allt mer sättas i fråga. Hur den skandinaviska och

framför aUt den danska handeln under 1100-talet

verkligen fungerade och var organiserad är kanske

svårare att klarlägga. Lauritz Weibulls tolkning av

Knutsgillenas funktion under denna period har i sammanhanget spelat ^en stor roU.^^ ^Hans uppfatt¬

ning om att Knutsgillena ^mer eUer mindre skulle ha

haft karaktären av handelskompanier har först

ny hgen satts i fråga ^av Hans Torben Gilkaer.^ ^

Genom en omtolkning av de skriftliga vittnesbörden

om gillenas funktioner kommer han fram till att de fram till i början av 1200-talet i första hand hade en vämfunktion. Först omkring mitten av 1200-talet

omvandlades de till mera merkantilt inriktade kor¬

porationer dock utan att nå den monopolitiska ställning som Hansan kom att få. Med denna tolk¬

ning menar GUkaer förvisso icke att det ej i gille¬

nas hägn bedrivis en effektiv och omfattande han¬

del. Handelsaktiviteten har icke minst tjänat kungens syften men från hans sida kanske inte i

första hand med intresse för handeln som organisa¬

tion. Som gillesbroder har kungen stött och värnat

gillenas verksamhet. GUkaer antyder ett förhåUande

mellan kungen och giUesbröderna som har en viss likhet med förhåUandet meUan kungen och hir-

den. Detta skuUe kunna tyda på att han kanske

i första hand utnyttjat dem pohtiskt och propagan¬

damässigt för stärkande av kungamakten. Den kul¬

tiska anknytningen till Ringsted spelar härvid en.

icke obetydlig roU. Gillenas successiva lösgörande

från ett sådant närmast feodalt förhållande i en ny

handelspohtisk konjunktur illustreras symtomatiskt

av synodens överförande från Ringsted tUl Skanör någon gång efter 1231.

I ljuset av en dylik tolkning skuUe en framför

aUt dansk han delsverksamhet under llOO-talet och det begynnande 1200-talet hur omfattande den än

var kunna beskrivas som i icke ringa grad stående

under starkt inflytande av kungUga maktpolitiska

strävanden. I dessa torde också ha ingått en stark

kontroU av de produkter, som utgjort huvudparten

av de inhemska handelsvarorna. Det betyder att styrningen av överskottet från agrarproduktionen

under huvuddelen av perioden fortfarande legat i händerna på kungamakten i den sedan 1000-talet påböljade strävan att bygga upp en administrativ apparat som redskap för en kontroUerad riksbUd- ning. På enahanda sätt har 1000- och 1100-talens stadsbUdningar tolkats även om vi tager hänsyn tUl speciella biandstrukturer som t ex Slesvig och Ribe.

Vad karakteriserar då det framskridna 1200-talets

handelspolitik och vad spelar stadsbildningarna för

roll i detta sammanhang. Aksel E Christensen har

med hänvisning till Lubecks övertagande av det handelspolitiska maktherradömet omkring 1250 sagt, att detta skifte i sjöherradömet samtidigt be¬

tecknade övergången till den tredje epoken i de danska städernas tillbUvelse.^^ ^{Han ser emellertid}

ingen ^mera påtaglig diskontinuitet mellan den andra

och tredje epoken möjligen med en underförstådd hänvisning till den välutvecklade handelsaktivitet,

som danskarna bedrivit redan under 1100-talet.

Även om skånemarknaden med sin förutsättning i sillfisket var ett av de kraftigaste incitamenten till köpstädernas framväxt blev det ej i direktanslutning

till skånemarknadens centrum som de mera livs¬

kraftiga städerna utvecklades. Aksel E Christensen

har redan tidigt understrukit att det ej var Skanör

och Falsterbo utan Sundets och östersjökustens övriga orter som under loppet av 1200-talet blev betydelsefulla köpstäder. Detta konstaterande har

i dag ytterhgare stärkts av arkeologiska undersök¬

ningar i Skanör och Falsterbo.Anledningen var

att köpstädernas funktion bestod i ett samspel

mellan fjärrhandeln och en hela året bedriven när¬

handel med det omgivande upplandet.

