LIBERALISM OCH KONSERVATISM INOM MODERATA SAMLINGSPARTIET
En idéanalys av Moderaternas idéprogram mellan åren 1956-1993
Kandidatuppsats i statsvetenskap
Statsvetenskapliga institutionen, Uppsala Universitet
Författare: Henrik Dalgard
Handledare: Mats Lundström Vårterminen 2020
Antal ord: 13 980
Abstract
During the first part of the twentieth century the Swedish Moderate party described themselves as a classical conservative party. During the later part of the century the party started to adopt a more prominent liberal mindset and by 1978 the Moderate party described themselves combining the liberal and conservative tradition. Within the academia there is a difference of opinion when it comes to the relationship between liberalism and conservatism within the Moderate party. This study aims to shine new light on this debate by using a new model of analysis. By constructing typical ideas of the liberal and conservative tradition and using these ideas to analyse the party’s political programs this study describes the relationship between liberalism and conservatism between 1956 to 1993.
The study shows that there has been a substantial ideological shift during the time period analysed. In 1956 the typical conservative ideas where the centerpiece of the party´s
ideological viewpoints but in 1993 this focus had shifted completely and the party had at this point adopted and centered its ideological viewpoints around the ideas of classical liberalism.
The conservative ideas have not been replace and the conservative idea of preserving old institutions and norms is a constant in the party´s ideology during the whole time period.
Keywords: Moderaterna, liberalism, konservatism, ideologi, idéanalys
Innehållsförteckning
1 Inledning ... 4
1.1 Bakgrund ... 4
1.2 Syfte och frågeställning ... 5
1.3 Tidigare forskning ... 5
1.4 Metod och design ... 8
1.4.1 Metod ... 8
1.4.2 Material ... 9
1.4.3 Avgränsning ... 10
1.4.4 Analysmodell ... 10
1.4.5 Disposition ... 12
2 Liberalism och konservatism ... 13
2.1 Liberalism ... 13
2.2 Tre liberala idéer ... 17
2.3 Konservatism ... 19
2.4 Tre konservativa idéer ... 21
2.5 Analysschema ... 23
3 Analys ... 24
3.1 Högerns principprogram 1956 ... 24
3.1.1 Konservativa idéer ... 24
3.1.2 Liberala idéer ... 26
3.2 Idéprogram 1978 ... 27
3.2.1 Konservativa idéer ... 27
3.2.2 Liberala idéer ... 30
3.3 Allsidighetens samhälle 1993 ... 35
3.3.1 Konservativa idéer ... 36
3.3.2 Liberala idéer ... 38
4 Resultat och slutsatser ... 42
5 Referenslista ... 47
1 Inledning
1.1 Bakgrund
Moderata Samlingspartiet var under första halvan av 1900-talet ett utpräglat konservativt parti. I början på århundradet motsatte partiet sig stora delar av rösträttsreformen och senare även delar av välfärdsstatens utbyggnad. Denna ideologiska hållning kom dock inte att bestå utan den liberala ideologin fick under andra halvan av 1900-talet fäste i partiet. År 1980 höll exempelvis partiledaren Gösta Bohman ett anförande vid Medborgarskolan där han gav uttryck för vad som skulle kunna beskrivas som klassiskt liberala eller nyliberala tankar där han talade om behovet av en liberal revolt (Norberg 2020: 267).
Idag beskriver Moderaterna sig själva som ett liberalkonservativt parti som kombinerar den liberala och konservativa idétraditionen. Symbiosen av dessa ideologier är dock inte självklar.
Historiskt sett har liberalismen och konservatismen stått på varsin sida av en rad olika idéstrider och i dagens politiska debatt brukar borgerlighetens kris härledas till spänningar mellan liberaler och konservativa (Ljunggren 2017).
Även inom statsvetenskapen är synsättet på liberalismen och konservatismen omtvistat. När det kommer till de båda ideologiernas roll inom Moderaterna finns två stora avhandlingar på ämnet. Den ena är Stig-Björn Ljunggrens avhandling Folkhemskapitalismen där han
undersöker Moderaternas ideologiska utveckling där extra vikt läggs på tidsperioden 1940 till 1991. Ljunggren drar slutsatsen att liberalismen och konservatismen samspelat genom större delar av partiets historia och att de båda ideologierna kan samexistera (Ljunggren 1992, 406).
Den andra avhandlingen på ämnet är av Jan Hylén i form av Fosterlandet främst.
Avhandlingen riktar in sig på Moderaternas ideologiska utveckling mellan 1904-1984 och till skillnad från Ljunggren menar Hylén att liberalismen i och med sitt intåg i partiet tids nog skåpade ut konservatismen och att Moderaterna nu mera är ett utpräglat liberalt parti (Hylén 1991: 253).
Det finns med andra ord en åsiktsskillnad i hur Moderaterna utvecklats ideologiskt efter och hur liberalismen som idétradition samspelat med konservatismen.
1.2 Syfte och frågeställning
Syftet med denna uppsats är att undersöka Moderaternas ideologiska utveckling mellan 1956- 1993 och särskilt studera hur förförhållandet mellan konservatismen och liberalismen sett ut.
Det huvudsakliga materialet som kommer undersökas är de idéprogram som släppts under ovanstående tidsperiod.
Frågeställning:
• Hur har förhållandet mellan liberalism och konservatism sett ut mellan åren 1956 till 1993 i Moderata Samlingspartiet?
1.3 Tidigare forskning
Inom området om Moderaterna och Högerpartiets ideologiska utveckling har det skrivits två omfattande avhandlingar. Den ena i form av Jan Hyléns Fosterlandet främst? (1991) och den andra i form av Stig-Björn Ljunggrens Folkhemskapitalismen (1992).
Stig-Björn Ljunggren
I sin avhandling studerar Ljunggren Moderaternas idéutveckling, med särskilt fokus på tidsperioden 1940-1991 och hur Moderaterna förhållit sig till utbyggnaden av välfärdsstaten under den valda tidsperioden. Ljunggren argumenterar för att ett material av ”öppen karaktär”
är mest adekvat för hans avhandling. Med öppen karaktär syftar Ljunggren på att det inte finns något färdigt arkiv av material som beskriver ett partis ideologiska utveckling utan att forskaren får söka material fritt utefter vad forskaren finner lämpligt. Ljunggren väljer att lägga stort fokus vid partiets olika partiprogram men studerar även debattartiklar, motioner och intervjuer med centrala personer (Ljunggren 1992: 28).
Den analysmodell som Ljunggren använder är en trikotomi där han låter liberalkonservatism socialkonservatism och kulturkonservatism utgöra de tre punkterna för sin trikotomi
(Ljunggren 1992: 36). Socialkonservatism definierar Ljunggren som en politisk konservatism där staten uppbär en stor roll i utvecklingen av ett samhälle och ska för hindra omvälvande samhällsförändringar men samtidigt utveckla samhället i lagom takt. I socialkonservatismen ingår också en grundläggande social trygghet, med andra ord ett accepterande av en del av välfärdsstaten. Kulturkonservatism å andra sidan menar Ljunggren har en helt annan
värderingsburen grund. Kulturkonservatismen vill hindra konservatismen från att smittas av andra idéer som liberalismen och socialismen och därmed garantera en samhällelig
gemenskap som grundar sig på nationen och svenska traditioner. Avslutningsvis definierar Ljunggren liberalkonservatismen som den ideologi som kan exemplifieras av tänkare likt Friedrich von Hayek och Alexander de Tocqueville. Det vill säga personer som advocerade för fria marknader och individuell frihet samtidigt som de värnade en organisk och långsam samhällsutveckling (Ljunggren 1992: 30-33).
Ljunggren utgår sedan från en idéanalys av det valda materialet för att kunna placera in partiet inom dessa tre extrempunkter (Ljunggren 1992: 26).
Essensen i det Ljunggren kommer fram till är att det inom Moderaterna alltid funnits en konservativ idé om att samhällsutveckling ska ske långsamt för att det som är värdefullt i ett samhälle ska kunna bevaras. Utöver denna konservativa grund har partiet skiftat i ideologisk hållning över tid. På 50-talet antog partiet en mer kulturkonservativ inriktning för att sedan från 70-talet och framåt anamma den klassiska liberalismens idéer till en högre grad. I början av 90-talet där Ljunggren avslutar sin redogörelse beskriver han Moderaterna som ett
liberalkonservativt parti och att den liberala delen av partiet troligtvis är där för att stanna.
