AKADEMIN FÖR HÄLSA OCH ARBETSLIV
Avdelningen för hälso- och vårdvetenskapPrimärvårdssköterskors reflektioner av
kamratlärande i primärvården
En intervjustudie
Karin Berglund
2019
Examensarbete, Avancerad nivå (magisterexamen), 15 hp Omvårdnad
Omvårdnad – Självständigt examensarbete avancerad nivå 15,0 hp Handledare: Ann-Sofi Östlund
SAMMANFATTNING
Bakgrund: Primärvården bedöms bli den bestämda basen i hälso- och sjukvården.
Samtidigt väntar stora pensionsavgångar bland befintlig hälso- och sjukvårdspersonal vilket innebär minskade resurser att handleda studenter. Ett steg i att möta detta har primärvården i en region i Mellansverige tagit beslut på att kamratlärande skall implementeras på alla hälsocentraler för sjuksköterske- och distriktssköterske-studerande.
Syfte: Syftet var att beskriva distriktssköterskors reflektioner av kamratlärande i
primärvården.
Metod: Studien hade kvalitativ ansats med beskrivande design. Datainsamling skedde
genom semistrukturerade intervjuer utifrån en intervjuguide utvecklad av författaren. Analysen gjordes med kvalitativ innehållsanalys.
Huvudresultat: I resultatet framkom temat: En positiv och utvecklande utmaning vilket
beskriver primärvårdssköterskornas gemensamma reflektioner av kamratlärande i primärvården baserat på de tre kategorier som uppstod. I kategorin Förutsättningar för att införa kamratlärande reflekterade primärvårdssköterskorna över förutsättningarna för att utöva kamratlärande. Kategorin handlar om handledarnas kompetens,
inställningen till kamratlärande hos såväl arbetskamrater som studenter, samt beskrivningar om när resurserna minskat. Primärvårdssköterskornas reflektioner av lärandemiljön för studenterna beskrivs i kategorin Lärandemiljön vid kamratlärande. Den redogör för handledarens roll i kamratlärande, om hur studenterna blir en naturlig del av andra professioners vardag samt reflektioner om studenternas utveckling med kamratlärande. Kategorin Arbetssätt som används vid kamratlärande beskriver primärvårdssköterskornas erfarenheter av förberedandet, själva utförandet av kamratlärande och utmaningar samt hur de tänkt sig framtidens kamratlärande.
Slutsats: Resultatet av denna studie påvisade att primärvårdssköterskor upplevde
kamratlärande i primärvården som en positiv utvecklande utmaning vilket kan underlätta fortsatt implementering av kamratlärande i primärvården under rätt förutsättningar.
ABSTRACT
Background: Primary care is estimated to be the definite basis in health care. At the same time, large pension departures await among existing healthcare personnel, which means reduced resources to mentor students. One step in meeting this is that the primary care in a region in central Sweden decided that peer learning should be implemented at all healthcare centers for nurse- and districtnurse students.
Purpose: The purpose was to describe district nurses' reflections on peer learning in
primary care.
Method: The study had a qualitative approach with descriptive design. Data collection
was done through semi-structured interviews based on an interview guide developed by the author. The analysis was done with qualitative content analysis.
Headresults: In the result, the theme emerged: A positive and developmental challenge
that describes the primary care nurses' shared reflections of peer learning in primary care based on the three categories that emerged. In the Prerequisites for introducing peer lerarning category, primary care nurses reflected on the prerequisites for practicing peer learning. The category is about the supervisors' competence, the attitude towards peer learning of both co-workers and students, as well as descriptions of when resources have decreased. The nurses' reflections of the learning environment for the students are described in the category The learning environment of peer learning. It describes the supervisor's role in peer learning, about how students become a natural part of other professionals 'everyday lives, and reflections on students' development with peer learning. The Working Methods used in peer learning category describes the primary care nurses' experiences of preparation, the actual execution of peer learning and challenges, and how they envisioned their future peer learning.
Conclusion: The results of this study showed that primary care nurses experienced peer learning in primary care as a positive developmental challenge, which can facilitate continued implementation of peer learning in primary care under the right conditions.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING Introduktion……….1 Handledning ………1 Kamratlärande ……….2 Primärvård...……….3 Distriktssköterska...………..3 PARISH-modellen….………..4 Problemformulering……….5 Syfte……….6 Metod………6 Design………..6
Urvalsmetod och undersökningsgrupp………6
Datainsamlingsmetod………..6
Tillvägagångssätt……….7
Dataanalys………...8
Forskningsetiska överväganden………..8
Resultat………....9
En positiv och utvecklande utmaning……….…...10
Förutsättningar för att införa kamratlärande…..………10
Inställning………10
Kompetens………...11
Resurser……… 12
Lärandemiljön vid kamratlärande………..13
Handledarens roll……….13
Studentens utveckling………..14
Arbetskamrater……….14
Arbetssätt som används vid kamratlärande………...15
Planering och innehåll……….15
Kamratlärande i framtiden………...16
Diskussion………..17
Huvudresultat………17
Resultatdiskussion……….18
Giltighet………....21
Tillförlitlighet………21
Överförbarhet………22
Kliniska implikationer för omvårdnad………...22
Förslag till fortsatt forskning……….23
Slutsats………...23
1
INTRODUKTION
I ett pressmeddelande Stärkt uppföljning av primärvården (Socialdepartementet 2019) beskriver socialminister Lena Hallengren att uppföljningen av primärvården utvecklas för att bidra till en jämlik hälso- och sjukvård mot bakgrund av regeringens långsiktiga arbete för en mer tillgänglig och stärkt primärvård nationellt. Utredningen Samordnad utveckling för god och nära vård (S2017:1) tillsatte regeringen i mars 2017. Det var första steget i den omfattande strukturreform där primärvården blir basen i hälso- och sjukvården (Socialdepartementet 2019). Samtidigt väntar stora pensionsavgångar bland befintlig hälso- och sjukvårdspersonal (Sveriges kommuner och landsting, SKL, 2018) vilket innebär minskade resurser att handleda studenter (Sarduskis, 2014).
Handledning
Lärlingsmodellen inom handledning kännetecknas av att mästaren lär upp lärlingen, som saknar erfarenhet, i ett en till en förhållande, genom att låta lärlingen följa mästaren för att se hur denne gör (Lauvås & Handal, 2015). Sedan får lärlingen upprepa
mästarens agerande vid ett senare tillfälle och då utföra uppgiften själv. Detta ger en utbildning i hantverket samt en socialisering i yrkeskulturen. Denna handlednings-modell kallas även traditionell handledning, handledaren instruerar och demonstrerar (Andrews et. al. 2006). Den andra modellen Lauvås och Handal (2015) beskriver är Handledningsmodell med kritisk reflektion, där studentens självständighet utvecklas genom att reflektera över patientmötet. Reflekterande lärande, genom att handledaren tillsammans med studenterna planerar och förbereder inför patientens besök, ger struktur och underlättar handledningen (Jarnulf, Skytt, Mårtensson och Engström, 2019). Reflektion påtalar även Gjems (1997) som en ömsesidig påverkan, studenten får reflektera över mötet med patienten tillsammans med handledare, därmed får studenten insikt om hur patienten påverkas och hur studenten påverkas av patienten (Gjems, 1997). Studentens tidigare erfarenheter och kunskaper är viktiga initialt i handledningen samt för att uppnå en förtroendefull relation mellan student och handledare krävs tillit beskriver Carlson, Wann-Hansson och Pilhammar (2009). Jarnulf, Skytt, Mårtensson och Engström (2019) beskriver att handledningen fokuserade på kunskapsöverföring genom att handledaren ville dela erfarenheter och kunskaper med studenterna.
2
Kamratlärande (peer-learning)
Kamratlärande är en handledningsmetod som bygger på att kunskap och färdigheter utvecklas genom social interaktion (Christiansen & Bell, 2010) där jämbördiga studenter stödjer varandra och att det är positivt för den individuella utvecklingen (Topping, 2005). Kamratlärande förekommer i olika former och studenterna kan vara på samma eller på olika utbildningsnivåer samt antingen lära och arbeta tillsammans eller leda, instruera, undervisa eller fungera som mentorer för varandra (Secomb, 2008). McLeod, Jamison och Treasure (2018) fann i sin studie med fysioterapeutstuderande och sjuksköterskestuderande att tredjeårs-studenter som handledde förstaårs-studenter upplevde att de utvecklade självförtroendet i att representera sin blivande profession samt på så sätt kanske gav inspiration till förstaårs-studenterna.