Förändringar i maktbalansen mellan olika jordägarintressen

Genom regleringar och privilegier stödde kunga¬

makten det framväxande borgerskapets strävanden

men kom därvid också i strid med den lantbruks- aristokrati, som var intresserad av en fri avsättning

för sina

Frågan gäller här om ett dylikt mot¬

satsförhållande uppstod efterhand som ett privi- ligierat borgerskap framträdde eller om förutsätt¬

ningarna för ett friare borgerskap utvecklades som en konsekvens av en begynnande ekonomisk pohtisk intressemotsättning mellan kungamakten å ena sidan

och storgodsägarna samt för den delen även kyrkan

å den andra sidan. Det är i denna konfliktsituation

som städerna växer fram. Under sådana omständig¬

heter kan man fråga sig om städernas struktur kan förklaras enbart eller främst utifrån den tyska han¬

delspolitiken eller om inte en stor del av förkla¬

ringarna ligger i vad som händer i det kringliggande

agrara samhället.

I framför allt Danmark utgör 1000-talet men framför allt 1100-talet en period av enorm utbygg¬

nad av samhället, som bl ^a resulterar i en rad mani¬

festerande initiativ från de härskandes sida. Icke blott kungamakten utan i ännu relativt broderlig sämja med densamma även kyrkan konsoliderar sin ställning. För att detta skuUe kunna ske måste allt tillgängligt överskott av den agrara produk¬

tionen ha tagits i anspråk. Det har varken funnits

behov eller vilja till export av ett tillgängligt över¬

skott utöver den begränsade mängd som behövdes

för att tUlfredsstäUa en viss lyxkonsumtion. Som kungamaktens medhjälpare står från början hirden.

Dess tillgångar kan till en början tänkas inordnade under de gemensamma strävandena på samma sätt

som gillesbrödernas handelsaktivitet i enlighet med

den

gjorda tolkningen tjänade skyddsherrens syften. Men genom förläningsverksamheten har den ur hirden framväxande adeln icke minst under 1200-talets lopp börjat få en allt större tillgång till överskottsproduktionen. Deras förfäder storbönder¬

na hade under köpinge- eller handelsplatsperioden själva till vissa delar befrämjat den extemhandel

det då kunde finnas behov för. Efter en lång upp¬

byggnadsperiod i rikets tjänst strävar deras ätt¬

lingar, den framväxande adeln, att återigen genom

eget handelsutbyte skaffa sig egna fördelar genom ett externt handelsutbyte. Vi får här inte glömma

bort att liknande tendenser utvecklades av kyrkan.

Staden Ähus är i det sammanhanget ett utomordent¬

ligt intressant fall, som bör undersökas med dessa tankegångar i bakhuvudet. Samtidigt som detta sker

har handeln hunnit få en mera professionell karak¬

tär med möjliga krav på organisatoriska förändringar

från de yrkesutövare vilkas intressen ej kunde för¬

bigås. Det blir också dessa senare som kungamakten

i den nya situationen kommer att stödja med pri¬

vilegier och skyddsbestämmelser. Den behövliga förstärkningen av kungamaktens inkomster åstad¬

kommes samtidigt på grundval ^av alla de fiskala anspråk som ställs på han delsnäringen och dess utövare.

Om man alltså skulle kunna göra trohgt, att det finns skilda handhngsmönster beträffande hand- havandet av den agrara överskottsproduktionen

under perioden före respektive efter 1225, skulle de inhemska betingelserna för stadsväsendets expan¬

sion under 1200-talet kanske icke i första hand för¬

klaras av ett allmänt ekonomiskt uppsving utan

snarare av en förskjutning i dispositionen och nytt¬

jandet av den för en Qärrhandel nödvändiga över¬

skottsproduktionen. Det rör sig sålunda ej om en

förändring av produktionsförhållandena men väl om en ekonomisk-politisk maktförskjutning. Det är inte säkert att perioden från omkring 1250 under sådana omständigheter skall betraktas som en ekonomisk expansionsperiod. I verkligheten rör det sig kanske

om en stagnationsperiod som ytUgt sett ger sken av

framgång på grund av så spektakulära händelser som

köpstädernas framväxt och en i dessa samhäUen ökande specialisering.