Viktigt att lyfta är dock att Ljunggren argumenterar för att det alltid funnits liberala och konservativa drag inom partiet, bara att de tagit sig uttryck på olika sätt över tid. (Ljunggren 1992: 406).
Jan Hylén – Fosterlandet främst
I sin avhandling studerar Hylén Moderaternas ideologiska utveckling mellan 1904-1985 med särskilt fokus på relationen mellan liberalismen och konservatismen i partiet. Utifrån
Ljunggrens terminologi utgår även Hylén från ett öppet material där han undersöker partiprogram, debattartiklar, pamfletter och utför även ett antal intervjuer. Hylén skiljer på vad han benämner som ett partis ”latenta” och ”manifesta” ideologi. Ett partis manifesta ideologi går att återfinna officiella dokument såsom partiprogram och valmanifest medan ett partis latenta ideologi är något djupare och går att definiera genom att studera exempelvis pamfletter, debattinlägg i riksdagen, motioner och debattartiklar. Hylén menar att det är viktigt att studera de båda indelningarna men lägger i sin avhandling extra fokus på Moderaternas latenta ideologi (Hylén 1991: 18).
I sin design använder Hylén sig av vad han benämner som parametrar som också skulle kunna beskrivas som dimensioner. Hans analysverktyg utgår från fyra stycken olika parametrar där han konstruerar fyra konservativa och fyra liberala ideal och låter dessa utgöra ytterpunkterna på de olika parametrarna. De olika parametrarna utgörs av: (1) optimistisk eller pessimistisk människosyn, (2) individualistisk eller kollektivistisk samhällsteori, (3) ekonomisk
individualism eller kollektivism och avslutningsvis (4) individualistisk eller kollektivistisk moralsyn. Hylén menar att liberalismen centreras kring en optimistisk människosyn, individualistisk samhällsteori, ekonomisk individualism och en individualistisk moralsyn medan konservatismen centreras kring det motsatta. Hylén använder sedan analysverktyget för att gå igenom sitt material och placera in Moderaterna på de olika parametrarna och på så sätt beskriva partiets förhållning till liberalism och konservatism över tid (Hylén 1991: 9).
Hylén finner att det skett en avsevärd ideologisk förändring inom Moderaterna. Partiet har gått från att i början på 1900-talet ha ett konservativt synsätt med små marknadsliberala inslag till att på 1980-talet i samtliga parametrar ha ett klassiskt liberalt synsätt. Hylen medger att hans analysverktyg är en förenkling av liberalismens och konservatismens relation till varandra men argumenterar samtidigt för att en sådan kraftig förändring som han finner i sin empiriska genomgång inte kan förbises (Hylén 1991: 253).
Diskussion kring tidigare forskning
Hylén och Ljunggren placerar själva in sig i två olika fack när det kommer till diskussionen kring Moderaterna och partiets ideologi. Ljunggren beskriver partiets ideologi med
hänvisning till kontinuitetslinjen och menar att det funnits en kontinuitet av den konservativa tanken om en långsam samhällsutveckling genom hela partiets historia (Ljunggren 1992: 21).
Hylén å andra sidan säger sig tillhöra förändringslinjen som menar att det Moderata partiet genomgått så pass avsevärda förändringar att det inte går att tala om någon kontinuitet.
(Hylén 1991: 253).
Det finns med andra ord en oenighet om liberalismens och konservatismens förhållande till varandra inom Moderaternas ideologiska utveckling under andra halvan under 1900-talet. Det är just denna oenighet som denna uppsats i första hand ämnar klargöra
Efter genomläsningen av både Hyléns och Ljunggrens avhandlingar kan det konstateras att de båda forskarna gör tydliga teoretiska antaganden om liberalismens och konservatismens förhållande till varandra i avhandlingarnas inledande delar. Ljunggren gör i början av sin avhandling en gedigen teoretisk genomgång av konservatismen som grund för den trikotomi han använder som analysverktyg. I denna genomgång fastslår han att liberalismen och konservatismen inte är varandras motsatser utan går att förena i vissa avseenden (Ljunggren 1992: 34). Hylen å andra sidan konstruerar hela sitt analysverktyg utifrån premissen att konservatismen och liberalismen är varandras motsatser. Till motsats från Ljunggren gör Hylén ingen generell genomgång av teorierna utan väljer istället att sätta upp sina parametrar och sedan djupdyka i de båda ideologiernas syn på de uppsatta parametrarna Hylén 1991: 9)
Ljunggrens analysverktyg grundar sig med andra ord på antagandet att liberalismen och konservatismen kan förenas medan Hylens analysverktyg grundar sig på antagandet om att liberalismen och konservatismen är varandras motsatser. Den här uppsatsen kommer söka klargöra skillnaden i utfall mellan de båda forskarna genom att utgå från en teoretisk definition och ett analysverktyg som inte på förhand varken sätter upp dikotomier mellan liberalismen och konservatismen eller på förhand förenar de båda ideologierna. På detta sätt ämnar den här uppsatsen även bidra med ett nytt analysverktyg för att beskriva liberalismens och konservatismens relation inom Moderaterna.
1.4 Metod och design 1.4.1 Metod
För att besvara frågan om hur relationen mellan liberalism och konservatism sett ut mellan 1956-1993 har den kvalitativa textanalysen varit uppsatsens metodologiska utgångspunkt.
Den kvalitativa textanalysen går ut på att forskaren studerar sitt material på djupet och lägger extra vikt vid olika textpartier för att försöka utröna en viss mening ur texten. I det här fallet har en djupgående läsning gjorts av Moderaternas idéprogram under den valda tidsperioden för att på så sätt tyda hur liberala och konservativa tankar tagit sig uttryck i programmen. Då ideologisk tillhörighet sällan är något som uttryckligen skrivs ut i program krävs det
djupgående läsning av materialet för att kunna utröna de olika idétraditionerna vilket är just varför den kvalitativa textanalysen är en adekvat metod (Esaiasson et al. 2012: 210).
Idéanalys är en undergren av den kvalitativa textanalysen och är den metod som kommer ligga till grund för denna uppsats. Idéanalysen syftar till att synliggöra olika idéuttryck i en text för att kunna klassificera dem. I idéanalysen låter forskaren de olika analysenheterna, i det här fallet moderaternas olika partiprogram, tala för sig själv och försöker därefter sätta in idéerna i en historisk kontext. Den typ av idéanalys som uppsatsen ämnar utgå ifrån är den deskriptiva idéanalysen. I uppsatsens analysdel kommer fokus därav ligga på att beskriva Moderaternas förhållande till liberalism och konservatism snarare än att förklara varför en viss utveckling ser ut på ett visst sätt (Beckman 2005: 12).
För att kunna beskriva partiets ideologiska utveckling över tid kommer undersökningen anta en longitudinell utgångspunkt då tre nedslag har gjorts mellan 1956-1993 i och med de olika idéprogrammens publiceringar. Genom att studera dessa historiska nedslag kommer
liberalismens och konservatismens relation till varandra över tid kunna beskrivas (Bergström
& Boréus 2012: 146).
1.4.2 Material
Som tidigare nämnts kommer de idé- och principprogram som släppts under perioden 1956 till1993 vara det material som undersökningen grundar sig på. När det kommer till att undersöka en frågeställning likt denna är det en rad materiella urval som behöver göras.
Först och främst är centralitetsbegreppet viktigt att beakta. Det kan eventuellt vara så att ett visst material som beskriver partiets hållning till liberalism och konservatism utförligt är producerats av representanter inom partiet som inte varit centrala för partiets ideutveckling och styrning. Det kan därmed vara riskabelt att lägga allt för stor vikt vid material så som enskilda debattartiklar eller anföranden i riksdagen. För det andra är representativitet något som behöver tas i åtanke. Även fast en viss person uttalar sig om en ideologisk hållning behöver detta inte vara representativt för hela Moderata Samlingspartiet och dess medlemmar.
(Esaiasson et al. 2012: 283).
Det som gör idéprogrammen till ett adekvat material är främst att samtliga program har röstats igenom på en partistämma. Partistämman är Moderaternas högst beslutande organ och där deltar ombud från alla partiets länsförbund som är proportionellt fördelade efter antal
medlemmar (Moderaterna 2020: 6). Detta innebär att idéprogrammen har en stor demokratisk
legitimitet i partiet och kan säga representera medlemmarnas och partiets idémässiga ståndpunkt.