Studenterna fick praktisera samarbete, kritiskt tänkande, problemlösning, reflektion och självständighet, vilket Boud, Cohen och Sampson (1999) instämde i. Handledaren gav stöd och feedback efter att studenterna själva sinsemellan försökt lösa omvårdnads-situationen genom diskussion och reflektion utan framgång (Hellström-Hyson, Mårtensson & Kristofferzon, 2012). Ravanipour, Bahreini och Ravanipour (2015) beskrev att studenterna fick öva pedagogiskt ledarskap innan de började arbeta. Flera tidigare studier har undersökt studenternas upplevelse av kamratlärande i
slutenvården och fann ökad kompetens, självförtroende, minskad ångest (Stone, Cooper & Cant, 2013) och stress, färre misstag, noggrannhet, lärande på djupet (Ravanipour, Bahreini & Ravanipour, 2015), utvecklat oberoende, samarbete, ökat ansvarstagande och att hitta sin professionella roll (Hellström-Hyson, Mårtensson & Kristofferzon, 2012) samt en känsla av trygghet (Stenberg & Carlson, 2015). Handledningsrollen gav förbättrad teknisk kunskap samt ökade insikter och självkännedom då handledarna i studentparen fick repetera sina kunskaper (Ramm, Thomson, & Jackson, 2015).
Handledarens erfarenhet av kamratlärande undersökte Holst, Ozolins, Brunt och Hörberg (2017) och fann att lärandemiljön karaktäriserades av ömsesidig respekt och tillit mellan handledare och studentparet. Genom reflektion kunde tävlan i studentparet upptäckas och lärandet balanserades så att en student inte tog över. Genom att ställa frågor till studenterna inför deras patientmöten utvecklades studenternas reflekterande tänkande (Holst, Ozolins, Brunt och Hörberg, 2017).
3
I Mellansverige startade ett projekt med en studentavdelning med kamratlärande på en kirurgavdelning 2006. Anledningen till detta var att sjuksköterskeutbildningen
förändrades vid den tiden och antalet studenter fördubblades. Som en följd av detta ökade behovet av platser och handledare till verksamhetsförlagd utbildning för studenterna och studentavdelningar introducerades för att alla studenter skulle få möjlighet till verksamhetsförlagd utbildning (VFU). Studentavdelning innebar att studenterna arbetade i par i två veckor med en gemensam handledare och hade ansvar för ett rum med fyra patienter (Hellström-Hyson, Mårtensson & Kristofferzon, 2012). Tidigare studier visade på att studenter på studentavdelningar gavs tillfälle att förstärka sin kunskap och dela erfarenheten och dessa värderade kamratlärande högt (Lidskog, Löfmark & Ahlström, 2009).
Inom primärvården i en region i Mellansverige skall kamratlärande implementeras på alla hälsocentraler för sjuksköterske- och distriktssköterskestuderande. I dagsläget har två hälsocentraler startat upp detta under våren 2019 och två andra hälsocentraler har använt det som handledningsmetod sedan 2018 respektive 2015. Följaktligen är det av intresse att undersöka hur primärvårdssköterskorna upplever kamratlärande som handledningsmetod inom primärvården.
Primärvård
Primärvård definieras i 2 kapitlet, 6 § i Hälso- och sjukvårdslagen (SFS 2017:30) som en hälso- och sjukvårdsverksamhet som ansvarar för befolkningens grundläggande vårdbehov och rehabilitering, då de ej är i behov av medicinska eller tekniska resurser från slutenvården. Vården ges utan restriktioner gällande ålder, patientgrupp eller sjukdomar.
Distriktssköterska
I Sjuksköterskans kompetensbeskrivning (Svensk sjuksköterskeförening, 2017, s. 10) beskrivs det att ”legitimerad sjuksköterska ska leda utbildnings- och
handledningsaktiviteter på grupp- och individnivå riktade mot såväl patienter och närstående som studenter och medarbetare” samt medverka i handledning av studenter i interprofessionella team, initiera och leda utbildningsinsatser för studenter såväl inom professionen som i interprofessionella team. Vid handledning av studenter planera, genomföra och utvärdera pedagogiska insatser som stödjer studenters förmåga att
4
omsätta och använda teoretisk kunskap i mötet med patienter och närstående, samt delta i bedömning av studenter i verksamhetsförlagd utbildning (Svensk
sjuksköterske-förening, 2017). Distriktssköterskor är specialistutbildade sjuksköterskor och kan arbeta inom primärvård, (landsting), hemsjukvård, äldreboenden, skolhälsovård (kommun) eller inom privat verksamhet (Distriktssköterskeföreningen, 2008). I den nationella handlingsplanen beskrivs distriktssköterskans uppdrag att ansvara för det
grundläggande vård- och rehabiliteringsbehovet, tillsammans med andra vårdgivare i primärvården (Distriktssköterskeföreningen, 2008). I Distriktssköterskeföreningens kompetensbeskrivning (2008) beskrivs det att distriktssköterskan skall ” ha fördjupade kunskaper inom omvårdnads- och hälsoarbetet för att handleda, undervisa och bedöma studenter”. Vidare kännetecknas distriktssköterskans arbete av ett evidensbaserat och etiskt förhållningssätt.
Kärninnehållet i omvårdnad beskrivs i föreliggande studie utifrån Människan som handledare och student, utifrån Hälsa som en känsla av sammanhang, utifrån Miljön, vårdmiljön såsom studentmottagning och utifrån Vårdande, handledare, studenter och patienter i dialog, vilket skapar trygghet och delaktighet.
PARISH-modellen
Implementering påverkas av många faktorer både på individuell och organisatorisk nivå (Grol & Grimshaw, 2003). Exempelvis egenskaper hos det som ska implementeras såsom evidens om önskad effekt, stor skillnad mot nuvarande rutiner och om det är anpassningsbart och testat. Samt egenskaper hos användarna, deras förändrings-benägenhet och kunskapsnivå. Sammanhanget där implementeringen skall ske, vilken vårdform och vilken specialitet och i synnerhet hur klimat, ledarskap och organisation fungerar. En av de viktigaste faktorerna för att det skall lyckas är ledarskapet. Förmågan och viljan hos ledare att vilja arbeta evidensbaserat och ge återkoppling till personalen (Sandström, Borglin, Nilsson & Willman, 2011).
Vid implementering av nya arbetssätt kan PARISH-modellen vara ett praktiskt verktyg som vägleder processen (Kitson et. al. 2008). PARISH syftar till att ge ökad insikt i implementeringens komplexitet. PARISH står för: Promoting Action on Research Implementation in Health Services och utvecklades av brittiska sjuksköterskor under 1990-talet (Svensk sjuksköterskeförening, 2014, ss. 16-17). Den innehåller tre delar
5
som behöver observeras före, under och efter implementering; Evidens som består av klinisk erfarenhet, forskningsresultat, patientens upplevelse och lokala data, Kontext vilket innefattar ledarskap, rutiner för utveckling samt vårdverksamhetens kultur, Facilitering vilken innebär att en person med särskilda färdigheter och kunskaper tjänstgör som underlättare i processen att införa nya rutiner och kunskaper i verksamheten (Svensk sjuksköterskeförening, 2013, s. 4).
Problemformulering
Då stora pensionsavgångar väntas (Sveriges kommuner och landsting, SKL, 2018), minskar resurserna till att handleda studenter (Sarduskis, 2014) även inom
primärvården. Som ett led i detta har beslut tagits på att kamratlärande skall
implementeras inom primärvården i en region i Mellansverige på alla hälsocentraler för sjuksköterske- och distriktssköterskestuderande.
En av de viktigaste faktorerna för att det skall lyckas är ledarskapet. Förmågan och viljan hos ledare att vilja arbeta evidensbaserat och ge återkoppling till personalen (Sandström, Borglin, Nilsson & Willman, 2011). Vid implementering av nya arbetssätt kan PARISH-modellen vara ett praktiskt verktyg som vägleder processen (Kitson et. al. 2008). PARISH syftar till att ge ökad insikt i implementeringens komplexitet.
I sjukvården har sjuksköterskor främst haft traditionell handledning som metod,
instruerat och demonstrerat och därefter har studenten fått utföra uppgiften. Traditionell handledning ersätts av eller kompletteras med kamratlärande. Flera tidigare studier har undersökt studenternas upplevelse av kamratlärande i slutenvården (Hellström-Hyson, Mårtensson & Kristofferzon, 2012; Pålsson, Mårtensson, Leo Swenne, Ädel &
Engström, 2017; Ravanipour, Bahreini & Ravanipour, 2015; Stenberg & Carlson, 2015; Stone, Cooper & Cant, 2013), handledarens erfarenhet av handledning i primärvård (Jarnulf, Skytt, Mårtensson och Engström (2019) samt handledning inom kamratlärande utifrån handledarens perspektiv från slutenvården (Holst, Ozolins, Brunt och Hörberg, 2017).