Om ovanstående resonemang äger någon som helst giltighet, skulle det betyda att stadsproblema-

tiken i lika hög grad är en agrarsamhällets problema¬

tik. Det skulle betyda, att det ej är blott på grund¬

val av arkeologiska undersökningar i våra stadskär¬

nor utan i lika hög grad i undersökningar ^av våra försvunna byar och deras odlingsmarker ^som vi har

att söka förklaringarna till våra städers struktur och förändringar. I en kulturgeografisk analys har

Lennart Améen helt nyligen starkt understrukit den primära betydelsen hos den mot kustlinjen vinkelrätt löpande gatan i framför allt de skånska kuststäderna från 1200-talet. Om det förhåller sig så, vilket mycket tyder på, kan det ^{ses som en} symtomatisk och nästan symbolisk hänvisning

till även dessa städers genetiska förankring i det

bakomliggande agrarlandskapets ekonomi.

Arkeologiska indikationer

Antydningar om möjliga arkeologiska iakttagelser

med anknytning till de berörda tankegångarna har

redan gjorts i direkt anslutning till de skilda del¬

frågorna. De kan sammanfattningsvis karakteriseras

som primärt kronologiska, alhnänt topografiska,

funktionsindikerande men också kopplade till frågor

rörande ägostruktur samt kontroll- och skyddsfunk-

tioner. För kategorien köpstäder med ett dokumen¬

terat förflutet före 1200-talet kan man uppmärk¬

samma eventuella tyngdpunktsförskjutningar samt icke minst omdisponeringen av tomtmark. För den

större kategorien vid farbart vatten under 1200-talet

väletablerade köpstadsbddningen är frågan om kro¬

nologisk och funktionell kontakt mellan tidigare

aktivitet och det bhvande stadssamhället av funda¬

mental betydelse. Så länge de till eller över staden

förda varorna icke blev föremål för en vidareföräd¬

ling i stadssamhället, är de i de flesta fall på grund av sin natur icke fysiskt identifierbara. Man måste då

i stället söka eventuella lagringslokaler eller andra inrättningar, som skvallrar om initiativ och etable- ringar från de ekonomiska makthavarnas sida paral¬

lellt med spåren efter de kategorier av köpmän, som efterhand utvecklades till stadens borgare. Till detta

kommer frågan om läget respektive omfånget av de kontrollinstitutioner, som den fiskala kunga¬

makten använde sig av. Sambandet meUan lands¬

bygdens jordägare och staden kan belysas av frågor

som rör de första ansatserna till de senare »sögninge- gårdarna». Vem befrämjar tiggarmunkarnas, kanske

främst franciskanernas, etablering? Här kan man i varje fall för Ystads del peka på i vidaste bemärkelse arkeologiska indikationer, som klart utpekar den

efterhand framträdande adeln. Vilken betydelse

kan en på agrarproduktionen under 1200-talet

etablerad herregård några kilometer utanför Trelle¬

borg ha haft för stadens framväxt, osv?^ ®

Hävdar man att stadsutvecklingen är starkt be¬

roende av eventuella förändringar i det agrara sam¬

hället bör man naturligtvis också peka på vdka dessa förändringar kan tänkas vara. I detta sammanhang

borde också ges antydningar om med hjälp av vilka frågor en aUmän arkeologisk verksamhet skulle

kunna belysa problemet. Här fordras emellertid

först en konkret upparbetning av relevanta fråge¬

ställningar icke minst på det arkeologiska området.

Låt mig endast grovt exemphfiera tänkbara allmän¬

na frågor för Sydskandinaviens vidkommande. Vad betyder den fortskridande godsbildningen för by¬

strukturen? Utgör en ny våg av torpbildningar och expansion inom tidigare marginalområden belägg

för en fortsatt folkökning och ett allmänt ekono¬

miskt uppsving eUer är det helt enkelt uttryck för en förändrad beroendesituation för den producerande

samhällsklassen? Arkeologiskt giltiga frågeställningar

för att besvara dylika frågor återstår att formulera.

En mera samlad jämförelseanalys utifrån här

berörda tankegångar bör också kunna göras mellan

skilda skandinaviska regioner. Exportvaruproduk¬

tionen dominerades i Sydskandinavien av helt andra produkter än i t ex Bergslagens utförselhamnar i

Mälardalen. Vilket inflytande har detta haft på stadsbildandet, är det här andra kategorier än i

Danmark som ligger bakom initiativen och hante¬

ringen och hur kommer detta i så faU till uttryck i

den allmänna topografiska bilden? Man måste med

andra ord tänka sig att köpstadsbddningar med

skilda naturgeografiska bakgrundsförutsättningar

och avsättningsvaror, skiljaktig poUtisk ekonomisk styrning i hanteringen av produkterna samt med en ohkartad sammansättning mellan inhemska respek¬

tive främmande köpmän också kan uppvisa fysiskt iakttagbara variationer i den samlade topografiska

strukturen.