1.4.3 Avgränsning
I denna uppsats kommer två huvudsakliga avgränsningar att göras. Den första avgränsningen riktar in sig på att begränsa det tidsspann som ämnas undersökas till mellan 1956-1993.
Anledningen till avgränsningen är främst att det är under denna tidperiod, som tidigare
forskning beskriver, som Moderaterna gått från att vara ett utpräglat konservativt parti till att i större omfattning börja anamma den liberala idétraditionen (Ljunggren 1992: 410; Hylén 1991: 259). För en studie som ämnar undersöka de båda ideologiernas relation till varandra är denna tidsperiod med andra ord central.
Den andra formen av avgränsning som görs är själva forskningsmaterialet. Uppsatsen kommer använda sig av de idéprogram som släppts mellan 1956 till1993. Anledningen till denna avgränsning är dels idéprogrammen starka centralitet och representativitet inom
Moderaterna och dels innefattar en kandidatuppsats enbart 15 högskolepoäng vilket gör att det empiriska materialet inte kan vara för omfattande. Att rikta in sig på det material som bäst kan representera partiets ideologiska hållning är därmed av största vikt.
1.4.4 Analysmodell
Det finns en rad olika utmaningar som en uppsats likt den här står inför när det kommer till vilken design som ska antas. Den största utmaningen är att liberalism och konservatism är begrepp med en hög abstraktionsgrad och därmed gör dem svåra att operationalisera.
Avståndet mellan den teoretiska definition och det empiriska materialet är med andra ord långt (Esaiasson et al. 2012: 58).
I sin avhandling Konservatism och demokrati: en rekonstruktion av fem svenska högerledares styrelsedoktriner resonerar Torbjörn Aronson kring detta problem. I avhandlingen ämnar han undersöka fem högerledares inställning till konservatismen och demokratin. För att göra detta genomför Aronson först omfattande litteraturstudier av konservativa tänkare och utifrån dessa
konstruerar han en rad grundläggande idéer som kan sägas vara kännetecknande för
ideologin. Dessa idéer använder Aronson sedan för att konstruera en analysapparat som kan appliceras på det empiriska material han ämnar undersöka. På så sätt minskar Aronson avståndet mellan sina centrala begrepp och det empiriska materialet. (Hylén 1991: 15)
Den här uppsatsen kommer ta en liknande ansats. Genom att genomföra kvalitativa
litteraturstudier av tänkare inom båda den konservativa och liberala idétraditionen kan en rad typiska idéer från de båda ideologierna identifieras. Dessa idéer kommer sedan utgöra
dimensioner med syftet att visa hur stor plats och hur centrala de olika idéerna är för Moderaternas ideologiska hållning.
Som tidigare diskuterats i delkapitlet om tidigare forskning kommer den teoretiska definitionen av liberalismen och konservatismen och dess relation till varandra vara
avgörande för hur analysverktyget tar sig i uttryck. Om en undersökning av liberalismen och konservatismens relation till varandra ska undersökas bör man enligt min mening inte göra något grundläggande antagande om de båda ideologiernas relation till varandra i
konstruerandet av analysverktyget då detta riskerar att färga resultatet av undersökningen.
Därför har den litteraturstudie som legat till grund för konstruerandet av de liberala och konservativa idealen varit av en öppen karaktär. Fokus har inte legat på att hitta vare sig dikotomier eller likheter mellan de båda ideologierna utan att finna grundläggande idéer som ger en sammanfattande bild av de båda idétraditionerna.
Då litteraturstudierna av de konservativa och liberala tänkarna och konstruerandet av liberala och konservativa idéer är så pass centralt för uppsatsen kommer detta presenteras utförligt i nästkommande kapitel. Nedan följer en kort sammanfattning.
De konservativa ideal som konstruerats för att sammanfatta idétraditionen är: (1) värnandet av gemensamma normkällor, (2) försiktighetsprincipen och (3) synen på människan som felbar varelse. De liberala ideal som konstruerats är: (1) värnandet av det negativa frihetsidealet, (2) värnandet av marknadsekonomin och (3) vikten av en liten och begränsad stat. Dessa idéer har sedan använts för att konstruera det analysschema som presenteras i avsnitt 2.5
1.4.5 Disposition
I nästkommande kapitel kommer dels den teoretiska genomgången av liberalismen och konservatismen och dels konstruerande av de typiska liberala och konservativa idéerna samt uppsatsens analysschema presenteras. I kapitel tre kommer analysschemat användas för att analysera de tre idéprogram som publicerats under perioden 1956-1993. I det avslutande fjärde kapitlet kommer resultaten från kapitel tre presenteras och diskuteras utifrån uppsatsen forskningsfråga.
2 Liberalism och konservatism
2.1 Liberalism
Politisk liberalism
Först och främst innefattar liberalismen en tro på individuell frihet. Tron på att människor i ska få leva sina liv som de vill så längde de inte skadar någon annan (Larsson 2014: 34)
Denna frihetliga inställning kan exemplifieras av den brittiska filosofen John Lockes tänkande. I Andra avhandlingen om styrelseskicket som gavs ut 1690 lade Locke fram för vad som för första gången kan kallas för en liberal teori. Locke använde teorin om
naturtillståndet som utgångspunkten för sin argumentation. Naturtillståndet var det tillstånd som existerade innan någon stat, rättsväsende eller lagbok band människan efter fasta regler. I detta tillstånd var människan fri att handla som hon själv ville. Trots avsaknaden av legalt tvingande institutioner menade Locke att det fanns angivna lagar som människan behövde förhålla sig till i ett naturtillstånd:
Trots att människan i detta tillstånd har en oinskränkt frihet att förfoga över sin person och egendom har hon inte friheten att förgöra sig själv eller någon annan levande varelse… Naturtillståndet styrs av en naturlig lag som binder alla, och förnuftet, som är denna lagen, lär alla människor bara de rådfrågar det att eftersom alla är jämlika och oberoende, så får ingen skada någon annans liv, hälsa, frihet eller egendom. (Locke 2016: 40)
Locke menar här att då alla människor har samma grundläggande natur så har de även samma naturliga rättigheter i from av rätten till liv, frihet, hälsa och egendom. På vad som idag skulle betraktas som ett klassiskt liberalt manér menar Locke att varje människa får förfoga som hon vill över sig själv och sin egendom så länge hon inte kränker någon annans naturliga
rättigheter.
Långt senare på 1900-talet gav den amerikanska filosofen Robert Nozick ut boken Anarki, stat och utopi där han utvecklade Lockes idéer. Det som Locke beskrev som naturliga rättigheter var grundbulten i Nozicks tänkande. Han ansåg dessa rättigheter vara en moralisk sanning och att de skulle vara utgångspunkten för allt mänskligt och politisk handlande. Om en handling kränkte människans rättigheter var den omoralisk och skulle förhindras men om den inte gjorde det skulle den tillåtas. Utifrån detta faktum resonerade Nozick vidare om staten och dess existensberättigande där han finner att statens existens kan vara legitim om dess enda uppgift är att skydda människan naturliga rättigheter. Allt statligt handlande utöver denna grundläggande uppgift betraktade Nozick som en direkt kränkning av människans rättigheter och ansåg därmed sådana utbyggnader av vad han kallade den minimala staten som illegitima (Nozick 2012: 506).
De rättigheter som är så centrala för både Lockes och Nozicks politiska tänkande identifierar den brittiska politiska teoretikern Isaiah Berlin som en del i det negativa frihetsidealet.
Negativ frihet menade Berlin är friheten från yttre tvång och de rättigheter som följer av ett sådant frihetsideal är exempelvis rätten att förfoga över sin egen person och egendom som man behagar (Berlin 2011: 91).
Den politiska liberalismen rymmer inte bara tron på människans okränkbara rättigheter utan även vikten av att skapa stabila statliga institutioner som ska skydda dessa rättigheter (Larsson 2014: 34).