Följaktligen är det av intresse att undersöka hur kamratlärande som handledningsmetod inom primärvården upplevs av handledarna både på grundnivå och avancerad nivå i primärvården för att kunna förbättra kamratlärandet vid implementering på alla hälsocentraler, både för handledaren, studenten och beslutsfattarna i regionen.
6
Syfte
Syftet var att beskriva primärvårdssköterskors reflektioner av kamratlärande i primärvården.
METOD
Design
Föreliggande studie var empirisk med deskriptiv design och kvalitativ ansats. Deskriptiv design i kvalitativ forskning innebär att forskaren håller sig nära det ursprungliga
materialet samt att forskare och informanter håller sig på en jämlik nivå (Polit & Beck, 2017).
Urvalsmetod och undersökningsgrupp
Ändamålsurval valdes som urvalsmetod. Detta innebar att informanterna som
inkluderades i studien var distriktssköterskor eller sjuksköterskor med erfarenhet av och kunskap om kamratlärande som handledningsmetod i studenthandledning i
primärvården vilket svarade mot studiens syfte (Polit & Beck, 2017). Studien
genomfördes på fyra hälsocentraler i ett län i Mellansverige där kamratlärande införts. Sju distriktssköterskor och en sjuksköterska, alla benämns primärvårdssköterskor fortsättningsvis i löpande text, tillfrågades, alla tackade ja till att deltaga i studien. Ingen av informanterna avbröt sin medverkan i studien. Samtliga var kvinnor. Deltagarnas ålder varierade mellan 37 - 58 år, median 45 år och antal år som sjuksköterska varierade mellan 5 - 34 år, median 17,5 år och antal år som distriktssköterska varierade mellan 0 – 16 år och median 3,75 år. Deras erfarenhet av handledning i kamratlärande i
primärvården varierade från 1 månad till 3,5 år, median 6,5 månader. De antal studenter de handlett i kamratlärande var till antalet 2 - 11, median 4 studenter. 75 % av
primärvårdssköterskorna hade kandidatexamen och 50 % magisterexamen och 25 % hade gått en studenthandledningskurs motsvarande 7,5 hp.
Datainsamlingsmetod
Datainsamling skedde genom semistrukturerade intervjuer utifrån en intervjuguide utvecklad av författaren. Intervjuerna inleddes med en orienterande fas där
informanterna informerades om studiens syfte och övriga praktiska frågor (Kvale och Brinkmann, 2014). Intervjuguiden bestod av bakgrundsfakta för att beskriva
7
urvalsgruppen och frågade efter ålder, antal yrkesverksamma år som sjuksköterska respektive distriktssköterska, antal år/månader som handledare med kamratlärande som metod och kompetens. Därefter ställdes öppna frågor såsom: Berätta om dina
upplevelser av kamratlärande som handledningsmetod generellt och på arbetsplatsen…, Vad anser du om din kompetens att handleda studenter med kamratlärande under verksamhetsförlagd utbildning? Vid behov ställdes följdfrågor såsom: Kan du berätta mer. Hur tänkte du då? Vilket bidrog till ett mer utvecklat svar samt en djupare
förståelse. Som slutfråga ställdes en fråga om informanten ville tillägga något mer eller om någon fråga saknades, detta för att ingen relevant information skulle förgås (Polit & Beck, 2017). De skedde på informanternas arbetsplatser, i avskilt rum. En pilotintervju genomfördes för att upptäcka om frågorna höll tillräckligt god kvalitet och svarade på studiens syfte innan intervjuerna påbörjades (Polit och Beck, 2017). Pilotintervjun utfördes med den informant som först svarade på tillfrågan. Därefter transkriberades den och granskades av handledaren för bedömning och eventuell justering. Då pilotintervjun svarade på studiens syfte fortsatte de resterande sju intervjuerna och pilotintervjun inkluderades i studien då den var relevant och svarade på studiens syfte.
Alla intervjuer spelades in med digital ljudinspelningsapplikation för att författaren skulle kunna koncentrera sig på intervjun och inte distraheras av att behöva skriva ned svaren. På detta sätt förlorades ingen data (Polit och Beck, 2017). Längden på
intervjuerna varierade mellan 19 minuter till 43 minuter. Medellängden för intervjuerna var 28 minuter. Intervjuerna genomfördes mellan mars och april 2019.
Tillvägagångssätt
Brev för Anhållan av tillstånd med information om studien skickades per mejl till två verksamhetschefer inom primärvården i en region för att få tillstånd att genomföra studien samt för att få intervjua distriktssköterskor. Efter att skriftligt tillstånd för studien erhållits och kontaktuppgifter till respektive enhetschefer på de olika
hälsocentralerna mottagits från verksamhetscheferna, kontaktades fyra enhetschefer för berörda hälsocentraler per telefon eller via mejl med förfrågan om tillstånd att
genomföra studien. Informationsbrev om studiens syfte och tillvägagångssätt bifogades samt önskemål om namn och kontaktuppgifter till primärvårdssköterskor som stämde överens med inklusionskriterierna. Samtliga enhetschefer gav tillstånd till studien och bifogade kontaktuppgifter till primärvårdssköterskorna på sina respektive
8
samtliga primärvårdssköterskor varav åtta tackade ja att deltaga. Via mejlkonversation bestämdes tid och plats för intervjuer efter primärvårdssköterskornas önskemål. Informerat samtycke inhämtades muntligt och skriftligt i samband med att intervjun spelades in.
Dataanalys
Analys utfördes med kvalitativ innehållsanalys inspirerad av Graneheim och Lundman (2004). Både manifest metod som beskrev det som uttryckligen sades och latent metod där en analysering av textens innebörd och ett samband söktes i de underliggande meningarna och sedan sammanfattades i olika teman och kategorier (Graneheim & Lundman, 2004). Intervjuerna transkriberades, ordagrant, även småord som
hummanden, suckar och hostningar även tystnader skrevs ut för att inte icke verbal kommunikation skulle gå förlorad (Graneheim & Lundman, 2004). Texterna
bearbetades genom att läsas flera gånger. Därefter delades meningsbärande enheter in utifrån syfte därefter resterande text som hörde ihop av sitt sammanhang och innehåll in som sedan kondenserades. Kondenseringen gjorde texten kortare då överflödiga ord togs bort och texten blev mer lätthanterlig utan att det centrala innehållet förlorades. Den kondenserade texten abstraherades, lyftes till en högre logisk nivå genom att förses med en kod, en slags etikett som beskrev innehållet. Då flera koder hade liknade
innehåll sorterades de in i kategorier som svarar på frågan Vad? och konkretiserades vidare genom att sorteras in i subkategorier. Det underliggande budskapet i kategorierna skapade ett tema och svarade på frågan ”Hur” (Graneheim & Lundman, 2004).
Forskningsetiska överväganden
Polit och Beck (2017) beskriver tre etiska principer; godhetsprincipen, respekt för den mänskliga värdigheten och rättviseprincipen. Författaren till denna studie tog hänsyn till dessa principer i sin forskning. Före studien påbörjades söktes godkännande av studien av verksamhetschefer med ansvar för hälsocentralerna. Ett forskningsetiskt problem var att det endast handlade om fyra hälsocentraler samt att två av dem var i uppstart av kamratlärande, vilket innebar att de som kände till detta kanske känner igen
arbetsplatserna och deltagarna. Godhetsprincipen tillgodoses då ingen känslig information har lämnats ut, all insamlad data avkodades och informanterna
avidentifierades, inga platser har nämnts. Informanterna fick information både muntligt och skriftligt om studien i samband med intervjun och möjlighet att själv bestämma om
9
medverkan i studien och att de hade rätt att avbryta utan att ange orsak vilket principen att visa respekt för den mänskliga värdigheten påtalar. De fick i samband med detta fylla i ett informerat samtycke för att deltaga i studien. Rättviseprincipen respekterades genom att informanterna fick ett rättvist bemötande och de behandlades lika oavsett bakgrund. Studiematerialet förvaras konfidentiellt, inlåst och efter godkänt
examensarbete destrueras allt intervjumaterial, både ljudupptagningar och
transkriberingar i enlighet med etiska aspekter för forskning som inbegriper människor (Helsingforsdeklarationen, 2008). Uppsatsen kommer att finnas tillgänglig på DIVA som är ett webbaserat arkiv för studentuppsatser och forskningspublikationer med öppen söktjänst på internet. Informanterna kommer att få möjlighet att ta del av den godkända studien.