I detta fall rör det sig i första hand om varia¬

tioner i rum och ej i tid. Man kan aUtså vid en sådan jämförelse inte finna några omedelbara argument för en diskontinuitet mellan ohka stadsskeden. Men vi kan svårhgen komma ifrån att det måste ^vara

skillnad mellan en i stor utsträckning totaladmini-

strerad stadsbildning och en som på privdegiegrund

till vissa delar är självstyrande. Ligger dessutom för¬

utsättningarna för framväxten av detta senare råds¬

samhälle i en ekonomisk samhällsstruktur som

väsenthgen skiljer sig från 1100-talets kan man svår¬

hgen tala om någon omedelbar kontinutiet meUan

1100- och 1200-talsstaden.*^

Dock måste tdl sist framhållas att denna skiss icke i första hand syftat till ett generellt hävdande

av ett kontinuitetsbrott mellan 1100- och 1200- talens stadsbildningar. Syftet har framför allt varit

att med begreppen kontinutiet eller diskontinutiet

som ett redskap opponera mot ett lätt evolutionis-

tiskt tänkande med koncentration på förändringen

som sådan men underförstått också mot en retro- gressiv tillämpning av på senare samhällsbildningar

utformad systemteori. 1 stället kan man tänka sig

att tillämpa en i synkrona skikt genomförd struk¬

turell relationsanalys. En sådan kan möjhgen också bidraga till att uppmärksamheten riktas på för stads¬

bildandet betingande faktorer för vilka icke minst

arkeologiska indikationer kanske skall sökas i andra sammanhang än man omedelbart väntar sig dem.

Erik Cinthio, f 1921, professor i medeltidsarkeologi

vid Lunds universitet.

Noter

1. Fritz, 1971, sp 545 f.

2. Jmf

likartad uppdelning hos Christensen 1965,

s

167.

3. Här kan i stället hänvisas tiU Christophersens uppsats i denna tidskrift.

4. Cinthio, 1975.

5. Broberg, Hasselmo, 1978 och 1979.

6. Stenholm, 1981.

7. Andrén, 1980, Nielsen, 1980.

8. Vogel, 1974, Andersson, 1976.

9. Hammel, 1979.;

10. WeibuU, 1946.

11. Gilkaer, 1980.

12. Dens, s 147.

13. Christensen, 1965, s 171.

14. Christensen, 1933, s 114.

15. Ersgård, 1980.

16. Améen, 1981.

17. På

i Lunds universitets historiska

befint¬

lig panel från franciskankyrkan 1 Ystad läser man bl

»...fundata est domus fratrum Ystadie _per dominum Holmgerum militem...». CavaUin 1957.

Vid

restaurering på 1960-talet framtogs en rad målade vapensköldar i kyrkans långhus. Flera av dessa har identifierats

tillhörande förutom tyska köpmän framför allt skånska adelssläkter, bl a Galen.

Raneke 1968.

18. Cinthio, 1956. Jmf Skansjö 1977.

19. Sedan detta skrivits och oberoende därav har från andra utgångspunkter den danske historikern Kai Hörby i ett föredrag inom det medeltidsarkeolo- giska seminariet i Lund våren 1982 presenterat tolkningar av det skriftliga källmaterialet, som leder till i princip samma uppfattning i kontinui- tetsfrågan.

Litteratur

Améen, Lennart-, 1981. Stadslandskapets förändringsrisker.

Svensk Geografisk Årsbok.

Andersson, Gun: 1976. Visbys äldsta medeltid belyst av det arkeologiska materialet. Gotländskt Arkiv, s 59.

Andrén, Anders: 1980. Lund. Medeltidsstaden 26.

Broberg, Birgitta: 1979. Nyköping. Medeltidsstaden 13.

Broberg, Birgitta

Hasselmo, Margareta: 1978. Söder¬

köping. Medeltidsstaden 5.

CavaUin, Sam: 1957. Bland latinska inskrifter i Ystads klosterkyrka. Ystads Fornminnesförenings Skrift VII.

Christensen, AkselE: 1933. Danmarks handel i middel- alderen. Nordisk Kultur XVI:B.

Christensen, AkselE: 1965. Uber die Entwicklung der

dänischen Städte

der Wikingerzeit bis zum 13.