En liberal tänkare som skrivit mycket om hur statsmakter bör konstrueras är Thomas Jefferson. Jefferson var huvudförfattaren till den amerikanska självständighetsförklaringen 1776 och byggde denna på klassiska maktdelningsprinciper. Jefferson var en anhängare av Lockes naturrättsliga liberalism och argumenterade för att det enda sättet att realisera
människans rättigheter var genom juridiken. Det var enbart genom oberoende domstolar och ett fungerande rättssystem som rätten till liv och egendom kunde garanteras i verkligheten. Än viktigare var att det inte bara var ett lands befolkning som skulle lyda under lagen utan att även den styrande makten skulle vara underkastad lagen. Jefferson menade att de rättigheter som låg till grund för den amerikanska självständighetsförklaringen skulle vara det rättesnöre som den styrande makten skulle rätta sig efter (Holowchak 2014: 37).
En annan liberal tänkare som skrivit om vikten av maktdelning var den franska filosofen Alexander de Tocqueville. I början på 1800-talet reste Tocqueville till USA för att studera det amerikanska styrelseskicket. För Tocqueville, likt tidigare liberala tänkare, var den enskilda människans rätt till frihet ett av samhällets viktigaste värden och Tocqueville ville se om den nya amerikanska staten hade lyckats konstruera ett samhälle som var i stil med det som beskrevs i den amerikansk självständighetsförklaringen och i konstitutionen. De lärdomar och intryck som Tocqueville fick med sig under sina resor publicerade han sedan i boken Om demokratin i Amerika. I boken argumenterar Tocqueville för att amerikanerna lyckats med sitt samhällsbygge på grund av att de likt Jeffersons önskningar hade underordnat den offentliga makten lagen genom landets konstitution som gav skydd åt enskilda människors fri- och rättigheter. Genom att ha en tredelad maktdelning där statens makt delades upp i den
lagstiftande, dömande och exekutiva som balanserade varandra riskerade aldrig statens makt att okontrollerat växa och risken för en totalitär utveckling kunde förhindras. Tocqueville argumenterade vidare för att anledningen till amerikanernas framgång inte bara var att de lyckats begränsa den offentliga makten under lagen utan de hade också lyckats begränsa demokratin. Ett alltför vidsträckt demokratiskt styre skulle enligt Tocqueville leda till
majoritetens tyranni och att enskilda minoriteter skulle förtryckas av majoriteten. Genom den konstitution som skyddade individens enskilda rättigheter mot staten hade amerikanerna lyckats med att både begränsa staten men även indirekt majoritetens makt över den enskilde (Ljunggren 2002: 166).
Marknadsliberalism
Liberalismen innefattar även en grundläggande tro på fria marknader och att människor och länders fria utbyten av varor och tjänster är det mest effektiva sättet att skapa välstånd (Larsson 2014: 40)
Denna marknadsekonomiska hållning kan exemplifieras av den skotska upplysningsfilosofen Adam Smith och hans magnum ophus Nationers välstånd som publicerades 1776 (Smith 2013: 13).
I boken utgår Smith från vad som skulle kunna liknas vid Lockes naturtillstånd. Dock lägger Smith här mindre fokus vid människans rättigheter och mer på människors benägenhet att
interagera med varandra. Smith menar att när människor tillåts kommer de frivilligt interagera med andra människor för att förbättra sin lott i livet. Sättet människor gjorde detta på var att skapa något av värde för att sedan byta det värdet med sina medmänniskor. För att inneha något att byta menade Smith att människor naturligt skulle söka sig till de arbetsområden de var bäst lämpade för och där producera något i överflöd och därigenom få utrymme att byta bort överflödet. Den som var bäst på att baka bröd skulle frivilligt bli bagare medan den som var den mest produktiva bonden skulle ägna sig åt jordbruk. Människor skulle frivilligt ingå i en arbetsdelning för att de på så sätt skapade mer välstånd än om varje människa skulle producera allting själv (Smith 2013: 39 ).
Smith argumenterade vidare för att arbetsdelning med dess välståndsskapande effekter enbart var möjlig på fria marknader, det vill säga där människor tilläts producera och byta produkter fritt. Om människor hindrades att producera och byta produkter genom exempelvis
skråväsenden eller statliga regleringar så skulle incitamenten för arbetsdelningen försvinna och samhället skulle bli fattigare.
”När marknaden är mycket liten kan ingen människa bli uppmuntrad att ägna sig helt och hållet åt ett enda arbete, eftersom hon saknar möjligheten att byta ut hela det överskott av sin arbetsproduktion, som hon inte behöver för sin egen konsumtion, mot sådana delar av andra människors arbetsprodukter som hon behöver” (Smith 2013:
44)
Smith argumenterade även för att de positiva effekterna med fria marknader i form av ökad arbetsdelning även kunde appliceras på den internationella arenan. Precis som människor blev rikare av att byta bort det överskott de producerade skulle länder även bli rikare om de tilläts handla med varandra. Fri handel mellan länder skulle ge incitament till länders arbetare att specialisera sig på det arbete de var relativt bäst på och på så sätt skapa ett överskott de kunde sälja till utlandet. Fri handel mellan länder skulle göra länder och samhällen rikare precis så som fri handel mellan människor gjorde människor rikare. (Smith 2013: 264)
Värt att nämna är att det både inom de politiska och marknadsliberala delarna av den liberala ideologin finns tydliga utilitaristiska strömningar. Den utilitaristiska urfadern Jermey
Bentham argumenterade exempelvis för liberala principer som individuell frihet och fria
lycka till största möjliga antal ( Ljunggren 2002: 170). Den brittiska filosofen och
nationalekonomen John Stuart Mill lade exempelvis i sin bok Om friheten fram en utförlig argumentation till förmån för yttrandefriheten. Grunden i Mills argumentation var dock inte att yttrandefriheten var en naturlig rättighet utan att ett samhälle behövde fria utbyten av idéer och tankar för att fungera (Mill 2009: 27)
2.2 Tre liberala idéer
Liberalismen är en mycket bred idétradition som rymmer många olika filosofiska
utgångspunkter och åsikter. Att sammanfatta ideologin med tre typiska idéer är med andra ord svårt. Dock finns det inom olika liberala utgångspunkter gemensamma drag som förenar den spretiga ideologin.
Negativ frihet
Om liberalismen skulle sammanfattas i ett enda ord skulle det troligtvis vara frihet. Det frihetsideal som Isaiah Berlin definierat som det negativa frihetsidealet är centralt för nästintill alla liberala tänkare. De liberala filosofer som fokuserat sin filosofiska gärning på människans rättigheter är det mest självklara fallen på hur centralt negativ frihet är för liberalismen. Ur friheten från tvång följer de rättigheter som Locke benämnde som naturliga rättigheter. Om en människa bör vara fri från yttre tvång har hon rätt till sin person, egendom och liv (Berlin 2011: 91; Locke 2016: 40)
Även hos de liberaler som inriktat sig mer på ekonomiska teorier är den negativa friheten ett måste. Det tillstånd som Smith beskriver vara centralt för arbetsdelning, ett tillstånd där människor är fria att skapa och byta värde utan inskränkningar förutsätter i allra högsta grad att människors negativa frihet respekteras. Ska arbetsdelning fungera måste människor först och främst, som Smith beskriver, vara fria att skapa och byta sina produkter, men de måste också vara fria från att få sina produkter stulna ifrån sig (Smith 2013: 39).
Avslutningsvis är friheten även central hos de liberaler som inriktat sig på den styrande makten. Den huvudsakliga anledningen till varför tänkare som Jefferson och Tocqueville varit så fokuserade vid den statliga makten och vikten av att begränsa den är för att just en
obegränsad offentlig makt är ett mycket stort hot mot den enskildes frihet. Friheten är med andra ord det normativa mål som dessa tänkare har ämnat skydda när de konstruerat sina teorier om vikten av statlig begränsning (Ljunggren 2002: 166; Holowchak 2014: 37).
Fria marknader
Att fria marknader är en självklar del i de mer marknadsliberala tänkarnas teorier torde sig vara självklart. Men faktum är att fria marknader även är en central byggsten i de flesta liberalers teoribygge. För Locke var äganderätten en central del i hans idé om naturliga rättigheter. Det var genom att blanda sitt arbete med jorden och skapa något av värde som människan kunde förbättra sin lott i livet. Det naturtillstånd som Locke utgår ifrån är som nämnts även mycket likt det tillstånd utifrån vilket Smith härleder principen om arbetsdelning ifrån (Locke 2016: 52).
Även för en rättighetsteoretiker som Nozick är den fria marknaden central. I sin berömda passage om basketspelaren Wilt Chamberlain i Anarki, stat och utopi argumenterar Nozick för att en fri marknad med fria utbyten enbart är resultatet av människans naturliga rättigheter, det vill säga att hon tillåts verka och styra sitt liv efter egna önskemål (Nozick 2012: 269).