RESULTAT
Dataanalysen resulterade i tre kategorier utifrån distriktssköterskors reflektioner av kamratlärande i primärvården och redovisas nedan tillsammans med de åtta
subkategorierna (tabell 2). Resultatet av studien redovisas löpande i text och stärks med citat från intervjuerna för att tydliggöra budskapet i varje subkategori.
Tabell 1. Tema, kategorier och subkategorier.
En positiv och utvecklande utmaning
Förutsättningar för att införa kamratlärande
Lärandemiljön vid kamratlärande
Arbetssätt som används vid kamratlärande
Inställning Handledarens roll Planering och innehåll Kompetens Studentens utveckling Kamratlärande i framtiden
10
En positiv och utvecklande utmaning
Det övergripande temat som framkom som en röd tråd i det primärvårdssköterskorna beskrev var att kamratlärande i primärvården upplevdes positivt och utmanande. De upplevde det positiva i studenternas lärande, sin egen roll och utmanande i form av resurser såsom personal och lokaler, kompetens och inställning.
” När kamratlärande fungerar underlättar handledningen och belastningen på handledaren minskar och studenterna växer otroligt mycket”.
Primärvårdssköterska 8
Förutsättningar för att införa kamratlärande
Kategorin Förutsättningar för att införa kamratlärande bygger på tre subkategorier: Inställning, Kompetens och Resurser. Denna kategori beskriver
primärvårdssköterskornas funderingar om förutsättningar för att utöva kamratlärande. Kategorin handlar om inställningen till kamratlärande hos såväl arbetskamrater som studenter, handledarnas kompetens samt beskrivningar om när resurserna minskat.
Inställning
Arbetskamraternas inställning till kamratlärande var varierande upplevde
primärvårdssköterskorna. De beskrev att de allra flesta arbetskamrater var positiva till att ha studenter, men vissa hade erfarenheten att deras arbetskamrater tyckte det var en belastning. Upplevelsen var också att primärvårdssköterskorna blev mer involverade i båda studenterna samt att engagemanget ökade i primärvårdssköterskegruppen. Flera uppgav att det var viktigt att få med sig arbetskamraterna, men att det vissa gånger var svårt då ett motstånd fanns då arbetskamraterna upplevde att det var för svårt, samt inte ville ta åt sig av den nya kunskapen. Vidare reflekterade primärvårdssköterskorna att det var viktigt att kamratlärandet fungerade för studenterna, då de upplevde att
kamratlärandet gav en bra start för de blivande kollegorna. Primärvårdssköterskorna ansåg också att studenternas inställning till att ta ansvar för sin utbildning var en förutsättning för att det skulle bli bra. Ett bra stöd från chef och kollegor påverkade handledarens inställning. Att hela tiden ha fått kämpa för att få tid avsatt inför varje period påverkade negativt uppgav de. Bra information om studentmottagning till patienterna i samband med tidsbokning till besök gav patienterna en positiv inställning
11
till studentmottagningen upplevde primärvårdssköterskorna. Alla patienterna tackade dock ej ja till att komma till studentmottagningen bland annat på grund av att de hade bråttom.
” Tror på idéen (KL), jag tror det är jättebra.” Primärvårdssköterska 6
Kompetens
Något som framkom i primärvårdssköterskornas reflektion om deras kompetens var att de alla upplevde sig ha god kompetens att handleda studenter. Flera uppgav att de hade erfarenhet från slutenvården och kamratlärande där och hade haft positiva erfarenheter, de kände igen tänket vilket underlättade uppstarten med kamratlärande i primärvården. I och med att de var två handledare de första två veckorna upplevde de att de kunde bolla med varandra om allting då de hade olika kompetens och på så sätt ökade kompetensen för dem båda. Det framkom dock i intervjuerna att flera av primärvårdssköterskorna saknade handledarutbildning och att de verkligen efterfrågat den. De hade haft en plats men varit tvungen att avboka på grund av arbetssituationen. Inför uppstarten av
kamratlärande i primärvården gavs ingen utbildning till handledarna uppgav primärvårdssköterskorna, det var ”learning by doing”. De fick en kort men tydlig information per mejl samt att de diskuterade det på en arbetsplatsträff eller
skötersketräff. På en arbetsplats kom huvudhandledaren och gav muntlig information också.
Flera primärvårdssköterskor reflekterade över studenternas olika kunskaper, några uppgav att det kunde fallera om studenterna inte var i samma nivå kunskapsmässigt och erfarenhetsmässigt, en från grundutbildningen utan någon som helst vårderfarenhet tillsammans med en annan student som gick uppdragsutbildningen. Om studenterna var ojämna skulle den ena få ut mer av VFU:n än den andra, exempelvis om den ena var tystlåten och den andra tog över. Primärvårdssköterskorna upplevde det som svårt att bedöma kompetensen om studenten ej hade någon vårderfarenhet alls. De ansåg att om studenterna låg på ungefär samma nivå kunskapsmässig och erfarenhetsmässigt så var handledningen stimulerande.
” Ingen utbildning kamratlärande, learning by doing.” Primärvårdssköterska 2
12 Resurser
Resurser som beskrevs som en förutsättning att bedriva kamratlärande var tid och tillgång till personal, studenter och lokaler. Tiden måste avsättas för kamratlärande, det är en förutsättning både för planering och utförandet uppgav primärvårdssköterskorna. De upplevde att ingen, varken kollegor eller arbetsgivare förstår hur mycket tid och energi det går åt att hela tiden vara aktiv, att ha det övergripande ansvaret och planera för studenterna för att det ska bli bra. De beskrev att det var jätteroligt, men utmanande och uttömmande att ha studenter.
De reflekterade över att personalen skulle hålla sig friska, att de skulle bli frikopplade från ordinarie arbetet för att ej slitas emellan verksamheten i övrigt och
utbildningsdelen. Samt att de hade tillräckligt med personal för att kunna ha handledare till studenterna. De beskrev att de får sex grundutbildningsstudenter varje höst och varje vår samt distriktssköterskestudenter. Vidare beskrev de att det måste komma två
studenter till VFU annars fallerar kamratlärandet.
En annan utmaning som primärvårdssköterskorna beskrev var då en student var sjuk, då fallerade kamratlärandet. Likaså om en handledare var sjuk, på utbildning, möte eller att det hände oförutsedda saker och personal saknades, då utmanades planeringen uppgav de.
En annan förutsättningför kamratlärande var tillgången till en lokal som fungerade som studentmottagning uppgav primärvårdssköterskorna. Det blev krockar med annan verksamhet och andra mottagningar fick flytta runt uppgav de, studenterna prioriterades. Primärvårdssköterskorna beskrev trångboddhet och uppgav det som ett problem, men alla löste det på ett eller annat sätt. Ledigheter löste trångboddheten då de var färre personal på plats.
När en hälsocentral endast hade en distriktssköterskemottagning och dessutom vissa dagar endast en förmiddag upplevde primärvårdssköterskorna det svårt att få ihop mottagningstid för studenterna. En annan aspekt som primärvårdssköterskorna reflekterade över var svårigheten att hitta saker som var vettiga att göra de första två veckorna, studenterna gick då med varsin handledare och de hade en liten verksamhet. Det hade underlättat om de haft en tillräckligt stor verksamhet för att ha sysselsättning för två studenter för att de inte skulle konkurrera om patienterna ansåg de.
13
”Det ska finnas tid, det ska finnas rum för patienter och finnas studenter…” Primärvårdssköterska 3
Lärandemiljön vid kamratlärande
Kategorin Lärandemiljön vid kamratlärande bygger på tre subkategorier: Handledarens roll, Studentens utveckling och Arbetskamrater. Denna kategori beskriver
Primärvårdssköterskornas reflektioner av lärandemiljön för studenterna beskrivs i denna kategori. Den handlar om handledarens roll i kamratlärande, om hur studenterna blir en naturlig del av andra professioners vardag samt reflektioner om studenternas utveckling med kamratlärande.
Handledarens roll
I handledarens roll beskrev primärvårdssköterskorna vikten av tillgänglighet för
studenterna vid studentmottagningen i kamratlärande. Tillgänglig för konsultation då de behövde det i patientärenden och reflektion, hur det kändes, vad gick bra, vad kunde de ha gjort annorlunda. Reflektionen i slutet av dagen var viktig för att studenten skulle gå hem med den där bra-känslan. Kommunikation var också en viktig del i handledarens roll ansåg primärvårdssköterskorna. Förmågan att kunna förmedla sina kunskaper till studenterna i olika steg exempelvis vid Pick-Line-omläggning och att det var öppet för studenterna att kunna fråga om vad som helst. Något mer som framkom var
handledarens roll att styra upp om det blev ojämnt i fördelningen mellan studenterna på studentmottagningen samt att ge dem förutsättningar i form av rätt sorts patienter och att utmana studenterna till att våga ta för sig, handledarna var aktiva i studenternas lärande tyckte de. Vidare ansåg primärvårdssköterskorna att när kamratlärande fungerade, så underlättade det för handledarna, främst underlättade själva handledningen genom att de kunde släppa studenterna mer. Samt att det blev mindre belastning, mindre betungande på individnivå på handledarna.