Jahrhundert. Acta Visbyensia 1.

Christophersen, Axel: Den urbane varuproduksjonens opp- komst _og betydning for den tidligmiddelalderske byut- vikling.

Cinthio, Erik: 1956. »Svenstorps herregård» i Harald Lindal, Trelleborgs medeltid.

Cinthio, Erik: 1975. Köping och stad i det tidigmedeltida Skåne. Ale 1975.

Ersgård, Lars: 1980. Falsterbohalvön

en undersökning

av

medeltida _agrar bebyggelse i sydvästra Skåne. Ale 1980.

Fritz, Birgitta :1911. Stad. Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid. Band XVI.

Gilkaer, Hans Torben : 1980. In honore santi Kanuti marty¬

ris. Scandia 46.

Hammel, Rolf: 1979. Ein neues Bild des alten Liibeck.

Zeitschrift des Vereins f Lubeckische Geschichte und Altertumskunde, 59.

Nielsen, Ingrid: 1980. Roskilde. Projektet middelalderbyen.

Diskussionsoplaeg til Mödet på Skarrildhus, maj 1980.

Stencil.

Raneke, Jan: 1968. Vapenmålningama i Ystads gråbrödra- kloster. Ale 1968.

Skansjö, Sten : 1977. Kring några försvunna medeltidsbyar på Söderslätt. Ale 1977.

Stenholm, Leif : 1981. Lerbottnar till belysning. Ale 1981.

WeibuU, Lauritz: 1946. Sd Knut i Österled. Scandia XVII.

Vogel, Volker: 1974. Die archäologischen Ausgrabungen im Stadtkern

Schleswig. Beiträge zur Schleswiger Stadtgeschichte, H 19.

The 13th century town in south Scandinavia

—

problems of continuity and hinterland

Erik Cinthio

Summary

The present work sets out from a model which

suggests that the process of urbanization in Scandi-

navia was characterized by three stages, represented by trading sites, administrative central-places and judicial centres. It is further assumed that there was not necessarily a synchronous chronology through¬

out Scandinavia, ^{nor a} continuous development

from one stage to another. The reason for this is the assumption that the fundamental conditions for each category were different in character both

as regards the resource-geographical conditions and the underlying economic and pohtical aspirations and intentions.

In its turn, what we call the 13th century town can, in comparison with the 12th century town and

also the surrounding countryside, be divided into three categories according to geographical position:

1. towns estabhshed in the interior

2. newly established towns beside navigable waterways

3. towns known already from the 11th and 12th centuries which acquired judicial status during

the course of the 13th century.

By a further modification of the questions concern¬

ing long-distance trade, interest may be concentrat¬

ed mainly on the second and to a lesser extent on the third category. Since the most important con¬

stituent factor for these so-called trading towns

seems to have been commerce, a comparison is drawn between them and the assumed conduct of trade in Denmark in the 12th and 13th centuries.

The break comes c. 1225, with the end of Danish supremacy in Liibeck. If we assume that it was

agriculturally-based products that ^were used as commodities in a long-distance trade of economic importance for south Scandinavia in general, we must therefore elucidate the urbanization process

by also taking into consideration the development

and the possible changes which may have occurred in agrarian society.

Taking the Valdemars' interest in and association with the Danish Guild of Knot's trade-directed activities as a guide, the Danish trading policy up to the beginning of the 13th century may be inter¬

preted as an integral part of the increasing admini¬

strative power-struggle of the royal house which

may also have involved the control of merchandise resulting from agricultural over-production. With

Liibeck's pronounced domination of the initiative in trading policy from the middle of the 13th century, the trading situation changed for Den¬

mark. But although the trading towns which were

developing at this time must have been greatly influenced by north German trade, they must also

have remained under the influence of the controll¬

ing power of local agricultural overproduction;

and at the same time this must have been essential to the commodities handled by the Germans. In conclusion it is suggested here that the Danish aristocracy, which at that time was growing at the

expense of royal power, began to use over-produc¬

tion in its own trading activities. If that were the

case the initiative and aims of the Danish aristo¬

cracy should be reflected in the developing trading

towns which would have acted as partners in this

trade.

Finally, the author suggests some archaeological

evidence which could be used to test the above argument. Even though different regions in Scandinavia probably display variant patterns because of their diverse commodity basis and their varying levels of political development, it does not prevent the main hypothesis about discontinuity

and variation-weithted development from being

tested in these cases also.