En liten och begränsad stat
Denna faktor som var utgångspunkten hos de mer politisk inriktade liberalerna som Jefferson och Toqueville är central även för mer rättighetsorienterade liberaler och marknadsliberaler.
En minimal stat med ytterst begränsade uppgifter är det ämne som hela Nozicks magnum opus Anarki, Stat och Utopi kretsar kring (Nozick 2012: 506). Även Locke resonerar om vikten av en begränsad stat kontrollerad av medborgarna i sin teori om samhällskontraktet i Andra avhandlingen av styrelseskicket. För dessa rättighetsorienterade liberaler är staten, precis som Jefferson och Tocqueville menade, ett hot mot människans rättigheter men den begränsade staten är också den entitet som upprätthåller människans rättigheter i ett samhälle.
Det är genom ett fungerande rättsväsende och försvar som rätten till liv och egendom
upprätthålls och människor inte lever i det naturtillstånd som Locke menade att staten var en väg ur (Locke 2016: 118).
Precis enligt samma logik är även den begränsade staten central för marknadsorienterade liberaler. Det är genom en liten fungerande stat som sätter fungerande ramar och tydliga spelregler som gör en fri marknad möjlig. Att äganderätten skyddas och att parter kan gå till ett oberoende rättsväsende för att få kontraktsdispyter lösta är exempel på sådana regleringar som är ett måste för att en fri marknad ska fungera.
2.3 Konservatism
Den konservativa ideologin centreras kring att bevara och långsamt utveckla det som växt fram över tid i form av de normer, institutioner och traditioner som utvecklats över
århundraden och som är bärande i ett samhälle (Larsson 2014: 47)
Denna hållning kan exemplifieras genom den brittiske filosofen och politikern Edmund Burke och hans skrift Reflektioner om den franska revolutionen från 1790. Den största delen av Burkes kända verk centreras kring hans kritik mot 1789 års revolution i Frankrike. I boken lägger Burke också fram en kritik som skulle kunna sägas riktas mot liberalismen och dess förnuftstro. Först och främst menade Burke att sättet som många liberala teoretiker härledde sina principer var felaktiga. Han riktade stark kritik mot de naturrättsliga teorierna som bland annat John Locke lade fram. Att skala bort alla kontexter, gemenskaper och sociala
sammanhang från människan och försätta henne i ett slags vakuum och därifrån härleda principer om frihet och rättigheter var enligt Burke ett stort felsteg. Skalades små
gemenskaper och olika kontexter bort från människan skalades också det som gör människan mänsklig och det som gjorde att människan kunde leva ett fungerande liv bort (Burke 1989:
42).
Burke menade istället att moraliska levnadsregler inte var något som människan konstruerade genom rationellt tänkande, utan något som istället växte fram över tid:
Vi skapar vår vördnad för offentliga institutioner på samma grunder som naturen lär oss att högakta vissa personer, på grund av deras ålder, på grund av dem från vilka de härstammar.
Alla ni sofister kan inte skapa något bättre medel för att bevara en rationell storsint frihet än den vi har valt, som följer naturen snarare än spekulationer (Burke 1989: 42).
Burke menade vidare att människor inte skulle ses som enskilda öar i ett samhälle. Istället argumenterade han för att ett samhälle skulle ses som en organism där människan bara var en del i små gemenskaper och större institutioner som familjen, kyrkan och staten (Burke 1982:
190). Det som enligt Burke var så farligt med den franska revolutionen var att dess
förespråkare ämnade riva ned allt som växt fram organiskt över tid, alla små gemenskaper, normer, institutioner och moraliska ordningar som var en del i den samhällskropp Burke beskrev och som hjälpte människan att leva ett fungerande liv. Utan alla dessa gemensamma normkällor skulle människan kastas ut i ett moraliskt vakuum vilket skulle leda till antingen anarki eller despoti. Förändring skulle enligt Burke istället ske långsamt så gemensamma normkällor kunde bevaras samtidigt som mindre bra element i samhällskroppen kunde utvecklas (Burke 1989: 80).
En tänkare som långt senare utvecklade Burkes teorier var den brittiska filosofen Michael Oakeshott. Oakeshott var verksam i efterkrigstidens Europa och i essän Rationalism and politics argumenterade han för att den fundamentalistiska tilliten till mänsklig rationalitet var ett av politikens största problem (Oakeshott 1991).
När rationalismen tar sig uttryck inom politiken hävdade Oakeshott att rationalisten skulle agera som en ingenjör. Han skulle applicera sin rationalistiska tankemodell i form av exempelvis en ideologi på samhällets institutioner och om dessa inte passade in i modellen skulle de rivas ned och byggas upp på nytt. Rationalisten skulle även på grund av sin
universalistiska kunskapssyn inte heller ta hänsyn till olika kontexter och situationer. Om en lösning fungerade på ett ställe skulle den fungera överallt (Oakeshott 1991: 9).
Det felsteg som den rationalistiska skolan enligt Oakeshott gjorde var att den enbart tog hänsyn till en sorts kunskap. Oakeshott menade att det borde göras en distinktion mellan två olika sorters kunskap i form av den tekniska och den praktiska. Den tekniska kunskapen var av en sådan natur att den kunde formuleras i skrift och i regler och föras vidare från mun till mun. Den praktiska kunskapen å andra sidan var av en mer vag natur och uppstod genom erfarenheten av mänskligt handlande. Den kunde inte föras vidare genom ord utan istället genom övning och erfarenhet. Det var just denna praktiska kunskap som Oakeshott menade att rationalisterna missade att ta hänsyn till. När rationalister ville omstöpa samhället efter sina rationalistiska tankemodeller skulle de enligt Oakeshott förstöra all den praktiska
institutioner. Det var just denna praktiska kunskap som Oakeshott menade att ett samhälle inte kunde överleva utan. (Oakeshott 1991:12-15)
2.4 Tre konservativa idéer
Att sammanfatta konservatismen i tre grundläggande idéer är en svår uppgift då konservatismen snaraste skulle kunna beskrivas som ett förhållningssätt till politiskt
beslutsfattande och samhällsutveckling snarare än en sammanhängande ideologi. Trots denna svårighet finns det dock ett par gemensamma drag som förenar konservativa teoretiker.
Värnandet av gemensamma normkällor
Ett utmärkande drag i den konservativa idétraditionen är värnandet av det som kan benämnas som gemensamma normkällor. I företeelser som traditioner, normer och gamla institutioner beskriver exempelvis både Burke och Oakeshott att det finns en slags nedärvd inneboende kunskap, det Oakeshott benämner som praktisk kunskap. Detta är kunskap som samlats över tid och baseras på flera generationers erfarenheter av mänskligt handlande. Då konservativa ser människan som en felbar varelse som inte är fullt rationell behöver hon därmed luta sig mot dessa gemensamma normkällor för att kunna leva ett fungerande liv. Denna hållning kan ses i Burkes syn på samhället som en samhällskropp där varje del i kroppen är beroende av varandra. Oakeshott menar som nämnts också att den praktiska kunskap som människor är beroende av finns nedärvd i just normer och traditioner. Ett kännetecknande drag för dessa normkällor är att de enligt en konservativ beskrivning skapar gemenskap och mening till ett samhälles medborgare (Oakeshott 1991:12-15; Burke 1989: 80).
Försiktighetsprincipen
En vedertagen uppfattning om konservatism skulle kunna sägas vara en långsam och kontrollerad samhällsutveckling. Denna princip går tydligt att återfinna hos de tänkare som tagits upp i den teoretiska definitionen.
Hos Burke som kraftfullt motsatte sig den franska revolutionen var en reformistisk
kontrollerad samhällsutveckling alternativet. Det var genom en sådan långsam utveckling som
den nedärvda kunskapen från gemensamma normkällor kunde bevaras och även utvecklas.
För Oakeshott som motsatte sig den fundamentalistiska tron på rationellt konstruerade principer som utgångspunkt för politisk förändring var även försiktighetsprincipen central.
Han såg politiken som ett hantverk där människor skulle lära sig av tidigare erfarenheter, fortsätta göra det som tidigare fungerat och därmed sakta men säkert pröva sig fram (Oakeshott 1991: 9).