”…hellre att du frågar, det finns inga dumma frågor, men det finns otroligt många dumma svar och dåliga bemötanden.” Primärvårdssköterska 5
14 Studentens utveckling
Vid jämförelse av Kamratlärande och traditionell handledning så tyckte
primärvårdssköterskorna att studenterna fick ta ett större ansvar för sitt eget lärande vid kamratlärande exempelvis såsom att de handledde och assisterade sin kamrat samt att de fick möta patienterna själva vilket blev mer stimulerande i studenternas utveckling. Studenterna sökte information mer självständigt via Vårdhandboken, 1177:s hemsida och internet över lag då tiden funnits till det i kamratlärandet jämfört med tidigare då de frågade sin handledare, det var en stor skillnad upplevde primärvårdssköterskorna. Studenterna blev trygga i arbetet då de fick utföra det de lärt sig i skolan och deras kommunikation utvecklades mellan dem och även med patienterna ansåg
primärvårdssköterskorna. Det framkom också att primärvårdssköterskorna upplevde att studenterna tyckte det var positivt att gå med olika handledare, de såg att handledarna utförde saker olika men resultatet blev detsamma. Primärvårdssköterskorna uppgav även att kamratlärande var jätteroligt som handledningsmetod, stimulerande både för personal och studenter. Och att de upplevde att studenterna lärde sig bättre med
kamratlärande jämfört med traditionell handledning, att det blev ett djupare lärande med kamratlärande. De beskrev även att det ena inte utesluter det andra.
” Kamratlärande snäppar upp utvecklingen för studenten, startar upp
tanke-mekanismerna bättre. Upplägg, möte med patienter triggar igång tankemässigt och studenterna nyttjar sina kunskaper bättre.” Primärvårdssköterska 7
Arbetskamrater
Primärvårdssköterskorna beskrev också att andra personalgrupper var involverade i studenternas lärande och frågade om hur det gick för studenterna, vilket gynnade studenterna på så sätt att de fick svar på sina frågor och då en djupare förståelse för arbetet på hälsocentralen. Förmågan att kunna samarbeta med olika personer, att kunna vara professionell ansåg primärvårdssköterskorna som viktig då man ej väljer sina arbetskamrater. De upplevde att studenterna kom in i personalgruppen, blev en del av dem på hälsocentralen.
15
Arbetssätt som används vid kamratlärande
Kategorin Arbetssätt som används vid kamratlärande beskrev primärvårdssköterskornas erfarenheter av förberedandet, själva utförandet av kamratlärande och hur de tänkte sig kamratlärande fortsättningsvis.
Planering och innehåll
I subkategorin ” Planering och innehåll” reflekterade bland annat
primärvårds-sköterskorna över planeringen inför kamratlärandet med studenterna hur de skulle lägga upp det. Primärvårdssköterskorna beskrev att de hade tagit del av en mall utarbetad av högskolan och regionen, med lite allmän information samt lite forskning bakom
kamratlärande och hur man lade upp det, sedan veckovis planering och hade tillgång till kontakt med huvudhandledare. Alla hade lagt upp det på så sätt att de första två
veckorna så gick studenterna med varsin sköterska för att få trygghet, lärde känna avdelningen, träffade patienter och de två sista veckorna hade de egen
studentmottagning med en eller två handledare. Primärvårdssköterskorna upplevde att planeringen underlättades när de fick information från högskolan i förväg om
studenternas kompetens, om de kom från uppdragsutbildningen eller från
grundutbildningen. De beskrev även vikten av att göra ett schema till studenterna så de hade kännedom dag för dag var de skulle vara, vilket de upplevde gav studenterna ett lugn de första två veckorna. Primärvårdssköterskorna beskrev också att studenterna uppmanades att göra studiebesök på hälsocentralen hos de olika professionerna under första två veckorna för en större förståelse för primärvården. Därefter fokuserades det på studentmottagningen.
Strukturen på studentmottagningen beskrev primärvårdssköterskorna varierande. En variant var att ha en patient på morgonen, en mitt på dagen och en på eftermiddagen varje dag, en annan var mottagning tre timmar två gånger i veckan, en timme per patient. Eller att de inte hade några tidsmoduler som angav hur många minuter varje patient var inbokad på, utan långa block och handledarna tillsammans med studenterna anpassade tidsmodulerna för att inte ha för hög börda på studenterna, allt från en kvart till en timme. Och en fjärde hade lagt 30 minuters tidsmoduler oavsett patientbesök, ibland 60 min, beroende på besöksorsak. Primärvårdssköterskorna med erfarenhet av studenttidbok, studenternas egen tidbok med inbokade patienter, beskrev att en
16
studenttidbok underlättade för studenterna att strukturera upp mottagningen. Likaså användes ett bedömningsunderlag, ett dokument med arbetsuppgifter som
primärvårdssköterskor gör, med de enklaste sakerna man ska lära sig, exempelvis agrafftagning, suturtagning och injektioner i kolumner ”tittat på”/ ”varit med” /”har utfört”. Primärvårdssköterskorna upplevde att det blev en hjälp samt klart och tydligt, då de delade på en student. Primärvårdssköterskorna beskrev att studenterna blev mer aktiva, att de nådde målen i assce-formuläret, ett bedömningsförmulär från högskolan, från andra infallsvinklar. Alla primärvårdssköterskor använde inte studenttidbok, utan bokade i sin egen tidbok, samt använde ingen checklista eller bedömningsunderlag, på vad studenterna gjort utan det diskuterades i samband med halvtids- respektive
heltidsbedömningen med assce-formuläret som bedömningsunderlag.
Primärvårdssköterskorna beskrev att studenterna hann söka information och läsa på om patienten samt utföra själva åtgärden och reflektera. Möjligheten till reflektion för studenter och handledare uppgav alla som viktig. Efter varje patient, före lunch eller vid dagens slut, tillfälle att konsultera, få feedback och funderade även om de tänkt rätt. Vikten av att få studenterna att prata, reflektera, för en djupare kunskap i slutändan och för att inte ta med osäkerhetskänsla hem.
”man kan bocka av och skriva vilken handledare och så att man inte missar någonting till slutbedömning och så frågar skolan; har du gett några injektioner? Nä, det har vi ju missat, då har man det på pappret så ser man…….. Det blir mer tydligt.”
Primärvårdssköterska 1
Kamratlärande i framtiden
Primärvårdssköterskorna reflekterade över förbättringsförslag såsom att ändra
tidsintervaller på VFU för tid till återhämtning för handledare, att ha studenter varannan period. Bedömningsunderlag för studenterna hade inte alla primärvårdssköterskor ännu, utan de hade det under bearbetning. Flera primärvårdssköterskor hade förslag på
förbättrad planering med kollegor inför nästa period de har kamratlärande så att de är mer förberedda samt förbättringsförslag på studenttidbok och dess tidsmoduler. De uttryckte behovet av en egen studenttidbok med gott om tid för planering, utförande och reflektion för studenterna.
17
Utveckling av handledarutbildningen med inriktning kamratlärande var också något som framkom som förslag, exempelvis upprepade föreläsningar om kamratlärande på arbetsplatsen, alternativt en webbutbildning. Utvärdering av kamratlärande
efterfrågades också av primärvårdssköterskorna. Både på hälsocentralen med studenter och handledare, för att lyfta det som varit positivt och det som varit negativt för att kunna förbättra inför nästa period samt utvärdering och reflektion med
huvudhandledare. Primärvårdssköterskornas reflektion om kamratlärande i framtiden beskrevs som ett uppenbart bra sätt att handleda studenterna på, en bra utveckling kvalitetsmässigt.
”Jag tror att det här är framtiden. Det är såhär vi kommer att ha det framöver. För allas bästa och framförallt för studenternas lärande. Man ser ju att de lär bättre i kamratlärande.” Primärvårdssköterska 4
DISKUSSION
Huvudresultat
Syftet med föreliggande studie var att undersöka distriktssköterskors reflektioner av kamratlärande i primärvården. I resultatet framkom temat: En positiv och utvecklande utmaning vilket beskriver primärvårdssköterskornas gemensamma reflektioner av kamratlärande i primärvården baserat på de tre kategorier som uppstod. I kategorin Förutsättningar för att införa kamratlärande begrundade primärvårdssköterskorna förutsättningarna för att utöva kamratlärande. Kategorin handlar om handledarnas kompetens, inställningen till kamratlärande hos såväl arbetskamrater som studenter, samt beskrivningar om när resurserna minskat. Primärvårdssköterskornas reflektioner av lärandemiljön för studenterna beskrivs i kategorin Lärandemiljön vid kamratlärande. Den redogör för handledarens roll i kamratlärande, om hur studenterna blir en naturlig del av andra professioners vardag samt reflektioner om studenternas utveckling med kamratlärande. Kategorin Arbetssätt som används vid kamratlärande beskriver primärvårdssköterskornas erfarenheter av förberedandet, själva utförandet av kamratlärande samt hur de tänkt sig framtidens kamratlärande.
18
Resultatdiskussion
Den röda tråden som löpte genom resultatet i föreliggande studie var
primärvårdssköterskornas beskrivning av den positiva och utmanande upplevelsen av kamratlärande i primärvården.
PARISH som modell vid implementering av ny kunskap eller nytt arbetssätt kan underlätta arbetet (Kitson et. al. 2008). Initialt observeras Evidens och i föreliggande studie beskrev primärvårdssköterskorna sin egen kompetens, användarnas kunskapsnivå är en viktig faktor enligt Sandström, Bergh, Nilsson och Willman (2011) och
informationen de erhöll före implementeringen av kamratlärande i primärvården samt patienternas upplevelse av att få bra information om studentmottagning i samband med tidsbokning vilket motsvarar evidensen. Primärvårdssköterskorna berättade om hur de upplevde ledarskapet, att arbetsgivare inte förstår hur mycket tid det tar med
studentplaneringen för att det ska bli bra vilket iakttas under Kontext vilket bland annat omfattar ledarskap. Ledarskap är en av de viktigaste faktorerna vid implementering, viljan och förmågan att arbeta evidensbaserat och ge återkoppling till personalen (Sandström, Bergh, Nilsson & Willman, 2011). Uppföljning av implementeringen var något primärvårdssköterskorna efterfrågade då det ej var inplanerat. Till sist observeras Facilitering, vilket primärvårdssköterskorna beskrev att de hade tillgång till i sin huvudhandledare. En person med särskilda färdigheter och kunskaper som tjänstgör som underlättare i processen att införa nya rutiner och kunskaper i verksamheten. (Svensk sjuksköterskeförening, 2013, s. 4).
Arbetskamraternas inställning beskrev primärvårdssköterskorna som en förutsättning för kamratlärande, de flesta arbetskamrater var positiva till att ha studenter, men vissa arbetskamrater tyckte det var en belastning. Lee, Clarke och Carson, (2018) fann
liknande resultat i sin studie, att sjuksköterskorna hade en negativ attityd till VFU, då de upplevde det ökade deras arbetsbörda samt var betungande att ha studenter.
Primärvårdssköterskorna upplevde de att de kunde bolla med varandra och på så sätt öka kompetensen för dem båda. Flera av primärvårdssköterskorna saknade dock
handledarutbildning och de hade verkligen efterfrågat den. Ett antal handledarstudenter i Goldsmith, Stewart och Ferguson´s (2006) studie upplevde att de inte förberett sig tillräckligt och insåg behovet av mer djuplärande av sina omvårdnadsförmågor. Tiden uppgav primärvårdssköterskorna var en förutsättning både för planering och utförandet av kamratlärandet. Vilket också Lee, Clarke och Carson (2018) beskrev i sin studie då
19
sjuksköterskorna hade för lite tid avsatt för studenterna på grund av arbetssituationen och de var upptagna med annat.
I föreliggande studie beskrev primärvårdssköterskorna vikten av tillgänglighet till handledaren för studenterna samt handledarens ansvar att ge studenterna förutsättningar i form av rätt sorts patienter och att utmana studenterna till att våga ta för sig.
Handledarens roll i kamratlärande beskrevs i tidigare forskning i Mamhidir, Kristofferzon, Hellström-Hyson, Persson och Mårtenssons (2014) och Nygren och Carlsons (2017) studie att ha förmågan att ta ett steg tillbaka och samtidigt finnas som stöd samt uppmuntra studenterna till kritiskt tänkande och befrämja studenternas självständighet. Handledaren måste också lära sig ställa frågor för att stimulera studenterna till reflektion (Rodríguez-García, Medina-Moya, González-Pascual & Cardenete-Reyes, 2018). I den kliniska lärandeprocessen var alla viktiga: kamraten i kamratlärandet, handledare, sjuksköterskor, läkare, annan klinisk personal, patienter och anhöriga (Arkan, Ordin & Yilmaz, 2018). Primärvårdssköterskorna beskrev liknande upplevelse då andra personalgrupper var involverade i studenternas lärande, vilket gynnade studenterna som fick svar på sina frågor och en djupare förståelse för arbetet på hälsocentralen. I motsats till tidigare forskning visade Brannagan et. als. (2013) studie att förstaårsstudenterna kände sig mer oroliga att utföra övningar med sina
kamrathandledare än med instruktören. I föreliggande studie framkom att studenterna som handledde och assisterade sin kamrat samt fick möta patienterna själva blev mer stimulerande i studenternas utveckling. Vidare forskning visade också att tredje-års sjuksköterskestudenter som handledde första-års studenter på ett kliniskt tränings centrum utvecklade sin förmåga att handleda och leda samt att första-årsstudenterna ökade sina praktiska kunskaper (Christiansen, Björk, Havnes & Hessevaagbakke, 2011). Pålsson, Mårtensson, Leo Swenne, Ädel och Engström (2017) fann vid jämförelse av traditionell handledning och kamratlärande att studenternas tro på sin egen förmåga ökade vid kamratlärande. Primärvårdssköterskorna upplevde att studenterna lärde sig bättre med kamratlärande jämfört med traditionell handledning, att det blev ett djupare lärande med kamratlärande. Greens (2018) studie visade att studenterna ökade sina kunskaper och utvecklade självsäkerhet i kamratlärande. En annan aspekt som framkom i tidigare studie av Roberts (2008) var att vänskap mellan studenterna var viktig då vänskapen främjade lärandet i kamratlärandet. Det var lättare att skapa relationer med kamrathandledaren än instruktören och få tips hur de skall tänka eller göra i vissa situationer för juniorstudenter vilket framkom i McKenna och Williams (2017) studie.
20
Ett bedömningsunderlag upplevde primärvårdssköterskorna blev en hjälp för att utröna vad studenterna hunnit med samt att det blev tydligt vid halvtidsbedömning och då de delade på en student. Vidare beskrev de att studenterna blev mer aktiva, att de nådde målen i assce-formuläret från andra infallsvinklar. Tidigare studier har även påvisat positiv effekt såsom Rush, Firth, Burke och Marks-Marans (2012) studie med implementering av ett bedömningsschema med kamratlärande i kliniska färdigheter (PACS = Peer Assessment of Clinical Skills) som fann att nästan hälften av studenterna upplevde positiv effekt på sina kliniska färdigheter av PACS. Wighus och Björk (2018) lät studenterna göra rollspel, vara patient och sjuksköterska och observatör och ett av de viktigaste resultaten var den strukturerade reflektionen utifrån feedback de gav
varandra. I en tidigare studie av Holst, Ozolins, Brunt och Hörberg (2017) framkom det att handledarna upplevde det som en utmaning att vara närvarande i vården samtidigt som de skulle ge support till båda studenterna i kamratlärande. Ytterligare en utmaning fann Nygren och Carlson (2017) när studenterna hade olika kompetens och
ambitionsnivå. Handledarna upplevde dessa situationer svåra att hantera vilket orsakade merarbete. I föreliggande studie beskrev primärvårdssköterskorna att det kunde fallera om studenterna inte var i samma nivå kunskapsmässigt och erfarenhetsmässigt.
Primärvårdssköterskorna beskrev framtidens kamratlärande med utveckling av handledarutbildningen med inriktning kamratlärande exempelvis föreläsningar på arbetsplatsen, alternativt en webbutbildning. Tidigare studier har undersökt
kamratlärande i kombination med online utbildning i farmakologi och fann att det mest positiva var tillgängligheten och lättheten att slutföra onlineutbildningen (Raymond, Jacob, Jacob & Lyons, 2016). Pålsson, Engström och Leo Swenne (2017) fann i sin studie att nyutexaminerade sjuksköterskors som arbetade i kamratlärande på
vårdavdelning med en erfaren sjuksköterska uppskattade att ha en erfaren sjuksköterska som support.