Människan som felbar varelse
Den grundläggande kritiken från Edmund Burke mot de naturrättsligt lagda liberalerna centrerades just kring att människan inte kunde avskalas sociala band, kontexter och normkällor och ur detta vakuum resonera sig fram till korrekta principer om moral och hur människor skulle leva ett gott liv. Istället behövde människan som nämnts luta sig mot gamla generationers nedärvda kunskap. Människan sågs helt enkelt som en felbar varelse (Burke 1989: 42). Denna hållning syns kanske tydligast hos Oakeshott vars filosofi centreras kring motståndet mot abstrakta rationellt konstruerade principer som reformverktyg. Enligt Oakeshott var de rationella principer som människor konstruerade i form av ideologier och värdesystem en kraftfull förenkling av verkligheten och om dessa användes som en karta för att reformera samhället skulle den praktiska kunskap som var ett måste för att människan skulle kunna leva ett fungerande liv gå förlorad (Oakeshott 1991: 9).
2.5 Analysschema
Utifrån de framarbetade liberala och konservativa idéerna har nedanstående analysschema konstruerats:
Analysschemat kommer användas för att analysera de tre idéprogrammen som utgör det empiriska materialet. Som tidigare nämnts i avsnitt 1.4.4 utgör varje idé en dimension som syftar till att visa på hur stor plats och hur central en viss idé är i ett visst program. Varje dimension kommer mätas utifrån ett värde mellan 1-4. Värdet 1 syftar till att visa att en viss idé inte alls tar sig utryck i ett program medan värdet 2 visar att en idé tar sig utryck i ett program men ges minimalt utrymme och inte är central för argumentationen. Värdet 3 syftar att visa att en idé antingen ges stort utrymme eller är central för partiets ideologiska hållning medan värde 4 avslutningsvis visar att en idé både ges stort utrymme och är central.
På så sätt går det att få en bild över vilka liberala och konservativa idéer som tar sig utryck i Moderaterna över tid, om det sker någon förändring och framförallt hur de olika ideologierna kombineras och samspelar med varandra. Att systematisera undersökningen utifrån ett
analysschema likt det ovan gör dels analysen av materialet lättare för utföraren då risken att få med irrelevanta delar minskar och dels blir det enklare för läsare och eventuellt kommande undersökningar att återupprepa analysen av materialet för att pröva resultatet.
1956 1978 1993
Konservativa idéer Gemensamma
normkällor
Försiktighetsprincipen Negativ människosyn Liberala idéer Negativ frihet Marknadsekonomi Liten begränsad stat
3 Analys
3.1 Högerns principprogram 1956
3.1.1 Konservativa idéer
Gemensamma normkällor
Den första konservativa idén i form av värnandet av gemensamma normkällor tar sig uttryck i många olika delar i programmet. Redan i andra stycket skriver partiet följande:
Högerpartiet slår fast, att Sveriges folk av ålder är ett kristet folk och att den kristna tron är en oumbärlig, uppehållande och renande kraft i samhället (Högerpartiet 1956: 1).
Påpekandet av kristendomens vikt för det svenska samhället betonas på flera ställen i programmet och kan ses tydligast i detta citat. Kristendomen är ett tydligt exempel på en gemensam normkälla. Det är ett trossystem som utvecklats spontant över tid och konservativa tänkare likt Burke menade att kristendomen sitter inne med många generationers kunskap om hur människor ska agera i världen och leva sina liv (Burke 1989: 91).
Betoningen av gemensamma normkällor tar sig inte bara i uttryck av värnandet av den kristna tron utan kan även ses i partiets principiella hållning i utrikespolitiken.
De nordiska folkens kulturella, ekonomiska och sociala samhörighet bör bilda grundval för politisk samverkan (Högerpartiet 1956: 1).
Nationell och kulturell samhörighet är även något som skulle kunna beskrivas som en gemensam normkälla. En konservativ argumentation kring vikten av nationen centreras ofta kring att en gemensam nationell identitet hjälper människor att känna gemenskap mot sin nästa och att samverka tillsammans. Burke beskrev exempelvis ett samhälle som en organism bestående av olika delar där nation var just en sådan del (Burke 1982: 190).
Den kanske tydligaste passagen i programmet där värnandet av gemensamma normkällor tar sig i uttryck är när partiet beskriver familjens roll i ett fungerande samhälle.
Högerpartiet anser att hemmet och familjen är hörnstenar i samhällsbyggnaden. Det är samhällets plikt att bistå hjälpbehövande och så långt det är möjligt förebygga lidande och nöd. Socialpolitiken bör så utformas, att det personliga ansvaret och den enskildes insatser främjas (Högerpartiet 1956: 1).
När konservatismens värnande av gemensamma normkällor tas upp brukar just betoningen av familjen vara det första exemplet. Konservativa tenderar att se familjen som samhällets minsta beståndsdel och något som människor måste luta sig mot för att leva ett fungerande liv. Burke beskrev exempelvis att familjen var en viktig del i den samhällsorganism han skriver om (Burke 1982: 190). Även Oakeshott tar upp familjen som en viktig skapare av den praktiska kunskap han menar är så central i människors liv (Oakeshott 1991: 16-17)
Sammanfattningsvis är värnandet av gemensamma normkällor den idé som ges mest utrymme i programmet och det är även tydligt att partiet använder idén som basen för stora delar av sin argumentation. Som kommer beskrivas nedan används försiktighetsprincipen som en strategi för att bevara gemensamma normkällor och idén ligger även till grund för en del av den sakpolitiska argumentationen i programmet (Högerpartiet 1956: 1). Idén ges därmed ett värde av 4 på skalan 1-4 som beskrivs närmare i avsnitt 2.5.
Försiktighetsprincipen
När det kommer till den andra konservativa idén i form av försiktighetsprincipen tar den sig uttryck redan i första meningen av programmet.
Högerpartiet är ett på konservatismens idé grundat framstegsparti. Dess åskådning bygger på ansvaret för vad vi ärvt och skall utveckla för att överlämna till kommande släktled. (Högerpartiet 1956: 1)
Det inledande citatet med sin betoning på framsteg och utveckling kan te sig syfta på något långt ifrån försiktighetsprincipen. Dock syftar inte försiktighetsprincipen på stagnation utan att bevara och sakta utveckla det centrala i ett samhälle. Exempelvis skrev Burke om vikten av att föra vidare och utveckla tidigare generationers kunskap (Burke 1989: 80). Att partiet här just lägger stor vikt vid att betona tidigare generationers arv och att föra detta vidare till
framtida generationer är ett typexempel på denna utvecklingsstrategi som försiktighetsprincipen åsyftar. Värt att påpeka är att argumentationen om
försiktighetsprincipen används som en strategi för att uppnå målet om att bevara gemensamma normkällor vilket visar på den centralitet som idén om gemensamma normkällor har för partiets ideologiska hållning.
Sammanfattningsvis är det bara i denna inledande mening som partiet betonar
försiktighetsprincipen så den ges inte stort textutrymme och den är långt ifrån så central som idén om gemensamma normkällor. Således ges försiktighetsprincipen ett värde på 2
(Högerpartiet 1956: 1).
Människans som felbar varelse
Den tredje konservativa grundidén i form av synen på människan som en felbar varelse lyser dock med sin frånvaro i programmet. Istället läggs stor vikt vid människans kapacitet att ta personligt ansvar genom personligt ägande vilket är något som kommer beskrivas vidare nedan. (Högerpartiet 1956: 1). Då idén inte alls går att återfinna i programmet ges den ett värde på 1.
3.1.2 Liberala idéer Marknadsekonomin
I programmet från 1956 finns inga uttryck för liberala idéer rörande värnandet av negativ frihet eller vikten av en liten och begränsad stat. Där finns dock uttryck för vikten av en marknadsekonomi.