Metoddiskussion
Syftet med föreliggande studie var att beskriva primärvårdssköterskors reflektioner av kamratlärande i primärvården. För att besvara syftet valdes en kvalitativ ansats med deskriptiv design för att belysa primärvårdssköterskornas reflektioner samt få
21
information i berättande form (Polit & Beck, 2017). En kvalitativ studies trovärdighet kan diskuteras utifrån begreppen giltighet, tillförlitlighet och överförbarhet enligt Graneheim och Lundman (2004) samt Polit och Beck (2017).
Giltighet
Giltighet syftar till hur pålitligt en studies resultat är. Ändamålsurvalet till denna studie valdes för att få deltagare som hade erfarenhet av det området som skulle studeras (Polit & Beck, 2017). Samtliga primärvårdssköterskor hade erfarenhet av kamratlärande som metod i primärvården. Studiedeltagarna var i varierande ålder och hade olika lång arbetslivserfarenhet som primärvårdssköterskor vilket stärker studiens resultat då det ger ökad variationsbredd (Polit & Beck, 2017). Enligt Polit och Beck (2017) är deltagarantalet i kvalitativa studier oftast mindre än 50 och ibland ännu färre. I denna studie var antalet deltagare åtta vilket författaren anser vara giltigt. Analysarbetet har skett i dialog med handledaren vilket förstärker giltigheten i studien då tredje part bedömt analysarbetet (Graneheim & Lundman, 2004).
En svaghet i studiens giltighet var att endast kvinnor intervjuades och ett manligt perspektiv kunde ytterligare ha stärkt giltigheten. Datainsamlingen utfördes via
semistrukturerade intervjuer vilket är en styrka då deltagarna hade möjlighet att berätta fritt från egna upplevelser inom det avgränsade området (Kvale & Brinkmann, 2014; Polit & Beck, 2017). Samtliga intervjuer utfördes på hälsocentraler i två olika städer inom samma region vilket ger en variationsbredd som stärker giltigheten i studien. För att öka giltigheten i studien så har citat från primärvårdssköterskor använts (Graneheim & Lundman, 2004).
Tillförlitlighet
Tillförlitligheten enligt Polit och Beck (2017) innebär att en studies resultat skulle bli detsamma om den återskapades i liknade sammanhang och med liknade deltagare. Tillförlitligheten enligt Graneheim och Lundman (2004) innebär att den ökar om en tredje part bedömer analysarbetet. I föreliggande studie har analysarbetet skett i dialog med handledare vilken kommit med synpunkter och reflektioner vid varje handledning vilket författaren beaktat under arbetet med studien. Författaren transkriberade och analyserade intervjuerna själv vilket kan ses som en styrka då en bra översikt om materialet skapades. En intervjuguide skapades av författaren och testades vid en
22
pilotintervju vilket stärker studiens tillförlitlighet (Polit & Beck, 2017). En svaghet till tillförlitligheten var författarens ovana med att intervjua, vilket kan ha resulterat i begränsade följdfrågor så att värdefull information ej framkom (Polit & Beck, 2017). Ytterligare en svaghet var att alla intervjuer skedde med störande moment från omgivningen, såsom att dörren öppnades och telefoner som ringde, vilket enligt Polit och Beck (2017) kan påverka på så sätt att fokus förloras från intervjun.
Överförbarhet
Överförbarhet i en studie innebär att resultatet skulle kunna vara överförbart till en annan grupp och i andra miljöer och sammanhang (Polit & Beck, 2017). En studies överförbarhet är något som avgörs av läsaren själv (Graneheim & Lundman, 2004). I föreliggande studies metodavsnitt är urvalsmetod, undersökningsgrupp,
datainsamlingsmetod och dataanalys tydligt beskrivet för att underlätta bedömningen av överförbarhet (Polit & Beck, 2017). Författaren till denna studie anser att metodavsnittet är utförligt beskrivet och underlättar för läsaren att bedöma överförbarheten.
Kliniska implikationer för omvårdnad
Förutsättningar som krävs för införandet av kamratlärande i primärvården är Kompetens, behov av handledarutbildning, kandidat- och magisterexamen samt Resurser i form av personal, tid till planering och utförande och lokaler för
studentmottagning. I framtiden en handledarutbildning med inriktning kamratlärande, ändrade tidsintervaller för handledning för tid till återhämtning, behov av egen
studenttidbok med gott om tid för planering, utförande och reflektion samt behov av utvärdering av kamratlärande, vilket kanske underlättar för regional ledningsgrupp som beslutat att kamratlärande skall implementeras på alla hälsocentraler i regionen.
Genom att ta del av denna studie kan sjuksköterskor, distriktssköterskor (handledare), enhetschefer, verksamhetschefer, politiker och lärare på högskolan i sjuksköterske- och distriktssköterskeutbildningarna inför fortsatt implementering av kamratlärande i primärvården få en inblick i distriktssköterskors erfarenheter och upplevelser av kamratlärande i primärvården. Vilket kan ge information om arbetet med
implementeringen på flera olika nivåer. Med en viss förförståelse kan svårigheter förebyggas.
23
Förslag till fortsatt forskning
Författaren till denna studie anser att det skulle vara av intresse att kvalitativa studier utförs i primärvården i Sverige på hur primärvårdssköterskor beskriver sina
förutsättningar för handledande i kamratlärande, för att underlätta implementering av kamratlärande i primärvården för de primärvårdsområden som ännu inte har
kamratlärande som handledningsmetod.
Slutsats
Resultatet av denna studie påvisade att primärvårdssköterskor upplevde kamratlärande i primärvården som en positiv och utvecklande utmaning vilket kan underlätta fortsatt implementering av kamratlärande i primärvården under rätt förutsättningar.
24
REFERENSER
Andrews, G.J., Brodie, D.A., Andrews, J.P., Hillan, E., Thomas, B., Wong, J. & Rixon, L. (2006). Professional roles and clinical placements: A qualitative study of nursing students' perceptions and some models for practice. International Journal of Nursing Studies, 43(7), ss. 861–874. DOI: 10.1016/j.ijnurstu.2005.11.008
Arkan, B., Ordin, Y. & Yilmaz, D. (2018). Undergraduate nursin students´experience related to their clinical learning environment and factors affecting to their clinical learning process. Nurse Education in Practice, 29, ss. 127-132. DOI:
10.1016/j.nepr.2017.12.005
Boud, D., Choen, R. & Sampson, J. (1999). Peer Learning and Assessment. Assessement and Evaluation in Higher Education, 24(4), ss. 413-426. DOI: 10.1080/0260293990240405
Brannagan, K.B., Dellinger, A., Thomas, J., Mitchell, D., Lewis-Trabeaux, S. &
Dupres, S. (2013). Impact of peer teaching on nursing students: Perceptions of learning environment, self-efficacy, and knowledge. Nurse Education Today, 33(11), ss. 1440-1447. DOI: 10.1016/j.nedt.2012.11.018
Carlson, E., Wann-Hansson, C. & Pilhammar, E. (2009). Teaching during clinical practice: Strategies and techniques used by preceptors in nursing education. Nurse Education Today, 29(5), ss.522-526. DOI: org/10.1016/j.nedt.2008.11.012
Christiansen, A., & Bell, A. (2010). Peer learning partnerships: exploring the experience of pre-registration nursing students. Journal of Clinical Nursing, 19, ss. 803-810. DOI: 10.1111/j.1365-2702.2009.02981.x
Cristiansen, B., Björk, I.T., Havnes, A. & Hessevaagbakke, E. (2011). Developing supervison skills through peer learning partnership. Nurse Education in Practice, 11, (2011), ss. 104-108. DOI: 10.1016/j.nepr.2010.11.007
25
Distriktsköterskeföreningen (2008). Kompetensbeskrivning Legitimerad sjuksköterska med specialistsjuksköterskeexamen distriktssköterska. https://www.swenurse.se/
globalassets/01-svensk-sjukskoterskeforening/publikationer-svensk-sjukskoterskeforening/kompetensbeskrivningar-publikationer/ distriktskoterksa.kompbeskr.webb.pdf [2019-02-01]
Gjems, L. (1997). Handledning i professionsgrupper. Lund: Studentlitteratur.
Goldsmith, M., Stewart, L. & Ferguson, L. (2006). Peer learning partnership: An innovative strategy to enhance skill acquisition in nursing students. Nurse Education Today, 26, ss. 123-130. DOI: 10.1016/j.nedt.2005.08.001
Graneheim, U.H. & Lundman, B. (2004). Qualitative content analysis in nursing research: concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse Education Today 24(2), ss. 105-112. DOI: 10.1016/j.nedt.2003.10.001
Green, J.L. (2018). Peer support systems and professional identity of student nurses undertaking a UK learning disability nursing programme. Nurse Education in Practice, 30, ss. 56-61. DOI: 10.1016/j.nepr.2017.11.009
Grol, R. & Grimshaw, J. (2003). From best evidence to best practice: effective implementation of change in patients´ care. Lancet, 362, ss. 1225-1230.