Högerpartiet betraktar arbete och sparande som välståndets grunder. Det ser i företagsamhet och enskild äganderätt de bästa medlen till ekonomiska framsteg. Det fordrar att den allmänna hushållningen skall möjliggöra och underlätta enskilda medborgares arbete på att förbättra egna och hela folkets levnadsvillkor
(Högerpartiet 1956: 1)
Privat ägande brukar ses som grunden i en liberal marknadsekonomi. Om människor fritt ska kunna byta värde mot värde måste de först tillåtas äga det värde de producerar. Även tanken om företags vikt i en ekonomi och producerandet av välstånd är central i liberal ekonomisk teori (Larsson 2014: 40). Att Högerpartiet här betonar just individuellt ägande och
företagsamhet som centrala medel i välståndsökning kan därmed ses som typiska uttryck för en marknadsliberal hållning. Även betoningen av att underlätta för enskilda människor att sträva efter att förbättra sina materiella förhållanden är likt den drivkraft som Adam Smith beskriver som det centrala bakom sin teori om arbetsdelning (Smith 2013: 44)
I nedanstående citat betonar partiet ytterligare en gång fördelarna med privat ägande och företagsamhet men här lyfts också vikten av att produktionen i ekonomin bör styras efter konsumenters efterfrågan. Just detta, att produktion inte ska centralstyras för att tillgodose särskilda syften utan styras av marknadens lagar, är det som särskiljer liberaler syn på ekonomi från andra idéströmningar (Larsson 2014: 40).
Högerpartiet vill verka för en egendomsägande demokrati, byggd på fri företagsamhet och utbredd personlig äganderätt. Näringslivet skall beredas möjlighet att växa sig starkt, öka produktiviteten och höja välståndet. Konsumenternas efterfrågan skall avgöra produktionens inriktning (Högerpartiet 1956: 2).
Idén om en fri ekonomi ges dock en relativt liten plats i programmet och när det kommer till dess centralitet är det tydligt att partiet vid denna tidpunkt inte ser marknadsekonomi som central i sin argumentation utan vikten ligger på att betona värnandet och utvecklandet av gemensamma normkällor (Högerpartiet 1956: 2). Idén ges därmed ett värde på 2.
Då de övriga två liberala idéerna i from av det negativa frihetsidealet och vikten av en liten begränsad stat inte går att finna i programmet ges de båda ett värde på 1.
3.2 Idéprogram 1978 3.2.1 Konservativa idéer Gemensamma normkällor
Likt tidigare program tar sig den första konservativa idéen i form av värnandet av
gemensamma normkällor sig uttryck genom partiets skrivelser om vikten av den kristna tron:
Vi moderater ser som en av våra främsta uppgifter att slå vakt om de värderingar och den människosyn som utgår från kristendomen och som utgör grunden för den
västerländska civilisationen. (Moderaterna 1978: 11)
Som tidigare nämnts är den kristna tron ett typexempel på en gemensam normkälla. Partiet skriver uttryckligen att värnandet av den kristna tron och dess värderingar är grunden för ett fungerande samhälle vilket med andra ord är ett tydligt exempel på att partiet fortsatt ger uttryck för den första konservativa idén. Även i detta program tar sig värnandet av
gemensamma normkällor sig uttryck i partiets betoning på familjen som en grundläggande beståndsdel i ett samhälle.
Familjen utgör den naturliga grunden för individernas strävan efter gemenskap. Inga andra kollektiv kan ersätta i hemmet som bas för mänsklig samvaro och samverkan.
Därför är det angeläget att stödja familjen i de olika former den kan ha (Moderaterna 1978: 8).
Här pekar partiet på familjen som en central gemenskap som människor måste luta sig mot för att kunna leva ett fungerande liv. Något som dock är värt att lyfta från ovanstående citat är att familjen som del i ett samhälle nu beskrivs utifrån att den är viktig för enskilda människors liv. I föregående program beskrivs inte individens perspektiv utan familjen målas upp som den centrala byggstenen i ett samhälle, nästan som den vore en egen levande del i den organism Burke använder som metafor för ett samhälle (Burke 1982: 190).
Även en gemensam normkälla som nationen och dess gemenskap ges fortsatt utrymme i programmet från 1978 och artikuleras här mer utförligt.
Vårt svenska samhälle vilar på en djupt rotad nationell gemenskap och på institutioner som växt fram under århundraden. Människorna har genom sina arbetsinsatser och sin initiativkraft samt med utnyttjande av landets rika naturtillgångar lagt grunden för social trygghet… Moderaterna 1978: 4)
Här nämns inte bara nationell gemenskap som viktig för ett samhälle utan här motiveras även vikten av denna gemensamma normkälla. Argumentationen som förs kring att institutioner
växt fram över århundraden och bygger på arbetet och kunskapen från tidigare generationer är typiskt konservativ och påminner exempelvis mycket om Burke (Burke 1982: 80).
Likt tidigare program är idén om gemensamma normkällor fortfarande mycket framträdande och ges stort textutrymme. Dock är idén inte lika central för partiets argumentation som i programmet från 1956 utan partiet väljer istället att centrera sin argumentation runt liberala idéer istället vilket kommer beskrivas vidare i avsnitt 3.3.2. Idén om gemensamma normkällor ges därmed ett värde på 3.
Försiktighetsprincipen
Även i detta program återfinns den konservativa idén om försiktighetsprincipen. Faktum är att den artikuleras tydligare i detta program.
Dagens samhälle är resultatet av generationers ansträngningar. Detta bjuder oss att vid utformningen av morgondagens samhälle värna och föra vidare de kulturvärden och den naturmiljö som vi ärvt. Endast genom en stegvis förändring byggd på erfarenhet, på respekt för samhällslivets mångfald och på insikt om människornas mångskiftande egenskaper kan ett fritt samhälle vidareutvecklas (Moderaterna 1978:
5)
I ovanstående citat lyfts centrala delar av försiktighetsprincipen. Dels betonas vikten av att ta tillvara på tidigare generationer bidragit med och föra detta vidare in i morgondagens
samhälle. Dels betonas uttryckligen att denna utveckling måste ske stegvis och byggas på erfarenhet. Just att politisk utveckling ska utgå från tidigare erfarenheter och utgå från vad som fungerar är mycket likt de tankar som Oakeshott presenterar i Rationalism and politics (Oakeshott, 1991: 28-29). En intressant del i ovanstående citat är att en långsam
samhällsutveckling kopplas ihop med bevarandet av ett fritt samhälle. Att frihet som ideal tar plats i ett konservativt resonemang likt det ovan är en ny företeelse utifrån tidigare program.
I programmet från 1978 lyfts även en aspekt av försiktighetsprincipen som ej tagits upp i tidigare program, skepsisen mot utopier och betoningen på faran med en allt för snabb samhällsutveckling.
Strävan att forma framtiden efter människornas behov och krav är ett oavbrutet pågående arbete. Där är inte möjligt att redovisa ett en gång för alla givet mönster för hur samhället skall vara organiserat. Att teckna utopier för samhällets
uppbyggnad, som med alla medel skall förverkligas, är att hota själva friheten…
(Moderaterna 1978: 5)
Just denna betoning på faran med utopier är mycket lik Oakeshotts beskrivning av faran med det rationalistiska förhållningssättet till politik. Det vill säga att söka omforma samhället efter en abstrakt ideologisk ram riskerar att hota centrala byggstenar i ett samhälle (Oakeshott, 1991: 9). Även i detta citat är det värt att påpeka att det värdefulla som partiet söker skydda genom att åberopa försiktighetsprincipen är ett frihetsideal.
Det är tydligt att idén försiktighetsprincipen i detta program ges större utrymme än tidigare främst för att den används som en tydlig strategi för bevarandet den liberala idén om det negativa frihetsidealet, vilket kommer beskrivas vidare i avsnittet om liberala idéer. Därför ges idén om försiktighetsprincipen här ett värde på 3.
Människan som felbar varelse
Inte heller i detta program återfinns några spår av den konservativa iden om människan som en felbar varelse. Istället ges stort utrymme åt mer liberala tankar om människan. Därför ges idén ett värde på 1
3.2.2 Liberala idéer
Innan analysen av de liberala idéernas uttryck i programmet inleds är det värt att notera att detta är det första program där partiet uttryckligen beskriver sig själva som ett parti som anammar den liberala idétraditionen. Detta till skillnad från tidigare program där partiet beskrev sig som ett konservativt parti och där liberalismen enbart tog sig form i advocerandet för en fri ekonomi.
Moderat politik är förankrad i konservativ ideologi och förenar med denna liberala idéer. Den sammanför ansvarsmedvetande och gemensamhetskänsla med frihetskrav och reformsträvan. (Moderaterna 1978: 3)
Negativ frihet
Den första liberala idén i form av värnandet av det negativa frihetsidealet beskrivs tydligt i programmets inledande delar.