Hellström-Hyson, E., Mårtensson, G. & Kristofferzon, M-L. (2012). To take responsibility or to be an onlooker. Nursing student´s experience of two models od supervision. Nurse Education Today, 32, ss. 105-110. DOI: 10.1016/j.nedt.2011.02.005
Helsingforsdeklarationen. (2008). HWA Declaration of Helsinki – Ethical Principles for Medical Research Involving Human Subjects.
https://www.wma.net/what-we-do/medical-ethics/declaration-of-helsinki/doh-oct2008/ [2019-02-10]
Holst, H., Ozolins, L-L., Brunt,D. & Hörberg, U. (2017). The experience of supporting learning in pairs of nursing students in clinical practice. Nurse Education in Practice, 26, (2017), ss.6-11. DOI: 10.1016/j.nepr.2017.06.002
26
Jarnulf, T., Skytt, B., Mårtensson, G. & Engström, M. (2019). District nurses experiences of precepting district nurse students at the postgraduate level. Nurse Education in Practice. 37, ss. 75-80. DOI: 10.1016/j.nepr.2019.05.004
Kitson, A., Rycroft-Malone, J., Harvey, G., McCormack, B., Seers, K. & Titchen, A. (2008). Evaluating the successful implementation of evidence into practice using the PARIHS framework: theoretical and practical challenges. Implementation Science, 3:1. doi: 10.1186/1748-5908-3-1
Kvale, S. & Brinkmann, S. (2014). Den kvalitativa forskningsintervjun. 3. uppl., Lund: Studentlitteratur.
Lauvås, P., & Handal, G. (2015). Handledning och praktisk yrkesteori. Lund: Studentlitteratur.
Lee, J.J., Clarke, C.I. & Carson, M.N. (2018). Nursing students` learning dynamics and influencing factors in clinical contexts. Nurse Education in Practice, 29, ss. 103-109. DOI: 10.1016/j.nepr.2017.12.003
Lidskog, M., Löfmark, A. & Ahlström, G. (2009). Learning through participating on a interprofessional training ward. Journal of Interprofessional Care 23 (5), ss. 486-497. DOI: 10.1080/13561820902921878
McKenna, L. & Williams, B. (2017). The hidden curriculum in near-peer learning: An exploratory qualitative study. Nurse Education Today, 50, ss. 77-81. DOI:
10.1016/j.nedt.2016.12.010
McLeod, F., Jamison, C. & Treasure, K. (2018). Promoting interprofessional learning and enhancing the pre-registration student experience through reciprocal cross
professional peer tutoring. Nurse Education Today, 64, ss. 190-195. DOI: 10.1016/j.nedt.2018.01.036
Mamhidir, A-G., Kristofferzon, M-L., Hellström-Hyson, E., Persson, E. & Mårtensson, G. (2014). Nursing preceptors´experiences of two clinical education models. Nurse
27
Education in Practice, 14, ss. 427-433. DOI: 10.1016/j.nepr.2014.01.010
Nygren, F. & Carlson, E. (2017). Preceptors´ conceptions of a peer learning model: A phenomenographic study. Nurse Education Today, 49, ss. 12-16. DOI:
10.1016/j.nedt.2016.10.015
Polit, D.F. & Beck, C.T. (2017). Nursing research. Generating and assessing evidence for nursing practice. 10. uppl., Philadelphia: Wolters Kluwer.
Pålsson, Y., Engström, M. & Leo Swenne, C. (2017). A peer learning intervention targeting newly gradudated nurses: A feasibility study with a descriptive design based on the Medical Research Council framework. Journal of Advanced Nursing, 4, (5), ss. 1127-1138. DOI: 10.1111/jan.13513
Pålsson, Y., Mårtensson, G., Leo Swenne, C., Ädel, E. & Engström, M. (2017). A peer learning intervention for nursing students in clinical practice education: A quasi-experimental study. Nurse Education Today 51 ss. 81-87. DOI:
10.1016/j.nedt.2017.01.011.
Ramm, D., Thomson, A. & Jackson, A. (2015) Learning clinical skills in the simulation suite: the lived experiences od studnet nurses involved in peer teaching and peer
assessment. Nurse Education Today, 35(6), ss. 823-827. DOI: 10.1016/j.nedt.2015.01.023
Ravanipour, M., Bahreini, M. & Ravanipour, M. (2015). Exploring nursing student´s experience of peer learning in clinical practice. Journal of Education and Health Promotion 4, ss. 46. DOI: 10.4103/2277-9531.157233
Raymond, A., Jacob, E., Jacob, D. & Lyons, J. (2016). Peer learning a pedagogical approach to enhance online learning: A qualitative exploration. Nures Education Today, 44, ss. 165-169. DOI: 10.1016/j.nedt.2016.05.016
Roberts, D. (2008). Learning in clinical practice: the importance of peers. Nursing Standard, 23(12), ss. 35-41. edsbas.88E0A62F
28
Rodríguez-García, M., Medina-Moya, J.L., González-Pascual, J.L. & Cardenete-Reyes, C. (2018). Experiential learning in practice: An ethnographic study among nursing students and preceptors. Nurse Education in Practice, 29 ss. 41-47. DOI:
10.1016/j.nepr.2017.11.001
Rush, S., Firth, T., Burke, L. & Marks-Maran, D. (2012). Implementation and evaluation of peer assessment for clinical skills for first year students nurse. Nurse Education in Practice, 12, ss. 219-226. DOI: 10.1016/j.nepr.2012.01.014
Sandström, B., Borglin, G., Nilsson, R. & Willman, A. (2011). Promoting the
implementation of evidence-based practice: A literature review focusing on the role of nursing leadership. Worldviews on Evidence-Based Nursing, 8(4), ss. 212-223. DOI: 10.1111/j.1741-6787.2011.00216.x
Sadurskis, A. (2014). Specialistsjuksköterskor och vårdens behov- en intervjustudie (Rapport 2014:8). Stockholm: Universitetskanslersämbetet.
https://www.swenurse.se/contentassets/851d1af05377453ca3c65cefdfeaaacb/specialistsj ukskoterskor-och-vardens-behov-rapport-2014-8.pdf [2019-09-30]
Secomb, J. (2008). A systematic review of peer teaching and learning in clinical education. Journal of Clinical Nursing, 17, ss. 703-716. DOI: 10.1111/j.1365-2702.2007.01954.x
Stenberg, M. & Carlson, E. (2015). Swedish student nurses´ perception of peer learning as an educational model during clinical practice in a hospital setting – an evaluation study. BMC Nursing, 14(48), DOI: 10.1186/s12912-015-0098-2
Stone, R., Cooper, S. & Cant, R. (2013). The value of peer learning in undergraduate nursing Education: A systematic review. ISRN Nursing, 2013. Volume 2013, Article ID 930901, 10 pages. DOI: 10.1155/2013/930901
SFS 2017:30, Hälso- och sjukvårdslagen. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/halso--och-sjukvardslag_sfs-2017-30
29
Socialdepartementet (2019). Stärkt uppföljning av primärvården, Pressmeddelande 2019-07-07.
SOU 2017:01. (2017).Samordnad utveckling för god och nära vård (S 2017:01). Stockholm: Statens Offentliga Utredningar. http://www.sou.gov.se/godochnaravard/
[2019-09-30]
Svensk sjuksköterskeförening (2013). Implementering. https://www.swenurse.se/Sa-tycker-vi/publikationer/Svensk_sjukskoterskeforening_om/Implementering/ [2019-09-30]
Svensk sjuksköterskeförening (2014). Strategi för kvalitetsutveckling inom omvårdnad.
https://www.swenurse.se/globalassets/01-svensk-sjukskoterskeforening/publikationer- svensk-sjukskoterskeforening/kvalitet-publikationer/strategi-for-kvalitetsutveckling-inom-omvardnad.pdf [2019-02-10]
Sveriges viktigaste jobb finns i välfärden. Rekryteringsrapport 2018. Sveriges kommuner och landsting; 2018.
Topping, K.J. (2005). Trends in peer learning. Educational Psychology, 25(6), ss. 631-645. DOI: 10.1080/01443410500345172
Wighus, M. & Björk, I.T. (2018). An educational intervention tp enhance clinical skills learmning: Experiences of nursing students and teachers. Nurse Education in Practice, 29, ss. 143-149. DOI: 10.1016/j.nepr.2018.01.004