Få idéer har sådan styrka som demokratins. Den ger folken löftet om frihet och om att själva få bestämma över sina öden. Demokratin föddes ur strävan efter frihet från yttre förtryck eller tvång. (Moderaterna 1978: 5)
Här beskriver partiet uttryckligen det negativa frihetsidealet. Man skriver inte bara om frihet som begrepp utan preciserar vad detta frihetsbegrepp innefattar i form av friheten från yttre tvång och förtryck. Formuleringen är så pass lik Isaiah Berlins definition av det negativa frihetsbegreppet att man undrar om författarna av programmet möjligtvis läst En essä om tvåfrihetsbegreppet ( Berlin 2011: 191-192).
Värnandet av människans frihet tar sig även i uttryck i partiets resonemang om kristna värden.
Partiets människosyn bygger på den etik och den tradition av humanism och
medmänsklighet som grundas på kristendomen. Vår politik utgår från övertygelsen om att varje människa är unik och har ett eget värde. . (Moderaterna 1978: 3)
Dessa humanistiska ideal som beskrivs påminner om den argumentation John Locke för att motiverar människans naturliga rättigheter. Det vill säga det resonemang om självägarskap där Locke betonar att människan har ett värde i sig. I ovanstående citat motiverar partiet med andra ord grunden för det negativa frihetsideal man senare beskriver (Locke 2016: 40).
I programmet från 1978 ges det negativa frihetsidealet inte bara stort utrymme utan blir också ytterst centralt för partiets ideologiska hållning. Idén om människans inneboende värde och frihet blir den moraliska grunden i partiets ideologiska hållning och argumentationen för andra idéer så som försiktighetsprincipen eller, som kommer visas nedan, tanken om en fri ekonomi och vikten av en liten begränsad stat kopplas till det negativa frihetsidealet.
Människans frihet blir med andra ord partiets normativa mål. Idén ges därmed ett värde på 4.
Marknadsekonomin
Likt tidigare program finns även här en stark betoning på vikten av en fungerande marknadsekonomi. Först och främst argumenterar partiet likt tidigare för vikten av att produktionen i ekonomin styrs av konsumenters efterfrågan.
Fri och öppen konkurrens säkerställer det effektivast möjliga utnyttjandet av
begränsade resurser. Näringslivets uppgift är att tillgodose människors önskemål och behov inom och utom landet. Detta åstadkommes bäst genom en marknadsekonomi, som inom de ramar som statsmakterna bestäm- mer låter individernas konsumtionsval styra produktionen (Moderaterna 1978: 9).
Som tidigare nämnts är betoningen på vikten av fungerande marknadsmekanismer ett tydligt uttryck för en marknadsliberal hållning. Partiet fortsätter även i detta program att lägga stor vikt vid privat ägande men i programmet från 1978 väljer man även att argumentera för att privat ägande är centralt för att upprätthålla ett fritt samhälle.
Enskild äganderätt utgör grunden för marknadsekonomin. Människans rätt att förfoga över sin egendom tillhör därmed förutsättningarna för friheten. Skulle den personliga äganderätten avskaffas och människorna berövas det personliga ansvarstagandet och bli beroende av övermaktens välvilja, skulle friheten försvinna och demokratin förlora sitt innehåll (Moderaterna 1978: 10).
Att partiet på detta sätt för in frihetsidealet som en del i sin argumentation för en fri
marknadsekonomi gör att argumentationen blir mer artikulerade än i tidigare. Framförallt gör dock införandet av frihetsidealet att förespråkandet av en marknadsekonomi blir av en mer normativ natur. I tidigare program låg tyngdpunkten i argumentationen vid att en fri ekonomi skapar mer välstånd och ett mer välbärgat samhälle, i programmet från 1978 ligger istället vikten vid att betona att den fria marknaden är ett sätt att upprätthålla ett moraliskt ideal i form av den individuella friheten. Utifrån den analysapparats som används är det värt att notera att partiet motiverar en grundläggande liberal idé i form av marknadsekonomin genom
att hänvisa till en annan liberal ide i form av den individuella friheten vilket visar på den negativa frihetens centralitet i argumentationen.
Partiet väljer även att betona marknadsekonomins vikt för friheten i flera av programmets delar vilket visar på ett ökat fokus på liberala idéer.
Det finns ett intimt samband mellan samhällets politiska och ekonomiska liv. Där ekonomisk frihet avskaffats har den politiska friheten inte kunnat överleva. Om staten, eller någon annan maktgrupp i samarbete med denna, övertar det ekonomiska livet i samhället, rycks grunden undan för den mångfald som är frihetens värn. Den
personliga äganderätten, det fria näringslivet och marknadsekonomin utgör inte bara garantier för välfärd utan också nödvändiga villkor för det fria samhällslivet
(Moderaterna 1978: 9).
I citatet ovan förs även äganderätten in som en viktig del i marknadsekonomins koppling till den negativa friheten, eller som partiet benämner det, den politiska friheten. Argumentationen påminner mycket om det fria tillstånd Adam Smith målar upp i sin argumentation för
arbetsdelning (Smith 2013: 44), men också om John Lockes syn på människors rätt att äga och fritt förfoga över sin egendom (Locke 2016: 40).
Det är tydligt att partiet i detta program lägger ett större fokus på idén om en fri ekonomi. Den ges mer textutrymme och används som tydlig strategi för att garantera det negativa
frihetsidealet. Idén ges därmed ett värde på 3.
En liten och begränsad stat
Den liberal idé som ges mest utrymme i programmet är vikten av en liten och begränsad statsmakt. Det är första gången denna idé nämns i partiets idéprogram och den tar sig uttryck i flera olika delar av programmet. Förs och främst tar sig idén uttryck i programmets inledning där partiet beskriver bakgrunden till partiets ställningstaganden.
Den offentliga sektorn har genom sin snabba tillväxt blivit allt tyngre och allt mer svårkontrollerad. ehuru ytterst styrd av medborgarna i politiska val och med deras välfärd och trygghet som syfte, har den inte sällan kommit att uppfattas som en för dem oåtkomlig överhet. Människorna har ofta kommit att uppfatta sig som kuggar i ett maskineri, som de inte kan behärska eller kontrollera (Moderaterna 1978: 9).
Citatet kommer från den del i inledningen där partiet beskriver de stora samhällsproblem de på långs sikt ämnar lösa. Att partiet då lägger stor vikt vid att betona det negativa med en allt för snabbt växande och omfattande statsmakt visar att partiet vill i motsatt riktning och vill begränsa staten och dessa uppgifter.
Vidare väljer partiet, likt skrivelserna om marknadsekonomin, att föra in frihetsidealet i sin argumentation för vikten av en liten och begränsad statsmakt.
”…Demokratin föddes ur strävan efter frihet från yttre förtryck eller tvång.
Statens grundläggande uppgift är att värna den frihet och den trygghet som samhällsgemenskapen förutsätter (Moderaterna 1978: 9).”
Partiet väljer här att betona att statens grundläggande uppgift är att skydda människors frihet och trygghet. Värt att påpeka är att det frihetsideal som åsyftas även här är det negativa frihetsidealet. Det partiet genom sin argumentation gör är att man förser statens konstruktion och uppgift med en normativ natur. Likt de delar av programmet som behandlade vikten av marknadsekonomin argumenterar partiet här inte huvudsakligen för att en begränsad stat ger de bästa konsekvenserna utan för att statens uppgift är att skydda vissa normativa värden i form av den negativa friheten.
Detta påminner mycket om Robert Nozicks argumentation kring vad han kallade den
minimala staten. Det är dock värt att påpeka att Moderaterna inte väljer att vara lika utpräglat liberala i sin syn på staten som Nozick som såg alla statliga åtaganden utöver skyddandet av människans negativa frihet som illegitima (Nozick 2012: 506).
I programmet argumenterar partiet inte bara för att statens uppgift är att skydda människors frihet utan man väljer också att lägga vikt vid att en allt för stor statsmakt är ett direkt hot mot friheten.
Staten förfogar över de tvångsmedel som erfordras för att garantera och värna de samhällsgemenskapens värden som eljest icke skulle kunna upprätthållas. Häri ligger ett ofrånkomligt spänningsförhållande. Om staten går för långt i detta avseende kan den bli ett hot mot friheten. (Moderaterna 1978: 5).
Att betona att statligt handlande grundar sig på tvångsmedel är även det ett utryck för att det är det negativa frihetsidealet, det vill säga friheten från tvång, som står i centrum för
